Lärarförbundet

"Fritidshemmens uppdrag måste tas på allavar!"

​Skolverket släppte under torsdagen ett nytt pressmeddelande med statistik om rådande situation på landets fritidshem. Barngrupperna minskar något bland annat men det är otillräckligt. Mycket annat blir sämre och satsningar får inte alltid genomslag.

Skolverket släppte idag ett nytt PM med statistik om rådande situation på landets fritidshem. Det är alltid intressant att kunna följa utvecklingen med konkreta siffror. Men det är också svårt att undvika minnas att det för sjutton år sedan släpptes ett annat PM från Skolverket som då lät meddela att “fritidshemmens resurser beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras”. För det borde ju egentligen vara omöjligt, men sedan dess har utvecklingen på alla plan stadigt försämrats, tro det eller ej. Det är inget mindre än skamligt att Skolverkets statistik visar på fortsatta försämringar.

Hur kan en barnverksamhets resurser få beskäras bortom en gräns där god kvalitet kan garanteras - och sedan utarmas än mer (i sjutton år) när skolor får medel och tydliga riktlinjer att bedriva fritidshem? Vad händer där?

En ledtråd till svaret på den frågan är kanske uppgiften om att de med högskoleutbildning ägnar mer tid än tidigare åt andra uppdrag än fritidshemmet. Givetvis fortsätter utbildningsnivån då att sjunka. Vill ansvariga på allvar vända denna utveckling och lyckas rekrytera adekvat utbildad personal (och något annat alternativ finns i anständighetens namn inte) måste fritidshemmens uppdrag börja räknas. Det är inte heller bara en procentuell utspädningseffekt som sker när det anställs outbildade, även i absoluta tal minskar antalet högskoleutbildade. Bland vilka även förskollärare och olika andra kategorier av lärare räknas in.

Så värst konstig är utvecklingens negativa riktning egentligen inte. Om förutsättningarna ständigt försämras, lärare blir allt mer ensamma och pressade som utbildade samtidigt som fokus sedan riktas mot andra uppdrag blir chansen att göra något meningsfullt lika med noll. De utsikterna lockar ingens engagemang på akademisk nivå. När kraven höjs i ena änden men förutsättningarna undermineras i den andra blir det ingen lyckad ekvation. Men med allt detta känt borde det inte vara så svårt att komma till en lösning. Eller hur? Kraven höjs, så förutsättningarna måste bli mycket bättre.

När 84% av alla 6-9 åringar går på fritidshem och andelen äldre barn ökar skapar det ett fantastiskt pedagogiskt tillfälle som inte får slarvas bort. Då riskerar alla positiva möjligheter vändas till kraftiga belastningar. Att lämna fritidshemmens kapacitet outnyttjad är ett makalöst resursslöseri.

En viss ljusning kan skönjas i de senaste siffrorna, barngrupperna minskar något bland annat. Det är också positivt att det görs fler ansatser att trycka på för förbättringar, men det är ännu så länge otillräckligt och får inte alltid genomslag. Av den information att döma som vi i referensorganet nås av från olika delar av landet är det en lång väg kvar att gå på allt för många ställen. Resurser beskärs fortfarande från fritidshemmen.

Att situationen kanske är bättre om sjutton år hjälper inte barnen i verksamheten idag.

Tidningen Fritidspedagogik

Det är inte endast av sentimentala skäl som tidningen Fritidspedagogik kommer saknas, tomrummet kan vara extra ekande och laddat. Resultatet behöver bli bra.

Det var riktigt trist att få besked om att tidningen Fritidspedagogik kommer upphöra att existera som egen publikation, likväl som fyra andra av Lärarförbundets tidningar. Även om tanken är att de ska återfödas i ny gemensam form tror jag inte det endast kan vara av sentimentala skäl som tidningen kommer saknas. För en luttrad yrkeskategori som alldeles för ofta fått se sig styvmoderligt osynliggjorda, förbisedda, undanträngda och bortprioriterade i alldeles för många sammanhang känns det som om det kan innebära ett extra ekande och laddat tomrum. Den betydelsen kan och får inte underskattas.

