Lärarförbundet
Bli medlem

En hållbar skola på riktigt

Glömstaskolans värden

Glömstaskolans värden

Skola för en hållbar utveckling tillsammans, så tänker vi på Glömstaskolan, men vad innebär det? Hur bygger vi på riktigt en skola som gestaltar våra värden?

Glömstaskolans vision är en hållbar utveckling ur alla perspektiv - du mår bra, din omgivning mår bra och det finns en inbyggd utveckling som ställer om efter nya råd och rön i samhället. Genom att göra kunskap begriplig och meningsfull, genom att vara nära, nyfikna och nytänkande samt genom att arbeta kommunikativt, kollaborativt, kreativt och att vara kritiskt tänkande når vi vår vision.

I tre inlägg här på bloggen kommer jag att gå närmare in på vad de här begreppen innebär för mig i mitt arbete på Glömstaskolan.

arbetar vi efter principerna i pyramiden du ser ovan. Vår

Del 1 - Hållbarhet

Jag menar att möjligheterna för att vi ska kunna fortsätta att leva tillsammans på vår planet står och faller med innebörden i begreppet hållbarhet. Det handlar om att leva så att både jag själv och min omgivning mår bra. För mig är detta grunden bakom drivet för lärande och utveckling. Vi kan bli bättre, vi kan leva bättre tillsammans och därför ska vi fortsätta att lära och utvecklas.

Det handlar om att varje individ ska få chans att lära och utvecklas för att nå sin fulla potential. Och då pratar vi inte om ett utvecklingsfält som är begränsat till vad vi tror att vi kan uppnå, utan möjligheterna att utvecklas långt bortom vad vi själva anar. Ett lärande som tar oss bortom vad vi tror är möjligt.

På Glömstaskolan kallar vi det för #hållbartihop och det utgör grunden till varför vi bedriver skola - för att lära oss att leva hållbart ihop.

Hållbart ihop

Varje måndag, tisdag och torsdag möts alla våra sexåringar under passet Hållbart ihop. Här arbetar vi med hur vi vill ha det tillsammans - Hur är vi med varandra? Hur kan vi göra saker bättre tillsammans? Hur går vi på toaletten så att det är trevligt att gå på toaletten även för nästa person som behöver det?

Tillsammans lyfter vi goda exempel - “Berätta vad du gjorde när du hittade en gaffel på golvet i matsalen”. Vi jobbar med jaget, självkänslan och att skapa en känsla av sammanhang. Vi jobbar med det faktum att individen och kollektivet inte går att skilja på, när det handlar om välmående. Vill jag må bra behöver jag agera så att min omgivning mår bra. Om min omgivning mår bra är det mycket lättare för mig att känna välmående.

#hållbartihop är självklart inte begränsat till enskilda pass på förutbestämda tider. #hållbartihop är ett förhållningssätt som vi skapar tillsammans och bär gemensamt. Det är ett levande begrepp som vi fyller med mening och som hjälper oss att förstå varandra. “Vill vi ha det så här tillsammans?” “Är det här hållbart ihop?” Är svaret ja så är det rätt sak att göra, är svaret nej så behöver vi tänka om.

Varför skola?

Hållbarheten på Glömstaskolan ska genomsyra hela systemet. Hur organiserar vi skolvardagen så att den är hållbar för elever och personal? Några tankar vi har är att skolan, liksom livet utanför skolan, inte bör vara uppdelat i ämnen. Lärande sker i helheter och i sammanhang. Konflikten mellan timplane- och målstyrt är en annan praktisk sak vi funderar över hur vi ska lösa. Vi kommer att arbeta i grupper, årskursvis, inte i klasser. I dessa grupper kommer det att finnas flera vuxna som kan bidra med olika kompetenser, men alla behöver nödvändigtvis inte vara lärare. Hur skulle det till exempel se ut med en lärarassistent i varje arbetslag? Ska det finnas biträdande rektorer eller ska vi istället satsa på att anställa fler administrativa tjänster?

Hållbarhet innefattar också förändring. Vi står där vi står i dag för att skolan (och många andra system vi skapat) inte förändrats så mycket sedan systemet uppstod. Det har inte funnits någon inbyggd förändringsmeknisk, något som ser till att systemet utvecklas i takt med tiden. Hur bygger vi in detta i skolan, så att skolan hela tiden är aktuell och till och med en plats där vi skapar framtiden? Hur blir skolans helhet oberoende sin chef, så att de goda värden vi bygger upp fortsätter även med nästa chef, och nästa, och nästa ...

Det här är några av tankarna som vi bearbetar och testar just nu - allt för att skapa en hållbar skola. Det är en stor process men vi har alla ambitioner om att skapa den bästa skolan vi kan tänka oss - hållbar ur alla perspektiv. Vår svar på frågan “Varför skola?” är således “För att skapa en hållbar värld”. Vi vet var vi vill och tillsammans når vi fram.

Vi ses i flödet!

Den fjärde november berättar jag lite mer om vårt svar på VAD, nämligen hur vi tänker kring begreppen begripligt och meningsfullt. Men innan dess kommer jag att blogga här under Skolforum, den 26-27 oktober 2015. Är det något speciellt du skulle vilja läsa om? Hör av dig till mig och berätta vad.


Fröken Ann i sociala medier:

frökenann.se

frökenann.com

Fröken Ann på Facebook

Fröken Ann på Twitter

about.me/frokenann

Språkutvecklande So-undervisning med hjälp av rollspel.

Susanna Sjöstrand, förstelärare på Örtagårdsskolan i Rosengård, berättar hur hon arbetar språkutvecklande med rollspel i So-ämnena.

