Lärarförbundet
Bli medlem

Keeping touch

Då har jag och min projektgrupp haft vårat andra URL-möte sen Runö. Vi sågs via skärmen första gången förra veckan och började diskutera upplägget på hemuppgiften som vi ska göra innan avgång till Geneve.

Som jag skrivit om tidigare så har vår grupp i uppgift under konferensen att bevaka CAS- Committe of Application Standards och arbetet som pågår där. Tidigare i veckan släpptes listan med de 40 länder som eventuellt kommer att bearbetas under själva ILC. Av dessa 40 länder som har brutit mot någon av ILO:s konventioner kommer 24 länder/case att hanteras i Geneve.

Hemuppgiften som vi ska genomföra innan Geneve består bla. av att undersöka hur våra respektive länder government/employers/workers ställer sig till min grupps tema. I förra veckan enades vi om några gemensamma frågor som vi ska gå vidare med och ställa till våra respektive länders delegater samt till våra tillhörande förbund.

Morgonens möte handlade mest om en avstämning, hur långt vi kommit med att undersöka våra frågor. Men vi hann också med att prata om klädkoder, shoppinglistor och förväntningar.

geneveskolan

Det börjar kännas på riktigt nu, nästan hela terminen har gått utan att jag riktigt har förstått att jag faktiskt ska åka. Ju mer tiden närmar sig, ju mer jag läser på om konventionerna, om ILO och om konferensen, desto mer börjar jag förstå att jag kommer att åka iväg på ett fantastiskt lärorikt och spännande uppdrag.

På återseende,

Mvh Katrin

Runö - en sammanfattning

Då är första förträffen på Runö herrgård inför årets Geneveskola avslutad, och jag är full av intryck. Det har gått några dagar sen jag kom hem och jag har hunnit sortera lite bland allt som hände under de intensiva och mycket lärorika dagarna.

Hej allihopa!

Frågorna jag hade innan helgen har blivit besvarade, experter har guidat oss igenom arbetet jag har framför mig att genomföra. Vad är ILO, International Labour Organisation, hur de jobbar och på vilket sätt konventionerna antagna av ILO efterlevs eller inte efterlevs i världen.

I år firar ILO 100 år, det är stort.

I år kommer det att finnas 6 kommittéer för de respektive länderna att arbeta med, delegaterna från alla de 187 länderna som har skrivit på och är medlemmar i ILO kommer att skicka sina representanter.

En del av vårt jobb på Geneveskolan nere i Geneve blir att besöka kommittéerna, ta del av processerna som pågår, dokumentera, representera Norden och skriva en avslutande rapport på den kommitté min arbetsgrupp har valt att jobba med, som är CAS.

De tre kommittéerna vi från Geneveskolan har möjlighet att besöka och observera i år är;

CAS- Committe on the Application Standards

Standard-Setting Committee: Violence and harassment in the World of work

Committe of the Whole

Vill ni läsa mer om de olika kommittéerna och/eller om ILO kan ni följa länken nedan.

https://www.ilo.org/ilc/ILCSessions/108/lang--en/index.htm

Min arbetsgrupp består av undertecknad, Julie från Danmark, Sindre och Anders från Norge. Under helgen har vi börjat planera för vårt kommande projekt, men vi är långt ifrån färdiga. Det arbetet är något som kommer att sättas på plats när vi landat i Geneve. Vi har en nätuppgift att genomföra gemensamt, vi kommer att hålla kontakten.

Vår gemensamma Facebook grupp fylls just nu med allt möjligt, tips och idéer, appar för att öva det franska språket, filmklipp från de olika länderna där vi får lära oss ”viktiga” parafraser och innebörden av vissa ord.

Stämningen i gruppen just nu, när vi sitter på bussen från Runö är på topp. Vi är alla något möra efter långa arbetsdagar, men vid gott mod och fylla av förväntan.

Grunden inför vårt arbete i Geneve är lagd, det är högt i tak, diskussionerna är berikande.

Var jag inte tillräckligt taggad innan den här helgen, så är jag definitivt det nu. Hörde under helgen från en tidigare deltagare att det finns en tid före Geneveskolan och det finns en tid efter, efter den här helgen så är det något jag är absolut övertygad om. Geneva, snart ses vi.


På bilden ovan ser ni min projektgrupp som jag ska jobba med inför och under tiden i Geneve.

Au revoir/

Katrin

Runö - första förberedelseträffen inför Genève

​Då har en och en halv dag av vår förträff på Runö inför Genève gått. Det är dags för mig att snart avsluta dagen och ladda för en ny dag imorgon.

Mitt absolut första intryck, kom direkt jag klev på transferbussen på Arlanda som sista person och hela bussen vinkade glatt, hej, dejligt, trevligt, välkommen. Det kändes som en väldigt bra start.

Vid ankomst till Runö stod rektor Micke och hälsade oss alla välkomna innan vi raskt gick vidare och inledde arbetet. Vi presenterades för varandra, introducerades för varandras språk och jag kämpade med att försöka förstå och översätta det danska språket till något sånär begripligt i mitt huvud.