För precis som tidningens namnbyte från “Fritidspedagogen” till “Fritidspedagogik” kan symbolisera tappet av en annan tung identitetsmarkör, yrkestiteln, skakar avvecklingen nytt liv i oron för fritidspedagogikens framtid som ständigt gnager. Blir detta ett steg fram eller två tillbaka? Tillbaka in i dimmorna.

En av de största utmaningarna jag själv ser framöver är att bibehållla och utveckla yrkets särart och egna arena. “Begreppet undervisning ska ges en vid tolkning när det gäller fritidshemmet”, säger de allmänna råden och signalerar därmed en viktig åtskillnad mellan uppdragen i läroplanens delar och skolväsendets verksamheter. De är inte rakt av jämförbara. Omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet, en stor del av styrkan ligger i olikheterna mellan verksamheterna som bidrar till dynamiken i samverkan mellan grundskolan och fritidshemmet. Är det möjligt att betona och utveckla denna särart i en gemensam tidning? Hur hittar man balansen?

Tidigare erfarenheter

Erfarenheterna av fritidshemmets fysiska flytt in under skolans tak har inte varit helt oproblematiska ska ju tilläggas. Jag tror det är kunskap viktig att ta med sig i beslut som detta när facket är våra försvarare vad gäller prioriteringar, förutsättningar och arbetsmiljö med mera. Det är viktigt att kunna synliggöra bredden och djupet hos de olika lärarkategoriernas syften och uppdrag. Hur de bidrar till en fungerande helhet och hur viktig varje del är. Hur de lyfts och skyddas. Så att fler kan upptäcka och intressera sig för yrket.

Fast ska vi som pedagoger kunna samverka på golvet är det säkerligen inte omöjligt att också samverka på pränt. Jag försöker alltid vara optimist. Det är rent krasst inte lätt, eller kanske ens optimalt, att driva papperstidningar i det digitala samhället. Men om det nu ska göras en förändring av detta slag måste den göras absolut rätt. Det finns också fördelar att nå ut till bredare lager i mediabruset. Att bygga broar och utveckla ömsesidig samverkan.

Rätt hanterat kan det bli så, men det kan krävas extra eftertanke och varsamhet för att fritidshemmen inte ännu en gång ska dra det korta strået i en skolsamverkan. Så vänligen, gör det bra! Det finns ett stort värde i detta.

Läxhjälp nej tack!

När jag läser Sydsvenskans artikel om att fritidspedagogerna ska ha läxhjälp i Lund undrar jag om politikerna har läst läroplanstexten om vilket innehåll fritidshemmet ska ha.

Fritidshemmet ska komplettera skolan genom ett situationsstyrt och upplevelsebaserad lärande. Eleverna ska få möjlighet att skapa goda kamratrelationer, uppleva meningsfulla och utvecklande aktiviteter samt vara en plats för rekreation och vila. Självklart kan elever få göra sin läxa på fritids men det ska vara initierat av eleven själv och inte ett ansvar som fritidsläraren ska ha. Sydsvenskan skriver fram fritidspedagogen som lösningen på läxhjälpsorganisationen, helt galet tycker jag. De få lärare i fritidshem som finns på fritidshemmen måste ta ansvar för att läroplanens intention införlivas. Om vi nu ska ha läxor i skolan så tycker jag att det är bra med läxhjälp men att fritidsläraren ska ansvara för det är inte rätt tycker jag.

Pedagogisk utvecklingstid

Fritidshem över hela Sverige kämpar för att synliggöra vikten och värdet av sitt uppdrag. Vi värnar om elevens lust till lek och vi är en del av elevens utbildning för att bli en god samhällsmedborgare.

Många fritidslärare har inte förutsättningar att planera och utveckla en undervisning på fritidshemmet i intention med läroplanen. I den samhällsutvecklingen vi är i borde fritidshemmets undervisning tas på större allvar. Att kunna kommunicera, reflektera, vara kreativ, ta ansvar och kunna samarbeta är förmågor som krävs för att lyckas. Fritidshemmets verksamhet utvecklar alla dessa förmågor. Vi borde förstå lekens betydelse för människans utveckling och värna om fritidshemmets unika arena för lek. Att utbilda demokratiska samhällsmedborgare är ett av våra viktigaste uppdrag, fritidshemmets undervisning sätter demokratiska spelregler i ett sammanhang och i ett vardagsnära perspektiv.

