Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Tillbakablickar är nödvändiga men framrutan är större än backspegeln!

När jag blickar framåt tänker jag att i framtiden vill ingen byta lärarjobbet mot något annat. Lärarjobbet måste bli ett eftertraktat jobb bland unga. Lärarnas status måste höjas, då får vi också bättre villkor. På så vis skapar vi ett lockande yrke som leder till ökad måluppfyllelse för eleverna.

Läsåret går mot sitt slut. Lärarnas mest intensiva arbetsperiod är över för den här gången.

I många arbetsrum har fokus legat på betygsättning, somliga får ett A andra får C någon kanske får ett F. Årets samlade jobb ska vägas ihop och eleverna ska få betygen. Vi som inte sätter betyg just i år känner oss kanske lättade över att vi inte behövde tänka om. I början av maj, ungefär en månad innan betygen skulle vara satta, lade Skolverket fram nya kriterier för betygssättning. Ännu en möjlighet till bedömning lades till. En positiv och välkommen förändring men en illa vald tidpunkt om du frågar mig.

Eftertanke och reflektion, summera och tänka framåt.

Att utvärdera, summera och reflektera tar tid och det är nödvändigt för att kunna komma vidare. Stunder till detta är ofrånkomliga och det måste få ta tid i anspråk. Det är lärorikt att utvärdera, både för mig och eleverna. Vi fångar upp det vi har gjort, kommit till insikt om och får syn på vad vi behöver utveckla. Att formulera begripliga omdömen och sedan kommunicera det med eleverna och deras vårdnadshavare i ett utvecklingssamtal, är också en betydelsefull del av jobbet. Samtalet handlar både om elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling i förhållande till läroplanen, kursplaner och kunskapskrav. Vi möter eleverna en och en, tillsammans med de som känner dem bäst. Viktiga möten som tar en halvtimme att genomföra men långt mycket mer tid att förbereda och efterarbeta. På vår klassblogg har eleverna skrivit vad de är stolta över. Det är mäktiga formuleringar som är sköna att läsa.

Svårigheterna, eller ska jag kalla det utmaningarna? De ligger inte precis inom räckhåll.

När jag arbetar med utvärdering, eftertanke och reflektion landar jag ofta i dessa frågeställningar:

  • Vilka kompetenser kommer mina elever att behöva i framtiden?
  • Hur skapar jag motivation hos mina elever att sträva efter dessa kompetenser?
  • Hur får jag eleverna att aktiveras som ägare av sitt eget lärande?
  • Hur kan jag göra målen för lärande och kriterierna för framgång ännu tydligare?
  • Hur får jag alla mina elever att känna att skolan är meningsfull?

Det finns inga klockrena svar på dessa frågor. Men jag är övertygad om att vi måste ha stenkoll på våra strategier kring detta, i och utanför klassrummet, det är en del av professionen.

Vi har gångavstånd till stadsbiblioteket.

De senaste åren har jag fått möjlighet att arbeta på en skola med internationella klasser.

Eleverna direktinkluderas i klasserna 1–3. Vi utgår ifrån att möta varje elev som en unik individ och genom kartläggning tar vi reda på vad de kan och hur vi kan hjälpa dem att utvecklas. Jag uppfattar att många av våra nyanlända elever glöder, de är sugna på att lära. De har en längtan efter skolan, en längtan efter kunskap. Att undervisa nyanlända elever är en förmån, jag är tacksam över den möjligheten. Många av eleverna har stora kunskaper, som till en början döljs bakom modersmålet som jag inte förstår. Utmaningarna ligger i att möta detta och leda eleverna vidare i sin kunskapsutveckling samtidigt som de lär sig svenska. Studiehandledare, flerspråkiga kollegor och kompetenta SvA- lärare är viktiga i sammanhanget. Vi ska ha höga förväntningar på varandra då gör vi varandra bättre.

Att skiljas från sina elever återkommer med regelbundenhet.

Varje gång jag måste lämna en klass som jag haft i flera år uppstår en viss tomhet. Då är det fint att veta att efter sommaren tar nya elever plats i klassrummet och fyller mitt yrkesliv med mening. I år behöver jag inte önska mina elever lycka till, vi ses ju efter sommaren igen. Jag har gjort en film som visar en liten del av vad vi har gjort i år.

En film om skolår tre.

Vi jobbar 40 timmar i veckan som de flesta gör, om man ser det på årsbasis.

Vi står inför den tiden på året när vi alla ska ha semester, ledighet, ferie eller kanske sommarlov. Ofta får man som lärare höra ”ni har ju ett jättelångt sommarlov”. De människor som yttrar sig så vet inte riktigt hur vi jobbar. Vi har inte sommarlov, det är eleverna som har det. Lärarnas arbetssituation har ett annorlunda upplägg. När andra jobbar 40 timmar i veckan jobbar lärare, under terminstid, 45, 5 timmar i snitt per vecka.

Dessutom är det tyvärr många lärare som i praktiken arbetar många fler timmar. I mötet med lärare tyder allt på att antalet timmar ökar. Lärarförbundet genomförde nyligen en enkätundersökning som tydligt visar att arbetsbelastningen för grundskollärare är fortsatt mycket hög. Hela 86 procent tycker att deras arbetsbelastning är för hög – jämfört med 90 procent för tre år sedan - och 8 av 10 lärare uppger att de inte hinner planera sina lektioner så som de skulle vilja.

Stressen blir övermäktig.

Många yrkesgrupper i samhället uppger att de är hårt arbetande. Men lärarna sticker ut på ett negativt sätt. Det handlar om ökad stress, nätter utan sömn och en stor arbetsbörda. En av anledningarna till stressen är enligt lärarna själva den ökade administrationen och att vi inte hinner förbereda och utvärdera lektioner. Organisationen och villkoren ute på skolorna kring t ex. rättning av nationella prov är ofta bristande. De leder till enorma arbetstoppar som är svåra att hantera, tiden räcker inte till och det är eleverna som drabbas. Samvetsstressen och mörka tankar kommer närmare. Vi lärare vill och ska finnas där för eleverna. Men med ens har vi alldeles för lite tid till kärnuppdraget d v s arbetet med eleverna i klassrummet. Följden av detta blir missmodiga lärare som i grunden tycker om sitt yrke men upplever att det blir omöjligt att utföra. Lärare bestämmer sig då för söka andra jobb för att slippa känslan av att inte räcka till och på sikt drabbas av ohälsa. Vi står mitt i en gigantisk lärarbrist och vi ser att den kommer att öka de kommande åren. Det är hög tid för politiker, huvudmän och förvaltningar att begripa att lärarnas tid måste till vara tas, inte överutnyttjas.

När jag blickar framåt,

tänker jag att vi lärare återigen ska vara förebilder i samhället och ingen av oss ska i en framtid vilja byta lärarjobbet mot något annat. Lärarjobbet måste bli ett eftertraktat jobb bland unga. Vi måste höja lärarnas status för att vi ska få bättre villkor. På så vis skapar vi ett intressant och lockande arbete som också leder till ökad måluppfyllelse för eleverna.

Hur svårt ska det vara?
Lärarna är ju själva motorn i samhället!

Nu hägrar sommaren för alla elever och lärare, det blir skönt.


Vill du bli lärare?
Du behövs! Och du, vi har ju sommarloven...

Anna Olskog förstelärare på Hedlundaskolan i Umeå.
Vice ordförande i Lärarförbundet Umeås lokalavdelning, arbetar fackligt delar av arbetstiden.
Ledamot i referensorganet grundskola och förskoleklass.

Följ och kontakta mig på Twitter: @annablakka


Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här