Lärarförbundet
Bli medlem

Det bästa för oss alla

Det bästa just nu med läraryrket 1 – högklassig fortbildning och undervisningskraft

Klockan 08:46 i tisdags morse ljöd Bonnier Conference Centers dimmade ljusgård av ett pedagogiskt sorl, förväntningarna inför dagen gjorde volter i luften. Dialekter och några resväskor i ett hörn avslöjade att många rest långt. Eftersom jag var där ensam kunde jag vara lite av en fluga på väggen. Jag pausade inte när det var fika eller lunch. Jag lyssnade till samtal kollegor och främlingar emellan. Ibland kunde jag inte låta bli att delta, men mest höll jag mig för mig själv. Jag blev lycklig och stolt över det jag fick bevittna. Så mycket kompetens! Så mycket engagemang! Sådan undervisningskraft! Sammansvetsande, utvecklande samtal; ”Då tänker vi lika! Så här gör jag… Hur för vi över det här till undervisningen?” Vi behöver fler av sådana här samtal för att kunna växa tillsammans. Jag har både fantastiska och kompetenta kollegor på Abrahamsbergsskolan och just därför kommer jag aldrig att sluta önska oss mer tid för lärande samtal. Lärande samtal, som kan vara allt från gemensam planering för temaområdet som ska påbörjas till att tala om hur vi inspirerar våra elever till att skriva. Jag gissar att du har koll på att feedback lärare till lärare ligger i toppen på Hatties lista över vad som påverkar elevers studieresultat.

Föreläsningen då? kanske du undrar. Den som satte igång så många spännande samtal. Hur var den? Vem var det som föreläste?

lifelong learning

PISA eller LIVET

Föreläsaren pratade mycket om;

Lära för livet. Att vi glömmer det i Sverige, för tillfället, och bara fokuserar på PISA-resultaten och på hur vi ska få ett mycket bättre resultat nästa gång. Han tycker det är bra att testa elever OM det handlar om att man t ex vill se vilka förkunskaper de har. På så sätt kan man planera sin undervisning och individualisera bättre. Han liknade prov med yxor. Hur bra de är - beror på hur de används. Hur eleverna lyckas i förhållande till sina klasskamrater borde vara helt ointressant – så länge de utvecklas och vi lärare ser framsteg! Tänkvärt: Det är viktigt att lyfta och utmana de som gör stora framsteg men inte kommit så långt i sin språkutveckling. Men det är också viktigt att lyfta och utmana dem som inte gör några framsteg i toppen!

fortbildning om framsteg

fortbildning om framsteg

”Teachers set the culture of their class rooms!” Så sant. Så befriande att höra. Alltså inte eleverna. Inte curlande föräldrar. Inte… Vi behöver absolut diskutera vad/vilka som påverkar oss utifrån och hur vi kan hjälpa varandra när vi känner att klassrumsklimatet förändras i fel riktning.

The learning pit. Vi fick en inspirerande vandring i gropen. När eleverna möter en tuff utmaning i sitt lärande vinglar de ner i gropen och det kanske tar tid för dem att ta sig upp. Men till slut händer det! Stolta om än utmattade kan de titta tillbaka på sin ansträngande klättring. En av våra viktigaste uppgifter i skolan är att lära våra elever att mentalt arbete är ansträngande. Ge aldrig upp – enjoy the wobble som James Nottingham själv uttryckte det. Jag vet att du redan nu har gissat att det var han som föreläste. Slutligen; ställ dig frågan om de som klarar det mesta i ditt klassrum får tillräckligt med utmaningar. Om de klättrar ner i gropen tillräckligt ofta. Det tänker jag göra.

learning pit


Det bästa just nu med läraryrket 2 – resorna till landet Narnia

Några gånger varje vecka får jag resa till landet Narnia. Mitt uppdrag som förstelärare är läs- och skrivutveckling och just nu arbetar jag tillsammans med treorna för att alla ska kunna använda läsförståelsestrategierna naturligt i sin självständiga läsning (det händer så mycket i eleverna när de läser, så det kan omöjligt kallas tyst läsning). Högläsningen är helig och schemalagd. När jag läser högt är jag en modell för lärande och pausar när vi behöver diskutera något;

”Stopp! Nu måste vi reda ut en oklarhet Vad betyder etter? ”

”Stopp! Jag vill att ni blundar medan jag läser beskrivningen av herr Tumnus hem. Se om ni får några tydliga inre bilder.”

”Stopp! Vad säger det här stycket oss om drottningens personlighet? Vad kan vi läsa mellan raderna?”

Läsförståelsestrategierna ger oss möjlighet att djupdyka ner i berättelsen. På riktigt. Vi simmar vid botten nu, under nästan varje lästillfälle. Tidigare snorklade vi runt lite på ytan. Det är häftigt att vi behöver större och större syrgastuber för varje tillfälle. Vi vill stanna länge under ytan, även om snön viner i våra ansikten :-).

gemensam läsupplevelse

dokumentation över den gemensamma läsupplevelsen

Vi förutspår, gör inferenser, skapar inre bilder, kopplar berättelsen till egna erfarenheter, förklarar nya ord och uttryck, reder ut oklarheter, aktiverar våra förkunskaper, sammanfattar det lästa, plockar ut nyckelord och ställer frågor på texten. Häpnadsväckande och klurigt hur eleverna klurar ut.

Förra veckan räckte en elev upp handen under högläsningen. Vi pausade, som vi alltid gör när vi läser. Han förklarade att han var ”lite detektiv nu” och trodde att barnen i berättelsen bara kunde gå in en åt gången i klädskåpet för att något magiskt skulle hända. Då utbrast en annan elev; ” Men nu förutspår du ju! Då är du ju spågumma och inte detektiv!”.

Slutligen, det blev ramaskri i klassrummet när en elev högljutt avslöjade mig häromdagen efter att ha sneglat mig över axeln och ner i boken;

”Skriver du i boken???!!!”. Jag fick förklara att jag tjuvläser kapitlet hemma och skriver saker som jag vill att vi pratar om tillsammans i skolan, direkt i boken.

Mellan dig och mig så började jag i höstas med post-it-lappar som till slut var spridda över skolan likt brödsmulorna i ”Hans och Greta”. I boken lever planeringen av läsförståelsestrategierna kanske lika länge som den sagan? :-)

dykcertifikat

dykcertifikat


Tips för tid. Då ska jag försöka svinga mitt trollspö och ge er lite tid över, som ni verkligen förtjänar. Ett av svaren är undersöka fel/kompisrättning.

  • Mina elever lägger sin matematikbok på vår samlingsmatta när de har räknat färdigt sina sidor.
  • Nästa elev som är klar går till mattan, tar med sig boken som ligger där och hämtar sin kompis. Sedan kompisrättar de sidorna tillsammans. Har de olika svar på några uppgifter får de kontrollera sina uträkningar och komma överens om gemensamma svar.
  • När alla har rättat ses vi i samlingsringen och undersöker våra fel tillsammans. Vad blev fel? Varför då? Vilken var tankevurpan? Vad har vi lärt oss? Vi förtydligar på whiteboardtavlan.

Jag har kompisrättat/undersökt fel med min klass (går nu i årskurs 3) sedan de gick i årskurs 1. Jag har inte rättat en enda matematikbok på två och ett halvt år och har ännu bättre koll på mina elevers styrkor och svagheter. Detta tack vare att vi undersöker felen gemensamt! Något vi dessutom fått, tack vare detta, är ett tillåtande klassrumsklimat. Något mer? Jo. Jag försöker styra det så att rättningsparen varierar. Feedback elev-elev är underskattad. Många stjärnögon tänds under samarbetet med en som också undrar, en som kan förklara allt eller kanske en som inte förstått alls…


Förstelärartankar

Det här är mitt andra år som förstelärare. Förra året var det mycket enjoy the wobble i lärgropen, eller kanske t o m – var ligger lärgropen? Jag tror att vi alla har klättrat upp nu och lärt oss massor på vägen. På min skola har vi förstelärare främst hållit i fortbildning av kollegiet på studiedagar och konferenstid, både intern och extern. Vi träffas en gång varje månad, tillsammans med arbetslagledare och skolledning. Det är jag glad för eftersom tid är en utmaning. När jag tittar tillbaka ser jag att vi verkligen försökt tänka på att skapa stunder som ska ge våra kollegor något att bära med sig. I vår ser vi fram mot ett besök av Barbro Westlund samt askultation i varandras öppna klassrum. Så, avsatt tid till försteläraruppdraget eller inte avsatt tid – det är frågan. Jag tror att vi behöver tid för att kunna planera och arbeta mot gemensamma mål om vi ska göra någon skillnad, i det större perspektivet, för våra kollegor. Kollegor som så klart har åsikter om oss, positiva och negativa. Får vi förstelärare mer avsatt tid för vårt uppdrag så tror jag att de flesta åsikter från dem skulle bli ännu mer konstruktiva och positiva - eftersom vi skulle ha möjlighet att utföra ett ännu bättre jobb. För oss alla.

Bevingade skolord - #BETT2016

Grit. Challenge based learning. The learning pit. Learning outcome. Några av de bevingade skolorden som följer med mig hem från resan till London och BETT 2016.



Angela Lee Duckworth på BETT arena, BETT London 2016.


Grit

(tåga, driv, ihärdighet, envetenhet, uthållighet, kämparvilja)

Psykologen Angela Lee Duckworth talade på BETT arena under fredagen, på samma tema som sitt uppmärksammade TedTalk; GRIT! När hon lämnade sitt uppdrag som konsult och började undervisa sjundeklassare i matematik blev hon nyfiken på vad det egentligen är som skiljer de som lyckas i skolan med de som inte lyckas i skolan. Att det inte handlade om intelligens konstaterade hon snart; det finns både mer och mindre begåvade elever som inte lyckas i skolan. Efter att ha studerat detta konstaterar hon att ´grit´är den egenskap som skiljer eleverna åt.

Grit är inte helt enkelt att översätta till svenska, men en kombination av begreppen tåga, driv, ihärdighet, envetenhet, uthållighet och kämparvilja ger en god bild av vad det handlar om. Och visst kan vi väl enas om att det det kan skönjas en helt annat tåga i de elever som visar på störst utveckling under sin skoltid?!

Bohund secondary schools ledord.

Challangebased learning

(Utmanandebaserat lärande, UBL)

Vi besökte Bohunt, en skola med cirka 1300 elever mellan 11-16 års ålder. En tydlig inramning för Bohunt är det som kallas Utmanandebaserat lärande. Jag vill påstå att detta inte ska översättas med problembaserat lärande (PBL), det handlar snarast om just utmaningar snarare än problem.

Skolan hade en tydlig koppling till undervisning som är "viktigt på riktigt", där uppdrag eleverna arbetar för att lösa faktiskt är riktiga utmaningar för samhället. I Sverige talar vi också om "värdeskapande" och det är tydligt kopplat till UBL.

Be the change you wan´t to see in the world. Tavla uppsatt på Bohunt secondary school.

Eleverna sparar ihop till resor, men inte de vanliga semesterklassresorna utan resor de gör för att utveckla sitt lärande. De åker till Island och undersöker vulkanutbrott, till polerna och undersöker temperaturskillnader. Eleverna bidrar även till närsamhället genom att ställa upp som volontärarbetare där behovet finns. Jag minns inte alla projekt de berättade om men det var fascinerande. Pengar till resorna måste eleverna samla in själva, med strikta direktiv om att finansieringen inte får komma från mamma- och pappabanken. 100 procent av resan ska finansieras genom egen insamling och totalt måste de samla in 150 procent av kostnaden då det finns ett krav på att överskottet går till en hjälporganisation.

Jag sparkade av mig skorna och spelade lite skuggfotboll tillsammans med elever på Elm Park Primary School. Foto: Johan Lindström

The learning pit

(Lärandegropen)

Elm Park är eleverna mellan fyra till tio år gamla och här pratade de mycket om "the learning pit". När du känner att en uppgift är svår, att det skulle vara enklare att bara ge upp, då är du i lärandegropen. Då är det viktigt att veta att när du väl är på väg upp ur gropen igen så kommer du att vara otroligt nöjd över att du kämpade och löste det. Och om du inte hamnar i lärandegropen, då lär du dig förmodligen inte så mycket.


Learning outcome

(Effekt på lärande)

Hur mäter vi lärandet som sker i klassrummen? Många var de föreläsare som tog upp PISA-resultaten och samtliga ställde de sig undrande till huruvida det är det bästa sättet att mäta skolans framgångar. För hur lägger vi fokus på den utveckling som sker, på processen, snarare än resultatet?

"One year´s growth for one year´s input."
- Angelica Hedin, Bonniers

Angelica Hedin, redaktionschef på Bonniers Education, betonade hur viktigt det är att mäta för att ta reda på om vi gör rätt saker och om eleverna verkligen lär sig det vi undervisar och på så sätt också skapa ett system där alla kan lyckas.

Detta lockar mig mycket - att få bra möjligheter att mäta effekt, att mäta utveckling snarare än resultat. Hur det ska göras vet jag ej, men jag hoppas att någon kommer på det! Tills dess kan vi börja med att skapa oss en gemensam bild av hur stor utveckling/progression vi förvänta oss av ett års undervisning. Börja höstterminen med just denna diskussion! Det tänker i alla fall jag göra.

Fröken Ann

Hemsida:
frokenann.org

Bloggar:
frökenann.se
frökenann.com

Övriga sociala medier:
Fröken Ann på Facebook
Fröken Ann på Twitter

Tron på en dynamisk skola för alla

Skolan, möjligheternas land. Hur tillgänglig är den? Lärmiljöer ska utformas så att de blir tillgängliga för alla barn och elever. Förstelärare, speciallärare och lärare som ett reflekterande team borde samarbeta i större utsträckning för att utveckla dynamiska lärmiljöer.

I onsdags deltog jag i Lärarförbundets inspirerande nätverksträff för förstelärare. Inför träffen hade vi läst och reflekterat över innehållet i boken Förstelärare - En handbok av Per Kornhall. Vi lyfte intressanta aspekter som rör skolutveckling och jag delade med mig av mina tankar kring avsnittet Vår moraliska skyldighet, vilket kan sammanfattas med följande ord: Alla ska i mål, alla barn ska lyckas i skolan. I boken skriver Kornhall (2015) att hundratals huvudmän och tusentals skolor bryter mot skollagen. Han för fram kritik, men också förslag på lämpliga åtgärder. Förstelärare spelar en viktig roll för att bryta detta mönster och kan lyfta lärarprofessionen så att lärare får möjlighet att ge röst i debatten på flera nivåer. Kornhall (2015) vill hjälpa oss att minnas varför vi valt att bli lärare; ...vi tycker om barn och ungdomar och vill hjälpa dem att utvecklas.

I skollagens tredje kapitel framgår det tydligt att varje elev ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. (SFS 2010:800) För att lyckas stimulera och utmana alla elever nu och framåt behövs ett helhetsgrepp på tillgänglig utbildning. Begreppet tillgänglighet beskriver hur väl skolan fungerar för barn och elever oavsett funktionsförmåga. Att utveckla sin verksamhets tillgänglighet innebär att anpassa den pedagogiska, den fysiska och den sociala miljön i relation till barns och elevers lärande. Arbetet ingår i verksamhetens kvalitetsarbete, i det pedagogiska utvecklingsarbetet och som ett stöd för likabehandlingsarbetet. (SPSM)

Med öppna ögon måste vi anta ett normkritiskt perspektiv för att få syn på det som begränsar individer från att lära och utvecklas i skolan. Det går inte längre att blunda för den långa tradition av exkluderande lösningar. Allt för ofta blir elever problembärare istället för att skolan söker förklaringar i organisationen runt eleven och i lärmiljön. Det behövs inga diagnoser i skolan för att ge alla barn och elever den stimulans, utmaning och stöd de behöver, men vi behöver vägledande kartläggningar på organisation-, grupp- och individnivå av god kvalitet som synliggör vilka förändringar vi behöver göra i organisationen runt eleven samt i lärmiljön.

I skolan välkomnas mångfald. Olika är ett måste eftersom det berikar och ger nyanser. Lärare vill se och uppleva oberoende tänkare, men frågan är om lärmiljön begränsar eller ger tillräckligt utrymme? Vi behöver synliggöra de normer som påverkar oss i skolan, våga ifrågasätta och göra nya tolkningar. Vi behöver skifta fokus från att hitta de som avviker och istället analysera det i lärmiljön som försvårar. Vi behöver helt enkelt rita om våra kartor. Skolorganisationens alla aktörer behöver ta ansvar för kvaliteten och se till att det finns höga krav och förväntningar på alla inblandade. Att vara normkritisk är att vara kreativ. I boken Normkreativitet i förskolan - om normkritik och vägar till likabehandling (2015) av Karin Salmson och Johanna Ivarsson berättar de om normkreativitet, dvs. när vi lämnar säker mark för att utforska det okända skapas nya insikter och ny energi för att förändra så att alla barn och elever utifrån olika behov och förutsättningar får stimulans, utmaning och möjligheter. Normerna behöver utvidgas - alla måste få plats! Om det finns individer som inte utvecklar sitt lärande måste vi börja analysera och förändra lärmiljön.

I takt med att förändring sker blir det synligt att fler gynnas, om inte så uppstår nya behov att ta hänsyn till. I min lärmiljö är elevernas olika egenskaper, erfarenheter och kunskap en tillgång och jag är glad över att varje dag möta mångfaldens rikedom. Jag utmanar skolans idé om normalitet och avvikelse och välkomnar ett dynamiskt förhållningssätt. Olikheter är inte bara en styrka utan också en självklarhet.

Jag vill föra in en dynamisk tanke i skolan angående föreställningen om specialpedagogik. I stor utsträckning förknippas specialpedagogik med elever i behov av särskilt stöd och specialläraren och specialpedagogen involveras först när individens svårigheter upptäckts i lärmiljön och inte i förebyggande syfte för att förhindra att svårigheter uppstår. I boken Pedagogisk kartläggning (2012) förmedlar Petra Runström Nilsson att många forskare menar att det är i mötet mellan elevens förutsättningar och skolans miljö som skapar svårigheterna. Vi vet att elevernas svårigheter inte är statiska utan uppstår i vissa situationer och i vissa lärmiljöer. Vi behöver se på speciallärarens roll i ett nytt ljus och använda kompetensen på ett effektivt sätt som gynnar alla elevers lärande och utveckling.

En spännande tanke för skolor att utforska vidare är hur specialpedagogiken kan bidra till att elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska få ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. (SFS 2010:800) Skolor behöver exempelvis bli bättre på att uppmärksamma särskilt begåvade elever, som många gånger har svårt att passa in i skolan. Barn som har en fallenhet för något eller några områden måste få möjlighet att fördjupa sitt lärande i skolan och därmed nå sin fulla potential. Skolverket meddelar att det inte alltid är lätt att uppmärksamma en särskilt begåvad elev eftersom det händer att de underpresterar, i skolan för att passa in eller för att de har tappat lusten att lära. I en del av Skolverkets stödmaterial att arbeta med särskilt begåvade elever framgår det givetvis att särskilt begåvade elever är olika, men det finns vissa kännetecken att vara uppmärksam på i lärmiljön. Det är viktigt att lyfta fram att särskild begåvning inte är en diagnos.

I mitt uppdrag som speciallärare och förstelärare arbetar jag för att bygga en bro mellan specialpedagogiken och pedagogiken så att lärare kan få stöd i förändringen av lärmiljön för att möta alla elevers olika förutsättningar och behov inom klassens ram. För att stödinsatser inte ska bli utpekande för eleverna och för att man inte ska knyta specialläraren till några få elever elever används specialläraren som handledare åt läraren. Specialläraren och läraren kan enligt Ahlberg (2013) bilda ett reflekterande team där specialläraren handleder läraren utifrån de behov läraren ringar in i lärmiljön. I min magisteruppsats finns ett exempel på hur specialläraren, försteläraren och läraren möts som ett reflekterande team och samverkar kring läsfrämjande insatser i lärmiljön.

En tillgänglig skola för alla skapas genom en lärande organisation där kollegialt lärande är i fokus i syfte att förbättra lärmiljöer för alla elever. Gamla tankesätt måste utmanas och ersättas med nya. Det behövs mer forskning som syftar till att definiera både speciallärarens förändrade yrkesroll och förstelärarens roll samt hur dessa yrkesroller kan arbeta nära lärare i syfte att utveckla en dynamisk skola. Jag antar att förstelärarna och speciallärarna är och kommer bli än mer betydelsefulla framöver när skolor mer och mer fokuserar på utveckling av lärares professionella lärande och utveckling av en tillgänglig skola för alla elever.

När jag läste Lars H Gustafssons bok Elevhälsa börjar i klassrummet (2009) fastnade jag särskilt för slutkapitlet Se människan! Gustafsson lyfter fram Tranströmers berömda dikt Romanska bågar:

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

När vi ser eleverna som de är och är lyhörda för deras behov så lär de sig att möta den Andra på samma sätt. Gustafsson ställer ofta frågan till sig själv: Kan jag se valv bakom valv oändligt hos eleverna(...)?

Gustafsson (2009) lyfter fram vikten av att vi förblir lekande och skapande människor så att vi blir bra på att fantisera och på det sättet kan föreställa oss hur andra har det i sina liv och hur de upplever sin situation. Han betonar bland annat skönlitteraturens kraft när vi arbetar med människor. Vi läser bland annat för att vi ska förstå vem vi själv är och vem den Andre är. Vi har en värdefull gemensam uppgift som Gustafsson lyfter fram och det är att se valven. I oss själva och i andra. Att vara människa. och att vara stolt över det.

Den berikande förstelärarträffen i onsdags fick mig att här och nu dela med mig av min dynamiska tanke gällande skolans väg mot en tillgänglig skola för alla elever. Dynamiskt tänkande ställer allt upp och ner och ger dig djupare förståelse för hur du kan utvecklas som professionell lärare. Mina avslutande ord hämtar jag från Apples Think different-kampanj: De människor som är galna nog att tro att de kan förändra världen är de som också gör det. Är du galen nog att förändra skolan?

Maria Glawe, speciallärare och förstelärare på SSG i Trelleborg. https://sites.google.com/a/edu.trelleborg.se/laesande-och-laerande-i-en-uppkopplad-skola/





Tillgänglighetsmodellen, SPSM

Packlista inför BETT 2016

​Det är dags att packa väskan inför BETT 2016. Fyra dagar i London, fyllda av studiebesök, föreläsningar, nätverkande och mässbesök. Vad behöver jag ha med mig?

Rätt glasögon

Jag gillar att, redan innan jag åker till exempelvis BETT, SETT eller Skolforum, ha en idé om vilket fokus jag ska ha. Fortbildningssatsningar som dessa erbjuder vida smörgåsbord att plocka av. Antingen kan du äta lite av varje, men inte riktigt få chans att verkligen smaka på det som kittlar dina smaklökar mest. Eller så kan du läsa på innan och sikta in dig på det godaste, för den verkliga smakupplevelsens skull. Det finns fördelar och nackdelar med alla sätt men för mig ger det mest utdelning om jag ser till att fokusera på ett spår och verkligen fördjupa mig i det. Framför allt eftersom det vi får ut av en föreläsning redan från början är komprimerad. En föreläsning är att skrapa på ytan. Med fler föreläsningar på samma tema får jag chans att ta del av många olika vinklar och perspektiv.

Reflektionstid

Det är i princip non-stop påfyllning från det att jag anländer T-centralen för att ta mig ut till Arlanda och tills det att jag är tillbaka på centralen igen. Det bollas med kollegor, nätverkas, föreläsningarna går i ett, mässan erbjuder miljontals intryck. Mitt i all denna påfyllnad är det också viktigt att avsätta tid för reflektion, tillsammans med andra liksom i ensamhet. Att springa på en föreläsning direkt efter en annan, när huvudet ändå är fullt av tankar från den första föreläsningen, det ger mindre än att faktiskt hoppa över en föreläsning och låta tankarna tänka klart. Ge dig själv tid till att på riktigt internalisera och chans att göra dina insikter till kunskap.

En plan

Eller i alla fall ett embryo till en plan om hur jag vill arbeta vidare med mina nya lärdomar. Det kan vara svårt att veta innan, exakt hur jag ska jobba för att dela kunskapen vidare i organisationen, men att ha en tanke om det gör det lättare att ytterligare spetsa fokuset och se till att jag får med mig rätt saker hem - saker som är viktiga för just den organisation jag arbetar i.

Bollplank

Att ha någon att bolla tankar och idéer som kommer upp under veckan, direkt på plats, är ovärderligt. Gärna någon som har lite annat fokus än mig själv, men med samma mål. En kollega, eller två. Gärna tre. Tillsammans utforskar vi vår verksamhet genom att bära med oss våra behov på studiebesök och föreläsningar.

Lärare

Åk inte bara rektorer eller endast personal från ledningen - se till att ta med er lärare på resan! De som arbetar på golvet har avgörande perspektiv som bör lyftas in i utvecklingstankarna. De bidrar med diskbänksrealismen - med de faktiska behoven utifrån klassrumsgolvets perspektiv. Har ni endast två platser, ta med minst en lärare!

Kompetens

Det kan ju låta lite lustigt, för det kallas kompetensutveckling och då borde det ju vara kompetens vi får, men en viss del kompetens bör du också ha med dig! Jag pratar inte om din yrkesskicklighet som rektor eller lärare utan din kompetens som lärspridare och kulturbyggare. Det finns ibland en diskussion om saftglasrättvisa när det handlar om exklusiva kompetensutvecklingar som till exempel en resa till BETT i London. Och det finns så klart argument för att olika personer bör få åka, men jag tror att en skola vinner mest på att ha ett kärngäng med lärspridare som har visat att de besitter kompetensen att kunna dela erfarenheter, idéer, tankar, metoder och allt vad de får med sig till sina kollegor. Alla är inte intresserade av det efterarbetet. Alla tycker inte att det är kul. Alla prioriterar det inte. Alla har inte den kompetensen. Och det är okej. Men när man skickar personer på den här typen av kompetensutveckling så bör man försöka se till att få ut så mycket det går av det - saker som faktiskt påverkar resultatet i skolan på hemmaplan. Det lyckas vi bäst med genom att hitta personer som har effektiva sätt och metoder att implementera det goda de lär sig på skolan i stort, inte bara i sitt eget klassrum. Personer som gör analyserna och kopplar sambanden för att se hur vi bäst kan tillämpa goda lösningar på vår verksamhet.

Gör en fantastisk vecka i London, alla ni BETT-resenärer. Se till att packa väskan full med bra input till kollegiet på hemresan.

Ett tips för er som är på plats: Glömstaskolan håller Pedagogisk pub från 18.00, i kväll, ons 20/1, på The Tyburn wetherspoon, Edgware RD 18-20, London. Kom du med och reflektera tillsammans med oss.

Best of Förstelärarbloggen 2015

Topp tre blogginlägg i Förstelärarbloggen 2015.

Topp tre blogginlägg i Förstelärarbloggen 2015.

Vuxna förebildar och barn efterbildar, så gör man för att skapa problemlösande elever och effektiv utvärdering. Det här handlade de tre mest lästa inläggen i Lärarförbundets Förstelärarblogg om 2015.

Under 2015 har fyra förstelärare skrivit i Förstelärarbloggen, där de har delat med sig av tankar, tips och idéer kring deras arbete med sina elever. Här är de tre mest lästa blogginläggen under året!

1. Att vara någons förebild är stort och det är ett starkt redskap i klassrummet.

Många ville läsa mer om hur Therese Linner resonerar kring att vuxna förebildar och barn och elever efterbildar. Blogginlägget toppar årets lista som det mest lästa i Förstelärarbloggen 2015.

Jag efterbildar - du är min förebild!

2. Hur gör vi eleverna till problemlösare?

Vad behöver vi för att världen ska bli hållbar? Hur bygger vi en skola för elever som ska lösa världens problem? Ann Hultman Jakobsson, alias @frokenann på Twitter ställde relevanta frågor som fortsätter att beröra - men ger oss också förslag på svar.

Hållbarhetens hur.

3. Utvärdera undervisningen är lärande för alla, både elever och lärare.

Det är viktigt med kontinuerlig utvärdering, men kan ta mycket tid. Här levereras förslag på två metoder som är tidseffektiva och ger mycket insikter.

Snabb utvärdering - är väl använd tid.

Jag efterbildar - du är min förebild!

Trots all vilja i världen hinner inte lärare kompensera för de hårda harangerna barn får med sig från sociala medier och andra livssammanhang. Vi, alla vuxna, har ett enormt ansvar för våra barn, vår framtid. Vilket förtroende och ansvar vi har eftersom vi förebildar och barn efterbildar.

Hur visste du hur du skulle göra när ni skulle lägga till med båten? frågade jag sonen.
- Det var inte så svårt. Jag har sett hur du har gjort så jag efterbildade dig. Du är ju min förebild.

Tänk att få vara någons förebild! Att vara någons förebild är stort och det är ett starkt redskap i klassrummet. Det är konstaterat många gånger att barn gör som vi gör, inte som vi säger. Vi jobbade med upphovsrätt av bilder som vi skulle använda till digitala texter. Jag hade i sedvanlig ordning haft en genomgång om det innan. Eleverna fick se en film jag gjort om lässtrategier och jag berättade att jag kontaktat förlaget och frågat om jag fick använda bilderna i min film. Helt plötsligt hade jag barn som kom och bad om att få låna telefonen för de skulle be om lov att få använda bilder. Barn gör som vi gör inte som vi säger!

En lärares vardag handlar inte bara om arbetet i klassrummet. En lärares vardag handlar om så mycket mer än att visa på modeller och skapa förutsättningar för lärande av ämneskunskaper och strategier. Det är inte bara i klassrummet det blir viktigt utan lika viktigt på rasten genom att visa på hur man kan hantera konflikter som uppstår. Vi visar modeller för samtal för att elever själva ska få redskap för att hantera det som sker. Vi skapar utrymme för att var och en ska se sin del i konflikten och ta lärdom av det för att kunna handla på ett annat sätt nästa gång. Det här inte lätt och det tar tid. Men det här är en stor del av en lärares vardag. Det jag har funderat mycket på är de barnen efterbildar och som jag ser spår av på skolgården.

Jag är helt säker på att barn i alla tider har testat gränser i bemötande vad det gäller språk och beteende på skolgårdar, i alla fall har jag sett det under mina 20 år som lärare. Det som jag nu funderar på är om det inte finns många fler röster med in på skolgården som gör att det som inte är ok känns ok för att man har hört det hos vuxna. När barn blir kränkta och ledsna för att kompisen säger "du har tur när du spelar bandy" eller "Skärp dig - sopa" och mejlen svämmar över om kommentarer och tyckanden kring barns beteende, så jobbar jag som pedagog med det sociala samspelet för att alla ska må bra och däremellan svarar på mejl allt vad jag kan. Då börjar jag fundera på vilka röster som mer finns med in på bandyplanen eller fotbollsplanen. Barn har nog i alla tider testat gränser för vad som är tillåtet att säga och göra. Ibland kan jag fundera på om det är så lätt att veta vad som är ok eller inte när man är barn idag och ser hur vuxna agerar. Barn finns på nätet där vuxna skriver hemska kommentarer, ser tv program med vuxna deltagare som ska spela ut varandra, går på idrottsmatcher där språket många gånger inte alls är vackert eller är på pojklagsmatcher där föräldrarna i motståndar laget skriker "åh vilken tur" när bollen trillar in i deras mål – det här tror jag gör att det är en ännu större utmaning att jobba med många barn i en grupp idag.

Det är aldrig okej med alla dess kommentarer och hårda sätt att bemöta varandra och det är mitt uppdrag att visa på andra sätt att kommunicera, öka försåelsen för att vi är olika, se varandras starka sidor, och skapa ett klimat där alla trivs och mår bra. Det är en stor utmaning, och frågan är om den inte blivit större med tanke på alla de röster som verkar följa med in i barnens skoldag.

Som lärare hinner man inte trots all vilja i världen kompensera upp för de hårda harangerna barn får med sig från sociala medier och andra livssammanhang utanför. Det blir viktigt med ett samarbete mellan alla vuxna som finns kring barnen.

Det är kanske dags att vi alla börjar funderar på vad det är vi som förebilder visar för de yngre generationerna och att vi ser det som allas vuxnas gemensamma uppdrag - ett tillsammans uppdrag!

Vi, alla vuxna, har ett enormt ansvar för våra barn, vår framtid och det tror jag många glömmer när de t ex står och skriker hårda nedsättande ord åt domare och spelare på hockeymatchen och 7-åringar står bredvid.

Sonens yttryck är något att fundera på i alla sammanhang tänker jag: barn efterbildar och vuxna förebildar.


Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg, ThereseLinner - att lära tillsammans. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Hållbarhetens hur

Vad behöver vi för att världen ska bli hållbar? Hur får vi välmående att trumfa pengar som drivkraft för arbete? Hur bygger vi en skola för elever som ska lösa världens problem?

På Glömstaskolan arbetar vi efter principerna i pyramiden du ser ovan. Vår vision är en hållbar utveckling ur alla perspektiv - du mår bra, din omgivning mår bra och det finns en inbyggd utveckling som ställer om efter nya råd och rön i samhället. Genom att göra kunskap begriplig och meningsfull, genom att vara nära, nyfikna och nytänkande samt genom att arbeta kommunikativt, kollaborativt, kreativt och att vara kritiskt tänkande når vi vår vision.

I tre inlägg här på bloggen kommer jag att gå närmare in på vad de här begreppen innebär för mig i mitt arbete på Glömstaskolan. Det här är mitt tredje inlägg. Läs mitt första inlägg om hållbarhet, här, och mitt andra om begriplighet och meningsfullhet, här.

Del 3 - Hur gör vi då?

“Vi ska skapa framtidens skola!” En alltför uttjatad fras idag. Kanske en floskel rent utav, för vad innebär egentligen framtidens skola?

Jag läste ett inlägg i sociala medier förra veckan, där författaren skrivit:

Fråga inte vad barnen vill bli när de blir stora; fråga vilka problem de vill lösa!

Micke Gunnarssons talar ofta om att skolan måste vara viktig här och nu för alla. Att barn inte bara ska bli något, de är redan något och har massor att bidra med. “Vad vill du bli när du blir stor?” Förutom de egentligen ganska märkliga och felfokuserade ålders- och tidsaspekterna som ligger till grund för frågan så aktualiserar den också paradoxen av att försöka skapa framtidens skola - i nutid. Det enda vi vet om framtiden är att den kommer att förändras. Översatt till skolutveckling så kan man säga att “det enda vi vet är att vilka förändringar vi än gör i skolan i år så måste vi hitta system som gör att skolan inte ser likadan ut om hundra år”.

Problemlösare

Det är med den bakgrunden begreppet “nytänkande” i Glömstaskolans pyramid ska läsas. Nytänkande handlar inte om att veta hur världen ser ut i morgon utan snarare om att vara öppen för att världen faktiskt kommer att se annorlunda ut i morgon. Det handlar om att bära en nyfikenhet inför det nya och en vilja att lösa problemen som omger världen. Vi jobbar nära eleverna, är nyfikna på vad de har att komma med och på deras drivkrafter. Processen med att förändra våra metoder för att möta varje elev är ett evigt kretslopp.

Längst ner i vår pyramid hittar vi begreppen kommunikation, kollaboration, kreativitet och kritiskt tänkande. Världen behöver fler problemlösare. Problemlösare är ett vackert ord. I begreppet innefattas både att kunna definiera vad som är ett problem samt att hitta lösningen som tar oss framåt. Att vara kritiskt tänkande, kreativ samt att kunna kommunicera och kollaborera mycket väl ser vi som nyckelförmågor för att bli problemlösare.

Allt vi gör på Glömstaskolan testas mot dessa fyra förmågor. Möblerar vi skolan så att vi kan kommunicera och kollaborera med varandra? Skapar vi en kreativ och öppen atmosfär där alla vågar testa nya saker och där misslyckanden är tillåtna? Tillåter vi eleverna att begå misstag för att lära sig? Eller försöker vi undvika misstagens trassliga gång? Vilka strukturer i skolan främjar kritiskt tänkande, och vilja förhindrar det? I dessa frågor finns några dolda sjäkvklarheter. Raka bänkrader där eleverna stirrar varandra i ryggen kommer knappast att främja kommunikation och kollaboration. En lydnadskultur kommer inte att främja kritiskt tänkande, medan en ansvarskultur snarast förutsätter det. Bygger vi bort alla hinder, ser till att allt är “barnanpassat” och tillrättalagt, eller låter vi eleverna testa och lösa saker själva?

Inlärd hjälplöshet

När jag klev in på Kästa skola för första gången i höstas, där vi huserar fram tills att Glömstaskolan står klar hösten 2016, så var det första vi såg en vägg fylld av skohyllor. Rad upp och rad ner, de översta så högt upp att även jag får sträcka på mig för att nå dem. Snabbt for frågan om hur våra små sexåringar skulle lyckas få upp sina skor där igenom mitt huvud. En annan kollega verbaliserade sina tankar:

- De där skohyllorna får vi nog flytta ner lite.

- Eller så låter vi eleverna lösa det. Det kommer att finnas elever som gärna klättrar upp för att få tag i sina skor, svarar Magnus Blixt.

Det kan verka som en banal sak, men tankarna representerar så väl skillnaden mellan en kultur som låter eleverna vara med och testa sig fram och en kultur där eleverna får allt tillrättalagt. Scenariot gestaltar tydligt vilken kultur vi på Glömstaskolan strävar efter att uppnå och hur vi tänker kring de värden vi lyfter i vår pyramid.

För att sammanfatta mina tre senaste inlägg här på bloggen, som alla handlat om vår värdepyramid:

Varför gör vi det?

- För att vi ska leva hållbart.

Vad gör vi?

- Vi gör kunskapen begriplig och meningsfull.

Hur gör vi det?

- Genom att vara nära, nyfikna och nytänkande och arbeta kommunikativt, kollaborativt, kreativt och ha ett kritiskt förhållningssätt.

/ Fröken Ann


Fröken Ann i sociala medier:

frökenann.se

frökenann.com

Fröken Ann på Facebook

Fröken Ann på Twitter

about.me/frokenann

Vilka historiska personer väljer vi att förmedla?

Sal Saladin

Sal Saladin

​Susanna Sjöstrand, förstelärare på Örtagårdsskolan i Rosengård, berättar hur hon och hennes kolleger tillsammans med eleverna namngett salarna på Örtagårdsskolan.

För några månader sedan var några kollegor och jag på Malmö Högskola för att lyssna på forskaren Laid Bouakaz när han berättade om hans senaste forskning kring nyanlända elever. Bouakaz nämnde att det finns elever som går hemifrån med kunskap som ingen i skolan kan ta tillvara på. När eleverna återvänder hem från skolan bär de i sin tur med sig kunskap som ingen i hemmet kan möta. Detta fenomen kallar Laid Bouakaz för ”den dubbla ensamheten”.

Om inte skolan blir en plats där elever kan använda sig av kulturellt kapital från sina hem, riskerar de att hamna i en dubbel ensamhet, både i hemmet och på skolan.

Bouakaz frågade oss åhörare hur många av oss som kände till Saladin (Ṣalāḥ ad-Dīn ). Vi var bara ett fåtal i gruppen som kände till den kurdiska frihetshjälten som stred tappert mot de kristna korstågen och för eftervälden är känd som ”mannen som alltid höll sitt ord”.

När vi återvände tillbaka till Örtagårdsskolan efter sommaruppehållet bestämde lärarna att alla dörrar skulle namnges efter en känd personlighet. Eleverna på skolan skulle få vara med och skriva texter till varje sal oavsett om det är klassrum, rum till kurator eller musiksal. Den pedagogiska tanken var att eftersom elever spenderar mycket tid utanför klassrummet skapas undermedvetet en relation till dessa historiska personer genom att de ständigt konfronteras med bilderna.

Jag är mentor för en grupp elever från år fyra och vi bestämde att vår sal skulle heta Saladin, ”sal Saladin”.

Eleverna blev engagerade och dagen därpå nämnde flera barn att deras föräldrar berättat om Saladins levnadsöde och några elever hade hittat en tecknad serie som handlade om Saladins liv.

När vi på Örtagårdsskolan bestämde oss för att börja namnge salarna på skolan ville vi spegla historiska personer från olika kulturer och nationer och uppmärksamma både historiska kvinnor och män. Vi kommer även synliggöra personligheter som till exempel Christer Fuglesang, Fredrika Bremer och Marie Curie för eleverna på Örtagårdsskolan.

Vilka historiska personer väljer svenska skolan att introducera för våra elever? I historieböckerna för år fyra till sex nämns endast ett fåtal människor som inte är kristna eller kommer från Europa. Om vi inte vill att elever ska hamna i den ”dubbla ensamheten” bör vi som lärare vidga våra vyer och integrera personer som kanske inte alltid finns med i läroböckerna.

Kommentarer:

Christina Ariell Todorova
Christina Ariell Todorova Lindberg

Nej
Hur ska vi faktiskt förmedla den som vi har i Sverige som kultur för exempel Raoul Wallenberg och den fantastisk projekt om humans rättigheter? Hor ska vi uppmuntra antisemitism. Vi kan inte tystna och vända historian bara att för vara politisk korrekt. Vi som lärare har stor roll att forma en kultur of frihet och demokratisk samhälle. Så vi kan inte glömma historian men vi kan bigga fria människor som kan faktiskt förstår vad innebar att stå för demokratiska värderingar.

  • Skapad 2016-02-12 18:59
Christina Ariell Todorova

Om Christina Ariell Todorova Lindberg

Jag är en positiv och lärare som vill tända ljuset of kunskap and lärande i barnen frön början av barnens liv. Jag vill uppmuntra lärare och föräldrar att tända och inte slakna den ljus i barnens liv.

Drömmar om framtiden

Susanna Sjöstrand, förstelärare på Örtagårdsskolan i Rosengård, berättar hur eleverna på skolan får träffa yrkesverksamma personer.

Astronom

Vad drömmer man om att bli när man blir stor? Inte allt för sällan påverkas människor av de yrken man har i sin närhet. Under hösten har vi på Örtagårdsskolan bjudit in olika yrkesverksamma personer. De har berättat vad de studerat för att kunna utöva sitt yrke och hur en arbetsdag kan se ut för dem. Målet är att eleverna ska träffa personer inom olika yrken, få uppleva och se olika vägar för deras framtida jobb. I skolan idag pratar vi mycket om ett formativt förhållningssätt, eleverna ska äga sin kunskap och hela tiden veta vart de är på väg. Om målet i skolan är att forma framtida demokratiska medborgare, är en viktig del att ha ett arbete. Genom att tidigt komma i kontakt med olika yrken och veta vad som förväntas av dig, vill vi hjälpa våra elever att hitta sin väg. Om en elev förstår varför det är viktigt att lära sig matematik för att bli astronom, är jag övertygad om att eleven engagerar sig i matematik på ett helt annat sätt. Meningen är också att eleverna ska få möta olika yrken både som de känner till och som är obekanta för att vidga sina vyer. Många elever har under hösten arbetat med temat rymden så det föll sig naturligt när den första personen som hälsade på var astronomen Per Bjerkeli. Eleverna ställde tusen frågor och drömmen om att bli astronom var inte långt borta efter att ha lyssnat på Per, som med väldigt enkla ord förklarar något som egentligen är ganska abstrakt.

Selfie med Christer Fuglesang

En vecka senare hörde forskaren Laid Bouakaz av sig från Malmö Högskola och bjöd in oss att träffa astronauten Christer Fuglesang. Alla eleverna i år 4 fick åka in till Malmö Högskola på kvällen och lyssna på Christer Fuglesang som berättade sin väg för att bli astronaut och givetvis hur hans arbetsdag såg ut när han var i rymden.

Publiken brast fullständigt ut i skratt när en av våra elever frågade Fuglesang om hans fru tillät honom att åka ut i rymden.

Tanken är att fler yrkesverksamma ska komma till Örtagårdsskolan, en brandman och en journalist är tillfrågade. Min förhoppning är att elevernas drömmar ska vidgas, att de ska få möjlighet att drömma om yrken som de inte visste existerar och på så sätt också förstå att skolan kan hjälpa dem att lägga grunden för att deras framtida drömmar ska gå i uppfyllelse.

Tips inför att bjuda in en yrkesverksam person:

  • Låt eleverna ta reda på fakta om yrket innan de träffar personen.
  • Förbered frågor.
  • Se till att det finns tillräckligt med tid för frågor.

Kritisk läsförmåga är viktigt både ur ett individ- och samhällsperspektiv

Vi lever i en delningskultur och många som delar information är inte kritiska läsare. Det visar sig genom missvisande och falsk information som delas i sociala medier. Uppdraget att möjliggöra för elever att bli kritiska läsare vilar på lärare i skolans alla ämnen.

Utgångspunkt

Hur kan man skapa läsfrämjande miljöer som möjliggör för elever att förstå hur texter fungerar? Vad gör texter med oss och hur påverkar de världen? Hur utmanas elever att utforska och granska texter kritiskt och ta ställning? (Bergöö & Jönsson, 2012)

Vad innebär läskritiska strategier?

Texter bör läsas med ett “kritiskt öga”. I moderna läsfrämjande lärmiljöer finns en didaktisk medvetenhet kring VAD, HUR och VARFÖR i samband med läsutveckling. Fokus på vad det står i texten, men också hur och varför texten är producerad. Läskritiska strategier är redskap som hjälper eleverna att analysera, värdera och ifrågasätta olika texter och dess bakomliggande ideologier. Syftet är att öka deras förståelse av världen och utmana egna och andras föreställningar (Bergöö & Jönsson, 2012) Några exempel på frågor som hjälper eleverna att läsa mer kritiskt är vem som inkluderas och/eller exkluderas i texten? vilka principer framställs som äkta och på så sätt okomplicerade? Hur dras läsaren in i texten som medskapare? osv.

Förena det bästa av två världar= kreativ läsning

Jag förenar två läsarter i den läsfrämjande miljön i gymnasieskolan för att skapa kreativ läsning. Läsarterna som kombineras är naiv läsning och kritisk läsning (Persson, 2007). Den läsfrämjande miljö som erbjuds i sammanhanget kännetecknas av peer och blended learning utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv. Genom att färga in specialpedagogiken skapas en möjlighet för alla elever att utvecklas till kritiska läsare. Givetvis tar det olika lång tid och stödstrukturerna måste varieras.

Lärarens modellering är betydelsefull

Texter påverkar elever på olika sätt och det måste vi synliggöra. Elever behöver träna på att utveckla sin förmåga att “läsa världen kritiskt”. Lärarens uppgift blir således att erbjuda meningsfulla lärmiljöer där eleverna får möjlighet att undersöka texter kritiskt. Läraren måste modellera hur det går till genom att erbjuda nya sätt att tala och skriva om texter. Låt eleverna ställa egna frågor och delge tankar som utgångspunkt för flerstämmiga samtal och reflekterande skrivuppgifter. Eleverna får möjlighet att beskriva den värld de lever i och hur de uppfattar det som sker.

När eleverna använder läskritiska strategier framgår det tydligt att de ägnar sig åt komplext tänkande, vilket är krävande (det finns inte utrymme att ägna sig åt annat som distraherar). Eleverna tränas i att möta och utmana sina och andras föreställningar och fördomar. När eleverna ger röst påverkar de i allra högsta grad den pågående demokratiska lärprocessen. Jag kombinerar olika metoder under arbetsprocessen för att möta elevernas skiftande behov. Läraren måste behärska olika metoder. Om inte så föreslår jag att kroka ihop med någon som kan: dvs. ägna sig åt kollegialt lärande. Läraren kan förslagsvis “låna in” en lärare som modellerar hur det kan genomföras med eleverna. Läraren lyssnar och prövar tillsammans med eleverna för att sedan fortsätta arbetsprocessen med eleverna utan modelläraren.

Vikten av att inte detaljplanera

Jag detaljplanerar inte eftersom det då finns risk att gå miste om värdefullt innehåll som eleverna lyfter genom frågor och egna kritiska tankar (Bergöö & Jönsson, 2012). Det är viktigt att vara lyhörd och lyfta det som eleverna är kritiska till och har ett behov av att tala om. Min uppgift är att vara medskapare och då lyfter jag kritiska aspekter som eleverna kanske inte berör. Att skapa balans är ett måste så att eleverna känner att det inte är läraren som sitter inne med svaret. Det är betydelsefullt att eleverna får möta olika typer av texter för att utveckla förmågan att läsa kritiskt. Vidare är det betydelsefullt att inte se kritisk läsning som något isolerat. Det kopplas ihop med andra förmågor, dvs. att samtala, att skriva, att undersöka, att bearbeta, att ägna sig åt kreativt tänkande osv. (Bergöö & Jönsson, 2012) Det sociokulturellta perspektivet är angeläget att lyfta fram eftersom kritisk läsning är en social aktivitet; åsikter prövas mot varandra i socialt samspel. Fastna inte vid en metod utan testa olika metoder.

Det meningsfulla samtalet

Det är väldigt intressant att observera läskritiska samtal eftersom det finns så många stereotypa uppfattningar och fördomar som måste utmanas. När eleverna läser kritiskt med hjälp av läskritiska strategier ökar möjligheten att se företeelser ur flera perspektiv. En del försvarar sig mot det som stör den egna uppfattningen och en del visar öppenhet för ny förståelse. Vi måste ge alla elever en möjlighet att få delta i dessa meningsskapande lärsituationer som förhoppningsvis kan bidra till en ökad förståelse för mångfalden i vårt samhälle. Ytterligare en vinst är att öka elevers medvetenhet kring delningskulturen i sociala medier. Betydelsen av att kritiskt granska information innan det delas med någon annan måste verbaliseras.

Bedömning av kritisk läsförmåga med utgångspunkt i ett sociokognitivt perspektiv (Westlund, 2013)

I ett sociokognitivt perspektiv kopplas undervisning i kritisk läsning ihop med formativ bedömning. Det går ut på att läraren direkt undervisar (ger modeller av sitt tänkande) i kritisk läsning och får uppgifter som är på en lagom utmanande nivå, syftet är klart uttalat för eleverna och de engageras genom att anstränga sig och ta ansvar för sin utveckling. Kontinuerlig respons är centralt i modellen. Läsutvecklingen och lärandet sker som tidigare nämnts i en social kontext som syftar till att eleverna ska använda sig av metakognitivt tänkande. Westlund (2013) lyfter fram att modellen används framgångsrikt i kanadensiska skolor och att den möjligtvis också skulle kunna ha framgång i svenska skolor. Hattie förespråkar synligt lärande, att läraren ser lärandet ur elevens ögon samtidigt som eleven ser sig som sin egen lärare. Jag upplever att modellen är framgångsrik med alla elever och i synnerhet elever som har läs- och skrivsvårigheter och andra funktionshinder som försvårar inlärning.

Vill du veta mer hur jag arbetat med kritisk läsning så hittar du det här: https://sites.google.com/a/edu.trelleborg.se/peerandblendedlearning/

Källor samt annan intressant information som är relevant i sammanhanget:


Persson, Magnus (2007) Varför läsa litteratur? - Om litteraturundervisningen efter den kulturella vändningen. Studentlitteratur: Lund.

Westlund, Barbro (2013) Att bedöma elevers läsförståelse…Natur & Kultur: Stockholm.

Intressant avhandling om kritisk läsning av faktatexter i gymnasiet av Anita Norlund. ”Undervisningen om kritisk läsning har tydliga brister och är alltför ytlig och privat, inte minst på de yrkesförberedande gymnasieprogrammen.”

http://www.skolporten.se/forskning/intervju/kritis...

”Gymnasieelever tränas för lite i källkritik” - Skolinspektionen

”Förmågan att kritiskt tolka och värdera källor är central inför högskolestudier och en viktig medborgarkompetens. Därför är det en mycket angelägen uppgift för skolorna att träna eleverna i detta, säger Helén Ängmo, tillförordnad generaldirektör, Skolinspektionen”

http://www.skolinspektionen.se/sv/Om-oss/Press/Pre…

Maria Glawe, Förstelärare och speciallärare i svenska, Söderslättsgymnasiet i Trelleborg. https://sites.google.com/a/edu.trelleborg.se/laesande-och-laerande-i-en-uppkopplad-skola/