Lärare i fritidshem och fritidspedagoger ansvarar för undervisningen i fritidshemmet. Alla som arbetar där har ett uppdrag, men det är du som fritidslärare som har ansvaret, och det förutsätter att du har pedagogisk utvecklingstid. Lärarförbundet har i samarbete med Växjö lokalavdelning och referensorganet fritidspedagogik tagit fram en folder som kan hjälpa dig att synliggöra varför du behöver pedagogisk utvecklingstid för att fullgöra ditt uppdrag. Du kan använda foldern som ett samtalsunderlag vid en diskussion med din arbetsgrupp, din chef eller huvudman.

I min kommun har vi en överenskommelse om att ansvar för fritidspedagogisk undervisning kräver 8 timmar planering och utvecklingstid (PUT) i veckan. Har du ansvar för ämnesundervisning så behöver du ytterligare 1 timme planering och utvecklingstid/per lektion.

Ta hjälp av foldern, dina kollegor, din lokalavdelning och se till att du också får förutsättningar som krävs för den fritidspedagogiska undervisningen.

Tillsammans är vi starka!

Årets lärare i fritidshem

Grattis till Frida Hake, årets lärare i fritidshem 2016! Fritidshem och lärare i fritidshem är fantastiska - men också grymt underskattade.

Först såklart ett stort grattis Frida Hake till en välförtjänt utmärkelse som årets lärare i fritidshem 2016! Det har varit intressant och inspirerande att få höra dig berätta om ditt och dina kollegors arbete på Slagstaskolans fritidshem i Eskilstuna. Det var flera starka kandidater i racet och det slutgiltiga avgörandet var ingen lätt sak med många perspektiv att väga in. Men nu, efter att också fått möjlighet att träffa Frida på Skolforum i Stockholm tycker jag absolut att känslan vi hade under beslutstagandet stämde. Vi har hittat vår årets lärare i fritidshem 2016. Å juryns vägnar tackar jag alla som engagerat sig i årets utmärkelse.

Som jurymedlem är det å ena sidan svåra och tuffa beslut att välja bort bland alla fantastiska nominerade - men å andra sidan är det på sitt sätt en ynnest att få läsa alla fina ord som kollegor beskrivit och framhållit sina arbetskamrater med. Jag hoppas verkligen dessa lovord också uttalas till den det berör, för sådana hyllningar är alla värda att få höra. Genom nomineringsprocessen ges en glimt in i fritidshem runt om i landet med det hårda och viktiga arbete som genomförs där. Ni är alla värda att hyllas, tillsammans med alla andra obesjungna hjältar som strävar på!

Ibland önskar man att det gick och dela ut pris till alla. En individuell utmärkelse i ett yrke som är så avhängigt på samarbete kan kanske tyckas udda. Kanske borde det heta årets arbetslag? Årets fritidshem? Fast det är också en styrka i ett arbetslag att kunna tillerkänna sina närmaste kollegor. Kanske till och med en av de största styrkorna? Vi känner säkert alla någon vägvisare i vår närhet som sätter en extra gnista på tillvaron. Men en gnista behöver rätt förutsättningar för att tända elden och en sådan förutsättning är absolut ett väl fungerande arbetslag. Så utmärkelsen framhåller även kvaliteten i det samspelet och de skolledare, ej att förglömma, som ger det rum att växa.

En annan förmån juryuppdraget gav var såklart möjligheten att få kolla in hur det gått för förra årets vinnare Ann-Sofie Boström, en annan lysande ambassadör för vårt yrke! En kollega vem som helst skulle kunna skatta sig lycklig för. Det blev många intressanta diskussioner om fritidshemmens utmaningar och kapacitet under lunchen tillsammans med Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand som föregick prisceremonin. Vilken panel!

Det har varit fler intensiva dagar i fritidshemmens tecken för min del som inleddes med ett stopp i Borås på måndagen och delaktighet i den härliga fritidshemsutvecklingen som pågår för fullt i Sjuhäradsområdet. Där fick jag och min egen fina kollega Maria förmånen att berätta om det arbete vår utvecklingsgrupp gör på vår skola i Helsingborg. Så nu lämnar jag snart Stockholm och Skolforum med huvudet fullt av idéer och tankar om fritidshem som tillsammans verkar nå en slutsats. Fritidshem och lärare i fritidshem är fantastiska - men också grymt underskattade. Vi har framtiden för oss.

