Lärarförbundet
Bli medlem

Snabb utvärdering - är väl använd tid

Läraren Therése Linner bloggar om att väl använd tid leder till insikter. Utvärdera undervisningen är lärande för alla, både elever och lärare och en viktig stund för att stanna upp och ta ny riktning.

Stanna upp och utvärdera, göra en formativ bedömning av undervisning och kunskaper. Det är en viktig ingrediens i mitt klassrum. Om jag inte vet var vi är och hur min undervisning fungerar är det svårt att gå vidare utan att i så fall lägga hela ansvaret på eleverna. Hela ansvaret att göra kopplingar mellan det de vet och det de får veta, elevernas vardagsspråk och ämnesspråket men också att hitta bra strategier för att lära sig. Genom att stämma av på olika sätt vid olika tillfällen har vi alla koll på var vi är på kartan mot målen. Om min undervisning fungerar eller jag behöver göra något på annat sätt. Tanken är att alla ska med!

En vecka utvärderade vi vid två tillfällen. Det hela tog nog sammanlagt 10 minuter att genomföra – 10 väl använda minuter. Diskussionerna efter varje utvärdering tog något längre tid eftersom det fanns så mycket klokt att fundera över.

Exit ticket

Efter en genomgång om skrivande där vi jobbat med disposition, stycken och varierat språk i en berättande text utifrån en matris, ställde jag frågor. Eleverna fick svara på två, eller egentligen var det tre frågor som skulle besvaras på två olika post-it lappar. ”vad har du lärt dig? på en av lapparna och på den andra skrev man vad som var svårt och som jag behövde gå igenom igen. Alternativ kunde man också skriva vad jag som lärare behövde tänka på för att genomgången skulle bli bättre.

Vilken intressant och givande läsning. Jag fick veta att man hade lärt sig mer om stycken vilket sedan syntes i texter som bearbetades under veckan. Jag fick veta att det var svårt att förstå matrisen för man var ovan att jobba med en sådan på det sättet som vi gjorde. Jag fick också veta att jag behöver tänka på att det blir ibland svårt att hänga med när jag ger mycket information. Den sista informationen tackade jag extra för! Lektionen efter kunde vi direkt prata om det. Bra att man säger till och vi pratade om hur man kan göra när det händer. Det här är helt klart ett utvecklingsområde för mig – helt klart. Vill för mycket ibland och då blir det lite för mycket prat!

Utvärdering

Den andra snabba utvärderingen handlade om hur eleverna tyckte att grupparbetet vi har jobbat med har gått. Genom att ha skapat tre frågor i Kahoot.it fick eleverna svara på frågor där svaren blev synliga för alla direkt.

Utvärdering med kahoot.it


- Vad tycker ni om att jobba med hem- och expertgrupper?

- Hur har samarbetet gått?

- Hur gick det när arbetet skulle redovisas?

Det här ledde till intressanta diskussioner. Mina frågor till eleverna blev då: Vad säger svaren er? Vad beror de på? Hur kan vi göra för att det ska bli ännu bättre?

Givande resonemang där upplevelsen blev synlig för alla på en gång. Ett tillfälle att se och resonera om hur vi ska fortsätta vårt arbete, med betoning på vi. För att skapa ett arbetsklimat och en arbetsmiljö där alla blir delaktiga, vågar göra sin röst hörd, och där det är tillåtet att tycka olika behöver vi jobba tillsammans. Vi behöver prata med varandra och inte till varandra.

Ibland har jag en känsla av att vi vuxna pratar till eleverna och inte med eleverna, men om vi vill att eleverna ska ta ansvar och vara delaktiga i sitt lärande behöver de också vara medskapare.

Väl använd tid som gav många insikter. Det tog inte speciellt mycket av vår tid i anspråk men satte direkt avtryck!

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg, ThereseLinner - att lära tillsammans. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Begripligt och meningsfullt

Hur gör vi skolan begriplig och meningsfull för alla elever? Vad innebär egentligen motivation? Om detta skriver jag i mitt andra inlägg i serien om Glömstaskolans pyramid.

På Glömstaskolan arbetar vi efter principerna i pyramiden du ser ovan. Vår vision är en hållbar utveckling ur alla perspektiv - du mår bra, din omgivning mår bra och det finns en inbyggd utveckling som ställer om efter nya råd och rön i samhället. Genom att göra kunskap begriplig och meningsfull, genom att vara nära, nyfikna och nytänkande samt genom att arbeta kommunikativt, kollaborativt, kreativt och att vara kritiskt tänkande når vi vår vision.

I tre inlägg här på bloggen kommer jag att gå närmare in på vad de här begreppen innebär för mig i mitt arbete på Glömstaskolan. Det här är mitt andra inlägg. Läs mitt första, om hållbarhet, här.

Del 2 - Vad? -Begripligt och meningsfullt!

