Lärarförbundet
Bli medlem

Fritidspedagogik är framtidspedagogik!

Att vara lärare i fritidshem är fantastiskt. Du möter eleven i deras vardag och utifrån elevens intresse och behov skapar du förutsättningar för att eleven ska lära sig att leva ett gott människoliv, utvecklas och få möjlighet att lyckas i skolan.

Rapport efter rapport, från skolverket, från skolinspektionen, från lärarförbundet visar att fritidshemmet är i kris. Lärarbristen slår som hårdast på fritidshemmet och flera elever möter ingen utbildad lärare i fritidshem under hela sin fritidshems tid. Det är fler elever som går på fritidshemmet än i gymnasieskolan. Ändå verkar engagemanget för en förändring vara svag hos våra politiska företrädare och huvudmän. Tänk om det vore 600 gymnasieskolor som saknade behöriga lärare istället för att det är fritidshemmens sanning. I mitt nationella uppdrag som ledamot i lärarförbundets förbundsstyrelse brottas jag med att hitta vägar för att synliggöra, skapa förutsättningar och kunskap kring fritidshemmet och dess undervisning. Jag möter lärare i fritidshem som kämpar för att få möjlighet att utföra det uppdrag de har utbildat sig till och det uppdraget läroplanen uttrycker. Som tur är finns det fritidshem där läraruppdrag tas på allvar, ses som betydelsefullt och får möjlighet att utvecklas. Jag arbetar själv på en sådan arbetsplats. Här hämtar jag kraft, lust och glädje men det har inte alltid varit så. För bara ett år sedan hade jag ingen behörig kollega, ingen pedagogisk ledare och såg en framtid där jag kanske skulle vara tvungen att byta skola för att orka arbeta vidare. Tur att jag inte gjorde det för vi fick en helt ny ledningsorganisation på skolan. Istället för två skolledare blev det fyra där en rektor fick ansvar för förskoleklassen, fritidshemmet och årskurs 1. Precis som vi i lärarförbundet säger i vår politik, fritidspedagogik är en framtidspedagogik förstod hon var fritidshemmet kan vara om rätt förutsättningar finns. Genom att strategiskt arbeta tillsammans med oss lärare i fritidshem har vi lyckat bygga en organisation där elevens lärande och utveckling tas om hand under hela dagen. Vi är på god väg att skapa:

  • Ändamålsenliga lokaler, inga bänkar utan olika sittplatser som möjliggör lekens kraft.
  • Vi har tid för planering, 8 timmar, kontinuerlig kompetensutveckling, strategiska mötesplatser och en pedagogisk utveckling som leds av rektor.
  • Strukturer för systematiskt kvalitetsarbetet mellan alla olika yrkesgrupper på skolan

Nästa läsår kommer vi att få:

  • Fler utbildade lärare i fritidshem
  • Likvärdigare utbildning för alla elever på skolan
  • Fler fritidshemsavdelningar med färre elever/grupp

Kanske tänker du att det där låter helt omöjligt. Vi är så långt från den verkligheten men jag är övertygad om att om vi alla tar ett lite steg så tillsammans blir det stora kliv. Lärarförbundet har lyckts uppmärksamma SKL på att de behöver agera för att situationen på fritidshemmen ska bli bättre. Vi har lyckats få ett syfte, mål och innehåll i läroplanen som direkt är riktat till fritidshemmet. Vi har lyckats få en legitimation med behörighetskrav för undervisning i fritidshem. Vi arbetar för att satsning på forskning blir självklar, bättre löneutveckling och för att alla nationella satsningar ska omfatta fritidshemmet. Det visar på att när vi samlar oss och tillsammans organiserar oss går det flytta berg. Just nu har vi en diskussion i skolan där den mätbara kunskapen är i fokus. Men jag är helt övertygad att de mellanmänskliga värden kommer att få allt större betydelse i utbildningsdiskussionen. Då är fritidshemmets och dess undervisning en självklar arena för bildning till demokratiska medborgare och en självklar arena för att alla elever ska få samma förutsättning att lyckas med sin utbildning. Så alla kollegor i hela landet tappa inte tron på fritidshemmets framtid vi tillsammans gör fritidspedagogik till en framtidspedagogik.

Fritidspedagogik är framtidspedagogik!

Kommentarer:

Anonym
Anonym

Underbart! Vet dock inte hur vi ska bemöta argumenten att vi behövs i klass (med endast 1 lärare!) Då jag anser att detta drar ner vår möjlighet till tillräcklig planering för fritidshemmens versamhet

  • Skapad 2019-08-16 18:30

Vad kan ett avtal betyda för mig?

När vi lämnade in ett yrkande innan jul förra året, var det med en vilja av att nu måste något hända. Det måste ske förbättringar för varje lärare. Det måste ske annars kommer hoppet om en skola där alla lärare får möjlighet att lyckas med sin undervisning gå förlorat.

Vad hände?

Jo vi mötte ett SKL som ville diskutera turordningsregler. Ett hårt lobbyarbete med samtal på olika nivåer för att skapa tryck på avtalsrörelsen där lärarbrist, arbetsbelastning och lön skulle vara huvudfokus sattes igång.

