Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Genèveskolans blogg

Inne i ”bubblan”

Det har blivit kväll i Genève och jag ska försöka mig på att sammanfatta endel av de senaste två dagarnas upplevelser. Det kommer att bli svårt att få ner alla intryck jag vill förmedla, alla människor jag fått lyssna på och träffat.

Dagarna har inneburit jobb från morgon till kväll, även om min projektgrupp redan i teorin har valt att dela upp vissa områden att bevaka i vår grupp så vill man helst vara med på det mesta, överallt på en och samma gång.

Igår bestod dagen av att promenera emellan rummen i ILO-byggnaden och sitta på olika möten i workersgroup, CAS, föreläsning av Kari Tapiola om ILOs historia och avslutningsvis diskussion i CAS om General survey och social protection for all.

Gårdagen bestod också att av hålla reda på alla de high-level visits som besökte konferensen, Macrons securityescort var hyfsat lång medan Angela Merkel promenerade in på röda mattan alldeles bredvid. Kvällen spenderades på rummet med lite tvätt, pasta från kastrullen, strukna skjortor och skrivande på gruppens projektarbete innan jag däckade fint.

Idag har det varit en känslosam dag på många sätt. Första dagen med hemlängtan och en önskan att vara med på barnens skolavslutning infann sig. När så förmiddagens första föreläsning från Wasteworkers/Unions från Colombia-Bogota berättade för oss om hur deras vardag kan se ut var tårarna ett faktum. När de berättade om massaker, hot, trakasserier och mord som sker mot fackligt anslutna blir vi alla berörda.

Geneveskolan 190613 2

De berättar också om framgångar och en kamp som ger en andra perspektiv. ”Little by little they’re doing the process together” Omkring 20.000 människor är wasteworkers, de allra flesta av dem är informal workers utan avtal eller rättigheter. När organisation får frågan om de kämpar för att bli formellt anställda blir svaret på frågan att de informella arbetarna inte vill bli anställa, men de strider för deras rättigheter till minimumwage och en skälig lön för att ha en dräglig levnadsstandard.

Nästa organisation som föreläste för oss var organisationen IDWF- International Domestic Workers Federation som är en internationell federation för hushållsarbetare. Även den organisationen berättar om violents och harrassment, om fruktansvärda arbetsvillkor för de hushållsarbetarna som även de oftast jobbar informellt utan avtal och rättigheter.

Geneveskolan 190613 3

Jag slås dock i detta av det fantastiska i de båda organisationernas argument till att lyfta alla de små förändringarna som skett. Trots deras usla arbetsvillkor och ständiga kamp mot hot och våld, så ser de positivt mot de små insatser som har gett resultat och saker som har förändrats i respektive organisationer. Jag tar med mig två kraftfulla budskap;

”If power is not getting to you, you have to go and take it”

”Stand together in solidarity with the workers of the world”.

Eftermiddagen blev även den otroligt intressant, första landet upp för granskning i CAS i år var Turkiet och C87. ”Freedom of association and Protection of the Right to Organise Convention” som är en av ILO:s 8 fundamentala konventioner. Turkiet och Zimbabwe är två av de länder som i år är uppe för granskning i CAS för att de brutit mot C87 och som min projektgrupp har valt att särskilt bevaka. Jag kommer därför att återkomma till dessa längre fram och inte skriva desto mer om det nu.

Kvällen avslutades med att jag deltog i ett koordineringsmöte med deltagare ur workersgroup som ska föra talan när det är dags för Zimbabwe att lyftas upp i CAS på fredag. Det var hittills det mest spännande mötet, ett mindre rum, där alla kom nära och diskuterade vilka synpunkter som workersdelegation ska lyfta gentemot Zimbabwes government när det är dags på fredag.

Ni får ursäkta om inläggen blir något långa, jag vill helst dela med mig av allt. Kanske blir så att jag får skriva en bok om upplevelsen tillslut :)

Det har inte gått särskilt många dagar av själva konferensen än, imorgon har jag varit här i en vecka. Dagarna flyter ihop, hjärnan går på högvarv. Orden som kommer ur min mun är en salig blandning av engelska, franska, svenska, norska och danska.

Något som jag med säkerhet kan säga redan nu, är att den här upplevelsen kommer att ha gett mig nya vänner för livet och förändra mig för alltid.

Tack för nu

/Katrin

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här