Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Genom "cykler" ska elevernas läsförståelse utvecklas

Pia Kangas berättar om första tiden som förstelärare på gymnasieskolan Rytmus och hur hon använder sig av författaren Helen Timperleys metod "cykler" för att utveckla undervisningen.

När juli blev till augusti för snart två år sedan hade jag ovanligt många stressdrömmar. Mina stressdrömmar brukar vanligtvis dyka upp en vecka före terminsstart när hjärnan börjar förbereda sig för att varva upp igen efter en lång ledighet. De handlar antingen om att jag befinner mig inför en enorm elevgrupp, som förväntansfullt sitter i sina bänkar och väntar på att jag ska sätta igång lektionen, men jag har ingen aning om vilka eleverna är och jag har inte förberett någonting. Eller så handlar de om att jag springer runt i enorma korridorer som ser likadana ut och förgäves letar efter ett klassrum där jag ska ha min lektion, men jag kommer aldrig fram och klockan går.

Jag har haft dessa drömmar så länge som jag har varit lärare, men inför läsåret 13/14 var de extra många. Min gissning är att detta berodde på att jag hade varit föräldraledig och nu dessutom skulle kliva in i min roll som förstelärare på skolan.

En helt ny tjänst. Jag var först ut och ensam om uppdraget.

Dessutom hade vi fått en ny rektor (den åttonde sedan jag började jobba på skolan) som jag inte hade hunnit lära känna alls. På min skola är tjänsten som förstelärare dessutom tidsbegränsad, ett år i taget, så det gällde att prestera.

"Författaren Helen Timperley inspirerande mig till rollen"

Premissen var att den som innehade tjänsten skulle arbeta med skolutveckling och elevernas måluppfyllelse. Tillsammans med rektorn kom vi fram till att mitt uppdrag blev att skapa en plan för hur vi skulle jobba systematiskt med skolutveckling på vår skola de kommande åren och att ansvara för de pedagogiska diskussionerna under det innevarande läsåret. Som underlag för dessa samtal läste vi i kollegiet till exempel Utmärkt undervisning (2012) av Jan Håkansson och Daniel Sundberg, Att följa lärande (2013) av Dylan Wiliam och Det professionella lärandets inneboende kraft (2013) av Helen Timperley. Samtliga lärare blev kompenserade för det extra arbetet med tre kompdagar. Förmodligen inte tillräckligt, men alltid något. Jag är av den åsikten att ingen skolutveckling sker genom att en eller några lärare får en titel och eventuellt en liten nedsättning i tjänst. Samtliga lärare på en skola måste ju få ordentligt med tid för att jobba med skolutveckling om det verkligen ska fungera i praktiken.

Den sistnämnda boken inspirerade verkligen mig i mitt uppdrag som förstelärare.

Ett uppdrag som jag anser inte bara ska vara en löneförmån vars enda syfte är att öka yrkets attraktivitet, utan förhoppningsvis också leda till processer som bidrar till skolutvecklingen i stort.

Utveckla undervisningen genom "cykler"

Timperley skriver om lärares professionella lärande som en aktiv process som handlar om att systematiskt undersöka hur pass effektiva undervisningsmetoder är för elevernas engagemang, lärande och välbefinnande. Hennes modell för att utveckla undervisningen: ”Undersökande och kunskapsbildande cykler”, går ut på att lärarna själva identifierar och samarbetar kring pedagogiska utvecklingsområden i undervisningen, lär sig mer om specifika metoder för att förbättra elevernas resultat via aktuell forskning eller beprövad erfarenhet från andra kollegor, testar i undervisningen och slutligen utvärderar utfallet.

En i min mening fantastiskt bra metod som låter lärarna själva identifiera utvecklingsområden, vilket skapar engagemang då drivkraften för förändring kommer från lärarna själva.

Tanken är att vi ska bli experter på att identifiera sambanden mellan undervisningsmetoder och elevresultat, genom att jobba på detta systematiska sätt där reflektioner kring teorier varvas med praktisk tillämpning.

Fem ämneslag valde att testa metoden "cykler"

Inför detta läsår bestämde jag, i samråd med skolledningen, att några av ämneslagen på frivillig basis skulle testa att köra dessa ”cykler”. Förutsättningarna var att vi skulle få en uppstartsdag på förarbetsdagarna då vi dessutom fick åka iväg till en konferensanläggning för att verkligen kunna fokusera på att starta arbetet med cyklerna, en extra schemalagd mötestid i veckan, två ytterligare planeringsdagar under läsåret samt en liten budget för att kunna köpa in relevant litteratur eller bjuda in någon forskare/föreläsare till skolan. Vi blev fem ämneslag som ville testa: svenska, sång, engelska, estetisk kommunikation och musikproduktion.

På den första uppstartsdagen (på en fantastiskt fin konferensanläggning mitt i Stockholm, vilket vi lärare verkligen inte är bortskämda med) satte vi oss och började fundera på hur vi skulle implementera Timperleys cykler i vår vardag.

Frågor som blev centrala i ämneslagen

  • Vilka mål och kunskaper ville vi att eleverna skulle ha uppnått under cykelns gång?
  • Hur skulle vi koppla detta till kursplanerna och läroplanen?
  • Hur skulle tidsplanen se ut för cyklerna? Ville vi jobba med korta eller långa cykler?
  • Hur skulle våra cykler synka med terminsplanen, kursernas upplägg och delmoment?
  • Skulle alla ämneslärare göra samma sak, eller skulle några vara ”kontrollgrupp”?
  • Skulle vi arbeta med olika cykler i olika årskurser, eller fokusera på en elevgrupp?
  • Hur skulle vi lösa det praktiska kring de bitarna?
  • Vad behövde vi hjälp med? Av vem?
  • Vad vi behövde vi läsa på?
  • Fanns det någon relevant forskning att ta del av?
  • Hur skulle vi bäst mäta resultaten?


    "Vi valde att arbeta med elevernas läsförståelse"

  • Det utvecklingsområde som mitt arbetslag, svensklärarna, identifierade och valde att arbeta med var elevernas läsförståelse; dels utifrån att stora undersökningar såsom PISA visat att de svenska eleverna har halkat efter när det gäller läsförståelse, dels utifrån att anmärkningsvärt många av eleverna på de högskoleförberedande programmen fick underkänt på det nationella provet i svenska 3 förra läsåret. Vi själva upplevde också att våra elever i årskurs tre på gymnasiet hade påfallande dåligt resultat på det nationella provet våren 2014 – något som vi till viss del kunde se hade med bristande läsförståelse att göra.


    Dessutom är det ganska uppenbart att brister i elevernas läsförståelse påverkar deras möjlighet att tillgodogöra sig kunskaper i de andra ämnena på gymnasiet och, så småningom, högre studier.

    Vi insåg ganska snabbt att vi som gymnasielärare inte hade tillräcklig kunskap om eller erfarenhet av att jobba med lässtrategier eller läsutveckling och började således processen med att leta efter relevant litteratur/forskning om just detta. Vi delade upp läsningen, så att arbetsbördan skulle bli rimlig och läste lite olika publikationer/böcker bland annat: Att bedöma elevers läsförståelse (2013) av Barbro Westlund och Läsdidaktik –efter den första läsinlärningen (2014) av Astrid Roe. Vi kom ganska snabbt fram till att vi gillade Roes bok som kombinerade teori med handfasta tips och lät oss inspireras av Duke & Pearsons modell för hur läsundervisning kan gå till. Nedan ser du en kort beskrivning av den modell som vi testade att tillämpa.

    Läsundervisning i fem faser:

    1. Läraren beskriver och förklarar för eleverna
    2. Läraren demonstrerar strategin för eleverna
    3. Läraren och eleverna samarbetar om att öva strategin
    4. Eleverna övar i grupper under handledning
    5. Självständig användning av strategin. Lärarens roll som vägledare betonas.

    Vi bestämde sedan att vi ville börja med att skola in våra nya ettor och undervisa dem om lässtrategier redan tidigt på hösten så att de skulle kunna ha nytta av detta under resten av gymnasietiden.

    Mitt nästa blogginlägg kommer att handla om hur vi gjorde detta i praktiken tillsammans med våra ettor. Vad som fungerade bra och vad vi måste förbättra till nästa gång.

    PS Tack Björn Grafström, vän och tillika kollega på en annan gymnasieskola i Stockholm, som tipsade mig om Timperley när jag var ny förstelärare (och dessutom lite ringrostig efter ett antal månaders föräldraledighet) och febrilt letade efter relevant utbildningsvetenskaplig forskning som skulle kunna läsas med behållning av samtliga lärare på skolan – oavsett ämneskombination. DS

    Vill du veta mer om Pia? Du hittar hennes presentation här.

    Kommentera inlägget!

    Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

    Bli medlem

    eller logga in här