Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Genèveskolans blogg

Maxade dagar och en 100-årings slut

I slutet på förra veckan skruvade vi upp tempot i vår projektgrupp och med vårt arbete. Några kvällar senare kunde vi lägga sista fingret på vår rapport och pusta ut.

Min grupp CAS2 har under hela vår process haft som utgångspunkt och vårat syfte utifrån våra egna organisationer och förutsättningar. På vilket sätt kan/ska vi skapa en rapport som vi kan använda oss av hemma, dels för att tydliggöra ILO som organ och dess funktioner i ”The global World of work” Vi har också haft i åtanke på vilket sätt vi ska kunna lyfta C87- Freedom of Association” och koppla det till vår vardag. I våra respektive länder ser vi idag ett fallande medlemsantal, vikten av att organisera sig i ett fackligt förbund verkar inte riktigt vara så självklar för många även i våra länder. För oss, som engagerade, ser baksidan med det på ett annat vis. Det historiska perspektivet är viktigt, mycket av det vi ser och tar som självklart är något generationer före oss har kämpat för.

Geneveskolan 190624-2

Under konferensen har jag lyssnat på många länder och hur deras arbetsvillkor ser ut, möjligheten att organisera sig fackligt är långt ifrån självklar. Det får en sannerligen att tänka efter, tänka vidare på processen. Just nu har jag väldigt många frågor, i mitt egna huvud egna lösningar, men ändå inga svar. En sak är då säkert, jag kommer att bära med mig de här frågorna och förhoppningsvis hittar jag några svar och lösningar längre fram i livet.

I fredags var det avslutande tal och avslutningsceremoni i princip hela dagen. En av talarna var;

Marie Clarke-Walker, workers spokesperson för kommittén violence and harassment. Hennes tal den fredagen blev en otroligt känslofylld upplevelse. Hon sammanfattade och beskrev processen som kommittén gått igenom, hur viktig konventionen är för workers i World of work. Hur mycket den kommer att innebära för så många människor. Det blir väldigt känslosamt, ett tal med så mycket hopp och tacksamhet. Stående ovationer efteråt, gåshud och tårar, känslan av att vara delaktig i ett historiskt ögonblick. Innebörden av konventionen betyder så mycket, för så många, för mig.

”Everyone has a right to a World of work without violence and harassment”

ILO:s 100 års jubileum är över, vi har en ny konvention, vi har en ny Centenary Declaration. Avslutningsceremonin avslutades i Plenary med att alla stod upp och sjöng och hurrade. Huvudfokus och syftet med den nya konventionen angående Violents and harrassment, se bifogad video.

https://youtu.be/8jfWjI9oC2w

Just nu laddar jag för det sista uppdraget här på plats i Geneve, min grupp ska visa upp vår presentation och vårt slutgiltiga uppdrag för de övriga.

Geneveskolan 3 190624

Det börjar närma sig hemgång, det är väldigt tudelat just nu. Jag vill åka hem och träffa min familj och mina vänner hemma, men jag vill samtidigt inte lämna bubblan, inte lämna mina nya vänner.

Men för att citera rektor Mickes tal häromdagen;

”They say every happy thing has an ending. But also, every ending has a new beginning”

Hela den här upplevelsen, är för mig, definitivt en början på något nytt.

/Katrin

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här