Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Teorierna bakom görandet - välkomna in i mitt klassrum

Therese Linnér, förstelärare på Bäckaslövskolan, bloggar om teorierna som ligger till grund för arbetet i klassrummet. I en till synes enkel uppgift gömmer sig många tankar och teoretiska röster. Vilka tankar och varför just de rösterna?

En till synes enkel uppgift gömmer många teoretiska tankar. Vilka tankar och varför just de tankarna? Jag tror att det är viktigt att fundera på vad man gör och varför man väljer att bedriva sin undervisning på ett visst sätt. Idag finns det mängder av inspiration och metoder att kasta sig över. Men varför väljer man att göra som man gör? Varför väljer jag att göra som jag gör? Vad grundar jag mina val på? I veckan lyftes frågan upp på sociala medier.

När jag läste frågan kom jag på att jag skrev en text om det i höstas. Texten var en lång reflektion kring teorier som min undervisning grundar sig på och det slog mig att med lite omarbetning av texten, är det en text som beskriver mitt arbete tillsammans med eleverna. I första inlägget här på bloggen skrev jag att det var ett ämne som jag tänkte skriva om så därför passade texten bra! Välkomna in i mitt klassrum

Det är så många delar som ingår i varje uppgift som eleverna jobba tillsammans med. Det som i första anblicken inte verkar så komplext är det, när man börjar titta på vad man gör och varför man har valt att göra som man gör. Jag började fundera på att sätta ord på det efter att jag under en längre tid tagit del av den fantastiska delarkultur som finns i sociala medier, varit iväg på mässor av olika slag där görandet många gånger är i fokus men också för att det är just görandet som vi ser och sedan pratar om, inte varför vi gör som vi gör upplever jag. Det är fantastiskt att det är en sådan delarkultur i skolsverige nu, både på studiedagar och under alla andra dagar på sociala medier. Det är inget jag skulle vilja vara utan, och som jag är innerligt tacksam för, men det leder mig in på många tankar. Vad grundas görandet i?

Mina 6:or och jag jobbade precis som de flesta som undervisar i SO med valet i höstas. En av delarna som ingick var att göra en radiopodd som vi sedan skulle lägga på vår klassblogg. Det gjorde vi och det var engagerade och driftiga elever som jobbade fram sina program. När radioprogrammen var klara jobbade vi med egenrespons och kamratrespons på den muntliga texten som de hade spelat in. Bakom en och samma uppgift fanns många tankar, i uppgiften att jobba med kamratrespons till exempel. Först och främst är det vår läroplan som ligger till grund. Det är uppdraget vi har och det som ska genomföras, men vägen till målet kan se olika ut. Varför jag väljer vägen jag gör, det är den jag ska försöka sätta ord på!

Det är tankar som grundar sig i forskning och beprövad erfarenhet. Det är tankarna om bedömning för lärande där en del är att göra eleverna till varandras lärresurser. Genom att ta del av varandras arbete utifrån en form som är tydlig. Genom att det finns stödstrukturer för samtalet kan alla vara med och ta del. Christian Lundahl är en svenska forskare som jobbat med bedömning och som ger exempel på en metod för att arbeta med kamratrespons och det är att arbeta med ”checklistor” med kvaliteter för den aktuella uppgiften. Listan kan se olika ut beroende på uppgiften och beroende på det läraren vill uppmärksamma eleverna på. Det är viktigt att eleverna tränar på att hitta styrkor och svagheter men på ett sådant sätt att det inte sårar kamraten, utan genom att man lyfter fram saker som är bra och något man önskar ska utvecklas ( Bedömning för lärande, 2011).

Flera norska forskare som Olga Dysthe, Frøydis Hertzberg och Hoel Torlaug Løkensgard samt den svenska språkforskaren Carolin Lidberg, har sett att stödstrukturer och kamratrespons är viktiga redskap för att lärande ska ske.

Det är också vetskapen om att metasamtal, samtal om det som man lär sig, är viktigt för att förstå det man gör. Anne Palmérs forskning visar att muntlig aktivitet som en resurs för elevers lärande, är ett viktig bidrag. Att prata om det vi gör och hur vi kan göra, om ord och begrepp, texttyper och så vidare det ger en bättre förståelse för det man gör. Genom metasamtal skapas ett gemensamt språk om det som ska läras. Genom att ha omdöme om och värdera och tolka andras texter, muntliga som skriftliga så ger vi förutsättningar för eleverna att nå kunskapskraven. I svenska är kravet att kunna:

Dessutom kan eleven ge utvecklade omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet och kvalitet på ett relativt väl fungerande sätt. Lgr 11 s.229

Det kunskapskravet och Anne Palmérs forskning leder mig och eleverna in i The big 5 tycker jag. Den metakognitiva förmågan och den, precis som de andra förmågorna pratar vi mycket om. Jag använder mig av The big 5 i min undervisning som ett sätt att synliggöra förmågorna för eleverna. Genom att vi lyfter fram dem och sätter ord på innehållet så skapar vi ett gemensamt språk och eleverna ges förutsättningar att knäcka skolkoden –dvs vilka kunskapskraven är, vad de innebär och hur de kan göra för att nå dem.

