Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Sanning då ... inte nu kanske?!

Kan vi kombinera?

Kan vi kombinera?

Vem har rätt när det gäller svensk skola, om resultat, om kunskap, om förmågor... Vad har vi gjort, vad borde vi ha gjort och hur bör/ska vi arbeta i en framtid?!

På sommaren kan vi köpa alldeles underbara färska ägg från en gårdsbutik. Här hemma i Stockholm tycker jag att jag närmat mig samma känsla genom att köpa ekologiska ägg som jag uppfattat som närproducerade. Av en händelse läste jag en morgon på lockets insida och länder som Danmark, Norge och Finland dök upp som möjliga ursprungsländer. Att äggen kommer från Sverige kan läsas på förpackningens utsida i form av en kod: SE. En känsla av att kanske vara förd bakom ljuset någon gång ibland spred sig inom mig … en inte helt behaglig känsla. En liknande känsla sprider sig nu efter att ha läst Martin Ingvars m fl. bok ”Kunskapssynen och pedagogiken, varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas. Intressant läsning som ger upphov till många tankar. Alla de läroplaner som jag arbetat efter får sig en släng av sleven men framförallt Lgr 11 förstås. Under de år den varit vår ”bibel” har vi varit tvungna att sätta oss in i den på ett helt annat sätt än tidigare läroplaner. Vi har vänt och vridit och undrat vad alla dessa formuleringar som rör analyserande och förmåga att uttrycka sig med en omfattande begreppsflora, jämföra och föra enkla och mer djuplodande resonemang kring komplicerade samhällsfenomen egentligen står för. Själv har jag trots att jag inte sätter betyg och arbetar på lågstadiet många gånger tänkt tanken att kunskapskraven förutsätter väldigt djupa kunskaper i de olika ämnena för att vara möjliga att uppfylla. Författarnas tankar belyser läroplanens sätt att se på kunskap, den kunskap som är förutsättningen för att jämföra, argumentera och använda rätt begrepp vid rätt tillfälle. De menar att kunskap får stå tillbaka för diskussion, planering och utvärdering snarare än att bibringa eleverna ämneskunskaper. Ämneskunskaper som enligt författaren ger möjlighet till insikter som i sin tur är nödvändiga för att tillägna sig ny kunskap. Författarna efterlyser lärare med goda ämneskunskaper som kan förmedla kunskap och skapa sammanhang och förståelse. Lärare som har mandat, förmåga och kunskap att ge eleverna ”redskap för att förstå vad som är sant, vad vi vet och inte vet, vad vi tror men inte kan belägga och vad som är åsikter”. Det minskade utrymmet för kunskaper skapar en otydlig ledarroll och läraren blir mer av en handledare, en psykolog och socialt ansvarig kunskapsförmedlare. När alla ska söka kunskap på egen hand och huvudspåret är att kunskap skapas i ett socialt sammanhang och avgörandet av vad kunskap är överlåts till individen går en del av lärarens ledarskap förlorat enligt författarna. Det finns många trådar att dra i, så t ex lyfts frågan om omvärldens möjlighet eller rättighet till medinflytande över skolarbetet som står i motsättning till formuleringen om lärarens ansvar. Många medicinska fakta om hur hjärnan och inlärning fungerar belyses också i boken, arbetsminne kontra långtidsminne, behov av repetition och hur stress påverkar inlärning. Nu åter till känslan inledningsvis…förd bakom ljuset?! Lgr 11 bygger på en konstruktivistisk syn på kunskap, kunskap skapas i ett socialt sammanhang något som var väldigt tydligt bl. a i vfu - handledarutbildningen jag och mina kollegor gick för ett par år sedan. När läraren reducerades till handledare som skulle ”stå i ett hörn” av klassrummet under en period i mitt lärarliv var det aldrig något som tilltalade mig. Jag har nog alltid tänkt att min roll har varit att undervisa, skapa sammanhang och förståelse. De tankarna bekräftades under min vistelse i Nya Zeeland där det fanns en fruktbar kombination av det självklara i att vara lärare d v s kunskapsförmedlare, tydlig ledare men också med mandat att skapa förutsättningar för lärande tillsammans med andra. Boken som just nu gör att jag har samma känsla för min lärargärning som för äggen … är jag förd bakom ljuset?! ger mig förutom den känslan också en bekräftelse på att jag gjort och tänkt rätt i många lägen. Jag blev aldrig offer för trenden att eleverna skulle arbeta på egen hand med uppgifter dom redan kunde och bocka av i en pärm. Jag och mina elever har däremot tillsammans i många underbara textsamtal ”skapat” och utvecklat kunskap eller kanske snarare delat med oss av det ”vi vet och inte vet, vad vi tror men inte kan belägga och vad som är åsikter” och därmed fått redskap för att förstå….

Gunilla

www.filuren.nu


Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här