Lärarförbundet

Jag efterbildar - du är min förebild!

Trots all vilja i världen hinner inte lärare kompensera för de hårda harangerna barn får med sig från sociala medier och andra livssammanhang. Vi, alla vuxna, har ett enormt ansvar för våra barn, vår framtid. Vilket förtroende och ansvar vi har eftersom vi förebildar och barn efterbildar.

Hur visste du hur du skulle göra när ni skulle lägga till med båten? frågade jag sonen.
- Det var inte så svårt. Jag har sett hur du har gjort så jag efterbildade dig. Du är ju min förebild.

Tänk att få vara någons förebild! Att vara någons förebild är stort och det är ett starkt redskap i klassrummet. Det är konstaterat många gånger att barn gör som vi gör, inte som vi säger. Vi jobbade med upphovsrätt av bilder som vi skulle använda till digitala texter. Jag hade i sedvanlig ordning haft en genomgång om det innan. Eleverna fick se en film jag gjort om lässtrategier och jag berättade att jag kontaktat förlaget och frågat om jag fick använda bilderna i min film. Helt plötsligt hade jag barn som kom och bad om att få låna telefonen för de skulle be om lov att få använda bilder. Barn gör som vi gör inte som vi säger!

En lärares vardag handlar inte bara om arbetet i klassrummet. En lärares vardag handlar om så mycket mer än att visa på modeller och skapa förutsättningar för lärande av ämneskunskaper och strategier. Det är inte bara i klassrummet det blir viktigt utan lika viktigt på rasten genom att visa på hur man kan hantera konflikter som uppstår. Vi visar modeller för samtal för att elever själva ska få redskap för att hantera det som sker. Vi skapar utrymme för att var och en ska se sin del i konflikten och ta lärdom av det för att kunna handla på ett annat sätt nästa gång. Det här inte lätt och det tar tid. Men det här är en stor del av en lärares vardag. Det jag har funderat mycket på är de barnen efterbildar och som jag ser spår av på skolgården.

Jag är helt säker på att barn i alla tider har testat gränser i bemötande vad det gäller språk och beteende på skolgårdar, i alla fall har jag sett det under mina 20 år som lärare. Det som jag nu funderar på är om det inte finns många fler röster med in på skolgården som gör att det som inte är ok känns ok för att man har hört det hos vuxna. När barn blir kränkta och ledsna för att kompisen säger "du har tur när du spelar bandy" eller "Skärp dig - sopa" och mejlen svämmar över om kommentarer och tyckanden kring barns beteende, så jobbar jag som pedagog med det sociala samspelet för att alla ska må bra och däremellan svarar på mejl allt vad jag kan. Då börjar jag fundera på vilka röster som mer finns med in på bandyplanen eller fotbollsplanen. Barn har nog i alla tider testat gränser för vad som är tillåtet att säga och göra. Ibland kan jag fundera på om det är så lätt att veta vad som är ok eller inte när man är barn idag och ser hur vuxna agerar. Barn finns på nätet där vuxna skriver hemska kommentarer, ser tv program med vuxna deltagare som ska spela ut varandra, går på idrottsmatcher där språket många gånger inte alls är vackert eller är på pojklagsmatcher där föräldrarna i motståndar laget skriker "åh vilken tur" när bollen trillar in i deras mål – det här tror jag gör att det är en ännu större utmaning att jobba med många barn i en grupp idag.

Det är aldrig okej med alla dess kommentarer och hårda sätt att bemöta varandra och det är mitt uppdrag att visa på andra sätt att kommunicera, öka försåelsen för att vi är olika, se varandras starka sidor, och skapa ett klimat där alla trivs och mår bra. Det är en stor utmaning, och frågan är om den inte blivit större med tanke på alla de röster som verkar följa med in i barnens skoldag.

Som lärare hinner man inte trots all vilja i världen kompensera upp för de hårda harangerna barn får med sig från sociala medier och andra livssammanhang utanför. Det blir viktigt med ett samarbete mellan alla vuxna som finns kring barnen.

Det är kanske dags att vi alla börjar funderar på vad det är vi som förebilder visar för de yngre generationerna och att vi ser det som allas vuxnas gemensamma uppdrag - ett tillsammans uppdrag!

Vi, alla vuxna, har ett enormt ansvar för våra barn, vår framtid och det tror jag många glömmer när de t ex står och skriker hårda nedsättande ord åt domare och spelare på hockeymatchen och 7-åringar står bredvid.

Sonens yttryck är något att fundera på i alla sammanhang tänker jag: barn efterbildar och vuxna förebildar.


Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg, ThereseLinner - att lära tillsammans. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Snabb utvärdering - är väl använd tid

Läraren Therése Linner bloggar om att väl använd tid leder till insikter. Utvärdera undervisningen är lärande för alla, både elever och lärare och en viktig stund för att stanna upp och ta ny riktning.

Stanna upp och utvärdera, göra en formativ bedömning av undervisning och kunskaper. Det är en viktig ingrediens i mitt klassrum. Om jag inte vet var vi är och hur min undervisning fungerar är det svårt att gå vidare utan att i så fall lägga hela ansvaret på eleverna. Hela ansvaret att göra kopplingar mellan det de vet och det de får veta, elevernas vardagsspråk och ämnesspråket men också att hitta bra strategier för att lära sig. Genom att stämma av på olika sätt vid olika tillfällen har vi alla koll på var vi är på kartan mot målen. Om min undervisning fungerar eller jag behöver göra något på annat sätt. Tanken är att alla ska med!

En vecka utvärderade vi vid två tillfällen. Det hela tog nog sammanlagt 10 minuter att genomföra – 10 väl använda minuter. Diskussionerna efter varje utvärdering tog något längre tid eftersom det fanns så mycket klokt att fundera över.

Exit ticket

Efter en genomgång om skrivande där vi jobbat med disposition, stycken och varierat språk i en berättande text utifrån en matris, ställde jag frågor. Eleverna fick svara på två, eller egentligen var det tre frågor som skulle besvaras på två olika post-it lappar. ”vad har du lärt dig? på en av lapparna och på den andra skrev man vad som var svårt och som jag behövde gå igenom igen. Alternativ kunde man också skriva vad jag som lärare behövde tänka på för att genomgången skulle bli bättre.