Rollspel

I mitt uppdrag som förstelärare ingår att arbeta språkutvecklande i So-ämnena. Ett sätt att göra det är att integrera rollspel i undervisningen. Själv sätter jag gärna upp en stor pjäs, men om man känner sig obekväm med det, är rollspel ett perfekt och mindre tidskrävande sätt att integrera drama i undervisningen. När jag använder mig av rollspel utgår jag alltid först från en förmåga. I geografi kan det vara att eleverna ska träna på att analysera likheter och skillnader, i historia kan det vara att resonera kring orsak och konsekvens. Eleverna arbetar alltid med samma ämne med det är ofta olika händelser inom samma ämne. Om vi t ex. arbetar med Medeltiden, kan jag, utifrån att eleverna ska arbeta med sin förmåga att resonera kring orsak och konsekvens, välja händelser som digerdöden, kristnandet och Kalmarunionen.

Ämnesord

Efter genomgång av förmågan klipper jag alltid ut massor med lappar med ämnesord. Eleverna får gemensamt i grupp resonera sig fram till vilka ämnesord som passar bäst till deras ämne. De visar orden för mig och förklarar varför de har valt just de orden för sitt rollspel.

De få sedan 20 minuter på sig att hitta på ett rollspel. Förmågan och ämnesorden ska tydligt visas i rollspelet.

Efter att eleverna har spelat upp rollspelet, diskuterar vi tillsammans i klassen om vad de upplevde. Ofta dyker det upp händelser som eleverna har missuppfattat eller så visar det sig att de resonerar olika kring en historisk händelse.

Jag spelar alltid in alla rollspel med iMovie, ett fantastiskt enkelt verktyg för eleverna att dokumentera sina arbeten och göra egna filmer med. Det händer att elever vill spela in sina rollspel på nytt efter att vi har diskuterat dem.

Förra terminen arbetade vi med rollspel i ämnet geografi. Eleverna tränade bland annat förmågan att analysera varför det är tätbefolkat i vissa delar i Sverige och glest befolkat i andra. Under en lektion då eleverna pratade om vad de hade lärt sig under lektionen, utbrast en av dem;

”Tidigare var det flera ord som jag inte kunde använda för att de var för svåra. Men nu har vi tränat på dem genom rollspel och de har blivit mina, så nu kan jag dem”.

Att tänka på när du arbetar med rollspel:

  1. Tvinga aldrig någon att spela teater som inte vill. Träna förmågan med eleven på ett annat sätt. Dessutom lär sig eleven också av att titta på sina kamrater.
  2. Dokumentation dina rollspel. Detta är ett bra sätt för eleverna att själva analysera sina prestationer och utvecklas. Dessutom om du har en elev som inte vill vara med kan hen filma.
  3. Det kan vara svårt första gången. Ha en tydlig genomgång och prova rollspel flera gånger.

Få fart på läsutvecklingen med hjälp av läscoaching och Google Classroom

Genom läscoacher har Maria Glawe utvecklat läsandet bland sina gymnasieelever. Och genom digitala verktyg har de alltid tillgång till sin läscoach.

Är din bägare full av gamla uppfattningar? Då behöver du tömma den och göra plats för nya.

Svenska elevers läsförståelse är en återkommande samhällsfråga och lämnar ingen oberörd. Det är oroväckande att läsintresset minskar och att elevers läsförståelse blir sämre. Digitaliseringens framfart påverkar situationen i stor utsträckning. Vi står därför inför frågan: Hur skapar vi digitala läsfrämjande miljöer i skolan som ökar läsintresset och bidrar till god läsutveckling?

Läraren är det viktigaste verktyget

Det är uppenbart att svensk skola har få verktyg för att möta digitaliseringens utbredning i samband med läsutveckling. Jag lyfter fram behovet av kollegialt lärande och ett innovativt arbetssätt för att skapa möjligheter för elever att utvecklas som läsare. 1-1 satsningen breder ut sig och läraren är och förblir det viktigaste verktyget. ”Inget kan ersätta en skicklig lärare.”

Läscoaching får elever medvetna

Jag har valt att använda mig av läscoaching för att bidra till ökat läsintresse och samtidigt skapa förutsättningar för läsutveckling. Det övergripande målet, vilket också är den stora utmaningen, är att få elever att förstå att läsning är något värdefullt i deras liv både i och utanför skolan. Genom läscoaching ska eleverna bli medvetna om att läsningen i allra högsta grad påverkar deras framtidsutsikter.

Möjlighet att samtala när behov uppstår

Läscoaching inbjuder till ett kollaborativt lärande där eleverna förväntas ta ett större ansvar för sin läsutveckling och samtidigt bidra till andras läsframgång. En ”win-win situation” eftersom eleverna blir resurser för varandra. Det digitala verktyget blir användbart i sammanhanget eftersom eleverna kan få tillgång till läscoaching även om de inte fysiskt träffas i klassrummet. Mest framgångsrikt är att använda sig av läscoaching både i traditionellt samtal och digitalt samtal. Jag har använt mig av First Class som digital mötesplats, därefter V-klass och nu Google Classroom. Eleverna får på så sätt en möjlighet att samtala om läsningen när behovet uppstår och är inte styrda av lektionstillfällena i skolan.

Vi blir aldrig färdiga läsare

Alla elever behöver en läscoach och för att lyckas med det tilldelas eleverna ett aktivt uppdrag. Vi utgår från att ställa öppna frågor för att hitta lösningar då läsmotstånd och svårigheter uppstår, men också när det krävs mer läsutmaning. Syftet med öppna frågor är att det sätter igång tankarna hos den som ska förändra sitt tänkande och agerande. När läsningen flyter på är det viktigt att fortsätta läscoachingen för att utmanas vidare. Vi blir aldrig färdiga läsare.

Jag har följt och bedömt en positiv utveckling för både avancerade läsare och oerfarna läsare. Läraren har en viktig uppgift att modellera hur en läscoach tänker, arbetar och följer upp processen med respons.