Dag 2 inleddes med morgonsång i hela gruppen, vi svenskar hade fått i uppgift att inleda morgonen med valfri sång som vi hade förberett kvällen innan.

Hela dagen har vi lyssnat på Magnus M Nordahl, chefsjurist ASI, Island. Ledamot i ILO styrelse. som har föreläst för oss om ILO. Om historiken, dåtid och nutid. Syftet med ILO och hur organisationen fungerar. Vi har blivit guidade genom otaliga förkortningar, årets kommittéer och hur arbetet inför, under och efter beslut kan se ut. Otroligt engagerad föreläsare, som verkligen fick mig att förstå så mycket mer om hela ILO. Många av de frågor jag hade inför detta, har fått svar. Arbetet jag har framför mig att genomföra, börjar bli lite mer begripligt och greppbart.

Dagen avslutades med att respektive land och respektive fackförbund fick presentera sin organisation och dess struktur och funktion.

I övrigt, att lära känna och interagera med en stor grupp nya människor som dessutom kommer från andra nordiska länder. Förståelsen för varandras språk och diverse företeelser i de olika länderna, bjuder hittills på en hel del extra frågor och skratt. Har redan utökat mitt språkförråd inom de nordiska språken, med ord som kan vara ”bra att ha” i diverse situationer.


Här ser ni de svenska deltagarna i årets Genèveskolan är redo att hoppa ut på nya äventyr.

Ny dag imorgon, tack och godnatt

Mvh

Katrin Friman

Första träffen om Genèveskolan!

Då var det äntligen dags, sitter på bussen ut till Runö herrgård för en första träff inför Genève i juni.

Det är många tankar och funderingar som snurrar i skrivande stund. Nyfiken på att få träffa de andra delegaterna, förvirring inför det som komma skall. Jag har läst på, om och om igen har jag läst på ILO:s hemsida om årets Flagships-program, jag har läst på Genèveskolans hemsida.

Men ju mer jag läser, desto mer funderar jag på vad jag ska ta till mig och vad jag ska fokusera på och fördjupa mig i.

Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot den här helgen. Men samtidigt också med ett lugn, jag hoppas att de här första dagarna inför Geneve kommer att ge mig mer kunskap om vad som förväntas av mig. Vilka av mina förväntningar som kommer att uppfyllas, och vilka nya förväntningar jag kommer att ha bildat mig efter de här dagarna?

Jag hoppas att jag efter de här dagarna kommer att ha fått en ram och en struktur för arbetet som ska genomföras på plats i Geneve. Jag ser fram emot att få en tydlighet i för vad det här kan komma att innebära för mig, och samtidigt så ger jag mig in i detta projekt med ett öppet sinne, redo att ta mig an en av mitt livs utmaningar. Runö och Genève, here I come.

Väl mött/

Katrin

Genèveskolan 2019 är i gång!

Genèveskolan 2019. Möt vår nya deltagare Katrin Friman!

Hej Bloggen,

Jag tänkte att ni ska få börja med att bekanta er lite mer med mig. Mitt namn, det har ni redan fått men för er som kanske har missat det.

Jag heter Katrin Friman, bosatt i en liten ort utanför Uppsala som heter Örbyhus. Bor med två av mina tre barn, då den första numer är utflugen. Är även särbo med två ”bonusar”. Till vardags arbetar jag deltid som lärare i idrott och hälsa på Almtunaskolan i Uppsala och deltid på Lärarförbundet i Uppsala.

Jag är alltså den som ska representera Lärarförbundet på Geneveskolan 2019.

Det känns som en stor ära att få göra just det, representera något som jag tror på och är stolt över att vara en del av i internationella sammanhang.

Mina förväntningar inför det har det skrivits om i tidigare inlägg, men just ordet förväntningar kommer jag med allra största sannolikhet att återkomma till fler gånger.

Jag kommer att uppdatera en del av allt arbete jag ska bedriva inför, under och efter Geneveskolan och ILO konferensen 2019 i denna blogg.

Väl mött
//
Katrin Friman

Au revoir, Genève!

Nu är det dags för mig att säga hej då!

Till alla som har följt den här bloggen under Genèveskolan och ILC 2018 vill jag säga TACK! Det är inte lätt att skriva om sina upplevelser i bloggformat särskilt när allting varit så nytt och omtumlande. Hoppas att jag förmedlat något som gör att ni blivit mer intresserade av internationellt fackligt arbete.

Jag tar med mig så mycket från Genèveskolan. Jag har fått nya vänner från hela norden. Vi har umgåtts nära under dessa fyra veckor och jag är stolt över det engagemang som finns inom den fackliga rörelsen i norden. Jag har lärt mig så otroligt mycket om förhandlingar på internationell nivå. Hur olikt men samtidigt hur likt det är om man tänker på de förhandlingar jag själv deltar i. Om det politiska spelet, om vilka ämnen som debatteras och hur mycket kompetens och kunskap det finns bland alla världens arbetare. Och inte minst den otroliga uppvisning av solidaritet som vi fått se prov på i workers group. Vad vi kan uppnå om vi alla går samman med en röst. Imorgon åker jag hem till Sverige. Något förvirrad men lite klokare, mer hungrig på fackligt arbete och med en stark tro på att det vi gör spelar roll, i Sverige och resten av världen.