Vilken intressant och givande läsning. Jag fick veta att man hade lärt sig mer om stycken vilket sedan syntes i texter som bearbetades under veckan. Jag fick veta att det var svårt att förstå matrisen för man var ovan att jobba med en sådan på det sättet som vi gjorde. Jag fick också veta att jag behöver tänka på att det blir ibland svårt att hänga med när jag ger mycket information. Den sista informationen tackade jag extra för! Lektionen efter kunde vi direkt prata om det. Bra att man säger till och vi pratade om hur man kan göra när det händer. Det här är helt klart ett utvecklingsområde för mig – helt klart. Vill för mycket ibland och då blir det lite för mycket prat!

Utvärdering

Den andra snabba utvärderingen handlade om hur eleverna tyckte att grupparbetet vi har jobbat med har gått. Genom att ha skapat tre frågor i Kahoot.it fick eleverna svara på frågor där svaren blev synliga för alla direkt.

Utvärdering med kahoot.it


- Vad tycker ni om att jobba med hem- och expertgrupper?

- Hur har samarbetet gått?

- Hur gick det när arbetet skulle redovisas?

Det här ledde till intressanta diskussioner. Mina frågor till eleverna blev då: Vad säger svaren er? Vad beror de på? Hur kan vi göra för att det ska bli ännu bättre?

Givande resonemang där upplevelsen blev synlig för alla på en gång. Ett tillfälle att se och resonera om hur vi ska fortsätta vårt arbete, med betoning på vi. För att skapa ett arbetsklimat och en arbetsmiljö där alla blir delaktiga, vågar göra sin röst hörd, och där det är tillåtet att tycka olika behöver vi jobba tillsammans. Vi behöver prata med varandra och inte till varandra.

Ibland har jag en känsla av att vi vuxna pratar till eleverna och inte med eleverna, men om vi vill att eleverna ska ta ansvar och vara delaktiga i sitt lärande behöver de också vara medskapare.

Väl använd tid som gav många insikter. Det tog inte speciellt mycket av vår tid i anspråk men satte direkt avtryck!

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg, ThereseLinner - att lära tillsammans. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Kamratrespons - att arbeta med god miljö för lärande

Film eller bilder är ett bra sätt att förstärka budskap. I arbetet med kamaratrespons och uppdraget att skapa en god miljö för utveckling och lärande har Therese Linnér hittat filmen som hjälper henne att skapa ett gemensamt språk tillsammans med eleverna i klassrummet.

Ibland säger en bild och en film betydligt mer än tusen ord. Filmen om Austins butterfly cirkulerade runt på sociala medier för något år sedan. Jag fastnade ordentligt för den. En film som förstärker arbetet både med kamaratrespons och vårt uppdrag att skapa en god miljö för utveckling och lärande (Lgr 11 s.10).

Vi har startat vårt arbete med att bli textmedvetna genom att jobba med strukturer för text men också genom att jobba med repons på texter. I kunskapskravet för A i år 6 står det:

Dessutom kan eleven ge välutvecklade omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet och kvalitet på ett väl fungerande sätt. Lgr 11 s. 230
Om eleverna ska ges möjlighet att nå det kunskapskravet så behövs det träning och explicit undervisning. Det arbetet har vi påbörjat. En viktigt del i det arbetet är att förstå sjävla poängen med att ge och få respons.

När vi hade sett filmen konstaterade eleverna att - Åhh - precis så! Vi hjälper varandra!

Därifrån kunde vi ta steget till det ständigt pågående arbetet med att skapa en god miljö för utveckling och lärande. Vad krävs av oss alla för att det ska vara en tillåtande miljö där vi har fokus på lärande? Vad behöver vi tänka på för att man ska kunna ge och ta emot feedback på det arbetet vi gör utan att någon ser det som att man är elak?

Bra diskussioner om hur man kan säga, om våra stödstrukturer med frågor till texten och om hur man kan ta emot tips och idéer och omsätta det in i sitt arbete.

Filmen är nu en del i vårt gemensamma språk när vi lära oss mer om respons, textbearbetning och samtidigt lär oss för livet!

/Therese

Vill du veta mer om hur vi jobbade med textmedvetenhet så hittar du det här

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg, ThereseLinner - att lära tillsammans. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Strategier för att läsa digitala texter

Jag tror att genom att med strategier för att läsa digitala texter i klassrummet och dessutom ge eleverna möjlighet att själva skapa digitala texter finns alla förutsättningar för att eleverna utvecklar en förmåga att läsa alla typer av texter oavsett i vilken form de möter den i.

”Min förhoppning är att skolan inom en mycket snar framtid bereds möjlighet att i sin undervisning inkludera läsförståelse av både traditionella och digitala texter i den utsträckningen som krävs för att alla elever ska kunna tillägna sig de kunskaper och förmågor som krävs som medborgare, inte bara i morgondagens utan redan i dagens digitaliserade samhälle" (Rasmusson 2014, 73).
Så avslutar Maria Rasmussons sin avhandling om Det digitala läsandet. Avhandlingen är väl värd att läsa och ger kunskap till att utveckla undervisningen. Det är precis det sista stycket som jag tycker är argumentet för att utveckla undervisningen för att ge elever en kompetens att läsa alla typer av texter var de än presenteras. I veckan kom OECD med en rapport som är en analys av Pisa 2012 och användning av it i undervisningen och vad det i sin tur leder till för lärande. Det man kan se är att en satsning på hårdvara inte räcker utan hur undervisningen och återkoppling i användandet är avgörande. Stefan Paulsson har på Omvärldsbloggen sammanfattat rapporten på ett väldigt tydligt och bra sätt. Han skriver bland annat:
Men det här innebär inte att vi ska gå tillbaka till traditionell undervisning och överge tankarna på att digitalisera skolan, understryker Andreas Schleicher. Samhällslivet är digitalt och undervisningen ska hjälpa eleverna att förstå och hantera den verklighet som de lever i. Därför är det nödvändigt att eleverna blir medie- och informationskunniga, att de lär sig att hantera de faror och risker som finns på nätet och att de utvecklar de kunskaper och förmågor som är nödvändiga för att navigera och göra sin röst hörd i det komplexa digitala medielandskap som växer fram. Detta ställer krav på lärarna och på undervisningen.
Detta är ett områden som vi behöver prioritera. Utbildning och stöttning i kollegiet för att tillsammans hjälpas åt. För egen del har jag just nu fördjupat mig i det digitala läsandet för att det är lätt att missa alla delar som det digitala läsandet innehåller. Jag behövde fördjupa min kunskap inom området och det var det en av anledningarna till att jag ville läsa avhandlingen av Maria Rasmusson. Jag ville försöka få en helhetsbild. Som det är nu undervisar jag i lässtrategier, jag pratar om de multimodala resurser som finns i skrivna texter och jag pratar om källkritik av det vi läser oavsett var vi läser det. Men vad innebär det för skillnad att läsa digitala texter jämfört med andra texter? Det ville jag få fatt i och det fick jag.

