Lärarförbundet
Bli medlem

Reflektion kan man aldrig få för mycket av!

Sara Markusson reflekterar över läsåret som gått och vikten av att utvärdera och reflektera över sin undervisning för att utvecklas som lärare.

Så här i avslutningstider börjar tankarna över vad man egentligen har gjort under året komma. Har vi hunnit med allt? Vad tyckte eleverna om det där arbetsområdet egentligen? Lärde de sig verkligen binära talsystemet eller divisionsuppställning? Var betygen rättvisande? Eller har jag bara svamlat på under ett helt läsår? Tankarna är många som kommer över mig. Kanske extra många för att jag släpper en klass efter tre år och står mitt i att byta arbetsplats.

Vad är det för klass jag lämnar ifrån mig? Hur kommer de att klara sig i fortsättningen? Vad ska jag förändra i mitt sätt att undervisa så att det blir ännu bättre i nästa klass jag får? Hur fungerar det på det där andra nya stället?

Att reflektera över det man gör, vad man lär sig och hur man vill gå vidare är viktigt och något som jag behöver göra mer. Jag brukar säga att det inte bara eleverna som har en IUP utan även jag. En IUP med förbättringsområden.

På min IUP står det reflektion över mitt arbete. Det kan man aldrig få för mycket av.

För att eleverna åtminstone ska bli bättre på reflektion än vad jag är så har vi haft utvärdering av veckan varje fredag. Så gott som varje fredag i alla fall, många gånger försvinner det på grund av studiedagar, helgdagar, museibesök, ”panikutryckningar” och andra saker. Vid utvärderingstillfällena har eleverna fått olika frågor att fundera över. ”Vad har varit roligast i veckan”, ”Vilken förmåga har du utvecklat i detta arbetsområde”, ”När använde du dig av din begreppsliga förmåga”, ”Vad skulle du vilja bli bättre på” och så vidare. Allt mellan himmel och jord. Detta har under det senaste läsåret också varit utvärderingar som mailats hem. Till mamma och pappa, några till farfar en annan till mormor. Eleverna blir väldigt glada över att få respons på sina utvärderingar.

Men det är svårt att reflektera och det är svårt att veta vad man vill utveckla och jobba vidare med. Det kräver övning och att man känner sig själv väldigt väl. För man måste ofta erkänna sina brister. Varför gick detta inte bra? Att se sina brister kan skava. Skava riktigt ordentligt. För det är ju bitar som jag behöver ta tag i, bitar som jag måste förändra, bli bättre på och förändring tar tid. Det kräver också en större ansträngning än vad man kanske är van vid.

Det är lätt att bli bekväm och gå på i samma hjulspår hela tiden.

Under mina år som lärare har jag hamnat i olika situationer där jag tvingats att reflektera och fundera över min undervisning. Redan på lärarutbildningen fick vi skriva om vad vi ville med vår lärargärning.

Herregud, jag var 20 år då. Hur skulle jag kunna veta vad som väntade där ute i verkligheten? Men jag visste redan då att jag ville göra skola för alla barn. Vi fick frågan ”Varför vill du bli lärare?” på vår första termin. Vi skulle välja ett ord som var anledningen till varför vi valt läraryrket. Sedan skulle vi ställa oss på led, i bokstavsordning där den första bokstaven i ordet var den som räknades. Jag minns inte om jag stod allra sist, men jag tror det, jag hade valt ”Ändra” och fick då bokstaven Ä. Varför, frågade min lärare och jag svarade att jag ville ändra skolan så att det skulle bli en skola för alla barn, att jag ville göra skolan lustfylld. Jag hade redan då sett att skolan inte passar alla. Trots mina unga år och totala brist på erfarenhet så är det något som finns kvar i mig. Jag vill fortfarande göra en skola för alla och den ska vara lustfylld. Men idag vet jag att det inte är så lätt som jag trodde då. Det är svårt att göra en skola för alla elever och jag har gråtit, slitit mitt hår, skrattat, förändrat, gjort om, prövat igen och prövat nytt. Jag tror att jag har börjat hitta en väg som fungerar för mig.