Under Skolforum lyssnade jag till Anna Ekström, Skolverkets generaldirektör. Hon talade bland annat om vad lärarjobbet innebär:

Jag ska göra allt jag kan för att eleverna ska känna så stor motivation som möjligt.

Lärande kräver motivation. En vanlig missuppfattning om motivation är att det betyder att allt ska vara ‘roligt hela tiden’. Men det handlar snarare om att förstå - om att det vi gör är begripligt och meningsfullt - och då kan det också bli roligt.

Mål och mening

Hur skapar vi då motivation? Ett förankrat och hållbart syfte, begripligt stoff och meningsfull kunskap menar vi på Glömstaskolan är några av ingredienserna som en professionell lärare bör erbjuda sina elever. Var är jag nu? Vad ska vi lära oss? Varför ska vi lära oss det? Vart är vi på väg? Hur tar vi oss dit? Med den formativa processen i centrum skapas förutsättningar för att lärandet ska bli både begripligt och meningsfullt.

En tydlig och gemensam målbild gör lärprocessen mer begriplig och meningsfull. Det innebär att eleverna inte bara måste veta vart de ska, de måste också förstå vad det innebär. När vi jobbar med kunskapskraven med eleverna måste vi fylla alla dessa ord med mening och bryta ner målen så att de blir begripliga för alla. När du arbetar med matriser, hur arbetar du och dina elever för att alla ska förstå graderingarna? Det tog mig ett tag men tillslut insåg jag att det sätt som passar mig bäst är att eleverna är delaktiga i matrisskapandet. Vi plockar fram de kunskapskrav vi ska arbeta mot och bryter ner dem tillsammans. Vi utforskar stoffet tillsammans för att göra det begripligt. Detta arbete blir sedan vår matris. En matris som blir mycket enklare för eleverna att greppa, eftersom de själva varit med och skapat den.

Sammanhangens betydelse

Begripligt handlar också om att sätta kunskap i sitt sammanhang. Många gånger blir lärande taget ur sitt sammanhang i skolan. “Alla barn kan division innan de börjar i skolan. Men i skolan snurrar vi till det. Be eleverna att dela en godispåse på tre personer, då händer det grejer.” Så sa min kollega Magnus Blixt när vi samtalade på temat så sent som i går. Ett annat exempel är gångertabellen. När vi nöter gångertabellen kan det vara svårt att förstå för elever varför den kunskapen är så viktig. För att just färdighetsträna är det ofta effektivt att lyfta saker ur sitt sammanhang, men för att det ska bli begripligt och meningsfullt behöver vi koppla ihop lärandet med reella situationer. Detta vill vi på Glömstaskolan ta fasta på. Vi bygger medveten en verksamhet där vi tränar och applicerar kunskap på olika sätt och detta kommer inte minst att färga hur vi lägger schemat.

Det är svårt att undervisa men ännu svårare att lära mycket.
Så sa Ekström under Skolforum. Motivation är knepigt. Det finns en hel del vi pedagoger kan göra för att motivera eleverna. Men eleverna måste också anstränga sig själva. Kommer eleverna med attityden “Jag kan inte” och “Jag vill inte” då blir det en tuff kamp. Därför måste vi också börja vårt arbete där, i attityderna till lärande och allt vad lärande innebär. Att kunna misslyckas, att våga testa nya saker och att våga testa igen - det gör lärandeprocessen meningsfull.

​En människa kan inte göra allt, men tillsammans kan vi göra en hel del.

Med vår engagerade modersmålslärare Poran Al-Imam.

Med vår engagerade modersmålslärare Poran Al-Imam.

Susanna Sjöstrand, förstelärare på Örtagårdsskolan i Rosengård, berättar hur eleverna på skolan anordnar en loppmarknad för människor som är på flykt.

Jag anser att ”Lilla Aktuellt” är ett helt fantastiskt program. Deras varierande teman och pedagogiska förklaringar med hjälp av bilder och filmer underlättar mitt arbete konstant. Om en elev eller förälder ber om extra läxor brukar jag alltid rekommendera ”Lilla Aktuellt”. Det var under ett program av ”Lilla Aktuellt” som tanken väcktes bland eleverna på Örtagårdsskolan att anordna en loppmarknad för alla de människor som är på flykt

Ledningen på skolan backade genast upp idén. Med hjälp av skolans elevråd skrev eleverna inbjudningar som de satte upp i flera omgångar i området. Det skapades även en Facebooksida där människor bjöds in. Det bestämdes att pengarna skulle gå till organisationen ”Läkare utan gränser” eftersom de kan ta sig in i flera olika områden.

Engagemanget från alla var enormt. Två veckor innan loppmarknaden började människor att skänka kläder, leksaker och andra grejor. Eleverna ville även ha ett café och dagen innan loppmarknaden kom massor med föräldrar och personal till skolan för att lämna kakor.

