Lärarförbundet
Bli medlem

Bring it on. Elevinflytande och läxor.

... och vi ska aldrig skada varandra mer

... och vi ska aldrig skada varandra mer

Jag ser elevdemokrati som en självklarhet i klassrummet. Hela tiden närvarande. Ibland slumrande på en dammig bokhylla i oförlåtande solljus. Ändå tillräckligt vaken för att jag ska kunna knäppa med fingrarna och med ens fylla klassrummet med motivation. Motivation på en helt ny nivå. Vi kanske kan se på elevdemokrati som en ständigt närvarande låtsaskompis? En låtsaskompis som harklar sig högljutt om vi lärare bestämmer för mycket i klassrummet. Någon som lägger krokben för oss när vi inte släpper in våra kompetenta elever i den demokratiska processen. Med all rätt. Om fler harklingar och krokben gör oss mer medvetna, så tvinga oss att öppna våra lärarögon inför vad som kan utvecklas i ett klassrum där elevdemokrati råder. Bring it on.
För några veckor sedan avslutade jag och min klass vårt läxarbete med faktatexter. Mina elever läste och arbetade hemma med texter som följde aktuella temaområden. Vi hade väldigt givande läxuppföljningar i skolan varje vecka. Barnen dokumenterade sin läsning med hjälp av läsförståelsestrategier som även ger dem tydliga sätt att tänka kring en text. De skrev ner nyckelord, antecknade gjorda inferenser, förklarade oklara ord/begrepp m m.

När vi nått våra mål med faktatexterna återstod det ca åtta veckor med möjlighet för någon annan slags läxa. Till saken hör att mina elever på elevrådet precis höll på att driva frågan om en läxfri skola. ”Inte för att vi har tråkiga läxor (som de så snällt och diplomatiskt uttryckte sig:-) men tänk på de barn som har det! Små barn behöver ju mest tid till att göra sina läxor men de är ju långa dagar på fritids medan vi kan gå hem tidigt. Tänk på barn som bor själva med sina mammor och pappor och har flera syskon. Hur ska de hinna få hjälp om de behöver?” Argumenten var många och underbara. Jag är så glad för att jag har fått samarbeta med dessa drivna kloka elever under tre års tid. Jag stod inför en som det verkade då, enorm utmaning. Skulle mina elever, som så passionerat argumenterade för en läxfri skola, tacka ja till det upplägg jag tänkte föreslå? Jag var för nyfiken för att lägga ner. Bring it on.

Vi satt på den blå samlingsmattan i klassrummet. Vår osynliga låtsaskompis lekte rastlöst med pennorna i en av pennkorgarna och var lika förväntansfull som jag inför vad som skulle komma. Till slut ställde jag frågan och undrade vad vi skulle göra med de sista veckorna i skolan när det gällde läxorna. En stund av eftertanke följde. Sedan blev jag överöst av spännande och seriösa förslag – på läxor de önskade sig. ”Vi kan ha läxfritt också”, lade jag till. Det ville de INTE! Vår låtsaskompis tog en parkoursväng av glädje runt väggarna. Här visade mina elever hur långt de kommit i att använda sitt elevinflytande på bästa sätt! Deras elevinflytande räckte både till beslut och planering. Vi listade deras förslag tillsammans samt skrev en plan för de återstående veckorna. De önskade att jag skulle komma med förslag på innehåll, om de stod för ramen. Vi kommer bl a att läsa texter i olika genrer samt arbeta med film och skönlitteratur på olika sätt. Vår första elevplanerade läxa hade vi förra veckan. Då arbetade vi med Lalehs ”Goliat”;

1. Lyssna på ”Goliat” med Laleh (det finns en bra version på Youtube med barn).

2.Lyssna på ”Goliat” en gång till, läs texten samtidigt som du lyssnar.

Vad var det vi sa, när vi sträckte ut våra armar?
Vad var det vi sa, när vi två tittade ut ifrån berget?
Vad var det vi skrek, när drömmar bar oss bortom stan?
Å en dag, ska vi härifrån.

Vi sa, vi ska ta över, vi ska ta över världen. Vi ska bli stora, vi ska bli mäktiga, ha ha, och vi ska göra jorden hel, ja, vi ska göra vattnet rent.

Och vi ska aldrig skada varandra mer.
Och vi ska slåss. Ja, vi ska slåss mot Goliat. Så tro på mig för jag vet att du är modigast.

Vad var det vi sa, som vi aldrig nånsin skulle glömma?
Vad var det vi såg, i soluppgången vid sjön?
Vad var det vi skrek där på vägen hem över fotbollsplan.
En dag ska vi härifrån.

Vi sa: vi ska ta över…

Ni ska ta över världen. Ni ska bli mäktiga. Du kan!

3. Nu har du lyssnat. Skriv och berätta, Vad handlar sången om för dig?

4 .Vilken är textens viktigaste mening, tycker du? Varför då

5 .Titta på bilderna av David och Goliat, vilka var de enligt Bibeln? Använd valfri källa hemma för att ta reda på det.

6. Får din tolkning av låtens text en annan mening när du känner till berättelsen om David och Goliat? Varför då?

7. Vilken källa använde du, varför?

8. Har du någon gång lyckats göra något du trodde var omöjligt? Berätta!

Slutligen:

Ge läxan two stars and a wish.

Något mer du vill tillägga? Gör det här nedanför.

I fredags var det dags för läxuppföljning, ett pass som vi varje vecka ägnar helt åt att tänka om tänkande. Ledorden detta pass är; Dela med sig. Lära av varandra. Formativt bedöma.

Så här skrev jag till föräldrarna efteråt, i veckobrevet;

Det var otroligt häftigt att ha läxgenomgång med barnen idag! Läxan har fångat alla känslomässigt och vi hade många långa och svindlande diskussioner på mattan. Meningen "och vi ska aldrig skada varandra mer" var textens viktigaste för mer än halva klassen:-). Engagemanget barnen lagt ner syns tydligt i deras läxformulär. Många hade svårt att komma på en önskan, när de formativt skulle avsluta med att bedöma läxan – men att uttrycka massor av starkt lysande stjärnor var inga problem. Det har nynnats en del på sången i klassrummet under veckan... Roligt att se att eleverna hanterar olika källor så bra redan! Vi sammanfattade källorna de använt hemma tillsammans; Internet (Google, Grundskoleboken.se, Youtube, Wikipedia), ett lexikon, pappa, mamma, brorsan, Barnens bibel, filmserie David och Goliat, Bibelns berättelser del 1 och 2. Elevdemokrati gjorde att läxorna lyfte till nya höjder, enades vi alla om! Vi avslutade veckan med att skissa på konstverk, inspirerade av ”Goliat”. Vi pratade även om vem/vad som är Goliat i dagens samhälle. Allvarliga men viktiga samtal tog vid.

Vi ska ha ett kort tema om Stockholm som avslutning innan terminen är slut. Jag har redan frågat min klass om de vill vara med och bestämma vilka två ställen vi ska besöka. Gissa vad de svarade?! De antog en perfekt utmaning och ett bra tillfälle för att få öva många färdigheter, bl a att diskutera/argumentera. ”Ett demokratiskt beslut”, som en elev så fint uttryckte sig:-). Vi kanske kan utgå från frågan; Vilka är Stockholms viktigaste platser/byggnader? Låtsaskompisen ringer nog in extra tidigt från rasten den dagen.

Tips för elevinflytande. Man kan börja lite smått. Bättre att börja i liten skala än att inte börja alls. Ha gärna elevinflytande som en fast punkt på protokollet för klassråd och elevråd. Det är avgörande att eleverna från tidig ålder får börja reflektera kring hur och vad de kan bestämma om under skoldagen. Att delta motiverar.

Slutligen.

Det krävs lite extra ansträngning från oss lärare om läxorna ska följa undervisningen i klassrummet. Ska eleverna också få vara med och påverka läxornas innehåll, måste vi dessutom våga öppna upp och släppa in våra elever. Vi lär känna eleverna bättre samtidigt som de lär känna sig själva på ett djupare plan. Alla vinner. Bring it on.

Förstelärare som vetenskapliga missionärer

Ge förstelärarna ett brett skolutvecklande uppdrag och låt dem driva det lokala systematiska utvecklingsarbetet.

I dag går Lärarnas Forskningskonvent av stapeln, som Lärarförbundet anordnar. Vi är på andra halvan av dagen och det har varit både givande och intressant så här långt. En stor del av dagen har handlat om vad en skola som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet egentligen är och hur vi skapar det i praktiken.

Samtliga talare från scenen har varit rörande överens om speciellt några punkter, som jag tolkar det:

  • Forskningen måste komma utifrån lokala behov.
  • Lärare ska vara involverade i processen, särskilt när det gäller att hitta rätt frågor.
  • Vi behöver mer utbildningsforskning.
  • Vi måste hitta vägar att göra forskningen tillgänglig för lärare.
  • Vi lärare måste generellt bli bättre på att systematisera det vi gör och jobba på ett vetenskapligt sätt och bepröva vår erfarenhet.

Det krävs en rejäl omställning för skol- och forskningsvärlden för att vi ska nå i mål och bli en verksamhet som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Vi måste bygga broar mellan världarna, det måste blir "fint" att jobba med tillämpad forskning, vi behöver mer fokus på forskningskompetens hos lärare på lärarutbildningarna, vi måste som börja se oss själva som professionella utövare som själva arbetar med att utveckla vår verksamhet. Det kommer förmodligen att krävas mer resurser, i alla fall till en början. Men min fråga är: för att inte låta resursfrågan bli en flaskhals, vad kan vi göra med det vi har idag? Till exempel med förstelärartjänsterna.

Jag läser just nu Per Kornhalls bok "Förstelärare – en handbok" med stor behållning. Ironin är så klart att behållningen kommer från samma källa som mycket av problematiken kring vetenskapligheten kommer, Kornhall bekräftar mina egna föreställningar om hur vi borde börja för att skapa en skola på beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. Utifrån mina egna erfarenheter som lärare och som social entreprenör inom skolklustret drar jag samma slutsatser som Kornhall – slutsatser med stöd hos till exempel Timperley, Hattie och framgångar hos bland annat Ontario. Kornhalls tes är att vi kan använda förstelärarna för att skapa detta redan nu!

De allra flesta förstelärare jag talat med har mycket specifika uppdrag: de ska ansvara för Läslyftet, Matematiklyftet, för So-ämnet, ja till och med implementering av lärplattformer. Jag vill mena att det är lite bortkastat att göra uppdraget så smalt.

Vad vi än gör för att utveckla skolan i dag, måste vi se till att vi fortsätter att utveckla och förfina det, så att vi inte år 2116 säger att skolan ser lika dan ut då, som nu!

Det var min insikt när jag frågade mig själv hur en skola på vetenskaplig grund egentligen skulle kunna se ut. Vi behöver ha metoder, vi behöver jobba med verktyg och vi behöver jobba med att utveckla det riktigt verksamhetsnära, men främst behöver vi hitta en modell, ett system, ett upplägg för att på riktigt bedriva en formativ bedömning på systemnivå och systematisk skolutveckling på en övergripande skolnivå. Jag syftar till det som Kornhall skriver om i sin bok om, att vi måste hitta system för hur vi bedriver systematiskt kvalitétsarbete som tar ansats i våra lokala behov. Eller som Inger Eriksson på Lärarnas Forskningskonvent sa under panelen:

Vi behöver en egen forskningsavdelning på varje skola.

Men det bedrivs ju systematiskt kvalitétsarbete i skolorna, kanske någon tänker. Nej, det gör det inte. Ofta samlas det in resultat men alldeles för sällan följs det upp. Och arbetet sker på central kommunnivå, av andra än lärarna som varje dag står på golvet. Där, på kommunnivå, behöver det också finnas, men när stora kommuner samlar upp behov som finns ute på alla skolor och ska forma den spretiga grenen till en boll så blir lösningarna så urvattnade att de inte ger den effekt som behövs på klassrumsnivå. Ett annat problem är att de som arbetar med skolutvecklingen på kommunnivå oftast har lämnat klassrumsgolvet och därmed tappar förankringen i verkligheten. Ganska snabbt tappas rättigheten att säga att vi utvecklar skolan ur ett lärarperspektiv, om du inte längre undervisar och deltar i skolans alla lärarorienterade processer. Vi behöver både och, systematiskt kvalitétsarbete på både skol- och kommunnivå, och framförallt behöver vi vända upp och ner på pyramiden; De som äger behoven är lärare och elever, och det är de som ska ge uppdrag till de som jobbar med lösningarna, i en mycket bredare utsträckning än vad som sker idag.

Kornhall lyfter i sin bok att förstelärare i landet kan spela en stor roll i arbetet med att ta oss till en skola som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i betydligt större utsträckning än idag. Men hur skulle det kunna se ut? Jag tror på rätt kompetens på rätt plats. Alla i en verksamhet är lika viktiga men vi är bra på olika saker. Plocka upp de som har ett starkt intresse och kompetens i att handleda kollegor, i vad ett vetenskapligt förhållningssätt är och låt dem vara förstelärare. Uppdragen kan helt enkelt vara att jobba med skolutveckling på en lokal nivå med mål att göra skolans verksamhet mer förankrad i vetenskap. Förstelärare som kan handleda kollegor i ett forskande arbetssätt, som kan jobba med att fånga upp och leda kollegiet i att bepröva sina erfarenheter, som följer upp och utvärderar själva processerna för att se till att de verkligen ger det önskade resultatet och som via processledning kan förankra och kvalitétssäkra fortbildning som genomförs. Det ska också vara lärare som fortfarande, minst till hälften av sin arbetstid, är lärare på golvet. En lärare som befinner sig i skolans processer på samma sätt som andra lärare för att inte tappa sin relevans.

Jag är långt ifrån färdig med de här tankarna, men jag jobbar på dem. Och jag kunna dela många spännande saker på temat framöver! Och du, läs Per Kornhalls bok och besök Lärarnas Forskningskonvent nästa år!

Fröken Ann

Hemsida:
frokenann.org

Bloggar:
frökenann.se
frökenann.com

Övriga sociala medier:
Fröken Ann på Facebook
Fröken Ann på Twitter


"Läsning så in i Norden" - Teori möter praktik i syfte att forma moderna läsfrämjande lärmiljöer i skolan

En god läsförmåga är en nyckelkompetens i ett föränderligt och globaliserat kunskapssamhälle, vilket var ett av budskapen i läskonferensen "Läsning så in i Norden" (Högskolan i Kristianstad)

I inlägget presenteras delar ur innehållet i läskonferensen samt hur jag kopplar ihop fortbildningsinsatsen med min undervisning. När teori möter praktik stärks undervisningen och elevernas lärande. För att få fart på läslusten och goda läsvanor satsar vi på att stärka varje elevs läsförmåga och ger tid för läsprocessen i skolan. Det börjar hos mig och hos dig, vi måste vara goda läsförebilder så att eleverna får syn på glädjen, meningen med att läsa och varför den är betydelsefull för alla människor. Skönlitteraturen är en magisk skattkammare med rikedom för alla. Om vi ger elever en nyckel (lässtrategier) öppnar de dörren på glänt och kliver in i den magiska världen. I det ögonblicket börjar läsäventyret (att utvecklas som läsare) som leder till rikedom (god läsförmåga). Läskonferensen fokuserade på de nordiska ländernas viktiga kulturarv och bokskatt. I programmet stod det följande: grannspråken kan tjäna som verktyg för att tillsammans med eleverna nå ökad språklig, litterär, kulturell medvetenhet och inte minst, för att stärka allas vår förmåga att förundras.

Poesi på G & Munnen är själens och fantasins dörr

Lektor Anna Smedberg Bondesson inledde läskonferensen med orden Munnen är själens och fantasins dörr och inspirerade med poetisk pedagogik. Med utgångspunkt i hennes självbiografiska essäbok Ditt språk i min mun talade hon om språkkunskapens och symbolers betydelse för inkludering och tolerans. Det gav mig en idé...

Jag bestämde mig för att initiera poetisk pedagogik i undervisningen tillsammans med min gymnasieklass bestående av endast pojkar och tänker lyfta fram en av mina favoritdikter Romanska bågar av Tomas Tranströmer. Tanken är att jag ska genomföra min personliga tolkning av dikten, visa hur jag gjorde och därefter läsa den med inlevelse inför eleverna. Efter modelleringen är det pojkarnas tur att läsa dikter med inlevelse. Dikterna vi arbetar med ingår i en poesiapp Poesi på G skapad av Sara Paborn. Gratisappen innehåller 20 dikter ur hennes diktsamling Vilken tur att vi träffades innan vi dog som kända svenskar läser upp. Bland rösterna hörs bland annat Johannes Brost, Danny Saucedo, Marit Bergman, Carolina Klüft och Suzanne Reuter. Tanken är att sprida poesi på ett nytt sätt så att fler människor kan hitta till den (Paborn). Pojkarna får lyssna till poesi via appen var som helst och när som helst i 20 dagar och sedan förväntas de välja ut en favoritdikt som ska tolkas och läsas med inlevelse. Tänk att i skrivande stund, på bussen, vid frukostbordet, i sängen, i badrummet, på internet, i skolans korridorer sprids poesins magiska kraft.

När jag inledde för att motivera fick pojkarna skriva anonyma post it lappar som jag läste högt i klassen. Jag uppmanade eleverna att skriva en ärlig tanke eller känsla som uppstod då jag nämnde ordet poesi. Vi fick många härliga skratt när jag läste upp vad pojkarna skrev. Majoriteten förknippade poesi med något tråkigt, värdelöst, onödigt, gammalt, jobbigt, ointressant, trist, meningslöst, överflödigt, konstigt, drygt, hemskt, oviktigt, inte kul och ingen aning medan andra förknippade poesi med något romantiskt, vackert, glatt, men sorgset, en kort text med gömt budskap, spännande, musik, känslor och utmanande.

Jag bestämde mig för att vända upp och ner på saken, precis som jag brukar, och försökte öppna upp för en dynamisk tanke kring poesi. Poesi finns inom oss alla och är en del av livet. Jag ville visa för pojkarna att poesi kan vara kul och det gjorde jag genom att visa ett klipp där Björn Gustafsson (komikern) läser en dikt kombinerat med en sång. Pojkarna skrattade och glömde för en stund sin föreställning om poesi och byggde en ny. Poesi känns och berör och det ville jag visa för pojkarna via Danny Saucedos närvaro då han läser En kärlekshistoria, se bifogat filmklipp.

Vidare berättade jag att dikter inte måste handla om kärlek utan kan handla om precis allt. Om livet i stort och smått. Intresset växte när jag berättade att alla kan skriva poesi och att man inte behöver rimma. När jag dessutom berättade att de fick bestämma själv om de vill ha punkt och stor bokstav (vilket jag kräver i andra texttyper) blev de nyfikna.

I undervisningen arbetar vi 1-1 miljö med mobila enheter och Chromebook, vilket ger oss möjlighet att använda poesiappen var vi än befinner oss. Jag väljer att låta eleverna använda appen Voice Recorder för att spela in inlevelseläsningen när de gjort ett personligt urval. Det ska bli spännande att se vilka olika dikter de fastnar för. Det bästa med apparna är att eleverna kan lyssna hur mycket som helst, när som helst och välja utifrån tycke och smak, därefter kan de få möjlighet att lyssna på sig själv och bearbeta läsningen utifrån behov så att de blir nöjda med sin inlevelseläsning.

Det är värdefullt att använda dikter för att samtala om svåra frågor i livet. Mitt val, favoritdikten Romanska bågar av Tranströmer, kommer troligen att bli ett nytt läsäventyr för pojkarna. Inte minst, genom dikten, synliggör jag skolans- och hela kommunens vision, inom varje elev finns möjligheter; inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt (Tranströmer) och vi ska vara stolta. Kommunens gemensamma vision för alla skolor lyder: 9000 stolta barn, elever och studerande i Trelleborg. Vårt fokus är att skapa ansvarstagande medborgare, som tror på sin förmåga, kan samspela med andra, har drömmar, mål och fortsatt lust till ett livslångt lärande!

Skönlitteraturen skapar förståelse för oss själva som människor

Varför man ska läsa litteratur i mediesamhället var en fråga som postdoktor Anna Lindhé presenterade. Hon gjorde kopplingar till egen undervisningserfarenhet vid ett universitet i södra USA då hon lyfte fram skönlitteraturens mening, vilket enligt henne är, att skapa förståelse för oss själva som människor. Jag köper den meningen rakt av eftersom jag tror vi lär känna oss själva väl genom att läsa skönlitteratur. Jag har tidigare i undervisningen låtit eleverna gestalta karaktärers liv och fått möjlighet att förändra något avgörande i boken. Genom att arbeta så har eleverna fått lära känna sig själv som läsare och fått möjlighet att tänka ut en möjlig förändring som får olika effekter. Jag har arbetat med inspiration av Judith Langers föreställningsvärldar och tror precis som Lindhé att litteraturen har ett speciellt värde för oss i ett mediesamhälle. Skönlitteraturen hjälper oss också att förstå andra människor och att utmana våra invanda föreställningar samt öppna upp för kreativt tänkande.

Litteratur som spränger gränser

Adjunkt Camilla Ohlsson talade om nordisk barn- och ungdomslitteratur som sprängt många gränser både vad gäller innehåll och form. Ohlsson lyfte fram några exempel som utmanar våra föreställningar om hur barn- och ungdomsböcker bör vara. Hon presenterade litteratur som provocerar och väcker känslor. Hennes budskap var att skönlitteraturen är en kraft att räkna med trots alla medier som ständigt omger oss. Vi måste finna ett samspel. Jag instämmer helt och har arbetat med skönlitteraturen integrerat med andra medier exempelvis film, bildkonst, datorspel under lång tid. Vi behöver ge elever möjlighet att läsa om svåra saker, sådant som väcker känslor och eftertanke eftersom det är en del av vår vardag. I tidningen Alfa utgiven av Lärarförbundet (02/16) problematiseras bilden av vad vi ska läsa med eleverna i skolan. Litteraturen formar elevernas världsbild. Men vad styr vilka böcker som kommer in i klassrummet. Elevernas egna önskningar, en outtalad kanon eller gammal vana? Jag anser att det behövs ett normkritiskt perspektiv när vi väljer vilken litteratur vi ska läsa tillsammans med eleverna.

Hur får vi böcker att hamna i de ungas synfält?

Jag har tappat räkningen, så många gånger har jag lyssnat till Johan Unenge, vår första läsambassadör, och varje gång blir jag både sorgsen och glad. Sorgsen över bilden som presenteras; om barn- och ungdomars försämrade läsförståelse och läsintresse, men också glad för hur vi tillsammans, varje dag, på olika sätt, arbetar aktivt för att förändra bilden. Unenge har många intressanta undringar kring hur böcker åter ska hamna i de ungas synfält. När jag lyssnade till honom dök min vision upp igen. Alla skolor, från förskola till gymnasium arbetar dynamiskt, målmedvetet utifrån elevernas intresseområden för att säkerställa en positiv läsutveckling hos alla elever genom hela skolgången och all personal som arbetar med barn- och ungdomar är läsförebilder. Om attityderna till läsning ska förändras krävs generositet. Det krävs att eleverna får möta många olika texter, noveller, dikter, korta stycken ur längre böcker så att de får lyssna sig till vad boken kan ge och erbjuda. Det krävs också att vi antar elevernas perspektiv; det är krävande att läsa faktatexten, det är nötande att läsa löpsedlarna. Läsningen kan upplevas vara utan värde. (...) Vi kan göra läsningen till något gemensamt och socialt. Vi läser, samtalar, högläser, delar och för samtal om såväl själva färdigheten att läsa som innehåll att läsa. Genom läsning förflyttas vi i tid och rum men ser vår tid och oss själva skriver nuvarande läsambassadör Anne-Marie Körling.

Läsning och digital teknik

När jag under eftermiddagen lyssnade till försteläraren Jenny Edvardsson förstod jag att vi delar utmaningen att få pojkar på yrkesprogram att utveckla språk-, läs- och skrivförmågan genom kombinationen läsning och digital teknik. Hon lämnade många konkreta förslag på hur hon arbetar med tillgängliga texter och digital teknik för att motivera till läsning. Jag arbetar också i en 1-1 lärmiljö och fokuserar på att utveckla moderna läsfrämjande lärmiljöer som utmanar eleverna som läsare. Varje elev har en egen personlig dator och fri tillgång till internet oavsett tid och plats, vilket ger oss enorma möjligheter att arbeta kreativt. Många elever har passiva och mindre glädjande läs- och lärupplevelser med sig i bagaget därför måste vi tillsammans skapa förändring. Eleverna behöver strategier för att lyckas väl i vårt snabba informations- och kunskapssamhälle. Med hjälp av tekniken och effektiva strategier formas undervisningen utifrån elevernas behov och förutsättningar. Mer om det finns att läsa på min sida Läsande och lärande i en uppkopplad skola. https://sites.google.com/a/edu.trelleborg.se/laesa...

Läsförståelsen behövs i alla ämnen - Läsning på schemat

Avslutningsvis lyfter jag fram behovet av läsning på schemat för alla elever från förskola till gymnasium. Det borde vara en självklarhet med tanke på läsningens oerhörda betydelse för elevernas livslånga lärande och demokratins välmående. Det finns många skolor som ser värdet i att satsa extra på läsfrämjande insatser som har effekter på elevernas läsutveckling. Jacobskolan i Hässleholm är en gymnasieskola som har bevis på att det är en god investering. Lyssna på elever och lärare när de berättar om vinsterna med schemalagd läsning: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programi... Det finns flera vinster exempelvis, förutom att elevernas läsförståelse, läshastighet, ordförståelse ökar, får lärare syn på elevernas olika textvärldar, vilket kan berika och forma undervisningen.

O mäktiga féer, ge mitt barn i faddergåva inte bara hälsa, skönhet, rikedom och allt det där ni brukar komma stickande med, ge mitt barn läshunger, det ber jag er om med brinnande hjärta! Jo, för jag vill så gärna att mitt barn ska få i sin hand nyckeln till det förtrollande landet, där man kan hämta den sällsammaste av glädje. - Astrid Lindgren

Maria Glawe, Förstelärare och speciallärare på Söderslättgymnasiet.


Referenser och lästips

Läsning så in i Norden - Högskolan i Kristianstad

http://www.hkr.se/PageFiles/37838/Inbjudan_Laskonferens_2016.pdf

Poesi på G

http://www.sarapaborn.se/poesi-pa-g/

Tv4 uppmärksammar Poesi på G

https://www.youtube.com/watch?v=8CUJ5E9YLKg


Danny Saucedo läser En kärlekshistoria

https://www.youtube.com/watch?v=_pUAHr-cSpY


Läsambassadören - För ungas läslust

http://www.lasambassadoren.se/2015/11/17/lasning-suger/

Vad ska vi läsa?

http://www.lararnasnyheter.se/tema/vad-ska-vi-lasa

Taktfulla Världsmedborgare - om möjligheten att arbeta förebyggande

Hur kan du vara en förebild?

Hur kan du vara en förebild?

För mig är värdegrundsfrågorna en hjärtefråga - det handlar om medmänsklighet, demokratiska rättigheter och skyldigheter! Det präglar mig och mitt arbete oavsett vad jag tar mig an för uppgifter.

Respekten för alla människors lika värde är grunden i de mänskliga rättigheterna och ska främjas i skolan på alla nivåer. Elever har rätt att vara sig själva och bli behandlade med respekt. Det ska självklart omfatta alla som arbetar under skolans paraply.

En anledning till att jag började arbeta fackligt i Lärarförbundet är att jag värdesätter och delar Lärarförbundets grundläggande värderingar. Lärarförbundet kännetecknas av stor öppenhet och det fackliga arbetet bygger på solidarisk samverkan. Alla människor är födda fria och lika i fråga om värde och rättigheter. Tidigare arbetade jag på en arbetsplats som, enligt mig, inte delar dessa värderingar. Det gjorde att jag avslutade min anställning där.

Det är helt nödvändigt för mig att jobba i en organisation som arbetar enligt dessa grundläggande värderingar.

Mina tankar kring rättvisa, jämställdhet, likvärdighet och solidaritet finns alltid med mig i klassrummet men jag vill också att dessa ska vara synliga och tydliga i samarbetet med mina kollegor och min rektor. Grundskolans läroplan innehåller tre delar, en av dessa delar behandlar skolans värdegrund och uppdrag. Det är en betydande del av vårt styrdokument.

Skolverket skriver att de grundläggande värden som skolans värdegrund omfattar ligger i linje med de värden som vårt demokratiska samhälle vilar på.

Värdegrunden omfattar:

  • människolivets okränkbarhet
  • individens frihet och integritet
  • alla människors lika värde
  • jämställdhet mellan könen
  • solidaritet mellan människor

En trygg skolvardag är en förutsättning för att eleverna ska lära och utvecklas.

Ett tillitsfullt klimat och förtroendefulla relationer mellan lärare och elever ska understödjas i skolan. Aktiviteter som främjar relationer leder till en ökad gemenskap som stärker känslan av samhörighet. Det gynnar också kunskapsutvecklingen. På Hedlundaskolan ledde vårt arbete med likabehandling fram till att vi genomförde en temavecka med fokus på förebilder. Vi gjorde detta tillsammans över klassgränserna, på hela skolan. Syftet med temaveckan var att vi ville förtydliga diskrimineringsgrunderna.

Diskriminering är förbjudet om det beror på:

  1. Kön
  2. Könsöverskridande identitet eller uttryck
  3. Etnisk tillhörighet
  4. Religion eller annan trosuppfattning
  5. Funktionsnedsättning
  6. Sexuell läggning
  7. Ålder

Likabehandlingsarbete handlar om att skapa en skola fri från diskriminering, trakasserier och kränkande behandling.

Vi valde att arbeta med förebilder på olika sätt. Inledningsvis formulerade vi några frågor som vi utgick ifrån i klasserna 1-3.

Vad är en förebild?
Är alla förebilder bra förebilder?
Vem kan vara en förebild?
Hur kan du vara en förebild?

Eleverna i vår klass kom fram till nedanstående punkter i samband med att vi drog i gång arbetet:

  • En förebild är en person som man tittar på och lär sig av.
  • En förebild är någon man ser upp till.
  • När jag tänker på förebilder så tänker jag på när jag var yngre.
  • En förebild hjälper andra och man vill gärna bli likadan som den.

Eleverna på lågstadiet inledde veckan genom att jobba med beröm. De fick bl a tillfälle att ge och ta emot beröm. Detta mynnade slutligen ut i en "berömkalender" som vi senare använde som en sorts adventskalender. De fick också skriva, rita och prata om förebilder. Veckan avslutades med en redovisning, de flesta valde att redovisa muntligt för några elever i klassen. Vi hade nytta av BRIS-idolkort i arbetet.

Elever ska växa i skolan, både socialt och kunskapsmässigt, med bibehållen integritet och självkänsla.



En del av arbetet på mellanstadiet innebar att eleverna fick möta två unga förebilder som kom till skolan. De fick besök av Egal Saleman basketspelare från Somalia och youtubern Antonia Johnson. Jag uppfattade att detta blev värdefulla möten för de äldre eleverna. Både Egal och Anty poängterade att vi alla kan välja att vara förebilder för varandra. Det är viktigt att skolan bjuder in verkligheten i klassrummet!

Alltför mycket tid kan inte gå till att prata om problemen, i stället måste vi lösa dem.

Kommunikation och konflikthantering är något som vi i skolan arbetar dagligen med. En konflikt behöver nödvändigtvis inte enbart vara negativ, den kan också leda till meningsfulla diskussioner som t ex idéer, åsikter och handlingsalternativ. Kommunikation och konflikthantering går hand i hand, därför är förmågan till kommunikation viktig att kunna hantera vid konflikter. Det är nödvändigt att jobba förebyggande med konflikter.

Vi har nyligen inlett en period som vi kallar kompissamtal eller smågruppssamtal.

Den här terminen delar vi klassen i tre grupper och genomför samtalen vid ett lektionstillfälle i veckan under en period. Jag, min mentorskollega och skolans kurator leder varsin grupp. Detta smågruppsarbete gör vi med syfte att öka trivseln och diskutera viktiga frågor. Eleverna har i förväg önskat vad de vill samtala om det är t ex vänskap, kärlek, kamrater, bråk och mobbing.

Vi inleder varje träff med att dela ”veckans guldstund” med varandra.

Vi avslutar samtalet med en pepp, en typ av komplimang från gruppen. Ledaren gör delvis sitt eget upplägg utifrån behoven och dagsformen i sin grupp. Innehållet varierar, ibland måste själva grupprocessen ta mer tid. Samtalet blandas med övningar. Vi avslutade perioden med att fika tillsammans, det var ett uppskattat inslag.

Detta arbete blir aldrig färdigt, det pågår, pågår och pågår.


Lärare har ett jätteviktigt jobb, det är såklart ingen nyhet! Förutom att ge alla elever grundläggande kunskaper i svenska, matematik och engelska så måste vi i dag, i ännu högre grad än tidigare, synliggöra och arbeta med begreppen medmänsklighet och solidaritet. Vi är alla en del av världen.

Anna Olskog förstelärare på Hedlundaskolan i Umeå.
Vice ordförande i Lärarförbundet Umeås lokalavdelning, arbetar fackligt delar av arbetstiden.
Ledamot i referensorganet grundskola och förskoleklass.

Följ och kontakta mig på Twitter: @annablakka

Samtidskonsten öppnar upp till diskussion om identitet, tillhörighet, beteende och normer

Samtidskonst utifrån normkritisk pedagogik och som en reaktion på samtiden skapar fantastiska möjligheter för unga individer att reflektera kring vårt samhälle idag. Vi möter svensk- och bildläraren (försteläraren) Jessica kring ett projekt kring samtidskonst i år 9.

Att arbeta med samtidskonst är en tacksam ingång till att lära eleverna att vara uppmärksamma på den tid och kultur som vi alla lever i. Konsten och dess värld skapar naturliga ingångar och möjligheter till att uppmärksamma och diskutera bland annat identitet, tillhörighet, miljö, etnicitet, strukturer, beteende och normer.

På högstadieskolan som jag arbetar vid har jag sedan några år tillbaka och tillsammans med skolans andra bildlärare låtit niorna arbeta med samtidskonst under en hel termin i bildämnet (flera utmärkta möjligheter till att arbeta ämnesövergripande). Vi har låtit terminen vara ett avslutningsprojekt där flera förmågor lyfts och knyts ihop, samtidigt som projektet uppmanar eleverna att kritiskt granska sin samtid.

Samtidskonst speglar och kommenterar vår egen tid på olika sätt. Ett av bildämnets syften är att lära eleverna att tolka och kritiskt granska budskap, och genom att få prova olika material och former får eleverna äntligen utrymme att släppa på sina tyvärr rätt vanliga och förgörande krav på att prestera utifrån en redan färdig uppfattning om vad som är "fint" & "fult". Uppgiftens form är egentligen bara styrd utifrån några få riktlinjer för eleverna att förhålla sig till - möjligheterna är desto fler.

I år har terminen inletts med flera föreläsningar om hur samtidskonstnärer runt om i världen arbetar och vi har arbetat övergripande med "På flykt" som tema, Ett ytterligare ledord har varit återbruk, vad kan vi göra av material som vi redan har hemma, måste vi alltid köpa nytt?

Vi såg utställningen Massa i rörelse på Kalmar Konstmuseum, utställningen bygger på att sex svenska konstnärer "undersökt Glasriket med utgångspunkt i den lokala och globala samhällsförändringen" (www.kalmarkonstmusuem.se). Eleverna fick möjlighet att ställa frågor och samtidigt få en inblick i "industri och människors samspel som grund för ett samhällsbygge" (ibid.). Vad händer med hantverket och ett mindre samhälle när massproduktion tar över?

Min pedagogiska erfarenhet är att det ofta blir lyckat med kopplingar till elevernas egen värld - som i det här fallet handlar om närhet då Kalmar ligger i samma län som glasriket och eleverna kan relatera till både natur, miljö och kultur.

I år har vi även använt oss utav UR:s helgrymma serie Artityd.

Om ARTITYD; I nära och nyfikna porträtt får du följa med samtida konstnärer i deras vardag och under deras konstnärliga arbete. Det blir en aktuell och angelägen resa genom dagens samhälle när konstnärerna undersöker sin samtid. Konstens visuella gestaltning väcker tankar om skapande och kommunikation. Möt en dynamisk konstscen som överraskar, utmanar och inspirerar!

Samtidskonst utifrån normkritisk pedagogik och som en reaktion på samtiden är ett perfekt arbetsområde för år 9. Det är dessutom en fantastisk möjlighet att låta eleverna koppla samman teori och praktik. Som lärare ger jag i och för sig föreläsningar och förslag men det är elevernas egna reaktioner som bygger deras konstverk och visar på god orientering, nyfikenhet, vilja att förstå, analysera och reflektera som står i fokus. Människor idag möter en mängd synintryck, och bilder utgör en stor del av dessa, att få vägleda unga människor om vad dessa bilder handlar om, vem som skapat och i vilket syfte som de är gjorda är en direkt koppling till kursplanen i bild som menar att "undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar förståelse för hur bildbudskap utformas i olika medier. De ska också ges möjlighet att kritiskt granska olika bildbudskap." Att kunna använda Kalmar Konstmuseum som en resurs i undervisningssituationer skapar förhoppningsvis också ett sammanhang för eleverna, det konkretiserar ett annars något abstrakt område.

Vad reagerar eleverna på? Snedfördelning av pengar inom idrotten (vissa sporter har mycket pengar medan andra nästan inga), stress inför gymnasiet, kroppsideal och en hållbar framtid är några av de saker som eleverna låtit sina projekt handla om. Elevernas egna samtidskonstprojekt utvecklar och utformar konstverk i syfte att berätta och förmedla något, precis i enlighet med kursplanen. Under våren bygger vi klart vår utställning, och i maj håller vi vernissage.

I stället för instuderingsfrågor

Temaarbete – från planering till formativ bedömning

Vad har samhällsfunktioner, superkrafter och trafikmärken gemensamt? Enkla lösningar och blandningar, en berättelses uppbyggnad och vardagshäxor? I mitt klassrum är kreativa kombinationer en självklarhet. Varje läsår skapar jag nya eller utvärderar/utvecklar/uppdaterar tidigare temaområden med hjälp av läroplan, litteratur, aktuell forskning samt all min beprövade erfarenhet. Målet är lärandesituationer där elevernas intressen möter det de förvänas lära sig. Planeringen är som att lägga pussel. Var ska alla bitar få plats? Vilka tomrum i pusslet lämnar jag medvetet och vilka bitar lyfter jag fram? Att skissa och genomföra ett temaområde är bland det mest spännande och utmanande i mitt arbete som lärare. Jag vill få med så många ämnen ur läroplanen som möjligt. Kunskapskrav som passar temaområdet anpassas så de motsvarar nivån för årskursen. Frågor jag ställer mig under planeringens gång är; Var är vi? Vart ska vi? Hur kan vi nå ännu längre?

I klassrummet har jag en temavägg. Där dokumenterar jag och mina elever vårt arbete. Temadagboken är en tillgång på många olika sätt. Den finns bl a där för att; elever, föräldrar och kollegor lätt ska kunna följa med i det vi gör, visa att vi upplever och skapar något gemensamt, inspirera elever som ”läser runt rummet”, underlätta koncentrationen för elever som ibland har behovet att vila blicken på något medan de pausar i arbetet. Temadagboken blir tillsammans med all övrig dokumentation i klassrummet en kalender för det vi gör tillsammans. Just nu. Den visar att det händer något i klassrummet. Något viktigt. Vi lär. Vi skapar. Vi granskar. Vi bedömer. Vi skrattar. Tillsammans. I skolan. Det är viktigt.

Under temaarbetet är eleven sitt lärande närmast. I de äventyr vi upplever lär vi oss förmågor och färdigheter av bara farten medan vi;
  • förfasas över hur miljöboven har skräpat ner i vår superhjältestad,
  • granskar och bedömer textkällor och slutligen inte kommer överens om vilken som ger den bästa informationen om istiden,
  • funderar på var vår del i berättelsen om häxan Freja hör hemma - i början, mitten eller slutet,
  • räknar varje litet guldmynt i piratens skattgömma.

Temaarbete ger oss lärare möjlighet att på ett framgångsrikt sätt undervisa motiverade elever grundläggande kunskaper. Ren lyx faktiskt!

Hur kan då arbetet gå till? Här följer lite om förra veckans intressanta och intensiva istidsarbete, tema forntiden. Jag vill börja med att dela med mig av tre elevreflektioner jag klottrade ner, med kameran i högsta hugg, under arbetets gång;

”När man håller på med ett roligt tema vill man bara fortsätta!”

Vad är rast?

”Du behöver inte förklara two stars and a wish, det är självklart för oss.”

Spontan elevkommentar när jag börjar prata om formativ bedömning

”Vi har olika åsikter om texterna. Är de bra för oss eller inte? Vi tycker olika!”

Reflektion kring olikheterna i resultatet av vår granskning gällande istidskällor


Ska jag vara ärlig är jag inte ett fan av instuderingsfrågor.

Det här gjorde vi i stället;

1.

Jag högläste ett stycke om istiden ur en bok. Sedan fick eleverna sitta i par och svara på ett istidsquiz. Svaren fanns i texten jag läst. Vi pratade igenom alla svar när de var färdiga. Några tyckte särskilt att en fråga var lite klurig, då använde vi internet för att tolka informationen i boken på rätt sätt.

2.

Vi såg på en film om istiden. Den var fullspäckad med fakta! Efteråt skrev vi en egen faktatext som byggde på kunskap från filmen. Jag skriver ofta på dator, kopplad till smartboarden så vi kan se texten växa fram tillsammans. Då kan vi dessutom redigera den i skrivande stund. Texten om istiden blev lång och när lektionen var slut hade vi fått med allt som filmen ville lära oss.

3.

Fyra nya böcker/istidstexter presenterades för barnen (skrivna åren 1995, 2005, 2007 och 2013). Texterna var formgivna och illustrerade på olika sätt. Tonen i texterna var också helt olika. Barnen fick därefter i uppgift att;

  • Läsa och numrera texterna från 1-4, beroende på hur bra de var (bästa/sämsta källan) samt motivera varför.
  • Ge varje text two stars and a wish. De skulle alltså formativt bedöma texterna, med egna ord.

4.

Vi avslutade temaveckan med ett samtal där alla par redovisade sina stjärnor och önskningar. Många kloka ord växlades, testades och argumenterades! Det är häftigt när man blir helt stum som lärare. Att få följa elevernas engagemang och förmåga att analysera gjorde mig både rörd och stolt. Jag speedantecknade så stiftpennan glödde.

5.

Vi avslutade temaveckan med att se ”Ice age”. Medan vi belönade oss för en väl utförd temavecka funderade vi på vad i filmen som stämmer överens med det vi just lärt oss?

Min utvärdering:

När veckan var slut hade vi kritiskt granskat ÅTTA olika källor som handlar om istiden. Vi hade dessutom bedömt vissa av dem formativt och författat en egen faktatext tillsammans. Instuderingsfrågor på ett stycke i en bok hade gett oss möjlighet att bearbeta fakta ur EN källa. Utan granskning. Utan att bedöma. Utan dialog.

Denna vecka fortsätter vi upptäcksfärden längs vår tidslinje. Då ska vi bl a skriva egna frågor till faktatexterna om stenåldern som vi läser. Vi läser texterna med hjälp av läsförståelsestrategierna; nyckelord, skapa inre bilder, ord/begrepp att förklara, inferenser, aktivera förkunskap, förutspå och sammanfatta. Det finns många sätt att bearbeta fakta.

Hur gör du tillsammans med dina elever? Vad fungerar riktigt bra? Vad kan du och dina kollegor utveckla tillsammans? Planering tar tid. Tid är värdefull i skolan. Men sedan sitter det. Min dröm är att få temaplanera en studiedag. Inspirera och delge varandra. Kollegialt lärande. Kollegial upptäcksresa. Utanför boxen.

Tips för delaktighet: Jag avslutar varje veckobrev med något jag kallar; ”Frågor för att få veta mer om skolan”. Där skriver jag ungefär fem öppna frågor till eleverna. Dessa kan de svara på hemma när någon lyssnar. Eleverna får genom sina svar berätta för sina föräldrar/syskon/släktingar, med egna ord, om skolveckan. Medvetna frågeställningar får eleverna att (utöver själva sammanfattandet) reflektera i lugn och ro, formativt bedöma arbetsinsatser och arbetsområden m m. Vi vet att många elever inte berättar så mycket om skolan hemma, så frågorna bjuder in lyssnaren till en ökad kunskap om det vi faktiskt gör.

Föreläsning jag ser fram emot: Adrienne Gear kommer till Stockholm i vår! Jag hoppas på att få erövra ny kunskap och inspiration gällande temaarbetet. Jag har hennes böcker i ett knallrosa skåp hemma, men har inte börjat läsa än. Jag är säker på att Att läsa faktatexter - undervisning i kritisk och reflekterande läsning, Reading power och Writing power är alldeles för bra för att bli liggande olästa.

Sista temaarbetet jag planerade och genomförde var: till förra årets adventsbok; Skorstensjul av Mårten Sandén och Lina Bodén (Rabén & Sjögren). Magisk bok som blev till en julupplevelse utöver det vanliga för Abrahamsbergsskolans fina treor.

Det professionella samtalets makt

​Var går gränsen för mitt maktutövande? Det är en fråga jag ofta ställer mig själv. Som vuxen och lärare är jag given både ansvar och makt att bestämma. Men med rättigheter kommer även skyldigheter. En skyldighet är att fundera över vad jag egentligen har rätt att bestämma över.

"...kanske de oskrivna lagarna för vad som är olämpligt, opassande, orimligt eller oartigt kommer att ändras framdeles. Kanske kommer principdiskussioner om slöjor, mobiler, kepsar och tuggummi att bytas ut mot andra."
– Anders Persson, forskar om skolans maktutövning, Lärarnas Tidning

Debatter som mobiltelefonförbud i skolan och kepsförbud i klassrummet är typiska exempel på när vi behöver fundera över vår bestämmanderätt. Om kepsar eller mobiltelefonerna stör elevens och/eller klasskamraternas lärande så ska de självklart plockas undan. Men om kepsen eller mobiltelefonen inte stör lärandet, har jag då verkligen belägg för att beslagta eller förbjuda? Det är lång väg att gå mellan ovilja att ta ansvar som lärare och totalförbud mot accessoarer och tekniska hjälpmedel. Och som Emil Gustavsson, ordförande för Sveriges Elevkårer så klokt sa under vårt möte i går:

"På vilken arbetsplats skulle man få för sig att förbjuda mobiltelefoner?"

Vi lärare måste skaffa oss lite ryggrad och ta tillbaka vår profession. Men det gör sig inte genom att ta de enkla utvägarna, som att skapa en massa lagar och regler som ska följas oavsett om de fyller något syfte eller ej i situationen. Vårt gemensamma förhållningssätt är i ständig rörelse. Vad fungerar? Vad fungerar inte? Vad fungerar nu som inte fungerade förut? Och tvärt om. Vi måste ständigt och tillsammans förhandla och omförhandla våra gemensamma ramar och regler och hittar vad som fungerar tillsammans.

Att öppna upp oss för input betyder inte att vi som vuxna tappar makt eller att vi förlorar vår professionalitet - snarare tvärtom. Det är i dessa utrymmen jag får användning av min professionalitet, där jag kan visa att jag står stadigt på mina yrkesgrunder, och låta min professionalism navigera mig rätt. Att bli ifrågasatt, av unga eller vuxna, är inte läskigt för den som kan sitt yrke. Att bli ifrågasatt är snarast en förutsättning för att ge sitt yreksutövande legitimitet. Men det innebär också att jag måste vara öppen för ny input och att ompröva tidigare övertygelser.

"Det saknas historiemedvetande från politiskt håll. Efterkrigstidens skola hade ett allt överskuggande mål: att lära elever att inte lyda. Det som hade hänt skulle aldrig mer få ske. Det var ett sätt att bearbeta fascismen, förklarar han. (Anders Persson, forskar om skolans maktutövning, Lärarnas Tidning)

Övergripande lagar och regler som ger mig mandat att fatta professionella beslut är viktiga. Men jag behöver inte ha detaljstyrande lagar och regelverk för att ta kontroll över "mitt klassrum". Det handlar inte om mobiltelefonen och kepsen, utan om rätten att ingripa när någonting stör lärandet. Detaljstyrning är snarare en förolämpning mot min profession, än en hjälp. Det vore oerhört skönt om detaljfrågor som mobiltelefon- och kepsförbud kan sluta ta plats i mötesrummen och i media. Om vi istället kan ge tid till samtal som på riktigt kan göra skillnad. Som till exempel organisations- och systemstruktur, pedagogiska samtal och dialoger om vad elevinflytande egentligen innebär. Det är den typen av professionella samtal vi behöver lägga krutet på, som också kommer att berättiga oss en högre yrkesstatus.

Fröken Ann

Hemsida:
frokenann.org

Bloggar:
frökenann.se
frökenann.com

Övriga sociala medier:
Fröken Ann på Facebook
Fröken Ann på Twitter


Formativt Trelärarskap - möjligheter och utmaningar

Maria Glawe berättar vidare om hur formativt Trelärarskap ökar möjligheten till inkluderande undervisning och lyfter samtidigt fram en värdefull bok som innehåller 27 evidensbaserade strategier. "En fantastisk bok" säger professor John Hattie.

Tänker du också på att nyansera och forma framtidens skola? Har du energi och känner dig inspirerad att omskapa dina undervisningsstrategier, men processen känns ensam och krånglig? Kanske befinner du dig i en lärmiljö eller omgivning som håller dig tillbaka? Lärare behöver låna varandras kompetenser för att skapa inkluderande lärmiljöer för alla elever. Att förena tre yrkeskompetenser: allmänlärare, speciallärare och förstelärare är en professionell vinst eftersom var och en lärare har olika värdefulla kompetenser som tillsammans bildar ett professionellt lärandeteam; en helhet. Dessutom är det fantastiskt meningsfullt och inspirerande, precis som det ska vara i skolan.

Skolledare behöver bli bättre på att synliggöra och förena yrkeskompetenser/spetskompetenser för att utmana den rådande skolkoden så att vi verkligen får skolor där alla elever får möjlighet att utveckla sin fulla potential. Det är betydelsefullt att det kollegiala lärandet inte stannar på en ytlig nivå, dvs. goda råd och en hjälpande hand i en unik situation, utan bidrar till hållbar förändring i ett generellt perspektiv uttrycker professor Mikael Alexandersson och efterfrågar en transfermöjlighet i samband med kollegialt lärande. Han betonar även att det kollegiala lärandet ska förankras vetenskapligt, och utifrån ett normkritiskt perspektiv (Pedagogiska Magasinet, nummer 1, februari 2016). Jag rekommenderar att läsa hela avsnittet Kollegor emellan. I magasinet utforskar de svensk fortbildningstrend nummer ett.

Det formativa Trelärarskapet bildar ett reflekterande lärandeteam som agerar och har ett uttalat fokus dvs. utifrån ett normkritiskt perspektiv utveckla lärmiljöer av god kvalitet med vetenskaplig förankring som passar alla elever. Försteläraren har särskilt god förmåga att utveckla undervisning och förbättra elevernas lärande samt att handleda kollegor (Vad gör försteläraren? Skolverket, 2015 ). Specialläraren har fördjupad kunskap om elevers lärande och utveckling samt fördjupad förmåga att kritiskt studera och analysera lärande och utveckling i olika lärmiljöer på tre nivåer; organisation-, grupp- och individ. Dessutom ska specialläraren visa insikt om betydelsen av lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper (Examensordningen, SFS 2011:186). Allmänlärare, speciallärare och förstelärare med olika kompetenser möts både i undervisningssituationer och utanför samt i bedömningsfrågor och arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram. Att knyta tre lärare till alla undervisningssituationer i en klass är inte behövligt, effektivt och lönsamt, därför bör samundervisning och handledning kombineras i en dynamisk process. Vi behöver bygga en hållbar bro mellan allmänpedagogiken och specialpedagogiken där alla elever är teamets ansvar. När lärare med olika kompetenser samarbetar och tar stöd av varandra blir det möjligt att anpassa undervisningen på olika sätt utifrån elevernas olika behov (Sundqvist, C. (2014) Den samarbetande läraren - Lärarhandledning och samundervisning i skolan). Jag ser på det formativa Trelärarskapet som en unik möjlighet för skolor att arbeta utifrån ett normkritiskt perspektiv. Vi fastnar inte och begränsas av vårt tänknade om normalitet och avvikande utan i värdet av olika.

Det förändrar skolan i grunden eftersom lärares ensamarbete och arbetsbelastning minskar, kompetensutvecklingen blir mer effektiv och vi närmar oss visionen om en skola för alla.

Formativt Trelärarskap

Några vinster:

  • Inkluderande undervisning med lärandet i fokus, flexibla undervisningsstrategier och god kvalitet utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv. Vi river hinder och bygger en hållbar bro mellan allmänpedagogiken och specialpedagogiken.
  • Kollegialt samarbete som stärker det professionella lärandet och bidrar till utveckling av tillgängliga lärmiljöer för alla elever.
  • Teori och praktik möts och invanda föreställningar utmanas.
  • Elevers styrkor, möjligheter och utmaningar är i fokus. Elevers olikheter är en tillgång i undervisningen.
  • Bedömning, uppföljning av kunskaper och anpassningar för alla elever är ett gemensamt ansvar. Ett välbehövligt samarbete för att leva upp till bestämmelserna.
  • Utveckla och stärka det gemensamma yrkesspråket.

Några utmaningar:

  • Etisk reflektion hos handledare.
  • Fokus på processen, ihärdighet och uthållighet. Inte springa på alla bollar.
  • Flytta fokus från individnivå till grupp- och organisationsnivå.
  • Kritisk granskning av skolkulturen och samarbetskoden.

Allting är möjligt genom hårt arbete, beslutsamhet och en känsla av vision. - S. Jobs Tillsammans blir vi skickliga lärare och skapar framtidens skola för alla!

Länkar:

Pedagogiska Magasinet, februari, 2016 http://www.lararnasnyheter.se/tema/kollegor-emellan 2016-03-03

David Mitchell https://player.vimeo.com/video/148232318 2016-03-03 Natur & Kultur.

Maria Glawe, förstelärare och speciallärare på Söderslättsgymnasiet i Trelleborg.

Lärande för hållbar utveckling - Tillgänglighet, delaktighet och inkludering



Att vara lärare är att ständigt vara i utveckling

Anna Olskog berättar om sin lärarvardag i klassrummet. Hon delar också sina funderingar utifrån sitt uppdrag som förtroendevald i Lärarförbundet med skolutveckling som drivkraft. Följ hennes tankar kring undervisning, utveckling och lärande i förstelärarbloggen.

Mitt namn är Anna Olskog jag arbetar på Hedlundaskolan, en F-6 skola i Umeå. Just nu undervisar jag främst i matte i årskurs 3. Jag har ett förstelärarevikariat på ett år. Jag upplever att mina möjligheter att jobba långsiktigt, med fokus på större utvecklingsarbeten som syftar framåt, är begränsade då mitt uppdrag är tidsbegränsat. Men min vilja och ambition är att vara drivande i det pedagogiska utvecklingsarbetet på skolan och ta del av aktuell forskning samt möta kollegor i samtal som utvecklar oss. På min skola är det bara jag som är förstelärare. Förstelärarens arbetsuppgifter är ofta knutna till ett särskilt undervisningsämne - I mitt fall är det språkutvecklande arbetssätt. På skolan arbetar jag tillsammans med mitt lärlag och en SvA-lärare. Jag och min mentorskollega delar på arbetet i min klass. Det finns också fler lärare och annan personal som bidrar till att eleverna i vår klass utvecklas varje dag.

Skolan - elever och lärare fyller mitt yrkesliv med meningsfullt innehåll. Jag vill jobba med skolutveckling och bidra till ökad måluppfyllelse, det var anledningen till att jag sökte förstelärartjänsten.

Mina inlägg på bloggen kommer att handla om mitt arbete som förstelärare och mina tankar kring klassrumsarbetet. Jag kommer antagligen att skriva om och relatera till mitt fackliga arbete som i hög grad handlar om just skolutveckling. Det pågår hela tiden en samhällsdebatt som handlar om skolan, den följer jag aktivt. Jag tänker att mina inlägg till viss del kommer att präglas av vad som är aktuellt för tillfället och vad mitt hjärta är fyllt av.

Skickliga lärares relationsarbete är viktigt för eleverna.

Inom klassrumsforskningen presenterades nyligen en avhandling om matematikundervisningens betydelsefulla sekund. Ann-Louise Ljungblads avhandling handlar om lärares pedagogiska takt och hållning. Hon skriver om oberäkneliga undervisnings situationer och att det inte finns färdiga planeringar för alla tillfällen. Det känner vi alla igen som jobbar i skolan.

Att vara lärare är bl a att kunna växla tempo, ha en god ledarskapsförmåga och vara intresserad av undervisning. En lärare måste ha ämnes-didaktisk kompetens, social kompetens och förmågan att skapa arbetsro och trygghet i klassrummet. Det är så oändligt mycket som ryms inom ramen för att vara lärare. Det kallas yrkesskicklighet, att vara professionell i klassrummet varje dag. Ljungblad kommer fram till att lärarna improviserade till stor del för att lösa dessa situationer. Studien visar i detaljrika beskrivningar hur lärare relaterar till elever. De fyra lärarna agerade samstämmigt vid flera situationer:

  • de visade alla tilltro till elevernas potential
  • de intresserade sig för de enskilda eleverna ut ifrån var de befann sig
  • de hanterade dilemmasituationer genom improvisation
  • de ställde frågor på ett sätt som gjorde det möjligt för eleverna att våga uttrycka sig.

Inget nytt direkt, tidigare forskning har visat på vikten av en välfungerande relation mellan lärare och elev, men hur en sådan relation tar sig uttryck i undervisningen har tidigare varit obekant. Det är viktigt att vi vet vad som gör skillnad i klassrummet och varför. Då kan vi alla förhålla oss till det och lyckas bättre i klassrummet i mötet med eleverna.

Karriärlärartjänsterna ska gå till särskilt yrkesskickliga lärare och det ligger på rektorns bord att utse vem eller vilka som har rätt kvalifikationer. Ett antal formella krav måste vara uppfyllda som legitimation och ett visst antal år i yrket men exakt vad det innebär att vara särskilt yrkesskicklig är inte riktigt definierat, ännu. Jag träffar lärare som gör skillnad varje dag, gemensamt för dessa är att de är just yrkesskickliga. De har förmågan att möta eleverna och få dem att utvecklas maximalt utifrån sin egen förmåga.

Att växa i sin lärarroll

I filmen här nedanför får ni följa mig och mina elever i klassrummet när vi jobbar med problemlösning. Detta är ett delmoment i den jättelika fortbildningssatsningen Matematiklyftet som Skolverket genomför. Målsättningen med denna modul är att jag och andra deltagare ska utveckla undervisningen i matematik genom problemlösning.

Målsättningen med att filma mig själv när jag undervisar är att jag vill åstadkomma utveckling i lärarrollen, jag vill utveckla min yrkesskicklighet och få syn på mig själv. Ja, det är brutalt att se och höra sig själv på film, men det ger många insikter.

- Vill du utvecklas?
- Filma dig själv.

Jag tänker att jag utvecklas i min lärarroll varje dag. Jag ställs inför betydelsefulla möten med eleverna och jag får nya utmaningar. Efter nästan 20 år i yrket fick jag uppleva min enskilt mest markanta händelseutveckling i rollen som lärare. Jag började då arbeta på Hedlundaskolan, det var höstterminen 2013. Jag hade avslutat min anställning på en friskola och skulle nu börja arbeta på en mottagande skola för nyanlända. Skolan har internationella klasser med direktinkludering i klasserna 1–3, på skolan arbetar lärarna med alla elever utifrån deras individuella behov. Jag började min anställning under ledning av en rektor med fokus på skolutveckling, jag uppskattade drivet på skolan. I samarbetet med flerspråkiga lärare och studiehandledare fick jag en breddad syn på undervisning.

I mötet med eleverna får jag lära mig nya saker om mig själv varje dag.

Jag tycker att jag har utvecklats i min roll som lärare de senaste åren. Jag har också kommit att utvecklas parallellt som människa. Kunskap utvecklar människor och ger oss nya insikter att förhålla oss till. Kommunikativ, flerstämmig undervisning där man fokuserar på språkets roll i alla ämnen är gynnsam för alla elever och högst nödvändig för flerspråkiga elever. Det är en sanning som gäller och det måste skolan ta vara på och erbjuda kvalitativ fortbildning inom detta område.

Språkutveckling är en resurs inte en begränsning.

Det är viktigt att skapa en trygg atmosfär i klassrummet så att alla vågar komma till tals, en miljö där eleverna vågar testa sig fram. Vi måste hitta nya sätt att undervisa språkutvecklade i kombination med ämnesinnehållet. Vi lärare behöver lära oss av varandra och dela med oss av våra framgångar och inte minst våra misslyckanden.

- Att vara lärare är att ständigt vara i utveckling!


Anna Olskog förstelärare på Hedlundaskolan i Umeå.
Styrelseledamot i Lärarförbundet Umeås lokalavdelning, arbetar fackligt delar av arbetstiden.
Ledamot i referensorganet grundskola och förskoleklass.

Följ och kontakta mig på Twitter:

@annablakka

Normkritisk pedagogik lär mig att våga ifrågasätta mig själv, min kunskap, min undervisning

Jessica Damgaard Edström är förstelärare i normkritisk pedagogik, lärare i bild och svenska för grundskolans senare år, och i sitt första blogginlägg skriver hon om vikten av att våga misslyckas som pedagog.

Minns ni er egen högstadietid? Hur en förvirrat rättade sig in i en given ordning, trots att det kanske inte alltid kändes bekvämt, eller ens moraliskt och etiskt rätt? Vissa kanske inte ens var medvetna om att de ingick i en ordning formad utifrån en diskurs av makt?

De allra flesta ungdomar är mitt inne i en sökande fas, samtidigt som de är livrädda för att göra hål i normerande mönster.

Ett normkritiskt förhållningssätt utifrån ett kunskapsperspektiv, handlar i grunden om att vara uppmärksam på de normer som formar undervisningen - vad väljer jag för redskap för att tillreda min didaktik? Men däröver är varje enskild lärares förståelse av normer tongivande för att skapa en likartad, jämlik skolgång för eleverna utifrån styrdokumentens grundläggande värden men speciellt utifrån Övergripande mål och riktlinjer, Normer och värden;

Skolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera eleverna att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dem komma till uttryck i praktisk vardaglig handling.

Med tanke på att varje klassrum fylls utav av elever med olika förutsättningar, erfarenheter och bakgrund och att läraren befinner sig där mitt i, med uppgift att bilda kunskap till eleverna utifrån ett likvärdigt fostransuppdrag, med tonvikt på allas lika värde oavsett kön, etnisk tillhörighet, könsöverskridande identitet eller uttryck, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning. Att det då någon gång, eller till och med vid flera tillfällen under ett barns skolgång blir konflikt, eller att någon eller några drabbar samman är oundvikligt och egentligen inte alls speciellt konstigt. Vikten ligger i hur vi pedagoger och övrig personal följer upp, hur vi hanterar dessa stridigheter (som oundvikligt faktiskt uppstår överallt - såväl ute i samhället som i skolan). Det är i HUR och VAD vi gör när motsättningar uppstår som likabehandling visar upp sitt värde men det kräver samsyn inom organisationen. Det är tydligt att det är vid dessa tillfällen som vi också måste förstå att vi utifrån samma grundposition måste ge våra elever rättvisa möjligheter till att kunna utvecklas och förändras, och därigenom och så småningom låta eleverna lära sig något om sig själva men även om andra, det är det som också kallas för fostran. Det är just genom den här typen av gärningar som grundskolors likabehandlingsplaner blir till levande dokument - och också ett bevis på om de fungerar eller ej.

Många gånger handlar det om att lära sig av misstag, ja, för vi misslyckas då och då, så låt oss uppmärksamma vad som är mindre bra och vad det är som fungerar men också att ifrågasätta det som fungerar genom att kritiskt granska varför det är framgångsrikt. Samtidigt får vi inte glömma att implementeringen av normkreativa förslag inte alltid accepteras i första andetaget, att låsa upp dörrar som de flesta önskar sig fortsatt låsta behöver ha beredskap i form av ett gediget och kompetent stöd.

I mitt arbete på högstadiet möter jag förstås hela tiden typiska maktstrukturer bland ungdomarna, någon eller några bär ordningen och de allra flesta runt omkring är normstödjare och några är avvikare. I praktiken innebär det att även om en ung människa vet vad som uppfattas som rätt och fel utifrån skolans värdegrund, så är det som avgör handlingar oftast mest relaterat till att slippa bli exkluderad på grund av ett normbrott.

Många lärare är omedvetna om hur normer fungerar, och även om de flesta lägger tonvikt vid läroplanens värdegrund och uppdrag så handlar det också om att få hjälp att synliggöra att det är en utmaning i att kritiskt våga granska sin egen elevsyn. Maria Wester, lektor vid Umeå Universitet lyfter i sin avhandling "Hålla ordning, men inte överordning": Köns- och maktperspektiv på uppförandenormer i svenska klassrumskulturer" problemet med att lärare exempelvis i viss mån faktiskt accepterar ett aggressivt beteende hos pojkar men inte hos flickor och att därmed blir läraren också medaktör i att förstärka ett stereotypt maskulint mönster hos pojkar. Trots att lärarens intention varit att skapa en genusneutral grund, och att det oftast inte finns eller funnits bakomliggande medvetna strategier för att göra skillnad, utan det hela handlar om omedvetenhet, såväl hos lärare som hos elever. För självklart har även lärare fördomar, tänker ensidigt - men - med stor betoning på men - det som normkritiken lär är att också våga ifrågasätta sig själv, sin kunskap, sin undervisning. Kritiskt granska sin egen elevsyn. Det är viktigt att vi inte tappar bort oss i våra didaktiska privilegier och glömmer eller kanske till och med väljer bort att ställa oss utanför normens öga då och då för att få perspektiv. Som jag nämnde ovan är eleverna ofta medvetna men väljer ändå att rätta in sig i en orättvis ordning, och där behövs vi, lärare, för att kunna bryta normerande mönster.

Normkritisk pedagogik handlar till stor del om att lära eleverna att kritiskt granska normer som styr våra värderingar och förutsättningar men den handlar även om att vi pedagoger bör tillhandahålla en kritisk ansats. Att vi vågar utmana våra tillkortakommanden, vår kunskap och allt det som vi tror att vi faktiskt redan gör.

Läs mer;

Normkreativ

DEJA Flickor, pojkar, individer - om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan.

Lotta Björkmans föredrag på Musikens Hus "...vi måste börja gilla våra misstag om vi skall bli framgångsrika i att jobba normkritiskt. Det är genom misstagen vi får syn på våra normblinda fläckar och blir kvitt en del av våra fördomar."