När jag gick handledarutbildningen för matematiklyftet skulle vi fundera och skriva om matematiklektionerna och vad jag ville att en utomstående som kom förbi skulle se på min lektion. Så har jag inte tänkt förut men det är nyttigt att få nya infallsvinklar. Vad vill jag ska synas? Jag minns inte vad jag skrev men jag vill att det ska vara aktivitet, matteprat, glädje och kreativitet. Så är inte alla mina lektioner, ibland bara nöter vi. Nöter uppställning, nöter ekvationer, nöter strategier, nöter procent. Då är det inte så kreativt och sprudlande som jag vill men jag tror att det är nyttigt och att våra andra lektioner bli bättre om vi har befäst kunskaper. Det är en reflektion som jag har gjort.Förstelärarblogginlägg utvärdering1 landskap

Jag fick också tillfälle att reflektera över mig själv och min undervisning så sent som i april då jag var iväg på Förstelärarnas rikskonferens. En del av dagen handlade just om att hitta sina starka och svaga sidor. Vi fick arbeta med ett material från skolinspektionen där vi skulle markera tre styrkor och tre svagheter.

Läs mer: skolinspektionen.se/documents/vagledning/vanliga-brister/observationsschema-v-08.pdf

Det är med väckt klarsynthet som jag måste erkänna för mig själv att lektionsavslutningar inte är min starka sida. Att avsluta lektionen i tid, att avrunda, reflektera över just denna lektion, ta en exit note, ja sätten är många att avsluta lektionen men för mig verkar tiden bara springa iväg. Hux flux är lektionen slut och vi måste plocka undan i en rasande fart för att gå på rast, äta lunch eller byta om för idrott. Helt klart ett utvecklingsområde!

Nu när terminen snart tar slut har jag gjort lite utvärdering med eleverna av bland annat våra no-projekt. Vissa utvärderingar är roligare att läsa än andra, det här är en sådan:

Förstelärarblogginlägg utvärdering2

Att våga ändra och våga pröva nytt tror jag är en förutsättning för att lyckas som lärare. Att våga möta sina svagheter och brister för att utvecklas och förhoppningsvis bli en bättre lärare.

Bättre på att lära ut, skapa lektioner så att eleverna når högre kunskaper, trivs i skolan, känner sig trygga och att skolan är lustfylld. Om vi lärare inte vågar tänka om och tänka nytt så avstannar utvecklingen där. Men att reflektera över sin undervisning tar tid. Tid som jag behöver bli bättre på att ta mig, för det är ingen som ger mig den.


"Jag citerar inte längre Aristoteles utan våra elever"

Försteläraren Sara Markusson berättar hur hon jobbar med retorik utifrån tv-programmet Retorikmatchen. "Det har verkligen utvecklat elevernas kommunikativa förmåga och jag har fått lyssna till tal som fått mig att häpna". Sara arbetar på på Norra Ängby skola.

”Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.” (Lgr 11)

För att öva detta har jag och min kollega Johan Rasset genom åren arbetat på lite olika sätt med våra klasser. Men att hålla ett framförande, en muntlig presentation, så att man fångar sin publik är inte lätt.

Muntliga presentationer med hjälp av grej of the day

Vi har övat förmågan att göra muntliga presentationer genom att bland annat arbeta med grej of the day där eleverna gjort egna presentationer. Vi har gjort projekt där ämnet varit valbart men kriterierna kring framförandet varit styrt eller innehållit någon form av bildspel. Vi har gjort argumentationer och diskussioner och kände nu på vårterminen i sexan att det var dags för något nytt.

Det var då vi hittade UR:s fantastiska serie ”Retorikmatchen”. Med hjälp av den serien satte vi igång arbetet med att öva förmågan att göra ett framförande så att alla vill lyssna.

sara markusson retorik

Vi valde att följa tv-seriens upplägg, det vill säga att eleverna tillsammans två och två framför tal utefter olika kriterier. Det är till exempel tacktal, hyllning, peptalk eller argumentation. Sedan tävlar paret mot ett annat par och får en motivering av domaren till vilket tal som klarade sig bäst. Hela lärarhandledningen till programmet hittar du här.