Vi gjorde tillsammans en namninsamling som visade att vi lärare menar allvar. Innan sommaren bedömde vi att vi inte hittade vägar fram gemensamt med SKL som skulle leda till en överenskommelse. Medlare sattes in och de började med sitt arbete. Medlarna kom med en framställan i veckan och då fick vi till uppgift att förkasta den eller anta den i sin helhet. Avtalsdelegation med rekommendation av förbundsstyrelsen antog avtalet och nu har vi ett #skolavtal18.

Vad innebär det då för mig som lärare i fritidshem?

Om jag fick min önskelista uppfylld så skulle avtalet reglera elevgruppernas storlek. Avtalet skulle reglera planering och utvecklingstid. Avtalet skulle skapa utbildningsmöjligheter så att jag skulle få kollegor som med rätt utbildning. Avtalet skulle ge mig förutsättningar att lokalerna var anpassade till den verksamhet jag ska bedriva. Avtalet skulle ge mig en ledare som hade tid för verksamhetsutveckling.

Denna önskelista bottnar sig i en frustration över en lång tids nedmontering av fritidshemmen i landet. Jag säger inte att det har skett överallt men i stora delar av landet har fritidshemmet urholkats på sin kvalité och potential.

Vad kan då ett treårigt avtal förändra?

Det finns skrivningar i avtalet som innebär att samtal måste ske på varje arbetsplats för att praktiska metoder ska skapas. Dessa praktiska metoder ska åskådliggöra arbetsinnehåll och balans i den enskilde medarbetarens uppdrag. På min egen arbetsplats kanske sådana praktiska metoder skulle vara begränsningar av elevgruppens storlek eftersom vi upplever att de är för stora.

Varje arbetsplats måste formulera mål för minskning av sjuktal och förbättring av medarbetarnas arbetsmiljö (skol-OSA). Som stöd i detta arbete tillhandahåller de centrala parterna verktyg att använda i det lokala arbetet. Det ska alltså ske ett arbete både på central nivå och lokal nivå så att det gör skillnad för varje lärare.

Likaså slår avtalet fast att ett arbete behöver ske för att åstadkomma en önskvärd lönestruktur. Idag på grund av lärarbristen är det marknadskrafter som styr och konsekvenser blir att nyutexaminerade lärare får en högre lön än en lärare som har arbetat 10-15 år. Karriärlärarreform och lärarlönelyft har också haft betydelse för rådande lönestruktur.

Enda möjligheten för att få upp sin lön för den enskilde läraren kan vara att byta kommun. Så vill vi inte ha det utan din erfarenhet, kompetens, särskilt ansvar och erfarenhet som leder till förbättrade resultat ska premieras. Men visst kommer förändring innebära arbete. Jag är beredd att göra det arbetet för alternativet att inte göra något förändrar inget.

Kommentarer:

Anonym
Anonym

Hej,
med andra ord betyder detta inga förbättringar för alla era medlemmar som arbetar på landets fritidshem.
Orsaken till att så få fritidspedagoger/lärare i fritidshem arbetar kvar är oförmågan att stödja vår yrkesgrupp. Att lägga ansvaret på varje enskild arbetsplats är ett svek.....igen!

  • Skapad 2018-09-24 19:45

Yes, ytterligare ett steg i rätt kurs!

Idag har riksdagen äntligen tagit beslut i en fråga som engagerat lärare i fritidshem under en mycket lång tid. En fråga som Lärarförbundet träget arbetat med i mer än åtta år och en fråga som engagerat oss i professionen över hela landet.

Jag pratar så klart om legitimationskravet för lärare i fritidshem. (https://www.regeringen.se/49550b/contentassets/4788dac6f7a04...)

Sedan legitimationsreformen infördes 2011 har lärare i fritidshem varit undantagna kravet på legitimation och behörighet, något som haft en negativ inverkan på såväl yrkets status som arbetssituationen för lärare i fritidshem. Idag har äntligen riksdagen röstat för att det undantaget tas bort. En viktig insats som vi tror och hoppas kommer att tydliggöra ansvaret för undervisningen i fritidshemmet, samt förbättra likvärdigheten mellan olika fritidshem. Nu kommer huvudmännen behöva säkerställa att det finns behöriga lärare i fritidshem i varje elevgrupp på varje fritidshem. Så ser det verkligen inte ut idag i alla delar av landet. Skolverkets statistik (https://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-e...) visar att 589 fritidshem med totalt 34 306 inskrivna elever helt saknar personal med pedagogisk högskoleexamen. 34 306 elever! Det säger sig självt att det är en ohållbar situation.

Legitimationskravet kommer också att kunna höja statusen för lärare i fritidshem, och borde på sikt leda till bättre villkor, högre lön och mer tid för planering, reflektion och utveckling, vilket verkligen behövs för alla lärare i fritidshem.

