Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Hållbar kunskap

Vad händer om vi vänder på steken och övar förmågan via lek för att sedan öva in faktakunskapen? Om vi först övar tänkandet för att sedan kunna se faktakunskaperna med andra ögon, i meningsfulla sammanhang – kan vi skapa en mer hållbar kunskap på det sättet? Ja, det kan vi, säger Fröken Ann.

Vad är hållbar kunskap? Jennie Jacobi beskrev det så här, i förbigående, under sin föreläsning på SETT förra veckan:

– ... det är kunskap som eleverna kommer att minnas mycket längre än kungalängderna som vi läste om innan.

Under Jacobis föreläsning får jag begrepp som jag inte haft förut, för att beskriva min egen undervisning.

Jag har sedan sportlovet undervisat årskurs tvåor i hur faktatexter är uppbyggda, strategier för att förstå faktatexter samt att skriva egna faktatexter. I samband med detta har vi riktat in oss på att se samband mellan djur och natur samt att kunna kommunicera om förändringar i naturen och ge exempel på livscykler hos några djur. Att bygga sin undervisning kring dessa kunskapsmål kan innebära många olika angreppssätt. Vi skulle kunna börja med att läsa faktatexter om djur i vår närhet, för att på så sätt genom inläsning av fakta kunna lära oss om hur just dessa djur anpassar sig till naturen runt omkring sig samt hur just dessa djurs livscykler ser ut. Den typen av undervisning skulle jag då vilja likna med Jacobis exempel på kungalängderna ovan. Det blir till att träna och nöta in faktakunskapen, något vi vet inte är särskilt hållbart i längden.

Ett annat alternativ är att starta med att träna förmågorna att analysera och se samband inom detta kunskapsområde, så att eleverna skaffar sig dessa inbyggda glasögon som de kan ta på sig när de behövs. På så sätt har eleverna förmågan att själva se dessa samband och dra egna slutsatser, något jag är övertygad om är en mer hållbar kunskap.

I vårt Pokémontema, som fått vara inramningen för det vi tränat, startade vi med att analysera faktatexter och faktafilmer om djur. Vilka byggstenar innehåller en faktatext? Vilken typ av fakta kan vi se att faktatexter lyfter fram? Varför lyfter de fram just dessa saker? Hur ska jag ta mig an en faktatext för att skapa bäst förutsättningar för att förstå det jag läser? Vilka verktyg kan jag ha med mig när jag läser en faktatext, för att förstå och komma ihåg bättre? Vilka begrepp återkommer och är viktiga att vi lär oss?

Vi jobbade med tankekartor för att bryta ner och lyfta ut nyckelord, samt rangordna texterna i underrubriker. Vi använde sedan tankekartorna för att repetera det vi lärt oss och fundera över vad vi hittade för likheter i de olika texterna vi läst. Hela tiden frågade vi oss "varför?". Varför har krokodiler just den huden? Varför är ekorrens päls rödbrun? Varför går björnen i ide? Med en treårings frågvishet ställde vi hypoteser och sökte svar. Och när vi börja se mönstren blev det dags för oss att skapa våra egna Pokémondjur, med de tydliga instruktionerna om att vi ska kunna motivera varje karaktärsdrag vi väljer.

Allt arbete innan hade varit mycket teoretiskt. Det lockade de allra flesta då alla i gruppen var mer eller mindre intresserade av djur och en stor del av gruppen verkligen uppskattade att läsa och lära sig fakta. De som inte fångades helt av stoffet såg istället fram emot att få börja skapa sitt eget pokémondjur. Och väl framme vid den kreativa delen av temat var det en magisk stämning av lust som tog över.

Hade alla elever förstått då? Nej, så klart inte. Hela temaplaneringen måste ses som ett processarbete. I den här kreativa delen fick vi chans att plocka upp missförstånd, att stöta och blöta tankar tillsammans, bolla tillbaka och utveckla vårt tänkande än mer samt att gestalta förmågorna vi tränade på ett nytt och mer praktiskt sätt.

