Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Hållbarhetens hur

Vad behöver vi för att världen ska bli hållbar? Hur får vi välmående att trumfa pengar som drivkraft för arbete? Hur bygger vi en skola för elever som ska lösa världens problem?

På Glömstaskolan arbetar vi efter principerna i pyramiden du ser ovan. Vår vision är en hållbar utveckling ur alla perspektiv - du mår bra, din omgivning mår bra och det finns en inbyggd utveckling som ställer om efter nya råd och rön i samhället. Genom att göra kunskap begriplig och meningsfull, genom att vara nära, nyfikna och nytänkande samt genom att arbeta kommunikativt, kollaborativt, kreativt och att vara kritiskt tänkande når vi vår vision.

I tre inlägg här på bloggen kommer jag att gå närmare in på vad de här begreppen innebär för mig i mitt arbete på Glömstaskolan. Det här är mitt tredje inlägg. Läs mitt första inlägg om hållbarhet, här, och mitt andra om begriplighet och meningsfullhet, här.

Del 3 - Hur gör vi då?

“Vi ska skapa framtidens skola!” En alltför uttjatad fras idag. Kanske en floskel rent utav, för vad innebär egentligen framtidens skola?

Jag läste ett inlägg i sociala medier förra veckan, där författaren skrivit:

Fråga inte vad barnen vill bli när de blir stora; fråga vilka problem de vill lösa!

Micke Gunnarssons talar ofta om att skolan måste vara viktig här och nu för alla. Att barn inte bara ska bli något, de är redan något och har massor att bidra med. “Vad vill du bli när du blir stor?” Förutom de egentligen ganska märkliga och felfokuserade ålders- och tidsaspekterna som ligger till grund för frågan så aktualiserar den också paradoxen av att försöka skapa framtidens skola - i nutid. Det enda vi vet om framtiden är att den kommer att förändras. Översatt till skolutveckling så kan man säga att “det enda vi vet är att vilka förändringar vi än gör i skolan i år så måste vi hitta system som gör att skolan inte ser likadan ut om hundra år”.

Problemlösare

Det är med den bakgrunden begreppet “nytänkande” i Glömstaskolans pyramid ska läsas. Nytänkande handlar inte om att veta hur världen ser ut i morgon utan snarare om att vara öppen för att världen faktiskt kommer att se annorlunda ut i morgon. Det handlar om att bära en nyfikenhet inför det nya och en vilja att lösa problemen som omger världen. Vi jobbar nära eleverna, är nyfikna på vad de har att komma med och på deras drivkrafter. Processen med att förändra våra metoder för att möta varje elev är ett evigt kretslopp.

Längst ner i vår pyramid hittar vi begreppen kommunikation, kollaboration, kreativitet och kritiskt tänkande. Världen behöver fler problemlösare. Problemlösare är ett vackert ord. I begreppet innefattas både att kunna definiera vad som är ett problem samt att hitta lösningen som tar oss framåt. Att vara kritiskt tänkande, kreativ samt att kunna kommunicera och kollaborera mycket väl ser vi som nyckelförmågor för att bli problemlösare.

Allt vi gör på Glömstaskolan testas mot dessa fyra förmågor. Möblerar vi skolan så att vi kan kommunicera och kollaborera med varandra? Skapar vi en kreativ och öppen atmosfär där alla vågar testa nya saker och där misslyckanden är tillåtna? Tillåter vi eleverna att begå misstag för att lära sig? Eller försöker vi undvika misstagens trassliga gång? Vilka strukturer i skolan främjar kritiskt tänkande, och vilja förhindrar det? I dessa frågor finns några dolda sjäkvklarheter. Raka bänkrader där eleverna stirrar varandra i ryggen kommer knappast att främja kommunikation och kollaboration. En lydnadskultur kommer inte att främja kritiskt tänkande, medan en ansvarskultur snarast förutsätter det. Bygger vi bort alla hinder, ser till att allt är “barnanpassat” och tillrättalagt, eller låter vi eleverna testa och lösa saker själva?

Inlärd hjälplöshet

När jag klev in på Kästa skola för första gången i höstas, där vi huserar fram tills att Glömstaskolan står klar hösten 2016, så var det första vi såg en vägg fylld av skohyllor. Rad upp och rad ner, de översta så högt upp att även jag får sträcka på mig för att nå dem. Snabbt for frågan om hur våra små sexåringar skulle lyckas få upp sina skor där igenom mitt huvud. En annan kollega verbaliserade sina tankar:

- De där skohyllorna får vi nog flytta ner lite.

- Eller så låter vi eleverna lösa det. Det kommer att finnas elever som gärna klättrar upp för att få tag i sina skor, svarar Magnus Blixt.

Det kan verka som en banal sak, men tankarna representerar så väl skillnaden mellan en kultur som låter eleverna vara med och testa sig fram och en kultur där eleverna får allt tillrättalagt. Scenariot gestaltar tydligt vilken kultur vi på Glömstaskolan strävar efter att uppnå och hur vi tänker kring de värden vi lyfter i vår pyramid.

För att sammanfatta mina tre senaste inlägg här på bloggen, som alla handlat om vår värdepyramid:

Varför gör vi det?

- För att vi ska leva hållbart.

Vad gör vi?

- Vi gör kunskapen begriplig och meningsfull.

Hur gör vi det?

- Genom att vara nära, nyfikna och nytänkande och arbeta kommunikativt, kollaborativt, kreativt och ha ett kritiskt förhållningssätt.

/ Fröken Ann


Fröken Ann i sociala medier:

frökenann.se

frökenann.com

Fröken Ann på Facebook

Fröken Ann på Twitter

about.me/frokenann

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här