Samtidigt som undantaget tas bort har också de sista delarna av behörighetsförordningen rättats till, alltså de delar som har gjort att vissa grupper med en äldre utbildning som fritidspedagog eller lärarexamen med inriktning mot fritidshem inte har kunnat få legitimation eftersom Skolverket krävt att man har tillräckliga ämnesstudier i ett skolämne också (https://www.lararforbundet.se/bloggar/lararforbundets-utreda...). Vi är mycket glada för att det grundläggande felet äntligen, efter år av påtryckningar från Lärarförbundet och från verksamma lärare i fritidshem och fritidspedagoger, rättas till. Det är oerhört viktigt, såväl för att lärare i fritidshem ska behandlas på samma sätt som övriga lärare och förskollärare, som för att yrkets attraktivitet och status ska höjas. Det är dessutom en förutsättning för att god kvalitet och likvärdighet i fritidshemmen säkerställs.

Samtidigt vill jag påtala att insatserna måste åtföljas av förslag som råder bot på den enorma bristen på lärare i fritidshem som råder. Där har riksdag och regering ett ansvar. Lärare i fritidshem är den lärarkategori där lärarbristen i relation till lärargruppens storlek är som allra störst - enbart 39 procent av årsarbetarna har en pedagogisk högskoleexamen, vilket är den lägsta andelen som uppmätts sedan Skolverket påbörjade mätningen 1995. Om utvecklingen fortsätter så här kommer fritidshemmen om tio år att sakna en tredjedel av de lärare som behövs, och då utgår man ifrån att andelen med pedagogisk högskoleexamen ligger kvar på samma låga nivå som idag. Om man istället räknar med att behörighetsgraden skulle behöva vara uppemot 70 procent kommer nästan 60 procent av de lärare som behövs att saknas om tio år. Bedrövliga siffror som jag än inte sett några skarpa förslag om att lösa.

Men för idag kan vi åtminstone glädjas åt en delseger för hela landets fritidshem, och framförallt en stor seger för alla elever som nu kommer att bli berättigade legitimerade lärare i fritidshem!

Påväg till Stockholm för samtal om fritidshem...

Fritidshem påväg

Fritidshem påväg

Idag är jag på väg till Stockholm för att diskutera fritidshemmets framtid. Förhoppningsvis kan vi hitta ett sätt att samarbeta för att skapa bättre förutsättningar på landets fritidshem.

FritidshemDet är ett ständigt pågående arbete för att påverka politiker och arbetsgivare för att förstå vikten och värdet av en kvalitativ undervisning i landets fritidshem. De återkommande rapporterna från ketSkolverket och Skolinspektionenverkar inte mana till agerande från de som är ansvariga. Situationer på vissa fritidshem i landet är så undermålig att verksamheten ägnar sig åt barnpassning i stället för undervisning.

Det verkar finns en förväntan att lärarförbundet centralt ska förändra situationen lokalt ute på skolorna, och visst finns det en hel del som beslutas på högsta nivå som påverkar politikerna ute i kommunerna och som därmed påverkar just din skola. Lärarförbundet centralt har ansvar för att hålla debatten levande, genomföra opinionsinsatser för att påverka nationella politiker på fritidshemsområdet. det görs tillexempel genom att delta i möten, skriva remissvar och rapporter, och "sälja in" nyheter till media. Det sker också genom avtalsförhandlingar, där Lärarförbundet bevakar dina villkor. Det ligger med andra ord ett stort och långsiktigt arbete bakom att vissa frågor lyfts i debatten. Under våren 2017 genomförde Lärarförbundet en enkätundersökning som låg till grund för en rapport om fritidshemmen i Sverige. Rapporten fick stort genomslag i massmedia. En del personer implicerade att frågan lyfts av Lärarförbundet som en konsekvens av den nystartade gruppen ”Fritidshemmets riksorganisation”. Det stämmer naturligtvis inte.

Men! Det finns massor som vi kan göra lokalt. Lokalavdelningen kan plocka upp den kämparlust som finns hos en mängd lärare i fritidshem runt om i Sveriges kommuner, bjuda in till samtal och börja ett förändringsarbetet som gör skillnad i vardagen. Lärarförbundet centralt har arbetat fram stöd för samtal kring pedagogiks utvecklingstid, det finns statistik att tillgå och en politisk plattform att luta sig emot. Jag vet att det går att göra skillnad både på den egna arbetsplatsen, lokalt i kommunen och nationellt men det kräver ett ihållande arbete. Skämt och sido är det fackliga arbetet som föräldraskapet, ett evigt tjatande.

Idag är jag på väg till Stockholm. Imåndags undervisade jag elever i bild och på fritidshemmet, i går ledde jag kommunens kompetensutveckling genom att kollegialt utveckla undervisningen i fritidspedagogik, i morgon ska jag åka med den lokala styrelsen på styrelseutbildning. Då kommer vi att bland annat diskutera AID kod, planering och utvecklingstid för lärare i fritidshem. Med det vill jag säga att alla kan inte göra som jag men alla kan göra något. Om vi alla tar ett steg för en bättre situation på fritidshemmet såkommer vi göra skillnad det vet jag, TILLSAMMANS


Fritidshemmens dag!

