Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Genèveskolans blogg

Inspirerande möten

De senaste två dagarna har varvats med att följa arbetet i CAS och träffa inspirerade människor som gett avtryck.

Jag börjar smått förstå arbetet, upplägget i CAS och hur det verktyget används gentemot de länder som årligen kommer upp för granskning för att de brutit mot någon av ILO:s konventioner. Det är en hel del lobbyism, byråkrati och politik bak i kulisserna. Hur workers står enade och stöttar ländernas workers/unions för sin sak, perspektiven som employers/arbetsgivare gemensamt levererar och sen har vi governments som i sin tur stöttar de länderna som granskas för sin sak. Mötena i CAS tenderar att ta väldigt många timmar, talarna varierar mellan de tre olika grupperna. Det är intressant, det är otroligt lärorikt, men det är samtidigt inte helt enkelt för just mig att sitta still i flertalet timmar och lyssna. Men en kämpar på :)

Igår hade deltagarna i årets Geneveskola sin årliga traditionella fotografering vid flaggborgen utanför United Nations. Det känns helt fantastiskt att få vara en del av just den här gruppen på den här bilden. Det är ett otroligt härligt gäng både innanför ILO:s och UN:s väggar som utanför.

Geneveskolan 190615-2

Igår hade jag även det stora nöjet att äta lunch med Madeleine Kennedy-McFoy från Education International i Brussel. En del av arbetet härnere handlar som jag skrev om tidigare lobbyism. Informella möten som man får försöka snoka upp och/eller boka sig till. Lunchen med Madeleine var just ett sånt. En av deltagarna hade stött på henne, fått hennes kort för eventuellt intresse och en annan bokade in ett lunchmöte emellan kommittéarbetet.

Geneveskolan 190615-4

Det var för mig personligen ett intressant möte, vi pratade bl.a om EI:s roll i ILO. Hur de stöttar organisationer och worker i kommittén som bearbetar en ny konvention kring "Violence and harassment". En stor del av min yrkeskår världen över är kvinnor, som dagligen utsätts för harassments (trakasserier) . Det gör att just den frågan är särskilt viktig att bevaka för EI, skrivelsen kring ”gender-based violence and harassment" är omdebatterad redan innan den har tagits upp i kommittén då många länder inte vill kännas vid den formuleringen. Vi pratade vidare om olika förutsättningar och problem som lärare i både Sverige men också övriga världen stöter på i vår vardag.

Idag hade jag förmånen att få träffa och ställa några frågor till en fantastiskt inspirerande man, Miguel Morantes från Colombia. En facklig ledare från Colombia som på liv och död engagerat sig i fackligt arbete i 44 år. Han berättade dels om varför han var på konferensen i år, för att stötta workers i Brasilien som i år ska upp i CAS för C98. Han svarar också på de frågor som ställs väldigt diplomatiskt. Jag kommer på mig själv med att knappt höra ett ord av vad han (tolken) säger när han berättar om överträdelser från landets president. Jag sitter förundrad över hans passion och engagemang för fackligt arbete varpå jag måste ställa frågan varför? Av erfarenhet vet jag att vi har alla vår egna anledning till varför vi har valt att engagera oss i fackligt arbete. Mannen framför mig är 82 år, han har genom året blivit skjuten på, trakasserad, hans familj har blivit hotat och de har fått flytta. Men han brinner fortfarande trots det för union work. Hans svar på frågan blir starkt; ”Because you can never let the fear win. I have to keep the fight for all my union members and not let the fear win”

https://arbetet.se/2019/06/10/colombia-trade-unionism-under-threat-of-death/

Geneveskolan 190615-5

Imorgon är det lördag, på kvällen har vi den årliga middagen med alla Nordens delegater. Jag ska hålla i talet till delegaterna, det är skrivet, och i det talet har jag inkluderat den meningen. ”We can never let the fear win”

Till alla som gjort denna upplevelse möjlig för mig, till den som planterade idén om att söka i mitt huvud, till min familj och mina vänner därhemma som stöttat mig hela vägen ända hit, som trott på mig och stöttat mig när jag själv tvekade och tvivlade. Med risk för att bli känslosam, men jag vill bara säga tack, tack och tack!

Muchos Gracias

/Katrin

Geneveskolan 190615-1


Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här