Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Litteraturen som ögonöppnare

Försteläraren Pia Kangas berättar om ett (miss)lyckat litteraturprojekt i kursen Svenska 2.

Ett projekt som jag gjorde tillsammans med mina tvåor i år var att vi hade ”Läslov” på sportlovet. Eleverna fick välja att läsa en av dessa tre romaner: ”Allt går sönder” av Chinua Achebe, ”Den stulna romanen” av Nawal El Saadawi eller ”Ru” av Kim Thúy.

Sedan fick de följande instruktion:

Du ska på lektionen i grupp argumentera för huruvida den roman du har läst är ett exempel på ”god” litteratur eller inte. Alltså, tycker du att den bok som du läste stämmer in på det som kännetecknar god litteratur, eller inte? Dvs:

  • —Texten är ”öppen”, med mycket underförstått/mellan raderna/tomrum, så att läsaren får tolka mycket själv
  • —Texten är nydanande och har plöjt ny mark
  • —Texten andas originalitet och man ”hör” författarens röst och närvaro.
  • —Textens författare har stor teknisk skicklighet att berätta en historia
  • —Textens författare har djup insikt i temat som tas upp
  • —Texten har en stor angelägenhetsgrad; utmanar något hos människan/samhället/den egna gruppen
  • —Texten är tidlös och kan med behållning läsas långt efter att den är skriven.

Du måste styrka din tes (”ja, det här är god litteratur”, eller ”nej, det här är inte god litteratur”) genom att underbygga med konkreta exempel, till exempel genom att referera till romanens tema, motiv eller stilmedel. Självklart också genom att citera ur romanen. Tänk på hur en argumentation bör vara uppbyggd.

När det efter lovet var dags att redovisa satte jag ihop elever som hade läst samma roman i små grupper, gav dem en Ipad och bad dem spela in sitt samtal. Att låta eleverna spela in sina litteraturdiskussioner är en bra metod. Det sparar lektionstid eftersom alla redovisningar kan ske samtidigt och när jag sedan ska bedöma eleverna kan jag sitta i lugn och ro och lyssna och spola tillbaka om jag känner att jag kanske har missat något.

Det blir ju dock inte alltid som man har tänkt sig när man planerar.

Istället för att alla höll varsina små argumenterande anföranden blev examinationen snarare i form av ett öppet samtal där de gemensamt kom fram till en tes och hjälptes åt att underbygga den. Men det blev verkligen fantastiska samtal. Alla dessa tre romaner är utmanande på olika vis, och mina tvåor antog utmaningen på bästa sätt.

Framför allt romanen ”Ru” ledde till diskussioner inte bara om romanens kvaliteter, utan också om människors olika villkor, krig, fattigdom och flyktingar. Om det absurda i att i vissa delar av världen LEKER barnen krig och i vissa delar av världen DÖR barn i krig.

Här kommer några elevcitat från elevernas reflektioner kring ”Ru”:

”Man lär sig mer av sådant här än att sitta och älta en massa fakta.”

”Vad ser vi på för filmer idag? Vi ser på actionfilmer och sciencefictiongrejer. Vi läser böcker om romantik. På naturkunskapen läser vi om energi, i engelskan pratar vi om detektiver, men nu när jag har läst den här boken så inser jag hur lite jag kan. Hur mycket det är som händer i världen som jag är omedveten om. Vad som händer här i Sverige i modern tid och vad som händer i andra länder. Länder i krig, länder som har det fattigt, och om alla krig under 1900-talet då det var väldigt mycket flyktingar. Och hur lite jag egentligen har satt mig in i vad det handlar om.”

”Vi läser ju i historian om den stora historian, till exempel om första världskriget och om hur en massa människor dog, men det här är ju också grejer som pågår än idag… Det är ju egentligen helt sjukt att än idag är det massa människor som flyr på båtar över Medelhavet, och att det är så många som dör. Att människor måste fly och riskera sina liv för att de inte KAN stanna hemma.”

”Sådana här böcker kommer alltid att vara viktiga. Framför allt för oss i väst som inte har upplevt krig själva. Att läsa en bok där författaren beskriver om sin vardag som flykting är viktigt för att kunna ha förståelse för de flyktingar som kommer hit. Jag har ju blivit mer… vad ska man säga… empatisk. Innan kan jag ha varit självisk, men nu förstår jag att jag fattar ju inte vad de har gått igenom, och vad de hade för vardag i Syrien eller Gaza, eller något sådant.”

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här