Mot nya äventyr med fritidshemmen

Mot nya äventyr med fritidshemmen

Återigen blir det tydligt vilken otrolig miljö och kapacitet för utveckling fritidshemmen har. I dag sken solen över fritidshemmen, låt den fortsätta skina varje dag!

Idag sken solen över fritidshemmet, bokstavligt talat! Den andra tisdagen i maj 2018 inföll lämpligt nog på årets hittills varmaste dag. Ja, nu kan jag i och för sig endast tala för Helsingborgs räkning, där vädret annars lämnat mycket att önska. Men att solen tittade fram just idag måste såklart vara för att det är fritidshemmens dag. Precis hela dagen har vi ägnat åt firandet hos oss. Under förmiddagen tog vi med 6-7 åringarna på en sväng i skogen för lek och friluftsliv. Bland annat med Hitta Vilse kunskaper. Efter lunchen var det sedan 8-9 åringarnas tur som fick måla, dansa och minsann starta musikorkester.

Vi utmanade oss att på cirka 20 minuter få 60 barn att unisont sjunga och ackompanjera varandra i Aviciis “Wake me up” - men som de fixade det! På fritids är inget omöjligt när vi arbetar tillsammans.

I varsitt rum fick en körgrupp först lära sig texten, en rytmgrupp övade in takten och den sista hjälptes åt att spela ackorden på keyboards. Sedan slog vi ihop våra nyvunna kompetenser och avslutade med att spela och sjunga tillsammans. Vilken samarbetsförmåga som krävs för att lyckas med ensemblespel på så kort tid.

Återigen blir det tydligt vilken otrolig miljö och kapacitet för utveckling fritidshemmen har. Under dagen följdes flödet på sociala medier noga där fritidshem över hela landet basunerade ut samma tydliga budskap. En inspirerande energikick.

Karnevalsstämning är välkommet, för samtidigt med alla glada notiser kom också många länkar till artiklar som beskriver fritidshemmens tuffa vardag, bland annat följande:

Och efter mitt senaste blogginlägg här kan det verkligen behövas upplyftande läsning. Jag hoppas vi är på väg mot bättre tider för landets fritidshem och det känns som att det finns mycket gott som är på gång. Det kommer krävas krafttag, men det är en nödvändighet och är en investering som kommer ge mångdubbelt tillbaka.

I dag sken solen över fritidshemmen, låt den fortsätta skina varje dag!


Lärare på fritids under hård press

Tre av fyra lärare i fritidshem har för hög arbetsbelastning.

Tre av fyra lärare i fritidshem har för hög arbetsbelastning.

Sluta lova, bara gör.

Lärare på fritids under hård press är en av de stora nyheterna i senaste Lärarnas tidning (nr 5, 2018). Eller nyhet och nyhet, som artikeln också säger finns det inget nytt gällande den rapporteringen. Vilket får en att börja fundera.

Redan 2000 noterade Skolverket i rapporten Finns fritids att “fritidshemmens resurser beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras”. Det är arton år sedan. Då hade fritidshemmen inte ens hunnit vara under skolans tak särskilt länge.

2011 konstaterade Skolinspektionen att fritidshemmen inte lever upp till sin potential (Kvalitet i fritidshem, 2011). Det pedagogiska uppdraget måste tas på mer allvar men omsorgsambitionerna går inte alltid att förverkliga när relationer mellan vuxna och barn tenderar bli ytliga och flyktiga i större barngrupper. Det är sju år sedan.

2012 kommer rapporten Har någon sett Matilda? från Kommunal som visar att situationen på landets fritidshem är pressad. Där sägs att personalen vänder ut och in på sig själva för att få det att gå runt men det är ohållbart på sikt. Fritidshemmen når inte upp till sina mål och blir förvaring snarare än den utvecklande verksamhet som de ska vara. Det är sex år sedan.

2013, för fem år sedan, beskriver Lärarförbundets rapport Det går inte att blunda längre en ohållbar situation med förstora barngrupper, låg personaltäthet, få utbildade otillräcklig utvecklingstid. SCB placerar fritidspedagogen på andra plats i toppen (eller botten) av yrkeskategorier med hög arbetsbelastning. Det gick att blunda.

2015 visar Försäkringskassans statistik fritidspedagoger och förskollärare som den yrkesgrupp med de högsta sjuktalen med “psykisk sjukdom” den vanligaste anledningen. Det innebär i regel utmattningssymptom eller utbrändhet.

I år säger Skolinspektionens senaste rapport om fritidshem redan i sammanfattningen att “studier och statistik har sedan många år indikerat stora utmaningar när det gäller fritidshemmens uppdrag. Utmaningarna handlar bland annat om stora elevgrupper, låg personaltäthet och låg andel personal som är behörig att undervisa”.

Och nu, ny statistik som visar att arbetsmiljön är fortsatt ohållbar. 15% av de tillfrågade hinner inte ens ta ut sin rast. SKL delar Lärarförbundets problembild och ska fokusera mer på fritidshemmen med stödmaterial och information.