Läscoahings strategier

Läscoaching bygger på följande formativa strategier: (inspiration av Dylan Wiliams nyckelstrategier)

  • Varje elev har ett tydligt läsutvecklingsmål.
  • Eleverna ges möjlighet att delta i effektiva digitala och traditionella samtal som synliggör läsningens betydelse och bidrar till ökad läsförståelse.
  • Eleverna ges kontinuerlig respons som leder eleven vidare till nästa delmål i läsutvecklingen.
  • Eleverna aktiveras som lärresurser för varandra.
  • Eleverna aktiveras som ägare av sin egen läsutveckling.

Parallellt med läscoaching läser eleverna en gemensam bok och använder fyra grundläggande lässtrategier (RT-modellen). Eleverna dokumenterar läsprocessen i digitala läsloggar och ansvarar sedan för att presentera i grupp hur de använt olika lässtrategier.

Jag tror på en helhetslösning för att förändra läsundervisning till det bättre utan att förenkla och sänka kraven. Läsundervisningen måste vara begriplig och användbar för eleverna. Jag har använt läscoaching i kombination med digitala verktyg framgångsrikt på gymnasiet i helklass, mindre grupper samt i specialundervisning.

Peer learning

"Peer learning" är ett område som uppmärksammats i internationell forskning för att förbättra elevers lärande i klassrummet. Det är en paraplyterm som inkluderar samarbets- och samlärande, kamrathandledning, handledning av yngre kamrater och andra former av lärande där kamrater hjälper varandra. I Sverige är området fortfarande relativt ouppmärksammat, men det finns internationella forskningsresultat som visat att sådana undervisningsstrategier har stora lärandevinster, inte minst för elevgrupper med särskilda behov. Det har också visat sig att de kan förbättra interaktion, respekt och relationer mellan elever. Undervisningen behöver också anpassas till individernas kapacitet. En lärandemiljö som utmanar och når just bortom elevernas rådande nivå kan öka motivationen avsevärt.” (Skolverket)

Kontakta Maria

Har du lust att veta mer om läscoaching? Hör gärna av dig till Maria. Du når henne på Twitter @MariaGlawe

https://sites.google.com/a/edu.trelleborg.se/laesande-och-laerande-i-en-uppkopplad-skola/

Strategier för att läsa digitala texter

Jag tror att genom att med strategier för att läsa digitala texter i klassrummet och dessutom ge eleverna möjlighet att själva skapa digitala texter finns alla förutsättningar för att eleverna utvecklar en förmåga att läsa alla typer av texter oavsett i vilken form de möter den i.

”Min förhoppning är att skolan inom en mycket snar framtid bereds möjlighet att i sin undervisning inkludera läsförståelse av både traditionella och digitala texter i den utsträckningen som krävs för att alla elever ska kunna tillägna sig de kunskaper och förmågor som krävs som medborgare, inte bara i morgondagens utan redan i dagens digitaliserade samhälle" (Rasmusson 2014, 73).
Så avslutar Maria Rasmussons sin avhandling om Det digitala läsandet. Avhandlingen är väl värd att läsa och ger kunskap till att utveckla undervisningen. Det är precis det sista stycket som jag tycker är argumentet för att utveckla undervisningen för att ge elever en kompetens att läsa alla typer av texter var de än presenteras. I veckan kom OECD med en rapport som är en analys av Pisa 2012 och användning av it i undervisningen och vad det i sin tur leder till för lärande. Det man kan se är att en satsning på hårdvara inte räcker utan hur undervisningen och återkoppling i användandet är avgörande. Stefan Paulsson har på Omvärldsbloggen sammanfattat rapporten på ett väldigt tydligt och bra sätt. Han skriver bland annat:
Men det här innebär inte att vi ska gå tillbaka till traditionell undervisning och överge tankarna på att digitalisera skolan, understryker Andreas Schleicher. Samhällslivet är digitalt och undervisningen ska hjälpa eleverna att förstå och hantera den verklighet som de lever i. Därför är det nödvändigt att eleverna blir medie- och informationskunniga, att de lär sig att hantera de faror och risker som finns på nätet och att de utvecklar de kunskaper och förmågor som är nödvändiga för att navigera och göra sin röst hörd i det komplexa digitala medielandskap som växer fram. Detta ställer krav på lärarna och på undervisningen.
Detta är ett områden som vi behöver prioritera. Utbildning och stöttning i kollegiet för att tillsammans hjälpas åt. För egen del har jag just nu fördjupat mig i det digitala läsandet för att det är lätt att missa alla delar som det digitala läsandet innehåller. Jag behövde fördjupa min kunskap inom området och det var det en av anledningarna till att jag ville läsa avhandlingen av Maria Rasmusson. Jag ville försöka få en helhetsbild. Som det är nu undervisar jag i lässtrategier, jag pratar om de multimodala resurser som finns i skrivna texter och jag pratar om källkritik av det vi läser oavsett var vi läser det. Men vad innebär det för skillnad att läsa digitala texter jämfört med andra texter? Det ville jag få fatt i och det fick jag.

Om jag ska ge eleverna förutsättningar att tillägna sig kunskaper som krävs som medborgare, inte bara i morgondagens skola utan redan idag, behöver jag ta ett helhetsgrepp över de fem kategorier av färdigheter och förmågor som enligt Rasmusson är viktiga i undervisningen. De fem viktiga kategorier av färdigheter och förmågor finns i min undervisning men inte så strukturerat att de fem samspelar på ett sätt som gör eleverna medvetna om att de tillsammans är viktiga. Explicit undervisning i att läsa digitala texter har saknats.

