Lärarförbundet
Bli medlem

Tillbakablickar är nödvändiga men framrutan är större än backspegeln!

När jag blickar framåt tänker jag att i framtiden vill ingen byta lärarjobbet mot något annat. Lärarjobbet måste bli ett eftertraktat jobb bland unga. Lärarnas status måste höjas, då får vi också bättre villkor. På så vis skapar vi ett lockande yrke som leder till ökad måluppfyllelse för eleverna.

Läsåret går mot sitt slut. Lärarnas mest intensiva arbetsperiod är över för den här gången.

I många arbetsrum har fokus legat på betygsättning, somliga får ett A andra får C någon kanske får ett F. Årets samlade jobb ska vägas ihop och eleverna ska få betygen. Vi som inte sätter betyg just i år känner oss kanske lättade över att vi inte behövde tänka om. I början av maj, ungefär en månad innan betygen skulle vara satta, lade Skolverket fram nya kriterier för betygssättning. Ännu en möjlighet till bedömning lades till. En positiv och välkommen förändring men en illa vald tidpunkt om du frågar mig.

Eftertanke och reflektion, summera och tänka framåt.

Att utvärdera, summera och reflektera tar tid och det är nödvändigt för att kunna komma vidare. Stunder till detta är ofrånkomliga och det måste få ta tid i anspråk. Det är lärorikt att utvärdera, både för mig och eleverna. Vi fångar upp det vi har gjort, kommit till insikt om och får syn på vad vi behöver utveckla. Att formulera begripliga omdömen och sedan kommunicera det med eleverna och deras vårdnadshavare i ett utvecklingssamtal, är också en betydelsefull del av jobbet. Samtalet handlar både om elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling i förhållande till läroplanen, kursplaner och kunskapskrav. Vi möter eleverna en och en, tillsammans med de som känner dem bäst. Viktiga möten som tar en halvtimme att genomföra men långt mycket mer tid att förbereda och efterarbeta. På vår klassblogg har eleverna skrivit vad de är stolta över. Det är mäktiga formuleringar som är sköna att läsa.

Svårigheterna, eller ska jag kalla det utmaningarna? De ligger inte precis inom räckhåll.

När jag arbetar med utvärdering, eftertanke och reflektion landar jag ofta i dessa frågeställningar:

  • Vilka kompetenser kommer mina elever att behöva i framtiden?
  • Hur skapar jag motivation hos mina elever att sträva efter dessa kompetenser?
  • Hur får jag eleverna att aktiveras som ägare av sitt eget lärande?
  • Hur kan jag göra målen för lärande och kriterierna för framgång ännu tydligare?
  • Hur får jag alla mina elever att känna att skolan är meningsfull?

Det finns inga klockrena svar på dessa frågor. Men jag är övertygad om att vi måste ha stenkoll på våra strategier kring detta, i och utanför klassrummet, det är en del av professionen.

Vi har gångavstånd till stadsbiblioteket.

De senaste åren har jag fått möjlighet att arbeta på en skola med internationella klasser.

Eleverna direktinkluderas i klasserna 1–3. Vi utgår ifrån att möta varje elev som en unik individ och genom kartläggning tar vi reda på vad de kan och hur vi kan hjälpa dem att utvecklas. Jag uppfattar att många av våra nyanlända elever glöder, de är sugna på att lära. De har en längtan efter skolan, en längtan efter kunskap. Att undervisa nyanlända elever är en förmån, jag är tacksam över den möjligheten. Många av eleverna har stora kunskaper, som till en början döljs bakom modersmålet som jag inte förstår. Utmaningarna ligger i att möta detta och leda eleverna vidare i sin kunskapsutveckling samtidigt som de lär sig svenska. Studiehandledare, flerspråkiga kollegor och kompetenta SvA- lärare är viktiga i sammanhanget. Vi ska ha höga förväntningar på varandra då gör vi varandra bättre.

Att skiljas från sina elever återkommer med regelbundenhet.

Varje gång jag måste lämna en klass som jag haft i flera år uppstår en viss tomhet. Då är det fint att veta att efter sommaren tar nya elever plats i klassrummet och fyller mitt yrkesliv med mening. I år behöver jag inte önska mina elever lycka till, vi ses ju efter sommaren igen. Jag har gjort en film som visar en liten del av vad vi har gjort i år.

En film om skolår tre.

Vi jobbar 40 timmar i veckan som de flesta gör, om man ser det på årsbasis.

Vi står inför den tiden på året när vi alla ska ha semester, ledighet, ferie eller kanske sommarlov. Ofta får man som lärare höra ”ni har ju ett jättelångt sommarlov”. De människor som yttrar sig så vet inte riktigt hur vi jobbar. Vi har inte sommarlov, det är eleverna som har det. Lärarnas arbetssituation har ett annorlunda upplägg. När andra jobbar 40 timmar i veckan jobbar lärare, under terminstid, 45, 5 timmar i snitt per vecka.

Dessutom är det tyvärr många lärare som i praktiken arbetar många fler timmar. I mötet med lärare tyder allt på att antalet timmar ökar. Lärarförbundet genomförde nyligen en enkätundersökning som tydligt visar att arbetsbelastningen för grundskollärare är fortsatt mycket hög. Hela 86 procent tycker att deras arbetsbelastning är för hög – jämfört med 90 procent för tre år sedan - och 8 av 10 lärare uppger att de inte hinner planera sina lektioner så som de skulle vilja.

Stressen blir övermäktig.

Många yrkesgrupper i samhället uppger att de är hårt arbetande. Men lärarna sticker ut på ett negativt sätt. Det handlar om ökad stress, nätter utan sömn och en stor arbetsbörda. En av anledningarna till stressen är enligt lärarna själva den ökade administrationen och att vi inte hinner förbereda och utvärdera lektioner. Organisationen och villkoren ute på skolorna kring t ex. rättning av nationella prov är ofta bristande. De leder till enorma arbetstoppar som är svåra att hantera, tiden räcker inte till och det är eleverna som drabbas. Samvetsstressen och mörka tankar kommer närmare. Vi lärare vill och ska finnas där för eleverna. Men med ens har vi alldeles för lite tid till kärnuppdraget d v s arbetet med eleverna i klassrummet. Följden av detta blir missmodiga lärare som i grunden tycker om sitt yrke men upplever att det blir omöjligt att utföra. Lärare bestämmer sig då för söka andra jobb för att slippa känslan av att inte räcka till och på sikt drabbas av ohälsa. Vi står mitt i en gigantisk lärarbrist och vi ser att den kommer att öka de kommande åren. Det är hög tid för politiker, huvudmän och förvaltningar att begripa att lärarnas tid måste till vara tas, inte överutnyttjas.

När jag blickar framåt,

tänker jag att vi lärare återigen ska vara förebilder i samhället och ingen av oss ska i en framtid vilja byta lärarjobbet mot något annat. Lärarjobbet måste bli ett eftertraktat jobb bland unga. Vi måste höja lärarnas status för att vi ska få bättre villkor. På så vis skapar vi ett intressant och lockande arbete som också leder till ökad måluppfyllelse för eleverna.

Hur svårt ska det vara?
Lärarna är ju själva motorn i samhället!

Nu hägrar sommaren för alla elever och lärare, det blir skönt.


Vill du bli lärare?
Du behövs! Och du, vi har ju sommarloven...

Anna Olskog förstelärare på Hedlundaskolan i Umeå.
Vice ordförande i Lärarförbundet Umeås lokalavdelning, arbetar fackligt delar av arbetstiden.
Ledamot i referensorganet grundskola och förskoleklass.

Följ och kontakta mig på Twitter: @annablakka


​Var är alla lärare? Du behövs, kollegorna är sjukt viktiga!

Lärarbristen oroar, vi måste bli fler!

Lärarbristen oroar, vi måste bli fler!

Kollegorna, mitt sammanhang, har alltid haft stor betydelse för mig. De är kunniga, engagerade och utmanar mig att tänka längre. Nu oroar lärarbristen, vi måste bli fler! - Är regeringens lärarlönesatsning en nyckel till den uppvärdering som läraryrket behöver för att bli attraktivare?

Det är en glädje att gå in i klassrummet för att försöka ­berika elevernas tillvaro skriver försteläraren Jonas Nilsson i ett debatt inlägg för några veckor sedan. Han menar att mediebilden av lärar­yrket behöver nyanseras. Han tycker att nöjda pedagoger bör kliva fram och berätta sin upplevelse av läraryrket. Jag delar hans uppfattning det är nödvändigt om vi ska kunna locka fler till yrket. Jag gillar också att vara lärare, mötet med eleverna är betydelsefullt varje dag. Det är viktigt att den bilden också lyfts fram som motvikt till det negativa som skrivs om skolan.

Vi finns, vi som fortfarande tycker att jobbet går att utföra och dessutom gillar det. Men vi blir färre och färre.

Jag har alltid värderat mina kollegor högt. De är viktiga och gör dagligen skillnad för mig och eleverna. Vi gör jobbet tillsammans, vi finns för varandra och våra elever. Jag har mött och arbetat med många olika lärare under mina år i skolan, de allra flesta är mycket professionella och kunniga. Arbetsuppgifterna är stimulerade, vi arbetar ju med människor.

Parallellt med arbetet i klassen jobbar jag, och många med mig, för att vi ska få rimliga förutsättningar att utföra jobbet inom ramen för arbetstiden. Vi jobbar också för att eleverna ska ha rätt att få det stöd som krävs, det ska vara en självklarhet.

Vi vill också ha en skälig lön för jobbet som vi gör. Annars får vi inga framtida kollegor, så är det.

Vi ser att vi har en gigantisk lärarbrist framför oss de kommande åren. Antagningspoängen till landets lärarutbildningar är låga, ändå fylls inte platserna. Vi ser också att det är många som hoppar av sin påbörjade utbildning. Läraryrket måste vara attraktivt för att vi ska kunna locka motiverade studenter till utbildningarna. Vi måste få fler skickliga och erfarna kollegor att stanna kvar på skolorna. Förändrade strukturer i skolan krävs skriver Johanna Jaara Åstrand i en ledartext i Lärarnas Tidning. Lärarna har blivit färre, eleverna fler och läraruppdraget är komplext. Lärare får vara administratörer, vaktmästare och mycket annat trots att lärarkompetensen är mer eftersökt än någonsin.

I september 2015 gjorde jag en film för att uppmärksamma lärarbristen, se den.


-Anna, vi ska väl tända brasan och vara tillsammans en stund i dag också?

Frågan ställdes av en pojke i vår nuvarande klass, han gick då i ettan och vi ”kurade gryning” under advent. Det var verkligen jättemysigt. Jag visade ett You Tube klipp, en sprakade brasa som lyste upp klassrummet och smartboarden. Detta gjorde vi en stund när det passade i samband med våra övriga morgonrutiner. Det blev ett uppskattat inslag som eleverna frågade efter.

Det finns ett ord för det klassen efterfrågade.

Klassen efterfrågade känslan av samhörighet och att vara tillsammans, KASAM (Känsla Av SAMmanhang). Professor Aaron Antonovsky definierar att KASAM-teorin står för känsla av sammanhang i livet, d v s i vilken utsträckning vi upplever tillvaron som meningsfull, begriplig och hanterbar. Antonovsky berättar i sin bok Hälsans Mysterium om sina forskningsresultat. Vill man läsa om vilka faktorer som bidrar till en positiv livssyn och urskilja verktyg att använda sig av för att göra sitt eget liv mer begripligt, hanterbart och meningsfullt så rekommenderar jag den här boken. Boken har ett antal år på nacken men känns ändå aktuell.

Jag delar mina elevers uppfattning, jag vill också vara en del av ett sammanhang.

Jag är övertygad om att alla vill och behöver det, liten som stor. Mina kollegor, mitt sammanhang, har alltid haft stor betydelse för mig. Jag har jobbat på flera olika skolor genom åren och jag har alltid, med ett par undantag, mött kollegor som har ställt upp. De har stöttat mig och utmanat mig. De har delat sina idéer och frågat hur jag mår. Många har varit otroligt kunniga och engagerade i sitt jobb och de har alltid haft kraft att finnas vid min sida som kollega. Jag uppskattar det, det har varit och är en viktig del av det bränsle som krävs för att brinna i läraryrket. Kollegor, ni gör arbetslivet meningsfullt, begripligt och hanterbart – KASAM.

Nu behöver vi fler lärare i klassrummen, vi behöver fler kollegor. Kommunerna kommer att behöva storsatsa på sina skolor och lärare.

Här måste alla tänka långsiktigt, lönetillägg är inte lösningen på detta. Genomtänkta karriärreformer behövs i vårt yrke anser jag, det är ett sätt att locka unga att välja lärarbanan. Förstelärarreformen har varit ett faktum under de senaste åren, tyvärr med varierande resultat. Vissa kommuner har haft tydliga idéer om hur detta skulle genomföras, andra har haft svårare att precisera uppdraget. Förstelärarreformen har skapat spänningar i arbetslagen, då lärare som jobbat tätt ihop, utfört samma jobb och nått i princip samma resultat har olika lönelägen. Kritiken mot reformen är och har varit utbredd. I skolans kultur råder uppfattningen att alla är lika duktiga och att alla ska värderas lika. I andra verksamhetsområden eller i den privata sektorn är det inte ovanligt med bonusar av olika slag om du är skicklig på det du gör. I skolans värld är det svårare att prata om att lärare är olika skickliga. Nu står vi inför nästa reform i skolan;lärarlönelyftet.

Regeringens tanke med lärarlönelyftet är att det ska öka yrkets attraktionskraft och därigenom nå ökade resultat i skolan.

Bra så, det behövs! Lärarlönelyftet ska gå till särskilt skickliga lärare, ca 60 000 lärare kommer att nås av detta. Somliga tror att detta kommer att innebära en indelning av ett A-, B-, och ett C- lag bland lärarna i skolan.

Ett antal kriterier ska vara uppfyllda för att du som lärare ska komma ifråga för löneökningen. Ett av kriterierna handlar om ”särskilt komplicerad undervisningssituation.” Vad är det för något då? Är det att undervisa 29 elever i samhällskunskap där några är nyanlända och inte kan det svenska språket ännu? I samma klass finns elever som har mycket goda kunskaper och behöver större utmaningar. Eller, handlar det om att undervisa elever med svåra diagnoser? Det känns oklart tycker jag och jag misstänker att en hastigt genomförd reform inte skapar likvärdighet över landet, i kommunerna eller på skolorna. Utöver den misstanken befarar jag att detta i värsta fall bara blir ännu ett lönetillägg.

Jag vill inte att detta ska var oklart. Processen runt detta måste vara transparent och kriterierna ska vara tydliga. Lärarnas tidning försöker klara ut frågan i sitt senaste nummer. Där kan man läsa att det bland annat att det behövs kunskap kring hur pengar kan fördelas. Jag vill inte att vi ska bli förvånade över vem som kommer ifråga för lärarlönelyftet. Jag vill inte ha ytterligare oro i lärarleden kring detta. Om ett uppdrag ska kopplas till en lönehöjning måste det vara tydligt. Skolan behöver ett hållbart och långsiktigt och genomtänkt förhållningssätt till lönereformer och andra reformer som genomförs i skolans värld.

Bästa kollegan

Jag vill ha fler kollegor som kan hjälpa till att vara en viktig del i skapandet av den skola vi vill ha.

Jag vill ha en lönekarriär hela lärarlivet. Inga fler lönetillägg, engångsföreteelser undanbedes. Jag vill att det ska vara fast kontantlön som ska gälla, både för förstelärare och de som kommer i fråga för lärarlönelyftet.

Anna Olskog förstelärare på Hedlundaskolan i Umeå.
Vice ordförande i Lärarförbundet Umeås lokalavdelning, arbetar fackligt delar av arbetstiden.
Ledamot i referensorganet grundskola och förskoleklass.

Följ och kontakta mig på Twitter: @annablakka

Taktfulla Världsmedborgare - om möjligheten att arbeta förebyggande

Hur kan du vara en förebild?

Hur kan du vara en förebild?

För mig är värdegrundsfrågorna en hjärtefråga - det handlar om medmänsklighet, demokratiska rättigheter och skyldigheter! Det präglar mig och mitt arbete oavsett vad jag tar mig an för uppgifter.

Respekten för alla människors lika värde är grunden i de mänskliga rättigheterna och ska främjas i skolan på alla nivåer. Elever har rätt att vara sig själva och bli behandlade med respekt. Det ska självklart omfatta alla som arbetar under skolans paraply.

En anledning till att jag började arbeta fackligt i Lärarförbundet är att jag värdesätter och delar Lärarförbundets grundläggande värderingar. Lärarförbundet kännetecknas av stor öppenhet och det fackliga arbetet bygger på solidarisk samverkan. Alla människor är födda fria och lika i fråga om värde och rättigheter. Tidigare arbetade jag på en arbetsplats som, enligt mig, inte delar dessa värderingar. Det gjorde att jag avslutade min anställning där.

Det är helt nödvändigt för mig att jobba i en organisation som arbetar enligt dessa grundläggande värderingar.

Mina tankar kring rättvisa, jämställdhet, likvärdighet och solidaritet finns alltid med mig i klassrummet men jag vill också att dessa ska vara synliga och tydliga i samarbetet med mina kollegor och min rektor. Grundskolans läroplan innehåller tre delar, en av dessa delar behandlar skolans värdegrund och uppdrag. Det är en betydande del av vårt styrdokument.

Skolverket skriver att de grundläggande värden som skolans värdegrund omfattar ligger i linje med de värden som vårt demokratiska samhälle vilar på.

Värdegrunden omfattar:

  • människolivets okränkbarhet
  • individens frihet och integritet
  • alla människors lika värde
  • jämställdhet mellan könen
  • solidaritet mellan människor

En trygg skolvardag är en förutsättning för att eleverna ska lära och utvecklas.

Ett tillitsfullt klimat och förtroendefulla relationer mellan lärare och elever ska understödjas i skolan. Aktiviteter som främjar relationer leder till en ökad gemenskap som stärker känslan av samhörighet. Det gynnar också kunskapsutvecklingen. På Hedlundaskolan ledde vårt arbete med likabehandling fram till att vi genomförde en temavecka med fokus på förebilder. Vi gjorde detta tillsammans över klassgränserna, på hela skolan. Syftet med temaveckan var att vi ville förtydliga diskrimineringsgrunderna.

Diskriminering är förbjudet om det beror på:

  1. Kön
  2. Könsöverskridande identitet eller uttryck
  3. Etnisk tillhörighet
  4. Religion eller annan trosuppfattning
  5. Funktionsnedsättning
  6. Sexuell läggning
  7. Ålder

Likabehandlingsarbete handlar om att skapa en skola fri från diskriminering, trakasserier och kränkande behandling.

Vi valde att arbeta med förebilder på olika sätt. Inledningsvis formulerade vi några frågor som vi utgick ifrån i klasserna 1-3.

Vad är en förebild?
Är alla förebilder bra förebilder?
Vem kan vara en förebild?
Hur kan du vara en förebild?

Eleverna i vår klass kom fram till nedanstående punkter i samband med att vi drog i gång arbetet:

  • En förebild är en person som man tittar på och lär sig av.
  • En förebild är någon man ser upp till.
  • När jag tänker på förebilder så tänker jag på när jag var yngre.
  • En förebild hjälper andra och man vill gärna bli likadan som den.

Eleverna på lågstadiet inledde veckan genom att jobba med beröm. De fick bl a tillfälle att ge och ta emot beröm. Detta mynnade slutligen ut i en "berömkalender" som vi senare använde som en sorts adventskalender. De fick också skriva, rita och prata om förebilder. Veckan avslutades med en redovisning, de flesta valde att redovisa muntligt för några elever i klassen. Vi hade nytta av BRIS-idolkort i arbetet.

Elever ska växa i skolan, både socialt och kunskapsmässigt, med bibehållen integritet och självkänsla.



En del av arbetet på mellanstadiet innebar att eleverna fick möta två unga förebilder som kom till skolan. De fick besök av Egal Saleman basketspelare från Somalia och youtubern Antonia Johnson. Jag uppfattade att detta blev värdefulla möten för de äldre eleverna. Både Egal och Anty poängterade att vi alla kan välja att vara förebilder för varandra. Det är viktigt att skolan bjuder in verkligheten i klassrummet!

Alltför mycket tid kan inte gå till att prata om problemen, i stället måste vi lösa dem.

Kommunikation och konflikthantering är något som vi i skolan arbetar dagligen med. En konflikt behöver nödvändigtvis inte enbart vara negativ, den kan också leda till meningsfulla diskussioner som t ex idéer, åsikter och handlingsalternativ. Kommunikation och konflikthantering går hand i hand, därför är förmågan till kommunikation viktig att kunna hantera vid konflikter. Det är nödvändigt att jobba förebyggande med konflikter.

Vi har nyligen inlett en period som vi kallar kompissamtal eller smågruppssamtal.

Den här terminen delar vi klassen i tre grupper och genomför samtalen vid ett lektionstillfälle i veckan under en period. Jag, min mentorskollega och skolans kurator leder varsin grupp. Detta smågruppsarbete gör vi med syfte att öka trivseln och diskutera viktiga frågor. Eleverna har i förväg önskat vad de vill samtala om det är t ex vänskap, kärlek, kamrater, bråk och mobbing.

Vi inleder varje träff med att dela ”veckans guldstund” med varandra.

Vi avslutar samtalet med en pepp, en typ av komplimang från gruppen. Ledaren gör delvis sitt eget upplägg utifrån behoven och dagsformen i sin grupp. Innehållet varierar, ibland måste själva grupprocessen ta mer tid. Samtalet blandas med övningar. Vi avslutade perioden med att fika tillsammans, det var ett uppskattat inslag.

Detta arbete blir aldrig färdigt, det pågår, pågår och pågår.


Lärare har ett jätteviktigt jobb, det är såklart ingen nyhet! Förutom att ge alla elever grundläggande kunskaper i svenska, matematik och engelska så måste vi i dag, i ännu högre grad än tidigare, synliggöra och arbeta med begreppen medmänsklighet och solidaritet. Vi är alla en del av världen.

Anna Olskog förstelärare på Hedlundaskolan i Umeå.
Vice ordförande i Lärarförbundet Umeås lokalavdelning, arbetar fackligt delar av arbetstiden.
Ledamot i referensorganet grundskola och förskoleklass.

Följ och kontakta mig på Twitter: @annablakka

Att vara lärare är att ständigt vara i utveckling

Anna Olskog berättar om sin lärarvardag i klassrummet. Hon delar också sina funderingar utifrån sitt uppdrag som förtroendevald i Lärarförbundet med skolutveckling som drivkraft. Följ hennes tankar kring undervisning, utveckling och lärande i förstelärarbloggen.

Mitt namn är Anna Olskog jag arbetar på Hedlundaskolan, en F-6 skola i Umeå. Just nu undervisar jag främst i matte i årskurs 3. Jag har ett förstelärarevikariat på ett år. Jag upplever att mina möjligheter att jobba långsiktigt, med fokus på större utvecklingsarbeten som syftar framåt, är begränsade då mitt uppdrag är tidsbegränsat. Men min vilja och ambition är att vara drivande i det pedagogiska utvecklingsarbetet på skolan och ta del av aktuell forskning samt möta kollegor i samtal som utvecklar oss. På min skola är det bara jag som är förstelärare. Förstelärarens arbetsuppgifter är ofta knutna till ett särskilt undervisningsämne - I mitt fall är det språkutvecklande arbetssätt. På skolan arbetar jag tillsammans med mitt lärlag och en SvA-lärare. Jag och min mentorskollega delar på arbetet i min klass. Det finns också fler lärare och annan personal som bidrar till att eleverna i vår klass utvecklas varje dag.

Skolan - elever och lärare fyller mitt yrkesliv med meningsfullt innehåll. Jag vill jobba med skolutveckling och bidra till ökad måluppfyllelse, det var anledningen till att jag sökte förstelärartjänsten.

Mina inlägg på bloggen kommer att handla om mitt arbete som förstelärare och mina tankar kring klassrumsarbetet. Jag kommer antagligen att skriva om och relatera till mitt fackliga arbete som i hög grad handlar om just skolutveckling. Det pågår hela tiden en samhällsdebatt som handlar om skolan, den följer jag aktivt. Jag tänker att mina inlägg till viss del kommer att präglas av vad som är aktuellt för tillfället och vad mitt hjärta är fyllt av.

Skickliga lärares relationsarbete är viktigt för eleverna.

Inom klassrumsforskningen presenterades nyligen en avhandling om matematikundervisningens betydelsefulla sekund. Ann-Louise Ljungblads avhandling handlar om lärares pedagogiska takt och hållning. Hon skriver om oberäkneliga undervisnings situationer och att det inte finns färdiga planeringar för alla tillfällen. Det känner vi alla igen som jobbar i skolan.

Att vara lärare är bl a att kunna växla tempo, ha en god ledarskapsförmåga och vara intresserad av undervisning. En lärare måste ha ämnes-didaktisk kompetens, social kompetens och förmågan att skapa arbetsro och trygghet i klassrummet. Det är så oändligt mycket som ryms inom ramen för att vara lärare. Det kallas yrkesskicklighet, att vara professionell i klassrummet varje dag. Ljungblad kommer fram till att lärarna improviserade till stor del för att lösa dessa situationer. Studien visar i detaljrika beskrivningar hur lärare relaterar till elever. De fyra lärarna agerade samstämmigt vid flera situationer:

  • de visade alla tilltro till elevernas potential
  • de intresserade sig för de enskilda eleverna ut ifrån var de befann sig
  • de hanterade dilemmasituationer genom improvisation
  • de ställde frågor på ett sätt som gjorde det möjligt för eleverna att våga uttrycka sig.

Inget nytt direkt, tidigare forskning har visat på vikten av en välfungerande relation mellan lärare och elev, men hur en sådan relation tar sig uttryck i undervisningen har tidigare varit obekant. Det är viktigt att vi vet vad som gör skillnad i klassrummet och varför. Då kan vi alla förhålla oss till det och lyckas bättre i klassrummet i mötet med eleverna.

Karriärlärartjänsterna ska gå till särskilt yrkesskickliga lärare och det ligger på rektorns bord att utse vem eller vilka som har rätt kvalifikationer. Ett antal formella krav måste vara uppfyllda som legitimation och ett visst antal år i yrket men exakt vad det innebär att vara särskilt yrkesskicklig är inte riktigt definierat, ännu. Jag träffar lärare som gör skillnad varje dag, gemensamt för dessa är att de är just yrkesskickliga. De har förmågan att möta eleverna och få dem att utvecklas maximalt utifrån sin egen förmåga.

Att växa i sin lärarroll

I filmen här nedanför får ni följa mig och mina elever i klassrummet när vi jobbar med problemlösning. Detta är ett delmoment i den jättelika fortbildningssatsningen Matematiklyftet som Skolverket genomför. Målsättningen med denna modul är att jag och andra deltagare ska utveckla undervisningen i matematik genom problemlösning.

Målsättningen med att filma mig själv när jag undervisar är att jag vill åstadkomma utveckling i lärarrollen, jag vill utveckla min yrkesskicklighet och få syn på mig själv. Ja, det är brutalt att se och höra sig själv på film, men det ger många insikter.

- Vill du utvecklas?
- Filma dig själv.

Jag tänker att jag utvecklas i min lärarroll varje dag. Jag ställs inför betydelsefulla möten med eleverna och jag får nya utmaningar. Efter nästan 20 år i yrket fick jag uppleva min enskilt mest markanta händelseutveckling i rollen som lärare. Jag började då arbeta på Hedlundaskolan, det var höstterminen 2013. Jag hade avslutat min anställning på en friskola och skulle nu börja arbeta på en mottagande skola för nyanlända. Skolan har internationella klasser med direktinkludering i klasserna 1–3, på skolan arbetar lärarna med alla elever utifrån deras individuella behov. Jag började min anställning under ledning av en rektor med fokus på skolutveckling, jag uppskattade drivet på skolan. I samarbetet med flerspråkiga lärare och studiehandledare fick jag en breddad syn på undervisning.

I mötet med eleverna får jag lära mig nya saker om mig själv varje dag.

Jag tycker att jag har utvecklats i min roll som lärare de senaste åren. Jag har också kommit att utvecklas parallellt som människa. Kunskap utvecklar människor och ger oss nya insikter att förhålla oss till. Kommunikativ, flerstämmig undervisning där man fokuserar på språkets roll i alla ämnen är gynnsam för alla elever och högst nödvändig för flerspråkiga elever. Det är en sanning som gäller och det måste skolan ta vara på och erbjuda kvalitativ fortbildning inom detta område.

Språkutveckling är en resurs inte en begränsning.

Det är viktigt att skapa en trygg atmosfär i klassrummet så att alla vågar komma till tals, en miljö där eleverna vågar testa sig fram. Vi måste hitta nya sätt att undervisa språkutvecklade i kombination med ämnesinnehållet. Vi lärare behöver lära oss av varandra och dela med oss av våra framgångar och inte minst våra misslyckanden.

- Att vara lärare är att ständigt vara i utveckling!


Anna Olskog förstelärare på Hedlundaskolan i Umeå.
Styrelseledamot i Lärarförbundet Umeås lokalavdelning, arbetar fackligt delar av arbetstiden.
Ledamot i referensorganet grundskola och förskoleklass.

Följ och kontakta mig på Twitter:

@annablakka