Lärarförbundet
Bli medlem

Fritidshemmens dag!

Idag firar vi fritidshemmen, en unik verksamhet som inte emulerar, utan kompletterar. Det är en viktig skillnad. Därför är den fritidspedagogiska särarten så avgörande att värna och utveckla för framtiden. Kanske viktigare än någonsin.

Denna vecka infaller andra tisdagen i maj vilket som bekant betyder något lite extra speciellt för oss på fritids. Fritidshemmens dag. Förhoppningsvis kan det komma bli något speciellt även för dem utanför verksamhetens inre krets. Fritidshemmet, en del av skolväsendet som på tok förlänge hamnat i skymundan men nu allt mer kliver ur skuggorna för att ta plats med sin viktiga funktion. Läroplanen säger att vår (skolans) uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Utmaningarna som barnen kommer ställas inför i framtiden är komplexa och blir allt mer så efterhand som ett tämligen inrutat industrisamhälle transformerar sig till det globala och digitala informationssamhällets skenande förändringstakt. Vi kan tycka att utvecklingen går fort nu - men det kommer aldrig gå så långsamt som idag, beskrev Joakim Jardenberg träffande läget under sin föreläsning på SETTsyd i Malmö.

Institutionen skolan måste hänga med i svängarna. Aldrig förr har utbildning varit så viktigt att ha med sig ut på arbetsmarknaden. Förändring och förnyelse ställer också höga krav på flexibilitet, initiativtagande, kreativitet, kommunikation, samarbete, ledarskap, sociala förmågor och mycket mer som räknas upp bland annat i EUs 21st century skills. Sådant som klingar bekant för vem som helst som studerat fritidspedagogik och arbetar på fritidhem. Det är ju precis vad vi bygger vår verksamhet kring!

Forskning för att finna former för att optimera lärandet i skolan har visat sig stämma väl med hur man redan arbetar eller strävar mot att arbeta i fritidshemmen säger Allmänna råd för fritidshem. Med sitt kompletterande uppdrag och sin särart besitter fritidshemmen ovärderliga möjligheter att stödja eleverna i sin utveckling och sitt lärande.

Fritidshemmet kan genom att arbeta med en utforskande, laborativ, kollaborativ och praktisk metodik bidra till elevernas måluppfyllelse i både fritidshemmet och skolan. Bilden av vad som är relevant kunskap och förmåga nyanseras och förändras hela tiden. Det är lätt att fastna i och mest framhäva kunskapsdelar hämtade ur kursplaner, som matematik, läs och skriv i verksamheten för att känna att den ska räknas. Men uppdraget är vidare än så. Fritidshemmet emulerar inte, vi kompletterar. Det är en viktig skillnad som skapar fler ingångar för lärande. Därför är den fritidspedagogiska särarten så avgörande att värna och utveckla. Ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande. En gemensam syn på lärande i de olika skolformerna utgör inget hinder för att beakta fritidshemmets egenart.

Kunskaperna finns visst närvarande hela tiden, men det är framförallt hur vi kontextualiserar, utvidgar och fördjupar dem genom en verksamhet som utgår först och främst från barnens intressen och behov.

Med ett följsamt grupporienterat arbetssätt där relationer är viktiga redskap som både befäster kunskap och samtidigt stärker individen. I fritidshemmet finns det många möjligheter för lärandet att ske både formellt, informellt, upplevelsebaserat och situationsstyrt utefter varje fritidshemsgrupps unika förutsättningar.

Unika förutsättningar som ett tränat fritidspedagogiskt öga med sin kompetens kan väva en utvecklande verksamhet kring som hjälper varje enskilt barn finna sin unika egenart och därigenom kommer kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet. Samt ger utrymme för den viktiga rekreationen.

Fritidshemmet är en unik verksamhet med många möjligheter vars nytta blir uppenbar för allt fler.

Vi lär, lever och utvecklas alla dagar på fritids. men den 10 maj firar vi det lite extra. Låt det synas!

PS Den första arbetsstugan, föregångaren till fritidshem, öppnades 1887, vilket nästan borde innebära att vi kan fira 130-års jubileum nästa år?



Relationsskapande med leken som verktyg

Tänk er att komma till ett helt nytt land och börja en helt ny skola. Tänk er att lära känna pedagoger och nya kompisar, utan att kunna språket de talar. Då krävs det andra sätt att kommunicera. Leken är ett av fritidspedagogernas främsta verktyg för att skapa goda relationer med med barnen.

Sommarledigheten hade precis tagit slut, och det var med förvånansvärt lätta steg som jag gjorde entré tillbaks till det arbete som jag lämnat för ungefär fyra veckor sedan. Charmen med att arbeta på en internationell skola var att vi ständigt ställdes inför utmaningen att ta emot elever med annat modersmål än svenska. Det var ca två veckor innan skolan skulle börja och vi pedagoger förberedde oss på alla sätt inför att ta emot alla nya elever till vårat fritidshem.