Den 17 oktober var loppmarknaden i matsalen på Örtagårdsskolan. På plats var representanter från alla delar av skolan, modersmålslärare, pedagoger, ledning, elever och inte minst alla fantastiska föräldrar.

Elevinflytande är oerhört viktigt för att engagera och förstå den demokratiskaprocessen. Örtagårdskolans loppmarknad genomsyrades verkligen av dessa element. Det var elevernas loppmarknad. Föräldrar och pedagoger hjälpte till att styra upp dagen, men det hade aldrig fungerat utan eleverna. En människa kan inte göra allt, men tillsammans kan vi göra en hel del. Detta visade eleverna på Örtagårdsskolan när portarna stängdes och de kunde sätta sig ner och räkna alla de slantar som kommer gå till människor på flykt genom hjälporganisationen ”Läkare utan gränser”.

Goda råd inför en loppmarknad

  • Växla in ordentligt med mynt, vilket inte är helt enkelt idag. Vi var flera pedagoger som växlade pengar för att ha en ordentlig buffert.
  • Ha med plastpåsar som kunderna kan lägga sina inköp i.
  • Ställ i ordning allt dagen innan.
  • Bestäm olika ansvarsområden för eleverna och låt ingen gå bakom borden som ni ställt upp.
  • Ha gärna klädställningar och ordentligt med klädhängare.
  • Bestäm innan vad som händer med sakerna som blir över.

​I ryggsäcken från Skolforum 2015

Erica Bengtsson och Malin Backsell, mellanstadielärare på Sjöfruskolan i Umeå, vad har varit hetast på utställningsgolvet? - Det har varit bra att kunna bläddra och kika i läromedel. Sanoma och Liber har haft bra bemötande i sina montrar, med personal som är intresserade och kan svara på frågor.

Erica Bengtsson och Malin Backsell, mellanstadielärare på Sjöfruskolan i Umeå, vad har varit hetast på utställningsgolvet? - Det har varit bra att kunna bläddra och kika i läromedel. Sanoma och Liber har haft bra bemötande i sina montrar, med personal som är intresserade och kan svara på frågor.

Det tar jag med mig till min verksamhet. Det här funkade. Det här funkade inte. Och en utmaning till arrangörerna inför nästa år.

Så lägger vi då Skolforum 2015 bakom oss. Det här blir mitt femte och sista inlägg om Skolforum på denna blogg, för i år i alla fall. Jag hoppas att ni som läser får med er något matnyttigt, oavsett om ni varit på plats eller ej. Jag har fått med mig mycket att undersöka och fundera vidare på och jag ska försöka delge godbitarna i en avslutande summering.

De två föreläsningarna som jag kommer att ha mest användning av i mitt arbete på Glömstaskolan handlade om samundervisning och coachning. De föreläsningarna resulterade i varsitt inlägg här på bloggen (Läs här: Samundervisning, Coachning).

Topp två föreläsningarna

På Glömstaskolan är vi i dag sex pedagoger som gemensamt bygger upp verksamheten inför att skolan växer nästa läsår. En del i det är att vi bygger en "bank" som handlar om "så här gör vi på Glömstaskolan" och en viktig fråga i det är; Hur ser vi till att tankarna fortlever och blir vårt arbetssätt även när nya kollegor, små som stora, kommer in i verksamheten? Efter att ha lyssnat till Anna-Karin Arenius från Skolcoacherna så tror jag att det skulle vara ett verktyg för att driva vidare ansvarskulturen som vi vill att vår arbetskultur ska genomsyras av.

Christel Sundqvists föreläste om samundervisning och här hittade jag verktyg för att synliggöra och arbeta vidare med det kollegiala samarbetet på skolan. Sundqvist presenterar forskning som synliggör vilka samarbetsformer som brukar användas samt möjligheter och utmaningar med dessa arbetssätt. Arbetskulturen på Glömstaskolan baseras på just samarbetande personal. Vi ska tillsammans skapa den bästa skola vi kan och du kommer inte att kunna stänga dörren och ensamarbete om du vill jobba hos oss. Sundqvist föreläsning, och bok, ger oss verktyg för att synliggöra vad detta förhållningssätt innebär samt att skapa ett gemensamt språk kring samarbetet. Det gör i sin tur att vi kan förfina, förbättra, arbeta medvetet och systematiskt med vår samundervisning .

Professionen styr skolutvecklingen

Skolverkets direktör Anna Ekström, som också är ansvarig för Skolkommissionen, fick delta i en utfrågning på scenen. Hon sa, som så ofta, mycket bra och kloka saker men det som fastnade mest i mig var tankarna om en professionsstyrd kursplaneutveckling. Ekström önskade att vi får ett bättre system för systematiskt kvalitetsutveckling inom politiken (precis som i skolan) och att vi genom det skulle kunna få en kontinuerlig och professionsstyrd kursplaneutveckling. Skolan behöver ett innovationssystem som gör att vi om hundra år inte står och säger att skolan ser lika dan ut då som på 2015-talet. Jag hurrar för Annas idé och förlänger den gärna genom att önska en professionsstyrd skolutveckling över lag!

