Lärarförbundet
Bli medlem

Skolforum - dag ett

Forum Lärmiljöer på Skolforum 2015

Forum Lärmiljöer på Skolforum 2015

Dag ett på Skolforum är över. En dag full av intryck och avtryck. Mässan har fått ett rejält lyft från tidigare upplagor.

Jag mötte många som konstaterade just det, att Skolforum känts som om det varit på dekis i några år men i år känns en helt annan kvalitén i både fysisk utformning och innehåll. Det är rymliga gångar och öppna torg. Jag är osäker på om det varit så de andra åren, hur som helst är det en annan känsla. Forum Lärmiljöer (se bild ovan) är ett typiskt sådant exempel, ett seminarieutrymme med gradänger och runda bollstolar som möter alla mässbesökare direkt när de kommer in i hallen. Men framför allt: det är riktigt bra föreläsningar i år.

Den första föreläsningen jag besökte skrev jag direkt ett inlägg om (som du kan läsa här) och utan medveten avsikt så krokade de andra föreläsningarna i mycket av budskapet som Christel Sundqvist förde fram. Hennes bok blev jag mycket nyfiken på att läsa.

Sambedömning

Jag deltog på en av alla seminarier under namnet "Smyglyssna - sambedömning". Den jag lyssnade till hölls av Cecilia Bergentz, Johanna Ingmarsdotter Lundmark, Malin Carlsson. Det var inte riktigt vad jag trodde att det skulle vara, då jag trott att jag faktiskt skulle få tjuvlyssna till tre pedagoger som tillsammans bedömde ett elevarbete. Här fick jag lyssna till, och om viljan fanns komma med egna tankar om, utmaningarna med sambedömning. Samtalsdeltagarna på scenen tog upp sina funderingar och kring sin bedömningsprocess och övriga gav feedback och coachning, lösningar och tips. Intressant att lyssna till kollegor som bollar de vardagliga utmaningarna!

En av samtalsdeltagarna berättade om sitt arbete med matriser. En i publiken ställde då frågan: "Du lägger ner ganska mycket tid på att skapa dessa matriser va?". Svaret var "Ja! Mycket fritid också." Här vill jag passa på att bolla ut en tanke: Vad skulle hända om vi skapar matriserna tillsammans med eleverna? Så har jag jobbat och jag tycker att det är ovärderligt. Eleverna blir en del i planeringen och får själva sätta ord på läroplanens kunskapskrav vilket således resulterar i att de verkligen förstår målen och kan se vägen fram. Testa och berätta gärna hur du tycker att det fungerar!

Bättre möten

Theresa Raymond pratade om "Bättre möten från och med nu" och krokar direkt in i Sundqvist som berättade att en av de negativa aspekter som lärare lyfter med samundervisning är brist till tid att samplanera. Om vi applicerar Raymonds tips om effektiva möten på denna problembild så uppkommer frågan "Gör vi rätt saker?".

Raymond pratade om synkrona och asynkrona mötesmoment. Det synkrona är de socialt samtidiga uppgifterna och de asynkrona handlar om de icke samtidiga uppgifterna. Den samtidiga tiden är värdefull och därför är det viktigt att vi frågar oss om de mötesmoment vi sysslar med när vi bestämt oss för en samtidig tid att mötas, är uppgifter som faktiskt kräver 'samtidighet'. Detta gäller så klart även planeringsmöten. När vi har ett synkront planeringsmöte, vilka uppgifter bör vi avhandla då? Och vilka uppgifter kan vi asynkront göra inför samt jobba på efteråt?

Informella möten för kollegialt lärande

Förutom seminarierna så erbjuder Skolforum också många utvecklande möten med kollegor runt om i landet. På mässgolvet, under och efter seminarier samt inte minst på Pedagogisk Pub som hålls bägge dagarna, efter mässan, på hotellet som ligger vägg i vägg med mässan. I går fick jag chans att möta kollegor från både norra och södra Sverige, nya och kända ansikten, men som jag så sällan får chans att bolla med utanför våra sociala medier. Det är en extra och ovärderlig dimension av det kollegiala lärandet över skolgränserna och som så ofta endast sker under mässor som dessa.

Det här var några utdrag och tankar från Skolforum dag ett. I dag fortsätter jag bloggandet här ifrån, och twittrar en del, så vi ses i flödet om inte på mässgolvet.

