Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Valfrihetens dilemma

Livets utveckling på mitt/vårt sätt!

Livets utveckling på mitt/vårt sätt!

Alla har vi nog känt paniken i privatlivet inför alla val. Kvalitet, pris, egna behov eller statusuppdatering, vad ska fälla avgörandet?

Har just stängt några olika leverantörers sidor efter att ha sökt runt på olika alternativ av skrivhäften, pennor och suddgummi, bokstavsböcker och mattedito. Det går runt i huvudet. Mest pedagogiskt, grundat på vetenskap, förenligt med mitt sätt att arbeta, kostnadseffektivt, bästa förpackningsstorlek, kvalitet … ni kan säkert komma på fler variabler att ta hänsyn till.

När kommunen dessutom gjort en ny upphandling så är allt på ”sidan” nytt. Här måste jag ha en personlig inlogg, där går det bra med kollektivet, där måste jag aktivt spara mina funderingar och här sparas allt automatiskt. Långsamt men säkert försöker jag bestämma mig men vet redan att när vi sedan gemensamt diskuterar våra val i kollegiet kommer ytterligare saker att ta hänsyn till att uppenbara sig, nämligen arbetskamraternas erfarenheter och önskningar.

Det ska sägas att jag har förmånen att arbeta på en arbetsplats med stor individuell pedagogisk frihet vilket jag uppskattar. Jag har också fantastiska kollegor. En del saker i min vardag under vårterminen har dock gjort våld på mitt pedagogiska tänk och hjälp vad svårt det blir att vara engagerad och inspirerad när man inte riktigt tror på det man gör. Den pedagogiska friheten inom Lgr 11 säkrar det goda resultatet.

Åter till den mer ”hands on” valfriheten. Jag tänker att mångfalden av "idébanker" ibland också gör våld på mina tankar om god undervisning. Just nu planerar vi området jorden utveckling. Jag kan inte räkna hur många klipp på Youtube, hur många så kallade lektioner på t ex lektion.se, kanske några Grey of the Day , förslag i handledningar gamla och nya, mediacentraler, NE, inlägg på olika bloggar och Face Book och så förstås alla samlade tips på lokala sidor i vårt avlånga land som jag har tillgång till. Det är fantastiskt på många sätt, självklart, och det kollegiala lärandet är oerhört viktigt men ibland känns hjärnan överhettad.

Kvalitetskontroll och källkritik har alltid varit svårt och är fortsatt svårare i undervisningsplanering. Kanske borde vi pedagoger tydligare få hjälp att lära oss att avgöra vad som är kvalitet, hur man gör sitt urval bland allt detta. Denna nya möjlighet, den enorma valmöjligheten, står i bjärt kontrast till mina första år som lärare. Inlästa faktakunskaper blandat med egna tankar, ett eget sätt att utforma undervisningen som kom från mitt pedagogiska hjärta. Naturligtvis hämtade man idéer från andra men hur man skulle t ex konkretisera svåra saker var en lång och ibland klurig kreativ process. Alla bilder, alla texter, var egenproducerade och blev då individanpassade åtminstone på gruppnivå. Det fördjupade arbetet finns liksom i mig och har utgjort grogrund för alla nya idéer under mina år som lärare.

Det är inte så enkelt att allt var bättre förr, definitivt inte. Samhället har förändrats, våra liv ser annorlunda ut. I skolan springer vi på många bollar, allt för att leverera bättre resultat. I skolan finns också väldigt många överhettade pedagoghjärnor och ibland tror jag att det är alla dessa valmöjligheter, alla tankar på att någon annan alltid har gjort något som är bättre än det jag gör och har gjort, som skapar överhettningen. Lita på ditt pedagogiska hjärta!

Gunilla

www.filuren.nu

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här