En annan sak Ekström sa, som satte sig i mig var att framgångarna som Ontario visat i sin utveckling av skolan hänger ihop med att de har en gemensam plan och gemensamma strategier för att nå de målen. Det framhåller något som jag tror är mycket viktigt; att alltid starta i visionerna!

Några korta + och - från Skolforum 2015:

+ Ett rejält uppryck i både kvalité och fysisk utformning.

+ Forum lärmiljöer var en fräsch föreläsningsplats som gestaltar de värden som förmedlades. Jag hoppas på flera sådana arenor nästa år.

- Föreläsare som sitter ner på scenen. Det blir oengagerande, oinspirerande och helt enkelt tråkigt. En föreläsare ska förmedla energi. Det räcker inte med att ha något att säga, man behöver ave kunna förmedla det på ett energifyllt sätt.

- Fortfarande för då deltagande aktiviteter, typ workshops.

Önskan inför nästa år

Det kollegiala lärandet - tillsammans utvecklar vi svensk skola - fanns som ett övergripande tema på mässan. En fråga som cirkulerat länge, i dimman av alla dessa kompetensutvecklingsevent som arrangeras är; hur får vi det att faktiskt göra skillnad för elevernas lärande? Hur kvalitétssäkrar vi och ser till att det vi lär oss kommer fler till gagn och faktiskt påverkar oss i vårt görande? En önskan från mig är att arrangörer tar sig en tankeställare runt denna högst väsentliga fråga och funderar på hur mässorna i sig kan gestalta detta. Den arrangör som hittar exempel och lyckas erbjuda möjligheter för att delningen ska få större och mer formaliserade effekter tror jag vinner kampen om besökarna.

Vi ses på Skolforum nästa år - om inte för!

Fröken Ann

En skola för var och en

Lika för alla eller olika för olika? Vilka sanningar döljer sig egentligen bakom de moderna samtalet om extra stöd och anpassningar?

Särskilt stöd var en återkommande punkt på många håll under Skolforum 2015 och något som verkar vara ett föregivettagande så fort vi talar om extra stöd/extra anpassningar/särskilt stöd är tesen "Det som är bra för elever i behov av stöd är bra för alla". Jag önskar problematisera detta lite.

Extra utmaningar och extra stöd

Jag vill påstå att det finns en elevgrupp vi ofta missar när vi talar om elever i behov i skolan, nämligen de som behöver extra utmaningar. Och jag håller inte riktigt med om att det stöd i form av repetitioner, långsamt tempo, precisa instruktioner med mera som en del av mina elever behöver är särskilt bra för mina elever som behöver extra utmaningar. "Det kan ju alla fall inte skada" tänker ju säkert någon, men jag vill mena att det kan det visst det. Hur många elever har vi inte i svenska skolan som, på grund av att de saknar utmaningar, tappar lusten till att gå i skolan, som blir ofokuserade och omotiverade, elever som faktiskt får ett oönskat beteende på grund av för lite stimulans. Vi behöver en skola för var och en och bara för att det är svårt att hitta effektiva former för inkluderande arbetssätt betyder det inte att vi kan gena. Vi måste helt enkelt hitta bättre sätt att göra det på!

Trygghet sitter i gynnsamma förhållningssätt - inte yttre strukturer

Ett annat föregivettagande i diskursen om specialundervisning vill jag mena är att elever behöver en mycket nogsamt struktur. Ett exempel på det är antagandet om att elever behöver veta vad som sker, när det ska ske, hur det ska ske, varför det ska ske, timme för timme. Det är klart att det kan vara så, att enskilda elever har dessa behov, men enligt min erfarenhet är det långt ifrån alla och långt ifrån så ofta som detta tas upp som en lösning.

Det här har jag skrivit om innan, på bloggen Glömstaresan eftersom vi på Glömstaskolan inte alls arbetar efter dessa förgivettaganden. Vi byter grupper och går inte igenom dagen. Vi startar inte dagen med en samling eller låter eleverna veta exakt vem de ska jobba med hela tiden. Vi har inte fasta platser och bestämda rum. Vi tror nämligen att tryggheten faktiskt inte sitter i de yttre strukturerna utan i förhållningssätts vi skapar tillsammans. Och när vi skapar trygghet och goda relationer så skapar vi de bästa förutsättningarna för en god lärmiljö. Vi har 30 elever av alla sorter och vi har en välfungerande och trygg grupp. Även de elever som kom till oss där det fanns vuxna föreställningar om just behoven av struktur funkar mycket bra i den miljö vi skapat och jag är helt säker på att det handlar om att vi bygger en begriplig och meningsfull miljö genom ett ansvarstagande och nära förhållningssätt bland alla inblandade i verksamheten.

