Lärarförbundet

Att läsa viktigare än någonsin!

Många pedagogiska digitala möjligheter erbjuder också genvägar och texten som behöver läsas sätter knappast uthålligheten på prov. Låt oss stå upp för en kombination av traditionell bok och lärplatta i skolan. Låt oss göra läsandet varierat och spännande! skriver Gunilla Daveus, lågstadielärare.

Plötsligt, kan det verka som, det faktum att läsning är på allas läppar och i alla medier. Men för oss som varit med ett tag och insett att läsning egentligen alltid varit “icke förhandlingsbart” i skolan är det bara en bekräftelse på hur rätt vi haft.

Nu senast vill Ann-Marie Körling väcka läshungern bland våra barn och unga. Martin Ingvar har ju länge gått i bräschen för ett ökat läsande och kan nog sägas stå fast vid det när han i en intervju hävdar att lärplattor och tv tittande ger barn IQ-brist.

För visst är det så att med boken i handen och högläsningen som verktyg kommer samtalet MED istället för de digitala verktygens “samtal” TILL. (SvD Perfect guide)

Läsandet kan användas för olika syften

Som på så många andra skolor i landet har vi den här terminen en stund när alla läser, vuxna som barn, på vår skola. Ett lugn sprider sig i rummet och faktiskt även inombords denna stund. Förutom att sprida lugn kan ju läsandet användas för olika syften. Att läsa tillsammans ger möjlighet att dela med sig av erfarenheter utifrån det lästa, lära sig nya ord och begrepp, befästa ämneskunskaper, förklara och få förklarat, utvecklas lästekniskt, njuta av olika berättartekniker och olika sätt att förmedla fakta, utveckla fantasin och mycket mer.

Sist men inte minst innebär det att dela en del av sina innersta funderingar och argumentera för egna idéer i samtalet kring den lästa texten.

I en tid när lärare är hårt pressade av att hinna med mycket på kort tid och kanske gärna frestas att slaviskt följa ett läromedel som säger sig ha lösningen på allt skulle jag vilja slå ett slag för att leta texter eller använda texter med inriktning på de områden man förväntas arbeta med i andra ämnen än svenska.

Det finns två, kanske flera vägar att gå. Man kan använda texter i no och so läromedel för att utveckla läsandet eller söka texter/böcker som innehåller teman, ord och begrepp som anknyter till aktuellt arbetsområde. Att till exempel läsa böcker som tar upp olika väder, regnbågen, olika aktiviteter som passar på snö/vatten, djur som lever i vatten, tvätt som torkar och att det kan vara kul att hoppa i vattenpölar ger upphov till samtal som innefattar hela no området vatten och alla dess kunskapskrav och lite till på lågstadiet.

I elevernas erfarenheter av vatten dyker exempel upp på avdunstning och isbildning och när och var det händer, saker som flyter och saker som sjunker … bara undervisningstiden begränsar! När man dessutom delar in eleverna i läsgrupper med 5-6 elever i varje grupp kan man individanpassa val av text och samtalsnivå. Alla elever blir på så viss sedda och lyssnade på vilket är oerhört viktigt.

Vi har en sagolik bibliotekarie

Det ena behöver inte utesluta det andra, men jag funderar mycket på varför så många väljer att läsa texter skrivna av samma författare i tre år vecka ut och vecka in. Om denna författare också är den enda litteratur som erbjuds som läxläsning blir utbudet för läsutveckling väldigt begränsat.

På vår skola har vi förmånen att ha en sagolik bibliotekarie som kan och vet vad alla elever önskar att läsa och i samråd med oss lärare hjälper till att välja “lagom böcker”. Jag har valt att låta dessa lån vara läsläxa.

Så läser mina elever olika god litteratur, allt ifrån Ylvania till Märta rider, på sin nivå och utifrån vad som erbjuder dom läsglädje. Det är inte ett nytt arbetssätt för mig men det är ett sätt att skapa läsupplevelser och som ger resultat. För mig som pedagog blir det också ett sätt att vara uppdaterad på vad som är intressant för dagens unga läsare.

Allt mer tidskrävande uppgifter i den digitala sektorn pressar på som kräver fysiskt utrymme, fungerande wifi och laddade och uppdaterade digitala verktyg. Visst vi ska vara där, men ibland går det lättare och fortare att plocka fram en bok och bara sitta ner.

Gunilla

Gunilla Daveus är lågstadielärare och förstelärare på Margretelundsskoaln i Åkersberga och medverkar regelbundet här i förstelärarbloggen.

www.filuren.nu

Vad är vad och varför?

Vad är det som driver utvecklingen av den egna pedagogiska verksamheten? Bekräftelse, nyfikenhet, engagemang och någon att diskutera , stöta och blöta tillsammans med!?

Introduktion till bokstaven K.Jullovets näst sista dag och jag funderar denna tidiga morgon på betydelsen av engagemang - utveckling - nyfikenhet … Vad det är som gör att jag efter 43 år i yrket fortfarande ser nya möjligheter att lära och utveckla undervisningen, fortfarande tålmodigt svarar på alla frågor som jag får om man inte nu kan ”gå på rutin”…!? Vad är det som gör att man svarar att yrket och planeringen är mer omfattande och komplicerad idag än för 43 år sedan och att det fortfarande är såå kul att gå till jobbet? I det dagliga arbetet är det inte alltid man uppfattar att det man gör har ”en avgörande” betydelse men så får man ibland bevisen. Under vårt julpyssel kommer en elev i femman in och sätter sig tillsammans med några kamrater i mitt klassrum och gör en tomte. Mitt under arbetet säger han: ” Gunilla jag ska berätta en sak för dig. När jag gick på lågstadiet var du min favoritfröken!” Till saken hör att jag aldrig haft eleven, men under sina tre år på lågstadiet i klassrummet bredvid satt han av olika skäl mycket i vår studiehall. En av dessa små som kämpar varje dag för att passa in. När han nu ändå var där stannade jag till, satt ner några korta stunder och pratade med honom och kanske ibland gav en hjälpande hand, det var egentligen allt. Men nu hade jag blivit hans favoritfröken för att ”Du pratade alltid med mig.” Jag har burit den ”julklappen” med mig hela ledigheten och nu när jag sätter igång och planerar blir det en drivkraft, en drivkraft att läsa en ny artikel om läsandet bland våra små, en ny intressant bok av John Nottingham … en drivkraft till att lyssna på hur det näst äldsta barnbarnet (6år) läser, rättar sig själv, prövar och tillslut vet vad hon läst, till att pusha åttaåringen att läsa den ena boken efter den andra och till att servera bokstäver och språk till 3,5 åringen i min närhet och få omedelbara kvitton på att det lönar sig. Det blir också motivation till att lyssna och ta in en föreläsning om inkludering, individualisering och differentiering i våra klassrum. Återigen talar vi om och försöker identifiera vad kunskap är och hur kunskap bäst ska stanna kvar i vårt medvetande. Knepen är många och den vetenskapliga förankringen viktig. Ramsor, minneskrokar, test, grit, kamratrespons, metakognitiva strategier, organisation av olika rum i rummet, lärmiljöer i lärmiljön, omfång, tid och nivå, ner och så upp ur lärande gropar …. återkoppling med stort Å, krav och behov av en gemensam diskurs och rättssäkra bedömningar!! Allt utom det senast uppräknade känns inspirerande, intressant och utvecklande. Bedömning är både laddat kontroversiellt, nödvändigt och väldigt svårt men skulle nog kunna vara mer inspirerande än just nu. Vi ägnar obeskrivligt mycket tid åt att flytta och analysera redan tryckta formuleringar från Lgr 11, som delvis förvanskats i vår digitala planerings och bedömningsplattform. Vi klickar dit och bort och dit igen. Passar det här syftet på arbetsområdet X, kan vi få med ”hela” formuleringen i det centrala innehållet eller bara en del och när kan vi i så fall klicka i resten? Och, hur ska vi minnas alla klicken!! Timme ut och timme in precis som när vi på egen hand formulerade de skriftliga omdömena i Lgr 11:as begynnelse. Omdömen som nu ligger i papperskorgen. Tid som skulle kunna ha använts för att planera en intressant undervisning. Snälla ge oss ett bedömningsverktyg som inte bygger på att någon vill tjäna pengar på ett icke funktionellt digitalt system som inte är baserat på min pedagogiska verklighet.

När jag kom ut som lärare kunde jag allt, allt om röda hund och skilsmässor och svaren på alla frågor var tvärsäkra efter 43 år i yrket och två uppstartsdagar kan jag inget eller? Ord och begrepp - tipsen - snurrar i huvudet … kan inget … men stopp nu, vid närmare eftertanke kan jag massor. Allt är inte nytt under solen men många saker i mitt hantverk har fått namn, har blivit till de gemensamma begrepp vi behöver för att förstå varandra och för att framstå som professionella. I vårt yrke kan nyårslöftena vara hur många som helst men kanske räcker det med att lova sig själv att utveckla undervisningen genom att vara nyfiken på det nya och förena det med det vi kan och på så vis behålla det så viktiga engagemanget.

Gunilla

www.filuren...nu

Sanning då ... inte nu kanske?!

Kan vi kombinera?

Kan vi kombinera?

Vem har rätt när det gäller svensk skola, om resultat, om kunskap, om förmågor... Vad har vi gjort, vad borde vi ha gjort och hur bör/ska vi arbeta i en framtid?!

På sommaren kan vi köpa alldeles underbara färska ägg från en gårdsbutik. Här hemma i Stockholm tycker jag att jag närmat mig samma känsla genom att köpa ekologiska ägg som jag uppfattat som närproducerade. Av en händelse läste jag en morgon på lockets insida och länder som Danmark, Norge och Finland dök upp som möjliga ursprungsländer. Att äggen kommer från Sverige kan läsas på förpackningens utsida i form av en kod: SE. En känsla av att kanske vara förd bakom ljuset någon gång ibland spred sig inom mig … en inte helt behaglig känsla. En liknande känsla sprider sig nu efter att ha läst Martin Ingvars m fl. bok ”Kunskapssynen och pedagogiken, varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas. Intressant läsning som ger upphov till många tankar. Alla de läroplaner som jag arbetat efter får sig en släng av sleven men framförallt Lgr 11 förstås. Under de år den varit vår ”bibel” har vi varit tvungna att sätta oss in i den på ett helt annat sätt än tidigare läroplaner. Vi har vänt och vridit och undrat vad alla dessa formuleringar som rör analyserande och förmåga att uttrycka sig med en omfattande begreppsflora, jämföra och föra enkla och mer djuplodande resonemang kring komplicerade samhällsfenomen egentligen står för. Själv har jag trots att jag inte sätter betyg och arbetar på lågstadiet många gånger tänkt tanken att kunskapskraven förutsätter väldigt djupa kunskaper i de olika ämnena för att vara möjliga att uppfylla. Författarnas tankar belyser läroplanens sätt att se på kunskap, den kunskap som är förutsättningen för att jämföra, argumentera och använda rätt begrepp vid rätt tillfälle. De menar att kunskap får stå tillbaka för diskussion, planering och utvärdering snarare än att bibringa eleverna ämneskunskaper. Ämneskunskaper som enligt författaren ger möjlighet till insikter som i sin tur är nödvändiga för att tillägna sig ny kunskap. Författarna efterlyser lärare med goda ämneskunskaper som kan förmedla kunskap och skapa sammanhang och förståelse. Lärare som har mandat, förmåga och kunskap att ge eleverna ”redskap för att förstå vad som är sant, vad vi vet och inte vet, vad vi tror men inte kan belägga och vad som är åsikter”. Det minskade utrymmet för kunskaper skapar en otydlig ledarroll och läraren blir mer av en handledare, en psykolog och socialt ansvarig kunskapsförmedlare. När alla ska söka kunskap på egen hand och huvudspåret är att kunskap skapas i ett socialt sammanhang och avgörandet av vad kunskap är överlåts till individen går en del av lärarens ledarskap förlorat enligt författarna. Det finns många trådar att dra i, så t ex lyfts frågan om omvärldens möjlighet eller rättighet till medinflytande över skolarbetet som står i motsättning till formuleringen om lärarens ansvar. Många medicinska fakta om hur hjärnan och inlärning fungerar belyses också i boken, arbetsminne kontra långtidsminne, behov av repetition och hur stress påverkar inlärning. Nu åter till känslan inledningsvis…förd bakom ljuset?! Lgr 11 bygger på en konstruktivistisk syn på kunskap, kunskap skapas i ett socialt sammanhang något som var väldigt tydligt bl. a i vfu - handledarutbildningen jag och mina kollegor gick för ett par år sedan. När läraren reducerades till handledare som skulle ”stå i ett hörn” av klassrummet under en period i mitt lärarliv var det aldrig något som tilltalade mig. Jag har nog alltid tänkt att min roll har varit att undervisa, skapa sammanhang och förståelse. De tankarna bekräftades under min vistelse i Nya Zeeland där det fanns en fruktbar kombination av det självklara i att vara lärare d v s kunskapsförmedlare, tydlig ledare men också med mandat att skapa förutsättningar för lärande tillsammans med andra. Boken som just nu gör att jag har samma känsla för min lärargärning som för äggen … är jag förd bakom ljuset?! ger mig förutom den känslan också en bekräftelse på att jag gjort och tänkt rätt i många lägen. Jag blev aldrig offer för trenden att eleverna skulle arbeta på egen hand med uppgifter dom redan kunde och bocka av i en pärm. Jag och mina elever har däremot tillsammans i många underbara textsamtal ”skapat” och utvecklat kunskap eller kanske snarare delat med oss av det ”vi vet och inte vet, vad vi tror men inte kan belägga och vad som är åsikter” och därmed fått redskap för att förstå….

Gunilla

www.filuren.nu


Tänk om för barnens skull.

Läser ofta tänkvärda saker i Svenska Dagbladet, du som läser Dagens nyheter gör säkert detsamma. Under hösten har det handlat om skolan, lärarutbildningen och om hur våra barn och ungdomar mår ...

En av alla dessa artiklar handlade om barns ångest d v s om hur våra barn mår idag. Budskapet just denna gång kan nog sägas vara att man inte ska vara så rädd för ”lycka på recept.” Ordet lågstadiet var tidigt nämnt och det gjorde kanske att jag fastnade och läste. Det fanns också en avslutande ruta där det, som vanligt, skulle jag säga, stod att skolan måste våga prata om och att skolan måste ha … Jag säger inte emot självklart måste vi i skolan våga prata om att må dåligt och att nästan alla gör det någon gång i livet och vi ska självklart också ha elevvårdspersonal som kan finnas för att hjälpa, men…

I dag finns ingen klass som inte innefattar en eller ett par elever som ”revolterar”, kraschlandar eller på annat sätt är dysfunktionella när det kommer till beteende. Vi hör otaliga berättelser som barn som hatar köer, möten och mobiler! Vi hör också många som berättar om våldsamma händelser där alkohol, avundsjuka, snabba knyta an processer och lika snabba avsked är orsaker till att det går snett. En alldeles ”vanlig” familj i termer av att man har jobb man gillar och inkomst som räcker, bra bostad och hälsan har idag oerhört svårt att få livspusslet att gå ihop. Lika mycket som att äldrevården idag är beroende av anhörigvård är dagens unga familjer ofta beroende av anhörighjälp. Om du till detta ”vanliga” familjeliv lägger, arbetslöshet, sjukdom, otrivsel på jobbet, knapp ekonomi, långa pendlingsavstånd, skilsmässor, nya korta snabba relationer i familjen, missbruk, krav på fin yta, egen tid och självförverkligande … så är jag inte förvånad över barns psykiska ohälsa. Till allt detta kommer ett skolarbete som kräver sin tid, tid att läsa in sig, tid att förhöra, tid att ge strukturhjälp … och en ostörd plats. Kanske borde vuxenvärlden, samhället, börja fundera på varför vår uppväxande generation mår dåligt innan vi skriver ut tabletter. Det är egentligen orimligt att begära av våra barn att efter en ansträngande dag i skolan (och kanske morgonfritids) ska dom vara ytterligare 4 - 5 h i samma grupp människor och med ny krav, fritids har också en läroplan, för att sedan komma hem och gå till fotbollen eller gymnastiken med nya krav. För vuxna innebär det också fler bloggar att läsa fler möten att gå på, fler tider att matcha.

En del saker behöver nu klargöras, jag menar inte att mammor ska börja vara hemma igen, jag lägger inga värderingar på skilsmässor och nya relationer, jag tycker inte illa om fritidsaktiviteter och jag tycker att skolan måste få vara en viktig punkt på agendan. Självklart ska de som behöver medicinsk hjälp få det men efter noggrant och kompetent avvägande. Jag vill och tänker bara att vi vuxna behöver tänka oss för och att svenskt arbetsliv behöver börja tänka in barnen i vårt samhälle. Arbetslivet är ju ett större fartyg att vända men privat kan man gör en hel del … Tänka innan vi sätter barn till världen, är det nu?! Känner vi som vuxna varandra tillräckligt väl för att hantera en liten person med allt vad det innebär av glädje men också påfrestningar för ett förhållande, när ska jag presentera min nya kärlek för barnen att knyta an till…I min egen glädje över att ha hittat en ny presumtiv livskamrat kanske jag ändå ska vänta tills jag är mer säker på mitt val. Kan jag lägga undan mobilen, måste inte hålla mig uppdaterad med allt vad mina vänner gör och äter medan min ettåring gungar i tystnad på lekparken. Egen tid och självförverkligande var inte uppfunnit på min småbarnsmamme tid och jag önskar ibland att det aldrig blivit uppfunnit. Om man tror och tycker att man själv är viktigast då ska man nog inte skaffa barn … det gäller att väga in dom och deras väl i en god livsbalans hela livet. Jag hade en förälder som konstaterade att hennes dotter nog var i period! Barn är i perioder alltid och det gör också att det kommer tider när du hinner mer av ditt eget liv och då blir det så mycket roligare om dina barn mår bra. Stanna upp och tänk, du som politiker, du som arbetsgivare, du som vill att våra barn och ungdomar ska vara lyckliga på riktigt!!

Gunilla

www.filuren.nu

Frustration

Sommarlov!

Sommarlov!

Kvar vid skrivbordet dagen före midsommar hoppas jag att kraften räcker till kärnan i mitt jobb.

Pratar ofta själv i olika sammanhang om vikten av att vara väl framme i planering och tankar i jobbet och nu kan ni tycka att jag är lite för långt fram i mina tankar när jag redan nu i juni börjar skriva på ett inlägg som ska publiceras i v 32.

Men … det är nu jag behöver skriva av mig! I vår kommun har man bestämt att vi ska använda en digital plattform för att vi och föräldrar ska få överblick, kontroll och för att vårt lärarliv ska bli enklare. Enklare så att vi ska kunna fokusera på att planera och genomföra undervisning…?!

Det kollegiala lärandet står i fokus nu men ibland kan jag fundera över om det inte vore bra om det fanns någon som kunde saker lite bättre än alla vi autodidakter i min närhet när nyheter ska implementeras. När man till och med på företagets supportavdelning möts av svar som:

”Jag är inte säker.” ”Det tror jag.” Jag måste kolla med någon i min närhet.” När formuleringar känns som om dom är översatta från det globala förtagets huvudspråk via Google translate och när mailsvarstiderna är eviga då tappar jag förtroendet. Tankar som flyter upp till ytan är att vi sedan Lgr 11 kom, och därmed kravet på att allt vi gör i skolan ska vara tillgängligt för alla var ett faktum, så dök också många aktörer upp som ville tjäna pengar på ”att hjälpa” oss. Vem står bakom alla dessa verktyg, är det väl insatta och erfarna pedagoger eller drivna företagsledare?!

Förutom att det ska vara transparent finns också motiv som att vi lärare behöver upptäcka att många olika ämneskunskaper förenas i förmågor, att vi bör planera, och att vi vet vad och på vilket sätt och hur vi ska bedöma …

Om jag gått min utbildning nyligen borde jag vara väl förtrogen med läroplanen och om jag jobbat länge i yrket borde jag vara väl förtrogen med läroplanen. Lgr 11 är min ”instruktionsbok”. Vad jag ska göra är att göra den tillgänglig, ja just tillgänglig för i första hand mina elever och i andra hand för deras föräldrar. Tillgänglig blir den om jag förenklar och konkretiserar innehållet. Innehållet blir inte begripligt om jag flyttar den något yrkesspecifika och tolkningsbara texten från bok till rutor, till oändligt långa ”rullgardiner”, som om jag väljer att starta arbetet med temats kärna och lägga på ämnesintegrering, får till följd att kärnan hamnar längst ner efter långt scrollande. På lågstadiet blir det 14 ämnen fördelat på 5-6 teman under ett läsår. Redan vid 2 barn känns det tungt, med fyra skolbarn … Med denna digitala service väljer man kanske bort föräldramötet och jag tänker att då väljer man bort den verkliga möjligheten till insyn och påverkan.

Det blir säker bättre och jag kan kanske till och med se fördelarna framöver men nu med midsommarafton närmast följande dag sitter jag fortfarande kvar vid skrivbordet med all egen undervisningsplanering kvar p g a att tid gått till fel saker och med stor frustration i kroppen. Jag vill ju planera för en bra start på mina ettors resa i skolans värld. Midsommarafton är intecknad.

Ps Under årets junidagar har vi haft ett fantastiskt bra upplägg med många intressanta och viktiga samtal på skolan. Det måste sägas så att ingen missförstår. Så tack för den balansen!Ds

Gunilla

www.filuren.nu

Valfrihetens dilemma

Livets utveckling på mitt/vårt sätt!

Livets utveckling på mitt/vårt sätt!

Alla har vi nog känt paniken i privatlivet inför alla val. Kvalitet, pris, egna behov eller statusuppdatering, vad ska fälla avgörandet?

Har just stängt några olika leverantörers sidor efter att ha sökt runt på olika alternativ av skrivhäften, pennor och suddgummi, bokstavsböcker och mattedito. Det går runt i huvudet. Mest pedagogiskt, grundat på vetenskap, förenligt med mitt sätt att arbeta, kostnadseffektivt, bästa förpackningsstorlek, kvalitet … ni kan säkert komma på fler variabler att ta hänsyn till.

När kommunen dessutom gjort en ny upphandling så är allt på ”sidan” nytt. Här måste jag ha en personlig inlogg, där går det bra med kollektivet, där måste jag aktivt spara mina funderingar och här sparas allt automatiskt. Långsamt men säkert försöker jag bestämma mig men vet redan att när vi sedan gemensamt diskuterar våra val i kollegiet kommer ytterligare saker att ta hänsyn till att uppenbara sig, nämligen arbetskamraternas erfarenheter och önskningar.

Det ska sägas att jag har förmånen att arbeta på en arbetsplats med stor individuell pedagogisk frihet vilket jag uppskattar. Jag har också fantastiska kollegor. En del saker i min vardag under vårterminen har dock gjort våld på mitt pedagogiska tänk och hjälp vad svårt det blir att vara engagerad och inspirerad när man inte riktigt tror på det man gör. Den pedagogiska friheten inom Lgr 11 säkrar det goda resultatet.

Åter till den mer ”hands on” valfriheten. Jag tänker att mångfalden av "idébanker" ibland också gör våld på mina tankar om god undervisning. Just nu planerar vi området jorden utveckling. Jag kan inte räkna hur många klipp på Youtube, hur många så kallade lektioner på t ex lektion.se, kanske några Grey of the Day , förslag i handledningar gamla och nya, mediacentraler, NE, inlägg på olika bloggar och Face Book och så förstås alla samlade tips på lokala sidor i vårt avlånga land som jag har tillgång till. Det är fantastiskt på många sätt, självklart, och det kollegiala lärandet är oerhört viktigt men ibland känns hjärnan överhettad.

Kvalitetskontroll och källkritik har alltid varit svårt och är fortsatt svårare i undervisningsplanering. Kanske borde vi pedagoger tydligare få hjälp att lära oss att avgöra vad som är kvalitet, hur man gör sitt urval bland allt detta. Denna nya möjlighet, den enorma valmöjligheten, står i bjärt kontrast till mina första år som lärare. Inlästa faktakunskaper blandat med egna tankar, ett eget sätt att utforma undervisningen som kom från mitt pedagogiska hjärta. Naturligtvis hämtade man idéer från andra men hur man skulle t ex konkretisera svåra saker var en lång och ibland klurig kreativ process. Alla bilder, alla texter, var egenproducerade och blev då individanpassade åtminstone på gruppnivå. Det fördjupade arbetet finns liksom i mig och har utgjort grogrund för alla nya idéer under mina år som lärare.

Det är inte så enkelt att allt var bättre förr, definitivt inte. Samhället har förändrats, våra liv ser annorlunda ut. I skolan springer vi på många bollar, allt för att leverera bättre resultat. I skolan finns också väldigt många överhettade pedagoghjärnor och ibland tror jag att det är alla dessa valmöjligheter, alla tankar på att någon annan alltid har gjort något som är bättre än det jag gör och har gjort, som skapar överhettningen. Lita på ditt pedagogiska hjärta!

Gunilla

www.filuren.nu

Att motverka orättvisor

Det finns ingen rättvisa i världen även om vi önskar det... "Livet är inte rättvist, livet är" för att citera en rektor som satte upp på budskapet på tavlor på skolan. Blogginlägg av lågstadieläraren Gunilla Mejrud Daveus.

Jag hade en gång en chef vars livsdevis var: Livet är inte rättvist. På flera ställen i vår skola satt under hans tid små tavlor som verkligen inpräntade detta i oss. På tavlorna stod: Livet är inte rättvist. Livet är. Trots att detta uppenbarligen var viktigt för honom vet jag inte riktigt hur han förhöll sig till detta faktum, för det är ett faktum. Skulle vi arbeta för att utplåna att det såg ut så här eller skulle vi bara acceptera? Det har gått många år och tavlorna är för länge sedan ett minne blott på skolan. Världen har förändrats men orättvisorna består.

Som pedagog kan du nu välja att träna på orättvisan eller ge vika

Självklart ska vi arbeta för att fördela resurser och möjligheter men helt rättvist kan det nog inte bli. Många händelser i våra liv kan vi inte påverka och dom är sällan rättvist fördelade. Det fanns ingen, ingen, rättvisa i det som hände på Drottninggatan den 7 april 2017. Det har inte funnits, och finns inte, någon rättvisa i det som hänt i alla dessa terrordåd vi tvingas uppleva på nära håll eller på avstånd!! (Kursiverad text har tillkommit efter 20170407, övrigt skrevs innan)

Orättvisan som pedagogisk tillgång

Ni vet hur det kan vara när man tar emot en grupp 7-åringar och dom för första gången ska skriva något på tavlan eller dra en lapp ur en burk. Alla händer i luften och om inte arbetspasset ska bli ett enda lappdragande måste du välja ut en eller möjligen två som får den äran. Som pedagog kan du nu välja att träna på orättvisan eller ge vika. Väljer du att träna kan eleverna så småningom acceptera att en kompis får en bit mer när det är dags att dela påskgodis och du inte har räknat exakt hur många bitar som finns i ägget och inte tagit hänsyn till att någon i en grupp är frånvarande. Att göra orättvisan till en pedagogisk tillgång underlättar i vardagen. Allt kommer inte att behöva göras i 25 upplagor.

När vi är tillbaka v 16 kommer en del av eleverna att ha varit på skidsemester, någon har gjort roliga saker på fritids och någon har besökt en sjuk anhörig. Livet är inte rättvist. Livet är. Ett sätt att motverka orättvisor är att ge våra elever den så viktiga förmågan att kommunicera. Då kan vi inte lägga locket på i rättvisans namn och hävda att ingen ska få berätta om sina upplevelser vi måste bara hitta bra vägar. Vi har alla verktyg i skolan idag, alla möjligheter, att göra varje händelse som någon vill förmedla värd att förmedlas på så många olika sätt. Vi behöver lära både oss själva och våra elever att uppskatta saker i vardagen, se på dom som värdefulla, värda att berätta om så att vi och dom inte alltid behöver åka till andra sidan jordklotet för att ”ha upplevt något”!

Min rektor åker en vecka till Egypten och älskar det jag skulle inte vilja byta med henne om hon så berättar om sin resa på det mest fantastiska sätt. Egypten är inte för mig. Min upplevelse att förmedla skulle istället kunna vara de alldeles underbara samtal jag haft på lovet med mina tre barnbarn, på hemmaplan.

Vi måste bara hitta bra vägar

När jag kom till vår skola som 28-åring och nyinflyttad till Stockholm köpte jag två par skor på rea på Rizzo på Biblioteksgatan. Stort för mig då, men ändå en vardaglig händelse! Av någon anledning jag inte minns hade jag dessa två par dagarna efter varandra i skolan. En äldre kollega tittade dag två på mina skor och sa: ”Har du nya skor idag igen? Du borde tänka på mig och leva lite mer som jag, som frånskild tvåbarnsmamma!” Kommentaren har följt mig genom livet. Jag har haft glädje av den men också varit ledsen över den. Med det perspektiv jag har idag är jag glad att jag ”valde” och fick lov att leva mitt eget liv som tack vare eller på grund av orättvisorna ger vid handen ett 40 årigt äktenskap söner, svärdöttrar, underbara barnbarn och ett inspirerande lärarliv. Ett liv som innehåller många påverkbara variabler men också mycket jag inte kunnat påverka.

”Livet är inte rättvist, det är.”, ibland möter jag före detta elever som påminner mig om att det var en av de saker de tränade på att hantera under sina år på lågstadiet, en insikt dom bär med sig. Tack alla underbara ”ungar” för att ni kommer fram och berättar vad som hänt åren efter lågstadiet!

Gunilla

www.filuren.nu

Svart eller vitt, varför alltid så antingen eller i skolans värld!?

Kroppen, teknik, bild eller kanske påsk!

Kroppen, teknik, bild eller kanske påsk!

Kommer ihåg när äldste sonen gick på högstadiet och kom hem en dag och ställde frågan: “ Varför är det alltid bara de eleverna som har valt att spela teater som alternativ till att t ex läsa tyska som får blommor och applåder på avslutningen?

Då talade dessutom rektorn, uppmuntrande och berömde i talet på avslutningen, till de teaterspelande eleverna. Föreställningarna, fantastiska sådana, gav publicitet och var därmed bra marknadsföring för skolan. Svårt för en tonåring att riktigt förstå …. Matte, svenska och språk räknades liksom inte. Då fanns inte Youtube och inga Ipads att föreviga insatserna med men ändå.... Ibland känns det som om vi är på väg i den riktningen igen. Att filma, filmatisera och att göra kreativa redovisningar i bildformat är nu det som gäller. Under förevändningen att vi har så många elever som inte vågar framträda öga mot öga, som inte har förmåga att uttrycka sig med det skrivna ordet eller det talade här och nu, ska allt gå via filmen. Jag som i likhet med sonen aldrig gillat att vara någon annan än den jag är, aldrig gillat att se mig själv på foto/film skulle lätt kunna bli hemmasittare i dagens skola. Jag funderar också mycket på hur jag skulle reagera om mina barn skulle filmas och sedan kunna ses om och om igen i alla kök och vardagsrum tillhörande klasskamrater och deras familjer m fl. Filmer som sedan kommer att finnas för evigt kvar - alltid någonstans. Kommer vi i en framtid att veta vad allt detta material kommer att användas till och av vem…? Fullständigt självklart, ett bland alla verktyg som i lagom mängd och i alla klassrum ska användas. Lika självklart för de elever som av speciella skäl behöver filmen för att kunna tillgodogöra sig kunskap och redovisa densamma, men vi får inte glömma de elever som kan och vill prata inför en grupp, som kan och vill uttrycka sig genom det skrivna ordet, som inte vill vara och bli “filmstjärnor”. Samhället i övrigt framhäver nu en hel rad duktiga s k youtubers och deras framgångar som en enkel väg till framgång. Utan att veta tänker jag att det krävs en hel del s k “vanliga” förmågor och färdigheter för att lyckas och inte minst hårt arbete som inte alltid är så kul som det kan framstå. Med andra ord alla andra förmågor, all annan kunskap, alla andra tekniker bör vara lika viktiga att utveckla, träna och få undervisning i. Bloggare, idrottsproffs och youtubers är vad våra unga önskar att bli...i utvecklingsländer vill de unga bli läkare, poliser och lärare. Vi kommer att behövas alla, skolan måste stå upp för att alla får utvecklas, pröva och lära nytt.

Ytterligare en reflektion föranledd av en verklig händelse är att man kan fixa och trixa och gömma sig eller ge en icke verklig skildring av sig själv t ex via en film. Verkligheten d v s den säkra källan kan då bli ett uppvaknande för både mottagare och avsändare.

Som lärare får jag många chanser varje dag att utvecklas via mina elever, via mina kollegor, under perioder via mina lärarstudenter och deras frågor och så som idag via Anne- Marie Körling. Jag träffade henne första gången under en utbildning vi båda var på i Nya Zeeland. Våra pedagogiska samtal har blivit några under åren och idag var det dags igen. Ämnet var FRÅGOR och deras betydelse i och för undervisningen. Precis som alltid kändes samtalet inspirerande. Frågor, en förutsättning för lärande men också frågor som tecken på att det finns en kunskap om någonting. En kunskap som skapat nyfikenhet. Kanske har hon sagt det förut, kanske har ni hört det tidigare men för mig var det gång ett. Du som lärare måste vara “varmt saklig”. En beskrivning av läraren i klassrummet som innefattar lagom distans men ändå närhet till eleverna. Ett förhållningssätt som skapar den pedagogiska ordningen i klassrummet, förutsättningen för lärande!

Eleverna bär på mycket kunskap om saker vi inte har kunskap om, tillsammans med oss pedagoger kan det bli en skola som inte är svart eller vit, inte antingen eller utan en skön mix. (På tisdag ska jag tillsammans med mina kollegor utveckla mitt kunnande om Green screen och Imovie!)

Gunilla

www.filuren.nu

Ny termin, nya utmaningar ...

Ny termin, nya utmaningar och nya glädjeämnen. Under hösten har vi tagit upp ett koncept som fanns tidigare på min skola, pedagogisk frukost. Nu var det dags igen!

Vi inledde våra två studiedagar med två underbara frukostmöten. Smör, bröd, pålägg, juice, ägg, frukt och kaffe och te förstås. Härligt att få komma till dukat bord! Men det bästa av allt, underbara givande samtal med mina kreativa kollegor utifrån givna frågeställningar. En verklig kick! Vi har under det senaste året sökt och funnit stor kompetens inom kollegiet som vi kan dela på. Vi sökte och fann också en ny biträdande rektor internt och hon tillsammans med vår it utvecklare gav oss möjlighet att reflektera över varför och på vilket sätt vi bedriver undervisning. Kanske deltog du som läser i Skolinspektionens dag under hösten och ser efter det terminen och framtiden an med tillförsikt. Jag deltog inte men min nya biträdande rektor gjorde det och delgav oss valda delar som bekräftade min lärargärning och som får mig att hoppas att alla olika undervisningsverktyg kommer att ha sin plats även framöver.

Våra elever vill precis som vi förstå varför dom gör saker. Möjligheten att skapa den insikten underlättas om det finns en röd tråd, ett sammanhang och verklighetsanknytning i skolarbetet. Något som flera föreläsare under skolinspektionens dag var eniga om. Sten Ludvigsen lyfte fyra för våra elever nödvändiga kunskapsområden:

  • Att kunna lära (metakognition)
  • Att kunna kommunicera(läsa, skriva, tala, delta)
  • Att kunna utforska och skapa (kritiskt tänkande och kreativitet)
  • Att inneha faktakunskaper i olika ämnen

För att utveckla dessa kompetenser optimalt känns det som att det behövs ett helt liv d v s inlärning måste få ta tid, behöver tid. I skolan har vi begränsat med tid och vi måste kanske därför arbeta mer med integration av våra olika ämnen så att samma förmågor tränas i flera sammanhang … samma faktakunskaper befästs i flera sammanhang. Att söka dessa sammanhang när man planerar sin undervisning innebär en stor utmaning men också mycket glädje. När man går från de första tankefröna och planeringsångest inför ett nytt arbetsområde till att plötsligt hitta anknytningspunkter mellan olika ämnen, uppgifter, teater, film och rörelse det är då läraryrket är som bäst. När skrivbordet flödar av material och huvudet av idéer … och man förstår att man kanske kommer att kunna uppfylla, de saker som djupinlärning kräver:

Att eleverna relaterar nya kunskaper/förmågor till redan kända och till tidigare gjorda erfarenheter.

Att eleverna integrerar nya kunskaper med sina tidigare begreppssystem.

Att eleverna letar efter och upptäcker mönster och underliggande principer för saker.

Att eleverna värderar nya idéer och relaterar dem till tidigare slutsatser.

Att eleverna förstår att kunskap utvecklas i det sociala sammanhanget och tänker kritiskt kring nyvunnen kunskap.

Att eleverna reflekterar kring sin egen inlärning och förståelse.

Det är när jag skapar förutsättningar för detta genom att låta eleverna gå hinderbana som döva och blinda, bygga skulpturer av askar och klot, måla självporträtt, studera Leonardo Da Vinci och Van Gogh, måla självporträtt och skriva en självbiografi … det är då den där lärarlyckan jag skrivit om tidigare infinner sig och jag tänker att skolvardagen kan bli kompensatorisk för många av de bekymmer och den ångest många av våra barn bär på idag.

Under frukosten hann vi också titta på några Professor Hochmans ”Brain rules” kring de faktum att rörelse är viktigt för inlärning, likaså att aktivera alla sinnen och att sova tillräckligt och att vi inte alls är så effektiva när vi "multitaskar" som vi tror. Alla, forskningsrön, viktiga att påminna sig själv och sina elever om inför vårterminen 2017 eller till och med inför framtiden.

Gunilla/www.filuren.nu

Lärarlycka

Nu måste julen få ta plats ...

Nu måste julen få ta plats ...

Förra veckan avslutades med en ledningsgruppsdag på ”annan ort” bakåtblick och framtidstänk. Dagen innehöll några ”övningar” med de så populära post-it lapparna, närmare bestämt två!

På lapparna stod bland annat ord som ödmjukhet, gemenskap, glädje, struktur, planera, relationsskapande, inspirerande och idéspruta. Alla ord som beskriver den professionella pedagogen.

Vi tittade i backspegeln och det gör jag med nu med jullov 3-4 veckor bort. Den 1/12 redovisar vi vårt arbete kring lägret för föräldrarna och då har vi arbetat med hela läroplanen skulle jag våga påstå. Egentligen är det ett arbete som börjar redan i åk ett men det blir skarpt läge på våren i tvåan. Vi läser texter om djur och växter i vårt närområde och går på upptäcktsfärd runt skolan. Under det arbetet landar vi begrepp som källkritik, underrubriker, stödord, frågeord och faktatext. Vi samlar vår egen kunskap, samtalar om vad vi vill veta/behöver veta och skriver frågor. Vi ritar och drar förklarande bildpilar.

Resultatet blir små korta texter att stolt läsa upp i något sammanhang eller sammanställa till klassens egen bok om djur och växter i närmiljön. Detta arbete har efter/under lägerskolan fortsatt med naturstudier i olika ekoområden och nu finns längre och mer professionella faktatexter färdiga. Vi har arbetat med övningar ur Adrienne Gears bok Att läsa respektive Att skriva faktatexter. Ett spännande och intressant arbete som ger resultat. Lärarlycka är att sitta en torsdag eftermiddag och lyssna på när dom redovisar sin kunskap muntligt för varandra. Ute på lägret kokade vi äppelmos och byggde fågelmatstak och en pappa lärde oss HLR. Väl i klassrummet har vi byggt lägerplatsen i lådor, träklossar och papiermarché!

Lärarlycka är att sitta en torsdag eftermiddag och lyssna på när dom redovisar sin kunskap muntligt för varandra.

Alla dessa moment har blivit till instruerande faktatexter och en berättande faktatext som dessutom skrivits i Googledokument. Vi har skrivit dagbok, brev, inbjudningskort och tackkort och gjort anteckningar och läst i böcker och på internet. I deras lägerböcker finns också berättelsen med utgångspunkt i lägerplatsen och övningarna i SvD:s författarskola. Check på svenska!

Matematik då, lite, lite storyline innan vi åkte då dom gjorde beräkningar av drivmedelsåtgång, tid, antal bilar och liter mjölk mm redan innan dom visste att det gällde dom själva! Väl hemma blev det några lästal om hur det blivit i verkligheten, omkrets, ramar till deras tavlor och area och så Hasse Perssons underbara arbete med Ahlgrens bilar. Varför? Jo, en skattjakt där godispåsen innehöll just dessa. Godis på läger men under kontroll. När dom gick en av de två tipsrundorna fick man också ta en klubba, men pappret skulle vara med tillbaka, frågorna handlande ju om allemansrätten. Den rundan och arbetet i naturen ger en bock för no.

Besöket i Länna kyrka och på Penningby slott med för- och efterarbetet gör att so:n får sitt. Eftersom lägergården ”bara” har utedass gick vi en vända via toalettens historia och tekniken i en toalettstol med hjälp av en förälder. De momentet tillsammans med pappan som gick igenom HLR gör att syv fick vara med på ett hörn. Bild och musik då? Självklart… vi målade tavlor i akrylfärg, Penningby slott med vattenfärg och oljepastell, dassdörrar med dikter till och John Bauer inspirerade teckningar. I musiken och på fritids tränade barnen lägersånger, Temperaturen, Trampa på gasen m fl.

I engelska har vi förstås samlat lägerglosor och skrivit både gemensamma texter och på egen hand. Det går alldeles utmärkt att få med skillnaden mellan is/are och prepositioner i det arbetet.

Idrott tänker någon, karta och karttecken som underlag för lådbygget och så morgongympa. Barn på läger vaknar tidigt!!

Det digitala finns faktiskt med också inte bara via arbetet i Googledokument. Barnen har fått välja fritt vilka foton dom ville kommentera på något sätt i Book Creator. Ett kul jobb där alla var på tå och med fantastiska resultat.

Nu har vi också härliga äppelmosgrottor (matematik igen)att servera på torsdag kväll när jag lugnt kan luta mig tillbaka och låta eleverna sköta kvällen, muntlig redovisning för en liten grupp föräldrar och en härlig stund att stolt få visa upp allt vi hunnit med under hösten.

Vi lämnar vår lägerupplevelse med mycket nyvunnen kunskap, många befästa begrepp och utvecklade förmågor!

Från inspiration via en idé med hjälp av planering och struktur och med ödmjukhet för varje enskild elevs förmåga har vi arbetat kring en gemensam upplevelse med glädje. Relationerna, ja, dom började vi bygga i åk 1 och dom har inte kommit på skam.

Varför berättar jag det här … jag vill så gärna att fler ska våga lyfta blicken från färdiga anonyma arbetsböcker och "kompletta" kit och se möjligheterna i de nära upplevelserna läger eller inte, dom finns där!

Gunilla/www.filuren.nu