De fem kategorierna som jag kommer att låta samspela och som jag mer medvetet kommer att synliggöra för mina elever är:
  • Traditionell literacy: skriv- och läsundervisning förstås. Brister det i förmågan att ta sig an traditionella texter så blir det ännu svårare att ta del av digitala texter. Det kan bli fel när man söker, svårt att hitta och förstå information i de texter man möter digitalt med.
  • Multimodal literacy: kunskaper om att symboler, tecken och bilder har betydelse. Det är en kunskap som är viktigt oavsett vilka texter man läser. För även i läroböcker behöver man visa på bilden, diagrammet eller rubrikers betydelse. Det är lätt att eleverna hoppar över bilderna och istället koncentrera sig på texten märker jag. Symboler, tecken och bilder vilket också innebär sådant som hyperlänkar i de digitala texterna.
  • Navigation: kunskaper om hur man navigerar på nätet. Hur man kan gå tillväga för att hitta det man letar efter. Få syn på och känna igen sökfunktioner. Det kan finnas flera olika sätt att leta information på samma webbplats.
  • IT- kunskap: Kunskaper om hur man hanterar dator eller andra enheter, kunskap om hur webbläsare fungerar och hur till exempel webbadresser ser ut.
  • Förmåga att hantera information: Källkritik för att kunna värdera innehållet och känna igen olika typer av texter på webben. Om det är t ex samhällsinformation, bloggtext eller en nyhetssida. Hur man kan veta vem som är avsändare till texten. Värdera innehållet källkritiskt.

När jag gav mina elever i uppgift att hitta en viss sida och därefter en viss information fick jag syn på hur eleverna utifrån erfarenhet bara läste viss del av sidan. De utgick nämligen ifrån att det var reklam till höger. För så är det på Facbook bland annat och det blev ingången till en lektion kring skillnader mellan webbsidor med information och webbsidor med delvis reklam. Det här hade jag inte fått syn på om jag inte hade fördjupat mina egna kunskaper. Jag helt säker på det! Det finns ständigt utvecklingsmöjligheter i den egna undervisningen och det är väl det som gör det här jobbet så intressant.

Jag tror att genom att medvetet jobba med detta i klassrummet och dessutom ge eleverna möjlighet att sjävla skapa digitala texter finns alla förutsättningar för att eleverna utvecklar en förmåga att läsa alla typer av texter oavsett i vilken form de möter den i!


I somras var jag en av medarrangörerna till ett pedagogiskt läslyft. Det ledde till diskussioner på Facebook och ett par hangouts där samtal fördes om litteraturen vi hade läst. Vi läste bland annat den här avhandlingen och tillsammans med skolfolk från hela Sverige spelade vi in ett samtal om Det digitala läsandet om man vill ta del av fler tankar.

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Hållbarhet i fokus

Ann Hultman Jakobsson, eller Fröken Ann som hon också kallas, skriver i sitt första blogginlägg om att vara ny lärare på en helt ny skola, samt om sina tankar kring hållbarhet och försteläraryrket.

Det är måndag den tionde augusti 2015. Klockan är 08.00. Det är andra gången jag träffar mina nya kollegor, som jag ska arbeta tillsammans med på Glömstaskolan. Vi är de första anställda på en skola som ännu ej är byggd. En rektor, en elevassistent, en fritidspedagog och fyra lärare som möts i den nybyggda och precis öppnade Kästa skolas lokaler, den skola som vi får husera i under vårt första år tills ´vår´ tagit fysisk form. Lokalerna är tomma, vi har inte ens en tejprulle än. I morgon kommer eleverna.

Ann Hultman Jakobsson heter jag och från och med hösten 2015 är jag med och startar upp den kommunala grundskolan Glömstaskolan i Huddinge kommun. Hösten 2016 ska skolan stå färdigbyggd. Tills dess huserar vi i Kästa skola där vi bedriver sexårsverksamhet och tillsammans arbetar för att bygga upp en hållbar skola, ur alla perspektiv.

Jag är legitimerad 1-6 lärare i matematik, svenska, no, so, engelska samt teknik. Till mina särintressen hör frågeställningar som "Vilka tekniker fördjupar och förlänger olika lärprocesser?" samt "Hur arbetar vi för att aktivera de yngre eleverna i utformningen av undervisningen och för att de ska äga sina egna lärprocesser?".

Tankar om förstelärarjobbet

Vad en förstelärartjänst egentligen ska innehålla och hur en sådan tjänst ska se ut har det funnits många åsikter om under den ändå mycket korta tid som kärriärstjänsten funnits. Jag tycker att det ska bli mycket spännande att få utforska vad det kan innebära för oss i vår organisation och utifrån det läge vi befinner oss i.

Min förstelärartjänst är inriktat mot utveckling av pedagogiska lärmiljöer med fokus på hållbar utveckling och digitaliserade undervisningsmetoder. Under ett års tid har vi nu chans att tillsammans skapa goda strukturer och tänk för att bygga en hållbar skola på alla tänkbara sätt. Det innebär att vi måste våga utmana de befintliga strukturerna, så att argument som "för att vi alltid gjort så" inte slår igenom. Vi har tydliga mål och behöver hela tiden utvärdera varför vi gör som vi gör utifrån de målen.

Förstelärarjobbet erbjuder möjligheten att få arbeta med ett mer övergripande perspektiv, med lärande genom hela organisationen och skapa strukturer för en hållbar skola samtidigt som jag får arbeta med eleverna på undervisningsgolvet. Jag tror starkt på att de som arbetar med att utveckla skolan ska ha ett ben i ´verkligheten´och den här tjänsten möjliggör just det.

Jag ser fram emot att, tillsammans med mina kollegor, arbeta fram metoder och arbetssätt som fungerar och varierar, där forskning och beprövad erfarenhet leder vägen framåt.

Vi ses i flödet!