Fröken Ann

Coachning i skolan

Vad är coachning? Varför ska vi använda det i skolan? Anna-Karin Arenius ger en bild av ett intressant kollegialt och kulturskapande verktyg.

Coachning i skolan har, i de flöden jag följer i sociala medier, varit ett hett omdebatterat område. Båda sidor finns - de som vurmar för redskapet och de som menar att det är en del av förfallet i svensk skola. Som så ofta en polarisering och någonstans i mitten hittar vi kanske rätt svar.

Som så mycket annat kan jag tänka mig att coachning är bra när det används rätt och ganska dåligt när det tros vara lösningen på alla problem.

Ansvarskultur

På Glömstaskolan jobbar vi med något vi kallar för ansvarskultur. Det är min ovärderliga kollega Magnus Blixt som myntat tesen som i princip går ut på att vi inte ska behöva sätta upp så många regler, scheman, att göra-listor och kontrollfunktioner utan vi måste alla ta ansvar för att det vi ska göra blir gjort och att vi gör rätt saker. Två vardagliga och tydliga exempel är att vi inte skapar scheman för när raster ska tas ut eller vem som är rastvärd utan det är upp till mig att se till att få ut min rast och se till att ta mitt ansvar för dagen. Om jag inte har lektion efter lunchrasten så faller det sig naturligt att jag ska täcka upp rasten. Och på samma sätt innebär det att jag inte går omkring och kontrollerar vad mina kollegor gör tan jag litar på att de tar ansvar och gör rätt saker. En fantastisk miljö att arbeta i när det fungerar!


Coachning + ansvarskultur = sant?

"Coachning är mellanrummet mellan nuläget och det önskade läget."

Så förklarar Arenius vad coachning är. Spontant tänker jag att det rimmar bra med formativt arbetssätt, det är vägen vi ska gå på. Hon säger att coachning ska ge individen mer medveten om sina möjligheter, att det ska bidra till fördjupat lärande och ökat ansvarstagande samt medel för att att lättare nå sina mål. Hennes erfarenheter är att coachningen blir ett sätt att arbeta för att medarbetare blir självgående och motiverade samt att det är ett verktyg för kollegialt lärande. Hon hänvisar också till forskning av Jenny Edwards (2009) som bland annat visar på ökat samarbete mellan lärare.

Den här ansvarskulturen, som vi arbetar aktivt med och som är en naturlig del i Glömstaskolans 'så här gör vi' -tänk, tänker jag på när jag hör Arenius berätta om coachning i skolan. Jag har funderat en hel del på hur vi ska kunna se till att detta faktiskt blir en kultur, hur vi ska kunna säkra att skolan genomsyras av detta tänk och jag tror att coachning skulle kunna vara en metod för att skapa just detta, även när verksamheten växer. Kanske kan coachning i skolan vara ett sådant exempel. Det är värt att undersöka vidare!

Fröken Ann

Skolforum - dag ett

Forum Lärmiljöer på Skolforum 2015

Forum Lärmiljöer på Skolforum 2015

Dag ett på Skolforum är över. En dag full av intryck och avtryck. Mässan har fått ett rejält lyft från tidigare upplagor.

Jag mötte många som konstaterade just det, att Skolforum känts som om det varit på dekis i några år men i år känns en helt annan kvalitén i både fysisk utformning och innehåll. Det är rymliga gångar och öppna torg. Jag är osäker på om det varit så de andra åren, hur som helst är det en annan känsla. Forum Lärmiljöer (se bild ovan) är ett typiskt sådant exempel, ett seminarieutrymme med gradänger och runda bollstolar som möter alla mässbesökare direkt när de kommer in i hallen. Men framför allt: det är riktigt bra föreläsningar i år.

Den första föreläsningen jag besökte skrev jag direkt ett inlägg om (som du kan läsa här) och utan medveten avsikt så krokade de andra föreläsningarna i mycket av budskapet som Christel Sundqvist förde fram. Hennes bok blev jag mycket nyfiken på att läsa.

Sambedömning

Jag deltog på en av alla seminarier under namnet "Smyglyssna - sambedömning". Den jag lyssnade till hölls av Cecilia Bergentz, Johanna Ingmarsdotter Lundmark, Malin Carlsson. Det var inte riktigt vad jag trodde att det skulle vara, då jag trott att jag faktiskt skulle få tjuvlyssna till tre pedagoger som tillsammans bedömde ett elevarbete. Här fick jag lyssna till, och om viljan fanns komma med egna tankar om, utmaningarna med sambedömning. Samtalsdeltagarna på scenen tog upp sina funderingar och kring sin bedömningsprocess och övriga gav feedback och coachning, lösningar och tips. Intressant att lyssna till kollegor som bollar de vardagliga utmaningarna!