Jag inledde arbetet med att helt enkelt titta på några tal tillsammans med eleverna. De häpnade över hur duktiga eleverna som deltog i Retorikmatchen var och jag sa att kan de så kan ni.

Det är dit vi ska! Det var knappt så eleverna trodde på det själva!

Med många goda exempel kommer man långt

Att scaffolding, stödstrukturer och synligt lärande hjälper elever att nå framgång är jag och många med mig övertygade om. Att veta vart man är på väg gör att man vet vilken ansträngning som krävs för att nå dit.

Jag delade in eleverna i par och varje par fick välja område som talet skulle hållas inom. Det ena var Brott och straff och det andra var Hållbar utveckling, två områden som vi tidigare hade arbetat med i so och no.

Jag och Johan valde att behålla tävlingsmomentet i hopp om att detta skulle tagga eleverna ytterligare att verkligen göra sitt bästa! Med facit i hand tog vi helt rätt beslut.

”Det bästa sättet att lära sig tala väl är att iaktta goda talare och försöka efterlikna dem.” (Aristoteles)

Med detta citat enades jag och eleverna om att om vi tittar på många goda talare så kommer vi i alla fall en bra bit på väg. Förutom alla fantastiska talare i Retorikmatchen har vi tittat på berömda tal som berör. Att Martin Luther Kings tal skulle bli en favorit överraskar kanske ingen, men vi lyssnade också på prins Daniel, statsministrar, Nelson Mandela och Churchill. Tal som alla blivit citerade otaliga gånger.

I inledningstexten i kursplanen för svenska står det att man i språket utvecklar känslor, tankar, förståelse och identitet. I och med Retorikmatchen upplever jag att mina elever utvecklat allt detta.

Förmågan att kommunicera kan vi bocka av, vi är framme! Jag vet inte längre vad jag ska göra efter att fullständigt kastats omkull och överrumplats av mina elevers fantastiska tal!

De blev knockout på både mig, Johan och biträdande rektor som besökte oss då eleverna vid första tillfället skulle framföra sina tal som de arbetat med, övat på, skrivit om, filmat och lyssnat på under några veckor.

"Det gick att ta på spänningen i klassrummet"

Trots att jag varit med och guidat genom arbetet och varit mer eller mindre inblandad i alla elevpars tal hade jag svårt att föreställa mig hur otroligt bra talen skulle bli och med vilken självsäkerhet eleverna framförde dem!

Det var en sådan spänning i klassrummet att man kunde ta på den när vi skulle sätta igång. Domare i matchen var jag och Johan, inga elever fick rösta, sätta poäng eller motivera en vinnare. Bara vi.

I första omgången lyssnade vi till 12 tal/klass. Av dessa 12 skulle 6 tal gå vidare. Alla tal som gick vidare fick en motivering av oss domare. De kunde låta så här:

”Med ett personligt tal riktat till just dig använder ni retoriska knep för att verkligen nå fram med ert budskap. Med varierad röst betonar ni på ett mycket bra sätt så att vi förstår att ensam är inte stark men tillsammans kan vi förändra världen.”

"Efter att ha hört alla tal är det inte längre Aristoteles jag vill citera utan våra elever":

  • ”Vi står här, 12 år gamla, för att berätta för er vuxna hur ni ska behandla vår miljö. Genom att ni lyssnar kan vi här och alla andra i hela världen bli mer miljömedvetna. Vi måste börja samarbeta och vi människor måste behandla naturen som om den vore vårt eget barn, för vad skulle hända om föräldrarna till ett barn skulle sluta samarbeta?”
    (Erik och Leo, 6c)
  • ”Vi har en dröm, om att all alkohol byts ut mot läsk, vatten eller mjölk.
    Vi har en dröm om att alla cigaretter byts ut mot chokladrullar.
    Vi har en dröm, om att alla beroende människor blir rena från denna smuts som kostar liv.
    Vi blickar framåt, för vi säger nej till droger!”
    (
    Charlotte och Ella, 6d)

Varje miljö-och människorättsorganisation skulle jubla över att ha dessa unga förmågor till att förmedla deras budskap, unga som kämpar och talar för sin sak. Tänk om de kunde fått se dem! Lyckan hade varit total!