Just den här dagen skulle en 5-årig flicka från Ryssland börja på vårt fritidshem. Vi pedagoger var beredda inför detta mötet och väntade ute på skolgården när flickan och hennes mamma kom gående på skolgården. Som med de flesta barn som kommer till en ny skola för första gången sände hon ut en viss osäkerhet och använde sin mammas kropp som mur vid vårt första möte. Vi pratade engelska, vilket flickan inte hade lärt sig än och mamman översatte det vi sa till ryska för att flickan skulle förstå vad vi sa. Jag visar dem runt och försöker samtidigt kommunicera med flickan. Men det var svårt. Vi hade ju inget gemensamt språk som förenade oss. Det krävdes andra sätt.

Några dagar senare var vi tillsammans ute på gården. Utan att ha ett talat språk att kommunicera på behövde jag som pedagog finna nya vägar att skapa en relation. Vi pedagoger tänker på hur vi talar till barn och bygger vår relation utifrån det. Här fanns inte den möjligheten.

Jag kastar en rockring till henne och hon tar emot den med ett stort leende. Hon härmar mig och kastar den med samma hastighet tillbaka mot mig. Jag låtsas som att den är svår att fånga och hon skrattar hjärtligt och innerligt åt vår nyfunna lek. Till slut försöker jag att lämpa över denna lek till ett annat barn och jag tror att anledningen är för att ge henne möjligheten att finna en ny lekkamrat. Jag är inte säker. De båda barnen kastar mot varandra men hon tröttnar snabbt, tittar på mig och springer med ledsen blick därifrån och gömmer sig bakom en stor stenkulle. Hon är inte ledsen på det andra barnet. Kanske inte ens ledsen egentligen. Hon är besviken. Besviken på mig.

I den stunden blir jag åter påmind om vikten av trygghet och tillit till oss vuxna. Att en relation inte enbart skapas av uttalade ord, utan också i handling. Hur vi beter oss, vad vi förmedlar i kroppsspråk är minst lika viktigt. Vad vi förmedlar i våra handlingar påverkar också sättet barn ser på oss pedagoger. Vad innebär det att var en god förebild, en trygg vuxen?

Vi fritidspedagoger har en unik möjlighet att använda oss av leken som verktyg i relationsskapande med barn. Jag kan inte låta bli att tänka på hur betydelsefulla vi är för de elever som kommer till oss och som saknar ett talat språk. De behöver tryggheten och pedagoger som vet hur viktig leken är för att skapa just det.

Såhär med facit i hand skulle jag, som pedagog, sett till att bygga upp en god relation med flickan först. I relationsskapandet skapar vi tryggheten som behövs för barns utveckling och lärande. Det får inte glömmas bort. Speciellt inte nu med så många barn från andra länder som möter den svenska skolan för första gången. Genom leken skapar vi goda relationer och den trygghet som alla barn har rätt att få känna. Det är något som ofta glöms bort i den skolpolitiska debatten. Och just den där dagen glömde även jag.

Det blev uppförsbacke därifrån men hon förstod att min intention aldrig var att skada det vi hade byggt upp tillsammans. Hon gav mig en tankeställare som jag alltid kommer att ta med mig. Vikten av att skapa trygghet och att det är en grund för barns utveckling och lärande. Det har alla barn rätt till.

Att koppla behörighetsförordningen till personalens kompetens på fritidshemmet

Att göra arbetsplatsbesök är ett av många roliga och intressanta uppdrag som man har när man arbetar fackligt. Att träffa fritidslärare på sina arbetsplatser och få se hur de har skapat lärmiljöer inne och ute. Att få ta del av innehållet i den pedagogiska verksamheten är mycket inspirerande. Samtalen som följer kring fackliga frågor brukar vara mycket intressanta men det kan också vara väldigt frustrerande dilemman som tas upp.

När jag åker på arbetsplatsbesök kan det se ut på två sätt. Jag tar själv kontakt med arbetsplatsen för att få komma och presentera mig och berätta vad jag gör. Jag kan också bli kontaktad av en medlem som vill att jag ska komma på besök för att det har hänt något som oroar personalen och som har påverkan på verksamheten.

Ett sådant besök var jag på förra veckan, anledningen var en händelse som oroade personalen.

Oron handlade om bemanningen och en eventuell organisationsförändring inför kommande höst. Året som gått hade fritidsläraren haft fyra outbildade kollegor, ingen hade fått tillsvidareanställning men de var anställda hela läsåret och rektor ansåg att de kunde fortsätta arbeta ett år till. De outbildade kollegorna var lärarkollegas son, en ungdom som hoppat av gymnasiet, en nystartsjobbare samt vaktmästaren på skolan vars deltidstjänst fylldes upp till heltid på fritidshemmet.