Om jag ska ge eleverna förutsättningar att tillägna sig kunskaper som krävs som medborgare, inte bara i morgondagens skola utan redan idag, behöver jag ta ett helhetsgrepp över de fem kategorier av färdigheter och förmågor som enligt Rasmusson är viktiga i undervisningen. De fem viktiga kategorier av färdigheter och förmågor finns i min undervisning men inte så strukturerat att de fem samspelar på ett sätt som gör eleverna medvetna om att de tillsammans är viktiga. Explicit undervisning i att läsa digitala texter har saknats.

De fem kategorierna som jag kommer att låta samspela och som jag mer medvetet kommer att synliggöra för mina elever är:
  • Traditionell literacy: skriv- och läsundervisning förstås. Brister det i förmågan att ta sig an traditionella texter så blir det ännu svårare att ta del av digitala texter. Det kan bli fel när man söker, svårt att hitta och förstå information i de texter man möter digitalt med.
  • Multimodal literacy: kunskaper om att symboler, tecken och bilder har betydelse. Det är en kunskap som är viktigt oavsett vilka texter man läser. För även i läroböcker behöver man visa på bilden, diagrammet eller rubrikers betydelse. Det är lätt att eleverna hoppar över bilderna och istället koncentrera sig på texten märker jag. Symboler, tecken och bilder vilket också innebär sådant som hyperlänkar i de digitala texterna.
  • Navigation: kunskaper om hur man navigerar på nätet. Hur man kan gå tillväga för att hitta det man letar efter. Få syn på och känna igen sökfunktioner. Det kan finnas flera olika sätt att leta information på samma webbplats.
  • IT- kunskap: Kunskaper om hur man hanterar dator eller andra enheter, kunskap om hur webbläsare fungerar och hur till exempel webbadresser ser ut.
  • Förmåga att hantera information: Källkritik för att kunna värdera innehållet och känna igen olika typer av texter på webben. Om det är t ex samhällsinformation, bloggtext eller en nyhetssida. Hur man kan veta vem som är avsändare till texten. Värdera innehållet källkritiskt.

När jag gav mina elever i uppgift att hitta en viss sida och därefter en viss information fick jag syn på hur eleverna utifrån erfarenhet bara läste viss del av sidan. De utgick nämligen ifrån att det var reklam till höger. För så är det på Facbook bland annat och det blev ingången till en lektion kring skillnader mellan webbsidor med information och webbsidor med delvis reklam. Det här hade jag inte fått syn på om jag inte hade fördjupat mina egna kunskaper. Jag helt säker på det! Det finns ständigt utvecklingsmöjligheter i den egna undervisningen och det är väl det som gör det här jobbet så intressant.

Jag tror att genom att medvetet jobba med detta i klassrummet och dessutom ge eleverna möjlighet att sjävla skapa digitala texter finns alla förutsättningar för att eleverna utvecklar en förmåga att läsa alla typer av texter oavsett i vilken form de möter den i!


I somras var jag en av medarrangörerna till ett pedagogiskt läslyft. Det ledde till diskussioner på Facebook och ett par hangouts där samtal fördes om litteraturen vi hade läst. Vi läste bland annat den här avhandlingen och tillsammans med skolfolk från hela Sverige spelade vi in ett samtal om Det digitala läsandet om man vill ta del av fler tankar.

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Hela skolan greppar språket

Under terminen kommer vi att mötas i våra arbetslag och utifrån frågeställningar som vi förstelärare har jobbat fram, diskutera bokens innehåll. Vi kommer Greppa språket på hela skolan skriver Therese Linnér

Ett nytt läsår har precis tagit sin början. Eleverna har återigen fyllt klassrummen efter ett långt sommarlov. Pedagogerna har jobbat en vecka längre och förberett sig för att kunna möta alla gamla och nya elever. Ta vid där man slutade eller starta ett nytt spännande samarbete.

Vi förstelärare har gjort detsamma, förberett oss inför höstens pedagogiska diskussioner. När terminen var på väg att ebba ut skrev jag ett inlägg här på bloggen. Det närmar sig både avslut och nystart

Under det här året har vi förstelärare gått en arbetsledarutbildning som alla arbetslagsledare, inte bara förstelärare, i hela kommunen har gått. Effektiva möten och entreprenöriella förmågor. Till nästa år ska vi plocka det bästa av tidigare erfarenheter och arbetslagsutbildningen. Lära av varandra med inspiration från böcker, artiklar och föreläsningar genom mötesstruktur som hjälper oss att hålla fokus. Allt för att använda den tiden vi har till det vi ska göra, för det är något som jag upplever ständigt kan utvecklas - effektiva möten med fokus på de frågor som ska diskuteras.

Där är vi nu. I nästa år och förberedelserna för att fortsätta jobba med styrkan i det kollegiala lärandet fortsätter. Vi är flera som har reagerat över att vi i våra grupper redan första veckan ser spår av mattelyftet som vi deltagit i. En struktur som genomsyrar mattelyftet är att låta eleverna jobba enskilt, sedan samtala i par/liten grupp och därefter lyfta disksussionen i hela gruppen. Det är en struktur som alla eleverna nu är bekanta med och det noterade vi som mötte en helt ny grupp. Det gick att sätta igång att jobba på det sättet direkt. Jag har under tidigare år fått träna ganska mycket med mina elever för att komma dit. Jag har sett vilken styrka det finns i den strukturen. Vilken vinst för eleverna att känna igen en struktur som fungerar oavsett vilken vuxen de sammarbetar med tänker jag. Jag tror att den igenkänningen leder till att ännu fler elever kommer till tals tidigt på terminen och därmed utvecklas och kan dela med sig av sina kunskaper från redan från början. Vi tar vara på tiden på ett ännu bättre sätt. Styrkan i att vi har mötts i diskussioner och samtal visar sig tydligt.

Innan mattelyftet jobbade vi med gemensam litteratur och uppgifter, den tråden tar vi upp nu. I höst Greppar vi språket. Hela skolan.


Greppa språket! Ämnesdidaktiska perspsektiv på flerspråklighet


Under terminen kommer vi att mötas i våra arbetslag och utifrån frågeställningar som vi förstelärare har jobbat fram, diskutera bokens innehåll. Fritidspedagoger, förskollärare, grundskollärare och alla andra viktiga personer finns med i arbetslagen och där, där kan allas erfarenheter och kompetenser komma fram. Vi kan delge varandra för att sedan utveckla den egna praktiken ytterligare med språket i fokus.

Ser fram emot många interssanta samtal.

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Det närmar sig både avslut och nystart

Det är riktigt märkligt att trots att tröttheten är ganska stor börjar det anas en känsla av förväntan redan nu. Det ska bli roligt att komma igång med ett nytt läsår och använda tidigare erfarenheter och möta en ny grupp elever, skriver försteläraren Therese Linnér.

Snart ska sommarsångerna eka över skolgården, 6:orna sjunga sin egenkomponerade text och lärarna sjunga en hyllning till 6:orna. Rektorn och förlädraföreningen ska hålla tal och till sist ska musiklärarna spela låten som får alla att ta i allra, allra mest - Vi har pluggat färdigt! Den som är signalen till att nu börjar sommarlovet. Den första dagen..

Var glad min själ åt vad du harFoto: Lovisa Linnér

Nu har du hundra sommardar

och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar
så har du nittionio kvar,
och någon blir den största!
Giv noga akt på var du står
i morgon är med ens igår.
Det går så fort att vandra
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardagar per år
Imorgon är den andra!
Kajenn (Caj Lundgren)
(Foto: Lovisa Linnér)


Men än är jag inte där.

För precis nu när det är dags för avslut är det också dags att fundera på nästa läsår.

Böcker ska beställas och schema ska läggas. Men för att planera för framtiden behöver jag en stunds tillbakablick. Hur har det gått? Vad har fungerat bra? Vad ska jag absolut göra igen? Vad ska jag absolut inte göra fler gånger! Det är inte bara undervisningen som behöver synas utan även försteläraruppdraget.

  • Bloggen som lärande redskap ska jag absolut fortsätta med. Det tycker eleverna som är på väg att lämna också. Den är bra för att: man får lära sig av andra, den är lätt att använda, man blir inspirerad av andra och man slipper massa papper att hålla reda på. Det var några av åsikterna som mina elever framförde.
  • Jag ska fortsätta att skapa ett gemensamt språk i klassrummet. Metaspråk om lärande. När eleverna får ett språk om lärande och om till exempel texter verkar det inte finnas gränser för hur mycket man kan lära sig. Det är en del i det språkutvecklande arbetssättet.
  • Jag ska fortsätta visa på sammanhanget. Att det vi gör ingår i ett större sammanhang och att det finns en anledning till att vi lär oss det vi gör. Jag ser att eleverna lättare kan sätta ihop pusselbitarna från de olika ämnena och förstå mycket mer. Som en elev sa vid ett tillfälle "Jag förstår inte hur det här hänger ihop med det andra vi gör!" Vilket var helt befogat för det vi gjorde hängde inte riktigt tydligt ihop och det blev inte heller så bra som jag hade tänkt.

En sak som jag ska bli bättre på nästa läsår det är att göra fler avstämninger under arbetets gång. Jag har varit bra på det tidigare. Stanna upp och se hur det går, på ett mer medvetet sätt, mitt i ett arbetsområde. Jag kan få syn på om vi är på rätt väg, om jag behöver förändra något i undervisningen och eleverna kan se om de behöver hjälp med något för att nå målet. Det har jag tappat lite i år. Det ska bli ändring på det.

Utvärdering pågår och jag ska fundera vidare på vad jag ska fortsätta med och vad jag ska förbättra!

Vad det gäller försteläraruppdraget har det varit ett mellanår där vi på skolan har lagt vårt fokus på mattelyftet och jag på handledning. Tidigare år har mitt uppdrag varit att planera pedagogiska konferenser utifrån kollegialt lärande. Vi har läst texter och diskuterat. Vi har genomfört lektioner i olika ämnen och sedan funderat tillsammans på hur det gick och varför det blev som det blev samt gjort klassrumsbesök hos varandra som vi sedan har samtalat om. Klassrumsbesöken var strukturerade och vi jobbade i grupper som kom överens om vilket fokus gruppen skulle ha vid besöken. I år har det kollegiala lärandet varit ännu mer i fokus genom mattelyftet och jag tror att det arbete vi hade gjort innan var en bra inledning inför att diskutera undervisning varje vecka under ett års tid. Det ska vi bygga vidare på.

