Lärarförbundet
Bli medlem

Synliggöra inflytande - ibland glömmer jag!

Therese Linnér, förstelärare på Bäckaslövskolan i Växjö, skriver om delaktighet och infytande över undervisningen. Framförallt om att bli påmind om att synliggöra det som visar sig vara ej synligt för eleverna.

Diskussionen flödade i klassrummet när 30 elever i år 6 funderade över fördelarna och nackdelarna med att jobba i grupp, i par eller enskilt i ett arbete i geografi. Innan diskussionen fick var och en fundera en stund över vad man själv tyckte för att på så sätt förbereda sig inför diskusionen. Därefter lyftes olika argument fram i den stora gruppen. Det eleverna kom fram till var att det fanns verkligen både för- och nackdelar med de olika alternativen.

Min fråga blev då; Hur gör vi nu? Hur organiserar vi arbetet som ska genomföras?

Någon föreslog att man skulle få välja det man tyckte fungerade bäst för sin egen del just nu. Det var ett förslag som samtliga instämde i. När lektionen var slut hade alla skrivit upp sig på det alternativet som passade dem bäst; jobba enskilt, par eller grupp. Därefter var det mitt uppdrag att sätta ihop par och grupper.

Ibland är det bra att bli påmind om att synliggöra det vi gör i klassrummet oavsett vad det handlar om. Det som är tydligt för mig kanske inte alls är det för eleverna.

Några av mina elever blev nyligen intervjude om hur de hade det i skolan utifrån lite olika perspektiv. Efteråt förstod jag att eleverna hade väldig koll på varför de gjorde det de gjorde i skolan, vilka mål vi jobbade med och hur var och en kunde jobba vidare med sitt lärande. När frågorna handlade om inflytande på undervisningen hade eleverna däremot inte så mycket att säga.

Jamen, vad nu! tänkte jag. Hur vi ska avsluta teman är eleverna med och påverkar. Hur man kan presentera sina arbeten på olika sätt. De gånger vi ändrat schemat utifrån kloka synpunkter från elever och diskussioner i gruppen. Var inte det exempel på inflytande. Då insåg jag att eleverna fick inflytande men jag synliggjorde det inte. Det var deras vardag. Vi för samtal om hur vi har det och hur det kan bli bättre men vi vuxna har inte benämnt det som inflytande.

Läraren ska svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad. Lgr 11 s.15

Jag fick helt enkelt bli bättre på att synliggöra inflytande. Ovan beskrivna lektion inleddes därför med att berätta att jag nog inte hade varit tydlig med vad inflytande innebär. Jag gav exempel på vad det har inneburit tidigare och vad det kan innebära. Därefter jobbade vi fram innehållet i vårt arbete om länder.

Eleverna plockade fram en ordlista med begrepp som vi jobbat med. Utifrån den fick man i grupp fundera på vad man behövde fördjupa sig i när man jobbade med länder för att kunna använda sina kunskaper till kunskapskravet: I resonemang beskriver eleven komplexa samband mellan natur- och kulturlanskap, naturresuser och hur befolkningen är fördelad.

Nu är arbetet igång och i klassrummet finns det elever som jobbar enskilt, i par och i grupp. Alla jobbar utifrån punkterna som vi har bestämt tillsammans och kunskapskravet som vi har jobbat med under en period blir allt mer förståligt.

Tur att man ibland blir påmind om att synliggöra det som för eleverna är lite för osynligt!

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Årets fluga "Grej of the day" blev succé i klassen

Sara Markusson berättar hur hon har arbetar med mikrolektioner, grej of the day, som kom att bli en stor hit för så väl inlärningen som sammanhållningen i klassen.

Att grej of the day är årets hetaste fluga har väl inte kunnat undgå någon! Jag startade upp i augusti och det gjorde succé!

För att citera Micke Hermansson: ”Mikrolektioner med makroeffekt”

Det var någon dag runt skolavslutningen i juni förra året som jag satt och surfade runt. Jag fastnade på en insändare i gruppen The Big Five på Facebook som handlade om hur en lärare kopplade förmågorna till små mikrolektioner. Jag hade under läsåret haft som uppdrag att ta fram tydliga bilder och förslag på hur man kan arbeta med de fem stora förmågorna och tänkte att detta kanske kunde vara något.

Dessutom är jag ett obotligt fan av frågesport och gillar allmänbildning och allmänbildad skulle man tydligen bli av dessa mikropass på ca 10 minuter, jag var redan fast.

Jag kollade upp detta med grej of the day och hittade en artikel om hur Micke Hermansson på Västangårdsskolan i Umeå arbetade med dessa mikrolektioner. Namnet grej of the day var klatschigt och roligt och jag kom inte på något namn som var bättre. Därför skrev jag till Micke Hermansson och frågade om jag fick använda samma namn. Idag tror jag inte att någon frågar Micke om de kan låna namnet grej of the day, idag är det självklart.

Startade terminen med mikrolektioner

Sagt och gjort, jag började producera mikrolektioner, alla kopplade till dagens datum. Jag hade läst att presentationerna skulle vara korta, innehålla bilder, någon rolig kuriosa och berättarglädje. Under sommarlovet tillverkade jag mina första power points så att jag kunde starta upp direkt när jag tog emot klassen i augusti.

Det blev den succé som jag hade känt på mig att det skulle bli. Eleverna köpte det direkt för att kunna mycket är roligt!

Kunskap är coolt som Micke Hermansson säger. Det är det verkligen och det är härligt när elever märker att deras kunskaper växer, fort! Vår första grej handlade om Mona Lisa och om hur tavlan blev stulen från Louvren den 21 augusti 1911. Den är fortfarande en av favoritgrejerna hos några elever. Sedan dess har vi hunnit med 100 grej of the days eller gotd, som eleverna säger. Alla kopplade till dagens datum.

Sexorna fick göra egna presentationer

Vid jul tyckte jag att jag hade gjort så många, tre-fyra grejer per vecka, att jag tänkte att min årskurs 6 skulle göra egna presentationer. Det blev en adventskalender där eleverna fick varsitt datum i december att göra en grej om. De hade sett så många av mina power points så att tillverka en egen var inga som helst problem, det vara bara att härma mig. Till och med bakgrundsfärgen var samma, röd. När jag bytte till blått valde många elever blått. Ja, ni förstår, det är tryggt att göra lika.