Med kollegor som Frida Hake och Ann-Sofie Boström samt med gemensamma ansträngningar flyttar vi hela tiden fram positionerna genom att synliggöra hur viktig vår roll är. Framförallt för barnen vi möter. Och jag vet iallafall en grupp barn i Eskilstuna som kommer fira kommande fredag extra mycket. Eller hur Frida?

Ps. Som ytterligare lök på laxen kommer dessutom förrförra årets vinnare, Jonas Wallman, ner till Helsingborg om några dagar och föreläser för oss. Life is good!

Integrationsfritids

Runnerydskolans vision

Runnerydskolans vision

Nässjö kommun, där jag är lärare, är en utav de kommuner i landet som tagit emot många nyanlända elever. Det innebär att vi har en undervisningssituation som kräver lite extra. Det är roligt, utvecklande, spännande men också svårt, utmanande och krävande.

Hösten 2013 fick vi en ny rektor på min skola, Runnerydsskolan och det innebar att nya tankar började utvecklas. Det fanns då en internationell klass med två grupper av nyanlända elever. Efterhand uppstod det mycket konflikter mellan eleverna och samtal med föräldrar fördes för att försöka lösa konflikterna. De nyanlända eleverna var till stor del isolerade från andra elever på skolan. Många elever hade tuffa erfarenheter med sig och det var stor frustration bland elevgruppen. För att bryta isoleringen började lärare och ledning samtala om hur situationen skulle kunna förändras. Samtidigt kom en ny lag som innebar att en elev max skulle var i förberedelse klass på heltid i 2 månader. Eleverna började skolas ut under de praktisk estetiska ämnen samt FRIS(fritidspedagogik i skolan) tiden. Det anställdes språkstödjare som talade elevernas modersmål och kunde följa eleverna samt förklara hur det svenska skolsystemet fungerar. För att eleverna under lek och gemenskap skulle få möjlighet att lära sig det svenska språket startades integrationsfritids upp på alla fritidsavdelningar på skolan. Språkstödjarna tillsammans med läraren i fritidshem blev en viktig resurs för eleverna i deras lärande om det sociala samspelet. Nu har vi haft integrationsfritids under tre år.

Eleverna erbjuds att vara på fritids 2-3 eftermiddagar i veckan under skolveckorna. På loven erbjuds de att var 2-3 dagar beroende på vilka aktiviteter vi erbjuder. När det kommer en elev till skolan som är nyanländ till sverige placeras den i förberedelseklassen. Det finns tydliga rutiner för kartläggning i 2 steg, socialt och ämneskunskaper. När detta är klart gör elevhälsoteamet en klassplacering. Eleven blir då också erbjuden integrationsfritids på en avdelning. Placeringen är avgiftsbefriad. Vi har ingen särskild avdelning som är integrationsfritids utan det är själva placeringen som benämns så. Eleven som ska ha integrationsfritids är på den "vanliga" avdelningen och ingår i de vanliga fritidsaktiviteterna med stöd av språkstödjare och fritidslärare. Vi hade en stor uppstartsdag i kommunen för alla lärare som undervisar elever från 1 år till 19 år. Nihad Bunar föreläste om nyanländ och lärande. Hans råd till verksamheten var, se till att alla elever får möjlighet att vara på fritids. Det vi har upptäckt är att eleverna har lättare att ta till sig ämnesundervisningen när de har koll på det sociala samspelet. Fritidshemmet ger dessa elever möjlighet att pröva sig själv i förhållande till andra under friare former. Fritids är en viktig arena för eleverna att skapa sig kunskaper om svenska skolsystemet, demokratiska förhållningssätt och förstå hur det är att leva som människa i ett svenskt samhälle. Integrationseleverna har gjort att vi lärare måste börja fundera över det demokratiska medborgarskapet och hur vi lär ut det. Det har inneburit att alla våra elever på fritidshemmet har blivit mer medvetna om demokratiska spelregler och många samtal har förts om hur vi ska vara mot varandra.

Fritidshemmens viktiga uppdrag

Detta är mitt första blogginlägg som ny deltagare i referensorganet för fritidspedagogik. Jag har arbetat som fritidspedagog i drygt 18 år och hela tiden följt och varit delaktig i de svängningar som varit när det gäller utvecklingen för fritidshemmen och fritidspedagoger/lärare i fritidshem.