En av samtalsdeltagarna berättade om sitt arbete med matriser. En i publiken ställde då frågan: "Du lägger ner ganska mycket tid på att skapa dessa matriser va?". Svaret var "Ja! Mycket fritid också." Här vill jag passa på att bolla ut en tanke: Vad skulle hända om vi skapar matriserna tillsammans med eleverna? Så har jag jobbat och jag tycker att det är ovärderligt. Eleverna blir en del i planeringen och får själva sätta ord på läroplanens kunskapskrav vilket således resulterar i att de verkligen förstår målen och kan se vägen fram. Testa och berätta gärna hur du tycker att det fungerar!

Bättre möten

Theresa Raymond pratade om "Bättre möten från och med nu" och krokar direkt in i Sundqvist som berättade att en av de negativa aspekter som lärare lyfter med samundervisning är brist till tid att samplanera. Om vi applicerar Raymonds tips om effektiva möten på denna problembild så uppkommer frågan "Gör vi rätt saker?".

Raymond pratade om synkrona och asynkrona mötesmoment. Det synkrona är de socialt samtidiga uppgifterna och de asynkrona handlar om de icke samtidiga uppgifterna. Den samtidiga tiden är värdefull och därför är det viktigt att vi frågar oss om de mötesmoment vi sysslar med när vi bestämt oss för en samtidig tid att mötas, är uppgifter som faktiskt kräver 'samtidighet'. Detta gäller så klart även planeringsmöten. När vi har ett synkront planeringsmöte, vilka uppgifter bör vi avhandla då? Och vilka uppgifter kan vi asynkront göra inför samt jobba på efteråt?

Informella möten för kollegialt lärande

Förutom seminarierna så erbjuder Skolforum också många utvecklande möten med kollegor runt om i landet. På mässgolvet, under och efter seminarier samt inte minst på Pedagogisk Pub som hålls bägge dagarna, efter mässan, på hotellet som ligger vägg i vägg med mässan. I går fick jag chans att möta kollegor från både norra och södra Sverige, nya och kända ansikten, men som jag så sällan får chans att bolla med utanför våra sociala medier. Det är en extra och ovärderlig dimension av det kollegiala lärandet över skolgränserna och som så ofta endast sker under mässor som dessa.

Det här var några utdrag och tankar från Skolforum dag ett. I dag fortsätter jag bloggandet här ifrån, och twittrar en del, så vi ses i flödet om inte på mässgolvet.

Fröken Ann

Mot ett gemensamt pedagogiskt rum

Under 26-28/10 2105 kommer Ann Hultman Jakobsson att blogga från Skolforum. Det här inlägget handlar om samundervisning och baseras på Christel Sundqvists föreläsning "Mot ett gemensamt pedagogiskt rum".

Samundervisning - hur gör vi det?

Christel Sundqvist går igenom olika former för samundervisning:

  • Assisterande samundervisning - en leder och en roterar / observerar
  • Parallell samundervisning - delad klass i två olika stora grupper
  • Stationsundervisning - 2-3 stationer och elevrotation
  • Kompletterande samundervisning - en drar och den andra förstärker
  • Teamundervisning - två lärare växer samman, turas om

I sin föreläsning lyfter Sundqvist fördelar och nackdelar med de olika formerna för samundervisning och frågorna som dyker upp hos mig är: "Hur många arbetar så här i Sverige?", "Vad krävs på en organisatorisk nivå?" och "Hur många har hört en sådan här föreläsning där de faktiskt får konkreta tips på hur samarbetet kan gå till?".

Eftersom vi ofta, både i det utvidgade kollegiet och den allmänna dialogen om svensk skola, pratar om att läraryrket är ett ensamjobb, så är svaret på min flesta fråga förmodligen att få arbetar med samundrvisning. Samtidigt strävar vi efter kollegialt lärande, lärande organisationer och helt enkelt samarbete. Bord inte detta vara en grund för att nå de målen?

Organisera för samarbete

En annan diskussion som ofta råder runt om på skolor, kopplat till samarbete, är att vi lärare aldrig får tillräckligt med tid för att samplanera. Och samplaneringen är viktig, understryker Sundqvist. Hon berättar också att forskning visar att samplanering inte behöver ta så mycket tid som vi tror:

"I snitt 15 minuter per lektion"

Kan detta vara kopplat till hur vi organiserar undervisningen i svenska skolor? När vi på Glömstaskolan nu arbetar med barn hela dagarna och vi är många kockar i en grupp så skulle det kunna innebära problem med just denna samplanering. Samtidigt så ger vår organisation möjligheter att samplantera under dagtid, då vi kan planera undervisningen så att en person ibland kan hålla i hela passet med alla elever för att de övriga ska kunna samplanera. Och mycket av planeringen kan vi göra utan tt sitta i samma rum genom att utnyttja den teknik vi faktiskt har till vårt förfogande. Planera tillsammans i ett Drive/GAFE-dokument, ha en grupp som arbetsyta på lämpligt socialt medie, skypa om ni inte kan sitta i samma rum - det finns mängder av sätt att lösa detta, särskilt med en yrkesgrupp som har tio förtroendetimmar och en förlängd arbetstid. Se också till att ni ansvarar för planeringen av olika moment även om ni samarbetar.

