Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Sett på #SETT2016

Sett 2016 är över och jag sammanfattar och reflekterar kring några röda trådar.

Så är SETT över för 2016. På tåg och flyg, hemma i sofforna, sitter tusentals trötta mässbesökare och återhämtar sig, med massor av tankar och energi att ta vara på för att årets fortbildningsinsats ska levla undervisningen. Nu är tid för reflektion, tid för bearbetning av all den input som inhämtats, väsentlig för att morgondagens diskbänksrealism inte ska tränga undan nyvunna lärdomar. Mitt absolut bästa tips till dig just nu är: koppla ifrån ett tag. Se en bra serie, läs en underhållande bok. Sätt dig sedan ner och skriv, rita eller kluddra ner dina tankar. Gå igenom dina anteckningar och fånga vad det du skrivit leder dig vidare i. Organisera och strukturera och ställ dig själv frågan: "Vart vill jag nå och vad kan jag göra för att starta utvecklingen redan i morgon?".

Röda trådar jag plockat upp är enade röster som i kör konstaterar att det är dags att vända på ledningsperspektivet; top-down modellen leder inte till den utveckling vi behöver, det är bottom-up som gäller. Lärarna är de som ska driva på den egna professionsutvecklingen, tillsammans med andra, men vara drivande. Kompetensen finns i verksamheten, vi måste bara låta lärarna få plats och mandat att leda utvecklingen.

Och reflektionen som skär i mig likt en repa i skivan under lovsången till lärarna är: hur många rektorer och ledare på kommunnivå tror du går och lyssnar på en föreläsning som hålls av en lärare under Sett? Och hur många lärare ges utrymmet att tala om behoven de upplever på golvet, att delge sina tankar och erfarenheter om vad som behövs för att utveckla skolan och hur många ledare efterfrågar lärares input? Hur många lärare finns med på scenen när chefer på kommunnivå står och berättar hur viktig lärarna är?

Svar: ungefär lika många som antalet det antal elever som tillfrågas, lyssnas på och som håller föreläsningar när vi talar om hur viktiga eleverna är och att vi måste tala med dem istället för om dem.

För er som aldrig besökt Sett, eller kanske inte reflekterat över det, kan jag berätta att mässans föreläsningsspår är uppdelat i två, ett lednings- och styrningsspår och ett allmänt spår. Det finns säkert massor med rimliga förklaringar bakom den organisationen men i ljuset av detta blir frågan om vem som bör driva skolutvecklingen högst intressant.

Jag ställde mina frågor till min gode vän och rektor. Hon svarade att föreläsningarna som hålls av lärare nästan uteslutande handlar om klassrumsnära praktik och metoder och det är inte den inputen hon är i störst behov av. Mina tankar gick i samma banor. Det blir ungefär som när vi vuxna i skolan gör oss lustiga över elevråden, där eleverna bara pratar om maten och konstgräset. Men när det blir så måste vi som styr och ställer självkritiskt fråga oss vad vi faktiskt möjliggör (tillåter!) eleverna att tycka, tänka och ge sin input om. Eller på vilka arenor vi som av tradition styr skolutvecklingen och äger mandaten väljer att släppa in fotfolket på.

Det här ser jag som nästa utmaning, nästa steg i processen. Nu står många enade och säger att utvecklingen ska drivas underifrån, behoven ska styra utvecklingen och behovsägare är de som befinner sig i verksamhetens epicenter. Nu behöver vi ta nästa kliv och gå från ord till handling. Nästa år sitter rektorer och kommunala chefer och lyssnar på behovsägarna, på lärarna och eleverna, eller kanske vi till och med får uppleva en kollaborativ mässa på allvar, som är mer deltagande och där alla skapar tillsammans i en stor process.

Så länge tackar jag för tre mycket givande dagar, av input från föreläsningar som satt igång tankar som dessa och många fler. Av viktiga kontakter som knutits, lärdomar att dra nytta av, givande samtal och mellanrummen, mellan föreläsningarna, där den riktiga kollaborationen av idag pågår.

Tack till er alla som ger mig så mycket att bygga vidare på i min profession, för en hållbar skola för var och en, på riktigt.

Läs också mina sammanfattningar från #SETT2014 och #SETT2015 samt kommande reflektioner av dessa dagar på min blogg frokenann.com.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här