Lärarförbundet

​Grattis Gustav Sundh, årets lärare i fritidshem 2017!

Lärarförbundet utser "årets lärare i fritidshem" för att lyfta fram meningsfull fritidshemsverksamhet med god kvalitet. 2017 års vinnare är Gustav Sundh som mottog priset av Johanna Jaara Åstrand på Skolforum.

Eller tack, snarare, för en inspirerande och vägvisande insats till gagn för barnen i er verksamhet och för medarbetarna i din närhet. Men också för oss som på lite mer distans får generösa möjligheter att engageras av det arbete ni utför tillsammans på Glömstaskolan i Huddinge!

Med de många både nya och gamla utmaningar att förhålla sig till i yrket är det en betryggande befrielse och pepp att få lyssna till någon som både kan ge bekräftelse åt det man själv redan gör men också ständigt erbjuder nya utmanande “aha” upplevelser. Som har en tydlig idé av vad fritidspedagogik är i sin gärning, kombinerat med en djupt rotad ödmjuk självklarhet i att alla ska kunna vara delaktiga och kunna växa. Som också förmedlar detta utåt, vidare till mottagare i många olika sammanhang. Det är så vi lyfter fritidshemmen och där vi hittar vår kärna. Utifrån individen, stor som liten, tillsammans i gemenskap. Leva som vi lär.

Intervjun med Gustav hade kunnat fortsätta hur länge som helst. Det är otroligt viktigt med inspiratörer och rollen som jurymedlem erbjuder en fullkomlig guldgruva av detta genom nomineringarna vi får möjlighet att läsa. Det ger en energikick. Åter en gång var det hård konkurrens mellan alla nominerade och det är definitivt ingen lätt sak att komma till ett slutgiltigt beslut. Vi hoppas ni som inte gick hela vägen denna gång dels blir nominerade igen, men framför allt tar åt er av att ni gör ett viktigt arbete som jag hoppas ni fortsätter sprida!

En reflektion

Mer än en gång i processen uttrycktes känslan av “det jag gör är väl inget direkt speciellt”. Jo, det är det! Om den här utmärkelsen kan göra en insats hoppas jag det är att skaka bort den känslan av att inte göra skillnad eller något särskilt. Vad kan vara viktigare än samhällets framtid?

Men jag vet, för det är ett halloweenspöke jag själv försöker jaga bort. Med en reflektionskur som började med att doppa tån i diskussionen genom små kommentarer i Facebookgrupper för några år sedan, som blev bloggtexter, som blev debattartiklar, som nu gör att jag tyvärr missar prisutdelningen på Skolforum för vi ska föreläsa på SETTsyd mässan i Malmö samma dag.

Bara det är nästan surrealistiskt. Om någon för fem år sedan sagt att vi kommer stå på scen på en större utbildningsmässa och få möjlighet att sprida vår arbete vidare hade jag skrattat högt. Just för spöket vi “gör väl inget speciellt”? Men tydligen har det något att erbjuda och förhoppningsvis kan det ge några åhörare “aha-upplevelser”.

Jag vet också att inget av det hade blivit verklighet utan alla inspiratörer i möten på sociala medier, under utbildningstiden, på fritidshem runt om i landet som driver nyfikenheten framåt. Inte minst dem jag har förmånen att möta på min egen skola, på mitt fritidshem. Det finns också mycket kunskap som sitter tyst. Kanske med känslan att det inte är något speciellt. Men glöm det nu.

Om ett år kör vi igen!

Nästa år kör vi årets lärare i fritidshem igen och fortsätter ösa på med nomineringar! Fritidshem gör skillnad som behöver synas och höras!

Fram tills dess (och såklart därefter) går det att följa Gustav Sundhs arbete bland annat på Facebooksidan Skolgårdsläraren. Med lite tur kanske också som föreläsare!

Tack Gustav och tack å juryns vägnar till alla som engagerat sig i årets utmärkelse!


Kommentarer:

Ann-Christin
Ann-Christin Hedberg

Hej!
Det var på seminariet "Fritidspedagogiken lever!" arrangerat av ABI Nätverk fritidspedagogik som Gustav föreläste! Tycker att ni kan nämna det i artikeln! Hälsningar Anki Hedberg, en av Nätverkarna

  • Skapad 2017-11-01 10:13

Hej Erik Bengtzboe!

Om politiker underskattat lärarnas roll har nog de allra flesta underskattat fritidshemmens roll för att få till en bra skola.

Hej, Erik Bengtzboe!

Verkligen trevligt att lära känna dig, om än bara genom en kort artikel i Lärarnas tidning. Mitt namn är Mikael och vi verkar ha en del gemensamt. Jag tyckte ungefär som du att skolan inte var så jätterolig som elev. Men idag arbetar jag här som legitimerad lärare - och trivs helt ok! Jag ska berätta varför, för mitt mål är som ditt; en skola där varje barn får bästa möjliga förutsättningar att lyckas.

Nu är det tyvärr så att många fortfarande verkar glömma att en stor del av skolan även innebär fritidshemmet, där jag också undervisar. På tal om underskattad är fritidshemmet en kolossalt underskattad och förbisedd del som med rätt förutsättningar har stor kapacitet att uppfylla mycket av det vi båda vill se bli verklighet.

Hur gör vi?

Jag läser redan i ingressen att du vill lyssna bättre på lärarfacken och lärarna, vilket är en bra start! Men sedan blir det motsägelsefullt när du inte står bakom en legitimation för fritidspedagoger? Eller snarare lärare i fritidshem, vilket är den faktiska yrkesbeteckningen numera i behörighetsförordningen då fritidspedagog inte längre gäller eller utbildas. Kanske det gjorde att frågan uppfattades fel?