Om ni funderar på hur ni vill utveckla elevers kommunikativa förmåga, uttrycka känslor och tankar, utvecklas som individer och få ett varierat språk så rekommenderar jag verkligen att jobba med retorik. Det har varit så lyckat och eleverna är så nöjda!

Nyfiken på att veta mer om Sara? Läs hennes presentation här

Årets fluga "Grej of the day" blev succé i klassen

Sara Markusson berättar hur hon har arbetar med mikrolektioner, grej of the day, som kom att bli en stor hit för så väl inlärningen som sammanhållningen i klassen.

Att grej of the day är årets hetaste fluga har väl inte kunnat undgå någon! Jag startade upp i augusti och det gjorde succé!

För att citera Micke Hermansson: ”Mikrolektioner med makroeffekt”

Det var någon dag runt skolavslutningen i juni förra året som jag satt och surfade runt. Jag fastnade på en insändare i gruppen The Big Five på Facebook som handlade om hur en lärare kopplade förmågorna till små mikrolektioner. Jag hade under läsåret haft som uppdrag att ta fram tydliga bilder och förslag på hur man kan arbeta med de fem stora förmågorna och tänkte att detta kanske kunde vara något.

Dessutom är jag ett obotligt fan av frågesport och gillar allmänbildning och allmänbildad skulle man tydligen bli av dessa mikropass på ca 10 minuter, jag var redan fast.

Jag kollade upp detta med grej of the day och hittade en artikel om hur Micke Hermansson på Västangårdsskolan i Umeå arbetade med dessa mikrolektioner. Namnet grej of the day var klatschigt och roligt och jag kom inte på något namn som var bättre. Därför skrev jag till Micke Hermansson och frågade om jag fick använda samma namn. Idag tror jag inte att någon frågar Micke om de kan låna namnet grej of the day, idag är det självklart.

Startade terminen med mikrolektioner

Sagt och gjort, jag började producera mikrolektioner, alla kopplade till dagens datum. Jag hade läst att presentationerna skulle vara korta, innehålla bilder, någon rolig kuriosa och berättarglädje. Under sommarlovet tillverkade jag mina första power points så att jag kunde starta upp direkt när jag tog emot klassen i augusti.

Det blev den succé som jag hade känt på mig att det skulle bli. Eleverna köpte det direkt för att kunna mycket är roligt!

Kunskap är coolt som Micke Hermansson säger. Det är det verkligen och det är härligt när elever märker att deras kunskaper växer, fort! Vår första grej handlade om Mona Lisa och om hur tavlan blev stulen från Louvren den 21 augusti 1911. Den är fortfarande en av favoritgrejerna hos några elever. Sedan dess har vi hunnit med 100 grej of the days eller gotd, som eleverna säger. Alla kopplade till dagens datum.

Sexorna fick göra egna presentationer

Vid jul tyckte jag att jag hade gjort så många, tre-fyra grejer per vecka, att jag tänkte att min årskurs 6 skulle göra egna presentationer. Det blev en adventskalender där eleverna fick varsitt datum i december att göra en grej om. De hade sett så många av mina power points så att tillverka en egen var inga som helst problem, det vara bara att härma mig. Till och med bakgrundsfärgen var samma, röd. När jag bytte till blått valde många elever blått. Ja, ni förstår, det är tryggt att göra lika.

Grej of the day 2Det var också i den vändan som vi började med ledtrådarna, de hade jag inte med från början. Ledtrådarna och att tillverka egna pp:s tände eleverna ytterligare, för nu var man tvungen att komma på en klurig, gärna rolig ledtråd.

