Fortbildningsinsatser under huvudmans försorg för outbildad personal på fritidshemmen är inte behörighetsgivande och höjer inte utbildningsnivån på ett adekvat sätt. Det finns redan instanser som erbjuder den tjänsten på rätt sätt, de kallas lärarhögskolor. För undervisning är ett avancerat uppdrag vi ska värna och utbildning ska löna sig, eller hur? Det var det som hela legitimationsreformen gick ut på. Inga genvägar. Inga fler tillfälliga gaffatape lagningar på något som behöver åtgärdas ordentligt. Ansvarslöshet är skälet att det nu surt skördas vad som under åren såtts.

För att göra en lång historia kort, krass och ärlig så finns det inga utbildade sökande till tjänsterna för att arbetsmiljö och anställningsvillkor som erbjuds allt för ofta är vidriga. Hur glättigt broschyrer och jobbannonser än formulerats. Så har läget varit allt för länge. För vem vill inte arbeta med barn egentligen?

Inga fortbildningsinsatser i världen kan åtgärda personalbristen om inte problemets verkliga kärna åtgärdas. Lärarförbundets 14 punkter för fritidshem är en vägledning.

Kände mig till sist tvungen att klura kring denna fråga eftersom ämnet nu dykt upp ett antal gånger via olika kanaler med rapporter från ett flertal kommuner som redan är i startgroparna. Kommuner som med ljus och lykta förgäves efterlyser utbildad personal. Eller personal överhuvudtaget. Så, internutbildning såklart!

Det finns några goda sidor med detta, mer om det senare. Men de som får gå dessa lokala kurser kan inte rakt av skickas för att sköta fritidshemmet eller tillsvidareanställas med det ansvarsuppdraget. Ger inte utbildningen en examen som är behörighetsgrundande sorterar personen fortfarande under kolumnen outbildad i kompetensmodulen. Hur mycket man än får träna på att göra planeringar. Att få finnas i undervisningen är inte samma sak som att få bedriva (Skollagen, Kap 2 13-14§).

Vissa upplägg verkar nästan vara ämnade åt ansvars hållet, med inslag som att lära sig planera utifrån styrdokument, utvärdera med mera. Är det ens tillåtet? Detta är behörig lärare i fritidshems skollagstadgade ansvar att ombesörja. Det var skolreformens hela syfte. Fritidshemmen behöver sina lärare, det är en av de största pedagogiska verksamheterna i skolväsendet. Lärare som ägnat år på högskola för att fördjupa sig i utvecklingspsykologi, pedagogiska teorier, uppväxtvillkor, lagar, förordningar med mera. Det är inget man anammar på några nätverksträffar. Jag vill såklart på inget sätt dissa andra personalgruppers kunskaper och förmågor som är värdefulla, men det är viktigt att utbildning tar utbildning på allvar. Risken att inte göra det är att det tankesättet sprider sig och påverkar hur noga man ser på kvalitet.

Skälet till att situationen ser ut som den gör är såklart för att fritidshemmens resurser beskurits bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras (Skolverket, 2000). Det började nyligen nära nog brinna i proppskåpet när jag fick höra om en skolledare som strök planeringstid för fritidspersonalen eftersom det ju så finurligt gick att bara bocka av ur fritidshemmets centrala innehåll i läroplanen för fritidshem, oaktat hur det utfördes. Personalens timmar ansågs behövas på andra platser. Tala om att ha missförstått styrdokumentens intentioner!

Är det då konstigt det blir svårt att hitta personal som vill satsa sitt akademiska engagemang hos en arbetsgivare som inte är respektfull och villig att satsa på dem? Där ambitioner får skrinläggas.

Ett intressant moment 22 som kan uppstå är när kunskapen om uppdraget ökar och med det insikten att det är omöjligt att leva upp till. Så man slutar. Såklart. Och satsar på något annat. För det är en knäckande insikt. Det har vi med detta nu fått kvitto på. Vi är människor som arbetar med människor.

Åter, inga fortbildningsinsatser i världen kan åtgärda personalbristen om inte problemets verkliga kärna åtgärdas.

Detta är framförallt ett huvudmannaansvar. Skräckscenariot är att kommuner ser ett kryphål att komma undan ansvarstagande genom att missbruka 2 kap 18§ i skollagen och helt sonika sätta någon med behörighet som bara på pappret har “ansvar” för verksamheten, som en bilmålvakt, medan internutbildade sköter den faktiska ruljansen. För det hade ju kanske varit en finurlig lösning det också, men så urbota hoppas jag inte det är tänkt. Utbildade behöver ha utbildade kring sig för att utvecklas, orka och höja kvaliteten till rätt nivå.