De första åren som yrkesverksam var samverkan med skolan och det uppdrag jag som fritidspedagog hade under skoltid förankrat i fritidspedagogiken. Med tiden har kraven både på lärare och fritidspedagoger/lärare i fritidshem vuxit, vilket har gjort att vi glidit mera isär och fokuserat på våra respektive huvuduppdrag. I och med reformen om lärarlegitimation 2011 sjönk vårt värde som undervisande fritidspedagog/lärare i fritidshem rejält. I min kommun gick det under en period så långt att vi själva inte fick ha ansvar i klassrummet. Det är intet ont som inte har något gott med sig, då detta gjorde att vi styrde ännu mera fokus på vårt huvuduppdrag i fritidshemmet. Att vi från 1/7 har fått ett eget kapitel i LGR-11 "Fritidshemmets syfte och centrala innehåll" där vårt uppdrag och verksamheten beskrivs i tydliga ordalag gör att jag växlar upp och fortsätter att arbeta för att stärka och utveckla fritids. Att det tydliggörs att fritidshemmet kompletterar skola och förskoleklass genom ett situationsstyrt, upplevelsebaserat och grupporienterat lärande som ska utgå från elevernas behov, intressen och initiativ känns stärkande och motivationshöjande att läsa svart på vitt. I förra veckan stod jag själv som stolt fritidspedagog och presenterade på ett föräldramöte det förtydligade uppdraget och vår verksamhet grundligt för första gången, genom ett trevligt bildspel och insåg under tiden vilket fantastiskt och viktigt arbete vi gör!

Eftersom det nya kapitlet redan gäller arbetas det i många kommuner och/eller fritidshem med att börja implementera kapitel 4 bland personal och rektorer. När ingen central implementering finns kommer implementeringen och effekten av den se väldigt olika ut.

För att nya kapitlet ska få genomslagskraft måste regering och huvudmän ta ansvar för implementering. I början av juli gjorde Lärarförbundet en skrivelse till Gustav Fridolin. Vi väntar fortfarande på att ta del av hur man från centralt håll tar ansvar för att implementera det nya kapitlet på liknande sätt som när LGR-11 kom 2011. Att inte ta ansvar fullt ut när det gäller implementeringen är som att stoppa in en tom plåt i en varm ugn! Effekten och möjlighet till nationell kvalitetssäkring försämras. https://res.cloudinary.com/lararforbundet/image/upload/v1467711149/0b827111b2881e1baab508a31322b704/Skrivelse_ang_ende_implementering_Lgr_FpFkl.pdf

Nu gäller det för oss i referensorganet för fritidspedagogik och Lärarförbundet centralt och lokalt att arbeta för att kapitel 4 i LGR-11 presenteras, implementeras och arbetas med på alla nivåer. På så vis stärker vi den viktiga verksamheten på alla fritidshem i hela Sverige och höjer statusen på vår yrkeskår!

Inlägget skrivet av Annelie Arvidsson

​Schrödingers lärare

Fritids ÄR en del av skolan. Punkt. Ingen mer ovisshet, ingen mer blind fläck.

Efter semestern är det dags att plocka upp tråden igen kring alla frågor som berör fritidshemmen. Det är så klart inte många oväntade saker som hunnit inträffa på det stora planet under sommaren, vilket trots allt är vad sommarlediga dagar ska vara till för. Det är viktigt med återhämtning och rekreation! Men ett litet öga har så klart varit öppet. För på de allra flesta fritidshem har verksamheten troget hållit fanan högt under sommarmånaderna.

Nya och gamla frågor

Nu ringer skolklockan åter in och väcker funderingarna och oron till liv igen. Bränner fritidshemmet sitt krut redan under förmiddagen? Hur stor är egentligen tillgängligheten till klassrummen som verksamheten blivit inrymd i när egna lokaler är allt mer sällsynta? Hur stora kan barngrupperna bli? Hur blir bemanningen och arbetsmiljön? Hur ska vi kvalitetssäkra? Hur kommer samverkan utformas? Vad händer med fritidshemmens förutsättningar när lönekostnaderna stiger för att kunna locka lärare?