Under det här året har vi förstelärare gått en arbetsledarutbildning som alla arbetslagsledare, inte bara förstelärare, i hela kommunen har gått. Effektiva möten och entreprenöriella förmågor. Till nästa år ska vi plocka det bästa av tidigare erfarenheter och arbetslagsutbildningen. Lära av varandra med inspiration från böcker, artiklar och föreläsningar genom mötesstruktur som hjälper oss att hålla fokus. Allt för att använda den tiden vi har till det vi ska göra, för det är något som jag upplever ständigt kan utvecklas - effektiva möten med fokus på de frågor som ska diskuteras.

Tänk att skapa möjlighet att göra jobbet enklare genom att jobba tillsammans och ta del av varandras kompetenser utifrån gemensam utgångspunkter, som en bok.

Det är märkligt. Det är riktigt märkligt att trots att tröttheten är ganska stor börjar det anas en känsla av förväntan redan nu. Det ska bli roligt att komma igång med ett nytt läsår och använda tidigare erfarenheter och lärdomar. Möta en ny grupp elever, samarbeta med nya kollegor och föra diskusioner om lärande.

När tonerna av "Vi har pluggat färdigt" ebbar ut är det dags för välbehövlig vila. Styra över den egna tiden. Läsa böckerna som ligger på hög. Rätt många med pedagogiskt innehåll bara för att jag tycker det är roligt om jag ska vara ärlig. Låta tankarna vandra sina egna vägar. Njuta.

Var glad min själv åt vad du har
Nu har du hundra sommardar
och detta är den första...

Jag önskar alla en skön och vilsam sommar, på det sätt som passar var och en allra bäst!


Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Magiska frågor

Sortera och använda sina kunskaper är inte alltid lätt. Therese Linnér har funderat på om eleverna får förutsättningar att verkligen svara på frågor som gör det möjligt. Eller vad beror det på att det är så svårt?

- Var det här en bra uppgift? Varför var det bra och varför var det inte bra? frågade jag.
- Den var väldigt bra. Jag behövde sortera och tänka efter vad jag kunde för att lösa den.
- Jag fick använda mina kunskaper
- Jag upptäckte vad jag var säker på och vad jag behöver träna mer på!

Det är precis det här jag vill uppnå med undervisningen. Uppgifter som gör att eleverna behöver använda sina kunskaper.

Förstelärarbloggen mattbild 1Jag har funderat mycket på hur jag på bästa sätt ska få eleverna att använda sina kunskaper, träna på att se på en uppgift, sortera informationen och sedan våga pröva sina ideér. Jag har genom åren sett att det blir svårare och svårare att få eleverna till det och då har jag funderat på varför. Jag har blivit frustrerad för att jag tyckte att jag på alla sätt och vis presenterade fakta och visar på strategier för hur man kunde använda sina kunskaper. Vad är det som gör att det är så svårt?

Ett visst motstånd har jag kunnat se hos individen. Man vill gärna se svaret direkt och går inte det, så i alla fall vill man inte behöva jobba så länge för att lösa uppgiften. Det har varit svårt med tålamod, koncentration och strategier för problemlösning. Det är mitt uppdrag som pedagog att förhålla mig till och jobba med, utmana och ge möjliga vägar för att lösa uppgifter som vid första anblicken verkar omöjliga.

Jag jobbar allt mer med att synliggöra detta för eleverna och jag ser verkligen utveckling, förändring och ökade kunskaper. Vi har pratat om problemlösningsstrategier i matematik som kan användas i alla sammanhang, vi har pratat om hur man kan välja att se på en uppgift som omöjlig eller som ett problem man kan angripa.

Förstelärarbloggen mattebild 2Jag har framförallt sett över hur mina uppgifter är formulerade. Ger jag verkligen eleverna förutsättningar att använda sina kunskaper? Det är nog den viktigaste förändringen. Med en större mängd autentiska frågor får eleverna chans att använda sina kunskaper! Med inspiration från kollegiala samtal i mattelyftet har jag nu mycket lättare att vrida till en uppgift så att det blir en rikare uppgift. En uppgift som ger så mycket mer!

När vi jobbade den här dagen var koncentrationen kännbar. Det var som om tiden stod stilla när allas fokus var riktade på uppgiften. Alla var igång och jobbade intensivt. Jag vågade knappt röra mig för rädsla för att störa. Istället satt jag och njöt av guldstunden som jag blev bjuden på.

Vad var det för magiska frågor som ställdes den här lektionen när koncentrationen nästan gick att ta på?

Den magiska frågan var: Stämmer de här uträkningarna? Kan du bevisa ditt svar?


Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Teorierna bakom görandet - välkomna in i mitt klassrum

Therese Linnér, förstelärare på Bäckaslövskolan, bloggar om teorierna som ligger till grund för arbetet i klassrummet. I en till synes enkel uppgift gömmer sig många tankar och teoretiska röster. Vilka tankar och varför just de rösterna?

En till synes enkel uppgift gömmer många teoretiska tankar. Vilka tankar och varför just de tankarna? Jag tror att det är viktigt att fundera på vad man gör och varför man väljer att bedriva sin undervisning på ett visst sätt. Idag finns det mängder av inspiration och metoder att kasta sig över. Men varför väljer man att göra som man gör? Varför väljer jag att göra som jag gör? Vad grundar jag mina val på? I veckan lyftes frågan upp på sociala medier.

När jag läste frågan kom jag på att jag skrev en text om det i höstas. Texten var en lång reflektion kring teorier som min undervisning grundar sig på och det slog mig att med lite omarbetning av texten, är det en text som beskriver mitt arbete tillsammans med eleverna. I första inlägget här på bloggen skrev jag att det var ett ämne som jag tänkte skriva om så därför passade texten bra! Välkomna in i mitt klassrum

Det är så många delar som ingår i varje uppgift som eleverna jobba tillsammans med. Det som i första anblicken inte verkar så komplext är det, när man börjar titta på vad man gör och varför man har valt att göra som man gör. Jag började fundera på att sätta ord på det efter att jag under en längre tid tagit del av den fantastiska delarkultur som finns i sociala medier, varit iväg på mässor av olika slag där görandet många gånger är i fokus men också för att det är just görandet som vi ser och sedan pratar om, inte varför vi gör som vi gör upplever jag. Det är fantastiskt att det är en sådan delarkultur i skolsverige nu, både på studiedagar och under alla andra dagar på sociala medier. Det är inget jag skulle vilja vara utan, och som jag är innerligt tacksam för, men det leder mig in på många tankar. Vad grundas görandet i?

