Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Fritidspedagogikbloggen

Lärare på fritids under hård press

Tre av fyra lärare i fritidshem har för hög arbetsbelastning.

Tre av fyra lärare i fritidshem har för hög arbetsbelastning.

Sluta lova, bara gör.

Lärare på fritids under hård press är en av de stora nyheterna i senaste Lärarnas tidning (nr 5, 2018). Eller nyhet och nyhet, som artikeln också säger finns det inget nytt gällande den rapporteringen. Vilket får en att börja fundera.

Redan 2000 noterade Skolverket i rapporten Finns fritids att “fritidshemmens resurser beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras”. Det är arton år sedan. Då hade fritidshemmen inte ens hunnit vara under skolans tak särskilt länge.

2011 konstaterade Skolinspektionen att fritidshemmen inte lever upp till sin potential (Kvalitet i fritidshem, 2011). Det pedagogiska uppdraget måste tas på mer allvar men omsorgsambitionerna går inte alltid att förverkliga när relationer mellan vuxna och barn tenderar bli ytliga och flyktiga i större barngrupper. Det är sju år sedan.

2012 kommer rapporten Har någon sett Matilda? från Kommunal som visar att situationen på landets fritidshem är pressad. Där sägs att personalen vänder ut och in på sig själva för att få det att gå runt men det är ohållbart på sikt. Fritidshemmen når inte upp till sina mål och blir förvaring snarare än den utvecklande verksamhet som de ska vara. Det är sex år sedan.

2013, för fem år sedan, beskriver Lärarförbundets rapport Det går inte att blunda längre en ohållbar situation med förstora barngrupper, låg personaltäthet, få utbildade otillräcklig utvecklingstid. SCB placerar fritidspedagogen på andra plats i toppen (eller botten) av yrkeskategorier med hög arbetsbelastning. Det gick att blunda.

2015 visar Försäkringskassans statistik fritidspedagoger och förskollärare som den yrkesgrupp med de högsta sjuktalen med “psykisk sjukdom” den vanligaste anledningen. Det innebär i regel utmattningssymptom eller utbrändhet.

I år säger Skolinspektionens senaste rapport om fritidshem redan i sammanfattningen att “studier och statistik har sedan många år indikerat stora utmaningar när det gäller fritidshemmens uppdrag. Utmaningarna handlar bland annat om stora elevgrupper, låg personaltäthet och låg andel personal som är behörig att undervisa”.

Och nu, ny statistik som visar att arbetsmiljön är fortsatt ohållbar. 15% av de tillfrågade hinner inte ens ta ut sin rast. SKL delar Lärarförbundets problembild och ska fokusera mer på fritidshemmen med stödmaterial och information.

Inget händer

Inget nytt under solen alltså med multipla källor som SCB, Försäkringskassan, SKL, Skolverket, Skolinspektion Lärarförbundet, Kommunal med flera.

Skollagen, läroplanen och alla andra styrdokument är kristallklara med uppdrag och ansvarsområde.

Den som påstår sig inte vara informerad om läget har ingen ursäkt längre. Kanske snarare behöver ta sig en funderare över om denne sitter på rätt position.

Den otäcka frågan att ställa sig är varför inget händer! Trots all medvetenhet finns det någon form av tyst acceptans kring nonchalansen som uppvisas när det gäller den vidriga arbetsmiljön på fritidshem. Vilken bedrövlig iskyla inom ett fält som ska handla om mänsklig värma. År ut och år in.

Tuffare år framöver

Något som bidrar till oron är att 9 av 10 kommuner verkar avse göra besparingar (“effektiviseringar”) inom sina verksamheter med “tuffare år” framöver. Det är ingen högoddsare var dessa i så fall kan komma slå hårdast. I Skolverkets rapport Kommunalt huvudmannaskap i praktiken (2011(!!!)) beskrivs att fritidshemmen fungerar som en mjölkko när det behövs sparas.

Så jag vet inte om jag litar på någon “okunskap om uppdraget” helt och hållet. Hur kommer det vara möjligt att skära mer där allt redan skurits bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras? Hur går det att sitta i en ansvarsposition och inte vara införstådd i sitt uppdrag?

Det finns såklart också fritidshem som fungerar. Frågan där är hur det påverkar likvärdigheten när vissa elever får gå i skolor som satsar 100% på sin pedagogiska verksamhet och andra förlorar halva sin skoldag.

Något som är uppenbart är att inte hjälper att det skrivs, rapporteras, inspekteras, mäts, frågas, pratas och legitimeras så länge inte intentionerna når golvet i praktisk handling. Kunskapen finns.

Sluta lova, bara gör.


Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här