Det är lika viktigt att behålla sin befintliga personal som att rekrytera ny. Ingen vill nog lämnas ensam åt sitt öde på sin arbetsplats. Det är tacksamt att få arbeta på en skola som under alla år ansträngt sig för att rekrytera utbildade till fritidshemmet och ge förutsättningar för att lyckas med uppdrag. DET har betalt sig och har lockat personal. Men det ska inte behöva sväva en känsla av tacksamhet, det ska vara självklart överallt.

Är då upplägget med internutbildningar förkastligt? Nej, på sätt och vis inte. Egentligen borde en sådan typ av introduktion till yrket redan vara obligatorisk för alla outbildade som är tänkta att stadigvarande anställas inom skolan. Att arbetsgivaren tar ansvar att höja lägsta nivån och inte bollar ännu ett svårt traineeuppdrag på sin redan överbelastade personal. Ökad förståelse gör det såklart lättare att utföra arbetet. Men att undergräva utbildades värde kommer förvärra krisen.

Så för att aktivt åtgärda bristerna med utbildningsnivå på allvar måste kommunerna vakna och med dessa projekt även se om sitt hus och förslagsvis börja erbjuda personal möjlighet att läsa in behörighetsgivande utbildning på högskola. Ett sådant upplägg kan säkert vara lockande på riktigt! Det finns många fantastiska personer verksamma ute på fritidshemmen att vårda som skulle växa ännu mer med uppmuntran och stöd i rätt riktning.

Viktigt också att sätta en inte allt för utdragen tidsplan för när behörighetsbristerna i verksamheterna ska vara åtgärdade. Internutbildningsprojekt bör ses som en uppstart i en sådan kvalitetshöjande process, inte en lösning även om det kan underlätta för den utbildade personalen. Målet måste vara att få fler behöriga.

Kommer att ta för givet att de som går fortbildningarna och förväntas ta större ansvar också får högre lön för det.

Det finns också möjligheten att locka tillbaka dem som lämnat yrket genom att erbjuda rätt förutsättningar. Då gäller det att ta ansvar för röran man ställt till med.

Det här är några personliga reflektioner utifrån den information jag snappat upp. Många projekt verkar vara i planeringsstadiet och det ska bli intressant att få ta del av det färdiga upplägget.

Den 20 april presenterades Skolkommissionens slutbetänkande med förslag som syftar till höjda kunskapsresultat, förbättrad kvalitet i undervisningen samt en ökad likvärdighet i skolan. Under pressträffen underströks det att med detta möts forskning och profession för ett genomgripande reformarbete, med en maning till samling för skolan, med en samlad strategi och med ett helhetsperspektiv för att få politisk borgfred i en diskussion som kört djup ner i hjulspåren. Nu, äntligen, ska skolan via ett helhetsperspektiv få alla de förutsättningar som krävs för att lyckas med sitt uppdrag!

Helhetsperspektiv

Den nationella målsättningen har rubrikerna goda kunskaper, likvärdighet och kvalitet i undervisning.

Strategins huvudriktning inbegriper sådant som professionell styrka, kompetensförsörjning, stark lärarutbildning, professionell utveckling, forskning och systematiskt kvalitetsarbete.

Stärkt huvudmannaskap, resultatdialoger och granskningar. Konkretiseringar, preciseringar och fokus på pedagogiskt huvuduppdrag.

Allt detta saker som lärare i fritidshem länge akut frågat efter.

Kommissionen säger att skolan ska öka likvärdighet och motverka segregation.

Något som fritidshemmen, professionellt stärkta, verkligen kan vara ett kraftfullt verktyg för att lyckas med.

Helhetsperspektiv?

Men uttalat helhetsperspektiv till trots kan jag inte hjälpa att åter ställa frågan som inte borde behöva ställas längre, är fritidshemmen med på skolsatsningsbåten denna gång? Som situationen verkat vara så här långt förväntas fritidshemmen leva upp till alla de nya högre kraven som ställs på undervisning med nya styrdokument - men ser försvinnande litet av synliggörande, lyft och stärkande som andra delar av skolväsendet erkänns.

Nästan som om det inte sjunkit in att fritidshemmen lyfts in i läroplanen.

När jag läser slutbetänkandet och ser pressträffen diskuteras det mycket kring matematiklyft, läslyft, PISA, TIMSS, klassrum, kunskapsresultat, ämnesplan, nationella prov och så vidare. Inte mycket som omedelbart för tankarna till fritidshem. Kanske inte konstigt politiker då famlar efter “läxläsning” när det ska lämnas exempel på hur fritids bäst passar in i det här sammanhanget. Det är skolbilden som trummas in. Men det vore ett stort slöseri och framförallt stå i direkt motsats till skolkommissionens huvudriktning, det om att lärare i sin undervisning ska fokusera på sitt huvuduppdrag för att på bästa sätt hjälpa barnen i deras utveckling.

I det sammanhanget funderar jag på vad som är kommissionens strategi om fritidspedagogers möjligheter att läsa in behörigheter i skolämnen. Möjligheter är såklart bra, men prio ett måste ju vara att utbildad fritidspersonal ska motiveras att fortsätta fokusera på och höja kvaliteten i undervisningen på fritidshemmet?

Jag kan från mitt perspektiv och min bakgrund tolka in fritidshemmen i slutbetänkandet. Går det att förvänta att andra kommer läsa in det samma? Det tolkningsutrymmet har alltid utnyttjats till fritidshemmens nackdel när saker börjar kräva resurser. Visst, fritidshem nämns 18 gånger i dokumentet, men framförallt i referens eftersom det finns med i titeln till läroplanen för förskolan, grundskolan och fritidshemmet (12 gånger). Den detaljen har inte spelat så stor roll tidigare, men gör kanske det nu med den helt nya delen i läroplanen om fritidshem när strategin för framtiden ska läggas? Med helhetsperspektiv.

Extra kämpigt blir det att tolka in fritidshemmen i den stora planen när sammanfattningen förkunnar att;

De bedömningar och förslag som kommissionen lämnar bildar en samlad strategi för skolsystemet som helhet när det gäller de skolformer som uppdraget omfattar: förskoleklass, grundskola och gymnasieskola (s. 15).

Ajdå, verkar inte vara en helt hel helhet. Fritidshemmet är ingen skolform, måhända, men det är definitivt ingen perifer verksamhet i skolväsendet med sina 478021 inskrivna elever (2016). När 84% av alla 6-9-åringar tillbringar en stor del av sin tid på fritids, före och efter skolan samt under lov.

Helhetsperspektiv!

Fritidshemmen är en pedagogisk miljö i vilken barnen kommer tillbringa väldigt mycket av sin tid i. Det är något förbluffande att detta, när denna unika chans finns, inte värderas högre av dem som strävar efter att förbättra barn och ungas möjligheter att lyckas.

Skillnaden mellan hur olika skolor satsar på sina fritidshem verkar ha stor inverkan på likvärdigheten. Avgörande stor till och med. Det antyder om inte annat den jämförande grundskolestudien som utfördes i Stockholm 2011 där fritidshem (i vilka lärarna i fritidshem fick fokusera på sitt huvuduppdrag) nämndes som bland de starkast bidragande faktorerna till skolframgång. Så även Skolinspektionens rapport Kvalitet i fritidshem. Fritidshemmens pedagogiska särart är dess styrka.

Perspektiv?

Jag funderade också under pressträffen lite kring innebörden av utbildningsministerns formulering om fritidshemmen som en del av "en stark pedagogisk infrastruktur" - MEN nämnd i samma mening som elevhälsa och skolbibliotek. Kan vara bra, men det gav inte mig bilden av en verksamhet som ses som en samverkanspartner med likvärdigt pedagogiskt uppdrag formulerat i en läroplansgemenskap. Snarare understryka ett utanförskap. Kanske hårklyveri, men en signal att tänka på.

Om det är något som omgående måste ur hjulspåren så är det förbiseendet av fritidshemmen. Att inte stärka fritidshemmen är ett grundskott mot kommissionens strategi med helhetssyn och ökad likvärdighet. Lämna inte barns halva dag under skolans tak i sticket! Det är en stor viktig sammanhållande pusselbit!

Det ges fortfarande dubbla budskap från politiskt håll om fritidshemmens syfte och funktion i skolväsendet. Sluta med det. Det måste bli bra mycket tydligare.

Löfte från högsta ort

Nu har det lovats att fritidshemmen ska vara med på båten och jag vill tro det.

Jo fritids ingår. Har en viktig roll för att bygga en jämlik skola
— Helene Öberg (@heleneoberg) 24 april 2017

Men, vi har varit här förr, med legitimationsreformen, lärarlyft, lärarlönelyft och andra skolsatsningar där vi fått stå kvar på kajen. Så gör nu övertydligt att denna gång går det inte att förbise fritidshemmen. Hur ska det säkerställas?

Behövs input kring vad som kan göras för att stärka fritidshemmen har Lärarförbundet en lista på fjorton punkter att beta av.

Inom kort (8 juni) ska förhoppningsvis ett stort kliv tas, med en lärarlegitimation för fritidshem.

Kanske vi kan få se prov på ambitionsnivån då?

(Undrar avslutningsvis hur många representanter för fritidshem som varit delaktiga i kommissionens arbete?)

Nog är vi många som vill se en förändring. Se att förändringarnas vindar börjar blåsa i medvind. Det är så mycket som behöver ske för att förutsättningarna ska förändras och att det uppdrag det nya läroplanskapitlet för fritidshem beskriver ska kunna uppfyllas på ett kvalitativt sätt. Varje gång politiker och andra ger sig in i den skolpolitiska debatten behöver vi som kollektiv tyvärr fortfarande finnas där och påtala att utan helhetssyn och långsiktighet kommer vi inte framåt i utvecklingen av svensk skola.

Jag vill tro på en förändring och att dessa förändringarnas vindar börjar blåsa men för det behöver alla som leder och styr skola och fritidshem lägga örat mot skolgårdens asfalt och lyssna in vad som håller på att ske på landets fritidshem. Marken skakar och vi är många som är oroliga att marken under våra fötter rämnar. Det kommer drabba både elever och pedagoger. Vi ser redan nu att pedagoger lämnar yrket. Men det kan inte eleverna. Det är nog nu. Alla ni som leder skola och fritidshem behöver nu höra upp.

Fritidshemmen är en verksamhet med ungefär 120000 fler elever än Gymnasiet och är reglerat enligt skollagen (kap14) som en verksamhet som ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och rekreation. Elevernas lek är centralt för elevernas utveckling och lärande. Att eleverna har goda förutsättningar för lek är för fritidshemmen en självklarhet men svårt att upprätta på ett bra sätt om där inte finns utbildade pedagoger med adekvat utbildning, pedagogisk utvecklingstid, anpassade lokaler och lämpliga gruppstorlekar. Forskning visar med all önskvärd tydlighet att utveckling och lek hör ihop. Lek ska tas på allvar!

Lärandet som sker på fritidshemmet utgår ifrån elevernas behov och intressen. Därför krävs det att Lärare i Fritidshem och Fritidspedagoger har möjlighet att fånga upp detta och bygga en kvalitativ verksamhet på det. Innehållet i fritidshemmets verksamhet genomsyras alltid av skollag, och läroplanens mål. Mål som tex handlar om demokrati, normer och värden, ansvar och medbestämmande. Ovan nämnda är bara en bråkdel av anledningar för att påvisa betydelse av goda förutsättningar på fritidshemmen.

Ni som leder och styr skola och fritidshem, det bör inte råda någon tvekan längre om att fritidshemmens verksamhet är viktig för elevernas utveckling och lärande. Nu behöver vi istället gemensamt fundera på: Vad behövs för att fritidshemmens verksamhet ska kunna ge de bästa förutsättningarna för elevernas utveckling och lärande? För det behöver alla skolpolitiska beslut präglas av dialog med professionen samt av långsiktighet och helhetssyn på barns utveckling och lärande.

Idag är det Fritidshemmens dag. En dag full av glädje och fest för eleverna på fritidshemmen. Låt denna dagen för er som leder och styr skola och fritidshem vara en dag för eftertanke. Vi tillsammans har styrkan att förändra.

Till alla Lärare i Fritidshem/Fritidspedagoger där ute: Jag är stolt över vårt gemensamma arbete med att forma morgondagens vuxna. Idag är vår dag!

Skolverket släppte idag ett nytt PM med statistik om rådande situation på landets fritidshem. Det är alltid intressant att kunna följa utvecklingen med konkreta siffror. Men det är också svårt att undvika minnas att det för sjutton år sedan släpptes ett annat PM från Skolverket som då lät meddela att “fritidshemmens resurser beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras”. För det borde ju egentligen vara omöjligt, men sedan dess har utvecklingen på alla plan stadigt försämrats, tro det eller ej. Det är inget mindre än skamligt att Skolverkets statistik visar på fortsatta försämringar.

Hur kan en barnverksamhets resurser få beskäras bortom en gräns där god kvalitet kan garanteras - och sedan utarmas än mer (i sjutton år) när skolor får medel och tydliga riktlinjer att bedriva fritidshem? Vad händer där?

En ledtråd till svaret på den frågan är kanske uppgiften om att de med högskoleutbildning ägnar mer tid än tidigare åt andra uppdrag än fritidshemmet. Givetvis fortsätter utbildningsnivån då att sjunka. Vill ansvariga på allvar vända denna utveckling och lyckas rekrytera adekvat utbildad personal (och något annat alternativ finns i anständighetens namn inte) måste fritidshemmens uppdrag börja räknas. Det är inte heller bara en procentuell utspädningseffekt som sker när det anställs outbildade, även i absoluta tal minskar antalet högskoleutbildade. Bland vilka även förskollärare och olika andra kategorier av lärare räknas in.

Så värst konstig är utvecklingens negativa riktning egentligen inte. Om förutsättningarna ständigt försämras, lärare blir allt mer ensamma och pressade som utbildade samtidigt som fokus sedan riktas mot andra uppdrag blir chansen att göra något meningsfullt lika med noll. De utsikterna lockar ingens engagemang på akademisk nivå. När kraven höjs i ena änden men förutsättningarna undermineras i den andra blir det ingen lyckad ekvation. Men med allt detta känt borde det inte vara så svårt att komma till en lösning. Eller hur? Kraven höjs, så förutsättningarna måste bli mycket bättre.

När 84% av alla 6-9 åringar går på fritidshem och andelen äldre barn ökar skapar det ett fantastiskt pedagogiskt tillfälle som inte får slarvas bort. Då riskerar alla positiva möjligheter vändas till kraftiga belastningar. Att lämna fritidshemmens kapacitet outnyttjad är ett makalöst resursslöseri.

En viss ljusning kan skönjas i de senaste siffrorna, barngrupperna minskar något bland annat. Det är också positivt att det görs fler ansatser att trycka på för förbättringar, men det är ännu så länge otillräckligt och får inte alltid genomslag. Av den information att döma som vi i referensorganet nås av från olika delar av landet är det en lång väg kvar att gå på allt för många ställen. Resurser beskärs fortfarande från fritidshemmen.

Att situationen kanske är bättre om sjutton år hjälper inte barnen i verksamheten idag.

Det var riktigt trist att få besked om att tidningen Fritidspedagogik kommer upphöra att existera som egen publikation, likväl som fyra andra av Lärarförbundets tidningar. Även om tanken är att de ska återfödas i ny gemensam form tror jag inte det endast kan vara av sentimentala skäl som tidningen kommer saknas. För en luttrad yrkeskategori som alldeles för ofta fått se sig styvmoderligt osynliggjorda, förbisedda, undanträngda och bortprioriterade i alldeles för många sammanhang känns det som om det kan innebära ett extra ekande och laddat tomrum. Den betydelsen kan och får inte underskattas.

För precis som tidningens namnbyte från “Fritidspedagogen” till “Fritidspedagogik” kan symbolisera tappet av en annan tung identitetsmarkör, yrkestiteln, skakar avvecklingen nytt liv i oron för fritidspedagogikens framtid som ständigt gnager. Blir detta ett steg fram eller två tillbaka? Tillbaka in i dimmorna.

En av de största utmaningarna jag själv ser framöver är att bibehållla och utveckla yrkets särart och egna arena. “Begreppet undervisning ska ges en vid tolkning när det gäller fritidshemmet”, säger de allmänna råden och signalerar därmed en viktig åtskillnad mellan uppdragen i läroplanens delar och skolväsendets verksamheter. De är inte rakt av jämförbara. Omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet, en stor del av styrkan ligger i olikheterna mellan verksamheterna som bidrar till dynamiken i samverkan mellan grundskolan och fritidshemmet. Är det möjligt att betona och utveckla denna särart i en gemensam tidning? Hur hittar man balansen?

Tidigare erfarenheter

Erfarenheterna av fritidshemmets fysiska flytt in under skolans tak har inte varit helt oproblematiska ska ju tilläggas. Jag tror det är kunskap viktig att ta med sig i beslut som detta när facket är våra försvarare vad gäller prioriteringar, förutsättningar och arbetsmiljö med mera. Det är viktigt att kunna synliggöra bredden och djupet hos de olika lärarkategoriernas syften och uppdrag. Hur de bidrar till en fungerande helhet och hur viktig varje del är. Hur de lyfts och skyddas. Så att fler kan upptäcka och intressera sig för yrket.

Fast ska vi som pedagoger kunna samverka på golvet är det säkerligen inte omöjligt att också samverka på pränt. Jag försöker alltid vara optimist. Det är rent krasst inte lätt, eller kanske ens optimalt, att driva papperstidningar i det digitala samhället. Men om det nu ska göras en förändring av detta slag måste den göras absolut rätt. Det finns också fördelar att nå ut till bredare lager i mediabruset. Att bygga broar och utveckla ömsesidig samverkan.

Rätt hanterat kan det bli så, men det kan krävas extra eftertanke och varsamhet för att fritidshemmen inte ännu en gång ska dra det korta strået i en skolsamverkan. Så vänligen, gör det bra! Det finns ett stort värde i detta.

Fritidshemmet ska komplettera skolan genom ett situationsstyrt och upplevelsebaserad lärande. Eleverna ska få möjlighet att skapa goda kamratrelationer, uppleva meningsfulla och utvecklande aktiviteter samt vara en plats för rekreation och vila. Självklart kan elever få göra sin läxa på fritids men det ska vara initierat av eleven själv och inte ett ansvar som fritidsläraren ska ha. Sydsvenskan skriver fram fritidspedagogen som lösningen på läxhjälpsorganisationen, helt galet tycker jag. De få lärare i fritidshem som finns på fritidshemmen måste ta ansvar för att läroplanens intention införlivas. Om vi nu ska ha läxor i skolan så tycker jag att det är bra med läxhjälp men att fritidsläraren ska ansvara för det är inte rätt tycker jag.

Många fritidslärare har inte förutsättningar att planera och utveckla en undervisning på fritidshemmet i intention med läroplanen. I den samhällsutvecklingen vi är i borde fritidshemmets undervisning tas på större allvar. Att kunna kommunicera, reflektera, vara kreativ, ta ansvar och kunna samarbeta är förmågor som krävs för att lyckas. Fritidshemmets verksamhet utvecklar alla dessa förmågor. Vi borde förstå lekens betydelse för människans utveckling och värna om fritidshemmets unika arena för lek. Att utbilda demokratiska samhällsmedborgare är ett av våra viktigaste uppdrag, fritidshemmets undervisning sätter demokratiska spelregler i ett sammanhang och i ett vardagsnära perspektiv.

Lärare i fritidshem och fritidspedagoger ansvarar för undervisningen i fritidshemmet. Alla som arbetar där har ett uppdrag, men det är du som fritidslärare som har ansvaret, och det förutsätter att du har pedagogisk utvecklingstid. Lärarförbundet har i samarbete med Växjö lokalavdelning och referensorganet fritidspedagogik tagit fram en folder som kan hjälpa dig att synliggöra varför du behöver pedagogisk utvecklingstid för att fullgöra ditt uppdrag. Du kan använda foldern som ett samtalsunderlag vid en diskussion med din arbetsgrupp, din chef eller huvudman.

I min kommun har vi en överenskommelse om att ansvar för fritidspedagogisk undervisning kräver 8 timmar planering och utvecklingstid (PUT) i veckan. Har du ansvar för ämnesundervisning så behöver du ytterligare 1 timme planering och utvecklingstid/per lektion.

Ta hjälp av foldern, dina kollegor, din lokalavdelning och se till att du också får förutsättningar som krävs för den fritidspedagogiska undervisningen.

Tillsammans är vi starka!

Först såklart ett stort grattis Frida Hake till en välförtjänt utmärkelse som årets lärare i fritidshem 2016! Det har varit intressant och inspirerande att få höra dig berätta om ditt och dina kollegors arbete på Slagstaskolans fritidshem i Eskilstuna. Det var flera starka kandidater i racet och det slutgiltiga avgörandet var ingen lätt sak med många perspektiv att väga in. Men nu, efter att också fått möjlighet att träffa Frida på Skolforum i Stockholm tycker jag absolut att känslan vi hade under beslutstagandet stämde. Vi har hittat vår årets lärare i fritidshem 2016. Å juryns vägnar tackar jag alla som engagerat sig i årets utmärkelse.

Som jurymedlem är det å ena sidan svåra och tuffa beslut att välja bort bland alla fantastiska nominerade - men å andra sidan är det på sitt sätt en ynnest att få läsa alla fina ord som kollegor beskrivit och framhållit sina arbetskamrater med. Jag hoppas verkligen dessa lovord också uttalas till den det berör, för sådana hyllningar är alla värda att få höra. Genom nomineringsprocessen ges en glimt in i fritidshem runt om i landet med det hårda och viktiga arbete som genomförs där. Ni är alla värda att hyllas, tillsammans med alla andra obesjungna hjältar som strävar på!

Ibland önskar man att det gick och dela ut pris till alla. En individuell utmärkelse i ett yrke som är så avhängigt på samarbete kan kanske tyckas udda. Kanske borde det heta årets arbetslag? Årets fritidshem? Fast det är också en styrka i ett arbetslag att kunna tillerkänna sina närmaste kollegor. Kanske till och med en av de största styrkorna? Vi känner säkert alla någon vägvisare i vår närhet som sätter en extra gnista på tillvaron. Men en gnista behöver rätt förutsättningar för att tända elden och en sådan förutsättning är absolut ett väl fungerande arbetslag. Så utmärkelsen framhåller även kvaliteten i det samspelet och de skolledare, ej att förglömma, som ger det rum att växa.

En annan förmån juryuppdraget gav var såklart möjligheten att få kolla in hur det gått för förra årets vinnare Ann-Sofie Boström, en annan lysande ambassadör för vårt yrke! En kollega vem som helst skulle kunna skatta sig lycklig för. Det blev många intressanta diskussioner om fritidshemmens utmaningar och kapacitet under lunchen tillsammans med Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand som föregick prisceremonin. Vilken panel!

Det har varit fler intensiva dagar i fritidshemmens tecken för min del som inleddes med ett stopp i Borås på måndagen och delaktighet i den härliga fritidshemsutvecklingen som pågår för fullt i Sjuhäradsområdet. Där fick jag och min egen fina kollega Maria förmånen att berätta om det arbete vår utvecklingsgrupp gör på vår skola i Helsingborg. Så nu lämnar jag snart Stockholm och Skolforum med huvudet fullt av idéer och tankar om fritidshem som tillsammans verkar nå en slutsats. Fritidshem och lärare i fritidshem är fantastiska - men också grymt underskattade. Vi har framtiden för oss.

Med kollegor som Frida Hake och Ann-Sofie Boström samt med gemensamma ansträngningar flyttar vi hela tiden fram positionerna genom att synliggöra hur viktig vår roll är. Framförallt för barnen vi möter. Och jag vet iallafall en grupp barn i Eskilstuna som kommer fira kommande fredag extra mycket. Eller hur Frida?

Ps. Som ytterligare lök på laxen kommer dessutom förrförra årets vinnare, Jonas Wallman, ner till Helsingborg om några dagar och föreläser för oss. Life is good!

Hösten 2013 fick vi en ny rektor på min skola, Runnerydsskolan och det innebar att nya tankar började utvecklas. Det fanns då en internationell klass med två grupper av nyanlända elever. Efterhand uppstod det mycket konflikter mellan eleverna och samtal med föräldrar fördes för att försöka lösa konflikterna. De nyanlända eleverna var till stor del isolerade från andra elever på skolan. Många elever hade tuffa erfarenheter med sig och det var stor frustration bland elevgruppen. För att bryta isoleringen började lärare och ledning samtala om hur situationen skulle kunna förändras. Samtidigt kom en ny lag som innebar att en elev max skulle var i förberedelse klass på heltid i 2 månader. Eleverna började skolas ut under de praktisk estetiska ämnen samt FRIS(fritidspedagogik i skolan) tiden. Det anställdes språkstödjare som talade elevernas modersmål och kunde följa eleverna samt förklara hur det svenska skolsystemet fungerar. För att eleverna under lek och gemenskap skulle få möjlighet att lära sig det svenska språket startades integrationsfritids upp på alla fritidsavdelningar på skolan. Språkstödjarna tillsammans med läraren i fritidshem blev en viktig resurs för eleverna i deras lärande om det sociala samspelet. Nu har vi haft integrationsfritids under tre år.

Eleverna erbjuds att vara på fritids 2-3 eftermiddagar i veckan under skolveckorna. På loven erbjuds de att var 2-3 dagar beroende på vilka aktiviteter vi erbjuder. När det kommer en elev till skolan som är nyanländ till sverige placeras den i förberedelseklassen. Det finns tydliga rutiner för kartläggning i 2 steg, socialt och ämneskunskaper. När detta är klart gör elevhälsoteamet en klassplacering. Eleven blir då också erbjuden integrationsfritids på en avdelning. Placeringen är avgiftsbefriad. Vi har ingen särskild avdelning som är integrationsfritids utan det är själva placeringen som benämns så. Eleven som ska ha integrationsfritids är på den "vanliga" avdelningen och ingår i de vanliga fritidsaktiviteterna med stöd av språkstödjare och fritidslärare. Vi hade en stor uppstartsdag i kommunen för alla lärare som undervisar elever från 1 år till 19 år. Nihad Bunar föreläste om nyanländ och lärande. Hans råd till verksamheten var, se till att alla elever får möjlighet att vara på fritids. Det vi har upptäckt är att eleverna har lättare att ta till sig ämnesundervisningen när de har koll på det sociala samspelet. Fritidshemmet ger dessa elever möjlighet att pröva sig själv i förhållande till andra under friare former. Fritids är en viktig arena för eleverna att skapa sig kunskaper om svenska skolsystemet, demokratiska förhållningssätt och förstå hur det är att leva som människa i ett svenskt samhälle. Integrationseleverna har gjort att vi lärare måste börja fundera över det demokratiska medborgarskapet och hur vi lär ut det. Det har inneburit att alla våra elever på fritidshemmet har blivit mer medvetna om demokratiska spelregler och många samtal har förts om hur vi ska vara mot varandra.

De första åren som yrkesverksam var samverkan med skolan och det uppdrag jag som fritidspedagog hade under skoltid förankrat i fritidspedagogiken. Med tiden har kraven både på lärare och fritidspedagoger/lärare i fritidshem vuxit, vilket har gjort att vi glidit mera isär och fokuserat på våra respektive huvuduppdrag. I och med reformen om lärarlegitimation 2011 sjönk vårt värde som undervisande fritidspedagog/lärare i fritidshem rejält. I min kommun gick det under en period så långt att vi själva inte fick ha ansvar i klassrummet. Det är intet ont som inte har något gott med sig, då detta gjorde att vi styrde ännu mera fokus på vårt huvuduppdrag i fritidshemmet. Att vi från 1/7 har fått ett eget kapitel i LGR-11 "Fritidshemmets syfte och centrala innehåll" där vårt uppdrag och verksamheten beskrivs i tydliga ordalag gör att jag växlar upp och fortsätter att arbeta för att stärka och utveckla fritids. Att det tydliggörs att fritidshemmet kompletterar skola och förskoleklass genom ett situationsstyrt, upplevelsebaserat och grupporienterat lärande som ska utgå från elevernas behov, intressen och initiativ känns stärkande och motivationshöjande att läsa svart på vitt. I förra veckan stod jag själv som stolt fritidspedagog och presenterade på ett föräldramöte det förtydligade uppdraget och vår verksamhet grundligt för första gången, genom ett trevligt bildspel och insåg under tiden vilket fantastiskt och viktigt arbete vi gör!

Eftersom det nya kapitlet redan gäller arbetas det i många kommuner och/eller fritidshem med att börja implementera kapitel 4 bland personal och rektorer. När ingen central implementering finns kommer implementeringen och effekten av den se väldigt olika ut.

För att nya kapitlet ska få genomslagskraft måste regering och huvudmän ta ansvar för implementering. I början av juli gjorde Lärarförbundet en skrivelse till Gustav Fridolin. Vi väntar fortfarande på att ta del av hur man från centralt håll tar ansvar för att implementera det nya kapitlet på liknande sätt som när LGR-11 kom 2011. Att inte ta ansvar fullt ut när det gäller implementeringen är som att stoppa in en tom plåt i en varm ugn! Effekten och möjlighet till nationell kvalitetssäkring försämras. https://res.cloudinary.com/lararforbundet/image/upload/v1467711149/0b827111b2881e1baab508a31322b704/Skrivelse_ang_ende_implementering_Lgr_FpFkl.pdf

Nu gäller det för oss i referensorganet för fritidspedagogik och Lärarförbundet centralt och lokalt att arbeta för att kapitel 4 i LGR-11 presenteras, implementeras och arbetas med på alla nivåer. På så vis stärker vi den viktiga verksamheten på alla fritidshem i hela Sverige och höjer statusen på vår yrkeskår!

Inlägget skrivet av Annelie Arvidsson