Mina 6:or och jag jobbade precis som de flesta som undervisar i SO med valet i höstas. En av delarna som ingick var att göra en radiopodd som vi sedan skulle lägga på vår klassblogg. Det gjorde vi och det var engagerade och driftiga elever som jobbade fram sina program. När radioprogrammen var klara jobbade vi med egenrespons och kamratrespons på den muntliga texten som de hade spelat in. Bakom en och samma uppgift fanns många tankar, i uppgiften att jobba med kamratrespons till exempel. Först och främst är det vår läroplan som ligger till grund. Det är uppdraget vi har och det som ska genomföras, men vägen till målet kan se olika ut. Varför jag väljer vägen jag gör, det är den jag ska försöka sätta ord på!

Det är tankar som grundar sig i forskning och beprövad erfarenhet. Det är tankarna om bedömning för lärande där en del är att göra eleverna till varandras lärresurser. Genom att ta del av varandras arbete utifrån en form som är tydlig. Genom att det finns stödstrukturer för samtalet kan alla vara med och ta del. Christian Lundahl är en svenska forskare som jobbat med bedömning och som ger exempel på en metod för att arbeta med kamratrespons och det är att arbeta med ”checklistor” med kvaliteter för den aktuella uppgiften. Listan kan se olika ut beroende på uppgiften och beroende på det läraren vill uppmärksamma eleverna på. Det är viktigt att eleverna tränar på att hitta styrkor och svagheter men på ett sådant sätt att det inte sårar kamraten, utan genom att man lyfter fram saker som är bra och något man önskar ska utvecklas ( Bedömning för lärande, 2011).

Flera norska forskare som Olga Dysthe, Frøydis Hertzberg och Hoel Torlaug Løkensgard samt den svenska språkforskaren Carolin Lidberg, har sett att stödstrukturer och kamratrespons är viktiga redskap för att lärande ska ske.

Det är också vetskapen om att metasamtal, samtal om det som man lär sig, är viktigt för att förstå det man gör. Anne Palmérs forskning visar att muntlig aktivitet som en resurs för elevers lärande, är ett viktig bidrag. Att prata om det vi gör och hur vi kan göra, om ord och begrepp, texttyper och så vidare det ger en bättre förståelse för det man gör. Genom metasamtal skapas ett gemensamt språk om det som ska läras. Genom att ha omdöme om och värdera och tolka andras texter, muntliga som skriftliga så ger vi förutsättningar för eleverna att nå kunskapskraven. I svenska är kravet att kunna:

Dessutom kan eleven ge utvecklade omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet och kvalitet på ett relativt väl fungerande sätt. Lgr 11 s.229

Det kunskapskravet och Anne Palmérs forskning leder mig och eleverna in i The big 5 tycker jag. Den metakognitiva förmågan och den, precis som de andra förmågorna pratar vi mycket om. Jag använder mig av The big 5 i min undervisning som ett sätt att synliggöra förmågorna för eleverna. Genom att vi lyfter fram dem och sätter ord på innehållet så skapar vi ett gemensamt språk och eleverna ges förutsättningar att knäcka skolkoden –dvs vilka kunskapskraven är, vad de innebär och hur de kan göra för att nå dem.

Sedan finns Vygotskij med i uppgifterna:

Vygotskijs utvecklingsteorier handlar om att människor ständigt befinner sig under utveckling. Genom samspel med andra finns möjlighet att utvecklas mer än vad man kan göra ensam. Tillsammans med någon som kan mer närmar sig individen sin närmaste utvecklingszon, som Vygotskij beskrev som avståndet mellan det som personen kan prestera utan stöd och det som personen kan prestera med stöd av någon som kan (Säljö 2000). Det ska inte ske genom att individen lotsas fram, utan genom frågor som leder utvecklingen vidare. Den andra behöver inte vara en vuxen utan det kan även vara en annan elev. Vygotskij menade att i samspel med andra som kan mer kan individen klara mer än vad den kan göra på egen hand, och det leder till att det som man idag behöver stöd med klarar individen sedan själv och når därmed högre nivåer i sin egen utveckling (Bråten & Thurmann-Moe 1998:105). Genom ett dialogiskt samarbete blir språket det medierande redskap som gör att individen kan nå sin närmaste utvecklingszon. Säljö beskriver det så här: ”Språket är således ett kollektivt redskap för handling, som vi tar över för egna syften och sätter i arbete i våra egna projekt i social interaktion. Vi använder andras ord, och därmed indirekt deras tankar och föreställningar, och lägger in våra egna budskap i dessa” (2000:233).

Det händer så otroligt mycket i skolsverige. Det är fantastiskt att bli inspirerad och fundera över görandet i klassrummet. När jag får ta del av inspiration från väldigt många lärare blir det för mig viktigt att stanna upp och fundera på varför just det görandet är viktigt i mitt klassrum. Hur jag tillsammans med eleverna ska ta itu med kunskapsområdet. Hur vi ska starta, genomföra och avsluta vårt tema. Under året har det blivt till exempel blivit filmer och radioprogram. Inte för att filmer eller radiopoddar är ett ändamål i sig utan för att det är bra verktyg att jobba med den muntliga texten på. Digitala verktyg är just det tycker jag. Ännu ett redskap att använda i lärandet, ett redskap som hjälper till att skapa kunskap här och nu och som gör att fler uttrycksformer att välja på för eleverna. Genom att vi har ett forum att publicera dem på kan vi också dela med oss av våra kunskaper i klassrummet. Precis som forskare skriver i boken Det nödvändiga skrivandet i alla ämnen:

Skrivandet måste upplevas som viktigt och meningsfullt här och nu; skrivandet måste ha ett syfte. Det är ett centralt budskap i denna bok. Lärarna måste ha ett verkligt syfte klart för sig och eleverna måste känna att de skriver därför att det finns ett skäl att skriva, därför att de genom att skriva får ge uttryck för något som de är intresserade av och önskar dela med andra och därför att någon är intresserad av vad de skriver. (2009, s 13)


Genom att visa eleverna att det vi gör även är viktigt för någon annan utanför klassrummet väcks ett större intresse tycker jag. Det behöver inte vara via bloggen som vi använde till att publicera radiopoddarna på, det kan även vara andra elever på skolan eller varför inte en författare till den bok vi har läst. Det är ett viktigt inslag i min undervisning. Inte bara för mig utan för allt fler elever.

Jag har formulerat min praktiska teori där jag har med många av de röster jag nämnt ovan. När jag sedan möter föräldrar, lärare och studenter så är jag väl förankrad i vad och varför jag gör som jag gör i klassrummet. Därmed finns det mycket erfarenhet med in i mitt klassrum som jag kan lägga ihop med den som jag och kollegor bär med oss, vilket gör det tryggt att vidareutveckla undervisningen utifrån inspiration och tankar från andra.

När jag fundera över kommande områden kommer jag och eleverna precis som vanligt genomföra det på ett sätt som det stämmer med Lgr 11, min pedagogiska och didaktiska kompass och tro på teorier om lärande. Det kommer inte vara görandet i sig som är fokus utan varför vi väljer det vi gör för att lärande ska ske.

För min del är det viktigt att fundera över varför jag gör det jag gör och förankra det i teorier för lärande, för annars hade jag förmodligen surrat runt som en fluga mellan sockerbitar för att plocka det roligaste och bästa både här och där. Det finns ju så enormt mycket fantastiskt och roligt att välja på, och ännu fler saker blir det med alla tekniska möjligheter!

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Några böcker som jag refererar till i inlägget:

Bråten, Ivar & Thurmann-Moe, Anne Cathrine (1998). Den närmaste utvecklingszonen som utgångspunkt för pedagogisk praxis

Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet: att skriva och samtala för att lära.

Dysthe, Olga, Hertzberg, Frøydis & Hoel, Torlaug Løkensgard (2011). Skriva för att lära skrivande i högre utbildning.

Hoel, Torlaug Løkensgard (2001). Skriva och samtala: lärande genom responsgrupper. Lund: Studentlitteratur

Liberg, Caroline, Geijerstam, Åsa af & Folkeryd, Jenny Wiksten (2010). Utmana, utforska, utveckla: om läs- och skrivprocessen i skolan. Lundahl, Christian (2011). Bedömning för lärande. Stockholm: Norstedt

Lorentzen, Rutt Trøite & Smidt, Jon (red.) (2009). Det nödvändiga skrivandet: om att skriva i förskolan och skolans alla ämnen. 1. uppl. Stockholm: Liber

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv.

Synliggöra inflytande - ibland glömmer jag!

Therese Linnér, förstelärare på Bäckaslövskolan i Växjö, skriver om delaktighet och infytande över undervisningen. Framförallt om att bli påmind om att synliggöra det som visar sig vara ej synligt för eleverna.

Diskussionen flödade i klassrummet när 30 elever i år 6 funderade över fördelarna och nackdelarna med att jobba i grupp, i par eller enskilt i ett arbete i geografi. Innan diskussionen fick var och en fundera en stund över vad man själv tyckte för att på så sätt förbereda sig inför diskusionen. Därefter lyftes olika argument fram i den stora gruppen. Det eleverna kom fram till var att det fanns verkligen både för- och nackdelar med de olika alternativen.

Min fråga blev då; Hur gör vi nu? Hur organiserar vi arbetet som ska genomföras?

Någon föreslog att man skulle få välja det man tyckte fungerade bäst för sin egen del just nu. Det var ett förslag som samtliga instämde i. När lektionen var slut hade alla skrivit upp sig på det alternativet som passade dem bäst; jobba enskilt, par eller grupp. Därefter var det mitt uppdrag att sätta ihop par och grupper.

Ibland är det bra att bli påmind om att synliggöra det vi gör i klassrummet oavsett vad det handlar om. Det som är tydligt för mig kanske inte alls är det för eleverna.

Några av mina elever blev nyligen intervjude om hur de hade det i skolan utifrån lite olika perspektiv. Efteråt förstod jag att eleverna hade väldig koll på varför de gjorde det de gjorde i skolan, vilka mål vi jobbade med och hur var och en kunde jobba vidare med sitt lärande. När frågorna handlade om inflytande på undervisningen hade eleverna däremot inte så mycket att säga.

Jamen, vad nu! tänkte jag. Hur vi ska avsluta teman är eleverna med och påverkar. Hur man kan presentera sina arbeten på olika sätt. De gånger vi ändrat schemat utifrån kloka synpunkter från elever och diskussioner i gruppen. Var inte det exempel på inflytande. Då insåg jag att eleverna fick inflytande men jag synliggjorde det inte. Det var deras vardag. Vi för samtal om hur vi har det och hur det kan bli bättre men vi vuxna har inte benämnt det som inflytande.

Läraren ska svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad. Lgr 11 s.15

Jag fick helt enkelt bli bättre på att synliggöra inflytande. Ovan beskrivna lektion inleddes därför med att berätta att jag nog inte hade varit tydlig med vad inflytande innebär. Jag gav exempel på vad det har inneburit tidigare och vad det kan innebära. Därefter jobbade vi fram innehållet i vårt arbete om länder.

Eleverna plockade fram en ordlista med begrepp som vi jobbat med. Utifrån den fick man i grupp fundera på vad man behövde fördjupa sig i när man jobbade med länder för att kunna använda sina kunskaper till kunskapskravet: I resonemang beskriver eleven komplexa samband mellan natur- och kulturlanskap, naturresuser och hur befolkningen är fördelad.

Nu är arbetet igång och i klassrummet finns det elever som jobbar enskilt, i par och i grupp. Alla jobbar utifrån punkterna som vi har bestämt tillsammans och kunskapskravet som vi har jobbat med under en period blir allt mer förståligt.

Tur att man ibland blir påmind om att synliggöra det som för eleverna är lite för osynligt!

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Handledning öppnar upp för nya perspektiv

Therese Linnér har under sina två år som förstelärare funderat endel kring handledning. Både vad det gäller handledning av kollegor, men också kring att skapa en reflektionskultur, för att skapa en framåttänkande och konstruktiv miljö på skolan.

”Idag fungerade allt bra, eleverna var så lugna. Idag var det kalabalik, inget fungerade. Varför kan inte den gruppen lyssna?” Är repliker som nog förekommer i ett lärarrum. Funderingarna kring varför det var det på ena eller andra sättet är kanske inte lika förekommande. I alla fall har jag reflekterat över det. Det beror kanske på att det inte alltid finns tillfällen, tid eller en kultur som inbjuder till att fördjupa sig i de frågorna på våra skolor.

Jag har själv saknat det många gånger genom åren, för jag har upplevt att även om man ingår i ett väldigt väl fungerande arbetslag hinner man inte alltid med att fördjupa sig i varför det blev som det blev i en specifik situation.

Nå ett bättre ledarskap genom reflektion och samtal

I mitt försteläraruppdrag ingår bland annat att stötta kollegor i didaktiska frågor. Stöttandet är något som oftast sker i spontana samtal eller i bokade möten där didaktiska frågor vänds och vrids på för att komma fram till hur man kan jobba med ett innehåll för att nå fram till eleverna på ett bra sätt. Jag har även möjlighet att ge handledning och det är en annan del som är väldigt givande. Handledning är något som jag själv har saknat under alla mina år som lärare. Det finns massor av faktorer som påverkar en lektion, vilket jag är helt medveten om och vissa saker är svåra att styra över. Ett par saker kan jag, och bara jag styra över. Mina faktakunskaper, mina didaktiska kunskaper och mitt ledarskap. En kollega sa för ett tag sedan ”kunskaper och didaktiska frågor kan man alltid läsa sig till, men det är så mycket svårare med ledarskapet. Det är svårt att få fatt i det som jag kan ändra för att det ska fungera bättre. Därför är det så bra att prata om det tillsammans.” Precis så har jag också upplevt det genom åren.

Handledning handlar om mentorskap och coachning

Här tänker jag att handledning har en väldigt viktig roll att fylla. Handledning kan beskrivas som en kombination av mentorskap och coachning, i alla fall enligt John Steinberg och hans beskrivning i boken Hitta lärarnas guldstunder – när handledning och utveckling står i centrum. Han skriver att ”Handledning är en kombination av mentorskap och coachning, där man ibland går ”uppåt” till de stora frågorna och ibland ”neråt” till detaljerna. Syftet är att främja yrkesutveckling och ökad professionalism.”

När allt snurrar fort och bollarna i luften är så många att man har svårt att hålla koll på dem är det kanske extra viktigt att stanna upp en liten stund då och då. Ta paus och titta på det man gör.

När man känner att det inte fungerar riktigt som man har tänkt sig och inte får fatt i vad som kan göras annorlunda. Då kan någon ställa frågor som kan hjälpa till att vända och vrida på det som sker. I handledning kan jag skapa ett tillfälle att prata både små detaljer och stora frågor beroende på vad som önskas. Först ett klassrumsbesök och sedan ett samtal där man kan vända och vrida på hur man skulle vilja utveckla ett moment. Att som pedagog få fundera över sin egen roll och göra det tillsammans med någon annan som verkligen är där för att lyssna och ställa frågor som leder samtalet vidare är en viktig stund. I handledningen kan jag hjälpa till att ge perspektiv på det som skett samt väcka en tanke om något som kan vara värt att prova. Dessutom blir det möjligt att känna att man inte är ensam, utan det går att jobba tillsammans även med ledarskap.

”Jag tycker bara det finns positiva aspekter på handledningen. Som ny lärare är det en stor utmaning att hitta min ledarroll och med att vara tydlig med hur jag vill att det ska fungera på mina lektioner. Du har hjälpt mig att förstå att det är viktigt att vara just tydlig och även fått mig att förstå att hur jag gör har betydelse för hur lektionen blir. Jag märker skillnad när jag har provat det som vi pratade om. Det blir lugnare.” Jag bad min kollega om synpunkter på handledning och det här var hens tankar.

För mig är citatet väldigt viktigt. För jag tror att läraryrket fortfarande kan upplevas som ett ensamyrke och när man inte är nöjd med hur det fungerar i klassrummet blir det lätt ett personligt nederlag eller gruppens nederlag. Kan man själv ta kommandot över det som är påverkbart och samtala om det med andra är man på väg att skapa tillåtande reflektionskultur som stärker alla tror jag.

Är det bara som ny eller när det kör ihop sig som handledning behövs?

Nej, tänker jag. Om man vill utveckla sin professionalism och utveckla sitt ledarskap tror jag att det alltid finns en poäng i att stanna upp och titta på det man gör. Vad är det som fungerar? Vad gör jag som leder gruppen dit jag önskar och som gör att en tillåtande och lärande miljö skapas där elever utvecklas och når målen? Precis som att elever lär av metakognitiva samtal tänker jag att vi pedagoger också gör det.

Att bli medveten om vad man gör och varför det fungerar, gör att det kan bli lättare att hantera situationer som uppstår när det inte fungerar. Därför tänker jag att handledning är en viktig möjlighet som borde erbjudas alla som önskar!

John Steinberg skriver om att skapa reflektionskultur på en skola. För att miljön på en skola ska bli konstruktiv, kvalitetssökande och öppen för utveckling så är första steget medvetenhet om hur det faktiskt är. Utifrån det kan man söka det som fungerar bäst för att uppnå det som är skolans uppdrag. Som en del i att skapa den kulturen tänker jag att erbjudandet och möjligheten till handledning är en del. Allt för att bli starka tillsammans och inte så ensamma i vårt uppdrag!

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin