Lärarförbundet
Bli medlem

Ny vecka, nya möjligheter

Det känns just nu som att jag knappt hinner ta mig upp ur sängen på morgonen, förrän det är dags att gå och sova igen.

Under helgen som passerat har vi bl.a haft den årliga/traditionella middagen för årets deltagare i Genèveskolan och alla de nordiska ländernas delegater som är representerade i workersgroup och jobbar i de olika kommittéerna. Varje år är det någon av eleverna som håller tal och tackar för upplevelsen, i år blev det jag som fick den äran. För er som läser denna blogg och som känner mig, så blev just det nog ingen större överraskning :)

En del av det talet handlade om ord, värderingar och känslor som uppstått under min tid här i Geneve hittills.

”I wan’t to quote a great big man Nelson Mandela;

“Courage is not the absence of fear, it is inspiring others to move beyond it”

Hope, courage, dreams and education are for me four words with a great value.

That we have the courage to follow our dreams, the courage to never lose hope and once again Mandelas word comes to mind;

“Education is the most powerful weapon which you can use to change the world”

Det var förövrigt en mycket trevlig kväll, som avslutade arbetsveckan.

Igår hade vi vår första lediga dag, då passade några av oss på att åka färjetur över till Yvoire i Frankrike. Det blev ett skönt avbrott till det som blivit det ”vardagliga” livet innanför ILO:s väggar, solen sken och det var trevligt att få umgås med några av de andra deltagarna. Som det ser ut så jobbar vi alla i våra olika grupper och med olika kommittéer/projekt så man hinner inte träffa alla i gruppen.


Geneveskolan 190618-2

Idag startade dagen med full-workers group där talespersonerna från de olika kommittéerna avlade rapport på hur långt processen har kommit. Imorse kom även ILO:s director general och tackade alla deltagare i workersgroup för deras viktiga insats och bidrag i det pågående processerna.

Efter det tog jag en promenad från UN byggnaden till ILO byggnaden för några timmars session i CAS. Först ut på tur var Algeriet, och vid det här laget så börjar vi se ”mönstret” med hur de tre olika inblandade parterna lägger fram sina anföranden.

Mest spännande idag var dock CAS avslutande conclusions för de double-footnoted länderna som var uppe i förra veckan. Vilka åtgärder CAS rekommenderade skiljde sig åt, och alla länder accepterade de förslagna åtgärderna/reprimanderna som de fick. Alla förutom Zimbabwe, som motsatte sig åtgärden i form av en sk ”direct-mission” mot landet för att de brutit mot C87. ”Freedom of Association and Protection of the right to organize convention.”


Geneve190618-3

Efter timmarna i CAS har resterande av dagen spenderats tillsammans med min projektgrupp där vi fortsatt att jobba med vårat projektarbete. Planen vi hade från början har vi justerat och ändrat om i lite, och en ny väg har stakats ut. Förövrigt så är jag otroligt tacksam över min projektgrupp, vi har fantastiskt roligt tillsammans och en väldigt fin sammanhållning som definitivt bidragit till att den här upplevelsen hittills blivit ännu bättre.

Bye for now

/Katrin

Inspirerande möten

De senaste två dagarna har varvats med att följa arbetet i CAS och träffa inspirerade människor som gett avtryck.

Jag börjar smått förstå arbetet, upplägget i CAS och hur det verktyget används gentemot de länder som årligen kommer upp för granskning för att de brutit mot någon av ILO:s konventioner. Det är en hel del lobbyism, byråkrati och politik bak i kulisserna. Hur workers står enade och stöttar ländernas workers/unions för sin sak, perspektiven som employers/arbetsgivare gemensamt levererar och sen har vi governments som i sin tur stöttar de länderna som granskas för sin sak. Mötena i CAS tenderar att ta väldigt många timmar, talarna varierar mellan de tre olika grupperna. Det är intressant, det är otroligt lärorikt, men det är samtidigt inte helt enkelt för just mig att sitta still i flertalet timmar och lyssna. Men en kämpar på :)

Igår hade deltagarna i årets Geneveskola sin årliga traditionella fotografering vid flaggborgen utanför United Nations. Det känns helt fantastiskt att få vara en del av just den här gruppen på den här bilden. Det är ett otroligt härligt gäng både innanför ILO:s och UN:s väggar som utanför.