Gestalta de värden du vill förmedla

Även många av de andra utmaningarna med samundervisning som lärare nämner har att göra med hur vi organiserar oss. Men det känns inte omöjligt att organisera oss bättre för att få det att fungera. Jag ser direkt att våra tankar på Glömstaskolan, om hur vi ska bygga vår organisation för att nå målen, stämmer väl överens med detta arbetssätt. Vi kommer bland annat att arbeta i årskurser, inte klasser, och genom det fler vuxna som samarbetar med årskurserna, något som skiljer sig från tanken en klass en lärare.

Sundqvist presenterar en undersökning med 346 elever, där de berättat vad de tycker om samundervisning. Samtliga önskar två lärare i klassen och de tycker att de klarar sig bättre, att de får mer hjälp och att det blir mer variation. Endast ett fåtal nämner nackdelar, som då handlar om att det kan vara förvirrande om lärarna säger olika. och som Sundqvist säger:

"När vi vuxna samarbetar är vi fantastiska modeller för eleverna - då lär de sig samarbeta också!”

Jag är nyfiken om att läsa mer om detta. Ett av våra mål inför nästa år, då vi drar igång Glömstaskolan i större skala, är att bygga en organisation som gynnar samarbete och bygger bort ensamarbete. Här har vi modeller som vi kan se på och använda i våra funderingar om hur vi ska bygga organisationen för att möjliggöra detta. Alla som i dag upplever att de arbetar på en skola där ensamarbete är rådande bör få chans att lyssna till Sundqvist.

Fröken Ann

Aktionslärande - utveckla undervisningen tillsammans med dina kollegor

Maria Glawe använder aktionslärandemodellen för att utveckla undervisningen tillsammans med kollegor på gymnasiet. Syftet är att stärka elevernas läsutveckling.

Nu börjar det närma sig höstlov och lärare reflekterar över första delen av höstterminens lärande och utveckling. På vilket sätt har undervisningen bidragit till elevernas lärande? Vilka förändringar är nödvändiga att genomföra för att möta de utmaningar som uppstått i undervisningen? På vilket sätt behöver vi kollegor samarbeta?

Aktionslärandemodellen

I mitt försteläraruppdrag och specialläraruppdrag arbetar jag bland annat med att bidra till lärares lärande gällande läsfrämjande insatser i undervisningen. Jag har använt mig av aktionslärande tillsammans med kollegor i syfte att förändra undervisningen så att eleverna lär sig använda lässtrategier för att bli bättre läsare. Syftet med mitt inlägg är att berätta hur vi använt aktionslärandemodellen för att förändra undervisningen och bidra till elever och lärares lärande. Genom aktionslärande dokumenteras och utvärderas det vi gör i undervisningen samtidigt som vi tillämpar metareflektion.

Bygga en bro mellan pedagogik och specialpedagogik

Vi utgick från att bygga en bro mellan pedagogiken och specialpedagogiken genom att lyfta in specialläraren i klassrummet för att modellera hur man kan arbeta framgångsrikt med lässtrategier i syfte att stärka elevernas läsförståelse och läsutveckling. Det behöver inte vara en speciallärare som genomför undervisningen, men givetvis någon som har goda kunskaper i hur man modellerar användningen av lässtrategier i undervisningen. Lärarna som ingick i aktionslärandet (3 st) observerade undervisningsprocessen. Syftet med modellen är att lärare utvecklar sin förståelse och lärande kring läsfrämjande insatser genom att observera det som sker i undervisningen för att sedan på egen hand arbeta vidare med eleverna i undervisningen med ett nytt arbetssätt.

Forskningsmodell med dokumenterad effekt

Det som ligger till grund för aktionslärandet är elevernas behov av att stärka sin läsförståelse i samband med läsning av skönlitterära texter och sakprosa. Tillsammans planerade vi upplägget i undervisningen och reflekterade över effekter och vidare arbete tillsammans. Lärarna presenterade ett önskemål utifrån elevernas behov och jag kopplade ihop det med lämpliga läsfrämjande insatser som har vetenskapligt stöd. I detta fallet handlade det främst om RT-modellen (Reciprocal teaching är en forskningsmodell med dokumenterad effekt på läsförståelse). Aktionsplanen gick ut på att genomföra förändring i undervisningen, vilket blev nya lärsituationer för eleverna. Lärarna och jag träffades med jämna mellanrum för att reflektera över effekter och resultat samt hur vi kan arbeta vidare med ytterligare aktioner i syfte att stärka elevernas läsutveckling.

Professionella vinster

Det finns många professionella vinster med aktionslärande för att förbättra undervisning. En vinst är att lärare lär tillsammans och processen initieras av lärarna själva vilket jag upplever stärker lärares motivation. Det är praktiknära och har hög relevans eftersom lärarna ansvarar tillsammans för förändringen. Lärare får en möjlighet att mötas i lärandet och nyttja sin professionella kunskap. Det är mer framgångsrikt att utveckla undervisningen utifrån behov som uppstår i klassrummet än yttre krav som bestämts av andra aktörer utanför klassrummet. Vår teoretiska förankring förutom RT-modellen är Helen Timperleys modell ”från professionell utveckling till professionellt lärande”. Hon menar att det kollegiala lärandet är viktigt. Lärare behöver diskutera undervisning och förändra undervisning tillsammans för att sedan diskutera igen. Ytterligare en vinst är dels att lärarna måste förbereda sig väl för att genomföra undervisningen och dels att våga misslyckas och lära nytt. Det stärker det professionella lärandet. Det är viktigt att vara flexibel och se möjligheterna med att undervisa varandras elever samtidigt som lärarna deltar i kompetensutveckling.

”Spring inte på alla bollar”

I mitt uppdrag som förstelärare ska jag bidra till professionellt lärande, utveckling och högre måluppfyllelse vilket känns oerhört meningsfullt och berikande. Enligt Timperley ”är det viktigt att inte springa på alla bollar”. Identifiera ett utvecklingsområde att fokusera på. Vi valde läs- och lärstrategier som fokusområde eftersom det var angeläget för våra elevers utveckling. Lärande kräver samarbete menar Timperley och som förstelärare måste man arbeta tillsammans med kollegor för att skapa hållbar förändring och utveckling. Vägen har inte varit spikrak, men det är inte meningen. Frågan är vad vi missat av värde om vi inte hanterat motgångarna på vägen. Det viktiga är att inte fastna i gamla föreställningar utan våga gå ut från bekvämlighetszonen. Tidsaspekten är en evig fråga, men inget för läraren att fundera över. Det är skolledaren som, utifrån elevernas behov, behöver bestämma sig för vilken fortbildningsinsats som är mest gynnsam för lärarnas lärande. Kort och gott, lägg tid och kraft på rätt sak.

”Anyone who has never made a mistake has never tried anything new.” (A. Einstein)

Nyfiken på att veta mer om Marias arbete?

https://sites.google.com/a/edu.trelleborg.se/laesande-och-laerande-i-en-uppkopplad-skola/

Du kan även följa henne på Twitter: @MariaGlawe

Kamratrespons - att arbeta med god miljö för lärande

Film eller bilder är ett bra sätt att förstärka budskap. I arbetet med kamaratrespons och uppdraget att skapa en god miljö för utveckling och lärande har Therese Linnér hittat filmen som hjälper henne att skapa ett gemensamt språk tillsammans med eleverna i klassrummet.

Ibland säger en bild och en film betydligt mer än tusen ord. Filmen om Austins butterfly cirkulerade runt på sociala medier för något år sedan. Jag fastnade ordentligt för den. En film som förstärker arbetet både med kamaratrespons och vårt uppdrag att skapa en god miljö för utveckling och lärande (Lgr 11 s.10).

Vi har startat vårt arbete med att bli textmedvetna genom att jobba med strukturer för text men också genom att jobba med repons på texter. I kunskapskravet för A i år 6 står det:

Dessutom kan eleven ge välutvecklade omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet och kvalitet på ett väl fungerande sätt. Lgr 11 s. 230
Om eleverna ska ges möjlighet att nå det kunskapskravet så behövs det träning och explicit undervisning. Det arbetet har vi påbörjat. En viktigt del i det arbetet är att förstå sjävla poängen med att ge och få respons.

När vi hade sett filmen konstaterade eleverna att - Åhh - precis så! Vi hjälper varandra!

Därifrån kunde vi ta steget till det ständigt pågående arbetet med att skapa en god miljö för utveckling och lärande. Vad krävs av oss alla för att det ska vara en tillåtande miljö där vi har fokus på lärande? Vad behöver vi tänka på för att man ska kunna ge och ta emot feedback på det arbetet vi gör utan att någon ser det som att man är elak?

Bra diskussioner om hur man kan säga, om våra stödstrukturer med frågor till texten och om hur man kan ta emot tips och idéer och omsätta det in i sitt arbete.

Filmen är nu en del i vårt gemensamma språk när vi lära oss mer om respons, textbearbetning och samtidigt lär oss för livet!

/Therese

Vill du veta mer om hur vi jobbade med textmedvetenhet så hittar du det här

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg, ThereseLinner - att lära tillsammans. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin