Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Reflektion kan man aldrig få för mycket av!

Sara Markusson reflekterar över läsåret som gått och vikten av att utvärdera och reflektera över sin undervisning för att utvecklas som lärare.

Så här i avslutningstider börjar tankarna över vad man egentligen har gjort under året komma. Har vi hunnit med allt? Vad tyckte eleverna om det där arbetsområdet egentligen? Lärde de sig verkligen binära talsystemet eller divisionsuppställning? Var betygen rättvisande? Eller har jag bara svamlat på under ett helt läsår? Tankarna är många som kommer över mig. Kanske extra många för att jag släpper en klass efter tre år och står mitt i att byta arbetsplats.

Vad är det för klass jag lämnar ifrån mig? Hur kommer de att klara sig i fortsättningen? Vad ska jag förändra i mitt sätt att undervisa så att det blir ännu bättre i nästa klass jag får? Hur fungerar det på det där andra nya stället?

Att reflektera över det man gör, vad man lär sig och hur man vill gå vidare är viktigt och något som jag behöver göra mer. Jag brukar säga att det inte bara eleverna som har en IUP utan även jag. En IUP med förbättringsområden.

På min IUP står det reflektion över mitt arbete. Det kan man aldrig få för mycket av.

För att eleverna åtminstone ska bli bättre på reflektion än vad jag är så har vi haft utvärdering av veckan varje fredag. Så gott som varje fredag i alla fall, många gånger försvinner det på grund av studiedagar, helgdagar, museibesök, ”panikutryckningar” och andra saker. Vid utvärderingstillfällena har eleverna fått olika frågor att fundera över. ”Vad har varit roligast i veckan”, ”Vilken förmåga har du utvecklat i detta arbetsområde”, ”När använde du dig av din begreppsliga förmåga”, ”Vad skulle du vilja bli bättre på” och så vidare. Allt mellan himmel och jord. Detta har under det senaste läsåret också varit utvärderingar som mailats hem. Till mamma och pappa, några till farfar en annan till mormor. Eleverna blir väldigt glada över att få respons på sina utvärderingar.

Men det är svårt att reflektera och det är svårt att veta vad man vill utveckla och jobba vidare med. Det kräver övning och att man känner sig själv väldigt väl. För man måste ofta erkänna sina brister. Varför gick detta inte bra? Att se sina brister kan skava. Skava riktigt ordentligt. För det är ju bitar som jag behöver ta tag i, bitar som jag måste förändra, bli bättre på och förändring tar tid. Det kräver också en större ansträngning än vad man kanske är van vid.

Det är lätt att bli bekväm och gå på i samma hjulspår hela tiden.

Under mina år som lärare har jag hamnat i olika situationer där jag tvingats att reflektera och fundera över min undervisning. Redan på lärarutbildningen fick vi skriva om vad vi ville med vår lärargärning.

Herregud, jag var 20 år då. Hur skulle jag kunna veta vad som väntade där ute i verkligheten? Men jag visste redan då att jag ville göra skola för alla barn. Vi fick frågan ”Varför vill du bli lärare?” på vår första termin. Vi skulle välja ett ord som var anledningen till varför vi valt läraryrket. Sedan skulle vi ställa oss på led, i bokstavsordning där den första bokstaven i ordet var den som räknades. Jag minns inte om jag stod allra sist, men jag tror det, jag hade valt ”Ändra” och fick då bokstaven Ä. Varför, frågade min lärare och jag svarade att jag ville ändra skolan så att det skulle bli en skola för alla barn, att jag ville göra skolan lustfylld. Jag hade redan då sett att skolan inte passar alla. Trots mina unga år och totala brist på erfarenhet så är det något som finns kvar i mig. Jag vill fortfarande göra en skola för alla och den ska vara lustfylld. Men idag vet jag att det inte är så lätt som jag trodde då. Det är svårt att göra en skola för alla elever och jag har gråtit, slitit mitt hår, skrattat, förändrat, gjort om, prövat igen och prövat nytt. Jag tror att jag har börjat hitta en väg som fungerar för mig.

När jag gick handledarutbildningen för matematiklyftet skulle vi fundera och skriva om matematiklektionerna och vad jag ville att en utomstående som kom förbi skulle se på min lektion. Så har jag inte tänkt förut men det är nyttigt att få nya infallsvinklar. Vad vill jag ska synas? Jag minns inte vad jag skrev men jag vill att det ska vara aktivitet, matteprat, glädje och kreativitet. Så är inte alla mina lektioner, ibland bara nöter vi. Nöter uppställning, nöter ekvationer, nöter strategier, nöter procent. Då är det inte så kreativt och sprudlande som jag vill men jag tror att det är nyttigt och att våra andra lektioner bli bättre om vi har befäst kunskaper. Det är en reflektion som jag har gjort.Förstelärarblogginlägg utvärdering1 landskap

Jag fick också tillfälle att reflektera över mig själv och min undervisning så sent som i april då jag var iväg på Förstelärarnas rikskonferens. En del av dagen handlade just om att hitta sina starka och svaga sidor. Vi fick arbeta med ett material från skolinspektionen där vi skulle markera tre styrkor och tre svagheter.

Läs mer: skolinspektionen.se/documents/vagledning/vanliga-brister/observationsschema-v-08.pdf

Det är med väckt klarsynthet som jag måste erkänna för mig själv att lektionsavslutningar inte är min starka sida. Att avsluta lektionen i tid, att avrunda, reflektera över just denna lektion, ta en exit note, ja sätten är många att avsluta lektionen men för mig verkar tiden bara springa iväg. Hux flux är lektionen slut och vi måste plocka undan i en rasande fart för att gå på rast, äta lunch eller byta om för idrott. Helt klart ett utvecklingsområde!

Nu när terminen snart tar slut har jag gjort lite utvärdering med eleverna av bland annat våra no-projekt. Vissa utvärderingar är roligare att läsa än andra, det här är en sådan:

Förstelärarblogginlägg utvärdering2

Att våga ändra och våga pröva nytt tror jag är en förutsättning för att lyckas som lärare. Att våga möta sina svagheter och brister för att utvecklas och förhoppningsvis bli en bättre lärare.

Bättre på att lära ut, skapa lektioner så att eleverna når högre kunskaper, trivs i skolan, känner sig trygga och att skolan är lustfylld. Om vi lärare inte vågar tänka om och tänka nytt så avstannar utvecklingen där. Men att reflektera över sin undervisning tar tid. Tid som jag behöver bli bättre på att ta mig, för det är ingen som ger mig den.


Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här