Geneveskolan 190615-2

Igår hade jag även det stora nöjet att äta lunch med Madeleine Kennedy-McFoy från Education International i Brussel. En del av arbetet härnere handlar som jag skrev om tidigare lobbyism. Informella möten som man får försöka snoka upp och/eller boka sig till. Lunchen med Madeleine var just ett sånt. En av deltagarna hade stött på henne, fått hennes kort för eventuellt intresse och en annan bokade in ett lunchmöte emellan kommittéarbetet.

Geneveskolan 190615-4

Det var för mig personligen ett intressant möte, vi pratade bl.a om EI:s roll i ILO. Hur de stöttar organisationer och worker i kommittén som bearbetar en ny konvention kring "Violence and harassment". En stor del av min yrkeskår världen över är kvinnor, som dagligen utsätts för harassments (trakasserier) . Det gör att just den frågan är särskilt viktig att bevaka för EI, skrivelsen kring ”gender-based violence and harassment" är omdebatterad redan innan den har tagits upp i kommittén då många länder inte vill kännas vid den formuleringen. Vi pratade vidare om olika förutsättningar och problem som lärare i både Sverige men också övriga världen stöter på i vår vardag.

Idag hade jag förmånen att få träffa och ställa några frågor till en fantastiskt inspirerande man, Miguel Morantes från Colombia. En facklig ledare från Colombia som på liv och död engagerat sig i fackligt arbete i 44 år. Han berättade dels om varför han var på konferensen i år, för att stötta workers i Brasilien som i år ska upp i CAS för C98. Han svarar också på de frågor som ställs väldigt diplomatiskt. Jag kommer på mig själv med att knappt höra ett ord av vad han (tolken) säger när han berättar om överträdelser från landets president. Jag sitter förundrad över hans passion och engagemang för fackligt arbete varpå jag måste ställa frågan varför? Av erfarenhet vet jag att vi har alla vår egna anledning till varför vi har valt att engagera oss i fackligt arbete. Mannen framför mig är 82 år, han har genom året blivit skjuten på, trakasserad, hans familj har blivit hotat och de har fått flytta. Men han brinner fortfarande trots det för union work. Hans svar på frågan blir starkt; ”Because you can never let the fear win. I have to keep the fight for all my union members and not let the fear win”

https://arbetet.se/2019/06/10/colombia-trade-unionism-under-threat-of-death/

Geneveskolan 190615-5

Imorgon är det lördag, på kvällen har vi den årliga middagen med alla Nordens delegater. Jag ska hålla i talet till delegaterna, det är skrivet, och i det talet har jag inkluderat den meningen. ”We can never let the fear win”

Till alla som gjort denna upplevelse möjlig för mig, till den som planterade idén om att söka i mitt huvud, till min familj och mina vänner därhemma som stöttat mig hela vägen ända hit, som trott på mig och stöttat mig när jag själv tvekade och tvivlade. Med risk för att bli känslosam, men jag vill bara säga tack, tack och tack!

Muchos Gracias

/Katrin

Geneveskolan 190615-1


Inne i ”bubblan”

Det har blivit kväll i Genève och jag ska försöka mig på att sammanfatta endel av de senaste två dagarnas upplevelser. Det kommer att bli svårt att få ner alla intryck jag vill förmedla, alla människor jag fått lyssna på och träffat.

Dagarna har inneburit jobb från morgon till kväll, även om min projektgrupp redan i teorin har valt att dela upp vissa områden att bevaka i vår grupp så vill man helst vara med på det mesta, överallt på en och samma gång.

Igår bestod dagen av att promenera emellan rummen i ILO-byggnaden och sitta på olika möten i workersgroup, CAS, föreläsning av Kari Tapiola om ILOs historia och avslutningsvis diskussion i CAS om General survey och social protection for all.