Men så klart, också det ständigt återkommande frågetecknet, om fritids är med på tåget när det talas vitt och brett om skolsatsningar. Som till exempel den aktuella statliga lönesatsningen på lärare. För det verkar mig som om fritidshemmen fortsatt ibland faller inom skolramen, men lika ofta trillar utanför. Varför är det fortsatt så?

En kattvideo

Jag kom något oväntat att tänka på det klassiska kvantmekaniska tankeexperimentet om Schrödingers katt. I detta placeras en katt inuti en sluten kammare under en timme tillsammans med ett radioaktivt ämne som har en 50% sannolikhet att trigga en dödsbringande mekanik. Men så länge kammaren hålls sluten finns det ingen möjlighet att veta om katten har gått hädan eller är vid liv, därför kan båda möjligheterna ses som sanna - en superposition. Tills någon tittar.

Liknelsen går lite djupare än så, det är trots allt kvantmekanik, men slarvigt lekmannaförklarat handlar Schrödingers kritik om teorins ovisshet kring hur ett antingen eller blir till ett slutgiltigt tillstånd. Det enda sättet att verkligen veta är först genom en direkt observation. Överfört till ovissheten kring fritidshemmens position låter det inte lovande för en verksamhet som beskrivits som skolans blinda fläck. Är vi med eller inte när vi undersöker närmare?

Ok, fullt lika drastiskt som för kattstackaren är så klart inte läget för fritidshemmen. Men beslutsprocessen kring fritidshem behöver inte heller vara på kvantmekanisk nivå. Fritids ÄR en del av skolan. Punkt. Ingen mer ovisshet, ingen mer blind fläck. Lådan är öppnad och läget är nu tydligare än någonsin med tilläggen i läroplanen. Om situationen ska förbättras ska frågan om något även gäller fritidshemmen aldrig behöva ställas. Men vi vet allt för ofta inte riktigt var vi står förrän vi observerat effekterna av fattade beslut. Något 50-50 tillstånd går det kanske inte heller att tala om då exempelvis den statliga lönesatsningens sannolikhetsfördelning tydligen var 90-10. Huruvida något kommer kosta ekonomiskt verkar ha märkligt stor inverkan på utgången.

Vad det gör med framtidsutsikterna och motivationen att satsa på och utveckla det fritidspedagogiska uppdraget när många lärare i fritidshem även har tryggheten som behörighet i skolämnen ger. Det är en stor svaghet i skolbygget i vilket fritidshemmen är en unik och viktig del.

Det kommer bli en intressant tid framöver. Kommer förtydligandet av läroplanen med nytt kapitel för fritidshemmen vara en tillräcklig markering som kan sudda ut oklarheterna och göra att fritidshemmens uppdrag tas på större allvar?

Referensgruppen för fritidspedagogik har i veckan haft sin första träff och vi kommer nogsamt följa utvecklingen!

(Inga katter skadades vid författandet av denna text.)


Äntligen får fritidshemmet synas!

Fritidspedagogen har ända sen 1966 kämpat för att få synas och visa sitt rättmätiga värde. Nu med den nya läroplanstexten syns fritids klarare. En enträgen facklig rörelse har tillslut gett resultat och dimman börjar lätta.

Fritidspedagog utomhus lärare i fritidshemVi har inte alltid varit en enad profession. Vi har gnidits mot varandra och ur friktionen har utveckling vuxit fram. Men vi som profession är bäst på konfliktlösning och vi tillsammans vet att grupper som är starka kan förändra världen. Nu har vi en text i läroplanen som förtydligar vårt syfte och mål med undervisningen på fritidshemmet. Det är tid att utnyttja fritidshemmets potential och möjliggöra för varje elev att lyckas.

"Den bruna boken"
Jag blir rörd när jag bläddrar i böckerna som jag fick av Ewy Dahlin när jag tog på mig uppdraget som ledamot i förbundsstyrelsen. I den bruna boken(program för innehåll i fritidsverksamheten, -82) som Sveriges Fritidspedagogers Förening gav ut står det. " När SFF bildades 1966 engagerande sig förbundet omedelbart i utbildningsfrågorna. Tidigt hävdade SFF att fritidspedagogutbildningen var en lärarutbildning och inte en vårdutbildning". 1977 i och med högskolereformen genomfördes förverkligades deras krav. Vidare i den bruna boken skriver man om metodik, de vuxna som fostrare och identitetsobjekt, normer och regler, konfliktlösning. Boken beskriver fritidshemmets innehåll av arbete, lek, hem och samlevnad, kulturpolitik/samhällsorientering, natur och miljö, föräldrarsamverkan, barn i behov av särskilt stöd. Mina egna tankar går till den läroplanstext vi har idag innehållet är i stort sett detsamma. Det gör att att jag känner tillförsikt med den nya läroplanstexten.

Förslag till kursplan
Cecilia Larsson, tidigare ledamot i Lärarförbundets styrelse och facklig kämpe för fritidspedagogiken i decennier, har länge förstått att om politiker, andra lärare, tjänstemän ska förstå vad fritidspedagogik innebär för lärande måste uppdraget skrivas fram tydligare och bli mer synligt. Hon var den drivande kraften att ta fram ett förslag till kursplan och jag är övertygad om att hade vi inte formulerat oss då hade vi inte haft en läroplanstext nu.

Framtiden
Nu är det upp till oss att ta till oss texten och tolka den med fritidspedagogiska ögon. Vi ska bära yrkesstoltheten högt och skapa likvärdiga fritidshem över hela Sverige. Bara för att vi nu äntligen har en läroplanstext är inte utmaningarna slut. Framför oss har vi ett arbete bland annat för:

  • Fler lärare i fritidshem
  • mindre elevgrupper på fritidshem
  • en lärarlegitimation där fritidspedagogiken gör dig till en legitimerad lärare
  • en utbildning på avancerad
  • fler forskare och mer forskning på lärandet i fritidshem

Så du där ute fortsätt kämpa för vi tar steg framåt. Tillsammans är vi starka!

Ska lärarassistenterna ta fritidspedagogernas plats i skolan?

När man följer debatten om införandet av lärarassistenter pratas det mest om att administrativa uppgifter ska minska för lärarna och det är det nog ingen som motsätter sig. Men när assistenten ska gå in och göra utbildade pedagogers arbete måste vi protestera.

Den 21 april 2016 publicerar Lärarnas tidning en artikel som berättar om en av de första anställda lärarassistenterna Lina i Helsingborg. Lina är inte utbildad pedagog men har som sin främsta uppgift att vara rastvakt. En annan uppgift är att stödja i planeringen och genomförandet av utflykter. När jag läser artikeln börjar varningsklockorna ringa. Vad händer med kvalitén på rastverksamheten och utflykter om det inte finns några krav på pedagogisk kompetens? Om en outbildad assistent får göra jobbet istället för en utbildad pedagog innebär det att det ger skolor ett legitimt sätt att inte anställa dyrare, utbildad personal? Målet med all verksamhet som har med våra elever att göra måste vara att den bedrivs helt av pedagogiskt utbildad personal. Det målet får aldrig ändras. Sen att det i realiteten med bristen på pedagogiskt utbildad personal inte gör det möjligt i dagsläget är något helt annat.

Det finns en vinst med att undervisande lärare medverkar under raster och det är att de har möjlighet att forma djupare relationer med sina elever och får se sina elever i ett annat sammanhang än i klassrummet. Därför kan en lärarassistent aldrig assistera en lärare i att vara rastvakt. Det ska vara utbildade pedagoger ute bland eleverna – de som är utbildade i fritidspedagogik driver den pedagogiska rastverksamheten och de ämnesundervisande lärarna assisterar och umgås med eleverna.

För att lärarassistenter ska bli en lyckad tillgång för lärarna måste det definieras tydligt i en arbetsbeskrivning vilka befogenheter en assistent ska ha. Skolledare måste vara medvetna om att en lärarassistent aldrig får ta en utbildad pedagogs plats. Att satsa på fritidslärare/fritidspedagoger borde vara av högre prioritet än att satsa på lärarassistenter. Fritidspedagogiken behövs även i högre årskurser än lågstadiet. Vad många ämnesundervisande lärare upplever är det just svårigheten att att hantera konflikter som följer med in i klassrummet. När utbildade pedagoger får arbeta förebyggande på raster samt får hantera konflikter på ett professionellt sätt är det en enorm avlastning och den undervisande läraren kan fokusera på undervisningen.