Lärarförbundet
Bli medlem

”Förhållandet mellan undervisning som konst och vetenskap”

Therese Linnér skrev för ett par veckor sedan ett intressant inlägg här på förstelärarbloggen om teorierna och forskningen som hennes undervisning grundar sig på. Det hon tydligt visade var att det egentligen inte finns någon enskild teori om lärande som kan tillämpas i alla situationer eftersom undervisning till sin natur är en oerhört komplex verksamhet. Vi bör därför söka efter teorier som passar just det lärande som vi för tillfället vill utveckla. ”Vad läraren gör är att han dyker ned i en djup korg med motstridiga teorier, forskningsresultat och både personlig och yrkesmässig kunskap och bestämmer sig för hur de ska förenas i klassrummet”, läser jag i Lo Mun Lings eminenta bok Variationsteori – för bättre undervisning och lärande (2014), som jag just nu helt har snöat in på.

Boken läser jag eftersom svensklärarna, som ett led i vårt arbete med det kollegiala lärandet på skolan, har bestämt oss för att undersöka om vi med hjälp av variationsteori kan utveckla vår grammatikundervisning nästa läsår.

Jag upplever ibland i möten med andra svensklärare att grammatikundervisningen är en vattendelare.

En del svensklärare tycker att grammatik är roligt och viktigt, medan andra tycker att det är skittråkigt och ett nödvändigt ont som vi måste gå igenom för att det står i kursplanen. Själv har jag under åren som gått börjat luta mer och mer mot det förstnämnda. Jag tror numera fullt och fast på att vi med hjälp av grammatiken kan utveckla elevernas metaspråkliga färdigheter så att de kan börja betrakta sitt eget språk utifrån och bli skickligare skribenter.

Det är dock inte helt lätt att undervisa om satser, satsdelar, fraser, och fundament. Det är en sak att konstruera enkla exempel tillsammans med eleverna, men när vi går utanför de tillrättalagda meningarna och undersöker hur det ser ut i ”riktiga texter”, egna och andras, blir det plötsligt svårt. Det där sista steget till att göra kunskapen generaliserbar är knepigt. Nästa läsår ska vi i alla fall testa om variationsteorin kan vara ett bra verktyg som kan hjälpa oss att välja lämpliga strategier i vår grammatikundervisning.

Det jag gillar med Lo Mun Lings bok är att den på ett enkelt sätt visar problemen med att inte bygga vidare på de föreställningar som eleverna kommer till klassrummet med och att skillnaden mellan vår förståelse av ett lärandeobjekt och elevernas förståelse av detsamma kan innebära att vi (experterna) inte ser de svårigheter som eleverna (noviserna) står inför i sitt lärande. ”Elever bär med sig egna färdiga föreställningar in i klassrummet, eller en intuitiv förståelse av det som läraren tänker undervisa om /…/ Dessa färdiga föreställningar eller uppfattningar kan vara ofullständiga eller felaktiga och kan bli till hinder för elevernas lärande och möjligheter att se lärandeobjektet på ett nytt sätt”, skriver hon.

En annan aspekt av lärandet som hon diskuterar i boken är det faktum att det inte alls är självklart att eleverna uppfattar ett lärandeobjekt på det sätt som vi avsåg att de skulle göra när vi planerade vår undervisning. Här tänker jag att teorierna om Bedömning för lärande, BFL, kommer in. Vi lärare behöver ständig återkoppling på huruvida vår undervisning verkligen har lett till ett ökat lärande.

Boken är ganska teknisk och innehåller en rad olika analyser av mer eller mindre lyckade lektioner, men jag tycker ändå att den största behållningen är Lo Mun Lings reflektioner kring undervisningens komplexitet och hon har ett helt kapitel om förhållandet mellan undervisning som konst och vetenskap: ”Erfarna lärare vet att det som fungerar bra för att uppnå ett effektivt lärande i en klass kan visa sig fullständigt verkningslöst i en annan klass. Det som påverkar elevernas effektiva lärande ligger följaktligen utanför gränsen för det som kan förklaras ur ett tekniskt perspektiv. Det handlar istället om lärarens pedagogiska känsla och lyhördhet, förhållandet mellan läraren och eleverna, den omsorg som läraren visar sina elever, språket i klassrummet, hur bra läraren känner eleverna och om hur läraren är tillräckligt perceptiv för att uppfatta subtila växlingar i stämning och humör och elevernas sätt att tänka, samt om läraren lyckas anpassa undervisningen och innehållet efter elevernas respons på ett flexibelt sätt.”

Som sagt det är inte helt lätt att vara lärare – men tillsammans, på skolorna eller i det utvidgade kollegiet, kan vi hela tiden reflektera och bli bättre. Jag är otroligt glad över att ha fått lära, planera, utvärdera och reflektera tillsammans med så skickliga lärare i svenska i år. Tack Åsa Sjöwall, Lisa Ljungh Strömberg, Anna Siegård, Anders Ekbäck och Amelie Nevrin för alla spännande diskussioner kring framför allt lässtrategier, grammatik och variationsteori.

"Eleverna anammar språket lättare genom samarbete med modersmålslärarna"

Susanna Sjöstrand, förstelärare på Örtagårdsskolan i Rosengård, berättar hur hon och hennes kolleger samarbetar med modersmålslärarna för att uppnå ett bättre elevresultat.

Min sista blogg innan sommaruppehållet vill jag helt och hållet tillägna modersmålslärarna. När jag började arbeta som svenska som andraspråkslärare insåg jag snabbt att vägen till kommunikation med eleverna var genom modersmålslärarna. Det är en lärargrupp som får alldeles för lite uppmärksamhet trots att de har stora kunskaper om elevernas språk och kultur som många övriga lärare inte kommer i närheten av. Därför är samarbetet men dem oerhört betydelsefullt när det gäller att tillsammans på en skola skapa de bästa språkutvecklande förutsättningarna för eleverna.

Eftersom Örtagårdsskolan har en uppsjö av erfarenheter från olika nationaliteter och språk har vi flera modersmålslärare hos oss, fem av dem är alltid på skolan. Jag inser givetvis att detta är en oerhörd lyx.

Vi har flera modersmålslärare som pedagoger kan bolla idéer med för att kunna arbeta språkutvecklande. Dessvärre har jag, efter att ha undervisat på olika skolor under flera år, uppmärksammat att modersmålslärarna har en tendens att komma i skymundan. Detta beror delvis på att många elever har sin modersmålsundervisning efter skolans slut. Det är därför viktigt att modersmålslärarna finns med i den ordinarie termins- och veckoplaneringen som sker i kollegiet. På Örtgårdsskolan har vi bestämt att i början av terminen planerar modersmålslärarna tillsammans med övriga lärare för att de ska veta vad som sker i klassrummet. Därefter får modersmålslärarna kontinuerligt ta del av veckoplanering för att skapa grogrund för samarbete.

Mona Amawi jobbar som modersmålslärare i arabiska på Örtagårdsskolan och menar för att hon ska kunna hjälpa eleverna på bästa sätt behöver hon veta i tid vad eleverna arbetar med under lektionerna för att hon själv ska kunna förbereda sig. Modersmålslärarna, liksom alla lärare, kan omöjligen vara pålästa i alla ämnen och aktiviteter som sker på en skola. Därför är det viktigt att de får ta del av information och vara med i den kontinuerliga pedagogiska dialogen som bör finnas på en väl fungerande skola. Den största delen av tiden är modersmålslärarna i introduktionsklassena eftersom det finns många elever som är nyanlända, men de är även ute i klasserna och bedriver studiehandledning. Denna form av undervisning är oerhört viktigt. Många nyanlända lär sig svenska snabbt då deras modersmål är starkt, tillskillnad mot elever som är födda i Sverige och både är svaga i svenska och deras modersmål.

Jag har under alla år som jag samarbetat med modersmålslärare märkt hur snabbt eleverna anammar språket när vi undervisar parallellt med språket i olika ämnen, såsom grammatik och historia.

I årskurs fyra på Örtagårdsskolan arbetar vi nu med medeltiden. Dessvärre finns det ingen information om till exempel ”Saladin” eller ”Al-Andalus” i historieböckerna, men med hjälp av modersmålslärare lyfter vi dessa ämnen under lektionen. Samtidigt bör kommunikation ske i båda riktningarna och även modersmålslärarna ska kunna vända sig till oss när de behöver hjälp med genomgångar i olika ämnen, eller ta initiativ till att vi uppmärksammar viktiga traditioner.

Poran Al-Imam och Mizecet Bekirovska har arbetat i flera år som modersmålslärare och menar att de tror att fler elever hade läst modersmål om man hade integrerat det under skoltiden. De upplever att många elever är trötta och hungriga under modersmålsundervisningen och då är det svårare att ta till sig kunskap. Givetvis finns det många lärare och skolledare som uppmärksammat vikten av modersmålslärarnas kunskap, för vi har väldigt mycket att lära oss av dem. På Örtagårdsskolan har man infört modersmålsundervisning direkt på morgonen i vissa klasser vilket har mottagits mycket positivt.

Jag har lärt mig under mina år som lärare att de bästa elevresultaten uppnås när det finns ett nära samarbete med modersmålslärarna. Språket ska genomsyra alla ämnen och med hjälp av modersmålslärarna löser man många knutar före dessa hinner utvecklas till ett problem. Så avslutningsvis tack alla ni modersmålslärare som under åren svarat på mina frågor om vokalljud, faktaböcker, samtal till föräldrar i ur och skur och inte minst alla frågor som jag kan bolla gällande kultur, politik och religion, utan er hade jag varit en betydligt sämre lärare.

Magiska frågor

Sortera och använda sina kunskaper är inte alltid lätt. Therese Linnér har funderat på om eleverna får förutsättningar att verkligen svara på frågor som gör det möjligt. Eller vad beror det på att det är så svårt?

- Var det här en bra uppgift? Varför var det bra och varför var det inte bra? frågade jag.
- Den var väldigt bra. Jag behövde sortera och tänka efter vad jag kunde för att lösa den.
- Jag fick använda mina kunskaper
- Jag upptäckte vad jag var säker på och vad jag behöver träna mer på!

Det är precis det här jag vill uppnå med undervisningen. Uppgifter som gör att eleverna behöver använda sina kunskaper.

Förstelärarbloggen mattbild 1Jag har funderat mycket på hur jag på bästa sätt ska få eleverna att använda sina kunskaper, träna på att se på en uppgift, sortera informationen och sedan våga pröva sina ideér. Jag har genom åren sett att det blir svårare och svårare att få eleverna till det och då har jag funderat på varför. Jag har blivit frustrerad för att jag tyckte att jag på alla sätt och vis presenterade fakta och visar på strategier för hur man kunde använda sina kunskaper. Vad är det som gör att det är så svårt?

Ett visst motstånd har jag kunnat se hos individen. Man vill gärna se svaret direkt och går inte det, så i alla fall vill man inte behöva jobba så länge för att lösa uppgiften. Det har varit svårt med tålamod, koncentration och strategier för problemlösning. Det är mitt uppdrag som pedagog att förhålla mig till och jobba med, utmana och ge möjliga vägar för att lösa uppgifter som vid första anblicken verkar omöjliga.

Jag jobbar allt mer med att synliggöra detta för eleverna och jag ser verkligen utveckling, förändring och ökade kunskaper. Vi har pratat om problemlösningsstrategier i matematik som kan användas i alla sammanhang, vi har pratat om hur man kan välja att se på en uppgift som omöjlig eller som ett problem man kan angripa.

Förstelärarbloggen mattebild 2Jag har framförallt sett över hur mina uppgifter är formulerade. Ger jag verkligen eleverna förutsättningar att använda sina kunskaper? Det är nog den viktigaste förändringen. Med en större mängd autentiska frågor får eleverna chans att använda sina kunskaper! Med inspiration från kollegiala samtal i mattelyftet har jag nu mycket lättare att vrida till en uppgift så att det blir en rikare uppgift. En uppgift som ger så mycket mer!

När vi jobbade den här dagen var koncentrationen kännbar. Det var som om tiden stod stilla när allas fokus var riktade på uppgiften. Alla var igång och jobbade intensivt. Jag vågade knappt röra mig för rädsla för att störa. Istället satt jag och njöt av guldstunden som jag blev bjuden på.

Vad var det för magiska frågor som ställdes den här lektionen när koncentrationen nästan gick att ta på?

Den magiska frågan var: Stämmer de här uträkningarna? Kan du bevisa ditt svar?


Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Litteraturen som ögonöppnare

Försteläraren Pia Kangas berättar om ett (miss)lyckat litteraturprojekt i kursen Svenska 2.

Ett projekt som jag gjorde tillsammans med mina tvåor i år var att vi hade ”Läslov” på sportlovet. Eleverna fick välja att läsa en av dessa tre romaner: ”Allt går sönder” av Chinua Achebe, ”Den stulna romanen” av Nawal El Saadawi eller ”Ru” av Kim Thúy.

Sedan fick de följande instruktion:

Du ska på lektionen i grupp argumentera för huruvida den roman du har läst är ett exempel på ”god” litteratur eller inte. Alltså, tycker du att den bok som du läste stämmer in på det som kännetecknar god litteratur, eller inte? Dvs:

  • —Texten är ”öppen”, med mycket underförstått/mellan raderna/tomrum, så att läsaren får tolka mycket själv
  • —Texten är nydanande och har plöjt ny mark
  • —Texten andas originalitet och man ”hör” författarens röst och närvaro.
  • —Textens författare har stor teknisk skicklighet att berätta en historia
  • —Textens författare har djup insikt i temat som tas upp
  • —Texten har en stor angelägenhetsgrad; utmanar något hos människan/samhället/den egna gruppen
  • —Texten är tidlös och kan med behållning läsas långt efter att den är skriven.

Du måste styrka din tes (”ja, det här är god litteratur”, eller ”nej, det här är inte god litteratur”) genom att underbygga med konkreta exempel, till exempel genom att referera till romanens tema, motiv eller stilmedel. Självklart också genom att citera ur romanen. Tänk på hur en argumentation bör vara uppbyggd.

När det efter lovet var dags att redovisa satte jag ihop elever som hade läst samma roman i små grupper, gav dem en Ipad och bad dem spela in sitt samtal. Att låta eleverna spela in sina litteraturdiskussioner är en bra metod. Det sparar lektionstid eftersom alla redovisningar kan ske samtidigt och när jag sedan ska bedöma eleverna kan jag sitta i lugn och ro och lyssna och spola tillbaka om jag känner att jag kanske har missat något.

Det blir ju dock inte alltid som man har tänkt sig när man planerar.

Istället för att alla höll varsina små argumenterande anföranden blev examinationen snarare i form av ett öppet samtal där de gemensamt kom fram till en tes och hjälptes åt att underbygga den. Men det blev verkligen fantastiska samtal. Alla dessa tre romaner är utmanande på olika vis, och mina tvåor antog utmaningen på bästa sätt.

Framför allt romanen ”Ru” ledde till diskussioner inte bara om romanens kvaliteter, utan också om människors olika villkor, krig, fattigdom och flyktingar. Om det absurda i att i vissa delar av världen LEKER barnen krig och i vissa delar av världen DÖR barn i krig.

Här kommer några elevcitat från elevernas reflektioner kring ”Ru”:

”Man lär sig mer av sådant här än att sitta och älta en massa fakta.”

”Vad ser vi på för filmer idag? Vi ser på actionfilmer och sciencefictiongrejer. Vi läser böcker om romantik. På naturkunskapen läser vi om energi, i engelskan pratar vi om detektiver, men nu när jag har läst den här boken så inser jag hur lite jag kan. Hur mycket det är som händer i världen som jag är omedveten om. Vad som händer här i Sverige i modern tid och vad som händer i andra länder. Länder i krig, länder som har det fattigt, och om alla krig under 1900-talet då det var väldigt mycket flyktingar. Och hur lite jag egentligen har satt mig in i vad det handlar om.”

”Vi läser ju i historian om den stora historian, till exempel om första världskriget och om hur en massa människor dog, men det här är ju också grejer som pågår än idag… Det är ju egentligen helt sjukt att än idag är det massa människor som flyr på båtar över Medelhavet, och att det är så många som dör. Att människor måste fly och riskera sina liv för att de inte KAN stanna hemma.”

”Sådana här böcker kommer alltid att vara viktiga. Framför allt för oss i väst som inte har upplevt krig själva. Att läsa en bok där författaren beskriver om sin vardag som flykting är viktigt för att kunna ha förståelse för de flyktingar som kommer hit. Jag har ju blivit mer… vad ska man säga… empatisk. Innan kan jag ha varit självisk, men nu förstår jag att jag fattar ju inte vad de har gått igenom, och vad de hade för vardag i Syrien eller Gaza, eller något sådant.”

"Nationella proven i första hand för att utveckla det kollegiala lärandet"

Susanna Sjöstrand, förstelärare på Örtagårdsskolan i Rosengård, berättar hur hon och hennes kolleger arbetar med sambedömning av nationella proven i historia.

Förstelärare Susanna SjöstrandEn av de bästa kompetensutvecklingsdagarna på hela året fick jag för en vecka sedan när vi hade sambedömning av nationella provet i historia med mina kollegor. Det finns olika åsikter om nationella proven bland oss lärare och de har en tendens att dela oss lärare i två läger. Min upplevelse är dock att det är väldigt berikande att få sitta tillsammans med sina kolleger, diskutera samsyn, titta på vad vi gjort bra och diskutera kring hur vi kan bli bättre lärare för våra elever.

Jag har arbetat på olika skolor och jag vet att lärare har helt olika förutsättningar när det kommer till bedömning av de nationella proven.

”På vår skola har vi en ledning som värnar om det kollegiala lärandet och jag nämner här ledningen därför att just detta är en ledningsfråga”

Under en hel dag var vi tre pedagoger som bedömde alla proven i historia. Utöver detta passade vi på att genomföra en ämneskonferens med alla pedagoger från år F-6 och där vi hade sambedömning av proven vilket medförde att vi utvärderade vårt sätt att undervisa i ämnet historia. Detta väckte massa tankar kring hur vi från förskoleklass till årskurs 6 kan arbeta med till exempel olika former av historiska källor.

Susanna Sjöstrands blogginlägg 19 majPaula Pinto Da Silvia är förskolelärare och arbetar i förskoleklass på Örtagårdsskolan. Paula menar att de arbetar med ämnen som berör orden ”källa”, ”orsak” och ”konsekvens” dagligen men de använder inte begreppen eftersom de upplevs för avancerade. Samtidigt menar även Paula att det egentligen inte finns för svåra ord så länge man använder de i rätt kontext. I förskoleklass letar de efter källan till problemet vilket i sin tur genererar en orsak som leder till en konsekvens. Det finns flera sätt att arbeta med elever i förskoleklass med källor och begrepp som orsak och konsekvens och hädanefter kommer de även att använda sig av de rätta begreppen.

Det pedagogiska arbetet med källor är något som bör genomsyra skolans samtliga ämnen. För att kunna ge eleverna på Örtagårdsskolan den allra bästa tänkbara undervisningen har vi samarbetat med stadsarkivet i Malmö i årskurserna 3 till 6. Eleverna kommer att få undersöka källor i deras närområde Rosengård, men också granska pergamentrullar från Stormaktstiden med sigill.

Om alla lärare från förskoleklass till årskurs 6 vet vad som förväntas av eleverna i årskurs 6 blir det lättare att samarbeta. Detta kan man givetvis också göra utan att använda nationella provet. Men de nationella prov som jag varit med och bedömt har alltid varit mycket professionellt utformade och välgjorda. Proven fokuserar på elevernas förmågor och det har funnits en tydlig matris med elevexempel. Jag upplever att jag har utvecklats som lärare genom alla sambedömningar av nationella proven och det har därmed utvecklat mitt sätt att undervisa.

”Jag tycker det är tragiskt att det ligger på den enskilda rektorn på en skola om huruvida elever ska skriva nationella provet i So. Det borde istället finnas utrymme för alla lärare att få detta som kompetensutveckling”

Vi pratar om att vi behöver en likvärdig skola men på sikt är jag övertygad om att detta kommer leda fram till att de skolor som inte väljer att delta riskerar få sämre resultat i So, medan de skolor som får möjlighet att vara med och då framför allt får tid till sambedömning kommer att stärkas.

Nationella proven handlar inte om vad mina elever presterar eftersom ingen elev ska lära sig enbart för proven. Nationella proven handlar istället om min undervisning som lärare. Om eleverna inte klarar av en uppgift är det jag som lärare som behöver utveckla mitt sätt att undervisa och genom kollegialt samarbete och sambedömning utveckla min undervisning. Jag är övertygad om att det är just det vi behöver för att uppnå en likvärdig skola; att vi lärare utvecklar vårt kollegiala lärande.

Läs mer om Susanna och missa inte att du kan följa henne på Twitter: @SjstrandSusanna

Teorierna bakom görandet - välkomna in i mitt klassrum

Therese Linnér, förstelärare på Bäckaslövskolan, bloggar om teorierna som ligger till grund för arbetet i klassrummet. I en till synes enkel uppgift gömmer sig många tankar och teoretiska röster. Vilka tankar och varför just de rösterna?

En till synes enkel uppgift gömmer många teoretiska tankar. Vilka tankar och varför just de tankarna? Jag tror att det är viktigt att fundera på vad man gör och varför man väljer att bedriva sin undervisning på ett visst sätt. Idag finns det mängder av inspiration och metoder att kasta sig över. Men varför väljer man att göra som man gör? Varför väljer jag att göra som jag gör? Vad grundar jag mina val på? I veckan lyftes frågan upp på sociala medier.

När jag läste frågan kom jag på att jag skrev en text om det i höstas. Texten var en lång reflektion kring teorier som min undervisning grundar sig på och det slog mig att med lite omarbetning av texten, är det en text som beskriver mitt arbete tillsammans med eleverna. I första inlägget här på bloggen skrev jag att det var ett ämne som jag tänkte skriva om så därför passade texten bra! Välkomna in i mitt klassrum

Det är så många delar som ingår i varje uppgift som eleverna jobba tillsammans med. Det som i första anblicken inte verkar så komplext är det, när man börjar titta på vad man gör och varför man har valt att göra som man gör. Jag började fundera på att sätta ord på det efter att jag under en längre tid tagit del av den fantastiska delarkultur som finns i sociala medier, varit iväg på mässor av olika slag där görandet många gånger är i fokus men också för att det är just görandet som vi ser och sedan pratar om, inte varför vi gör som vi gör upplever jag. Det är fantastiskt att det är en sådan delarkultur i skolsverige nu, både på studiedagar och under alla andra dagar på sociala medier. Det är inget jag skulle vilja vara utan, och som jag är innerligt tacksam för, men det leder mig in på många tankar. Vad grundas görandet i?

Mina 6:or och jag jobbade precis som de flesta som undervisar i SO med valet i höstas. En av delarna som ingick var att göra en radiopodd som vi sedan skulle lägga på vår klassblogg. Det gjorde vi och det var engagerade och driftiga elever som jobbade fram sina program. När radioprogrammen var klara jobbade vi med egenrespons och kamratrespons på den muntliga texten som de hade spelat in. Bakom en och samma uppgift fanns många tankar, i uppgiften att jobba med kamratrespons till exempel. Först och främst är det vår läroplan som ligger till grund. Det är uppdraget vi har och det som ska genomföras, men vägen till målet kan se olika ut. Varför jag väljer vägen jag gör, det är den jag ska försöka sätta ord på!

Det är tankar som grundar sig i forskning och beprövad erfarenhet. Det är tankarna om bedömning för lärande där en del är att göra eleverna till varandras lärresurser. Genom att ta del av varandras arbete utifrån en form som är tydlig. Genom att det finns stödstrukturer för samtalet kan alla vara med och ta del. Christian Lundahl är en svenska forskare som jobbat med bedömning och som ger exempel på en metod för att arbeta med kamratrespons och det är att arbeta med ”checklistor” med kvaliteter för den aktuella uppgiften. Listan kan se olika ut beroende på uppgiften och beroende på det läraren vill uppmärksamma eleverna på. Det är viktigt att eleverna tränar på att hitta styrkor och svagheter men på ett sådant sätt att det inte sårar kamraten, utan genom att man lyfter fram saker som är bra och något man önskar ska utvecklas ( Bedömning för lärande, 2011).

Flera norska forskare som Olga Dysthe, Frøydis Hertzberg och Hoel Torlaug Løkensgard samt den svenska språkforskaren Carolin Lidberg, har sett att stödstrukturer och kamratrespons är viktiga redskap för att lärande ska ske.

Det är också vetskapen om att metasamtal, samtal om det som man lär sig, är viktigt för att förstå det man gör. Anne Palmérs forskning visar att muntlig aktivitet som en resurs för elevers lärande, är ett viktig bidrag. Att prata om det vi gör och hur vi kan göra, om ord och begrepp, texttyper och så vidare det ger en bättre förståelse för det man gör. Genom metasamtal skapas ett gemensamt språk om det som ska läras. Genom att ha omdöme om och värdera och tolka andras texter, muntliga som skriftliga så ger vi förutsättningar för eleverna att nå kunskapskraven. I svenska är kravet att kunna:

Dessutom kan eleven ge utvecklade omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet och kvalitet på ett relativt väl fungerande sätt. Lgr 11 s.229

Det kunskapskravet och Anne Palmérs forskning leder mig och eleverna in i The big 5 tycker jag. Den metakognitiva förmågan och den, precis som de andra förmågorna pratar vi mycket om. Jag använder mig av The big 5 i min undervisning som ett sätt att synliggöra förmågorna för eleverna. Genom att vi lyfter fram dem och sätter ord på innehållet så skapar vi ett gemensamt språk och eleverna ges förutsättningar att knäcka skolkoden –dvs vilka kunskapskraven är, vad de innebär och hur de kan göra för att nå dem.

Sedan finns Vygotskij med i uppgifterna:

Vygotskijs utvecklingsteorier handlar om att människor ständigt befinner sig under utveckling. Genom samspel med andra finns möjlighet att utvecklas mer än vad man kan göra ensam. Tillsammans med någon som kan mer närmar sig individen sin närmaste utvecklingszon, som Vygotskij beskrev som avståndet mellan det som personen kan prestera utan stöd och det som personen kan prestera med stöd av någon som kan (Säljö 2000). Det ska inte ske genom att individen lotsas fram, utan genom frågor som leder utvecklingen vidare. Den andra behöver inte vara en vuxen utan det kan även vara en annan elev. Vygotskij menade att i samspel med andra som kan mer kan individen klara mer än vad den kan göra på egen hand, och det leder till att det som man idag behöver stöd med klarar individen sedan själv och når därmed högre nivåer i sin egen utveckling (Bråten & Thurmann-Moe 1998:105). Genom ett dialogiskt samarbete blir språket det medierande redskap som gör att individen kan nå sin närmaste utvecklingszon. Säljö beskriver det så här: ”Språket är således ett kollektivt redskap för handling, som vi tar över för egna syften och sätter i arbete i våra egna projekt i social interaktion. Vi använder andras ord, och därmed indirekt deras tankar och föreställningar, och lägger in våra egna budskap i dessa” (2000:233).

Det händer så otroligt mycket i skolsverige. Det är fantastiskt att bli inspirerad och fundera över görandet i klassrummet. När jag får ta del av inspiration från väldigt många lärare blir det för mig viktigt att stanna upp och fundera på varför just det görandet är viktigt i mitt klassrum. Hur jag tillsammans med eleverna ska ta itu med kunskapsområdet. Hur vi ska starta, genomföra och avsluta vårt tema. Under året har det blivt till exempel blivit filmer och radioprogram. Inte för att filmer eller radiopoddar är ett ändamål i sig utan för att det är bra verktyg att jobba med den muntliga texten på. Digitala verktyg är just det tycker jag. Ännu ett redskap att använda i lärandet, ett redskap som hjälper till att skapa kunskap här och nu och som gör att fler uttrycksformer att välja på för eleverna. Genom att vi har ett forum att publicera dem på kan vi också dela med oss av våra kunskaper i klassrummet. Precis som forskare skriver i boken Det nödvändiga skrivandet i alla ämnen:

Skrivandet måste upplevas som viktigt och meningsfullt här och nu; skrivandet måste ha ett syfte. Det är ett centralt budskap i denna bok. Lärarna måste ha ett verkligt syfte klart för sig och eleverna måste känna att de skriver därför att det finns ett skäl att skriva, därför att de genom att skriva får ge uttryck för något som de är intresserade av och önskar dela med andra och därför att någon är intresserad av vad de skriver. (2009, s 13)


Genom att visa eleverna att det vi gör även är viktigt för någon annan utanför klassrummet väcks ett större intresse tycker jag. Det behöver inte vara via bloggen som vi använde till att publicera radiopoddarna på, det kan även vara andra elever på skolan eller varför inte en författare till den bok vi har läst. Det är ett viktigt inslag i min undervisning. Inte bara för mig utan för allt fler elever.

Jag har formulerat min praktiska teori där jag har med många av de röster jag nämnt ovan. När jag sedan möter föräldrar, lärare och studenter så är jag väl förankrad i vad och varför jag gör som jag gör i klassrummet. Därmed finns det mycket erfarenhet med in i mitt klassrum som jag kan lägga ihop med den som jag och kollegor bär med oss, vilket gör det tryggt att vidareutveckla undervisningen utifrån inspiration och tankar från andra.

När jag fundera över kommande områden kommer jag och eleverna precis som vanligt genomföra det på ett sätt som det stämmer med Lgr 11, min pedagogiska och didaktiska kompass och tro på teorier om lärande. Det kommer inte vara görandet i sig som är fokus utan varför vi väljer det vi gör för att lärande ska ske.

För min del är det viktigt att fundera över varför jag gör det jag gör och förankra det i teorier för lärande, för annars hade jag förmodligen surrat runt som en fluga mellan sockerbitar för att plocka det roligaste och bästa både här och där. Det finns ju så enormt mycket fantastiskt och roligt att välja på, och ännu fler saker blir det med alla tekniska möjligheter!

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Några böcker som jag refererar till i inlägget:

Bråten, Ivar & Thurmann-Moe, Anne Cathrine (1998). Den närmaste utvecklingszonen som utgångspunkt för pedagogisk praxis

Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet: att skriva och samtala för att lära.

Dysthe, Olga, Hertzberg, Frøydis & Hoel, Torlaug Løkensgard (2011). Skriva för att lära skrivande i högre utbildning.

Hoel, Torlaug Løkensgard (2001). Skriva och samtala: lärande genom responsgrupper. Lund: Studentlitteratur

Liberg, Caroline, Geijerstam, Åsa af & Folkeryd, Jenny Wiksten (2010). Utmana, utforska, utveckla: om läs- och skrivprocessen i skolan. Lundahl, Christian (2011). Bedömning för lärande. Stockholm: Norstedt

Lorentzen, Rutt Trøite & Smidt, Jon (red.) (2009). Det nödvändiga skrivandet: om att skriva i förskolan och skolans alla ämnen. 1. uppl. Stockholm: Liber

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv.

Barnlitteraturen kan bli den fasta punkt med vilken vi kan rubba världen!

-Mitt arbete handlar bland annat om att förbinda verksamheten med forskningen och just att läsa pedagogisk litteratur är kanske en arbetsuppgift som är svårare att prioritera, skriver gästbloggaren och lektorn Per Norlin.

-Mitt arbete handlar bland annat om att förbinda verksamheten med forskningen och just att läsa pedagogisk litteratur är kanske en arbetsuppgift som är svårare att prioritera, skriver gästbloggaren och lektorn Per Norlin.

Lektorn Per Norlin i Södertälje kommun gästskriver i förstelärarbloggen. Inom ramen för sin lektorstjänst har han tillsammans med pedagoger från alla förskoleområden och modersmålslärare i förskolan bland annat kunnat pröva nya idéer för läsandet av bildböcker.

Jag arbetar sedan årsskiftet som lektor i Södertälje kommun och jag delar min tid på tre lika delar: en del för förskolan i något som heter Språk- och kunskapsnätverket, en för förskoleklasserna och dessutom är jag vid sidan om adjungerad lärare på Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet, där man utbildar förskollärare.

Så blev jag lektor

Jag fick min lektorstjänst efter tips av min chef Maria Widestrand att söka en forskarskola för förskollärare, och fick under 2,5 år skriva en licentiatuppsats på Uppsala universitet. Där gjorde jag en forskningsstudie om bilderboken i förskolan. 

Vid sidan om det jobbade jag som projektledare för ett integrations-, hembygds- och litteraturprojekt i Östertälje förskoleområde. Vi kopplade ihop förskolor från olika bostadsområden som fick skriva meddelanden till varandra, besöka gemensamma lekplatser och skicka en bokkoffert mellan avdelningarna som man använde för att skapa en dialog om bilderböckerna mellan barngrupperna. Projektet blev uppmärksammat bland annat med ”Fem-i-tolvpriset” och vi fick fylla hela konsthallen med en jätteutställning med stöd av Kulturrådet, om våra barn och deras meddelanden. 

Det här ledde nog till att man ville att jag skulle jobba vidare med förskoleutveckling sammantaget med att F-3 satsningen i skolan innebär att det behövs någon som engagerar sig specifikt mot förskoleklass.

Förstelärare och lektorer viktiga

Jag tycker att många beskriver förskolan som en skolform där lärarna är pigga på att utveckla sin verksamhet och man kan se så mycket positiv förskoleutveckling. Södertälje har också anställt många atelieristor och pedagogistor som jag tror kommer att få oss att skjuta fart ytterligare.

Mitt arbete handlar bland annat om att förbinda verksamheten med forskningen och just att läsa pedagogisk litteratur är kanske en arbetsuppgift som är svårare att prioritera. Inom mitt område, literacy och läsforskning kan man konstatera efter en enkätundersökning vi har gjort, att vi är bra i förskolan i Södertälje på att läsa böcker för barnen. Vi är litteraturbrukare, men inte litteraturvetare.

Det här har lektorstjänsten inneburit för mig

Vi har i vårt nätverk med pedagoger från alla förskoleområden och modersmålslärare i förskolan ett fantastiskt projekt, där vi under ett års tid arbetat med att pröva nya idéer för läsandet av bilderböcker. Vi kallar det ”Södertälje läser, leker och pratar bok”. Där har vi läst mycket om olika forskningsstudier. 

Två läsforskare, Caroline Liberg och Judit Langer, har varit en utgångspunkt för min egen idé om något jag kallar sammansmälta föreställningsvärldar, där vi tittar på hur specifikt förskolebarn gör när de tar till sig en bilderbok. En bok som blir läst, lekt och samtalat om på många olika roliga och värdefulla sätt tror vi blir en väldigt speciell kunskapskälla. Varje läsning gör barnen antagligen en ny tolkning av boken och varje samtal väcker nya ingångar till deras egna erfarenheter. 

Med lekarna kring boken och i samarbetet med föräldrar, kan på så sätt litteraturen bli den fasta punkt med vilken vi kan förändra världen!

Det här arbetet och alla erfarenheter pedagogerna samlat under ett års tid skulle inte vara möjligt att sammanfatta om inte någon fått det som arbetsuppgift – det blir mitt jobb. I förlängningen hoppas vi att få kunna bidra till att Södertäljes förskolor skaffar sig ett program för sitt litteraturarbete.

Arbetet mot förskoleklasser är på ett annat sätt i sin linda och väntar på att få sin fasta form. Jag prövar mig fram med pedagogerna, läser och undersöker vad förskoleklassen har blivit sedan jag jobbat senast med det.

Ett större och mer övergripande ansvar

Jag tar ett större, eller snarare mer övergripande ansvar och kan också få tid till det, vilket är en fantastiskt spännande arbetsuppgift. Att lämna det direkta arbetet med barn är ett minus, man får nog akta sig så man inte blir ”förgubbad”, men min förhoppning är att kunna se mitt uppdrag som ett levande arbete. Det kanske är LEK-tor jag är?

Föräldrar och barn tror jag är rektor

Jag tror att risken är stor att jag som man i förskolan får mer uppmärksamhet och respons än kvinnor som är lika hängivna och seriösa. Jag känner att jag alltid blivit lyssnad på i förskolesammanhang, men en akademisk vidareutbildning och en position som lektor har gett mig en känsla av att folk lyssnar på, och pratar med mig, med större allvar. Jag har aldrig varit så mycket ledartyp utan mer inspiratör. 

Efter 30 år i förskolan känner jag ändå alltid att vi gör det tillsammans och responsen är nog att många blivit glada för att vi fått en förskolelektor. Föräldrar och barn tror att jag är en rektor.

"Jag citerar inte längre Aristoteles utan våra elever"

Försteläraren Sara Markusson berättar hur hon jobbar med retorik utifrån tv-programmet Retorikmatchen. "Det har verkligen utvecklat elevernas kommunikativa förmåga och jag har fått lyssna till tal som fått mig att häpna". Sara arbetar på på Norra Ängby skola.

”Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.” (Lgr 11)

För att öva detta har jag och min kollega Johan Rasset genom åren arbetat på lite olika sätt med våra klasser. Men att hålla ett framförande, en muntlig presentation, så att man fångar sin publik är inte lätt.

Muntliga presentationer med hjälp av grej of the day

Vi har övat förmågan att göra muntliga presentationer genom att bland annat arbeta med grej of the day där eleverna gjort egna presentationer. Vi har gjort projekt där ämnet varit valbart men kriterierna kring framförandet varit styrt eller innehållit någon form av bildspel. Vi har gjort argumentationer och diskussioner och kände nu på vårterminen i sexan att det var dags för något nytt.

Det var då vi hittade UR:s fantastiska serie ”Retorikmatchen”. Med hjälp av den serien satte vi igång arbetet med att öva förmågan att göra ett framförande så att alla vill lyssna.

sara markusson retorik

Vi valde att följa tv-seriens upplägg, det vill säga att eleverna tillsammans två och två framför tal utefter olika kriterier. Det är till exempel tacktal, hyllning, peptalk eller argumentation. Sedan tävlar paret mot ett annat par och får en motivering av domaren till vilket tal som klarade sig bäst. Hela lärarhandledningen till programmet hittar du här.

Jag inledde arbetet med att helt enkelt titta på några tal tillsammans med eleverna. De häpnade över hur duktiga eleverna som deltog i Retorikmatchen var och jag sa att kan de så kan ni.

Det är dit vi ska! Det var knappt så eleverna trodde på det själva!

Med många goda exempel kommer man långt

Att scaffolding, stödstrukturer och synligt lärande hjälper elever att nå framgång är jag och många med mig övertygade om. Att veta vart man är på väg gör att man vet vilken ansträngning som krävs för att nå dit.

Jag delade in eleverna i par och varje par fick välja område som talet skulle hållas inom. Det ena var Brott och straff och det andra var Hållbar utveckling, två områden som vi tidigare hade arbetat med i so och no.

Jag och Johan valde att behålla tävlingsmomentet i hopp om att detta skulle tagga eleverna ytterligare att verkligen göra sitt bästa! Med facit i hand tog vi helt rätt beslut.

”Det bästa sättet att lära sig tala väl är att iaktta goda talare och försöka efterlikna dem.” (Aristoteles)

Med detta citat enades jag och eleverna om att om vi tittar på många goda talare så kommer vi i alla fall en bra bit på väg. Förutom alla fantastiska talare i Retorikmatchen har vi tittat på berömda tal som berör. Att Martin Luther Kings tal skulle bli en favorit överraskar kanske ingen, men vi lyssnade också på prins Daniel, statsministrar, Nelson Mandela och Churchill. Tal som alla blivit citerade otaliga gånger.

I inledningstexten i kursplanen för svenska står det att man i språket utvecklar känslor, tankar, förståelse och identitet. I och med Retorikmatchen upplever jag att mina elever utvecklat allt detta.

Förmågan att kommunicera kan vi bocka av, vi är framme! Jag vet inte längre vad jag ska göra efter att fullständigt kastats omkull och överrumplats av mina elevers fantastiska tal!

De blev knockout på både mig, Johan och biträdande rektor som besökte oss då eleverna vid första tillfället skulle framföra sina tal som de arbetat med, övat på, skrivit om, filmat och lyssnat på under några veckor.

"Det gick att ta på spänningen i klassrummet"

Trots att jag varit med och guidat genom arbetet och varit mer eller mindre inblandad i alla elevpars tal hade jag svårt att föreställa mig hur otroligt bra talen skulle bli och med vilken självsäkerhet eleverna framförde dem!

Det var en sådan spänning i klassrummet att man kunde ta på den när vi skulle sätta igång. Domare i matchen var jag och Johan, inga elever fick rösta, sätta poäng eller motivera en vinnare. Bara vi.

I första omgången lyssnade vi till 12 tal/klass. Av dessa 12 skulle 6 tal gå vidare. Alla tal som gick vidare fick en motivering av oss domare. De kunde låta så här:

”Med ett personligt tal riktat till just dig använder ni retoriska knep för att verkligen nå fram med ert budskap. Med varierad röst betonar ni på ett mycket bra sätt så att vi förstår att ensam är inte stark men tillsammans kan vi förändra världen.”

"Efter att ha hört alla tal är det inte längre Aristoteles jag vill citera utan våra elever":

  • ”Vi står här, 12 år gamla, för att berätta för er vuxna hur ni ska behandla vår miljö. Genom att ni lyssnar kan vi här och alla andra i hela världen bli mer miljömedvetna. Vi måste börja samarbeta och vi människor måste behandla naturen som om den vore vårt eget barn, för vad skulle hända om föräldrarna till ett barn skulle sluta samarbeta?”
    (Erik och Leo, 6c)
  • ”Vi har en dröm, om att all alkohol byts ut mot läsk, vatten eller mjölk.
    Vi har en dröm om att alla cigaretter byts ut mot chokladrullar.
    Vi har en dröm, om att alla beroende människor blir rena från denna smuts som kostar liv.
    Vi blickar framåt, för vi säger nej till droger!”
    (
    Charlotte och Ella, 6d)

Varje miljö-och människorättsorganisation skulle jubla över att ha dessa unga förmågor till att förmedla deras budskap, unga som kämpar och talar för sin sak. Tänk om de kunde fått se dem! Lyckan hade varit total!

Om ni funderar på hur ni vill utveckla elevers kommunikativa förmåga, uttrycka känslor och tankar, utvecklas som individer och få ett varierat språk så rekommenderar jag verkligen att jobba med retorik. Det har varit så lyckat och eleverna är så nöjda!

Nyfiken på att veta mer om Sara? Läs hennes presentation här

Normkritik = nödvändigt!

Pia Kangas, förstelärare på Rytmus, anser att normkritiska perspektiv hjälper eleverna att förstå samhället, sig själva och varandra.

Jag blev glad när jag läste Skolvärlden häromveckan och såg att min gamla kollega och vän, Lotta Björkman, blev intervjuad och berättade om vikten av normkritik i skolan. Rytmus, där jag jobbar, har utvecklat normkritiska perspektiv i undervisningen sedan 2009. Normkritik som begrepp, metod och förhållningssätt har verkligen inneburit ett paradigmskifte i hur vi inom skolans värld kan arbeta med att motverka mobbning och kränkande behandling, samt hur vi arbetar med jämställdhet.

Jag är verkligen stolt över att vi var den första skolan i Sverige som på allvar såg till att normkritiken genomsyrar alla delar av vår verksamhet.

Normkritik hjälper mig att vara en reflekterande lärare

Det jag personligen gillar med normkritiken är att den är flerdimensionell eftersom den utgår ifrån en intersektionell analys av hur olika maktordningar hänger ihop med varandra och hur dessa maktordningar dessutom kan se lite olika ut beroende på sammanhanget. Den hjälper mig också att bli en reflekterande lärare som har verktyg för att göra medvetna val när det gäller min egen undervisning. Jag kan till exempel inte längre undervisa i litteraturhistoria utan att också problematisera kanon. Därmed inte sagt att jag inte anser att det är viktigt att lära sig om det västerländska kulturarvet, men det är minst lika viktigt att synliggöra varför vi läser ett visst urval. Det gör också att jag ser till att eleverna får läsa såväl Nawal El Saadawi som Hjalmar Söderberg.

Häromdagen pratade jag med några elever i årskurs ett som reflekterade kring sin upplevelse av utbildningen på Rytmus.

Samtliga elever uttryckte sin uppskattning över att de kände att normkritiken hade öppnat deras ögon gällande det samhälle vi lever i.

En elev sade att det var bra att vi uppmuntrade dem till att bryta mot normerna, men då var jag tvungen att flika in att det vi lärare har som mål inte är att skapa en massa normbrytande elever, utan att öppna deras ögon för att normer existerar och att de själva måste göra medvetna val, och förstå samhällets maktstrukturer utifrån den insikten.

Ett val kan ju lika gärna vara att känna sig bekväm i sin traditionellt maskulina heterosexuella könsroll. Så länge du inser att det är ett val och att du inte begränsar andra som kanske vill uttrycka sin könsidentitet på ett annat sätt – eller inte alls! Du måste dessutom förstå att det inte bara handlar om att kunna välja, utan också om insikten att en del av oss inte passerar genom livet som självklara och i många sammanhang ses som avvikande på grund av till exempel vår funktionalitet, vår hudfärg eller vårt kön.

Kartlägg normativa föreställningar på skolan

I sitt likabehandlingsarbete bör man, förutom att synliggöra normer som finns i samhället, även kartlägga normativa föreställningar som kan finnas på den egna skolan. Det kan till exempel existera skolspecifika koder kring elevernas egna uppfattningar om hur man ”bör” se ut, ”bör” vara, eller vilka politiska åsikter som är ”rätt” eller ”fel”. Alla dessa outtalade normer kan leda till att elever som inte ser ut på ett visst sätt, är på ett visst sätt eller har en viss politisk åsikt kan känna sig utsatta – alldeles oavsett om eleven i fråga tillhör en priviligierad grupp i samhället i övrigt.

Även om jag tycker att vi har kommit en bra bit på vägen när det gäller likabehandlingsarbetet på vår skola, är jag ändå glad att vi i höst ska få ytterligare kunskaper om hur vi kan göra vår skola mer tillgänglig genom att vi får delta i utvecklingen av DATE-materialen inom projektet DATE; ett Arvsfondenfinansierat projekt som drivs av handikappförbunden i samarbete med Specialpedagogiska skolmyndigheten. Du kan läsa mer om projektet här.

Är du nyfiken på normkritik? Lästips:

  • Troubling Education (2002) av Kevin Kumashiro
  • Lika värde – lika villkor (2008) av Love Nordenmark och Maria Rosén
  • Diskriminerad, trakasserad, kränkt (2009) Finns att ladda ned på Skolverkets hemsida.
  • Normkritisk pedagogik – lärande, makt och strategier för förändring (2010) av Frida Darj och Janne Bromseth (red)
  • I normens öga (2008) av Stiftelsen Friends
  • En rosa pedagogik (2011) av Kajsa Ohrlander (red)

"Utomhuspedagogik väcker elevernas alla sinnen till liv"

Susanna Sjöstrand, förstelärare på Örtagårdsskolan i Rosengård, berättar hur hon och hennes kolleger arbetar med utomhuspedagogik och vilka positiva effekter det bland annat har gett elever med koncentrationssvårigheter.

Jag är tyvärr varken uppvuxen med Mulle eller Scouterna så när jag för några år sedan skulle pröva på att arbeta med utomhuspedagogik under en hel kompetensutvecklingsdag hade jag många fördomar. Det blev dock inte som jag hade tänkt mig.

I slutet av dagen hade jag kramp i kinderna efter allt skrattande och dagen blev fantastiskt rolig och utvecklande. Jag hade tidigare mest sett utomhuspedagogik som en metod för ämnena matematik och naturorienterade ämnen - men ack så fel jag hade. Efter denna upplevelse har jag arbetat mer kontinuerligt med utomhuspedagogik i ämnena svenska, svenska som andra språk och samhällskunskap.

Det blev tydligt för mig att de elever som i normala fall har svårt att koncentrera sig i klassrummet triumferade utomhus. Jag upptäckte att olika grammatiska övningar kan fungera väldigt bra utomhus.

Det kan dock se olika ut när jag arbetar med utomhuspedagogik. Under de senaste åren har jag bland annat undervisat i en så kallad utomhusklass där den större delen av undervisningen bedrivs utomhus. Jag har även haft utomhuspedagogik halvdagar, heldagar och enstaka timmar. Numera startar jag oftast med en genomgång inomhus för att sedan gå ut med klassen och praktiserar vad vi har gått igenom.

Kompetensutveckling i utomhuspedagogik

Moa Nyman arbetar i årskurs 5 på Örtagårdsskolan och menar att det finns flera anledningar till att undervisningen förläggs utomhus. Vi behöver öppna upp klassrummen mot omvärlden, för att kunna se samhället runt omkring oss som en del av lärandemiljön. Det är i samhället vi verkar och det är där som våra elever, även i framtiden, ska kunna fungera som medmänniskor och medborgare.Under vårterminen har vi på Örtagårdsskolan satsat på kompetensutveckling i utomhuspedagogik. Flera av mina kolleger hade redan prövat på det, men tanken är att vi mer frekvent ska kunna använda utomhuspedagogik.

Det är viktigt att få upplevelser på riktigt och inte bara att läsa sig till det. Därför är utomhuspedagogik nu en central del av undervisningen vilket fungerar väldigt bra för våra elever som har svenska som andraspråk.

Moa anser att det är viktigt att visa för eleverna att det är roligt att vara ute. Det handlar om att med praktiska exempel visa vad man kan göra och att få dem att uppskatta naturen. Många av eleverna sitter hemma vid sina datorer och är inte vana vid att vara ute. Det finns egentligen inga hinder eller svårigheter med utomhuspedagogik. Den största utmaningen ligger hos oss själva som till exempel tidsbrist eller brist på engagemang.

Antonia Travesset, som arbetar som förstelärare i naturorienterade ämnen och matematik på Örtagårdsskolan, menar att vissa aktiviteter passar oerhört bra att göra utomhus och kombinationen av dessa blir väldigt bra. De fria ytorna ger oändliga möjligheter till kreativa lekar och aktiviteter. Men att arbeta med utomhuspedagogik med elever som inte är vana vid att vara utomhus kan också vara svårt. Det har hänt att elever tappat fokus och börjat hitta på annat. Antonia föredrar därför att arbeta med utomhuspedagogik endast halvdagar eller enstaka timmar.

Viktigt att tänka på när du arbetar med utomhuspedagogik:

  1. Spara alla kvarglömda kläder på skolan. Om ingen har hämtat dem efter ett år kan det vara bra att ha extra vantar och andra ytterkläder när det blir kallt.
  2. Prata i medvind eftersom rösten lätt kan försvinna när det blåser ute.
  3. Ta med något varmt att dricka när det är vinter eller kallt ute.

Utomhuspedagogik

En uppskattade utomhuspedagogisk övning som jag gjort med mina elever är att jag delar in eleverna i grupper à 3-4 st. Sedan låter jag eleverna bestämma ett gemensamt djurläte. Därefter laminerar jag och numrerar frågor från 1-40 och sprider dem över ett område utomhus. Varje grupp blir tilldelade en tärning, den siffran de slår ska de kunna hitta bland frågorna. När en i gruppen hittat frågan, gör de sitt djurläte, gruppen samlas och löser frågan gemensamt. Gruppen presenterar sitt svar för pedagogen och om det blir godkänt får de slå tärningen igen och addera sitt svar med den förra och avslutningsvis leta upp summan av de båda siffrorna.

Utomhuspedagogik stimulerar elevernas samtliga sinnen

Elever tar till sig kunskap på olika sätt. Jag upplever att utomhuspedagogik stimulerar elevernas samtliga sinnen. Det är viktigt att eleverna tidigt får reflektera över sina egna lärstilar och om de får göra det så är det också lättare för dem att ta ansvar. Det krävs en tydlig struktur när man använder sig av utomhuspedagogik och det är viktigt att skilja mellan rast och undervisning. Själv har jag fått många tips i boken Att lära in Svenskaute av Naturskoleföreningen.

Läs mer om Susanna och missa inte att du kan följa henne på Twitter: @SjstrandSusanna

Roger
Roger Centervall

Kommentaren har tagits bort...

  • Skapad 2015-05-05 14:35
Roger

Om Roger Centervall

IT-chef på Lärarförbundet