Inget händer

Inget nytt under solen alltså med multipla källor som SCB, Försäkringskassan, SKL, Skolverket, Skolinspektion Lärarförbundet, Kommunal med flera.

Skollagen, läroplanen och alla andra styrdokument är kristallklara med uppdrag och ansvarsområde.

Den som påstår sig inte vara informerad om läget har ingen ursäkt längre. Kanske snarare behöver ta sig en funderare över om denne sitter på rätt position.

Den otäcka frågan att ställa sig är varför inget händer! Trots all medvetenhet finns det någon form av tyst acceptans kring nonchalansen som uppvisas när det gäller den vidriga arbetsmiljön på fritidshem. Vilken bedrövlig iskyla inom ett fält som ska handla om mänsklig värma. År ut och år in.

Tuffare år framöver

Något som bidrar till oron är att 9 av 10 kommuner verkar avse göra besparingar (“effektiviseringar”) inom sina verksamheter med “tuffare år” framöver. Det är ingen högoddsare var dessa i så fall kan komma slå hårdast. I Skolverkets rapport Kommunalt huvudmannaskap i praktiken (2011(!!!)) beskrivs att fritidshemmen fungerar som en mjölkko när det behövs sparas.

Så jag vet inte om jag litar på någon “okunskap om uppdraget” helt och hållet. Hur kommer det vara möjligt att skära mer där allt redan skurits bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras? Hur går det att sitta i en ansvarsposition och inte vara införstådd i sitt uppdrag?

Det finns såklart också fritidshem som fungerar. Frågan där är hur det påverkar likvärdigheten när vissa elever får gå i skolor som satsar 100% på sin pedagogiska verksamhet och andra förlorar halva sin skoldag.

Något som är uppenbart är att inte hjälper att det skrivs, rapporteras, inspekteras, mäts, frågas, pratas och legitimeras så länge inte intentionerna når golvet i praktisk handling. Kunskapen finns.

Sluta lova, bara gör.


Studenters tankar kring sitt kommande läraryrke

Att få jobba nyskapande och förväntningar på en tillräcklig planeringstid. Det är några av de tankar jag får ta del av när jag träffar framtida fritidslärare. Lyckliga ni som får dem till kollegor till hösten! skriver Bodil Jullesson i Fritidspedagogikbloggen.

Jobba nyskapande svarar en student direkt. Hitta nya sätt att lära barnen, men också att få pröva det som man lärt sig och göra det på sitt eget sätt. Att få se hur eleverna lyckas och glädjas med dem är viktigt för studenterna.

Det kollegiala lärandet lyfts också fram, att få ta del av andra lärares erfarenhet och kunskap och att bidra med sin egen kunskap är också viktigt och spännande.

Hur tas jag emot?

Något som studenterna oroar sig för är hur de blivande kollegorna kommer att ta emot dem. En student funderar, med min utbildning blir jag ett hot eller blir jag en tillgång? En annan student undrar, hur ska man veta att man väljer rätt fritidshem, så att man får arbeta med utveckling och det systematiska kvalitetsarbetet?

De vill slippa slåss för att göra sina röster hörda angående uppdraget och få den planeringstid som krävs.

Det skiljer sig mycket från fritidshem till fritidshem, det har de fått erfara på sina vfu-perioder. Studenterna lyfter vikten av att hamna på en skola där rektorn prioriterar fritidshemmet. De vill slippa slåss för att göra sina röster hörda angående uppdraget och få den planeringstid som krävs.

Det skiljer mycket i hur studenterna tänker sig sin kommande anställning angående fördelningen fritidshem - ämne. Någon vill jobba max 25% på fritidshemmet medan någon annan kan tänka sig 100%, ämneskunskaperna kan man använda som metod, säger en student.

Studenterna menar att det är viktigt att få rätt planeringstid både för fritidshemmet och ämnet. I dag varierar det väldigt mycket från skola till skola. En student uttrycker:

"På ett fritidshem kan personalen få 7 timmars planering för fritidshemmet och samma planering som klasslärarna för ämnet. På ett annat fritidshem har personalen 2 timmars planeringstid för fritidshemmet och planeringstiden för ämnet får skötas på eftermiddagstid i barngruppen på fritidshemmet. Är det en likvärdig skola vi talar om? Uppdraget är det samma."

Vill studera vidare

När studenterna är färdiga vill de landa lite i sitt kommande yrke, men ganska snart vill de flesta plugga vidare. Två av studenterna vet redan nu att de ska läsa in en magister och flera av de andra studenterna vill plugga till ytterligare ett ämne.

De har svårt att förstå varför de bara får utöka behörigheten i lärarlegitimationen med ett praktiskt/estetiskt ämne. Med denna lärarbrist, hur hänger det ihop? undrar någon.

Att läsa till ett extra ämne behöver inte per automatik innebära att studenterna vill undervisa i det ämnet. Nej, den kunskapen tänker de kan mycket väl användas i samverkan eller i det kompletterande uppdraget på fritidshemmet. Då kan de arbeta med ämnena ur ett fritidspedagogiskt perspektiv.