Om någon vill veta mer, är ni varmt välkomna att kontakta mig.

Och en sista sak: är du med i Lärarförbundet eller någon annan fackförening som tar ansvar för det internationella arbetet? Sök Genèveskolan! Nästa år kommer bli ännu mer fantastiskt när ILO ska fira sitt hundraårsjubileum.

Tack för att jag fått låna din tid.

I solidaritet med världens arbetare, tack för mig!

Dags för redovisning!

Presentation

Presentation

Nu har det blivit dags att få presentera vårt arbete. Men största behållningen av det här momentet av kursen är givetvis att få lyssna till de andra arbetsgruppernas presentationer.

Sista delen av kursen är viktig. Vi får en bredare bild av hur hela konferensen har fungerat. Det ger oss bra verktyg och förståelse för hur vi kan berätta vad vi har fått uppleva under dessa veckor. Vi får höra om de olika kommittéernas arbete och vad resultaten har blivit. När det kommer till gruppen som bevakat CAS - ILO:s domstolsliknande kontrollorgan - blir det väldigt känslosamt. Gruppen berättar om fruktansvärda överträdelser av mänskliga rättigheter och ILO-konventionerna. Vi får höra om svårigheterna att organisera sig fackligt i till exempel Honduras, Algeriet och Belarus på grund av förföljelser och mord på fackliga. Vi vet att dessa överträdelser sker men när man får namn och ansikten på de utsatta blir det på något sätt mera verkligt.


Avslutningsceremoni!

Guy Ryder talar vid avslutningsceremonin på ILC 2018

Guy Ryder talar vid avslutningsceremonin på ILC 2018

Det är med blandade känslor som vi deltar på avslutningen av konferensen.

Kursen börjar lida mot sitt slut och idag deltar vi på avslutningsceremonin av ILC. På ett sätt känns det skönt att få avsluta, jag saknar familj och arbetet på hemmaplan. Å andra sidan känns det lite tomt, vi har nästan börjat vänja oss vid att gå genom säkerhetskontrollen varje morgon för att komma in till området vid Palais de Nations och få följa konferensen på nära håll. Avslutningen innehöll sammanfattningar av parternas generella syn på de olika kommittéernas arbete.

Många av delegaterna har redan åkt hem så det är glest med personer i det stora palatset, vilket givetvis bidrar till känslan av tomhet.

Hursomhelst, det är lite kvar av själva kursen. Vi ska färdigställa rapporten och hålla föredrag för varandra så att vi får en riktigt bred bild av konferensen.

Själv sitter jag och funderar lite på hur jag i Sverige kan sprida kunskapen om ILO:s viktiga arbete. Hur berättar man på ett bra sätt om det vi har sett och lärt oss? Hur använder jag kunskapen i mitt arbete ? Vad kan vi i Sverige lära oss av trepartism och hur utvecklar vi den sociala dialogen? På vilket sätt kan vi bidra till mer internationellt samarbete och internationell solidaritet? Om det är något jag har lärt mig under kursen är det att det sistnämnda är fullständigt nödvändigt.

Tom sal ILC

Tom kommittésal

Träff med Zimbabwes lärarfack ZIMTA

Jag och Sifiso Ndvolu

Jag och Sifiso Ndvolu

Idag fick jag äran att träffa Sifiso Ndvolu från Zimbabwes lärarfack, ZIMTA!

Vi hade ett kort men bra samtal om framtida utmaningar för våra respektive fackföreningar. Lärarförbundet har gjort ett bra jobb i kontakten med ZIMTA, vårt förbund blev lovordat och organisationerna har haft mycket stöd av varandra. Sifiso hälsar att ZIMTA precis har haft framgångsrika förhandlingar för Zimbabwes lärare!

Överens!

Min kurskamrats avtagna slips får symbolisera överenskommelsen som nåddes under gårdagen mellan parterna om framtiden för social dialog. "Vi har haft en social dialog om social dialog", uttryckte kommitténs ordförande i avslutningsanförandet.

Vi som grupp känner oss lite snopna, det har pågått många informella möten och nattliga sittningar som vi inte haft tillgång till, så vi har inte riktigt förstått vad som skett på slutet. Men hursomhelst, det verkar som att delegaterna i workers group är relativt nöjda med utgången, det kunde varit mycket värre. Kommitténs sista möte innehöll avslutningsanföranden från parterna där man lovordade varandras insatser och önskade fortsatt god dialog. Rapporten hittar du här.

Nu när "vår" kommitté avslutat sitt arbete passar vi på att följa CAS - Committee on the application of standards.

CAS är en årligen återkommande kommitté som har en domstolsliknande sammansättning. I CAS tar man upp fall som man anser vara brott mot konventioner. Anmälningarna till kommittén kommer in från antingen arbetstagare eller arbetsgivare och regeringarna får sedan försvara sig.

Just nu lyssnar jag till ett fall från Samoa där regeringen valt att inte ens dyka upp. Det är ganska allvarligt vad vi förstått.