Gårdagen bestod också att av hålla reda på alla de high-level visits som besökte konferensen, Macrons securityescort var hyfsat lång medan Angela Merkel promenerade in på röda mattan alldeles bredvid. Kvällen spenderades på rummet med lite tvätt, pasta från kastrullen, strukna skjortor och skrivande på gruppens projektarbete innan jag däckade fint.

Idag har det varit en känslosam dag på många sätt. Första dagen med hemlängtan och en önskan att vara med på barnens skolavslutning infann sig. När så förmiddagens första föreläsning från Wasteworkers/Unions från Colombia-Bogota berättade för oss om hur deras vardag kan se ut var tårarna ett faktum. När de berättade om massaker, hot, trakasserier och mord som sker mot fackligt anslutna blir vi alla berörda.

Geneveskolan 190613 2

De berättar också om framgångar och en kamp som ger en andra perspektiv. ”Little by little they’re doing the process together” Omkring 20.000 människor är wasteworkers, de allra flesta av dem är informal workers utan avtal eller rättigheter. När organisation får frågan om de kämpar för att bli formellt anställda blir svaret på frågan att de informella arbetarna inte vill bli anställa, men de strider för deras rättigheter till minimumwage och en skälig lön för att ha en dräglig levnadsstandard.

Nästa organisation som föreläste för oss var organisationen IDWF- International Domestic Workers Federation som är en internationell federation för hushållsarbetare. Även den organisationen berättar om violents och harrassment, om fruktansvärda arbetsvillkor för de hushållsarbetarna som även de oftast jobbar informellt utan avtal och rättigheter.

Geneveskolan 190613 3

Jag slås dock i detta av det fantastiska i de båda organisationernas argument till att lyfta alla de små förändringarna som skett. Trots deras usla arbetsvillkor och ständiga kamp mot hot och våld, så ser de positivt mot de små insatser som har gett resultat och saker som har förändrats i respektive organisationer. Jag tar med mig två kraftfulla budskap;

”If power is not getting to you, you have to go and take it”

”Stand together in solidarity with the workers of the world”.

Eftermiddagen blev även den otroligt intressant, första landet upp för granskning i CAS i år var Turkiet och C87. ”Freedom of association and Protection of the Right to Organise Convention” som är en av ILO:s 8 fundamentala konventioner. Turkiet och Zimbabwe är två av de länder som i år är uppe för granskning i CAS för att de brutit mot C87 och som min projektgrupp har valt att särskilt bevaka. Jag kommer därför att återkomma till dessa längre fram och inte skriva desto mer om det nu.

Kvällen avslutades med att jag deltog i ett koordineringsmöte med deltagare ur workersgroup som ska föra talan när det är dags för Zimbabwe att lyftas upp i CAS på fredag. Det var hittills det mest spännande mötet, ett mindre rum, där alla kom nära och diskuterade vilka synpunkter som workersdelegation ska lyfta gentemot Zimbabwes government när det är dags på fredag.

Ni får ursäkta om inläggen blir något långa, jag vill helst dela med mig av allt. Kanske blir så att jag får skriva en bok om upplevelsen tillslut :)

Det har inte gått särskilt många dagar av själva konferensen än, imorgon har jag varit här i en vecka. Dagarna flyter ihop, hjärnan går på högvarv. Orden som kommer ur min mun är en salig blandning av engelska, franska, svenska, norska och danska.

Något som jag med säkerhet kan säga redan nu, är att den här upplevelsen kommer att ha gett mig nya vänner för livet och förändra mig för alltid.

Tack för nu

/Katrin

Monsunregn och åska

Monsunregn och åska, promenad i forsande vatten från spårvagnen upp till FN byggnaden. Tack o lov att jag redan snappat upp vikten av att ha med sig extra skor i väskan.

Idag var det en sk high-level security dag och 10 high-level persons har i omgångar besökt invigningen och talat under ceremonin, varav en av dem var statsminister Stefan Löfven.