Jag åkte ut till arbetsplatsen och träffade fritidsläraren och kollegorna i förskoleklassen. Förskollärarna tillhörde en annan fritidshemsavdelning men vill vara med och stötta sin kollega. Alla var djupt bekymrade och berättade att de inte stod ut med att arbeta under dessa förhållanden ett år till. Personaltillsättningen med de outbildade kollegorna hade skapat stora arbetsmiljöproblem och nu ville de få till en ändring. Efter att ha vänt och vridit på problemet en stund började vi diskutera hur man skulle kunna säkra kompetensen på fritidshemmet. Får vem som helst arbeta där och vem bestämmer det i så fall?

Vi landade i att vi skulle koppla fritidsläraren och hens kollegor till behörighetsförordningen för att se vad det gav för resultat

Här är resultatet

Förordning (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare

2kap. Behörighetsgrundande utbildning Fritidshemmet

19§ Behörig att undervisa i fritidshemmet är den som har avlagt

1. Grundlärarexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) med inriktning mot arbete i fritidshem,

  • Ingen av lärarkollegas son, ungdomen som hoppat av gymnasiet, nystartsjobbaren och vaktmästaren har denna kompetens.

2. En äldre examen än som avses i 1 och som är avsedd för arbete i fritidshem och minst en skolform i skolväsendet, eller

  • Ingen av lärarkollegas son, ungdomen som hoppat av gymnasiet, nystartsjobbaren och vaktmästaren har denna kompetens. Fritidsläraren har denna kompetens.

3. En examen som ger behörighet att bedriva undervisning enligt denna förordning, om han eller hon genom att ha kompletterat sin utbildning har fått kunskaper och förmågor som motsvarar kraven för en examen som avses i 1.

  • Ingen av lärarkollegas son, ungdomen som hoppat av gymnasiet, nystartsjobbaren och vaktmästaren tjänster har denna kompetens

I 35 § finns bestämmelser om att en fritidspedagog eller motsvarande som har avlagt en examen som är avsedd enbart för arbete i fritidshem är behörig att som lärare eller förskollärare undervisa i skolväsendet, om han eller hon har kompletterat sin utbildning.

  • Ingen av lärarkollegas son, ungdomen som hoppat av gymnasiet, nystartsjobbaren och vaktmästaren tjänster har denna kompetens

20 § Utöver legitimerade lärare eller förskollärare som avses i

19 § första stycket kan det för undervisningen i fritidshemmet finnas fritidspedagoger eller motsvarande. Därutöver får det finnas annan personal med sådan utbildning eller erfarenhet att elevernas utveckling och lärande främjas.

  • Ingen av lärarkollegas son, ungdomen som hoppat av gymnasiet, nystartsjobbaren och vaktmästaren tjänster har denna kompetens

Lärarkollegas son, ungdomen som hoppat av gymnasiet, nystartsjobbaren och vaktmästaren tjänster gick inte att koppla till behörighetsförordningen

Slutsatsen vi drog var att förutom fritidsläraren var det ingen av personalen på avdelningen som var behörig att arbeta på fritidshemmet.

Detta har nu framförts till rektor.

Fortsättning följer…

Utbildningsnivån sjunker

Kvalificerad personal kräver förutsättningar för att utföra ett kvalificerat uppdrag för att stanna kvar.

Utbildningsnivån bland personalen på fritidshem sjunker enligt ny statistik från skolverket. När hög utbildningsnivå anses vara den enskilt viktigaste faktorn för att nå hög kvalitet i verksamheten kan det knappast sägas vara en gynnsam utveckling och är något att titta närmare på. Det finns många perspektiv att reflektera kring detta och saker som inte framgår med enbart siffror. Statistik kan vara klurigt, inte minst sådan som gäller fritidshem.

Skolverkets siffror tar upp pedagogisk högskoleexamen men det innebär inte nödvändigtvis fritidspedagogisk högskoleexamen, vilket till exempel kan ha betydelse för undervisningsansvar och fokus. I somlig statistik kan lärare i fritidshem bakas samman i samma kolumn som förskollärare. Ibland uppstår oklarheter kring benämningar, som till exempel fritidspedagog. Förändrade mått för personaltäthet kan försvåra jämförelser över tid då en del kommuner magiskt lyckats halvera sina barngruppsstorlekar över ett år - utan någon större rektryteringsinsats. På golvet märks ingen direkt skillnad, men det ser bra ut på papper. Statistik kan vara klurigt.

Försämringen i utbildningsnivå redovisas i detta fall i procent, från 51% 2014 till 47% 2015. En förklaring som ges till den procentuella nedgången är att antalet utbildade har “spätts ut” eftersom personaltätheten verkar ökat något. Hur kompetensen är fördelad inom personaltillskottet syns inte, men många lärare i fritidshem är ensamma att vara utbildade och ansvariga för undervisningen på sina arbetsplatser och drar ett tungt lass.