Sedan finns Vygotskij med i uppgifterna:

Vygotskijs utvecklingsteorier handlar om att människor ständigt befinner sig under utveckling. Genom samspel med andra finns möjlighet att utvecklas mer än vad man kan göra ensam. Tillsammans med någon som kan mer närmar sig individen sin närmaste utvecklingszon, som Vygotskij beskrev som avståndet mellan det som personen kan prestera utan stöd och det som personen kan prestera med stöd av någon som kan (Säljö 2000). Det ska inte ske genom att individen lotsas fram, utan genom frågor som leder utvecklingen vidare. Den andra behöver inte vara en vuxen utan det kan även vara en annan elev. Vygotskij menade att i samspel med andra som kan mer kan individen klara mer än vad den kan göra på egen hand, och det leder till att det som man idag behöver stöd med klarar individen sedan själv och når därmed högre nivåer i sin egen utveckling (Bråten & Thurmann-Moe 1998:105). Genom ett dialogiskt samarbete blir språket det medierande redskap som gör att individen kan nå sin närmaste utvecklingszon. Säljö beskriver det så här: ”Språket är således ett kollektivt redskap för handling, som vi tar över för egna syften och sätter i arbete i våra egna projekt i social interaktion. Vi använder andras ord, och därmed indirekt deras tankar och föreställningar, och lägger in våra egna budskap i dessa” (2000:233).

Det händer så otroligt mycket i skolsverige. Det är fantastiskt att bli inspirerad och fundera över görandet i klassrummet. När jag får ta del av inspiration från väldigt många lärare blir det för mig viktigt att stanna upp och fundera på varför just det görandet är viktigt i mitt klassrum. Hur jag tillsammans med eleverna ska ta itu med kunskapsområdet. Hur vi ska starta, genomföra och avsluta vårt tema. Under året har det blivt till exempel blivit filmer och radioprogram. Inte för att filmer eller radiopoddar är ett ändamål i sig utan för att det är bra verktyg att jobba med den muntliga texten på. Digitala verktyg är just det tycker jag. Ännu ett redskap att använda i lärandet, ett redskap som hjälper till att skapa kunskap här och nu och som gör att fler uttrycksformer att välja på för eleverna. Genom att vi har ett forum att publicera dem på kan vi också dela med oss av våra kunskaper i klassrummet. Precis som forskare skriver i boken Det nödvändiga skrivandet i alla ämnen:

Skrivandet måste upplevas som viktigt och meningsfullt här och nu; skrivandet måste ha ett syfte. Det är ett centralt budskap i denna bok. Lärarna måste ha ett verkligt syfte klart för sig och eleverna måste känna att de skriver därför att det finns ett skäl att skriva, därför att de genom att skriva får ge uttryck för något som de är intresserade av och önskar dela med andra och därför att någon är intresserad av vad de skriver. (2009, s 13)


Genom att visa eleverna att det vi gör även är viktigt för någon annan utanför klassrummet väcks ett större intresse tycker jag. Det behöver inte vara via bloggen som vi använde till att publicera radiopoddarna på, det kan även vara andra elever på skolan eller varför inte en författare till den bok vi har läst. Det är ett viktigt inslag i min undervisning. Inte bara för mig utan för allt fler elever.

Jag har formulerat min praktiska teori där jag har med många av de röster jag nämnt ovan. När jag sedan möter föräldrar, lärare och studenter så är jag väl förankrad i vad och varför jag gör som jag gör i klassrummet. Därmed finns det mycket erfarenhet med in i mitt klassrum som jag kan lägga ihop med den som jag och kollegor bär med oss, vilket gör det tryggt att vidareutveckla undervisningen utifrån inspiration och tankar från andra.

När jag fundera över kommande områden kommer jag och eleverna precis som vanligt genomföra det på ett sätt som det stämmer med Lgr 11, min pedagogiska och didaktiska kompass och tro på teorier om lärande. Det kommer inte vara görandet i sig som är fokus utan varför vi väljer det vi gör för att lärande ska ske.

För min del är det viktigt att fundera över varför jag gör det jag gör och förankra det i teorier för lärande, för annars hade jag förmodligen surrat runt som en fluga mellan sockerbitar för att plocka det roligaste och bästa både här och där. Det finns ju så enormt mycket fantastiskt och roligt att välja på, och ännu fler saker blir det med alla tekniska möjligheter!

Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Några böcker som jag refererar till i inlägget:

Bråten, Ivar & Thurmann-Moe, Anne Cathrine (1998). Den närmaste utvecklingszonen som utgångspunkt för pedagogisk praxis

Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet: att skriva och samtala för att lära.

Dysthe, Olga, Hertzberg, Frøydis & Hoel, Torlaug Løkensgard (2011). Skriva för att lära skrivande i högre utbildning.

Hoel, Torlaug Løkensgard (2001). Skriva och samtala: lärande genom responsgrupper. Lund: Studentlitteratur

Liberg, Caroline, Geijerstam, Åsa af & Folkeryd, Jenny Wiksten (2010). Utmana, utforska, utveckla: om läs- och skrivprocessen i skolan. Lundahl, Christian (2011). Bedömning för lärande. Stockholm: Norstedt

Lorentzen, Rutt Trøite & Smidt, Jon (red.) (2009). Det nödvändiga skrivandet: om att skriva i förskolan och skolans alla ämnen. 1. uppl. Stockholm: Liber

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här