Grej of the day 2Det var också i den vändan som vi började med ledtrådarna, de hade jag inte med från början. Ledtrådarna och att tillverka egna pp:s tände eleverna ytterligare, för nu var man tvungen att komma på en klurig, gärna rolig ledtråd.

Jag försökte även här föregå med gott exempel och klurade på ”smarta” ledtrådar. ”Bor inte i en barack direkt”, gillade eleverna. Kul men ändå lite klurig.

Vi hade haft Vita huset som grej under hösten, så de flesta kunde komma på det. Just det här med kopplingar fascinerar eleverna, hur så många händelser, personer och platser hänger ihop. Någon elev sa vid ett tillfälle att ”Jag tror vi kan koppla ihop alla våra grej of the day". Förmodligen, om vi skulle anstränga oss.

Eleverna berättar om dagens grej hemma

Det är med varierande resultat så där behöver jag bli tydligare, men jag vet att många familjer engageras av våra grejer. Det går alltid att svara på frågan ”Vad har du lärt dig idag?” när man jobbar med grej of the day och det är härligt att kunna berätta saker som mamma och pappa inte visste. Då får man glänsa!

Den här terminen har vi delat upp dagarna mellan mig och eleverna. Jag grejar alltid på måndagar och eleverna på onsdagar och torsdagar. Vi lär oss fakta, nya begrepp och blir allmänbildade. Vi drar slutsatsen att den allra största vinsten med att greja är med vilken självklarhet eleverna ställer sig framför klassen och levererar, grej efter grej. Det sker med en sådan självklarhet att de där små nervösa fyrorna jag kände för drygt två år sedan är som bortblåsta. Ledtråden och nyfikenheten om vad dagens grej ska handla om tar fokus från eleverna själva och de kan med gott självförtroende och lugnt kliva fram och hålla sina presentationer.

En spontan elevkommentar var: Jag älskar grej of the day. Varpå kompisen bredvid säger: Jag med!

Bättre stämning i klassrummet

Grej of the day har gjort att stämningen i klassen blivit bättre och ännu mer sammanhållen. Eleverna tycker att det här är vår grej, min entusiasm smittar av sig på eleverna och de smittar av sig på varandra! Ibland blir inte våra grej of the days mikrolektioner, för frågorna är så många och nyfikenheten så stor. Har vi tid får det bli en makrolektion men fortfarande med makroeffekt.

När min 6:a slutar om några veckor så tror jag att det är grej of the day de kommer minnas när de tänker tillbaka på vår tid tillsammans, för det är vår grej

Nyfiken på att veta mer om Sara? Läs hennes presentation här

Lässtrategier som ökar elevernas läskompetens

Pia Kangas, förstelärare på Rytmus Stockholm, berättar om svensklärarnas arbete med att öka gymnasieelevernas läskompetens.

I år har mitt ämneslag i svenska fokuserat på att ge eleverna i ettan och tvåan verktyg - lässtrategier, för att öka sin läskompetens. Med ettorna fokuserade vi på läsning av skönlitteratur och med tvåorna jobbade vi med sakprosatexter. Min beskrivning nedan handlar om vad vi gjorde med våra ettor.

Vi tycker själva att vårt arbete med lässtrategier har fungerat bra, men en miss vi gjorde var att vi inledde projektet tidigt på hösten, när vi själva precis hade börjat förkovra oss i hur lässtrategier kan tillämpas i gymnasieskolan. Detta resulterade i att vi i princip lärde oss själva om lässtrategierna samtidigt som vi skulle lära ut dem till eleverna och detta blev onödigt stressigt. Men till nästa år kommer det nog att fungera bättre.

Eleverna fick reflekterar över sina läsvanor

Vi började projektet med att eleverna fick reflektera kring sina egna läsvanor. Sedan pratade vi om att läsning är en färdighet som kan tränas och uppmärksammade eleverna på hur novisläsare ofta tar sig an uppgifter, enligt läsforskningen:

  • Börjar läsa utan att förbereda sig, utan att veta varför de läser och utan strategi för hur just en text av denna typ bör läsas.
  • Blir under läsningen lätt distraherade, registrerar inte när de eventuellt inte har förstått, registrerar inte vilka ord och begrepp som är viktiga, läser oftast för att ”få det gjort”.
  • Slutar tänka på innehållet när de läst färdigt samt uppfattar framgång som ett resultat av tur snarare än insats.

Slutligen pratade vi om vad som kännetecknar goda läsare så att eleverna fick något att sträva efter:

  • —Aktiverar tidigare kunskap
  • —Förstår vad som är målet och avsikten med läsningen
  • —Väljer lämpliga strategier
  • —Är fokuserade och uppmärksamma
  • —Använder förklarande strategier när de inte förstår
  • —Använder sammanhanget i texten för att förstå nya ord och uttryck
  • —Använder textens struktur för att förstå bättre
  • —Organiserar och kopplar ny information till tidigare information
  • —Kontrollerar sin egen förståelse
  • —Är medvetna om när de förstår
  • —Reflekterar över vad de har läst
  • —Sammanfattar det viktigaste
  • —Uppfattar framgång som ett resultat av insats

I årskurs ett valde vi sedan ut och arbetade intensivt med sex av de lässtrategier som Astrid Roe förespråkar i sin bok Läsdidaktik - efter den första läsinlärningen och som vi ansåg skulle hjälpa eleverna att öka sin läskompetens när det gäller skönlitterära texter. Dessa strategier var:

  1. Att förbereda läsningen
  2. Att föregripa
  3. Ställa frågor och reda ut oklarheter
  4. Visualisera
  5. Dra slutsatser
  6. Hitta samband mellan texten och egna erfarenheter

Under momentets gång jobbade vi med inspiration från Duke & Pearsons modell och såg till att varje strategi förklarades, demonstrerades och övades. Vi tillämpade strategierna på dikter, noveller och slutligen även en hel roman.

Avslutningsvis fick eleverna göra en examination

Slutligen genomförde vi en examination där eleverna självständigt fick tillämpa lässtrategierna. Resultatet av denna examination föll mycket väl ut, och en enkätundersökning som vi också genomförde i direkt anslutning till momentet visade även att eleverna verkade ha tillägnat sig metakognitiva färdigheter när det gäller att urskilja vad som krävs för att bli en god läsare.

En elev utbrast: ”Det här hade jag behövt lära mig mycket tidigare!”

Nu återstår att se hur våra ettor klarade del B, läsförståelsen, på årets nationella prov. Vi håller tummarna!

Vill du veta mer om Pia? Du hittar hennes presentation här.

Cirkelmodellen engagerar och utvecklar elevernas språk

Eleverna tränar på att skriva egna texter på tavlan

Eleverna tränar på att skriva egna texter på tavlan

Susanna Sjöstrand, förstelärare på Örtagårdsskolan i Rosengård, berättar hur hon och hennes kolleger arbetar med cirkelmodellen för att väcka elevernas språklust.

När jag studerade svenska som andraspråk läste vi första terminen boken Stärk språket, Stärk lärandet av forskaren Pauline Gibbons. För mig var detta en snudd på religiös upplevelse att hitta en bok som gav mig så många redskap att underlätta språkutvecklingen i mitt klassrum. Jag fastnade snabbt för det hon kallar cirkelmodellen som är ett sätt att arbeta med genrebaserad undervisning.

Cirkelmodellen är uppdelad i fyra steg:

  • Bygga upp kunskap om ämnesområdet
  • Studera texter inom genren för att få förebilder
  • Skriva en gemensam text
  • Skriva en individuell text
Mina dåvarande kolleger och jag bestämde oss för att försöka arbeta med denna modell. Det blev snabbt en stor skillnad i klassrummet, de elever som tidigare varit tysta blev engagerade.

Ge eleverna vokabulär och tydliggör genrer

Att arbeta språkutvecklande med eleverna Cirkelmodellen handlar om att ge elever vokabulär att kunna prata om språket och att tydliggöra olika genrer för att på så vis underlätta skrivprocessen. Jag har ett starkt minne från att för första gången arbeta tematiskt med cirkelmodellen. När en elev i sjätte klass hade skrivit sin egen text utbrast hon: ”jag känner mig som 16 år för att jag kan så mycket”.

Ett av mina uppdrag som förstelärare är att arbeta språkutvecklande. Flera av lärarna på Örtagårdsskolan hade redan läst Pauline Gibbons bok, men det varierade i olika klassrum hur mycket man arbetade språkutvecklande. Mina kolleger och jag bestämde oss därför att starta en bokcirkel kring Gibbons bok. En gång i månaden har vi diskuterat boken med hjälp av en studiehandledning från Nationellt centrum för svenska som andraspråk. Nationellt centrum för svenska som andra språk har även lagt ut filmer och olika bilagor som hjälpt oss i vårt arbete. Idag arbetar vi med cirkelmodellen i flera årskurser.

Förstelärarna Ingrid Nilsson och Sofia Svensson som är ansvarig för introduktionsklasserna på Örtagårdsskolan har arbetat med cirkelmodellen i flera år. Sofia menar att det fungerar bra för heterogena grupper där barnen är på olika nivåer. Dessutom är det tacksamt att arbeta med det i alla ämnen och det blir tydligt för eleverna vilken språkgenre som gäller. Ingrid menar att det inte bara är ett arbetssätt för elever med svenska som andraspråk utan för samtliga elever som behöver arbeta språkutvecklande. Jag håller helt med mina kolleger, under hela förra året arbetade jag på en skola där eleverna hade svenska som modersmål, men vi arbetade också med cirkelmodellen.

Det som var tydligt för mig när vi började arbeta med cirkelmodellen var att eleverna själva började diskutera innehållet i texten, allt ifrån grammatiska möjligheter till ämnesinnehåll.

Cirkelmodellen ger resultat - men kräver tålamod

Svårigheter med cirkelmodellen är att det tar tid, det är inget som du gör på två veckor. Jag brukar arbeta tematiskt utifrån cirkelmodellen, senast var det i ett tema om Sverige. Det kräver kollektiv planering vilket kan bli en hård nöt att knäcka när många pedagoger engagerar sig. Det har vi löst genom att lägga all planering på Google drive så att alla inblandade vet exakt var vi befinner oss och var vi är på väg i undervisningen.

Boken Stärk språket, Stärk lärandet har gett mig massor av infallsvinklar när det gäller språkutveckling. Språket genomsyrar alla ämnen, språket är makt och det är viktigt att vi som pedagoger alltid har det i fokus för vår undervisning.

Läs mer om Susanna och missa inte att du kan följa henne på Twitter:@SjstrandSusanna

Handledning öppnar upp för nya perspektiv

Therese Linnér har under sina två år som förstelärare funderat endel kring handledning. Både vad det gäller handledning av kollegor, men också kring att skapa en reflektionskultur, för att skapa en framåttänkande och konstruktiv miljö på skolan.

”Idag fungerade allt bra, eleverna var så lugna. Idag var det kalabalik, inget fungerade. Varför kan inte den gruppen lyssna?” Är repliker som nog förekommer i ett lärarrum. Funderingarna kring varför det var det på ena eller andra sättet är kanske inte lika förekommande. I alla fall har jag reflekterat över det. Det beror kanske på att det inte alltid finns tillfällen, tid eller en kultur som inbjuder till att fördjupa sig i de frågorna på våra skolor.

Jag har själv saknat det många gånger genom åren, för jag har upplevt att även om man ingår i ett väldigt väl fungerande arbetslag hinner man inte alltid med att fördjupa sig i varför det blev som det blev i en specifik situation.

Nå ett bättre ledarskap genom reflektion och samtal

I mitt försteläraruppdrag ingår bland annat att stötta kollegor i didaktiska frågor. Stöttandet är något som oftast sker i spontana samtal eller i bokade möten där didaktiska frågor vänds och vrids på för att komma fram till hur man kan jobba med ett innehåll för att nå fram till eleverna på ett bra sätt. Jag har även möjlighet att ge handledning och det är en annan del som är väldigt givande. Handledning är något som jag själv har saknat under alla mina år som lärare. Det finns massor av faktorer som påverkar en lektion, vilket jag är helt medveten om och vissa saker är svåra att styra över. Ett par saker kan jag, och bara jag styra över. Mina faktakunskaper, mina didaktiska kunskaper och mitt ledarskap. En kollega sa för ett tag sedan ”kunskaper och didaktiska frågor kan man alltid läsa sig till, men det är så mycket svårare med ledarskapet. Det är svårt att få fatt i det som jag kan ändra för att det ska fungera bättre. Därför är det så bra att prata om det tillsammans.” Precis så har jag också upplevt det genom åren.

Handledning handlar om mentorskap och coachning

Här tänker jag att handledning har en väldigt viktig roll att fylla. Handledning kan beskrivas som en kombination av mentorskap och coachning, i alla fall enligt John Steinberg och hans beskrivning i boken Hitta lärarnas guldstunder – när handledning och utveckling står i centrum. Han skriver att ”Handledning är en kombination av mentorskap och coachning, där man ibland går ”uppåt” till de stora frågorna och ibland ”neråt” till detaljerna. Syftet är att främja yrkesutveckling och ökad professionalism.”

När allt snurrar fort och bollarna i luften är så många att man har svårt att hålla koll på dem är det kanske extra viktigt att stanna upp en liten stund då och då. Ta paus och titta på det man gör.

När man känner att det inte fungerar riktigt som man har tänkt sig och inte får fatt i vad som kan göras annorlunda. Då kan någon ställa frågor som kan hjälpa till att vända och vrida på det som sker. I handledning kan jag skapa ett tillfälle att prata både små detaljer och stora frågor beroende på vad som önskas. Först ett klassrumsbesök och sedan ett samtal där man kan vända och vrida på hur man skulle vilja utveckla ett moment. Att som pedagog få fundera över sin egen roll och göra det tillsammans med någon annan som verkligen är där för att lyssna och ställa frågor som leder samtalet vidare är en viktig stund. I handledningen kan jag hjälpa till att ge perspektiv på det som skett samt väcka en tanke om något som kan vara värt att prova. Dessutom blir det möjligt att känna att man inte är ensam, utan det går att jobba tillsammans även med ledarskap.

”Jag tycker bara det finns positiva aspekter på handledningen. Som ny lärare är det en stor utmaning att hitta min ledarroll och med att vara tydlig med hur jag vill att det ska fungera på mina lektioner. Du har hjälpt mig att förstå att det är viktigt att vara just tydlig och även fått mig att förstå att hur jag gör har betydelse för hur lektionen blir. Jag märker skillnad när jag har provat det som vi pratade om. Det blir lugnare.” Jag bad min kollega om synpunkter på handledning och det här var hens tankar.

För mig är citatet väldigt viktigt. För jag tror att läraryrket fortfarande kan upplevas som ett ensamyrke och när man inte är nöjd med hur det fungerar i klassrummet blir det lätt ett personligt nederlag eller gruppens nederlag. Kan man själv ta kommandot över det som är påverkbart och samtala om det med andra är man på väg att skapa tillåtande reflektionskultur som stärker alla tror jag.

Är det bara som ny eller när det kör ihop sig som handledning behövs?

Nej, tänker jag. Om man vill utveckla sin professionalism och utveckla sitt ledarskap tror jag att det alltid finns en poäng i att stanna upp och titta på det man gör. Vad är det som fungerar? Vad gör jag som leder gruppen dit jag önskar och som gör att en tillåtande och lärande miljö skapas där elever utvecklas och når målen? Precis som att elever lär av metakognitiva samtal tänker jag att vi pedagoger också gör det.

Att bli medveten om vad man gör och varför det fungerar, gör att det kan bli lättare att hantera situationer som uppstår när det inte fungerar. Därför tänker jag att handledning är en viktig möjlighet som borde erbjudas alla som önskar!

John Steinberg skriver om att skapa reflektionskultur på en skola. För att miljön på en skola ska bli konstruktiv, kvalitetssökande och öppen för utveckling så är första steget medvetenhet om hur det faktiskt är. Utifrån det kan man söka det som fungerar bäst för att uppnå det som är skolans uppdrag. Som en del i att skapa den kulturen tänker jag att erbjudandet och möjligheten till handledning är en del. Allt för att bli starka tillsammans och inte så ensamma i vårt uppdrag!

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

"Alla ska våga göra fel i vår klass"

Sara Markusson berättar om hur arbetet med matematiklyftet och att göra ett liknande problem väcker elevers lust för matematik.

I och med mattelyftet så har min undervisning förändrats. Jag har fått nya infallsvinklar och tips på hur jag kan bedriva min undervisning, vilket nog var det som Skolverket ville när de drev igenom denna gigantiska fortbildning. En stor fördel är att det även ”spiller” över på andra ämnen.

Varje uppgift i problemlösningsmodulen avslutas med gör ett liknande problem.
Lös det.

Att göra att liknande problem är inte lätt, det har jag förstått. För vad är ett liknande problem? ”Sara, räcker det med att jag byter ut namnet på personen?”, frågade någon när vi gjorde detta första gången. Vi har tidigare arbetat med att göra egna uppgifter men ett liknande problem var svårt. Detta med att byta ut bara namnet gav oss ju en intressant diskussion. Vi slutade någonstans med att nej, det räcker inte med att byta ut namnet, vi behöver nog göra en uppgift som handlar om samma sak. Vad är då det?

Vi har fått många tillfällen, efter denna första lektion, att diskutera det matematiska innehållet i en uppgift. Det är fortfarande svårt men vilken resa klassen har gjort!

Mitt första föräldrasamtal, som jag fick när jag tog den här klassen för snart tre år sedan i årskurs 4, handlade just om matematik. Hur svårt, jobbigt och tråkigt detta ämne var för den eleven och sättet att lösa problemet var att stanna hemma de dagar som det stod matematik på schemat. Det var ingen hållbar lösning, vilket jag och föräldern var överrens om.

Idag vet jag att matte är ett av denna elevs favoritämnen, så när vi snart går skilda vägar tar jag med mig hennes glädje när det står matematik på schemat, ”kan vi inte ha matte varje dag?”

Mattelyftet och att göra ett liknande problem har varit en hjälp att fånga denna elevs matteintresse, för att det inte bara är att ”räkna i boken” och mattelyftets uppgifter väcker intresse. Nyfikenheten har också vuxit för att vi tillsammans i klassen lägger mer fokus på bara en uppgift i taget. Jag har utvecklat mig och min undervisning genom att dra ned på mängden uppgifter vi gör, men vi gör dem mer ordentligt. Vi arbetar med uppgifterna vid ett eller flera tillfällen. Vi plockar in förmågorna och kunskapskraven i uppgifterna. Vilken strategi använde du nu? Vilken tyckte ni var mest effektiv? Varför? Din kompis sa så här, vad menar han? Hur tror du hon tänker nu? Våra gemensamma diskussioner har ökat sedan vi började med att göra ett liknande problem.

Att lösa sin egen uppgift först har eleverna också förstått är viktigt. Att uttrycka sig tydligt och inte ta för givet att läsaren förstår vad som menas. Vi övar ofta. Inte bara i matematik för vi kan lika gärna göra ett liknande problem i såväl no som svenska.

Det är härligt att vara författaren bakom något, eleverna upplever glädje att få dela med sig av det som de gjort.

Med åren har det också blivit okej att göra fel i klassen. Att vi tittar på en uppgift som elever gjort och som saknar något. Vad saknas? Varför? Vad hade vi behövt veta mer? Det är okej att vi pratar om just min eller din uppgift för att det utvecklar oss, tillsammans.

En favoritanekdot är när en elev säger: ”Det går inte, jag förstår inte hur jag ska sätta siffrorna. Kan någon hjälpa mig?”

Vi höll på med att räkna multiplikation med två och tresiffriga tal och tittade på några metoder för det. Eleven kunde multiplicera bra, men visste alltså inte var siffrorna skulle placeras. Han ber inte mig om hjälp, utan hela klassen! Vilken bra lektion det blev, bara för att han vågade säga att han inte kunde.

Att lära sig av sina fel är ett bra sätt att bli bättre. Det kommer vi ofta tillbaka till. Alla ska våga göra fel i vår klass. Jag bidrar med att göra fel, ofta! Allt går att rätta till.

Att göra ett liknande problem har hjälpt mig på traven, att lita på att det är min undervisning och mitt engagemang i lektionerna som lockar elevernas nyfikenhet och lust att lära. Man kan inte lägga fram Skolverkets uppgifter som de är utformade i matematiklyftet, då väcks inget intresse. De ser för tråkiga ut och behöver göras om. Jag brukar snygga till dem lite, fina bilder, större text, inget märkvärdigt. Men ihop med en intresseväckande frågeställning kommer man långt.

Det som jag gillar med att göra ett liknande problem är att alla elever kan lyckas. Om det första är att byta ut namnet, miljön eller siffrorna så är det i alla fall ett liknande problem. Idag har många elever i klassen kommit långt. Att analysera det matematiska innehållet är lite lättare och de egna problemen håller en högre nivå. Vi roar oss ibland med att jämföra elevernas egna uppgifter med dem i böckerna och kan ofta konstatera att elevernas är bättre!

mattelyftet

Nyfiken på att veta mer om Sara? Läs hennes presentation här.

Genom "cykler" ska elevernas läsförståelse utvecklas

Pia Kangas berättar om första tiden som förstelärare på gymnasieskolan Rytmus och hur hon använder sig av författaren Helen Timperleys metod "cykler" för att utveckla undervisningen.

När juli blev till augusti för snart två år sedan hade jag ovanligt många stressdrömmar. Mina stressdrömmar brukar vanligtvis dyka upp en vecka före terminsstart när hjärnan börjar förbereda sig för att varva upp igen efter en lång ledighet. De handlar antingen om att jag befinner mig inför en enorm elevgrupp, som förväntansfullt sitter i sina bänkar och väntar på att jag ska sätta igång lektionen, men jag har ingen aning om vilka eleverna är och jag har inte förberett någonting. Eller så handlar de om att jag springer runt i enorma korridorer som ser likadana ut och förgäves letar efter ett klassrum där jag ska ha min lektion, men jag kommer aldrig fram och klockan går.

Jag har haft dessa drömmar så länge som jag har varit lärare, men inför läsåret 13/14 var de extra många. Min gissning är att detta berodde på att jag hade varit föräldraledig och nu dessutom skulle kliva in i min roll som förstelärare på skolan.

En helt ny tjänst. Jag var först ut och ensam om uppdraget.

Dessutom hade vi fått en ny rektor (den åttonde sedan jag började jobba på skolan) som jag inte hade hunnit lära känna alls. På min skola är tjänsten som förstelärare dessutom tidsbegränsad, ett år i taget, så det gällde att prestera.

"Författaren Helen Timperley inspirerande mig till rollen"

Premissen var att den som innehade tjänsten skulle arbeta med skolutveckling och elevernas måluppfyllelse. Tillsammans med rektorn kom vi fram till att mitt uppdrag blev att skapa en plan för hur vi skulle jobba systematiskt med skolutveckling på vår skola de kommande åren och att ansvara för de pedagogiska diskussionerna under det innevarande läsåret. Som underlag för dessa samtal läste vi i kollegiet till exempel Utmärkt undervisning (2012) av Jan Håkansson och Daniel Sundberg, Att följa lärande (2013) av Dylan Wiliam och Det professionella lärandets inneboende kraft (2013) av Helen Timperley. Samtliga lärare blev kompenserade för det extra arbetet med tre kompdagar. Förmodligen inte tillräckligt, men alltid något. Jag är av den åsikten att ingen skolutveckling sker genom att en eller några lärare får en titel och eventuellt en liten nedsättning i tjänst. Samtliga lärare på en skola måste ju få ordentligt med tid för att jobba med skolutveckling om det verkligen ska fungera i praktiken.

Den sistnämnda boken inspirerade verkligen mig i mitt uppdrag som förstelärare.

Ett uppdrag som jag anser inte bara ska vara en löneförmån vars enda syfte är att öka yrkets attraktivitet, utan förhoppningsvis också leda till processer som bidrar till skolutvecklingen i stort.

Utveckla undervisningen genom "cykler"

Timperley skriver om lärares professionella lärande som en aktiv process som handlar om att systematiskt undersöka hur pass effektiva undervisningsmetoder är för elevernas engagemang, lärande och välbefinnande. Hennes modell för att utveckla undervisningen: ”Undersökande och kunskapsbildande cykler”, går ut på att lärarna själva identifierar och samarbetar kring pedagogiska utvecklingsområden i undervisningen, lär sig mer om specifika metoder för att förbättra elevernas resultat via aktuell forskning eller beprövad erfarenhet från andra kollegor, testar i undervisningen och slutligen utvärderar utfallet.

En i min mening fantastiskt bra metod som låter lärarna själva identifiera utvecklingsområden, vilket skapar engagemang då drivkraften för förändring kommer från lärarna själva.

Tanken är att vi ska bli experter på att identifiera sambanden mellan undervisningsmetoder och elevresultat, genom att jobba på detta systematiska sätt där reflektioner kring teorier varvas med praktisk tillämpning.

Fem ämneslag valde att testa metoden "cykler"

Inför detta läsår bestämde jag, i samråd med skolledningen, att några av ämneslagen på frivillig basis skulle testa att köra dessa ”cykler”. Förutsättningarna var att vi skulle få en uppstartsdag på förarbetsdagarna då vi dessutom fick åka iväg till en konferensanläggning för att verkligen kunna fokusera på att starta arbetet med cyklerna, en extra schemalagd mötestid i veckan, två ytterligare planeringsdagar under läsåret samt en liten budget för att kunna köpa in relevant litteratur eller bjuda in någon forskare/föreläsare till skolan. Vi blev fem ämneslag som ville testa: svenska, sång, engelska, estetisk kommunikation och musikproduktion.

På den första uppstartsdagen (på en fantastiskt fin konferensanläggning mitt i Stockholm, vilket vi lärare verkligen inte är bortskämda med) satte vi oss och började fundera på hur vi skulle implementera Timperleys cykler i vår vardag.

Frågor som blev centrala i ämneslagen

  • Vilka mål och kunskaper ville vi att eleverna skulle ha uppnått under cykelns gång?
  • Hur skulle vi koppla detta till kursplanerna och läroplanen?
  • Hur skulle tidsplanen se ut för cyklerna? Ville vi jobba med korta eller långa cykler?
  • Hur skulle våra cykler synka med terminsplanen, kursernas upplägg och delmoment?
  • Skulle alla ämneslärare göra samma sak, eller skulle några vara ”kontrollgrupp”?
  • Skulle vi arbeta med olika cykler i olika årskurser, eller fokusera på en elevgrupp?
  • Hur skulle vi lösa det praktiska kring de bitarna?
  • Vad behövde vi hjälp med? Av vem?
  • Vad vi behövde vi läsa på?
  • Fanns det någon relevant forskning att ta del av?
  • Hur skulle vi bäst mäta resultaten?


    "Vi valde att arbeta med elevernas läsförståelse"

  • Det utvecklingsområde som mitt arbetslag, svensklärarna, identifierade och valde att arbeta med var elevernas läsförståelse; dels utifrån att stora undersökningar såsom PISA visat att de svenska eleverna har halkat efter när det gäller läsförståelse, dels utifrån att anmärkningsvärt många av eleverna på de högskoleförberedande programmen fick underkänt på det nationella provet i svenska 3 förra läsåret. Vi själva upplevde också att våra elever i årskurs tre på gymnasiet hade påfallande dåligt resultat på det nationella provet våren 2014 – något som vi till viss del kunde se hade med bristande läsförståelse att göra.


    Dessutom är det ganska uppenbart att brister i elevernas läsförståelse påverkar deras möjlighet att tillgodogöra sig kunskaper i de andra ämnena på gymnasiet och, så småningom, högre studier.

    Vi insåg ganska snabbt att vi som gymnasielärare inte hade tillräcklig kunskap om eller erfarenhet av att jobba med lässtrategier eller läsutveckling och började således processen med att leta efter relevant litteratur/forskning om just detta. Vi delade upp läsningen, så att arbetsbördan skulle bli rimlig och läste lite olika publikationer/böcker bland annat: Att bedöma elevers läsförståelse (2013) av Barbro Westlund och Läsdidaktik –efter den första läsinlärningen (2014) av Astrid Roe. Vi kom ganska snabbt fram till att vi gillade Roes bok som kombinerade teori med handfasta tips och lät oss inspireras av Duke & Pearsons modell för hur läsundervisning kan gå till. Nedan ser du en kort beskrivning av den modell som vi testade att tillämpa.

    Läsundervisning i fem faser:

    1. Läraren beskriver och förklarar för eleverna
    2. Läraren demonstrerar strategin för eleverna
    3. Läraren och eleverna samarbetar om att öva strategin
    4. Eleverna övar i grupper under handledning
    5. Självständig användning av strategin. Lärarens roll som vägledare betonas.

    Vi bestämde sedan att vi ville börja med att skola in våra nya ettor och undervisa dem om lässtrategier redan tidigt på hösten så att de skulle kunna ha nytta av detta under resten av gymnasietiden.

    Mitt nästa blogginlägg kommer att handla om hur vi gjorde detta i praktiken tillsammans med våra ettor. Vad som fungerade bra och vad vi måste förbättra till nästa gång.

    PS Tack Björn Grafström, vän och tillika kollega på en annan gymnasieskola i Stockholm, som tipsade mig om Timperley när jag var ny förstelärare (och dessutom lite ringrostig efter ett antal månaders föräldraledighet) och febrilt letade efter relevant utbildningsvetenskaplig forskning som skulle kunna läsas med behållning av samtliga lärare på skolan – oavsett ämneskombination. DS

    Vill du veta mer om Pia? Du hittar hennes presentation här.

    Eleverna utmanar språket genom teater

    Tillsammans med lärarna Moa Nyman , Lisa Karlberg och kandidaten Linn planerar vi hur vi ska genomföra årskurs fems teateruppsättning.

    Tillsammans med lärarna Moa Nyman , Lisa Karlberg och kandidaten Linn planerar vi hur vi ska genomföra årskurs fems teateruppsättning.

    Susanna Sjöstrand som arbetar som förstelärare på Örtagårdsskolan berättar hur hon använder drama för att utveckla elevernas språk.

    Under min första vecka på Örtagårdsskolan planerade jag ett rollspel för eleverna i årskurs 4. Nu skulle eleverna få spela teater, använda ämnesord och samarbeta. Det gick helt åt skogen, det var fullständigt kaos. Eleverna kunde inte samarbeta i små grupper, ta demokratiska beslut och lyssna på varandra.

    Jag kan nu i efterhand tycka att jag var ganska naiv som trodde att det skulle fungera, eleverna hade inte heller hunnit bygga upp ett förtroende för mig som pedagog vilket är en förutsättning för att arbeta med drama.

    Under hela året har vi successivt tränat eleverna på att samarbeta och arbeta i olika grupper genom cirkelmodellen, EPA, spel och samarbetsövningar. Under vårterminen har de så smått börjat arbeta med rollspel igen. Eleverna har blivit betydligt bättre på att lyssna på varandra och på att samarbeta. Drama kan ibland utifrån upplevas som flummigt, men alla som arbetar med det vet att det krävs en oerhörd struktur.

    Eleverna får leka med språket och göra det till sitt

    Förutom rollspel arbetar vi även med teateruppsättningar. Jag hade en fantastisk lärare på Lärarhögskolan i Malmö Stina Block som undervisade i svenska som andraspråk. Hon berättade att en elev behövde upprepa ett ord mellan 30-40 gånger för att göra ordet till sitt.

    Som dramapedagog blev teater en metod för att låta eleverna upprepa, leka med språket och på så sätt erövra det och göra det till sitt.

    I årskurs 4 har eleverna skrivit en text tillsammans under hela läsåret. Det handlar om en resa som eleverna far iväg på genom Sveriges landskap. I texten har pedagoger integrerat olika ämnesord från flera ämnen. Under påsklovet har elevernas resa skrivits om till ett manus.

    I årskurs 5 är vi tre lärare som tillsammans skrivit ett manus på Google drive. Vi gick igenom nationellaprovet i historia och tog ut alla svåra ämnesord och skrev ett manus om Gustav Vasa som årskurs 5 ska sätta upp i maj. I årskurs 6 gör eleverna en film om stormaktstiden. Tanken var från början att de skulle göra en teater, men eleverna hade inte tidigare arbetat med drama och kände sig mer bekväma i att skapa en film. Manuset genomsyras av ämnesord som likhet, skillnader, orsak, konsekvens. Utöver ämnesorden konfronteras eleverna med tankar kring historiemedvetande, vilket sedan har smittat av sig till elever då de börjat reflektera över sina egna historier, hur dessa gjort dem till de människor de är idag och hur detta påverkar deras framtid.

    "Att arbeta med teater är en process som sällan är helt smärtfri"

    Jag har studerat dramapedagogik och har satt upp flera pjäser under många år, ändå ställer jag mig alltid samma fråga mitt uppe i repetitionen; Varför utsätter jag mig själv för detta? Det kommer aldrig fungera. Men det fungerar alltid, eleverna är nästan alltid på plats och om de vid något enstaka tillfälle inte varit det så löser det sig ändå.

     Nikola Petranovic arbetar också som förstelärare. Här hjälper han till och redigerar filmen om StormaktstidenMed drama har man alla förutsättningar att arbeta språkutvecklande. Förutom att svenskaspråket har fler vokalljud än många språk kan de även vara svåra att uttala om man inte har svenska som modersmål.

    Genom drama tränar eleverna på uttal utan att någon känner sig utpekad och vi repeterar utan att det blir tråkigt.

    Det kräver ett engagemang och lärare som vågar tänka utan för boxen för att arbeta med drama. Jag är mycket lyckligt lottad att få arbeta med kolleger som förstår det. Till vänster i bild sitter en av mina kollegor, Nikola Petranovic som också är förstelärare, här hjälper han till och redigerar filmen om Stormaktstiden, som du kan se här.

    Läs mer om Susanna och missa inte att du kan följa henne på Twitter: @SjstrandSusanna

    "Drivkraften att lära - fick mig att bli förstelärare"

    Therese Linnér berättar om sitt uppdrag i förstelärarbloggen.

    Mitt namn är Therese Linnér och jag jobbar på Bäckaslövskolan i Växjö, som är en F-6 skola, där jag undervisar årskurs 6 i svenska, matematik och SO. Det här är mitt andra år som förstelärare, vilket innebär fokus på utvecklingsarbeten, vara katalysatorn i det pedagogiska utvecklingsarbetet på hela skolan, ta del av aktuell forskning samt stötta kollegor i didaktiska frågor. I år jobbar jag tillsammans med två kollegor där vi alla tre har uppdraget med lite olika fokusområden.

    Drivkraften att lära och att jobba mer systematisk med lärande även utanför det egna klassrummet var en av anledningarna till att jag sökte förstelärartjänsten.

    Mina inlägg här på bloggen kommer att handla om mitt arbete som förstelärare och ge en inblick i det vardagliga arbetet i klassrummet. Jag kommer även att skriva om kollegial handledning och mitt uppdrag som arbetslagsledare. Det pågår nu ett kommunalt övergripande arbete med att implementera ett målstyrt arbetssätt i varje arbetslag.

    Vilka utmaningar har du stött på under din tid som förstelärare?

    - Det är inte helt lätt att vara först ut på en helt ny karriärsmöjlighet i ett yrke som inte har haft den traditionen tidigare. Formerna för tjänsterna har diskuterats och reaktionerna har varit väldigt blandade på alla nivåer i systemet. För egen del har jag varit glad över uppdraget. Eftersom tjänsten innebär att jag kan fortsätta arbeta tillsammans med eleverna samtidigt som möjligheten att jobba med lärande i ett forum till har öppnat sig.

    - Även i mitt dagliga arbete har den stora utmaningen varit att vara först ut på tjänsten samtidigt som jag var ensam pedagog på uppdraget första året. Det tar ett tag för nya tjänster och uppdrag att sätta sig i en organisation.

    - En tredje utmaning har varit att begränsa mitt uppdrag. Jag har periodvis lagt ner många fler timmar än de jag har avsatta i tjänsten, eftersom uppdraget är omfattande. Det är lätt att det blir för mycket när något är roligt och utvecklande. Idag är vi tre förstelärare vilket underlättar planering och fördelningen av uppdraget. Det är ett krävande, roligt och stimulerande uppdrag som jag inte har ångrat att jag sökte.

    Vad ser du som de främsta fördelarna med ditt uppdrag?

    - En fördel med uppdraget är att få arbeta mer systematiskt med lärande på skolnivå utan att behöva lämna undervisningen med eleverna. Det är ett väldigt roligt uppdrag och en utmaning att skapa förutsättningar för att vi tillsammans ska kunna ge eleverna möjligheter att utvecklas så långt som möjligt. Genom att jobba med lärares lärande och skapa förutsättningar för mer systematiskt kollegialt lärande krävs det en hel del av mig som har uppdraget, men det ser jag som en fördel.

    - För mig är det viktigt att inte utgå ifrån det dagliga behovet i mitt specifika klassrum utan ta steget ut och se det i ett större perspektiv för att kunna skapa förutsättningar för allas lärande. Jag tar däremot med mig min erfarenhet och kunskap från klassrummet samt läst litteratur och erfarenheter från kollegor runt om i Sverige för att omsätta det i praktiken.

    - Nu när vi är fler om uppdraget och tillsammans jobbar för kollegialt lärande med mycket intryck utifrån är det också en stor fördel.

    Hur arbetar du som förstelärare med dina elever?

    - Samma engagemang och nyfikenhet på lärande som fick mig att söka försteläraruppdraget har också fått mig att lära mig mer om digitala resurser. Jag ville hitta fler redskap i undervisningen. Jag valde att skapa en blogg som redskap för lärande och på köpet har det lett till ett öppnare klassrum där fler kan ta del av vårt sätt att jobba med kunskapskraven.

    - Annars fortsätter jag jobba utifrån samma grundläggande värden som tidigare. Vilket innebär att skapa förutsättningar för elevers självständighet, redskap för att lära och själv se sin utveckling samt lyhördhet för att förändra och göra elever delaktiga i undervisningen.

    Therese i sociala medier

    Missa inte att du kan läsa mer om Therese på hennes blogg samt följa henne på Twitter, du hittar henne här: @anthlin

    "Förstelärartjänsten gav mig nya utmaningar och krav"

    Sara Markusson ger sin syn på sitt uppdrag i förstelärarbloggen.

    Mitt namn är Sara Markusson, och jag arbetar sedan ett och ett halvt år tillbaka som förstelärare på en grundskola i Norra Ängby. Skolan ligger i ett stilla villakvarter, men där innanför väggarna är det allt annat än stilla, där är det full fart. Årskurs 6 har en hektisk vår framför sig och vi har tillsammans bestämt att vi ska ända in i kaklet! Vi har jobbat ihop i snart tre år och vi ska avsluta på topp, så är det sagt!

    I mina inlägg på den här bloggen kommer ni att få läsa om mitt uppdrag som förstelärare, uppgifter som jag gjort med eleverna, vilken utveckling jag ser och vilka tankar jag har om min skolvardag.

    Varför valde du att bli förstelärare?

    - Jag är en person som gillar när det händer saker och jag har förstått att jag behöver utmaningar för att mitt jobb ska kännas tillfredsställande. Jag tror att det var därför som min chef frågade mig, den där dagen för snart två år sedan, om jag ville bli handledare för matematiklyftet på skolan. Jag hoppas att det hon sett var att jag inte var rädd för att förändra min undervisning och testa nytt. Skolans ledning hade bestämt sig för att fråga mig om jag ville driva mattelyftet på skolan och så blev det.

    Att jag skulle söka tjänsten som förstelärare hade jag inte en tanke på, den kom på köpet i och med mitt mattelyftsuppdrag. Ett uppdrag som gav nya utmaningar och ställde nya krav på mig.

    - Att vara matematikhandledare på sin egen skola, för kollegor som jag samarbetar med dagligen, är en utmaning som skiljer sig från att komma som extern handledare till en skola. Jag har efter snart fyra terminer hittat för och nackdelar med båda.

    Vilka utmaningar har du stött på under din tid som förstelärare?

    - Att ha två olika roller på sin arbetsplats kan vara krävande. Att kliva ur den personliga rollen för att kliva in i handledarrollen. Att komma som extern handledare till en annan skola ger mig en mer neutral roll, ingen vet hur jag jobbar eller hur jag är som person. Det svåra där är att det tar längre tid att lära känna deltagarna, att jag blir ”mattefröken” eller den som ”ska ställa allt till rätta och sitter inne med de rätta svaren”. Så är det inte, jag är där för att leda gruppen genom materialet som är framtaget.

    - En av missuppfattningarna som jag tycker att andra har om förstelärarna är att man är ”facit”, att jag gör på rätt sätt och det är så man ska göra. Om man är skeptisk till det arbetssättet, ja då är man skeptisk till hela läraren. Så ser inte jag på försteläraruppdraget. För mig är det personer som är öppna med sin verksamhet och som inte är rädda för att dela med sig.

    Vad ser du som de främsta fördelarna med ditt uppdrag?

    - De tre främsta fördelarna med att vara förstelärare är att jag kommer i kontakt med många olika skolmänniskor, bland annat lärare, handledare och rektorer. Jag får helt enkelt ett större kontaktnät som leder mig till ställen och uppgifter jag inte hade stött på annars.

    - En annan stor fördel är att jag får ta till mig allt material i matematiklyftet. Jag får tid till att fördjupa mig i forskning, läsa artiklar och texter som jag annars inte känner att jag hinner med.

    - En tredje fördel är att jag också har lärt mig att ta för mig mer. Att våga tro på det jag gör. Mitt självförtroende har ökat, vilket leder till att jag vågar hoppa på nya saker. Mitt engagemang har ökat och det smittar av sig på eleverna. Engagerad lärare ger engagerade elever, det är jag helt övertygad om!

    Har du ångrat någon gång att du blev förstelärare?

    - Hittills har jag inte ångrat att jag tackade ja till försteläraretjänsten, den har gett mig mycket. Visst ökar kraven på mig själv, jag behöver prestera på ett annat sätt. Är det jag gör tillräckligt bra, duger det, förtjänar jag verkligen detta uppdrag? Visst finns det stunder då jag tvivlat på mig själv, men fördelarna har än så länge övervägt. Jag fortsätter med uppdraget en tid till! Jag vet ju inte vart det kommer att föra mig!

    Sara i sociala medier

    Missa inte att du kan följa Sara på Twitter, du hittar henne här: @SaraMarkusson