Lärarförbundet
Bli medlem

Dags för avsked

Hej alla ni som följt mig och bloggen under min tid i Genève och ILC 2019.

Jag har i skrivande stund rent fysiskt landat hemma i Sverige igen, men mentalt är en stor del av mig kvar nere i Genève och hos de deltagare som var med i årets Genèveskola.

Geneveskolan 190627-2

I måndags hade vi vår sista gemensamma dag och det var dags för alla projektgrupper att redovisa sitt projekt. Som jag berättat om tidigare har min grupp under ILC främst fokuserat på CAS varpå vi också skapat en presentation där vi redovisade för de andra funktionen och arbetet kring CAS.

En del av våra intervjuer, upplevelser och hur vi tolkat att processen i CAS fungerar både under själva konferensen men också under verksamhetsåret. Rapporten kommer att läggas ut i sin helhet på Genèveskolans hemsida, men jag bifogar en kort film som min grupp också satte ihop till vår presentation.

I måndags fick vi även träffa Guy Ryder som är director general över ILO. Han sammanfattade konferensen för oss ur hans synvinkel, hur viktigt det var att ILO och konferensen just nu lyckades med att både enas om en ny konvention och en ny centenary Declaration.

Nu är jag hemma igen, och huvudet är just nu ganska så tomt. Det har absolut varit den mest intensiva perioden i mitt liv på väldigt länge. Men samtidigt också den absolut mest lärorika, jag har fått träffa så fantastisk många nya spännande människor, vänner för livet, jag har skrattat, jag har gråtit, jag har skrattat så jag gråtit. Vi har jobbat till sent på kvällarna, klivit upp tidigt på morgonen. Jag har haft en fantastisk rumskamrat som vissa mornar nästan tippat mig ur sängen. Min projektgrupp, jag kunde inte haft bättre vänner. De här veckorna har vi delat med varandra i princip dygnet runt, vi har jobbat på uppgiften, men vi har också blivit sammansvetsade i en gemenskap och en vänskap som bara har börjat.

Just nu ser jag fram emot semester och att få börja sortera hela den här upplevelsen. Oklart var jag ska börja, vet inte vilket land jag ska åka till först. Vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja, om jag hade läst på endel innan och trodde att jag hade lite koll på internationellt fackligt arbete, så känns det just nu som att jag har ännu mindre koll. Internationella frågor, orättvisor som sker dagligen, var ska en börja nånstans. Rädda världen känns i realiteten kanske något övermäktigt, men nånstans lär en ju börja.

Men jag börjar med semester i alla fall :)

Geneveskolan 190627-3

Ett stort stort tack, från mig till er alla! Till alla som varit med i Geneve, tack till Micke och Roger för kloka synpunkter i både stort och smått. Tack till hela gruppen, tack till alla som peppade mig till att genomföra det här och som stöttat mig hela vägen. Tack till er alla som har läst bloggen och som återkopplat.

Min tid i årets Genèveskola är över, så också min tid på den här bloggen.

Önskar er alla en riktigt härlig sommar,

Tack för mig,

Au Revoir/

Katrin

Maxade dagar och en 100-årings slut

I slutet på förra veckan skruvade vi upp tempot i vår projektgrupp och med vårt arbete. Några kvällar senare kunde vi lägga sista fingret på vår rapport och pusta ut.

Min grupp CAS2 har under hela vår process haft som utgångspunkt och vårat syfte utifrån våra egna organisationer och förutsättningar. På vilket sätt kan/ska vi skapa en rapport som vi kan använda oss av hemma, dels för att tydliggöra ILO som organ och dess funktioner i ”The global World of work” Vi har också haft i åtanke på vilket sätt vi ska kunna lyfta C87- Freedom of Association” och koppla det till vår vardag. I våra respektive länder ser vi idag ett fallande medlemsantal, vikten av att organisera sig i ett fackligt förbund verkar inte riktigt vara så självklar för många även i våra länder. För oss, som engagerade, ser baksidan med det på ett annat vis. Det historiska perspektivet är viktigt, mycket av det vi ser och tar som självklart är något generationer före oss har kämpat för.

Geneveskolan 190624-2

Under konferensen har jag lyssnat på många länder och hur deras arbetsvillkor ser ut, möjligheten att organisera sig fackligt är långt ifrån självklar. Det får en sannerligen att tänka efter, tänka vidare på processen. Just nu har jag väldigt många frågor, i mitt egna huvud egna lösningar, men ändå inga svar. En sak är då säkert, jag kommer att bära med mig de här frågorna och förhoppningsvis hittar jag några svar och lösningar längre fram i livet.

I fredags var det avslutande tal och avslutningsceremoni i princip hela dagen. En av talarna var;

Marie Clarke-Walker, workers spokesperson för kommittén violence and harassment. Hennes tal den fredagen blev en otroligt känslofylld upplevelse. Hon sammanfattade och beskrev processen som kommittén gått igenom, hur viktig konventionen är för workers i World of work. Hur mycket den kommer att innebära för så många människor. Det blir väldigt känslosamt, ett tal med så mycket hopp och tacksamhet. Stående ovationer efteråt, gåshud och tårar, känslan av att vara delaktig i ett historiskt ögonblick. Innebörden av konventionen betyder så mycket, för så många, för mig.

”Everyone has a right to a World of work without violence and harassment”

ILO:s 100 års jubileum är över, vi har en ny konvention, vi har en ny Centenary Declaration. Avslutningsceremonin avslutades i Plenary med att alla stod upp och sjöng och hurrade. Huvudfokus och syftet med den nya konventionen angående Violents and harrassment, se bifogad video.

https://youtu.be/8jfWjI9oC2w

Just nu laddar jag för det sista uppdraget här på plats i Geneve, min grupp ska visa upp vår presentation och vårt slutgiltiga uppdrag för de övriga.

Geneveskolan 3 190624

Det börjar närma sig hemgång, det är väldigt tudelat just nu. Jag vill åka hem och träffa min familj och mina vänner hemma, men jag vill samtidigt inte lämna bubblan, inte lämna mina nya vänner.

Men för att citera rektor Mickes tal häromdagen;

”They say every happy thing has an ending. But also, every ending has a new beginning”

Hela den här upplevelsen, är för mig, definitivt en början på något nytt.

/Katrin

Representation, konversation och diskussion

I dag ställde en frågan, vad är det egentligen för dag idag? Dagarna tycks flyta ihop härinne i bubblan, ”inside the bubble, trying to change the World outside”

Den här veckan känns det som att vi har skiftat fokus lite. Tiden med projektgruppen har utökats och vi har börjar skriva mer på vår gemensamma rapport. Vi har också försökt att se mer av konferensen än bara vår kommitté CAS. Vi har lyssnat på Committe of violence and harassment och sett en helt annan funktion av hur diskussionerna kring en ny konvention kan se ut. Det har varit en uppvisning i social dialog och trepartssystemet på ett annat sätt än i CAS.

Geneveskolan 190620-2

Igår hade alla deltagare på Genèveskolan en lunchträff med våra respektive länders delegater. I år samlades vi svenskar högst upp i Palais på UN där det blev trevliga konversationer emellan oss deltagare och delegater. Utöver det så är det värt att nämnas att utsikten från toppen av byggnaden helt fantastisk.

Geneveskolan 190620-3

En av deltagarna i min projektgrupp är Sindre från Finansförbundet i Norge. Förbundsordföranden för det förbundet har varit i Geneve i några dagar och igår kväll tog han med hels projektgruppen på middag, där vi fick presentera våra tankar kring vårat projektarbete. Det blev en otroligt trevlig kväll, med väldigt intressanta diskussioner. För mig går finans och utbildning ofta hand i hand och kan vara båda varandras förutsättningar och motsättningar. Vi pratade en hel del om hur våra olika förbund bidrar på olika sätt i den globala World of work.

>Geneveskolan 190620-4

I dag har Ewa Nordmark som är ordförande för TCO Sverige varit på ILC och bjöd in oss som är representater från TCO på lunch. Vi pratade dels om våra upplevelser av ILC hittills, men också om vilket arbete som TCO gör för våra fackliga kollegor i andra länder. Vi pratade om samarbetet med bl.a Colombia och Zimbabwe där det i princip dagligen sker överträdelser, hot och våld mot fackligt engagerade människor. Det är så väldigt många fruktansvärda saker som sker, som man blir väldigt medveten om när man befinner sig här. Jag undrar vad de insikterna kommer att göra med mig som person, helt klart är att det rör upp väldigt många känslor inom en.

Geneveskolan 190620-5

På eftermiddagen samlades vi i storgrupp och lyssnade på ”The Nordic Panel”. Där en delegat från respektive kommitté kom och berättade för oss hur de ligger till i arbetet, det kändes bra att få en överblick över processerna som sker då vi i vår grupp mest varit inriktade på CAS.

I övrigt så maxar vi dygnets alla timmar, försöker när det är möjligt att arbeta utomhus för att få lite solsken, det märks att en börjar bli lite sliten vid det här laget, det blir väldigt mycket skratt emellanåt bl.a åt diverse språkskiljaktigheter.

Jag börjar reflektera över att imorgon har jag varit här i två veckor, förstår inte alls vart tiden har tagit vägen. Allt är fortfarande omtumlande, omskakande och omvälvande.

//Katrin

Ny vecka, nya möjligheter

Det känns just nu som att jag knappt hinner ta mig upp ur sängen på morgonen, förrän det är dags att gå och sova igen.

Under helgen som passerat har vi bl.a haft den årliga/traditionella middagen för årets deltagare i Genèveskolan och alla de nordiska ländernas delegater som är representerade i workersgroup och jobbar i de olika kommittéerna. Varje år är det någon av eleverna som håller tal och tackar för upplevelsen, i år blev det jag som fick den äran. För er som läser denna blogg och som känner mig, så blev just det nog ingen större överraskning :)

En del av det talet handlade om ord, värderingar och känslor som uppstått under min tid här i Geneve hittills.

”I wan’t to quote a great big man Nelson Mandela;

“Courage is not the absence of fear, it is inspiring others to move beyond it”

Hope, courage, dreams and education are for me four words with a great value.

That we have the courage to follow our dreams, the courage to never lose hope and once again Mandelas word comes to mind;

“Education is the most powerful weapon which you can use to change the world”

Det var förövrigt en mycket trevlig kväll, som avslutade arbetsveckan.

Igår hade vi vår första lediga dag, då passade några av oss på att åka färjetur över till Yvoire i Frankrike. Det blev ett skönt avbrott till det som blivit det ”vardagliga” livet innanför ILO:s väggar, solen sken och det var trevligt att få umgås med några av de andra deltagarna. Som det ser ut så jobbar vi alla i våra olika grupper och med olika kommittéer/projekt så man hinner inte träffa alla i gruppen.


Geneveskolan 190618-2

Idag startade dagen med full-workers group där talespersonerna från de olika kommittéerna avlade rapport på hur långt processen har kommit. Imorse kom även ILO:s director general och tackade alla deltagare i workersgroup för deras viktiga insats och bidrag i det pågående processerna.

Efter det tog jag en promenad från UN byggnaden till ILO byggnaden för några timmars session i CAS. Först ut på tur var Algeriet, och vid det här laget så börjar vi se ”mönstret” med hur de tre olika inblandade parterna lägger fram sina anföranden.

Mest spännande idag var dock CAS avslutande conclusions för de double-footnoted länderna som var uppe i förra veckan. Vilka åtgärder CAS rekommenderade skiljde sig åt, och alla länder accepterade de förslagna åtgärderna/reprimanderna som de fick. Alla förutom Zimbabwe, som motsatte sig åtgärden i form av en sk ”direct-mission” mot landet för att de brutit mot C87. ”Freedom of Association and Protection of the right to organize convention.”


Geneve190618-3

Efter timmarna i CAS har resterande av dagen spenderats tillsammans med min projektgrupp där vi fortsatt att jobba med vårat projektarbete. Planen vi hade från början har vi justerat och ändrat om i lite, och en ny väg har stakats ut. Förövrigt så är jag otroligt tacksam över min projektgrupp, vi har fantastiskt roligt tillsammans och en väldigt fin sammanhållning som definitivt bidragit till att den här upplevelsen hittills blivit ännu bättre.

Bye for now

/Katrin

Inspirerande möten

De senaste två dagarna har varvats med att följa arbetet i CAS och träffa inspirerade människor som gett avtryck.

Jag börjar smått förstå arbetet, upplägget i CAS och hur det verktyget används gentemot de länder som årligen kommer upp för granskning för att de brutit mot någon av ILO:s konventioner. Det är en hel del lobbyism, byråkrati och politik bak i kulisserna. Hur workers står enade och stöttar ländernas workers/unions för sin sak, perspektiven som employers/arbetsgivare gemensamt levererar och sen har vi governments som i sin tur stöttar de länderna som granskas för sin sak. Mötena i CAS tenderar att ta väldigt många timmar, talarna varierar mellan de tre olika grupperna. Det är intressant, det är otroligt lärorikt, men det är samtidigt inte helt enkelt för just mig att sitta still i flertalet timmar och lyssna. Men en kämpar på :)

Igår hade deltagarna i årets Geneveskola sin årliga traditionella fotografering vid flaggborgen utanför United Nations. Det känns helt fantastiskt att få vara en del av just den här gruppen på den här bilden. Det är ett otroligt härligt gäng både innanför ILO:s och UN:s väggar som utanför.

Geneveskolan 190615-2

Igår hade jag även det stora nöjet att äta lunch med Madeleine Kennedy-McFoy från Education International i Brussel. En del av arbetet härnere handlar som jag skrev om tidigare lobbyism. Informella möten som man får försöka snoka upp och/eller boka sig till. Lunchen med Madeleine var just ett sånt. En av deltagarna hade stött på henne, fått hennes kort för eventuellt intresse och en annan bokade in ett lunchmöte emellan kommittéarbetet.

Geneveskolan 190615-4

Det var för mig personligen ett intressant möte, vi pratade bl.a om EI:s roll i ILO. Hur de stöttar organisationer och worker i kommittén som bearbetar en ny konvention kring "Violence and harassment". En stor del av min yrkeskår världen över är kvinnor, som dagligen utsätts för harassments (trakasserier) . Det gör att just den frågan är särskilt viktig att bevaka för EI, skrivelsen kring ”gender-based violence and harassment" är omdebatterad redan innan den har tagits upp i kommittén då många länder inte vill kännas vid den formuleringen. Vi pratade vidare om olika förutsättningar och problem som lärare i både Sverige men också övriga världen stöter på i vår vardag.

Idag hade jag förmånen att få träffa och ställa några frågor till en fantastiskt inspirerande man, Miguel Morantes från Colombia. En facklig ledare från Colombia som på liv och död engagerat sig i fackligt arbete i 44 år. Han berättade dels om varför han var på konferensen i år, för att stötta workers i Brasilien som i år ska upp i CAS för C98. Han svarar också på de frågor som ställs väldigt diplomatiskt. Jag kommer på mig själv med att knappt höra ett ord av vad han (tolken) säger när han berättar om överträdelser från landets president. Jag sitter förundrad över hans passion och engagemang för fackligt arbete varpå jag måste ställa frågan varför? Av erfarenhet vet jag att vi har alla vår egna anledning till varför vi har valt att engagera oss i fackligt arbete. Mannen framför mig är 82 år, han har genom året blivit skjuten på, trakasserad, hans familj har blivit hotat och de har fått flytta. Men han brinner fortfarande trots det för union work. Hans svar på frågan blir starkt; ”Because you can never let the fear win. I have to keep the fight for all my union members and not let the fear win”

https://arbetet.se/2019/06/10/colombia-trade-unionism-under-threat-of-death/

Geneveskolan 190615-5

Imorgon är det lördag, på kvällen har vi den årliga middagen med alla Nordens delegater. Jag ska hålla i talet till delegaterna, det är skrivet, och i det talet har jag inkluderat den meningen. ”We can never let the fear win”

Till alla som gjort denna upplevelse möjlig för mig, till den som planterade idén om att söka i mitt huvud, till min familj och mina vänner därhemma som stöttat mig hela vägen ända hit, som trott på mig och stöttat mig när jag själv tvekade och tvivlade. Med risk för att bli känslosam, men jag vill bara säga tack, tack och tack!

Muchos Gracias

/Katrin

Geneveskolan 190615-1


Inne i ”bubblan”

Det har blivit kväll i Genève och jag ska försöka mig på att sammanfatta endel av de senaste två dagarnas upplevelser. Det kommer att bli svårt att få ner alla intryck jag vill förmedla, alla människor jag fått lyssna på och träffat.

Dagarna har inneburit jobb från morgon till kväll, även om min projektgrupp redan i teorin har valt att dela upp vissa områden att bevaka i vår grupp så vill man helst vara med på det mesta, överallt på en och samma gång.

Igår bestod dagen av att promenera emellan rummen i ILO-byggnaden och sitta på olika möten i workersgroup, CAS, föreläsning av Kari Tapiola om ILOs historia och avslutningsvis diskussion i CAS om General survey och social protection for all.

Gårdagen bestod också att av hålla reda på alla de high-level visits som besökte konferensen, Macrons securityescort var hyfsat lång medan Angela Merkel promenerade in på röda mattan alldeles bredvid. Kvällen spenderades på rummet med lite tvätt, pasta från kastrullen, strukna skjortor och skrivande på gruppens projektarbete innan jag däckade fint.

Idag har det varit en känslosam dag på många sätt. Första dagen med hemlängtan och en önskan att vara med på barnens skolavslutning infann sig. När så förmiddagens första föreläsning från Wasteworkers/Unions från Colombia-Bogota berättade för oss om hur deras vardag kan se ut var tårarna ett faktum. När de berättade om massaker, hot, trakasserier och mord som sker mot fackligt anslutna blir vi alla berörda.

Geneveskolan 190613 2

De berättar också om framgångar och en kamp som ger en andra perspektiv. ”Little by little they’re doing the process together” Omkring 20.000 människor är wasteworkers, de allra flesta av dem är informal workers utan avtal eller rättigheter. När organisation får frågan om de kämpar för att bli formellt anställda blir svaret på frågan att de informella arbetarna inte vill bli anställa, men de strider för deras rättigheter till minimumwage och en skälig lön för att ha en dräglig levnadsstandard.

Nästa organisation som föreläste för oss var organisationen IDWF- International Domestic Workers Federation som är en internationell federation för hushållsarbetare. Även den organisationen berättar om violents och harrassment, om fruktansvärda arbetsvillkor för de hushållsarbetarna som även de oftast jobbar informellt utan avtal och rättigheter.

Geneveskolan 190613 3

Jag slås dock i detta av det fantastiska i de båda organisationernas argument till att lyfta alla de små förändringarna som skett. Trots deras usla arbetsvillkor och ständiga kamp mot hot och våld, så ser de positivt mot de små insatser som har gett resultat och saker som har förändrats i respektive organisationer. Jag tar med mig två kraftfulla budskap;

”If power is not getting to you, you have to go and take it”

”Stand together in solidarity with the workers of the world”.

Eftermiddagen blev även den otroligt intressant, första landet upp för granskning i CAS i år var Turkiet och C87. ”Freedom of association and Protection of the Right to Organise Convention” som är en av ILO:s 8 fundamentala konventioner. Turkiet och Zimbabwe är två av de länder som i år är uppe för granskning i CAS för att de brutit mot C87 och som min projektgrupp har valt att särskilt bevaka. Jag kommer därför att återkomma till dessa längre fram och inte skriva desto mer om det nu.

Kvällen avslutades med att jag deltog i ett koordineringsmöte med deltagare ur workersgroup som ska föra talan när det är dags för Zimbabwe att lyftas upp i CAS på fredag. Det var hittills det mest spännande mötet, ett mindre rum, där alla kom nära och diskuterade vilka synpunkter som workersdelegation ska lyfta gentemot Zimbabwes government när det är dags på fredag.

Ni får ursäkta om inläggen blir något långa, jag vill helst dela med mig av allt. Kanske blir så att jag får skriva en bok om upplevelsen tillslut :)

Det har inte gått särskilt många dagar av själva konferensen än, imorgon har jag varit här i en vecka. Dagarna flyter ihop, hjärnan går på högvarv. Orden som kommer ur min mun är en salig blandning av engelska, franska, svenska, norska och danska.

Något som jag med säkerhet kan säga redan nu, är att den här upplevelsen kommer att ha gett mig nya vänner för livet och förändra mig för alltid.

Tack för nu

/Katrin

Monsunregn och åska

Monsunregn och åska, promenad i forsande vatten från spårvagnen upp till FN byggnaden. Tack o lov att jag redan snappat upp vikten av att ha med sig extra skor i väskan.

Idag var det en sk high-level security dag och 10 high-level persons har i omgångar besökt invigningen och talat under ceremonin, varav en av dem var statsminister Stefan Löfven.

Under den första officiella ceremonin fick vi sitta i samma byggnad men i ett annat rum och titta på livesändning från invigningsceremonin på stora skärmar.

Pga många sk high-level personer (fler än ”vanligt” då det är extra speciellt 100-års jubileum i år) så är det en extra förstärkt säkerhet i hela byggnaden och efter genomgång av två säkerhetskontroller var vi inne i rätt byggnad.

Från ceremonin tar jag med mig endel av talet som hölls av ILO:s general director Guy Rider som tänkvärt i min ”ryggsäck”

”This Conference is dedicated to the future of work.

Make the future of work that we want. For descent Jobs, for social justice for all,

For the citizens of the future, all of us must take responisibility for how our future Will be.

What mat work yesterday, may not work in the future”

https://youtu.be/SLzXjWuR29s

Bifogar en film av organisationen ILO:s historia.

Efter invigningen förflyttade jag mig tillsammans med min projektgrupp till ILO-byggnaden där kommittén vi ska bevaka kommer att hålla sina möten.

Först träffades alla delegater från government/employers/workers i ett gemensamt öppningsmöte för CAS.

Ett möte som visade sig inte var helt enkelt att komma in på. Alla deltagare på konferensen har olika typer och olika färger på sina badges som ger en tillträde till olika typer av möten. I dagsläget har våran en färg som ger oss access till workersgroup och konferensen i det stora hela men inte till alla möten som high-level och/alt möten där government är representerade, men förhoppningsvis lyckas våra rektorer med att uppgradera våra badges så att det under resten av konferensen ska gå lite smidigare.

Geneveskolan 2-190610

Idag tappade jag bort övriga i min grupp påväg till CAS första möte, och i mitt letande efter dem hamnade jag på "The balcony" där jag strategiskt placerade mig mitt i en afrikansk delegation och blev sittandes under hela mötet medan de övriga i min grupp tyvärr inte blev insläppta. Väldigt formellt öppnande med val av personer till viktiga positioner i gruppens process valdes, och när talare 13 startade sitt tal var jag helt ärligt rätt mör i huvudet.

En kort paus, påfyllning av lite energi i form av snacks gick vi vidare till nästa möte, som var första workersgroup meeting för de delegater som är representerade i CAS från workersgruppen. Det var väldigt intressant att lyssna på några av de olika delegaterna från andra länder och synpunkter och inlägg i frågor de önskade lyfta under konferensen.

Geneveskolan 3-190610

Timmen innan avslut gav vi upp för dagen och tog oss tillbaka till hotellet för en sen middag i form av yoghurt och müsli på rummet.

Avslutar första konferensdagen med att raklång försöka summera alla intryck.

/Katrin

Rainy Sunday in Geneva

Dagen idag startade med en lagom blöt men uppfriskande förflyttning från hotellet till ILO-byggnaden. Alla delegater samlades och vi hade en praktisk genomgång av det som nu komma skall med start imorgon när ILC börjar.

Vem som ska ge vilka gåvor till vilka representanter, logistiska saker att reda ut som gemensamma tider för gemensamma möten och/eller aktiviteter.

Vi fick också lyssna på Roger som tillsammans med rektor Micke är de som i år leder Genèveskolan, en tidigare deltagare som arbetat med internationella frågor i många olika sammanhang. Han gav oss tips och råd inför projektarbetet, praktiska tips för oss att tänka på när vi ska arbeta oss igenom konferensen och skriva vår rapport. Efter det fick vi en stund tillsammans i projektgruppen att prata ihop oss om de mål vi har satt upp och tankar/idéer om arbetet som vi ska genomföra. Just nu känns det som att den delen av arbetet kommer att bli riktigt bra. Vi har idag utvecklat vår grundidé med vad vi önskar arbeta med, och det känns som att vi är nåt riktigt bra på spåren där.

Efter en lagom lunch åkte vi ner till FN-huset för att delta i den allra första full workersgroup för den här konferensen. Delegater från alla de länder (187) som är medlemmar i ILO och som kategoriseras workers samlades och hade introduktion, genomgång av konferensen och val av representanter från workersgroup till olika forum.

Efter ett kort öppningsförfarande ombads alla närvarande ställa sig upp för en tyst minut. En tyst minut för alla de som under året blivit hotade/fängslade och/eller förlorat sina liv i kampen om fackliga rättigheter; konvention 87 ”Freedom of Association and protection of the Right to Organise Convention”.

En rättighet som är långt ifrån självklar i många av världens länder och en ständig kamp att jobba för. Det ögonblicket blev väldigt speciellt och känslosamt, det kändes otroligt stort att se så många olika människor från olika länder stå enade och upp för en av våra rättigheter och en av ILO:s konventioner.

Geneveskolan deltagare 3

En mening som dök upp på presentationen och som jag tar med mig var;

”Strong unions are the safeguard of democracy.”

Tillsammans är vi starka är ett begrepp jag till vardags vurmar lite extra starkt för, så kanske därför jag fastnade lite extra för just detta. Vikten och värdet av att organisera sig fackligt. (Spar dock den diskussionen till ett annat inlägg då detta riskerar att aldrig ta slut annars :)

Imorgon måndag börjar det på riktigt, ILC:s officiella öppningsceremoni sker klockan elva och direkt efter det drar de olika kommittéerna igång med sina arbeten, och vi likaså.

Tack för nu och tack för att du tog dig tiden att läsa ända hit :)

Fridens

/Katrin

Äntligen på plats i Genève

​Hej Bloggen! Då är jag äntligen på plats i Genève inför årets ILC som är lite extra speciellt i år eftersom det är 100-års jubileum.

Årets deltagare på plats i ILO- byggnaden. Första men inte sista gruppfotot på plats :)

Dagen idag rivstartade med tidig uppstigning och efter frukost blev det avfärd till ILO byggnaden. Väl framme vid ILO byggnaden träffade vi Lene Olsen från Actrav som gav oss en rundtur i byggnaden. Vi har fått träffa olika personer/delegater som föreläst för oss om ILO:s arbete, om arbetet som kommer att ske under konferensen. Om förslaget till ny konvention, Violent and Harrassment in the World of work, ännu mer om CAS och den kommitténs arbete. Mest entusiasmerande idag var nog Michael Watt från ILO som berättade för oss om The Committe of the Whole och arbetet med att jobba fram The Cenentary Declaration, otroligt intressant att ha fått en liten insikt i hur processen hittills har gått till.

I övrigt är det mycket känslor som infinner sig hos mig väl på plats.

Även om arbetet vi har framför oss att genomföra känns hyfsat begripligt och jag börjar få en aning om det, har jag fortfarande ingen aning om vad som egentligen väntar mig när konferensen drar igång.

Eftersom det är 100-års jubileum i år, är konferensen väldigt stor. Mellan 8000-9000 besökare väntas, 4 kungar och ett stort antal premiärministrar och presidenter (sk.high-level visits) väntas närvara och delta under vissa delar av konferensen.

Geneveskolan deltagare 2

Just nu i skrivande stund reflekterar jag över att jag känner mig relativt ”liten” i sammanhanget, otroligt tacksam över att jag fått möjligheten att närvara här och nu på plats.

Tack för idag,

/Katrin

Bonjour bloggen!

​Dags för en uppdatering och sammanfattning av de senaste veckorna.

Jisses vad tiden har rusat förbi, det har varit hektiskt på jobbet med slutprov/bedömningar och betygssättning som det alltid är i Maj. Parallellt med detta har min projektgrupp jobbat med vår hemuppgift som skickades in i fredags.

Jag har kontaktat olika delegater från Sverige, både från regering/arbetsgivare/arbetstagare och mitt fackförbund och fått svar på våra frågor. Min projektgrupp har haft möten online några ggr och diskuterat formuleringar, svar och jämfört likheter/olikheter. Intressant sätt att förbereda sig inför det som nu komma skall.

Jag sitter i skrivande stund på bussen ut till Arlanda, jag har packat väskan, packat ur, packat om och hoppas innerligt att min planering för att uppfylla konferensens dress-code håller.

GeneveskolanPackning

Det är just nu med blandade känslor jag åker, jag kommer sakna min familj, alla de härhemma. Men jag är samtidigt upprymd, förväntansfull och det pirrar ordentligt i magen.

Väl nere på plats i Geneve kommer jag att uppdatera bloggen oftare, för att ni som läsare ska kunna följa och ta del av vad som sker under ILC när jag är på plats.

Arrivederci Sverige, ses om några veckor.

/Katrin

Kommentarer:

Katrin
Katrin Friman

Tack så mycket för det Eva :)
Mvh Katrin

  • Skapad 2019-06-10 18:05
Katrin

Om Katrin Friman

Lärare i idrott och hälsa åk 1-6, IKT- pedagog, ledamot i Lärarförbundets styrelse Uppsala. Brinner för dialog och diskussion, förhandling och argumentation, drivande i att synliggöra förbundets arbete och sprida allt vi gör som kanske inte alltid syns i olika sociala medier. Har en förkärlek för paragrafer, samtalsmetodik och att koka soppa på en spik. Tillsammans är vi starka, och jag försöker oftast att tänka både smått och stort, hitta lösningar för att jobba framåt och utvecklas både i min yrkesroll och som person.

Eva
Eva Elmstedt Frisk

Lycka till Katrin! Det ska bli spännande att följa din blogg!

  • Skapad 2019-06-10 07:25