Lärarförbundet

​Dagen efter

Nu avslutar vi.

Sovmorgon, extra pga många slitna

Promenad i gamla stan inkl tepaus
12.00 sista handen vid rapporten
15.00 två redovisningar, filmen
16.00 slut promenad flodmötet, badare
18.00 högtidlig utdelning av diplom
18.45 avfärd till gemensam trerätters avslutningsmiddag, talu

Avslutningsdag på konferensen

​Nu är vi framme vid konferensens avslutningsdag. Bubblan vi befunnit oss i under de senaste två veckorna börjar spricka. Vi börjar påminnas om att det finns en tid efter konferensen.

Vid morgonens Full Workers Group fick en representant från Genèveskolan hålla ett tvåminuters tacktal. Även folk från de olika kommittéerna höll avslutande, summerande tal.

När klockan var tio tog vi oss till Assembluy Hall i FN-palatset för det slutliga avgörandet för vår rekommendation, den känns faktiskt som vår. I två timmar avlöste sedan talen varandra, innan det var dags för avgörandet.

Först ut bland talarna var arbetsgivarnas talesperson Lindwe Sephomolo. Hon börjad smed att lyfta fram paragraf 8c, som efter tillägg innehåller skrivningar om små och medelstora företags vikt för att skapa hållbara samhällen. Kapitlet om anställning och inkomstgenererande möjligheter samt det om gästarbetare lyfte hon också fram som viktiga ur deras synvinkel. Hon var också mycket glad för att man lyckats få med de övriga parterna på att stryka referenslistan.
Modo Guiro, arbetstagarnas talesperson, var nöjd med att det fanns skrivningar om offentliga sektorns roll och att både flyktingar och "forcibly displaced persons" omfattades av rekommendationen. Halvt skämtsamt framförde han att uttrycken "as appropriate " och "taking to account" förekom på tok för ofta i dokumentet. Han avslutad med att säga att han var glad för att vi har en rekommendation, även om den har sina brister.
Kommitténs ordförande, Lena Hasle, fick också ordet och sa att målet var att skapa konsensus kring hela dokumentet, så att det skulle bli en bra plattform för länder och parter att bygga vidare på.
Sedan togs rekommendationen kapitel för kapitel i plenum, ordföranden frågade och klubbade. 16/6 2017 kl 12.13 antogs hela rekommendationen. Efter två veckors hårt arbete.
Efter detta var det även en omröstning. Ryssland och något mer land röstade emot och USA röstade blankt. Det känns lite konstigt, när man haft två tillfällen under den slutliga processen att yttra sig, men valt att avstå.
Medan vi jobbade vidare på vår rapport pågick rapportering från övriga kommittéer.
Tidigt på kvällen blev det så dags för en avslutningsceremoni i Assembly Hall.

​FWG

Committe WG samlades, mest tacktal, utvärdering, men inget om arbetssättet , mest latinamerikaner som begärde ordet, rekommendationens betydelse för dem Intervjuer med Stephen Benedict, ITUC, och Claire La Hovary, ACTRAV Rapportskrivning

Efter Full Workers' Group samlades kommittén för sista gången. Det var mest tacktal, främst från de latinamerikanska delegaterna, som framförde hur viktigt det här dokumentet var för deras arbete hemma. Man gjorde också en liten utvärdering av kommitténs arbete. Tyvärr var det ingen som sa något om arbetssättet. På den punkten finns det mycket mer att önska. Då menar jag inom Workers' Group, eftersom det är den vi haft möjlighet att följa. Vi har tagit upp detta i vår rapport, eftersom det var så uppenbart att huvuddelen av deltagarna bara har "åkt med".

Beror det på förutsättningarna att förbereda sig eller är det språket som ställer till det? Det hade varit intressant att undersöka hur många som verkligen läst den blå rapporten och haft diskussioner inom sina nationella organisationer innan de åkte hit. Vi har också hört en delegat som väckte tanken om att föra diskussioner i mindre grupper, för att få fler aktiva.

Vi lyckades också få ett samtal med Stephen Benedict från ITUC (International Trade Union Confederation) som fungerat som förste sekreterare åt Workers' talesperson. Han var väldigt öppenhjärtlig kring demokratifrågorna och var ärligt intresserad av vad vi sett.
Claire La Hovary från ACTRAV ( ILO:s avdelning för arbetarparten) tog sig också tid för att prata med oss. Även hon var väldigt öppen när vi diskuterade dessa frågor.

Resten av dagen gick åt till rapportskrivning.

Fortsatt arbete

​Eftersom jag skrev gårdagens inlägg medan kommittén arbetade så ska jag bara meddela att ordförande beslutade att avbryta klockan nio, trots att vi inte var klara.

Idag började vi återigen med Full workers' group och rapporter från alla kommittéerna. Därefter återvände vi till vår kommitté. Nu var det äntligen dags för kapitel tio om flyktingar och återvändare. Vi såg fram emot tuffa ordväxlingar mellan parterna. Mötet började med att ajourneras en kvart på begäran av arbetstagarna. Sedan satte vi igång. Någon hård ordväxling blev det inte utan allt rullade på, smidigare än många andra kapitel. Detta medförde att vi kunde klubba sista paragrafen i god tid.

Då hände något som förvånade de flesta. Sekretariatet ville genomföra en ändring i en paragraf som vi tagit en av de första dagarna. Det handlade om en strykning av ett uttryck i texten. Många reagerade på tillvägagångssättet. Efter en förklaring av en jurist från "the Office" gick man med på att genomföra strykningen.

Nästa steg var att enas om den rapport som skulle lämnas om arbetet i kommittén. Diskussionen kring detta gjorde att tiden fylldes ut ända fram till utsatt tid.
Sedan åt Magnhild och jag lunch tillsammans med Amanda Brown från brittiska NUT (National Union of Teachers). Hon är jurist och har en hög position där. Anledningen till att vi ville träffa henne var att hon dagen innan valts i The Governing Body, ILO:s styrelse.

Dagen avslutades med en föreläsning av Kasper Edmondo, ILO, om deras olika sektioner för olika yrkesområden. Det finns bland annat en särskild sektor för utbildning.

Arbete under press

Kvällssittning i kommittén

Kvällssittning i kommittén

Kompromissa eller stå på dig? Nu sätts alla på prov, ska vi komma i mål i kväll, eller måste det bli en extrasittning imorgon? Vi had sju sparat det svåraste till sist.

Idag var det dags att bita i set sura äpplet och komma fram till en text som ska gälla kring de bitar som lagts åt sidan.

Hela förmiddagspasset gick åt till att reda ut det extra kapitel som de afrikanska regeringarna hade föreslaget. Här gick det mycket trögt och varje underpunkt tog lång tid. Olika parter försökte lösa dödläget genom att komma med nya förslag hela tiden, vilket innebar att varje sådant förslag var tvunget att behandlas. Än en gång var vi nere på sub-sub-sub-amendments. Ibland skojar man om att bråket gällde ett kommatecken och idag var det faktiskt en omröstning kring ett kommatecken. Som tur var (?) så gick det igenom ganska enkelt.

Under eftermiddagen rullade på snabbare och snart var man inne på det "parkerade" kapitel 10. Trots att detta placerades inom hakparentes (lades åt sidan) vid förra årets konferens, så har det enligt min mening gått över förväntan. Det som tar mest tid är när någon har lagt förslag på en helt ny paragraf mellan de föreslagna. Då är det många som vill lägga till eller dra ifrån.

Klockan är just nu 19.50 och det är fortfarande kvar två paragrafer av ursprungligen åtta på kapitlet.

Idag har vi dessutom haft två föreläsningar uppe i ILO-byggnaden. Kari Tapiola berättade för oss om ILO:s historia, ända från 1800-talet, innan det ens var grundat, fram till efterdyningarna av kalla kriget. Formellt bildades ILO i samband med Versaillesfördraget, efter första världskriget, 1919.

Sedan kom Tandiwe Gross och pratade om Global Labour University, som drivs av ILO. De har både on-line-utbildningar och "fysiska" utbildningar. De sistnämnda bedrivs i fem olika världsdelar.

Nu väntar vi bara på att få veta vad klockan blir innan vi kan gå hem och lägga oss

Denna dag, intet nytt!

Lunch med svenska delegationen

Lunch med svenska delegationen

Från västfronten, intet nytt, passar också bra som beskrivning av den här dagen. Att det kan finnas så många ordvändningar för att säga ungefär samma sak.

Idag skulle parterna upp till bevis efter helgens informella samtal. Vad hade de diskuterat? Och ännu viktigare, hade de kunnat enas om något?

Svaret blev i alla fall inte ja. Efter Full Workers' Group så fick vi vänta en bra stund innan vårt arbetarmöte i kommittén började. Det är frustrerande att sitta utan att veta vad som händer och hur länge det kommer att ta. Tänk typ SJ. När vi äntligen kom igång hade arbetstagarparten tagit fram ett nytt förslag som egentligen skulle ersätta det omdiskuterade kapitel 10. Tyvärr var det inte tillräckligt förankrat hos övriga parter, så därför inledde man med att be om en halvtimmes ajournering, då man troligtvis pratade med arbetsgivarparten. Tyvärr gick det inte igenom och vi fick återgå till dagordningen.

Under eftermiddagen och kvällen (fram till nio) har vi diskuterat en paragraf (1:a-e) i ett nytt kapitel, föreslaget av de afrikanska regeringarna. Det ska behandla Migration Workers (gästarbetare). Fortsättning följer imorgon.

Lunchen idag åt vi tillsammans med den svenska arbetstagardelegationen. Förutom oss från Genèveskolan, var det Oscar och Ellen från LO, Mikael och Åsa från TCO och Malin från SACO.

Vad betydde cliffhangern?

En glad trio på 3842 meters höjd.

En glad trio på 3842 meters höjd.

Jag avslutade igår med att jag skulle upp tidigt. Det var verkligen en cliffhanger i ordets rätta betydelse. Jag, Jenny och Emil har idag skaffat oss ett ovanifrånperspektiv.

Det blev alltså ingen sovmorgon på vår lediga dag. Strax efter åtta imorse befann vi oss på busstationen och köpte biljetter till Chamonix. Vi hade räknat med en tvåtimmarstur på buss, men mot lite extra kostnad kunde vi åka snabbuss dit på halva tiden. Det var värt den extra kostnaden.

Så fort vi anlände till Chamonix gick vi till kabinbanan och köpte biljetter, vilket kostade 60 euro per person, kunde det verkligen vara värt så mycket? Det var 40 minuters väntetid, så vi hann se oss om i närområdet innan det var vår tur.

Resan gick i två etapper och snart var vi uppe på toppen Aiguille du Midi, 3842 meter över havet, inte långt från italienska gränsen. Den här toppen ligger alldeles under Mont Blanc. När vi kom upp insåg vi att det var värt både pengarna och en missad sovmorgon. Allt var så storslaget. Inte förrän vi förstod att de små punkterna som rörde sig på bergssidan var människor, insåg vi hur långt det var dit och hur höga alla klippor, stup och glaciärväggar verkligen var.

Det blev massor av fotografering, bland annat i en glasbur som hängde ut över ett enormt stup. När vi skulle ta trapporna upp till restaurangen märkte vi hur högt vi verkligen var. Alla tre kände av yrsel och flåsade ordentligt i trapporna. Detta kan verkligen rekommenderas! Alltså inte yrseln och flåsandet, utan besöket på toppen

Det var ändå skönt att komma ner och ta en fika tillsammans. Efter en liten promenad i Chamonix var det dags att ta bussen tillbaka, trötta och glada, en stor upplevelse rikare.

Imorgon är det kommitté igen. Då får vi se om vi kan komma till någon lösning runt kapitel tio och referenslistan.

Kommentarer:

Bittan
Bittan Jansson

Ovanifrån perspektiv verkar behövas!

  • Skapad 2017-06-12 17:21

Nu hettar det till!

Norske jenter som underhåller

Norske jenter som underhåller

Idag nådde spänningen nog sin toppnivå. Kommittéordföranden sa "Shame on you!" till hela kommittén.

Varannan dag börjar med en samling för alla arbetstagarrepresentanter, idag var en sådan dag. Än en gång fick vi en genomgång av vad som händer i de andra kommittéerna.

Klockan tio trodde vi att vår Workers' Group skulle samlas, så vi gick dit. Som jag skrivit tidigare så brukar det ta en kvart efter utsatt tid innan det drar igång, men inte ens då hände något idag. Tjugo i elva kom delar av sekretariatet och informerade om läget. Workers' ville få behandlingen av kapitel 10 uppskjutet till måndag av olika anledningar (taktik på högsta nivå är allt jag kan säga).

Klockan elva skulle sedan kommitténs sittning börja, men ingenting hände nu heller. Vi anade att överläggningar skedde på annat ställe. Strax före tolv kom vi äntligen igång och idag var det endast 25 ändringsförslag som skulle behandlas. Vissa ärenden klubbades snabbt, medan det längsta tog i det närmaste en halvtimme. Arbetstagare och arbetsgivare stod på var sin sida och regeringarna var delade. Slutligen ansåg ordförande att det inte fanns majoritet för förslaget. Kapitel tio "parkerades" till måndag, men sedan kom nästa stötesten. Arbetsgivarna ville ha bort referenslistan, en lista över andra konventioner, rekommendationer, med mera, som på ett eller annat sätt styr det som skrivits i vår text. Varför, var ingen som roligt kunde förstå, eftersom man var överens om den vid förra årets konferens. De fick inte igenom detta och istället hade de även lagt förslag om att stryka enstaka dokument ur listan. Det var då som ordföranden slutligen fällde kommentaren och talade om att vi skulle bryta för dagen och att parterna skulle använda eftermiddagen och kvällen till att försöka hitta en lösning till på måndag.

Ikväll har vi haft en sittning med arbetstagardelegationerna från de nordiska länderna. Ätit lite smått och pratat med varandra. Bilden är från kvällens underhållning. Till och med jag har stått på scenen och sjungit, inte ensam förstås. Vi sjöng en sång om mod av Mikael Wiehe.

Imorgon har vi vår lediga dag. Då ska jag upp tidigt. Mer om detta nästa gång

Kommentarer:

Bittan
Bittan Jansson

Så spännande att läsa vad ni har för er...verkar vara "värre än gamla kongresser"...hoppas nån lösning är i sikte.
Ha det så bra!

  • Skapad 2017-06-11 22:21

En ny dag i kommittén

Så kan det se ut!

Så kan det se ut!

Ytterligare en dag har gått till ända. Vi är redan inne på andra veckan i Genève. Tiden rusar fram!

Upp och iväg med spårvagnen kvart över åtta. Även om vi lärt oss att man aldrig börjar på utsatt tid så vill vi vara där i tid. En ny bunt med amendments låg och väntade på oss. Nu var det bara knappt åttio ändringar som lämnats in.

Jag skulle hålla ställningarna medan resten av gruppen var på föreläsning uppe i ILO-byggnaden. Det började med att Workers' Group samlades för att prata ihop sig, men efter en kort stund drog sig sekretariatet tillbaka för överläggningar och sedan hände ingenting i salen.

Klockan elva samlades hela kommittén, det betyder kvart över (så är det här), och fortsatte förhandlingarna. Spelet fortsatte på samma sätt som igår. Jenny, Sahar och jag övergav Magnhild vid lunch och rusade upp till ILO-byggnaden för att slänga i oss en lunch innan en föreläsning om UNHCR. Scott Pohl berättade på ett pedagogiskt sätt om deras arbete. Jag log när han ställde en fråga till oss om hur man definierar ordet flykting. En kilometer därifrån satt samtidigt 200 personer och försökte komma fram till svaret, och detta var en fråga som han brukar ställa till elever som kommer på studiebesök. Han hade dock ett svar, UNHCR följer definitionen från femtiotalet som finns i Genèvekonventionen. Där räknas inte ekonomiska flyktingar, folk som flyr naturkatastrofer eller som flyr inom sitt eget land.

Sedan gick jag tillbaka till FN-byggnaden trots att "mitt skift" var slut, jag var tvungen att få lyssna lite till. Dagens bild visar hur en text kan se ut på bildskärmen när det kommit en ett antal ändringsförslag till ändringsförslaget. Det är ingen lätt sak att hålla koll på propositionsordningen

Ikväll blev det fondue igen, kött i olja istället. Nio av oss åt tillsammans på en liten restaurang i närheten av hotellet. Sedan avslutades kvällen med sångövning på ett av rummen. Vi ska ha en gemensam middag imorgon kväll, tillsammans med de nordiska delegaterna

Träff med representanter från EI

Haldis och Dominique från EI

Haldis och Dominique från EI

Idag har det varit en varierad dag, men höjdpunkterna har ändå varit träffar med två representanter från Education International.

Upp tidigt som vanligt, frukost och iväg med spårvagnen till FN-palatset. Där började det klockan nio med Full Workers' Group. Det började med rapporter från de olika kommittéerna, för att alla ska veta vad som händer. Sedan avslutades mötet med att ILO:s president, Guy Ryder, hälsade på och talade. När man såg med vilken vördnad han behandlades förstod man hur stort det var att han innan konferensen tog sig tid att komma och tala med oss från Genèveskolan.

Efter mötet träffade Magnhild och jag Haldis Holst, Deputy General Secretary of Education International, som kommer från Norge. Det var ett intressant samtal där vi började med att prata om vilka länder som brukar anmälas till ILO för brott mot deras konventioner. Länder som nämndes var bland annat Turkiet, Sydkorea, Gulfländerna, Bolivia och Botswana. Bahrain hindrar sina fackliga företrädare från att resa till ILO-konferensen genom att vägra dem utresetillstånd. Bolivia vill sänka åldersgränsen för barnarbete. Turkiet sparkade 28000 lärare för att de passade på att kräva mer resurser till skolan under den arabiska våren. Botswana vill föra in skolan under "essential services" för att förhindra dem från att strejka. Och så vidare, och så vidare.

-Vi lever i en grym värld, sa Haldis

Hon berättade vidare att ILO har en speciell sektor för utbildningsfrågor. Nyligen fokuserade de på förskolan. Arbetet inledes med att man tog fram en rapport om nuläget. Haldis ansåg att det man kom fram till medan man jobbade med dessa frågor under en tvåårsperiod var mycket lyckat och även tillför saker till oss som anser att vi ligger långt framme vad gäller denna skolform.

Efter lunch träffade vi sedan Dominique Marlet, Human and Trade Union Rights Senior Coordinator at Education International. Under några dagar följer hon de olika kommittéernas arbete. Hon berättade att EI har en egen delegation under konferensen, men eftersom de inte är delegater så har man kontakt med de delegater som är lärare. Vid frågade henne ytterligare om de länder som nu är med på listan och ska behandlas för brott mot olika konventioner. Vi har det bra i vårt lilla hörn av världen! Samtidigt som vi ska fortsätta arbeta för bättre förhållanden där hemma, bär vi fundera på hur vi kan stötta lärare runt om i världen som riskerar sin frihet och ibland även sitt liv, genom att arbeta fackligt.

Förutom detta har vi hunnit med två föreläsningar och att följa trepartsförhandlingar i vår kommitté, innan klockan närmade sig nio och vi kunde återvända till hotellet. Tolv timmars arbetsdag! Trodde ni att jag var här på semester? Glöm det