En annan delförklaring kanske kan sökas från statistik som sammanfogat lärare i fritidshem med förskollärare och visar att oroande många flyr dessa yrken. Skäl till den flykten kanske kan härledas till överrepresentationen bland sjukskrivningstal. Även det enligt statistik som kombinerar yrkeskategorierna men visar att uppdraget sliter hårt på personalen.

För oavsett kategori så kräver kvalificerad, utbildad personal förutsättningar för att utföra ett kvalificerat uppdrag för att orka i längden hur engagerad man än är. Arbetet måste upplevas som en motiverande, stimulerande och meningsfull utmaning med rimlig belastning. Men när Skolverket redan 2000 kom till slutsatsen att fritidshemmens resurser har beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras och läget sedan dess blivit värre, blir det uppenbart att dessa förutsättningar saknas. I snart minst 20 år har problemberget tillåtits växa utan åtgärd i skolans blinda fläck. Så lockas inte utbildad personal.

Det är bra och väl värt tårta när dåliga trender bryts, men om situationen ska vändas måste det till en fortsatt stark vilja till förändring och förmåga att se verkligheten bakom statistiken. Statistik kan vara klurigt.

47% säger som sagt inget om fritidspedagogisk kompetens, motivation, hur mycket intresse eller tid som avsätts för planering, fördjupning och utveckling av verksamheten. Bara att personerna bakom siffran har någon form av högskoleutbildning och på något sätt är associerade till fritidshem. Andelen lärare i fritidshem är lägre än 47%. Överutnyttjandet av fritidshemspersonalens flexibilitet inom organisationen är välkänt. Jag fick ganska nyligen höra om ett fritidshem där personalen inte givits någon egentlig planeringstid eftersom “det ju inte tar så lång tid att ställa fram pysselmaterial”. Säger något om var nivån kan befinna sig sina håll.

Många av de utbildade som lämnat fritidshemmet tycks tagit klivet över till ämneslärare fullt ut, kanske för att då räknas man. Det må också vara tufft, men åtminstone råder ingen tvekan om att man till exempel ingår i särskilda lönesatsningar. Det ges utrymme att fördjupa sig i sitt akademiska intresse för att utveckla en pedagogisk verksamhet. Inte bara hålla ställningarna och överleva dagen.

Utbildningsnivån och kvaliteten måste höjas i fritidshemmen, men på rätt och adekvat sätt. Inte bara sifferstatistiskt. Kompetensen behöver få goda marginaler att fokusera på sitt huvuduppdrag och förutsättningar att lyckas med det. Då kan det kanske bli fråga om en långvarig och verklighetsförankrad förbättring av den kluriga statistiken. Så lockas den utbildade personalen. Så höjs kvaliteten.

Är avtal en möjlighet?

Utvecklingen och lärandet som sker hos ett barn som vistas på ett väl fungerande fritidshem är något våra politiker har svårt att förstå. Fritids förbises i politiska satsningar. Enligt Lärarförbundet är alla lärare. Behöver vi byta strategi för att höras?

Under flera år har jag följt och engagerat mig i forum som diskuterar fritidspedagogik, fritidspedagoger och fritidshemmens utveckling och framtid. Starka åsikter blandas med enorm frustration och en otrolig glöd för yrket. Ständigt återkommande är dock avsaknad av avtal som reglerar främst den otroliga brist på planeringstid, men också en arbetsbeskrivning som reglerar vad man kan förvänta sig av en fritidspedagog eller lärare i fritidshem. Det har blivit en akut fråga då nya lärare i fritidshem examineras varje år som också förväntas undervisa i den obligatoriska skolan. Alla förändringar i utbildningen tillsammans med lärarlegitimationen komplicerar och väcker många frågor. Vilket avtal ska gälla för de lärare i fritidshem som även har undervisning i den obligatoriska delen av skolan? Bör de ha ferietjänst med kollektivavtalet ”Bilaga M”, semestertjänst eller bör det formas ett nytt avtal? Är det ens möjligt att skapa ett nationellt kollektivavtal? Vilka ska ingå i det avtalet? Enbart de som examinerats till lärare i fritidshem eller även fritidspedagogerna?

För att över huvud taget ha en möjlighet att komma till ett koncensus kring avtalsfrågan måste vi gå till botten med vad en lärare i fritidshem och en fritidspedagog förväntas arbeta med på skolan. Det finns olika synsätt. Ett synsätt är att skola och fritids är två helt skilda verksamheter och att fritids pågår innan och efter skolan. Under skoltid förväntas fritidspedagogerna att vara flexibla, och förväntas assistera både undervisande lärare och elever som behöver extra stöd. Ett synsätt är att fritids och skola är skilda verksamheter men att man under skoltid samverkar och då leder fritidspedagogen egna grupper med fritidspedagogiskt ingångssätt. Ett synsätt är att det är en verksamhet där det sker olika slags lärande på olika sätt under hela dagen. En verksamhet där det råder en samsyn på elevernas lärande och utveckling. Vilket synsätt är det som ska råda i våra skolor? Vem ska bestämma vilket synsätt som ska gälla?

Fritidspedagoger och lärare i fritidshem har ett obefogat dåligt rykte. Politiker har ofta ingen aning om vad fritidspedagogik är eller tror att det endast handlar om barnpassning. För att få politikerna att lyssna och samtidigt höja statusen bör retoriken ändras. Vi bör helt enkelt benämna alla som grundskollärare. Till exempel att man arbetar som legitimerad grundskollärare i fritidspedagogik, eller i fritidspedagogik och idrott, eller i fritidspedagogik och bild. Ett synsätt där alla är utbildade pedagoger under samma tak med samma elever men med olika fokusområden. Om man retoriskt tacklar fritidspedagogik som ett ämne kan politiker mycket enklare förstå grundskollärarna med inriktning på fritidspedagogik och skulle då per automatik ingå i alla politiska satsningar för lärare. Denna samsyn kan också vara nyckeln till framgång gällande ett avtal. Om man retoriskt kallar fritidspedagogik för ett ämne har det en naturlig plats under skolans tak. Innehållet förblir ju detsamma. Att synliggöra fritidspedagogiken på detta sett skulle kunna höja statusen och därmed skiljer man på ett naturligt sätt på högskoleutbildad och outbildad personal i skolan. Dessutom skulle det vara omöjligt att förvägra fritidspedagogiskt anpassat rum. Ingen förväntar sig att t.ex. idrottsläraren eller slöjdläraren ska utöva sin undervisning i ett matematikklassrum. Om fritidspedagogiken tacklas som ett ämne så är det inte försvarbart att förvägra det ett anpassat rum.

Arbetar du som grundskollärare i den obligatoriska undervisningen idag får du ofta veta exakt hur många minuter du ska undervisa i varje ämne som kan vara t.ex. 1050 minuter totalt per vecka. Utöver det förväntas du kanske att ha X antal rastvakter, äta lunch med eleverna och gå på X antal möten. När det är utlagt på ditt personliga schema är resterande tid rast, paus, förberedelsetid och planeringstid. Om lärare i fritidshem fick lägga ett schema på samma sätt skulle det kunna innebära att hen fick lägga ut t.ex. 500 minuter undervisning i idrott och 1000 minuter undervisning i fritidspedagogik, äta lunch och mellanmål med eleverna, X antal rastvakter och X antal möten. Resterande tid blir rast, paus, förberedelsetid och planeringstid. Det som fortfarande behöver diskuteras är om lärare i fritidshem även bör ha förtroendetid och hur många timmar per vecka som ska vara arbetsplatsförlagd tid.

Sammanfattningsvis, om vi ändrar benämningen på lärare i fritidshem till grundskollärare i fritidspedagogik, samt ändrar ingångssätt i schemaläggningen, kan man ha löst problemet med vilka arbetsuppgifter en lärare i fritidshem förväntas göra och löst problemet med bristen på planeringstid och bristen på anpassade lokaler. Genom att ändra benämningen talar man ett språk som politiker förstår som resulterar i att fritids aldrig kan uteslutas ur politiska satsningar. Det är också direkt statushöjande. Innehållet i verksamheten förblir ju detsamma.

Arbetsbelastning på fritidshemmen - viktig fråga för Lärarförbundet

Fritidshemmet är ingen sällangångsverksamhet för dem som råkar vara närvarande under lov. Det ska kunna ställas samma höga krav på kvalitet som för andra verksamheter under skolans tak under årets alla dagar. För alla. Då måste förutsättningarna finnas.

Den 7 mars samlades Lärarförbundets alla referensorgan för ett gemensamt möte med fokus på nya regler för att begränsa problem med arbetsbelastningen. Referensorganen ska ta tillvara kunskapen inom sin yrkesgrupp för att hjälpa förbundsstyrelsen med vilket fokus Lärarförbundet ska ha. Arbetsbelastningen är ett högaktuellt ämne, inte minst för oss som arbetar på fritidshem.

En punkt i föredraget som inledde sammankomsten var det oroande faktumet att fritidspedagoger och förskollärare är den akademiskt utbildade yrkeskategori som sjukskrivs i störst utsträckning. En snabb förfrågan på sociala medier bekräftade bilden av vad som tynger verksamheten mest enligt dem som faktiskt befinner sig i den.

Det absolut största problemområdet är inte oväntat barngruppsstorleken. Det är ingen överraskning, inte minst som en rapport från Lärarförbundet 2013 visade att hela 70% av tillfrågade fritidspedagoger nämnde detta som den största svårigheten. Några andra brister som tas upp av lärare i fritidshem är lärartäthet, lokalanpassning, uteblivet stöd under fritidshemstid för elever som har det under skoltid samt planeringstid. Inte minst en tydlig arbetsbeskrivning.

Loven är den bästa tiden, brukar det heta, för då lever fritidshemmen upp. Då, när barnantalet är lågt, finns det möjlighet att göra allt det man aldrig hinner annars. Ha en kvalitativ verksamhet. Se barnen. Det är ett uppenbart galet resultat som tydligt visar att de styrdokument och lagar som kringgärdar och ska kvalitetssäkra verksamheten inte efterlevs av ansvariga. Det har allt för länge gått att komma allt för lindrigt undan.

“Huvudmannen ska se till att elevgrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att eleverna även i övrigt erbjuds en god miljö”. (Skollagen Kap 14 9§)

Fritidshemmet är ingen sällangångs verksamhet för dem som råkar vara närvarande under lov. Det ska kunna ställas samma höga krav på kvalitet som för andra verksamheter under skolans tak under årets alla dagar. För alla. Då måste förutsättningarna finnas. Det står svart på vitt i styrdokumenten.

Från politiskt håll har det under åren försiktigt antytts och uppmanats att fritidshemmets uppdrag behöver tas på större allvar. Med förhoppning om att få en reaktion från huvudmän till föga nytta. Men nu har slutligen megafonen tvingats fram i och med nya kapitel ristas in i läroplanen som vrålar att fritidshemmet är en del av skolan som inte kan lämnas därhän. Dags att vakna.

Det är en start. Men för nästa steg från högsta håll nämner lärare i fritidshem med flera att legitimationen för fritidshem måste bli verklighet för likvärdighetens skull. Karriärsmöjligheter öppnas, försteläraretjänster och förtydligande av kvalitetsindikationer. Systematiskt kvalitetsarbete. Hur kan fritidspedagogiken vävas in under hela dagen, som en metodik som kompletterar, inte kopierar? Hur en plan för jämbördig samverkan mellan yrkeskategorier kan se ut.

Fokusfrågor påväg

Där kanske ett närmare samarbete med högskolor och universitet som kan knyta praktiskt arbete och utbildning närmare forskning ses över. Stora frågor som kräver uppmuntran i rätt riktning. Därför lyftes också frågan om hur fritidshemmen i det närmaste kunde uteslutas från regeringens lönesatsning.

Kanske behöver man se över hur anställningsavtalen för fritidspedagoger med äldre examen, men som fått legitimation, formulerats och uppdateras om det hela hänger på administrativa definitionsfrågor.

Andra röster efterfrågade skarpare aktioner från Lärarförbundet. Förhoppningsvis kan referensgruppsstrukturen vara ett sätt att få örat nära verksamheten. Flera av ovanstående förslag på fokusområden samlades in under dagen och många andra lade vi till för vidare befodran. Exempelvis att fritidshem måste vara en obligatorisk del av skolledarutbildningar. Att administrativa och ovidkommande uppgifter som faller utanför uppdraget kan åläggas andra. Det finns många illegitima uppgifter som just nu bakas in i lärares vardag. Saker att tänka på kring schemaläggning fick en egen liten minigenomgång. Tid till förberedelse, efterarbete och förflyttning saknas allt för ofta. Det är ett pågående påverkansarbete från Lärarförbundet som vi alla i vår tur kan bidra till att fokusera med våra erfarenheter. Hålla diskussionen vid liv.

Trots allt, efter flera års engagemang tycker jag mig nog ana en förändring i luften. Det känns som om saker kan hända, om än långsamt, men det rör på sig. Mer än det gjort tidigare. Så länge inte kärnan av fritidspedagogiken försakas i utvecklingsprocessen. Särarten. Yrkesidentiteten.

Referensorganet för fritidspedagogik kommer ha återkommande diskussioner kring detta framöver, lyssnar in och förmedlar vidare.

Ett steg fram - två steg tillbaka

Signalerar regeringens lönesatsning en återgång till inställningen att fritidshemmen inte ska ses som en viktig del av skolan? Så höjs varken yrkets attraktionskraft eller verksamhetens kvalitet och status.

Så, det krävdes alltså påtryckningar för att fritidspedagoger ens skulle få vara med i marginalen av regeringens stora lönesatsning på skolan. Nyheter som för tankarna tillbaka till en annan regerings uteslutande och underordnande av högskoleutbildade yrkeskategorier. Ett orimligt förhållningssätt som bidrog att lägga grunden till en magnifikt misslyckad skolpolitik.