Tydliga karriärvägar

Studenterna ser tydliga karriärvägar i yrket. Att utbilda sig till vfu-lärare och få ta emot studenter är ett exempel.

Att få ha en utbildad vfu-lärare med tid för uppdraget är direkt avgörande för hur man som student upplever sin praktiktid, säger en av studenterna.

Det finns studenter som har funderat på att hoppa av utbildningen på grund av en undermålig praktik. Det tycker studenterna är mycket bekymmersamt med tanke på den stora fritidslärarbrist som finns i dag.

Det finns studenter som har funderat på att hoppa av utbildningen på grund av en undermålig praktik.

En annan karriärväg är att bli rektor eller förstelärare. Att bli förstelärare är inte helt okomplicerat eftersom sådana tjänster inte finns överallt. Staten har gått in med medel för förstelärartjänsterna, men eftersom fritidslärarna inte har omfattats av reformen har kommunerna själva fått stå för kostnaderna för alla förstelärare i fritidshem. Detta vet studenterna.

Vill de bli förstelärare måste de först ta reda på om kommunen de fått sin anställning i har försteläraranställningar för fritidslärare. Har kommunen inte det får de tacka nej till anställningen. En student är väldig upprörd över detta och undrar: Varför ställs alltid fritids utanför alla statliga reformer?

5 viktigaste frågorna för Lärarförbundet

Tiden för samtalet är snart slut och jag frågar vad studenterna tycker är de viktigaste frågorna som Lärarförbundet ska arbeta med 2018.

Detta är studenternas svar:

  • Arbeta för att rektorernas kunskap om uppdraget ökar
  • Avtal som säkerställer tid för planering och utveckling
  • Ökad fritidslärartäthet på fritidshemmen
  • Höjda löner för lärare i fritidshem
  • Bygga broar mellan yrkesverksamma och politiker

Budskap till politikerna

Till politikerna säger studenterna:

  • Se till att det blir den likvärdiga skola och fritidshem som beskrivs i våra styrdokument. Ta politiska beslut så att vi får möjlighet att utföra vårt uppdrag.
  • Fungerande fritidshem gör att statusen höjs för vår lärarkategori och då vill fler bli fritidslärare.
  • Välkomna att besöka fritidshem så ni får en förståelse och kunskap om verksamheten och uppdraget.

Tänk vilka kloka studenter, lyckliga ni som får dem till kollegor till hösten!

Om skribenten: Bodil Jullesson är tjänstledig från jobbet som lärare i fritidshem och arbetar just nu som lärarutbildare på Linnéuniversitetets grundlärarprogram med inriktning fritidshem.

​Grattis Gustav Sundh, årets lärare i fritidshem 2017!

Lärarförbundet utser "årets lärare i fritidshem" för att lyfta fram meningsfull fritidshemsverksamhet med god kvalitet. 2017 års vinnare är Gustav Sundh som mottog priset av Johanna Jaara Åstrand på Skolforum.

Eller tack, snarare, för en inspirerande och vägvisande insats till gagn för barnen i er verksamhet och för medarbetarna i din närhet. Men också för oss som på lite mer distans får generösa möjligheter att engageras av det arbete ni utför tillsammans på Glömstaskolan i Huddinge!

Med de många både nya och gamla utmaningar att förhålla sig till i yrket är det en betryggande befrielse och pepp att få lyssna till någon som både kan ge bekräftelse åt det man själv redan gör men också ständigt erbjuder nya utmanande “aha” upplevelser. Som har en tydlig idé av vad fritidspedagogik är i sin gärning, kombinerat med en djupt rotad ödmjuk självklarhet i att alla ska kunna vara delaktiga och kunna växa. Som också förmedlar detta utåt, vidare till mottagare i många olika sammanhang. Det är så vi lyfter fritidshemmen och där vi hittar vår kärna. Utifrån individen, stor som liten, tillsammans i gemenskap. Leva som vi lär.

Intervjun med Gustav hade kunnat fortsätta hur länge som helst. Det är otroligt viktigt med inspiratörer och rollen som jurymedlem erbjuder en fullkomlig guldgruva av detta genom nomineringarna vi får möjlighet att läsa. Det ger en energikick. Åter en gång var det hård konkurrens mellan alla nominerade och det är definitivt ingen lätt sak att komma till ett slutgiltigt beslut. Vi hoppas ni som inte gick hela vägen denna gång dels blir nominerade igen, men framför allt tar åt er av att ni gör ett viktigt arbete som jag hoppas ni fortsätter sprida!

En reflektion

Mer än en gång i processen uttrycktes känslan av “det jag gör är väl inget direkt speciellt”. Jo, det är det! Om den här utmärkelsen kan göra en insats hoppas jag det är att skaka bort den känslan av att inte göra skillnad eller något särskilt. Vad kan vara viktigare än samhällets framtid?