Fröken Ann i sociala medier:

frökenann.se

frökenann.com

Fröken Ann på Facebook

Fröken Ann på Twitter

about.me/frokenann

Vilka historiska personer väljer vi att förmedla?

Sal Saladin

Sal Saladin

​Susanna Sjöstrand, förstelärare på Örtagårdsskolan i Rosengård, berättar hur hon och hennes kolleger tillsammans med eleverna namngett salarna på Örtagårdsskolan.

För några månader sedan var några kollegor och jag på Malmö Högskola för att lyssna på forskaren Laid Bouakaz när han berättade om hans senaste forskning kring nyanlända elever. Bouakaz nämnde att det finns elever som går hemifrån med kunskap som ingen i skolan kan ta tillvara på. När eleverna återvänder hem från skolan bär de i sin tur med sig kunskap som ingen i hemmet kan möta. Detta fenomen kallar Laid Bouakaz för ”den dubbla ensamheten”.

Om inte skolan blir en plats där elever kan använda sig av kulturellt kapital från sina hem, riskerar de att hamna i en dubbel ensamhet, både i hemmet och på skolan.

Bouakaz frågade oss åhörare hur många av oss som kände till Saladin (Ṣalāḥ ad-Dīn ). Vi var bara ett fåtal i gruppen som kände till den kurdiska frihetshjälten som stred tappert mot de kristna korstågen och för eftervälden är känd som ”mannen som alltid höll sitt ord”.

När vi återvände tillbaka till Örtagårdsskolan efter sommaruppehållet bestämde lärarna att alla dörrar skulle namnges efter en känd personlighet. Eleverna på skolan skulle få vara med och skriva texter till varje sal oavsett om det är klassrum, rum till kurator eller musiksal. Den pedagogiska tanken var att eftersom elever spenderar mycket tid utanför klassrummet skapas undermedvetet en relation till dessa historiska personer genom att de ständigt konfronteras med bilderna.

Jag är mentor för en grupp elever från år fyra och vi bestämde att vår sal skulle heta Saladin, ”sal Saladin”.

Eleverna blev engagerade och dagen därpå nämnde flera barn att deras föräldrar berättat om Saladins levnadsöde och några elever hade hittat en tecknad serie som handlade om Saladins liv.

När vi på Örtagårdsskolan bestämde oss för att börja namnge salarna på skolan ville vi spegla historiska personer från olika kulturer och nationer och uppmärksamma både historiska kvinnor och män. Vi kommer även synliggöra personligheter som till exempel Christer Fuglesang, Fredrika Bremer och Marie Curie för eleverna på Örtagårdsskolan.

Vilka historiska personer väljer svenska skolan att introducera för våra elever? I historieböckerna för år fyra till sex nämns endast ett fåtal människor som inte är kristna eller kommer från Europa. Om vi inte vill att elever ska hamna i den ”dubbla ensamheten” bör vi som lärare vidga våra vyer och integrera personer som kanske inte alltid finns med i läroböckerna.

Framgångsrikt lärande med hjälp av dynamiskt mindset

Maria Glawe, förstelärare.

Maria Glawe, förstelärare.

Jag kommer bland annat att skriva om förstelärarens roll i den pedagogiska utvecklingen av undervisningen, skriver Maria Glawe, i sitt första inlägg i Förstelärarbloggen på lärarförbundet.se

"Talanger och förmågor kan utvecklas med hjälp av ansträngning, bra undervisning och ihärdighet." (Carol S. Dweck)

En ny termin har börjat och du har ett helt läsår på dig att skapa goda förutsättningar för dina elever att lära sig att lära. Klassen du möter verkar vara vana vid den traditionella förmedlingspedagogiken och du står inför en spännande utmaning. Du är inte överraskad eftersom denna pedagogiska form har dominerat svensk skola historiskt sett, men du hoppas speciellt på att eleverna haft ”skickliga” förmedlingslärare som trots sin kunskapssyn anpassat efter elevernas behov och tagit till vara på deras frågor och drivkraft. Utmaningen du står inför är att få eleverna att ändra tankesätt. Eleverna förväntas ta ett större ansvar för sitt eget lärande och vara aktiva i sin egen lärandeprocess. Du blir varje elevs ”möjlighet” och tanken är att eleverna ska ”äga” sin egen inlärning och utveckling. I din lärarroll förväntas du vara intresserad av varje elevs utveckling och våga möta svåra utmaningar.

Mitt namn är Maria Glawe och jag står inför utmaningen precis som du. Jag har en stor passion för lärande och utveckling och delar gärna med mig av min vardag i skolan. Passion är ett starkt och vackert ord som jag gärna använder mig av eftersom jag älskar att lära mig nya saker på egen hand och tillsammans med andra. Jag beundrar ansträngning och tror på varje individs inneboende kraft att lära och utvecklas. Vår tankekraft styr oss mot förändring och utveckling och det som tar oss framåt respektive håller oss tillbaka är vårt tankesätt. En av grundbultarna i min kunskapssyn är att förändring är möjlig.

Jag arbetar på Söderslättsgymnasiet i Trelleborg och mitt betydelsefulla uppdrag är att skapa möjligheter för elever att lära och utvecklas. Mitt uppdrag som förstelärare ger mig tillfälle att påverka utvecklingen på skolan i större utsträckning än tidigare. Jag arbetar som speciallärare med inriktning språk, läs- och skrivutveckling och mitt fokusområde är läsutveckling. Jag anser att alla elever bör få möjlighet att avancera som läsare därför brinner jag extra för att utveckla och förbättra moderna lär- och läsmiljöer. En god läsförmåga är en förutsättning för positiv kunskapsutveckling.