Under den första officiella ceremonin fick vi sitta i samma byggnad men i ett annat rum och titta på livesändning från invigningsceremonin på stora skärmar.

Pga många sk high-level personer (fler än ”vanligt” då det är extra speciellt 100-års jubileum i år) så är det en extra förstärkt säkerhet i hela byggnaden och efter genomgång av två säkerhetskontroller var vi inne i rätt byggnad.

Från ceremonin tar jag med mig endel av talet som hölls av ILO:s general director Guy Rider som tänkvärt i min ”ryggsäck”

”This Conference is dedicated to the future of work.

Make the future of work that we want. For descent Jobs, for social justice for all,

For the citizens of the future, all of us must take responisibility for how our future Will be.

What mat work yesterday, may not work in the future”

https://youtu.be/SLzXjWuR29s

Bifogar en film av organisationen ILO:s historia.

Efter invigningen förflyttade jag mig tillsammans med min projektgrupp till ILO-byggnaden där kommittén vi ska bevaka kommer att hålla sina möten.

Först träffades alla delegater från government/employers/workers i ett gemensamt öppningsmöte för CAS.

Ett möte som visade sig inte var helt enkelt att komma in på. Alla deltagare på konferensen har olika typer och olika färger på sina badges som ger en tillträde till olika typer av möten. I dagsläget har våran en färg som ger oss access till workersgroup och konferensen i det stora hela men inte till alla möten som high-level och/alt möten där government är representerade, men förhoppningsvis lyckas våra rektorer med att uppgradera våra badges så att det under resten av konferensen ska gå lite smidigare.

Geneveskolan 2-190610

Idag tappade jag bort övriga i min grupp påväg till CAS första möte, och i mitt letande efter dem hamnade jag på "The balcony" där jag strategiskt placerade mig mitt i en afrikansk delegation och blev sittandes under hela mötet medan de övriga i min grupp tyvärr inte blev insläppta. Väldigt formellt öppnande med val av personer till viktiga positioner i gruppens process valdes, och när talare 13 startade sitt tal var jag helt ärligt rätt mör i huvudet.

En kort paus, påfyllning av lite energi i form av snacks gick vi vidare till nästa möte, som var första workersgroup meeting för de delegater som är representerade i CAS från workersgruppen. Det var väldigt intressant att lyssna på några av de olika delegaterna från andra länder och synpunkter och inlägg i frågor de önskade lyfta under konferensen.

Geneveskolan 3-190610

Timmen innan avslut gav vi upp för dagen och tog oss tillbaka till hotellet för en sen middag i form av yoghurt och müsli på rummet.

Avslutar första konferensdagen med att raklång försöka summera alla intryck.

/Katrin

Rainy Sunday in Geneva

Dagen idag startade med en lagom blöt men uppfriskande förflyttning från hotellet till ILO-byggnaden. Alla delegater samlades och vi hade en praktisk genomgång av det som nu komma skall med start imorgon när ILC börjar.

Vem som ska ge vilka gåvor till vilka representanter, logistiska saker att reda ut som gemensamma tider för gemensamma möten och/eller aktiviteter.

Vi fick också lyssna på Roger som tillsammans med rektor Micke är de som i år leder Genèveskolan, en tidigare deltagare som arbetat med internationella frågor i många olika sammanhang. Han gav oss tips och råd inför projektarbetet, praktiska tips för oss att tänka på när vi ska arbeta oss igenom konferensen och skriva vår rapport. Efter det fick vi en stund tillsammans i projektgruppen att prata ihop oss om de mål vi har satt upp och tankar/idéer om arbetet som vi ska genomföra. Just nu känns det som att den delen av arbetet kommer att bli riktigt bra. Vi har idag utvecklat vår grundidé med vad vi önskar arbeta med, och det känns som att vi är nåt riktigt bra på spåren där.

Efter en lagom lunch åkte vi ner till FN-huset för att delta i den allra första full workersgroup för den här konferensen. Delegater från alla de länder (187) som är medlemmar i ILO och som kategoriseras workers samlades och hade introduktion, genomgång av konferensen och val av representanter från workersgroup till olika forum.

Efter ett kort öppningsförfarande ombads alla närvarande ställa sig upp för en tyst minut. En tyst minut för alla de som under året blivit hotade/fängslade och/eller förlorat sina liv i kampen om fackliga rättigheter; konvention 87 ”Freedom of Association and protection of the Right to Organise Convention”.

En rättighet som är långt ifrån självklar i många av världens länder och en ständig kamp att jobba för. Det ögonblicket blev väldigt speciellt och känslosamt, det kändes otroligt stort att se så många olika människor från olika länder stå enade och upp för en av våra rättigheter och en av ILO:s konventioner.

Geneveskolan deltagare 3

En mening som dök upp på presentationen och som jag tar med mig var;

”Strong unions are the safeguard of democracy.”

Tillsammans är vi starka är ett begrepp jag till vardags vurmar lite extra starkt för, så kanske därför jag fastnade lite extra för just detta. Vikten och värdet av att organisera sig fackligt. (Spar dock den diskussionen till ett annat inlägg då detta riskerar att aldrig ta slut annars :)

Imorgon måndag börjar det på riktigt, ILC:s officiella öppningsceremoni sker klockan elva och direkt efter det drar de olika kommittéerna igång med sina arbeten, och vi likaså.

Tack för nu och tack för att du tog dig tiden att läsa ända hit :)

Fridens

/Katrin

Äntligen på plats i Genève

​Hej Bloggen! Då är jag äntligen på plats i Genève inför årets ILC som är lite extra speciellt i år eftersom det är 100-års jubileum.

Årets deltagare på plats i ILO- byggnaden. Första men inte sista gruppfotot på plats :)

Dagen idag rivstartade med tidig uppstigning och efter frukost blev det avfärd till ILO byggnaden. Väl framme vid ILO byggnaden träffade vi Lene Olsen från Actrav som gav oss en rundtur i byggnaden. Vi har fått träffa olika personer/delegater som föreläst för oss om ILO:s arbete, om arbetet som kommer att ske under konferensen. Om förslaget till ny konvention, Violent and Harrassment in the World of work, ännu mer om CAS och den kommitténs arbete. Mest entusiasmerande idag var nog Michael Watt från ILO som berättade för oss om The Committe of the Whole och arbetet med att jobba fram The Cenentary Declaration, otroligt intressant att ha fått en liten insikt i hur processen hittills har gått till.

I övrigt är det mycket känslor som infinner sig hos mig väl på plats.

Även om arbetet vi har framför oss att genomföra känns hyfsat begripligt och jag börjar få en aning om det, har jag fortfarande ingen aning om vad som egentligen väntar mig när konferensen drar igång.

Eftersom det är 100-års jubileum i år, är konferensen väldigt stor. Mellan 8000-9000 besökare väntas, 4 kungar och ett stort antal premiärministrar och presidenter (sk.high-level visits) väntas närvara och delta under vissa delar av konferensen.

Geneveskolan deltagare 2

Just nu i skrivande stund reflekterar jag över att jag känner mig relativt ”liten” i sammanhanget, otroligt tacksam över att jag fått möjligheten att närvara här och nu på plats.

Tack för idag,

/Katrin

Bonjour bloggen!

​Dags för en uppdatering och sammanfattning av de senaste veckorna.

Jisses vad tiden har rusat förbi, det har varit hektiskt på jobbet med slutprov/bedömningar och betygssättning som det alltid är i Maj. Parallellt med detta har min projektgrupp jobbat med vår hemuppgift som skickades in i fredags.

Jag har kontaktat olika delegater från Sverige, både från regering/arbetsgivare/arbetstagare och mitt fackförbund och fått svar på våra frågor. Min projektgrupp har haft möten online några ggr och diskuterat formuleringar, svar och jämfört likheter/olikheter. Intressant sätt att förbereda sig inför det som nu komma skall.

Jag sitter i skrivande stund på bussen ut till Arlanda, jag har packat väskan, packat ur, packat om och hoppas innerligt att min planering för att uppfylla konferensens dress-code håller.

GeneveskolanPackning

Det är just nu med blandade känslor jag åker, jag kommer sakna min familj, alla de härhemma. Men jag är samtidigt upprymd, förväntansfull och det pirrar ordentligt i magen.

Väl nere på plats i Geneve kommer jag att uppdatera bloggen oftare, för att ni som läsare ska kunna följa och ta del av vad som sker under ILC när jag är på plats.

Arrivederci Sverige, ses om några veckor.

/Katrin

Kommentarer:

Katrin
Katrin Friman

Tack så mycket för det Eva :)
Mvh Katrin

  • Skapad 2019-06-10 18:05
Katrin

Om Katrin Friman

Lärare i idrott och hälsa åk 1-6, IKT- pedagog, ledamot i Lärarförbundets styrelse Uppsala. Brinner för dialog och diskussion, förhandling och argumentation, drivande i att synliggöra förbundets arbete och sprida allt vi gör som kanske inte alltid syns i olika sociala medier. Har en förkärlek för paragrafer, samtalsmetodik och att koka soppa på en spik. Tillsammans är vi starka, och jag försöker oftast att tänka både smått och stort, hitta lösningar för att jobba framåt och utvecklas både i min yrkesroll och som person.

Eva
Eva Elmstedt Frisk

Lycka till Katrin! Det ska bli spännande att följa din blogg!

  • Skapad 2019-06-10 07:25

Keeping touch

Då har jag och min projektgrupp haft vårat andra URL-möte sen Runö. Vi sågs via skärmen första gången förra veckan och började diskutera upplägget på hemuppgiften som vi ska göra innan avgång till Geneve.

Som jag skrivit om tidigare så har vår grupp i uppgift under konferensen att bevaka CAS- Committe of Application Standards och arbetet som pågår där. Tidigare i veckan släpptes listan med de 40 länder som eventuellt kommer att bearbetas under själva ILC. Av dessa 40 länder som har brutit mot någon av ILO:s konventioner kommer 24 länder/case att hanteras i Geneve.

Hemuppgiften som vi ska genomföra innan Geneve består bla. av att undersöka hur våra respektive länder government/employers/workers ställer sig till min grupps tema. I förra veckan enades vi om några gemensamma frågor som vi ska gå vidare med och ställa till våra respektive länders delegater samt till våra tillhörande förbund.

Morgonens möte handlade mest om en avstämning, hur långt vi kommit med att undersöka våra frågor. Men vi hann också med att prata om klädkoder, shoppinglistor och förväntningar.

geneveskolan

Det börjar kännas på riktigt nu, nästan hela terminen har gått utan att jag riktigt har förstått att jag faktiskt ska åka. Ju mer tiden närmar sig, ju mer jag läser på om konventionerna, om ILO och om konferensen, desto mer börjar jag förstå att jag kommer att åka iväg på ett fantastiskt lärorikt och spännande uppdrag.

På återseende,

Mvh Katrin

Runö - en sammanfattning

Då är första förträffen på Runö herrgård inför årets Geneveskola avslutad, och jag är full av intryck. Det har gått några dagar sen jag kom hem och jag har hunnit sortera lite bland allt som hände under de intensiva och mycket lärorika dagarna.

Hej allihopa!

Frågorna jag hade innan helgen har blivit besvarade, experter har guidat oss igenom arbetet jag har framför mig att genomföra. Vad är ILO, International Labour Organisation, hur de jobbar och på vilket sätt konventionerna antagna av ILO efterlevs eller inte efterlevs i världen.

I år firar ILO 100 år, det är stort.

I år kommer det att finnas 6 kommittéer för de respektive länderna att arbeta med, delegaterna från alla de 187 länderna som har skrivit på och är medlemmar i ILO kommer att skicka sina representanter.

En del av vårt jobb på Geneveskolan nere i Geneve blir att besöka kommittéerna, ta del av processerna som pågår, dokumentera, representera Norden och skriva en avslutande rapport på den kommitté min arbetsgrupp har valt att jobba med, som är CAS.

De tre kommittéerna vi från Geneveskolan har möjlighet att besöka och observera i år är;

CAS- Committe on the Application Standards

Standard-Setting Committee: Violence and harassment in the World of work

Committe of the Whole

Vill ni läsa mer om de olika kommittéerna och/eller om ILO kan ni följa länken nedan.

https://www.ilo.org/ilc/ILCSessions/108/lang--en/index.htm

Min arbetsgrupp består av undertecknad, Julie från Danmark, Sindre och Anders från Norge. Under helgen har vi börjat planera för vårt kommande projekt, men vi är långt ifrån färdiga. Det arbetet är något som kommer att sättas på plats när vi landat i Geneve. Vi har en nätuppgift att genomföra gemensamt, vi kommer att hålla kontakten.

Vår gemensamma Facebook grupp fylls just nu med allt möjligt, tips och idéer, appar för att öva det franska språket, filmklipp från de olika länderna där vi får lära oss ”viktiga” parafraser och innebörden av vissa ord.

Stämningen i gruppen just nu, när vi sitter på bussen från Runö är på topp. Vi är alla något möra efter långa arbetsdagar, men vid gott mod och fylla av förväntan.

Grunden inför vårt arbete i Geneve är lagd, det är högt i tak, diskussionerna är berikande.

Var jag inte tillräckligt taggad innan den här helgen, så är jag definitivt det nu. Hörde under helgen från en tidigare deltagare att det finns en tid före Geneveskolan och det finns en tid efter, efter den här helgen så är det något jag är absolut övertygad om. Geneva, snart ses vi.


På bilden ovan ser ni min projektgrupp som jag ska jobba med inför och under tiden i Geneve.

Au revoir/

Katrin

Runö - första förberedelseträffen inför Genève

​Då har en och en halv dag av vår förträff på Runö inför Genève gått. Det är dags för mig att snart avsluta dagen och ladda för en ny dag imorgon.

Mitt absolut första intryck, kom direkt jag klev på transferbussen på Arlanda som sista person och hela bussen vinkade glatt, hej, dejligt, trevligt, välkommen. Det kändes som en väldigt bra start.

Vid ankomst till Runö stod rektor Micke och hälsade oss alla välkomna innan vi raskt gick vidare och inledde arbetet. Vi presenterades för varandra, introducerades för varandras språk och jag kämpade med att försöka förstå och översätta det danska språket till något sånär begripligt i mitt huvud.


Dag 2 inleddes med morgonsång i hela gruppen, vi svenskar hade fått i uppgift att inleda morgonen med valfri sång som vi hade förberett kvällen innan.

Hela dagen har vi lyssnat på Magnus M Nordahl, chefsjurist ASI, Island. Ledamot i ILO styrelse. som har föreläst för oss om ILO. Om historiken, dåtid och nutid. Syftet med ILO och hur organisationen fungerar. Vi har blivit guidade genom otaliga förkortningar, årets kommittéer och hur arbetet inför, under och efter beslut kan se ut. Otroligt engagerad föreläsare, som verkligen fick mig att förstå så mycket mer om hela ILO. Många av de frågor jag hade inför detta, har fått svar. Arbetet jag har framför mig att genomföra, börjar bli lite mer begripligt och greppbart.

Dagen avslutades med att respektive land och respektive fackförbund fick presentera sin organisation och dess struktur och funktion.

I övrigt, att lära känna och interagera med en stor grupp nya människor som dessutom kommer från andra nordiska länder. Förståelsen för varandras språk och diverse företeelser i de olika länderna, bjuder hittills på en hel del extra frågor och skratt. Har redan utökat mitt språkförråd inom de nordiska språken, med ord som kan vara ”bra att ha” i diverse situationer.


Här ser ni de svenska deltagarna i årets Genèveskolan är redo att hoppa ut på nya äventyr.

Ny dag imorgon, tack och godnatt

Mvh

Katrin Friman