E: – Min Pokémon är en enhörning. Den har ett regnbågsfärgad horn och en vit kropp. Den bor i regnbågen och molnen.
L: – Men hur gömmer den sig för sina fiender i molnen om den har ett regnbågsfärgad horn och en vit kropp?
E: – Den gömmer hornet i regnbågen och kroppen i molnen så klart.
L: – Aha. Klurigt. Men hur kan den bo bland molnen och regnbågen då?
E: – Ja, just det, den måste ju ha vingar!
L: – Ja, men även om den har vingar så måste den ju få vara i vilande läge ibland. Även fåglar behöver få vila vingarna och sitta tryggt på en gren.
E: – Men då sitter den på regnbågen och på molnen.
L: – Men regnbågen och molnen är inte fast materia och på jorden har vi gravitation och allt dras ju ner mot marken.
E: – Ja, men min enhörning är lätt.
L: – Ja, men även lätta saker faller till marken. Se här (visar ett papper som faller till marken).
E: – Hmm. Ja.
L: – Men den kanske kan ha antigravitationsstoff runt kroppen. Vad tror du om det?
E: – Ja. Hörrni, vet ni vad, min enhörning har antigravitationsstoff runt kroppen för att ...

Här, mitt i processen, uppstår hållbart lärande. Elevens tänkande utvecklas, tankegångar vaknar till liv och när vi i ett senare skede för samtal om varför haren har olika färger på pälsen vid olika årstider så har vi skapat en förförståelse som gör att den rena faktakunskapen förankras bättre än om den förmedlats utan förankring i varför och den egna analysförmågan.

Andra spännande samtal med elever under denna process har handlat om hur vi kan göra det rimligt att djuret är odödligt om det endast finns fem stycken djur i hela världen och de föder fem ungar vart femte år. Det har handlat om hur ugglor kan vara djurets bästa vän trots att djuret bor i djungelträd. Att föra in rim och reson i en process där vi skapar fantasidjur med magiska och overkliga förmågor skulle kunna uppfattas som knepigt, men inte en enda gång har vi hamnat i diskussioner om vad som kan vara rimligt eller inte utifrån ett verkligt kontra overkligt perspektiv. Vi köpte alla den outtalade premissen om att allt vi använder från den "verkliga" världen måste kopplas till sin verklighet, medan vi kan laborera med det magiska och outforskade när vi för in nya premisser med hjälp av vår fantasi.

Projektet är ännu inte i hamn. Vi ska göra modeller av våra djur, skapa deras miljöer och placera modellerna där. Vi ska skriva en faktatext om vårt djur och göra våra egna Pokémonkort. De som hinner kommer också att spinna vidare på berättande texters strukturer och skapa en egen saga om sitt djur.

Varför just Pokémon, undrar du kanske? Svaret är enkelt – det har lockat till lärande. Det har också gett en ram att utgå ifrån för de elever som annars lätt hade fastnat i misstron mot sin egen fantasi. Här skapade vi byggnadsställningar att klättra i, för de som behövde det, och det har aldrig varit ett måste att klättra i ställningen. Den som velat hade lätt kunnat valt en annan väg.

Av Jacobi fick jag något ovärderligt – ett språk som förklarar hur jag tänker med min undervisning. Hittills har processen varit otroligt spännande. Jag har lärt mig så mycket om elevernas lust och deras förmågor. Arbetet har verkligen blivit formativt här och nu. I varje steg har vi kunnat bolla, utvärdera och utveckla tillsammans. Uppgiften har legat nära eleverna och det har kommit helt naturligt att lära och utvecklas i processen, via feedback från lärare och kamrater. Den naturliga invävningen av de formativa momenten har också gjort att det aldrig känts som en betungande extrauppgift. Jag har kunnat följa eleverna noga och nära, när de övat sina hållbara kunskaper och jag har hittat ett arbetssätt som inkluderar elever genom den stora flexibiliteten och genom att utgå ifrån deras intressen. Tillsammans leker vi in kunskapen. Och jag har aldrig haft så bra undervisning som nu.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här