Vidare handleder jag kollegor i syfte att stärka lärares professionella lärande samtidigt som elevernas kunskapsutveckling förbättras. När jag handleder kollegor och elever utgår jag från teorier och metoder med vetenskapligt stöd. Mina största inspirationskällor är Carol Dwecks Mindset-teori, Helen Timperleys teori om lärares professionella lärande och utveckling och Judith Langers teori om litterära föreställningsvärldar. Framgångsrik handledning är av relationell karaktär och utgår från dialogfilosofin. Vi möter varandra på ett jämlikt sätt, lyssnar till varandra, försöker förstå varandra, lär av varandra och accepterar varandras olikheter och ser det som en tillgång. Relationell handledning har störst kraft när deltagare ser varandras kunskap och framgång som inspirerande. Jag tänker mig att framgångsrika lärare har lagt ner väldigt mycket tid, kraft och ansträngning i sitt arbete och det syns i vad de gör tillsammans med eleverna.

Mina inlägg kommer att handla om förstelärarens roll i den pedagogiska utvecklingen av undervisning. Jag skriver om speciallärarens nya roll i kombination med förstelärarrollen för att bygga broar mellan pedagogik och specialpedagogik samt hur undervisning och lärande kan förbättras genom ett dynamiskt mindset och läsfrämjande insatser.

Din klass väntar på dig och det är dags att möta utmaningen. Jag vill ge dig några betydelsefulla ord på vägen.

”Jag förkunnar inte. Jag bara visar något. Jag pekar på en verklighet, eller på någonting i verkligheten, som inte alls, eller i varje fall alldeles för lite har uppmärksammats. Jag tar den som lyssnar på mig vid handen och leder honom fram till fönstret. Jag öppnar fönstret och visar vägen ut. Jag har ingen lära att komma med, men jag för ett samtal.” (Martin Buber)

Nyfiken på mer om Maria?

Läs hennes blogg https://sites.google.com/a/edu.trelleborg.se/laesande-och-laerande-i-en-uppkopplad-skola/

Hela skolan greppar språket

Under terminen kommer vi att mötas i våra arbetslag och utifrån frågeställningar som vi förstelärare har jobbat fram, diskutera bokens innehåll. Vi kommer Greppa språket på hela skolan skriver Therese Linnér

Ett nytt läsår har precis tagit sin början. Eleverna har återigen fyllt klassrummen efter ett långt sommarlov. Pedagogerna har jobbat en vecka längre och förberett sig för att kunna möta alla gamla och nya elever. Ta vid där man slutade eller starta ett nytt spännande samarbete.

Vi förstelärare har gjort detsamma, förberett oss inför höstens pedagogiska diskussioner. När terminen var på väg att ebba ut skrev jag ett inlägg här på bloggen. Det närmar sig både avslut och nystart

Under det här året har vi förstelärare gått en arbetsledarutbildning som alla arbetslagsledare, inte bara förstelärare, i hela kommunen har gått. Effektiva möten och entreprenöriella förmågor. Till nästa år ska vi plocka det bästa av tidigare erfarenheter och arbetslagsutbildningen. Lära av varandra med inspiration från böcker, artiklar och föreläsningar genom mötesstruktur som hjälper oss att hålla fokus. Allt för att använda den tiden vi har till det vi ska göra, för det är något som jag upplever ständigt kan utvecklas - effektiva möten med fokus på de frågor som ska diskuteras.

Där är vi nu. I nästa år och förberedelserna för att fortsätta jobba med styrkan i det kollegiala lärandet fortsätter. Vi är flera som har reagerat över att vi i våra grupper redan första veckan ser spår av mattelyftet som vi deltagit i. En struktur som genomsyrar mattelyftet är att låta eleverna jobba enskilt, sedan samtala i par/liten grupp och därefter lyfta disksussionen i hela gruppen. Det är en struktur som alla eleverna nu är bekanta med och det noterade vi som mötte en helt ny grupp. Det gick att sätta igång att jobba på det sättet direkt. Jag har under tidigare år fått träna ganska mycket med mina elever för att komma dit. Jag har sett vilken styrka det finns i den strukturen. Vilken vinst för eleverna att känna igen en struktur som fungerar oavsett vilken vuxen de sammarbetar med tänker jag. Jag tror att den igenkänningen leder till att ännu fler elever kommer till tals tidigt på terminen och därmed utvecklas och kan dela med sig av sina kunskaper från redan från början. Vi tar vara på tiden på ett ännu bättre sätt. Styrkan i att vi har mötts i diskussioner och samtal visar sig tydligt.

Innan mattelyftet jobbade vi med gemensam litteratur och uppgifter, den tråden tar vi upp nu. I höst Greppar vi språket. Hela skolan.


Greppa språket! Ämnesdidaktiska perspsektiv på flerspråklighet


Under terminen kommer vi att mötas i våra arbetslag och utifrån frågeställningar som vi förstelärare har jobbat fram, diskutera bokens innehåll. Fritidspedagoger, förskollärare, grundskollärare och alla andra viktiga personer finns med i arbetslagen och där, där kan allas erfarenheter och kompetenser komma fram. Vi kan delge varandra för att sedan utveckla den egna praktiken ytterligare med språket i fokus.

Ser fram emot många interssanta samtal.

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Det närmar sig både avslut och nystart

Det är riktigt märkligt att trots att tröttheten är ganska stor börjar det anas en känsla av förväntan redan nu. Det ska bli roligt att komma igång med ett nytt läsår och använda tidigare erfarenheter och möta en ny grupp elever, skriver försteläraren Therese Linnér.

Snart ska sommarsångerna eka över skolgården, 6:orna sjunga sin egenkomponerade text och lärarna sjunga en hyllning till 6:orna. Rektorn och förlädraföreningen ska hålla tal och till sist ska musiklärarna spela låten som får alla att ta i allra, allra mest - Vi har pluggat färdigt! Den som är signalen till att nu börjar sommarlovet. Den första dagen..