En lyckad skolgång handlar inte om vem som håller i pennan som skriver in de sista bokstäverna i slutbetyget.

Det är en lång kedja av ömsesidiga möten mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem som kan berika elevernas utveckling och lärande. Ord som inte är tagna ur luften.

Hösten 2011 var en dyster tid för fritidspedagoger. Lärarlegitimationsreformen hade sjösatts med pompa och ståt men vi var inte med på båten. Det starkaste skälet för uteslutning var i nivå med att det ju hördes på ordet fritidsPEDAGOG att de inte var LÄRARE. Akademisk utbildning och faktiskt värv oaktat. Framtidsutsikterna var dystra.

Menfritidshem är mindre viktiga än skolan var en position som fick yrkesverksamma, fack och oppositionspartier att bilda en stark koalition som med gemensamma krafter skapade tillräckligt stort tryck för att åstadkomma en vändning. Starka argument mot en svag position var att det är samma barn på fritids som går i skolan, en stor majoritet av alla elever i åldrarna 6-9 är inskrivna på fritids och hög kvalitet på verksamheten bidrar till skolframgång. Högskoleutbildad personal är en viktig kvalitetsfaktor.

Fritidshem får ett eget kapitel i skolans läroplan. Det heter lärare i fritidshem numera och verksamheten benämns undervisning. Många fritidspedagoger har fått sin utbildning validerad med behörighet att även undervisa i skolämnen. Inte minst Socialdemokraterna har varit synnerligen positiva i frågan om lärarlegitimation för fritidshem. Integrationen är total, detta är utvecklingsriktningen som valts. Fritidshemmen är en del av skolans undervisning. Alla är lärare. Kedjan är inte starkare än sin svagaste länk. Uppdraget måste tas på större allvar.

Kappvändningen kommer därför som en kalldusch När visioner ska konkretiseras glöms besynnerligt nog vad som varit bort och man backar tillbaka till samma argumentation man tidigare varit kraftigt kritisk mot.

“Ett viktigt syfte med reformen är att bidra till att komma till rätta med de sjunkande studieresultaten i grund- och gymnasieskolan. Vi har stora problem med fallande PISA-resultat och färre behöriga till gymnasiet. Därför är det rimligt att prioritera lärare i grund- och gymnasieskolan” säger högskoleminister Helene Hellmark Knutsson och tar utvecklingen baklänges fem år till “fritidshem är mindre viktiga än skolan” och "fritidspedagoger är inte lärare". Om vi inte lär oss av historiens misstag lär vi göra om dem igen.

Att lova är stort, hålla är större. Vad hände med förståelsen och de politiska ambitionerna för fritidshemmen? Är de redan bortglömda? Krisläget för fritidshemmen är fortfarande en plågsam och allt mer akut verklighet. Barngrupperna växer, resurserna minskar och bristen på utbildad personal är stor och blir allt större i takt med att arbetsmiljön försämras. En process skolinspektionen säger har negativ inverkan på skolresultat, när det nu är dessa vi vill påverka till det bättre. Inga konkreta steg verkar vilja tas för att faktiskt åtgärda detta.

Tanken väcks om lönesatsningen ska fungera som ett incitament för lärarlegitmerade fritidspedagoger att slutligen ge upp om fritidshemmen och satsa fullt ut som ämneslärare för att få räknas och synas? Hur kan det vara en lämplig lösning på fritidshemmens problem?

Nej, fritidshemmen behöver lyftas. Inte bara med fagra löften och ord utan i handling. Lagar och läroplaner har ändrats förr utan att få avsedd effekt när kunskapen och viljan saknats. Om regeringens utspel ska tolkas som att fritidshemmen inte är viktiga blir det en tydlig signal till systemet att fortsätta på samma utarmande bana som förut. Så höjs varken yrkets attraktionskraft eller verksamhetens kvalitet och status. Jag hoppas inte så är fallet. Det vore onödigt.

För om attityden till fritidshemmen någonsin ska förbättras behöver regeringen leda med positivt exempel. Inte cementera gamla strukturer. Hur ska man motivera huvudmän och skolledare att satsa på fritidshemmen om ministrarna själva inte tänker göra det?

På sociala medier har en del kritik riktats mot facket som varande för undfallande i frågan, även om Lärarförbundet uppenbart slagits för att fritidspedagoger ska vara med i lönesatsningen och varit tydliga med varför. Jag kan inte instämma i kritiken mot facket då detta i slutändan är ett politiskt beslut och vägval. Fack och yrkesverksamma kan bara förmedla en bild av den bistra verkligheten och påverka på bästa sätt. Men viljan att ta detta till sig och det slutgiltiga avgörandet ligger hos regeringen, som nu behöver förklara sig. Man kan omöjligen sakna kunskap om läget. Är det definitioner som behöver förtydligas? Om så är fallet kan vi bistå med information.

Vi i Lärarförbundets referensorgan för fritidspedagogik och många andra är nu mycket intresserade av vilken riktning regeringen egentligen vill ta fritidshemmen. Är vi alla lärare, eller bara när det inte kostar?


Vart är vi på väg.....

Line Isaksson

Line Isaksson

Du, jag och Lärarförbundet får hela tiden kämpa för att synliggöra fritidspedagogiken. I detta blogginlägg vill jag förmedla lite av de framgångar vi har haft men också vilka utmaningar vi har framför oss.

Jag heter Line Isaksson och är lärare i fritidshem på Runnerydskolan i Nässjö. Jag är förstelärare i fritidspedagogiska verksamheter i min kommun. Mitt engagemang i vårt yrkes utveckling och förutsättningar har lett till att jag nu är ledamot i lärarförbundets förbundsstyrelse. Det har varit och är ett hårt arbete att förmedla vikten och värdet med lärandet i fritidshem. Under de senaste åren har vi som yrkesgrupp lyckats i större utsträckning att förmedla kunskap om vårt yrke men vi har lång väg kvar till att bli en självklar del av varje elevs utbildning.

Kampen att kvalitetsäkra elevens rätt till god utbildning via legitimation har förenat oss och skapat en viktig diskussion inom vår egen profession. Vi har även lyckats att få en lärarlegitimation inriktning fritidshem. Problemet med denna legitimation är att du bara kan söka den om du har behörighet i ett traditionellt skolämne, alltså det är inte själva fritidspedagogiken som är legitimationsgrundande. Men Lärarförbundet ger aldrig upp. Gustav Fridolin lovade oss en yrkeslegitimation förra våren men det löftet har inte införlivats än. Just nu håller Lärarförbundet på med ett påverkansarbete mot de nationella politikerna i frågan. Jag träffade moderaternas skoltalesperson Camilla Waltersson Grönvall och här kan du se en liten film om vad hon har att säga om fritidshemmet och framtiden.

Professionens vilja att synliggöra, tydliggöra innehållet med lärandet på fritidshemmet har alltid funnits. Lärarförbundet har i alla tider publicerat texter, skrifter och nu senast ett förslag till kursplan för fritidspedagogiska verksamheter. Förra året fick skolverket i uppdrag av regeringen att arbeta fram ny text till LGR11 som skulle tydliggöra syfte, mål och innehåll i fritidshemmet. I novemeber blev skolverkets arbete klart och lämnades över till regeringen för beslut. Nu väntar vi med spänning på att ett beslut ska tas.

Den stora utmaningen, som jag ser det, är just nu att se till att alla lärare i fritidshem har möjlighet att utföra sitt uppdrag. Stora elevgrupper på fritidshemmen, få utbildade med inriktning fritidshem samt dubbla uppdrag innebär svårigheter. För att eleverna ska få en god utbildning krävs tid för planering och utveckling både för fritidshemmet men också för undervisning i ett obligatoriskt skolämne. Om du inte har tillräckligt med tid för ditt uppdrag, prata med din rektor, ta stöd i allmänna råden för fritidshem. Om du inte lyckas med din kommunikation med rektor ta då kontakt med ditt lokala Lärarförbund. Under våren förväntas ett material bli klart som du kan ha stöd av i din planering av din arbetstid.

Kommentarer:

Bo
Bo Henriksson

En välkommen blogg som jag ser fram emot att följa. Hoppas på en livlig diskussion om hur våra medlemmars bristande förutsättningar för att kunna utföra sin undervisning ska uppmärksammas, och om vad som behövs för att åstadkomma en förändring.
Lycka till i den fackliga kampen...
Bo Henriksson, Härryda

  • Skapad 2016-02-02 06:14
Bo

Om Bo Henriksson

Ordförande i Härryda lokalavdelning, huvudskyddsombud.
Lärare 1-7 sv-so, undervisar elever med neuropsykiatriska diagnoser.
Pragmatisk anarkist som brinner för lön och villkorsfrågor - en glad
lärare är en bra lärare!

Line
Line Isaksson
Svar till Bo Henriksson

Du har ju gjort ett jättebra lokalt arbete för att förbättra situationen. Fler skulle behöva ta del av det arbetet.

  • Skapad 2016-02-24 11:47
Line

Om Line Isaksson

Jag är en engagerad lärare inriktning fritidshem. Mitt engagemange har resulterat i att jag har ett nationellt uppdrag som ledarmot i förbundstyrelsen, är Ledarmot i Nässjö lokalavdelning, utvecklar fritidspedagogiksa frågor både nationellt och lokalt som förstelärare. Professionsutveckling, yrkestetiken och möjligheten att vara en bra lärare är ytterligare frågor som engagerar mig.