Jag försökte även här föregå med gott exempel och klurade på ”smarta” ledtrådar. ”Bor inte i en barack direkt”, gillade eleverna. Kul men ändå lite klurig.

Vi hade haft Vita huset som grej under hösten, så de flesta kunde komma på det. Just det här med kopplingar fascinerar eleverna, hur så många händelser, personer och platser hänger ihop. Någon elev sa vid ett tillfälle att ”Jag tror vi kan koppla ihop alla våra grej of the day". Förmodligen, om vi skulle anstränga oss.

Eleverna berättar om dagens grej hemma

Det är med varierande resultat så där behöver jag bli tydligare, men jag vet att många familjer engageras av våra grejer. Det går alltid att svara på frågan ”Vad har du lärt dig idag?” när man jobbar med grej of the day och det är härligt att kunna berätta saker som mamma och pappa inte visste. Då får man glänsa!

Den här terminen har vi delat upp dagarna mellan mig och eleverna. Jag grejar alltid på måndagar och eleverna på onsdagar och torsdagar. Vi lär oss fakta, nya begrepp och blir allmänbildade. Vi drar slutsatsen att den allra största vinsten med att greja är med vilken självklarhet eleverna ställer sig framför klassen och levererar, grej efter grej. Det sker med en sådan självklarhet att de där små nervösa fyrorna jag kände för drygt två år sedan är som bortblåsta. Ledtråden och nyfikenheten om vad dagens grej ska handla om tar fokus från eleverna själva och de kan med gott självförtroende och lugnt kliva fram och hålla sina presentationer.

En spontan elevkommentar var: Jag älskar grej of the day. Varpå kompisen bredvid säger: Jag med!

Bättre stämning i klassrummet

Grej of the day har gjort att stämningen i klassen blivit bättre och ännu mer sammanhållen. Eleverna tycker att det här är vår grej, min entusiasm smittar av sig på eleverna och de smittar av sig på varandra! Ibland blir inte våra grej of the days mikrolektioner, för frågorna är så många och nyfikenheten så stor. Har vi tid får det bli en makrolektion men fortfarande med makroeffekt.

När min 6:a slutar om några veckor så tror jag att det är grej of the day de kommer minnas när de tänker tillbaka på vår tid tillsammans, för det är vår grej

Nyfiken på att veta mer om Sara? Läs hennes presentation här

"Alla ska våga göra fel i vår klass"

Sara Markusson berättar om hur arbetet med matematiklyftet och att göra ett liknande problem väcker elevers lust för matematik.

I och med mattelyftet så har min undervisning förändrats. Jag har fått nya infallsvinklar och tips på hur jag kan bedriva min undervisning, vilket nog var det som Skolverket ville när de drev igenom denna gigantiska fortbildning. En stor fördel är att det även ”spiller” över på andra ämnen.

Varje uppgift i problemlösningsmodulen avslutas med gör ett liknande problem.
Lös det.

Att göra att liknande problem är inte lätt, det har jag förstått. För vad är ett liknande problem? ”Sara, räcker det med att jag byter ut namnet på personen?”, frågade någon när vi gjorde detta första gången. Vi har tidigare arbetat med att göra egna uppgifter men ett liknande problem var svårt. Detta med att byta ut bara namnet gav oss ju en intressant diskussion. Vi slutade någonstans med att nej, det räcker inte med att byta ut namnet, vi behöver nog göra en uppgift som handlar om samma sak. Vad är då det?

Vi har fått många tillfällen, efter denna första lektion, att diskutera det matematiska innehållet i en uppgift. Det är fortfarande svårt men vilken resa klassen har gjort!

Mitt första föräldrasamtal, som jag fick när jag tog den här klassen för snart tre år sedan i årskurs 4, handlade just om matematik. Hur svårt, jobbigt och tråkigt detta ämne var för den eleven och sättet att lösa problemet var att stanna hemma de dagar som det stod matematik på schemat. Det var ingen hållbar lösning, vilket jag och föräldern var överrens om.