Var glad min själ åt vad du harFoto: Lovisa Linnér

Nu har du hundra sommardar

och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar
så har du nittionio kvar,
och någon blir den största!
Giv noga akt på var du står
i morgon är med ens igår.
Det går så fort att vandra
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardagar per år
Imorgon är den andra!
Kajenn (Caj Lundgren)
(Foto: Lovisa Linnér)


Men än är jag inte där.

För precis nu när det är dags för avslut är det också dags att fundera på nästa läsår.

Böcker ska beställas och schema ska läggas. Men för att planera för framtiden behöver jag en stunds tillbakablick. Hur har det gått? Vad har fungerat bra? Vad ska jag absolut göra igen? Vad ska jag absolut inte göra fler gånger! Det är inte bara undervisningen som behöver synas utan även försteläraruppdraget.

  • Bloggen som lärande redskap ska jag absolut fortsätta med. Det tycker eleverna som är på väg att lämna också. Den är bra för att: man får lära sig av andra, den är lätt att använda, man blir inspirerad av andra och man slipper massa papper att hålla reda på. Det var några av åsikterna som mina elever framförde.
  • Jag ska fortsätta att skapa ett gemensamt språk i klassrummet. Metaspråk om lärande. När eleverna får ett språk om lärande och om till exempel texter verkar det inte finnas gränser för hur mycket man kan lära sig. Det är en del i det språkutvecklande arbetssättet.
  • Jag ska fortsätta visa på sammanhanget. Att det vi gör ingår i ett större sammanhang och att det finns en anledning till att vi lär oss det vi gör. Jag ser att eleverna lättare kan sätta ihop pusselbitarna från de olika ämnena och förstå mycket mer. Som en elev sa vid ett tillfälle "Jag förstår inte hur det här hänger ihop med det andra vi gör!" Vilket var helt befogat för det vi gjorde hängde inte riktigt tydligt ihop och det blev inte heller så bra som jag hade tänkt.

En sak som jag ska bli bättre på nästa läsår det är att göra fler avstämninger under arbetets gång. Jag har varit bra på det tidigare. Stanna upp och se hur det går, på ett mer medvetet sätt, mitt i ett arbetsområde. Jag kan få syn på om vi är på rätt väg, om jag behöver förändra något i undervisningen och eleverna kan se om de behöver hjälp med något för att nå målet. Det har jag tappat lite i år. Det ska bli ändring på det.

Utvärdering pågår och jag ska fundera vidare på vad jag ska fortsätta med och vad jag ska förbättra!

Vad det gäller försteläraruppdraget har det varit ett mellanår där vi på skolan har lagt vårt fokus på mattelyftet och jag på handledning. Tidigare år har mitt uppdrag varit att planera pedagogiska konferenser utifrån kollegialt lärande. Vi har läst texter och diskuterat. Vi har genomfört lektioner i olika ämnen och sedan funderat tillsammans på hur det gick och varför det blev som det blev samt gjort klassrumsbesök hos varandra som vi sedan har samtalat om. Klassrumsbesöken var strukturerade och vi jobbade i grupper som kom överens om vilket fokus gruppen skulle ha vid besöken. I år har det kollegiala lärandet varit ännu mer i fokus genom mattelyftet och jag tror att det arbete vi hade gjort innan var en bra inledning inför att diskutera undervisning varje vecka under ett års tid. Det ska vi bygga vidare på.

Under det här året har vi förstelärare gått en arbetsledarutbildning som alla arbetslagsledare, inte bara förstelärare, i hela kommunen har gått. Effektiva möten och entreprenöriella förmågor. Till nästa år ska vi plocka det bästa av tidigare erfarenheter och arbetslagsutbildningen. Lära av varandra med inspiration från böcker, artiklar och föreläsningar genom mötesstruktur som hjälper oss att hålla fokus. Allt för att använda den tiden vi har till det vi ska göra, för det är något som jag upplever ständigt kan utvecklas - effektiva möten med fokus på de frågor som ska diskuteras.

Tänk att skapa möjlighet att göra jobbet enklare genom att jobba tillsammans och ta del av varandras kompetenser utifrån gemensam utgångspunkter, som en bok.

Det är märkligt. Det är riktigt märkligt att trots att tröttheten är ganska stor börjar det anas en känsla av förväntan redan nu. Det ska bli roligt att komma igång med ett nytt läsår och använda tidigare erfarenheter och lärdomar. Möta en ny grupp elever, samarbeta med nya kollegor och föra diskusioner om lärande.

När tonerna av "Vi har pluggat färdigt" ebbar ut är det dags för välbehövlig vila. Styra över den egna tiden. Läsa böckerna som ligger på hög. Rätt många med pedagogiskt innehåll bara för att jag tycker det är roligt om jag ska vara ärlig. Låta tankarna vandra sina egna vägar. Njuta.

Var glad min själv åt vad du har
Nu har du hundra sommardar
och detta är den första...

Jag önskar alla en skön och vilsam sommar, på det sätt som passar var och en allra bäst!


Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Reflektion kan man aldrig få för mycket av!

Sara Markusson reflekterar över läsåret som gått och vikten av att utvärdera och reflektera över sin undervisning för att utvecklas som lärare.

Så här i avslutningstider börjar tankarna över vad man egentligen har gjort under året komma. Har vi hunnit med allt? Vad tyckte eleverna om det där arbetsområdet egentligen? Lärde de sig verkligen binära talsystemet eller divisionsuppställning? Var betygen rättvisande? Eller har jag bara svamlat på under ett helt läsår? Tankarna är många som kommer över mig. Kanske extra många för att jag släpper en klass efter tre år och står mitt i att byta arbetsplats.

Vad är det för klass jag lämnar ifrån mig? Hur kommer de att klara sig i fortsättningen? Vad ska jag förändra i mitt sätt att undervisa så att det blir ännu bättre i nästa klass jag får? Hur fungerar det på det där andra nya stället?

Att reflektera över det man gör, vad man lär sig och hur man vill gå vidare är viktigt och något som jag behöver göra mer. Jag brukar säga att det inte bara eleverna som har en IUP utan även jag. En IUP med förbättringsområden.

På min IUP står det reflektion över mitt arbete. Det kan man aldrig få för mycket av.

För att eleverna åtminstone ska bli bättre på reflektion än vad jag är så har vi haft utvärdering av veckan varje fredag. Så gott som varje fredag i alla fall, många gånger försvinner det på grund av studiedagar, helgdagar, museibesök, ”panikutryckningar” och andra saker. Vid utvärderingstillfällena har eleverna fått olika frågor att fundera över. ”Vad har varit roligast i veckan”, ”Vilken förmåga har du utvecklat i detta arbetsområde”, ”När använde du dig av din begreppsliga förmåga”, ”Vad skulle du vilja bli bättre på” och så vidare. Allt mellan himmel och jord. Detta har under det senaste läsåret också varit utvärderingar som mailats hem. Till mamma och pappa, några till farfar en annan till mormor. Eleverna blir väldigt glada över att få respons på sina utvärderingar.

Men det är svårt att reflektera och det är svårt att veta vad man vill utveckla och jobba vidare med. Det kräver övning och att man känner sig själv väldigt väl. För man måste ofta erkänna sina brister. Varför gick detta inte bra? Att se sina brister kan skava. Skava riktigt ordentligt. För det är ju bitar som jag behöver ta tag i, bitar som jag måste förändra, bli bättre på och förändring tar tid. Det kräver också en större ansträngning än vad man kanske är van vid.

Det är lätt att bli bekväm och gå på i samma hjulspår hela tiden.

Under mina år som lärare har jag hamnat i olika situationer där jag tvingats att reflektera och fundera över min undervisning. Redan på lärarutbildningen fick vi skriva om vad vi ville med vår lärargärning.

Herregud, jag var 20 år då. Hur skulle jag kunna veta vad som väntade där ute i verkligheten? Men jag visste redan då att jag ville göra skola för alla barn. Vi fick frågan ”Varför vill du bli lärare?” på vår första termin. Vi skulle välja ett ord som var anledningen till varför vi valt läraryrket. Sedan skulle vi ställa oss på led, i bokstavsordning där den första bokstaven i ordet var den som räknades. Jag minns inte om jag stod allra sist, men jag tror det, jag hade valt ”Ändra” och fick då bokstaven Ä. Varför, frågade min lärare och jag svarade att jag ville ändra skolan så att det skulle bli en skola för alla barn, att jag ville göra skolan lustfylld. Jag hade redan då sett att skolan inte passar alla. Trots mina unga år och totala brist på erfarenhet så är det något som finns kvar i mig. Jag vill fortfarande göra en skola för alla och den ska vara lustfylld. Men idag vet jag att det inte är så lätt som jag trodde då. Det är svårt att göra en skola för alla elever och jag har gråtit, slitit mitt hår, skrattat, förändrat, gjort om, prövat igen och prövat nytt. Jag tror att jag har börjat hitta en väg som fungerar för mig.

När jag gick handledarutbildningen för matematiklyftet skulle vi fundera och skriva om matematiklektionerna och vad jag ville att en utomstående som kom förbi skulle se på min lektion. Så har jag inte tänkt förut men det är nyttigt att få nya infallsvinklar. Vad vill jag ska synas? Jag minns inte vad jag skrev men jag vill att det ska vara aktivitet, matteprat, glädje och kreativitet. Så är inte alla mina lektioner, ibland bara nöter vi. Nöter uppställning, nöter ekvationer, nöter strategier, nöter procent. Då är det inte så kreativt och sprudlande som jag vill men jag tror att det är nyttigt och att våra andra lektioner bli bättre om vi har befäst kunskaper. Det är en reflektion som jag har gjort.Förstelärarblogginlägg utvärdering1 landskap

Jag fick också tillfälle att reflektera över mig själv och min undervisning så sent som i april då jag var iväg på Förstelärarnas rikskonferens. En del av dagen handlade just om att hitta sina starka och svaga sidor. Vi fick arbeta med ett material från skolinspektionen där vi skulle markera tre styrkor och tre svagheter.

Läs mer: skolinspektionen.se/documents/vagledning/vanliga-brister/observationsschema-v-08.pdf

Det är med väckt klarsynthet som jag måste erkänna för mig själv att lektionsavslutningar inte är min starka sida. Att avsluta lektionen i tid, att avrunda, reflektera över just denna lektion, ta en exit note, ja sätten är många att avsluta lektionen men för mig verkar tiden bara springa iväg. Hux flux är lektionen slut och vi måste plocka undan i en rasande fart för att gå på rast, äta lunch eller byta om för idrott. Helt klart ett utvecklingsområde!

Nu när terminen snart tar slut har jag gjort lite utvärdering med eleverna av bland annat våra no-projekt. Vissa utvärderingar är roligare att läsa än andra, det här är en sådan:

Förstelärarblogginlägg utvärdering2

Att våga ändra och våga pröva nytt tror jag är en förutsättning för att lyckas som lärare. Att våga möta sina svagheter och brister för att utvecklas och förhoppningsvis bli en bättre lärare.

Bättre på att lära ut, skapa lektioner så att eleverna når högre kunskaper, trivs i skolan, känner sig trygga och att skolan är lustfylld. Om vi lärare inte vågar tänka om och tänka nytt så avstannar utvecklingen där. Men att reflektera över sin undervisning tar tid. Tid som jag behöver bli bättre på att ta mig, för det är ingen som ger mig den.