Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Att motverka orättvisor

Det finns ingen rättvisa i världen även om vi önskar det... "Livet är inte rättvist, livet är" för att citera en rektor som satte upp på budskapet på tavlor på skolan. Blogginlägg av lågstadieläraren Gunilla Mejrud Daveus.

Jag hade en gång en chef vars livsdevis var: Livet är inte rättvist. På flera ställen i vår skola satt under hans tid små tavlor som verkligen inpräntade detta i oss. På tavlorna stod: Livet är inte rättvist. Livet är. Trots att detta uppenbarligen var viktigt för honom vet jag inte riktigt hur han förhöll sig till detta faktum, för det är ett faktum. Skulle vi arbeta för att utplåna att det såg ut så här eller skulle vi bara acceptera? Det har gått många år och tavlorna är för länge sedan ett minne blott på skolan. Världen har förändrats men orättvisorna består.

Som pedagog kan du nu välja att träna på orättvisan eller ge vika

Självklart ska vi arbeta för att fördela resurser och möjligheter men helt rättvist kan det nog inte bli. Många händelser i våra liv kan vi inte påverka och dom är sällan rättvist fördelade. Det fanns ingen, ingen, rättvisa i det som hände på Drottninggatan den 7 april 2017. Det har inte funnits, och finns inte, någon rättvisa i det som hänt i alla dessa terrordåd vi tvingas uppleva på nära håll eller på avstånd!! (Kursiverad text har tillkommit efter 20170407, övrigt skrevs innan)

Orättvisan som pedagogisk tillgång

Ni vet hur det kan vara när man tar emot en grupp 7-åringar och dom för första gången ska skriva något på tavlan eller dra en lapp ur en burk. Alla händer i luften och om inte arbetspasset ska bli ett enda lappdragande måste du välja ut en eller möjligen två som får den äran. Som pedagog kan du nu välja att träna på orättvisan eller ge vika. Väljer du att träna kan eleverna så småningom acceptera att en kompis får en bit mer när det är dags att dela påskgodis och du inte har räknat exakt hur många bitar som finns i ägget och inte tagit hänsyn till att någon i en grupp är frånvarande. Att göra orättvisan till en pedagogisk tillgång underlättar i vardagen. Allt kommer inte att behöva göras i 25 upplagor.

När vi är tillbaka v 16 kommer en del av eleverna att ha varit på skidsemester, någon har gjort roliga saker på fritids och någon har besökt en sjuk anhörig. Livet är inte rättvist. Livet är. Ett sätt att motverka orättvisor är att ge våra elever den så viktiga förmågan att kommunicera. Då kan vi inte lägga locket på i rättvisans namn och hävda att ingen ska få berätta om sina upplevelser vi måste bara hitta bra vägar. Vi har alla verktyg i skolan idag, alla möjligheter, att göra varje händelse som någon vill förmedla värd att förmedlas på så många olika sätt. Vi behöver lära både oss själva och våra elever att uppskatta saker i vardagen, se på dom som värdefulla, värda att berätta om så att vi och dom inte alltid behöver åka till andra sidan jordklotet för att ”ha upplevt något”!

Min rektor åker en vecka till Egypten och älskar det jag skulle inte vilja byta med henne om hon så berättar om sin resa på det mest fantastiska sätt. Egypten är inte för mig. Min upplevelse att förmedla skulle istället kunna vara de alldeles underbara samtal jag haft på lovet med mina tre barnbarn, på hemmaplan.

Vi måste bara hitta bra vägar

När jag kom till vår skola som 28-åring och nyinflyttad till Stockholm köpte jag två par skor på rea på Rizzo på Biblioteksgatan. Stort för mig då, men ändå en vardaglig händelse! Av någon anledning jag inte minns hade jag dessa två par dagarna efter varandra i skolan. En äldre kollega tittade dag två på mina skor och sa: ”Har du nya skor idag igen? Du borde tänka på mig och leva lite mer som jag, som frånskild tvåbarnsmamma!” Kommentaren har följt mig genom livet. Jag har haft glädje av den men också varit ledsen över den. Med det perspektiv jag har idag är jag glad att jag ”valde” och fick lov att leva mitt eget liv som tack vare eller på grund av orättvisorna ger vid handen ett 40 årigt äktenskap söner, svärdöttrar, underbara barnbarn och ett inspirerande lärarliv. Ett liv som innehåller många påverkbara variabler men också mycket jag inte kunnat påverka.

”Livet är inte rättvist, det är.”, ibland möter jag före detta elever som påminner mig om att det var en av de saker de tränade på att hantera under sina år på lågstadiet, en insikt dom bär med sig. Tack alla underbara ”ungar” för att ni kommer fram och berättar vad som hänt åren efter lågstadiet!

Gunilla

www.filuren.nu

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här