Men jag vet, för det är ett halloweenspöke jag själv försöker jaga bort. Med en reflektionskur som började med att doppa tån i diskussionen genom små kommentarer i Facebookgrupper för några år sedan, som blev bloggtexter, som blev debattartiklar, som nu gör att jag tyvärr missar prisutdelningen på Skolforum för vi ska föreläsa på SETTsyd mässan i Malmö samma dag.

Bara det är nästan surrealistiskt. Om någon för fem år sedan sagt att vi kommer stå på scen på en större utbildningsmässa och få möjlighet att sprida vår arbete vidare hade jag skrattat högt. Just för spöket vi “gör väl inget speciellt”? Men tydligen har det något att erbjuda och förhoppningsvis kan det ge några åhörare “aha-upplevelser”.

Jag vet också att inget av det hade blivit verklighet utan alla inspiratörer i möten på sociala medier, under utbildningstiden, på fritidshem runt om i landet som driver nyfikenheten framåt. Inte minst dem jag har förmånen att möta på min egen skola, på mitt fritidshem. Det finns också mycket kunskap som sitter tyst. Kanske med känslan att det inte är något speciellt. Men glöm det nu.

Om ett år kör vi igen!

Nästa år kör vi årets lärare i fritidshem igen och fortsätter ösa på med nomineringar! Fritidshem gör skillnad som behöver synas och höras!

Fram tills dess (och såklart därefter) går det att följa Gustav Sundhs arbete bland annat på Facebooksidan Skolgårdsläraren. Med lite tur kanske också som föreläsare!

Tack Gustav och tack å juryns vägnar till alla som engagerat sig i årets utmärkelse!


Kommentarer:

Ann-Christin
Ann-Christin Hedberg

Hej!
Det var på seminariet "Fritidspedagogiken lever!" arrangerat av ABI Nätverk fritidspedagogik som Gustav föreläste! Tycker att ni kan nämna det i artikeln! Hälsningar Anki Hedberg, en av Nätverkarna

  • Skapad 2017-11-01 10:13

Hej Erik Bengtzboe!

Om politiker underskattat lärarnas roll har nog de allra flesta underskattat fritidshemmens roll för att få till en bra skola.

Hej, Erik Bengtzboe!

Verkligen trevligt att lära känna dig, om än bara genom en kort artikel i Lärarnas tidning. Mitt namn är Mikael och vi verkar ha en del gemensamt. Jag tyckte ungefär som du att skolan inte var så jätterolig som elev. Men idag arbetar jag här som legitimerad lärare - och trivs helt ok! Jag ska berätta varför, för mitt mål är som ditt; en skola där varje barn får bästa möjliga förutsättningar att lyckas.

Nu är det tyvärr så att många fortfarande verkar glömma att en stor del av skolan även innebär fritidshemmet, där jag också undervisar. På tal om underskattad är fritidshemmet en kolossalt underskattad och förbisedd del som med rätt förutsättningar har stor kapacitet att uppfylla mycket av det vi båda vill se bli verklighet.

Hur gör vi?

Jag läser redan i ingressen att du vill lyssna bättre på lärarfacken och lärarna, vilket är en bra start! Men sedan blir det motsägelsefullt när du inte står bakom en legitimation för fritidspedagoger? Eller snarare lärare i fritidshem, vilket är den faktiska yrkesbeteckningen numera i behörighetsförordningen då fritidspedagog inte längre gäller eller utbildas. Kanske det gjorde att frågan uppfattades fel?

För att få ansvara för undervisningen i fritidshem behöver lärare behörighet via sin lärarutbildning. Lärare i fritidshem får även behörighet i ett eller flera skolämnen, men att bara legitimeras för halva sitt undervisningsuppdrag är nog inget vidare bra sätt att stärka intresset för läraryrket på lång sikt i likvärdighetens namn. Därför är det viktigt att även denna del av skolväsendet kvalitetssäkras på samma sätt. I fritidspedagogik.

En av de största undervisningsarenorna

Om ambitionen är att eleverna ska få tid med skickliga lärare i sin undervisning, ja då brinner det verkligen i knutarna på fritidshemmen som är en av de största pedagogiska undervisningsarenorna under skolans tak! 84% av alla 6-9 åringar tillbringar en stor del av sin tid här före och efter skolan - samt under lov. En verksamhet vårdnadshavare dessutom betalar extra avgift för att få god kvalitet i. Vilka enorma möjligheter som öppnar sig!

Tyvärr blir verkligheten en helt annan när det på många ställen saknas strategi och ansvarstagande. När fritidshemmet verkar ha stor betydelse för elevers utveckling och lärande skadar det likvärdigheten, lugnet och ron också i klassrummen.

För att dessa effekter ska bli verklighet måste fritidshemmens pedagogiska särart genom sina lärare också kvalitetssäkras.

I fritidshemmen sker förutom utforskande lärande också mycket av det socialt stärkande värdegrundsarbetet som hjälper till att skapa harmoni och ro även i klassrummet. Det finns ett viktigt kompletterande samverkansuppdrag att vårda och utveckla.

Det är inte för inte som läroplanen skriver att ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande.

Det är inte för inte som Skolinspektionen håller det för mycket troligt att en hög kvalitet i fritidshemmens verksamhet gynnar elevernas kunskapsutveckling i grundskolan.

Det är inte för inte som den jämförande grundskolestudien utförd i Stockholm 2011 fann fritidshemmen som den starkast bidragande faktorn till skolframgång.

För att dessa effekter ska bli verklighet måste fritidshemmens pedagogiska särart genom sina lärare också kvalitetssäkras, vilket bland annat sker genom att behandlas likvärdigt annan undervisning inom skolväsendet. Exempelvis via legitimation.

Vill vi få tillbaka lärare som har lämnat yrket måste ni politiker ta ett fullt ansvar för helheten. Vi i fritidshemmen blöder kollegor på löpande band när vi alltid försvinner i hanteringen. När vi tvingas släppa fokus på och ambitionerna för fritidshemmen. Den utvecklingen gynnar inte någon.

Att inte satsa på fritidshemmen blir för skolan som att lämna depån i Formel-1 loppet med bara tre av fyra hjul påskruvade.

Inget mer underskattande

Om, som du säger, politiker underskattat lärarnas roll har nog de allra flesta underskattat fritidshemmens roll för att få till en bra skola. Men också ett bra samhälle. Det finns många exempel på fritidshem som gör stora insatser för en aktiv, meningsfull fritid och integration med mycket, mycket mera.

Om er ambition är att lyssna på lärare och lärarfack så finns vi här och pratar gärna så att inte fritidshemmen glöms bort igen. Vi har så mycket mer att dela med oss av!

Ha det bra, så hoppas jag vi hörs snart igen!

Vänliga hälsningar

Det är fritidshemmets fel att resultaten i skolan är så dåliga!

Med all säkerhet så tänker du nu ”ojojoj hur tänker hon nu, har hon blivit helt galen……” Klart att jag vill provocera lite och det är ju aldrig så enskilt att det är en faktor som bär allt ansvar men jag ska ändå försöka att beskriva min tanke.

Just nu sitter jag påväg hem från en nordisk konferens för lärarförbunden i Norden. Vi har lyssnat på professorer som har talat om skolutveckling, läroplansutveckling och framtidens skola. Vi har diskuterat och haft erfarenhetsutbyte mellan de olika länderna. I min tankar finns fritidspedagogiken och vilken viktig funktion den kan ha för elevers lärande och utveckling. Någon sa att fritidspedagogiken är framtidens pedagogik. Ja kanske är det så. På konferensen talar professor Sten Ludvigsen om djuplärande som en förutsättning för framtidens lärande. Djuplärande handlar om att lära i samspel med andra i relation till olika resurser så som texter och bilder etc. Genom socialt samspel, kognitiv och språklig förmåga tar vi oss an fakta och lär oss nya saker. På 60-talet var synen att lärande var mer av mekanisk art. Vi som lärare/vuxna fyllde på barnet med kunskap. Idag är synen på lärande annorlunda.

På fritidshemmet lär eleven sig genom ett situationstyrt lärande, upplevelsebaserat lärande och genom ett grupporienterat lärande. Eleven ska utveckla förmågor som: pröva utveckla idéer, lösa problem och omsätta den i handling, skapa och upprätta goda relationer samt samarbeta utifrån ett demokratiskt och empatiskt förhållningssätt, kommunicera med språkliga uttrycksformer för skilda syften. Hela det fritidspedagogiska förhållningssättet är på så sätt en väldigt bra grund för att utbilda framtidens medborgare och stärka elevens ämneskunskapsutveckling.

Om vi hade väl fungerande fritidshem i landet, som når upp till lagen och läroplanens intention så skulle våra resultat i skolan vara bättre.

Då kommer vi till det där med att det är fritidshemmets fel. Det jag menar är att om vi hade väl fungerande fritidshem i landet, som når upp till lagen och läroplanens intention så skulle våra resultat i skolan vara bättre. Låg utbildningsnivå, med få lärare i fritidshem på landets skolor, stora elevgrupper och låg kunskap om lärandet i fritidshem gör att vi inte har utnyttjat potentialen i fritidshemmets undervisning.

Om jag som ämneslärare ska kunna organisera en undervisning som möjliggör läroplanens kunskapskrav måste jag har en fungerande lärmiljö. Då menar jag att eleverna måste kunna samtala med varandra utan att skratta åt varandra, det ska vara ett klimat där eleverna ska våga säga sin åsikt, lyssna på varandra och hålla sig till ämnet. Eleverna behöver vara goda kamrater och fungera socialt tillsammans. Genom en kvalitativ fritidspedagogiskt lärande skapas bland annat dessa förutsättningar för lärande.

Dessutom ur ett situationsstyrt, upplevelsebaserat lärande stimuleras ämneskunskaper i ett vardagsnära perspektiv. Vi har utmaningar i Sveriges skola och en kvalitativ undervisning i fritidshemmets ska var en lösning på en del av dessa utmaningar. Det borde alla ansvariga skolutvecklare förstå.

Fritidshemmet gör elevens skoldag komplett!