Idag vet jag att matte är ett av denna elevs favoritämnen, så när vi snart går skilda vägar tar jag med mig hennes glädje när det står matematik på schemat, ”kan vi inte ha matte varje dag?”

Mattelyftet och att göra ett liknande problem har varit en hjälp att fånga denna elevs matteintresse, för att det inte bara är att ”räkna i boken” och mattelyftets uppgifter väcker intresse. Nyfikenheten har också vuxit för att vi tillsammans i klassen lägger mer fokus på bara en uppgift i taget. Jag har utvecklat mig och min undervisning genom att dra ned på mängden uppgifter vi gör, men vi gör dem mer ordentligt. Vi arbetar med uppgifterna vid ett eller flera tillfällen. Vi plockar in förmågorna och kunskapskraven i uppgifterna. Vilken strategi använde du nu? Vilken tyckte ni var mest effektiv? Varför? Din kompis sa så här, vad menar han? Hur tror du hon tänker nu? Våra gemensamma diskussioner har ökat sedan vi började med att göra ett liknande problem.

Att lösa sin egen uppgift först har eleverna också förstått är viktigt. Att uttrycka sig tydligt och inte ta för givet att läsaren förstår vad som menas. Vi övar ofta. Inte bara i matematik för vi kan lika gärna göra ett liknande problem i såväl no som svenska.

Det är härligt att vara författaren bakom något, eleverna upplever glädje att få dela med sig av det som de gjort.

Med åren har det också blivit okej att göra fel i klassen. Att vi tittar på en uppgift som elever gjort och som saknar något. Vad saknas? Varför? Vad hade vi behövt veta mer? Det är okej att vi pratar om just min eller din uppgift för att det utvecklar oss, tillsammans.

En favoritanekdot är när en elev säger: ”Det går inte, jag förstår inte hur jag ska sätta siffrorna. Kan någon hjälpa mig?”

Vi höll på med att räkna multiplikation med två och tresiffriga tal och tittade på några metoder för det. Eleven kunde multiplicera bra, men visste alltså inte var siffrorna skulle placeras. Han ber inte mig om hjälp, utan hela klassen! Vilken bra lektion det blev, bara för att han vågade säga att han inte kunde.

Att lära sig av sina fel är ett bra sätt att bli bättre. Det kommer vi ofta tillbaka till. Alla ska våga göra fel i vår klass. Jag bidrar med att göra fel, ofta! Allt går att rätta till.

Att göra ett liknande problem har hjälpt mig på traven, att lita på att det är min undervisning och mitt engagemang i lektionerna som lockar elevernas nyfikenhet och lust att lära. Man kan inte lägga fram Skolverkets uppgifter som de är utformade i matematiklyftet, då väcks inget intresse. De ser för tråkiga ut och behöver göras om. Jag brukar snygga till dem lite, fina bilder, större text, inget märkvärdigt. Men ihop med en intresseväckande frågeställning kommer man långt.

Det som jag gillar med att göra ett liknande problem är att alla elever kan lyckas. Om det första är att byta ut namnet, miljön eller siffrorna så är det i alla fall ett liknande problem. Idag har många elever i klassen kommit långt. Att analysera det matematiska innehållet är lite lättare och de egna problemen håller en högre nivå. Vi roar oss ibland med att jämföra elevernas egna uppgifter med dem i böckerna och kan ofta konstatera att elevernas är bättre!

mattelyftet

Nyfiken på att veta mer om Sara? Läs hennes presentation här.

"Förstelärartjänsten gav mig nya utmaningar och krav"

Sara Markusson ger sin syn på sitt uppdrag i förstelärarbloggen.

Mitt namn är Sara Markusson, och jag arbetar sedan ett och ett halvt år tillbaka som förstelärare på en grundskola i Norra Ängby. Skolan ligger i ett stilla villakvarter, men där innanför väggarna är det allt annat än stilla, där är det full fart. Årskurs 6 har en hektisk vår framför sig och vi har tillsammans bestämt att vi ska ända in i kaklet! Vi har jobbat ihop i snart tre år och vi ska avsluta på topp, så är det sagt!

I mina inlägg på den här bloggen kommer ni att få läsa om mitt uppdrag som förstelärare, uppgifter som jag gjort med eleverna, vilken utveckling jag ser och vilka tankar jag har om min skolvardag.

Varför valde du att bli förstelärare?

- Jag är en person som gillar när det händer saker och jag har förstått att jag behöver utmaningar för att mitt jobb ska kännas tillfredsställande. Jag tror att det var därför som min chef frågade mig, den där dagen för snart två år sedan, om jag ville bli handledare för matematiklyftet på skolan. Jag hoppas att det hon sett var att jag inte var rädd för att förändra min undervisning och testa nytt. Skolans ledning hade bestämt sig för att fråga mig om jag ville driva mattelyftet på skolan och så blev det.

Att jag skulle söka tjänsten som förstelärare hade jag inte en tanke på, den kom på köpet i och med mitt mattelyftsuppdrag. Ett uppdrag som gav nya utmaningar och ställde nya krav på mig.

- Att vara matematikhandledare på sin egen skola, för kollegor som jag samarbetar med dagligen, är en utmaning som skiljer sig från att komma som extern handledare till en skola. Jag har efter snart fyra terminer hittat för och nackdelar med båda.

Vilka utmaningar har du stött på under din tid som förstelärare?

- Att ha två olika roller på sin arbetsplats kan vara krävande. Att kliva ur den personliga rollen för att kliva in i handledarrollen. Att komma som extern handledare till en annan skola ger mig en mer neutral roll, ingen vet hur jag jobbar eller hur jag är som person. Det svåra där är att det tar längre tid att lära känna deltagarna, att jag blir ”mattefröken” eller den som ”ska ställa allt till rätta och sitter inne med de rätta svaren”. Så är det inte, jag är där för att leda gruppen genom materialet som är framtaget.

- En av missuppfattningarna som jag tycker att andra har om förstelärarna är att man är ”facit”, att jag gör på rätt sätt och det är så man ska göra. Om man är skeptisk till det arbetssättet, ja då är man skeptisk till hela läraren. Så ser inte jag på försteläraruppdraget. För mig är det personer som är öppna med sin verksamhet och som inte är rädda för att dela med sig.

Vad ser du som de främsta fördelarna med ditt uppdrag?

- De tre främsta fördelarna med att vara förstelärare är att jag kommer i kontakt med många olika skolmänniskor, bland annat lärare, handledare och rektorer. Jag får helt enkelt ett större kontaktnät som leder mig till ställen och uppgifter jag inte hade stött på annars.

- En annan stor fördel är att jag får ta till mig allt material i matematiklyftet. Jag får tid till att fördjupa mig i forskning, läsa artiklar och texter som jag annars inte känner att jag hinner med.

- En tredje fördel är att jag också har lärt mig att ta för mig mer. Att våga tro på det jag gör. Mitt självförtroende har ökat, vilket leder till att jag vågar hoppa på nya saker. Mitt engagemang har ökat och det smittar av sig på eleverna. Engagerad lärare ger engagerade elever, det är jag helt övertygad om!

Har du ångrat någon gång att du blev förstelärare?

- Hittills har jag inte ångrat att jag tackade ja till försteläraretjänsten, den har gett mig mycket. Visst ökar kraven på mig själv, jag behöver prestera på ett annat sätt. Är det jag gör tillräckligt bra, duger det, förtjänar jag verkligen detta uppdrag? Visst finns det stunder då jag tvivlat på mig själv, men fördelarna har än så länge övervägt. Jag fortsätter med uppdraget en tid till! Jag vet ju inte vart det kommer att föra mig!

Sara i sociala medier

Missa inte att du kan följa Sara på Twitter, du hittar henne här: @SaraMarkusson