Fröken Ann

Mot ett gemensamt pedagogiskt rum

Under 26-28/10 2105 kommer Ann Hultman Jakobsson att blogga från Skolforum. Det här inlägget handlar om samundervisning och baseras på Christel Sundqvists föreläsning "Mot ett gemensamt pedagogiskt rum".

Samundervisning - hur gör vi det?

Christel Sundqvist går igenom olika former för samundervisning:

  • Assisterande samundervisning - en leder och en roterar / observerar
  • Parallell samundervisning - delad klass i två olika stora grupper
  • Stationsundervisning - 2-3 stationer och elevrotation
  • Kompletterande samundervisning - en drar och den andra förstärker
  • Teamundervisning - två lärare växer samman, turas om

I sin föreläsning lyfter Sundqvist fördelar och nackdelar med de olika formerna för samundervisning och frågorna som dyker upp hos mig är: "Hur många arbetar så här i Sverige?", "Vad krävs på en organisatorisk nivå?" och "Hur många har hört en sådan här föreläsning där de faktiskt får konkreta tips på hur samarbetet kan gå till?".

Eftersom vi ofta, både i det utvidgade kollegiet och den allmänna dialogen om svensk skola, pratar om att läraryrket är ett ensamjobb, så är svaret på min flesta fråga förmodligen att få arbetar med samundrvisning. Samtidigt strävar vi efter kollegialt lärande, lärande organisationer och helt enkelt samarbete. Bord inte detta vara en grund för att nå de målen?

Organisera för samarbete

En annan diskussion som ofta råder runt om på skolor, kopplat till samarbete, är att vi lärare aldrig får tillräckligt med tid för att samplanera. Och samplaneringen är viktig, understryker Sundqvist. Hon berättar också att forskning visar att samplanering inte behöver ta så mycket tid som vi tror:

"I snitt 15 minuter per lektion"

Kan detta vara kopplat till hur vi organiserar undervisningen i svenska skolor? När vi på Glömstaskolan nu arbetar med barn hela dagarna och vi är många kockar i en grupp så skulle det kunna innebära problem med just denna samplanering. Samtidigt så ger vår organisation möjligheter att samplantera under dagtid, då vi kan planera undervisningen så att en person ibland kan hålla i hela passet med alla elever för att de övriga ska kunna samplanera. Och mycket av planeringen kan vi göra utan tt sitta i samma rum genom att utnyttja den teknik vi faktiskt har till vårt förfogande. Planera tillsammans i ett Drive/GAFE-dokument, ha en grupp som arbetsyta på lämpligt socialt medie, skypa om ni inte kan sitta i samma rum - det finns mängder av sätt att lösa detta, särskilt med en yrkesgrupp som har tio förtroendetimmar och en förlängd arbetstid. Se också till att ni ansvarar för planeringen av olika moment även om ni samarbetar.

Gestalta de värden du vill förmedla

Även många av de andra utmaningarna med samundervisning som lärare nämner har att göra med hur vi organiserar oss. Men det känns inte omöjligt att organisera oss bättre för att få det att fungera. Jag ser direkt att våra tankar på Glömstaskolan, om hur vi ska bygga vår organisation för att nå målen, stämmer väl överens med detta arbetssätt. Vi kommer bland annat att arbeta i årskurser, inte klasser, och genom det fler vuxna som samarbetar med årskurserna, något som skiljer sig från tanken en klass en lärare.

Sundqvist presenterar en undersökning med 346 elever, där de berättat vad de tycker om samundervisning. Samtliga önskar två lärare i klassen och de tycker att de klarar sig bättre, att de får mer hjälp och att det blir mer variation. Endast ett fåtal nämner nackdelar, som då handlar om att det kan vara förvirrande om lärarna säger olika. och som Sundqvist säger:

"När vi vuxna samarbetar är vi fantastiska modeller för eleverna - då lär de sig samarbeta också!”

Jag är nyfiken om att läsa mer om detta. Ett av våra mål inför nästa år, då vi drar igång Glömstaskolan i större skala, är att bygga en organisation som gynnar samarbete och bygger bort ensamarbete. Här har vi modeller som vi kan se på och använda i våra funderingar om hur vi ska bygga organisationen för att möjliggöra detta. Alla som i dag upplever att de arbetar på en skola där ensamarbete är rådande bör få chans att lyssna till Sundqvist.

Fröken Ann

En hållbar skola på riktigt

Glömstaskolans värden

Glömstaskolans värden

Skola för en hållbar utveckling tillsammans, så tänker vi på Glömstaskolan, men vad innebär det? Hur bygger vi på riktigt en skola som gestaltar våra värden?

Glömstaskolans vision är en hållbar utveckling ur alla perspektiv - du mår bra, din omgivning mår bra och det finns en inbyggd utveckling som ställer om efter nya råd och rön i samhället. Genom att göra kunskap begriplig och meningsfull, genom att vara nära, nyfikna och nytänkande samt genom att arbeta kommunikativt, kollaborativt, kreativt och att vara kritiskt tänkande når vi vår vision.

I tre inlägg här på bloggen kommer jag att gå närmare in på vad de här begreppen innebär för mig i mitt arbete på Glömstaskolan.

arbetar vi efter principerna i pyramiden du ser ovan. Vår

Del 1 - Hållbarhet

Jag menar att möjligheterna för att vi ska kunna fortsätta att leva tillsammans på vår planet står och faller med innebörden i begreppet hållbarhet. Det handlar om att leva så att både jag själv och min omgivning mår bra. För mig är detta grunden bakom drivet för lärande och utveckling. Vi kan bli bättre, vi kan leva bättre tillsammans och därför ska vi fortsätta att lära och utvecklas.

Det handlar om att varje individ ska få chans att lära och utvecklas för att nå sin fulla potential. Och då pratar vi inte om ett utvecklingsfält som är begränsat till vad vi tror att vi kan uppnå, utan möjligheterna att utvecklas långt bortom vad vi själva anar. Ett lärande som tar oss bortom vad vi tror är möjligt.

På Glömstaskolan kallar vi det för #hållbartihop och det utgör grunden till varför vi bedriver skola - för att lära oss att leva hållbart ihop.

Hållbart ihop

Varje måndag, tisdag och torsdag möts alla våra sexåringar under passet Hållbart ihop. Här arbetar vi med hur vi vill ha det tillsammans - Hur är vi med varandra? Hur kan vi göra saker bättre tillsammans? Hur går vi på toaletten så att det är trevligt att gå på toaletten även för nästa person som behöver det?

Tillsammans lyfter vi goda exempel - “Berätta vad du gjorde när du hittade en gaffel på golvet i matsalen”. Vi jobbar med jaget, självkänslan och att skapa en känsla av sammanhang. Vi jobbar med det faktum att individen och kollektivet inte går att skilja på, när det handlar om välmående. Vill jag må bra behöver jag agera så att min omgivning mår bra. Om min omgivning mår bra är det mycket lättare för mig att känna välmående.

#hållbartihop är självklart inte begränsat till enskilda pass på förutbestämda tider. #hållbartihop är ett förhållningssätt som vi skapar tillsammans och bär gemensamt. Det är ett levande begrepp som vi fyller med mening och som hjälper oss att förstå varandra. “Vill vi ha det så här tillsammans?” “Är det här hållbart ihop?” Är svaret ja så är det rätt sak att göra, är svaret nej så behöver vi tänka om.

Varför skola?

Hållbarheten på Glömstaskolan ska genomsyra hela systemet. Hur organiserar vi skolvardagen så att den är hållbar för elever och personal? Några tankar vi har är att skolan, liksom livet utanför skolan, inte bör vara uppdelat i ämnen. Lärande sker i helheter och i sammanhang. Konflikten mellan timplane- och målstyrt är en annan praktisk sak vi funderar över hur vi ska lösa. Vi kommer att arbeta i grupper, årskursvis, inte i klasser. I dessa grupper kommer det att finnas flera vuxna som kan bidra med olika kompetenser, men alla behöver nödvändigtvis inte vara lärare. Hur skulle det till exempel se ut med en lärarassistent i varje arbetslag? Ska det finnas biträdande rektorer eller ska vi istället satsa på att anställa fler administrativa tjänster?

Hållbarhet innefattar också förändring. Vi står där vi står i dag för att skolan (och många andra system vi skapat) inte förändrats så mycket sedan systemet uppstod. Det har inte funnits någon inbyggd förändringsmeknisk, något som ser till att systemet utvecklas i takt med tiden. Hur bygger vi in detta i skolan, så att skolan hela tiden är aktuell och till och med en plats där vi skapar framtiden? Hur blir skolans helhet oberoende sin chef, så att de goda värden vi bygger upp fortsätter även med nästa chef, och nästa, och nästa ...

Det här är några av tankarna som vi bearbetar och testar just nu - allt för att skapa en hållbar skola. Det är en stor process men vi har alla ambitioner om att skapa den bästa skolan vi kan tänka oss - hållbar ur alla perspektiv. Vår svar på frågan “Varför skola?” är således “För att skapa en hållbar värld”. Vi vet var vi vill och tillsammans når vi fram.

Vi ses i flödet!

Den fjärde november berättar jag lite mer om vårt svar på VAD, nämligen hur vi tänker kring begreppen begripligt och meningsfullt. Men innan dess kommer jag att blogga här under Skolforum, den 26-27 oktober 2015. Är det något speciellt du skulle vilja läsa om? Hör av dig till mig och berätta vad.


Fröken Ann i sociala medier:

frökenann.se

frökenann.com

Fröken Ann på Facebook

Fröken Ann på Twitter

about.me/frokenann

Hållbarhet i fokus

Ann Hultman Jakobsson, eller Fröken Ann som hon också kallas, skriver i sitt första blogginlägg om att vara ny lärare på en helt ny skola, samt om sina tankar kring hållbarhet och försteläraryrket.

Det är måndag den tionde augusti 2015. Klockan är 08.00. Det är andra gången jag träffar mina nya kollegor, som jag ska arbeta tillsammans med på Glömstaskolan. Vi är de första anställda på en skola som ännu ej är byggd. En rektor, en elevassistent, en fritidspedagog och fyra lärare som möts i den nybyggda och precis öppnade Kästa skolas lokaler, den skola som vi får husera i under vårt första år tills ´vår´ tagit fysisk form. Lokalerna är tomma, vi har inte ens en tejprulle än. I morgon kommer eleverna.

Ann Hultman Jakobsson heter jag och från och med hösten 2015 är jag med och startar upp den kommunala grundskolan Glömstaskolan i Huddinge kommun. Hösten 2016 ska skolan stå färdigbyggd. Tills dess huserar vi i Kästa skola där vi bedriver sexårsverksamhet och tillsammans arbetar för att bygga upp en hållbar skola, ur alla perspektiv.

Jag är legitimerad 1-6 lärare i matematik, svenska, no, so, engelska samt teknik. Till mina särintressen hör frågeställningar som "Vilka tekniker fördjupar och förlänger olika lärprocesser?" samt "Hur arbetar vi för att aktivera de yngre eleverna i utformningen av undervisningen och för att de ska äga sina egna lärprocesser?".

Tankar om förstelärarjobbet

Vad en förstelärartjänst egentligen ska innehålla och hur en sådan tjänst ska se ut har det funnits många åsikter om under den ändå mycket korta tid som kärriärstjänsten funnits. Jag tycker att det ska bli mycket spännande att få utforska vad det kan innebära för oss i vår organisation och utifrån det läge vi befinner oss i.

Min förstelärartjänst är inriktat mot utveckling av pedagogiska lärmiljöer med fokus på hållbar utveckling och digitaliserade undervisningsmetoder. Under ett års tid har vi nu chans att tillsammans skapa goda strukturer och tänk för att bygga en hållbar skola på alla tänkbara sätt. Det innebär att vi måste våga utmana de befintliga strukturerna, så att argument som "för att vi alltid gjort så" inte slår igenom. Vi har tydliga mål och behöver hela tiden utvärdera varför vi gör som vi gör utifrån de målen.

Förstelärarjobbet erbjuder möjligheten att få arbeta med ett mer övergripande perspektiv, med lärande genom hela organisationen och skapa strukturer för en hållbar skola samtidigt som jag får arbeta med eleverna på undervisningsgolvet. Jag tror starkt på att de som arbetar med att utveckla skolan ska ha ett ben i ´verkligheten´och den här tjänsten möjliggör just det.

Jag ser fram emot att, tillsammans med mina kollegor, arbeta fram metoder och arbetssätt som fungerar och varierar, där forskning och beprövad erfarenhet leder vägen framåt.

Vi ses i flödet!

Fröken Ann i sociala medier:

frökenann.se

frökenann.com

Fröken Ann på Facebook

Fröken Ann på Twitter

about.me/frokenann