För att få ansvara för undervisningen i fritidshem behöver lärare behörighet via sin lärarutbildning. Lärare i fritidshem får även behörighet i ett eller flera skolämnen, men att bara legitimeras för halva sitt undervisningsuppdrag är nog inget vidare bra sätt att stärka intresset för läraryrket på lång sikt i likvärdighetens namn. Därför är det viktigt att även denna del av skolväsendet kvalitetssäkras på samma sätt. I fritidspedagogik.

En av de största undervisningsarenorna

Om ambitionen är att eleverna ska få tid med skickliga lärare i sin undervisning, ja då brinner det verkligen i knutarna på fritidshemmen som är en av de största pedagogiska undervisningsarenorna under skolans tak! 84% av alla 6-9 åringar tillbringar en stor del av sin tid här före och efter skolan - samt under lov. En verksamhet vårdnadshavare dessutom betalar extra avgift för att få god kvalitet i. Vilka enorma möjligheter som öppnar sig!

Tyvärr blir verkligheten en helt annan när det på många ställen saknas strategi och ansvarstagande. När fritidshemmet verkar ha stor betydelse för elevers utveckling och lärande skadar det likvärdigheten, lugnet och ron också i klassrummen.

För att dessa effekter ska bli verklighet måste fritidshemmens pedagogiska särart genom sina lärare också kvalitetssäkras.

I fritidshemmen sker förutom utforskande lärande också mycket av det socialt stärkande värdegrundsarbetet som hjälper till att skapa harmoni och ro även i klassrummet. Det finns ett viktigt kompletterande samverkansuppdrag att vårda och utveckla.

Det är inte för inte som läroplanen skriver att ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande.

Det är inte för inte som Skolinspektionen håller det för mycket troligt att en hög kvalitet i fritidshemmens verksamhet gynnar elevernas kunskapsutveckling i grundskolan.

Det är inte för inte som den jämförande grundskolestudien utförd i Stockholm 2011 fann fritidshemmen som den starkast bidragande faktorn till skolframgång.

För att dessa effekter ska bli verklighet måste fritidshemmens pedagogiska särart genom sina lärare också kvalitetssäkras, vilket bland annat sker genom att behandlas likvärdigt annan undervisning inom skolväsendet. Exempelvis via legitimation.

Vill vi få tillbaka lärare som har lämnat yrket måste ni politiker ta ett fullt ansvar för helheten. Vi i fritidshemmen blöder kollegor på löpande band när vi alltid försvinner i hanteringen. När vi tvingas släppa fokus på och ambitionerna för fritidshemmen. Den utvecklingen gynnar inte någon.

Att inte satsa på fritidshemmen blir för skolan som att lämna depån i Formel-1 loppet med bara tre av fyra hjul påskruvade.

Inget mer underskattande

Om, som du säger, politiker underskattat lärarnas roll har nog de allra flesta underskattat fritidshemmens roll för att få till en bra skola. Men också ett bra samhälle. Det finns många exempel på fritidshem som gör stora insatser för en aktiv, meningsfull fritid och integration med mycket, mycket mera.

Om er ambition är att lyssna på lärare och lärarfack så finns vi här och pratar gärna så att inte fritidshemmen glöms bort igen. Vi har så mycket mer att dela med oss av!

Ha det bra, så hoppas jag vi hörs snart igen!

Vänliga hälsningar

Flyktiga streck i sanden

Vi löser oftast det vi ser uppdraget kräver med vår omhuldade flexibla förmåga. Magiska knän kallas det ibland. Men det finns en faktor som inte får bortses från - vi är en akademisk profession.

De många olika Facebook-grupperna som växt fram under åren är en ständig källa till utveckling genom reflektion. Ett kollegialt lärande ofta framhållet som den bästa (kanske i vissa fall dessvärre den enda) fortbildningen som finns att få. Det är sällan fritidshemspersonal får eller erbjuds bättre tillfälle att stöta och blöta yrkesspecifika frågor.

Ett inlägg ställde frågan om hur man bör agera när föräldrar regelmässigt rycker med ökande irritation i dörren en kvart före öppningstid. Kanske på ytan en trivial fråga, men här börjar en stark intern konflikt rotad i tradition och medkänsla kontra en krass verklighet med en arbetsmiljö därefter. Å ena sidan vill jag med hela mitt hjärta slänga upp dörren och finnas där för varje barn i varje stund. Vi har en förtroendefull relation till varandra att värna och en god samverkan med vårdnadshavare är lika värdefullt att odla. Win-win-win, eller gör vi å andra sidan oss alla då en riktig björntjänst?

Jag vet att den trygghet verksamheten och (mest av allt) personerna i den kan ge genererar ett värde som är omöjligt att sätta en prislapp på. Även om det finns faktiska beräkningarsom landar på mångmiljonbelopp som samhällsekonomin kan tjäna på investeringar här. Det immateriella värdet är astronomiskt. Ett förtroende tar ofta lång mödosam tid att bygga upp. Ibland krävs det att vi går utanför de fyrkantiga ramarna eftersom mellanmänsklig praktik inte alltid följer samma glasklara logik som teori. Vi vet också att förtroende kan raseras snabbt. Kanske av en låst dörr.

Magiska knän

Det är där vi vill finnas, den komplexa öga mot öga interaktionen av känslor, möten, empati, utveckling, växande och ömsesidigt lärande. Det sitter i ryggraden, det professionella handlaget, de små detaljerna. Det är ett oändligt viktigt artisteri som kan verka bedrägligt enkelt och trivialt för utomstående betraktare när det utförs av sakkunniga. Det är därför vi är där vi är. Vi gör det vi ser uppdraget kräver med vår omhuldade flexibla förmåga. Magiska knän kallas det ibland. Men det finns en faktor som inte får bortses från - vi är en akademisk profession.

Det finns avgränsningar, i det ingår att kunna hålla distans och perspektiv. Se hela bilden utan att det blir kallhamrat. För det är inget ideellt uppdrag och ska inte framställas eller avkrävas som ett sådant. Den mytomspunna “magin i knäna” betalar vi ofta med via vår hälsa. Därför måste vi samtidigt tillse att vi kan ge vårt dyrbara relationsbyggande kompetenta arbete utrymme inom vår avgränsade avtalade tidsram. Finnas alltid för alla hela tiden utan gräns bränner ljuset i alla ändar med känt resultat. Bli inte en av tändstickorna.

Fantastiskt med en ideell tillgång för en arbetsköpare! Men visad välvilja kan fort förvandlas till en förväntning att göra avsteg regelmässigt. Sakta men säkert, ett extra barn eller en extra minut i taget seglar man godhjärtat längre ifrån principer och får allt svårare att lösa sitt uppdrag. Det finns många fler exempel än morgonfritids öppettider. Som att bedriva verksamhet genom att förväntas offra planeringstid, för du “behövs ju för barnen i klassen” - och vadå ställtid? Allt ska få plats inom ramen för uppdraget.

Den bästa pedagogen för barnet är den som finns kvar. Som orkar kvar.

Vi gör varken oss själva, eller barnet, några tjänster i det långa loppet genom att ständigt vara behjälpliga att undergräva vår arbetsmiljö. Balansen i ömsesidig värdesättning tappas när det blir ensidiga krav uppifrån och inte ett givande och tagande. Även om det är för den goda sakens skull. Den bästa pedagogen för barnet är den som finns kvar. Som orkar kvar.

Vi är rekryterade representanter för skolorganisationen och konkretiserar i handling vad arbetsgivaren värdesätter och vill förmedla i sin vision. Arbetsgivaren visar sin ambitionsram genom att ge resurser och anställa avlönad kompetens därefter. Kvalitet kostar och ska inte sponsras via pedagogernas livslön eller fysiska och psykiska välmående.

Så det är huvudmannen som rent faktiskt låser och öppnar dörrar. Inte jag även om nyckeln sitter i min knippa. Det är arbetsgivarens ansvar och diskussion. Inte min. Och den arbetsgivare som inte värdesätter sin personal ska ingen ha och så har det blivit när rekrytering inte ger napp. Byt till något som fungerar.

Sjukvård är ett annat fält som blivit tyngt av medmänsklighet och självuppoffring, där en hippokratisk inställning att “undervisa utan lön eller villkor” till slut lett till en likaledes ohållbar situation. Vi kan och måste balansera omtanke med avgränsning.

Men det ska ju också sägas att, en gång är ingen gång. Såklart låses dörren upp med öppna varma välkomnande armar om det inträffar något extraordinärt. I övrigt gäller det att vara stentydlig och hänvisa till skolledning att ordna behovsfrågan och tidsjusteringar istället för att förhandla under bordet. Vi kan stå 110% på barnets sida där, i den processen, men det måste gå rätt till. Det kan annars riskera binda ris åt ryggen för verksamheten i stort, yrket, oss själva och därmed barnen över tid. Om arbetsmiljön vi annars slåss för ska vara hållbar kan vi inte samtidigt godtyckligt själva sudda ut bland strecken vi dragit i sanden.

Till slut tar sanden slut.



Rapport från sommarfritids

Det brukar sägas att det är på loven fritids lever upp och man hinner göra sådant som inte blir av annars. Ett långt sommarlov kanske till och med betyder en extra utmaning med alla soliga förväntningar och idylliska förhoppningar det kan innebära.

Denna vecka tar jag en liten semester från semestern med ett inhopp på sommarfritids igen. Det är ju svårt att hålla sig borta och det har varit kul att få komma tillbaka till det som jag ändå inte kunnat låta bli att följa på avstånd. Man lär sig liksom aldrig att stanna från sociala medier under semestern. Kollegorna har gjort ett lysande jobb av Facebooksidan att döma, så det känns absolut tryggt att komma tillbaka - men ribban ligger högt!

Utflykter, aktiviteter, äventyr, idrottsföreningar på besök, åka till Sommarlovsinspelningen i Malmö, listan har varit lång. För sommarlediga dagar till trots är det viktigt att fritids inte gör avkall på kvaliteten under loven, ambitionsnivån behöver vara fortsatt hög. Det har barnen rätt till (och inte minst när verksamheten är avgiftsbelagd). Rekreation kan vara väldigt aktivt.

Det brukar till och med sägas att det är på loven fritids lever upp och man hinner göra sådant som aldrig blir av annars. Det kan vara både ett både bra och dåligt konstaterande. Positivt till exempel att fritids har hela dagar till sitt förfogande, negativt att barngruppsstorlekar sätter käppar i hjulet på många ställen under terminens vardagslunk.

Ett långt sommarlov kanske till och med betyder en extra utmaning med alla soliga förväntningar och idylliska förhoppningar det kan innebära. Vi beslöt därför att dela upp veckorna mellan oss bland personalen och sätta någon som huvudansvarig för verksamhetens innehåll under lovets gång. Denna veckan blev min, men jag blev allt mer oroad när den närmade sig…

För det var kanske inte så jättelyckat att sätta just friluftsliv som tema när jag såg hur väderprognosen artade sig. Eller urartade. Skåne måste ligga toksist i solligan i år, men det gick ju inte att förutse i början av juni när planen gjordes!

Det finns inget dåligt väder… det finns inget dåligt väder…

Nåväl, vädret går inte att göra något åt och det löste sig ändå. Det blev fart på trangiakök, täljknivar och pinnbröden blev bakade!

Det känns också fint att med lite distans kunna se tillbaka på ett konstruktivt år med referensorganet där vi hunnit med en hel del. Intresset för fritidshemsfrågor tycks absolut fortsatt växa. Det märks bland annat av alla politiker som vi varit i samtal med och som sökt kontakt. Vi har bland annat varit med och lyft fram vilka förslag för att minska lärares administrativa börda som kan vara aktuella för fritidshemmens behov. Varit tillfrågade att hjälpa till med en yrkesbeskrivning för lärare i fritidshem, utformning av medlemsdialogen, folder om pedagogisk utvecklingstid och flera andra insatser.

Vi tar oss an hösten snart och följer med i diskussionerna som dyker upp och kommenterar kring viktiga frågor som angår fritidshemmen, bland annat här på bloggen som har hög trafik. Det är väldigt mycket på gång framöver vi alla behöver ha koll på. Ambitionen är att förmedla så mycket vi kan om det som händer.

Att följa med i de olika fritidspedagogiska Facebookgrupperna har för övrigt (förutom sina intressanta yrkesrelaterade frågor) också givit många goda uppslag för kommande lov! Det är inspirerande att se allt som görs!

Ha ett fortsatt häftig sommarfritids!


Internutbildningar är en början - ingen lösning

Outbildad personal som får gå internutbildningar kan inte rakt av skickas för att sköta fritidshemmet eller tillsvidareanställas med det ansvarsuppdraget.

Fortbildningsinsatser under huvudmans försorg för outbildad personal på fritidshemmen är inte behörighetsgivande och höjer inte utbildningsnivån på ett adekvat sätt. Det finns redan instanser som erbjuder den tjänsten på rätt sätt, de kallas lärarhögskolor. För undervisning är ett avancerat uppdrag vi ska värna och utbildning ska löna sig, eller hur? Det var det som hela legitimationsreformen gick ut på. Inga genvägar. Inga fler tillfälliga gaffatape lagningar på något som behöver åtgärdas ordentligt. Ansvarslöshet är skälet att det nu surt skördas vad som under åren såtts.

För att göra en lång historia kort, krass och ärlig så finns det inga utbildade sökande till tjänsterna för att arbetsmiljö och anställningsvillkor som erbjuds allt för ofta är vidriga. Hur glättigt broschyrer och jobbannonser än formulerats. Så har läget varit allt för länge. För vem vill inte arbeta med barn egentligen?

Inga fortbildningsinsatser i världen kan åtgärda personalbristen om inte problemets verkliga kärna åtgärdas. Lärarförbundets 14 punkter för fritidshem är en vägledning.

Kände mig till sist tvungen att klura kring denna fråga eftersom ämnet nu dykt upp ett antal gånger via olika kanaler med rapporter från ett flertal kommuner som redan är i startgroparna. Kommuner som med ljus och lykta förgäves efterlyser utbildad personal. Eller personal överhuvudtaget. Så, internutbildning såklart!

Det finns några goda sidor med detta, mer om det senare. Men de som får gå dessa lokala kurser kan inte rakt av skickas för att sköta fritidshemmet eller tillsvidareanställas med det ansvarsuppdraget. Ger inte utbildningen en examen som är behörighetsgrundande sorterar personen fortfarande under kolumnen outbildad i kompetensmodulen. Hur mycket man än får träna på att göra planeringar. Att få finnas i undervisningen är inte samma sak som att få bedriva (Skollagen, Kap 2 13-14§).

Vissa upplägg verkar nästan vara ämnade åt ansvars hållet, med inslag som att lära sig planera utifrån styrdokument, utvärdera med mera. Är det ens tillåtet? Detta är behörig lärare i fritidshems skollagstadgade ansvar att ombesörja. Det var skolreformens hela syfte. Fritidshemmen behöver sina lärare, det är en av de största pedagogiska verksamheterna i skolväsendet. Lärare som ägnat år på högskola för att fördjupa sig i utvecklingspsykologi, pedagogiska teorier, uppväxtvillkor, lagar, förordningar med mera. Det är inget man anammar på några nätverksträffar. Jag vill såklart på inget sätt dissa andra personalgruppers kunskaper och förmågor som är värdefulla, men det är viktigt att utbildning tar utbildning på allvar. Risken att inte göra det är att det tankesättet sprider sig och påverkar hur noga man ser på kvalitet.

Skälet till att situationen ser ut som den gör är såklart för att fritidshemmens resurser beskurits bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras (Skolverket, 2000). Det började nyligen nära nog brinna i proppskåpet när jag fick höra om en skolledare som strök planeringstid för fritidspersonalen eftersom det ju så finurligt gick att bara bocka av ur fritidshemmets centrala innehåll i läroplanen för fritidshem, oaktat hur det utfördes. Personalens timmar ansågs behövas på andra platser. Tala om att ha missförstått styrdokumentens intentioner!

Är det då konstigt det blir svårt att hitta personal som vill satsa sitt akademiska engagemang hos en arbetsgivare som inte är respektfull och villig att satsa på dem? Där ambitioner får skrinläggas.

Ett intressant moment 22 som kan uppstå är när kunskapen om uppdraget ökar och med det insikten att det är omöjligt att leva upp till. Så man slutar. Såklart. Och satsar på något annat. För det är en knäckande insikt. Det har vi med detta nu fått kvitto på. Vi är människor som arbetar med människor.

Åter, inga fortbildningsinsatser i världen kan åtgärda personalbristen om inte problemets verkliga kärna åtgärdas.

Detta är framförallt ett huvudmannaansvar. Skräckscenariot är att kommuner ser ett kryphål att komma undan ansvarstagande genom att missbruka 2 kap 18§ i skollagen och helt sonika sätta någon med behörighet som bara på pappret har “ansvar” för verksamheten, som en bilmålvakt, medan internutbildade sköter den faktiska ruljansen. För det hade ju kanske varit en finurlig lösning det också, men så urbota hoppas jag inte det är tänkt. Utbildade behöver ha utbildade kring sig för att utvecklas, orka och höja kvaliteten till rätt nivå.

Det är lika viktigt att behålla sin befintliga personal som att rekrytera ny. Ingen vill nog lämnas ensam åt sitt öde på sin arbetsplats. Det är tacksamt att få arbeta på en skola som under alla år ansträngt sig för att rekrytera utbildade till fritidshemmet och ge förutsättningar för att lyckas med uppdrag. DET har betalt sig och har lockat personal. Men det ska inte behöva sväva en känsla av tacksamhet, det ska vara självklart överallt.

Är då upplägget med internutbildningar förkastligt? Nej, på sätt och vis inte. Egentligen borde en sådan typ av introduktion till yrket redan vara obligatorisk för alla outbildade som är tänkta att stadigvarande anställas inom skolan. Att arbetsgivaren tar ansvar att höja lägsta nivån och inte bollar ännu ett svårt traineeuppdrag på sin redan överbelastade personal. Ökad förståelse gör det såklart lättare att utföra arbetet. Men att undergräva utbildades värde kommer förvärra krisen.

Så för att aktivt åtgärda bristerna med utbildningsnivå på allvar måste kommunerna vakna och med dessa projekt även se om sitt hus och förslagsvis börja erbjuda personal möjlighet att läsa in behörighetsgivande utbildning på högskola. Ett sådant upplägg kan säkert vara lockande på riktigt! Det finns många fantastiska personer verksamma ute på fritidshemmen att vårda som skulle växa ännu mer med uppmuntran och stöd i rätt riktning.

Viktigt också att sätta en inte allt för utdragen tidsplan för när behörighetsbristerna i verksamheterna ska vara åtgärdade. Internutbildningsprojekt bör ses som en uppstart i en sådan kvalitetshöjande process, inte en lösning även om det kan underlätta för den utbildade personalen. Målet måste vara att få fler behöriga.

Kommer att ta för givet att de som går fortbildningarna och förväntas ta större ansvar också får högre lön för det.

Det finns också möjligheten att locka tillbaka dem som lämnat yrket genom att erbjuda rätt förutsättningar. Då gäller det att ta ansvar för röran man ställt till med.

Det här är några personliga reflektioner utifrån den information jag snappat upp. Många projekt verkar vara i planeringsstadiet och det ska bli intressant att få ta del av det färdiga upplägget.

Skolkommissionens strategi för fritidshem?

Frågan som inte borde behöva ställas längre är om fritidshemmen är med på båten denna gång. Fritids är ingen perifer verksamhet i skolväsendet med sina 478021 inskrivna barn, att inte stärka fritidshemmen blir ett grundskott mot kommissionens strategi med helhetsperspektiv och ökad likvärdighet.

Den 20 april presenterades Skolkommissionens slutbetänkande med förslag som syftar till höjda kunskapsresultat, förbättrad kvalitet i undervisningen samt en ökad likvärdighet i skolan. Under pressträffen underströks det att med detta möts forskning och profession för ett genomgripande reformarbete, med en maning till samling för skolan, med en samlad strategi och med ett helhetsperspektiv för att få politisk borgfred i en diskussion som kört djup ner i hjulspåren. Nu, äntligen, ska skolan via ett helhetsperspektiv få alla de förutsättningar som krävs för att lyckas med sitt uppdrag!

Helhetsperspektiv

Den nationella målsättningen har rubrikerna goda kunskaper, likvärdighet och kvalitet i undervisning.

Strategins huvudriktning inbegriper sådant som professionell styrka, kompetensförsörjning, stark lärarutbildning, professionell utveckling, forskning och systematiskt kvalitetsarbete.

Stärkt huvudmannaskap, resultatdialoger och granskningar. Konkretiseringar, preciseringar och fokus på pedagogiskt huvuduppdrag.

Allt detta saker som lärare i fritidshem länge akut frågat efter.

Kommissionen säger att skolan ska öka likvärdighet och motverka segregation.

Något som fritidshemmen, professionellt stärkta, verkligen kan vara ett kraftfullt verktyg för att lyckas med.

Helhetsperspektiv?

Men uttalat helhetsperspektiv till trots kan jag inte hjälpa att åter ställa frågan som inte borde behöva ställas längre, är fritidshemmen med på skolsatsningsbåten denna gång? Som situationen verkat vara så här långt förväntas fritidshemmen leva upp till alla de nya högre kraven som ställs på undervisning med nya styrdokument - men ser försvinnande litet av synliggörande, lyft och stärkande som andra delar av skolväsendet erkänns.

Nästan som om det inte sjunkit in att fritidshemmen lyfts in i läroplanen.

När jag läser slutbetänkandet och ser pressträffen diskuteras det mycket kring matematiklyft, läslyft, PISA, TIMSS, klassrum, kunskapsresultat, ämnesplan, nationella prov och så vidare. Inte mycket som omedelbart för tankarna till fritidshem. Kanske inte konstigt politiker då famlar efter “läxläsning” när det ska lämnas exempel på hur fritids bäst passar in i det här sammanhanget. Det är skolbilden som trummas in. Men det vore ett stort slöseri och framförallt stå i direkt motsats till skolkommissionens huvudriktning, det om att lärare i sin undervisning ska fokusera på sitt huvuduppdrag för att på bästa sätt hjälpa barnen i deras utveckling.

I det sammanhanget funderar jag på vad som är kommissionens strategi om fritidspedagogers möjligheter att läsa in behörigheter i skolämnen. Möjligheter är såklart bra, men prio ett måste ju vara att utbildad fritidspersonal ska motiveras att fortsätta fokusera på och höja kvaliteten i undervisningen på fritidshemmet?

Jag kan från mitt perspektiv och min bakgrund tolka in fritidshemmen i slutbetänkandet. Går det att förvänta att andra kommer läsa in det samma? Det tolkningsutrymmet har alltid utnyttjats till fritidshemmens nackdel när saker börjar kräva resurser. Visst, fritidshem nämns 18 gånger i dokumentet, men framförallt i referens eftersom det finns med i titeln till läroplanen för förskolan, grundskolan och fritidshemmet (12 gånger). Den detaljen har inte spelat så stor roll tidigare, men gör kanske det nu med den helt nya delen i läroplanen om fritidshem när strategin för framtiden ska läggas? Med helhetsperspektiv.

Extra kämpigt blir det att tolka in fritidshemmen i den stora planen när sammanfattningen förkunnar att;

De bedömningar och förslag som kommissionen lämnar bildar en samlad strategi för skolsystemet som helhet när det gäller de skolformer som uppdraget omfattar: förskoleklass, grundskola och gymnasieskola (s. 15).

Ajdå, verkar inte vara en helt hel helhet. Fritidshemmet är ingen skolform, måhända, men det är definitivt ingen perifer verksamhet i skolväsendet med sina 478021 inskrivna elever (2016). När 84% av alla 6-9-åringar tillbringar en stor del av sin tid på fritids, före och efter skolan samt under lov.

Helhetsperspektiv!

Fritidshemmen är en pedagogisk miljö i vilken barnen kommer tillbringa väldigt mycket av sin tid i. Det är något förbluffande att detta, när denna unika chans finns, inte värderas högre av dem som strävar efter att förbättra barn och ungas möjligheter att lyckas.

Skillnaden mellan hur olika skolor satsar på sina fritidshem verkar ha stor inverkan på likvärdigheten. Avgörande stor till och med. Det antyder om inte annat den jämförande grundskolestudien som utfördes i Stockholm 2011 där fritidshem (i vilka lärarna i fritidshem fick fokusera på sitt huvuduppdrag) nämndes som bland de starkast bidragande faktorerna till skolframgång. Så även Skolinspektionens rapport Kvalitet i fritidshem. Fritidshemmens pedagogiska särart är dess styrka.

Perspektiv?

Jag funderade också under pressträffen lite kring innebörden av utbildningsministerns formulering om fritidshemmen som en del av "en stark pedagogisk infrastruktur" - MEN nämnd i samma mening som elevhälsa och skolbibliotek. Kan vara bra, men det gav inte mig bilden av en verksamhet som ses som en samverkanspartner med likvärdigt pedagogiskt uppdrag formulerat i en läroplansgemenskap. Snarare understryka ett utanförskap. Kanske hårklyveri, men en signal att tänka på.

Om det är något som omgående måste ur hjulspåren så är det förbiseendet av fritidshemmen. Att inte stärka fritidshemmen är ett grundskott mot kommissionens strategi med helhetssyn och ökad likvärdighet. Lämna inte barns halva dag under skolans tak i sticket! Det är en stor viktig sammanhållande pusselbit!

Det ges fortfarande dubbla budskap från politiskt håll om fritidshemmens syfte och funktion i skolväsendet. Sluta med det. Det måste bli bra mycket tydligare.

Löfte från högsta ort

Nu har det lovats att fritidshemmen ska vara med på båten och jag vill tro det.

Men, vi har varit här förr, med legitimationsreformen, lärarlyft, lärarlönelyft och andra skolsatsningar där vi fått stå kvar på kajen. Så gör nu övertydligt att denna gång går det inte att förbise fritidshemmen. Hur ska det säkerställas?

Behövs input kring vad som kan göras för att stärka fritidshemmen har Lärarförbundet en lista på fjorton punkter att beta av.

Inom kort (8 juni) ska förhoppningsvis ett stort kliv tas, med en lärarlegitimation för fritidshem.

Kanske vi kan få se prov på ambitionsnivån då?

(Undrar avslutningsvis hur många representanter för fritidshem som varit delaktiga i kommissionens arbete?)


"Fritidshemmens uppdrag måste tas på allvar!"

​Skolverket släppte under torsdagen ett nytt pressmeddelande med statistik om rådande situation på landets fritidshem. Barngrupperna minskar något bland annat men det är otillräckligt. Mycket annat blir sämre och satsningar får inte alltid genomslag.

Skolverket släppte idag ett nytt PM med statistik om rådande situation på landets fritidshem. Det är alltid intressant att kunna följa utvecklingen med konkreta siffror. Men det är också svårt att undvika minnas att det för sjutton år sedan släpptes ett annat PM från Skolverket som då lät meddela att “fritidshemmens resurser beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras”. För det borde ju egentligen vara omöjligt, men sedan dess har utvecklingen på alla plan stadigt försämrats, tro det eller ej. Det är inget mindre än skamligt att Skolverkets statistik visar på fortsatta försämringar.

Hur kan en barnverksamhets resurser få beskäras bortom en gräns där god kvalitet kan garanteras - och sedan utarmas än mer (i sjutton år) när skolor får medel och tydliga riktlinjer att bedriva fritidshem? Vad händer där?

En ledtråd till svaret på den frågan är kanske uppgiften om att de med högskoleutbildning ägnar mer tid än tidigare åt andra uppdrag än fritidshemmet. Givetvis fortsätter utbildningsnivån då att sjunka. Vill ansvariga på allvar vända denna utveckling och lyckas rekrytera adekvat utbildad personal (och något annat alternativ finns i anständighetens namn inte) måste fritidshemmens uppdrag börja räknas. Det är inte heller bara en procentuell utspädningseffekt som sker när det anställs outbildade, även i absoluta tal minskar antalet högskoleutbildade. Bland vilka även förskollärare och olika andra kategorier av lärare räknas in.

Så värst konstig är utvecklingens negativa riktning egentligen inte. Om förutsättningarna ständigt försämras, lärare blir allt mer ensamma och pressade som utbildade samtidigt som fokus sedan riktas mot andra uppdrag blir chansen att göra något meningsfullt lika med noll. De utsikterna lockar ingens engagemang på akademisk nivå. När kraven höjs i ena änden men förutsättningarna undermineras i den andra blir det ingen lyckad ekvation. Men med allt detta känt borde det inte vara så svårt att komma till en lösning. Eller hur? Kraven höjs, så förutsättningarna måste bli mycket bättre.

När 84% av alla 6-9 åringar går på fritidshem och andelen äldre barn ökar skapar det ett fantastiskt pedagogiskt tillfälle som inte får slarvas bort. Då riskerar alla positiva möjligheter vändas till kraftiga belastningar. Att lämna fritidshemmens kapacitet outnyttjad är ett makalöst resursslöseri.

En viss ljusning kan skönjas i de senaste siffrorna, barngrupperna minskar något bland annat. Det är också positivt att det görs fler ansatser att trycka på för förbättringar, men det är ännu så länge otillräckligt och får inte alltid genomslag. Av den information att döma som vi i referensorganet nås av från olika delar av landet är det en lång väg kvar att gå på allt för många ställen. Resurser beskärs fortfarande från fritidshemmen.

Att situationen kanske är bättre om sjutton år hjälper inte barnen i verksamheten idag.

Tidningen Fritidspedagogik

Det är inte endast av sentimentala skäl som tidningen Fritidspedagogik kommer saknas, tomrummet kan vara extra ekande och laddat. Resultatet behöver bli bra.

Det var riktigt trist att få besked om att tidningen Fritidspedagogik kommer upphöra att existera som egen publikation, likväl som fyra andra av Lärarförbundets tidningar. Även om tanken är att de ska återfödas i ny gemensam form tror jag inte det endast kan vara av sentimentala skäl som tidningen kommer saknas. För en luttrad yrkeskategori som alldeles för ofta fått se sig styvmoderligt osynliggjorda, förbisedda, undanträngda och bortprioriterade i alldeles för många sammanhang känns det som om det kan innebära ett extra ekande och laddat tomrum. Den betydelsen kan och får inte underskattas.

För precis som tidningens namnbyte från “Fritidspedagogen” till “Fritidspedagogik” kan symbolisera tappet av en annan tung identitetsmarkör, yrkestiteln, skakar avvecklingen nytt liv i oron för fritidspedagogikens framtid som ständigt gnager. Blir detta ett steg fram eller två tillbaka? Tillbaka in i dimmorna.

En av de största utmaningarna jag själv ser framöver är att bibehållla och utveckla yrkets särart och egna arena. “Begreppet undervisning ska ges en vid tolkning när det gäller fritidshemmet”, säger de allmänna råden och signalerar därmed en viktig åtskillnad mellan uppdragen i läroplanens delar och skolväsendets verksamheter. De är inte rakt av jämförbara. Omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet, en stor del av styrkan ligger i olikheterna mellan verksamheterna som bidrar till dynamiken i samverkan mellan grundskolan och fritidshemmet. Är det möjligt att betona och utveckla denna särart i en gemensam tidning? Hur hittar man balansen?

Tidigare erfarenheter

Erfarenheterna av fritidshemmets fysiska flytt in under skolans tak har inte varit helt oproblematiska ska ju tilläggas. Jag tror det är kunskap viktig att ta med sig i beslut som detta när facket är våra försvarare vad gäller prioriteringar, förutsättningar och arbetsmiljö med mera. Det är viktigt att kunna synliggöra bredden och djupet hos de olika lärarkategoriernas syften och uppdrag. Hur de bidrar till en fungerande helhet och hur viktig varje del är. Hur de lyfts och skyddas. Så att fler kan upptäcka och intressera sig för yrket.

Fast ska vi som pedagoger kunna samverka på golvet är det säkerligen inte omöjligt att också samverka på pränt. Jag försöker alltid vara optimist. Det är rent krasst inte lätt, eller kanske ens optimalt, att driva papperstidningar i det digitala samhället. Men om det nu ska göras en förändring av detta slag måste den göras absolut rätt. Det finns också fördelar att nå ut till bredare lager i mediabruset. Att bygga broar och utveckla ömsesidig samverkan.

Rätt hanterat kan det bli så, men det kan krävas extra eftertanke och varsamhet för att fritidshemmen inte ännu en gång ska dra det korta strået i en skolsamverkan. Så vänligen, gör det bra! Det finns ett stort värde i detta.

Årets lärare i fritidshem

Grattis till Frida Hake, årets lärare i fritidshem 2016! Fritidshem och lärare i fritidshem är fantastiska - men också grymt underskattade.

Först såklart ett stort grattis Frida Hake till en välförtjänt utmärkelse som årets lärare i fritidshem 2016! Det har varit intressant och inspirerande att få höra dig berätta om ditt och dina kollegors arbete på Slagstaskolans fritidshem i Eskilstuna. Det var flera starka kandidater i racet och det slutgiltiga avgörandet var ingen lätt sak med många perspektiv att väga in. Men nu, efter att också fått möjlighet att träffa Frida på Skolforum i Stockholm tycker jag absolut att känslan vi hade under beslutstagandet stämde. Vi har hittat vår årets lärare i fritidshem 2016. Å juryns vägnar tackar jag alla som engagerat sig i årets utmärkelse.

Som jurymedlem är det å ena sidan svåra och tuffa beslut att välja bort bland alla fantastiska nominerade - men å andra sidan är det på sitt sätt en ynnest att få läsa alla fina ord som kollegor beskrivit och framhållit sina arbetskamrater med. Jag hoppas verkligen dessa lovord också uttalas till den det berör, för sådana hyllningar är alla värda att få höra. Genom nomineringsprocessen ges en glimt in i fritidshem runt om i landet med det hårda och viktiga arbete som genomförs där. Ni är alla värda att hyllas, tillsammans med alla andra obesjungna hjältar som strävar på!

Ibland önskar man att det gick och dela ut pris till alla. En individuell utmärkelse i ett yrke som är så avhängigt på samarbete kan kanske tyckas udda. Kanske borde det heta årets arbetslag? Årets fritidshem? Fast det är också en styrka i ett arbetslag att kunna tillerkänna sina närmaste kollegor. Kanske till och med en av de största styrkorna? Vi känner säkert alla någon vägvisare i vår närhet som sätter en extra gnista på tillvaron. Men en gnista behöver rätt förutsättningar för att tända elden och en sådan förutsättning är absolut ett väl fungerande arbetslag. Så utmärkelsen framhåller även kvaliteten i det samspelet och de skolledare, ej att förglömma, som ger det rum att växa.

En annan förmån juryuppdraget gav var såklart möjligheten att få kolla in hur det gått för förra årets vinnare Ann-Sofie Boström, en annan lysande ambassadör för vårt yrke! En kollega vem som helst skulle kunna skatta sig lycklig för. Det blev många intressanta diskussioner om fritidshemmens utmaningar och kapacitet under lunchen tillsammans med Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand som föregick prisceremonin. Vilken panel!

Det har varit fler intensiva dagar i fritidshemmens tecken för min del som inleddes med ett stopp i Borås på måndagen och delaktighet i den härliga fritidshemsutvecklingen som pågår för fullt i Sjuhäradsområdet. Där fick jag och min egen fina kollega Maria förmånen att berätta om det arbete vår utvecklingsgrupp gör på vår skola i Helsingborg. Så nu lämnar jag snart Stockholm och Skolforum med huvudet fullt av idéer och tankar om fritidshem som tillsammans verkar nå en slutsats. Fritidshem och lärare i fritidshem är fantastiska - men också grymt underskattade. Vi har framtiden för oss.

Med kollegor som Frida Hake och Ann-Sofie Boström samt med gemensamma ansträngningar flyttar vi hela tiden fram positionerna genom att synliggöra hur viktig vår roll är. Framförallt för barnen vi möter. Och jag vet iallafall en grupp barn i Eskilstuna som kommer fira kommande fredag extra mycket. Eller hur Frida?

Ps. Som ytterligare lök på laxen kommer dessutom förrförra årets vinnare, Jonas Wallman, ner till Helsingborg om några dagar och föreläser för oss. Life is good!

​Schrödingers lärare

Fritids ÄR en del av skolan. Punkt. Ingen mer ovisshet, ingen mer blind fläck.

Efter semestern är det dags att plocka upp tråden igen kring alla frågor som berör fritidshemmen. Det är så klart inte många oväntade saker som hunnit inträffa på det stora planet under sommaren, vilket trots allt är vad sommarlediga dagar ska vara till för. Det är viktigt med återhämtning och rekreation! Men ett litet öga har så klart varit öppet. För på de allra flesta fritidshem har verksamheten troget hållit fanan högt under sommarmånaderna.

Nya och gamla frågor

Nu ringer skolklockan åter in och väcker funderingarna och oron till liv igen. Bränner fritidshemmet sitt krut redan under förmiddagen? Hur stor är egentligen tillgängligheten till klassrummen som verksamheten blivit inrymd i när egna lokaler är allt mer sällsynta? Hur stora kan barngrupperna bli? Hur blir bemanningen och arbetsmiljön? Hur ska vi kvalitetssäkra? Hur kommer samverkan utformas? Vad händer med fritidshemmens förutsättningar när lönekostnaderna stiger för att kunna locka lärare?

Men så klart, också det ständigt återkommande frågetecknet, om fritids är med på tåget när det talas vitt och brett om skolsatsningar. Som till exempel den aktuella statliga lönesatsningen på lärare. För det verkar mig som om fritidshemmen fortsatt ibland faller inom skolramen, men lika ofta trillar utanför. Varför är det fortsatt så?

En kattvideo

Jag kom något oväntat att tänka på det klassiska kvantmekaniska tankeexperimentet om Schrödingers katt. I detta placeras en katt inuti en sluten kammare under en timme tillsammans med ett radioaktivt ämne som har en 50% sannolikhet att trigga en dödsbringande mekanik. Men så länge kammaren hålls sluten finns det ingen möjlighet att veta om katten har gått hädan eller är vid liv, därför kan båda möjligheterna ses som sanna - en superposition. Tills någon tittar.

Liknelsen går lite djupare än så, det är trots allt kvantmekanik, men slarvigt lekmannaförklarat handlar Schrödingers kritik om teorins ovisshet kring hur ett antingen eller blir till ett slutgiltigt tillstånd. Det enda sättet att verkligen veta är först genom en direkt observation. Överfört till ovissheten kring fritidshemmens position låter det inte lovande för en verksamhet som beskrivits som skolans blinda fläck. Är vi med eller inte när vi undersöker närmare?

Ok, fullt lika drastiskt som för kattstackaren är så klart inte läget för fritidshemmen. Men beslutsprocessen kring fritidshem behöver inte heller vara på kvantmekanisk nivå. Fritids ÄR en del av skolan. Punkt. Ingen mer ovisshet, ingen mer blind fläck. Lådan är öppnad och läget är nu tydligare än någonsin med tilläggen i läroplanen. Om situationen ska förbättras ska frågan om något även gäller fritidshemmen aldrig behöva ställas. Men vi vet allt för ofta inte riktigt var vi står förrän vi observerat effekterna av fattade beslut. Något 50-50 tillstånd går det kanske inte heller att tala om då exempelvis den statliga lönesatsningens sannolikhetsfördelning tydligen var 90-10. Huruvida något kommer kosta ekonomiskt verkar ha märkligt stor inverkan på utgången.

Vad det gör med framtidsutsikterna och motivationen att satsa på och utveckla det fritidspedagogiska uppdraget när många lärare i fritidshem även har tryggheten som behörighet i skolämnen ger. Det är en stor svaghet i skolbygget i vilket fritidshemmen är en unik och viktig del.

Det kommer bli en intressant tid framöver. Kommer förtydligandet av läroplanen med nytt kapitel för fritidshemmen vara en tillräcklig markering som kan sudda ut oklarheterna och göra att fritidshemmens uppdrag tas på större allvar?

Referensgruppen för fritidspedagogik har i veckan haft sin första träff och vi kommer nogsamt följa utvecklingen!

(Inga katter skadades vid författandet av denna text.)