Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

En skola för var och en

Lika för alla eller olika för olika? Vilka sanningar döljer sig egentligen bakom de moderna samtalet om extra stöd och anpassningar?

Särskilt stöd var en återkommande punkt på många håll under Skolforum 2015 och något som verkar vara ett föregivettagande så fort vi talar om extra stöd/extra anpassningar/särskilt stöd är tesen "Det som är bra för elever i behov av stöd är bra för alla". Jag önskar problematisera detta lite.

Extra utmaningar och extra stöd

Jag vill påstå att det finns en elevgrupp vi ofta missar när vi talar om elever i behov i skolan, nämligen de som behöver extra utmaningar. Och jag håller inte riktigt med om att det stöd i form av repetitioner, långsamt tempo, precisa instruktioner med mera som en del av mina elever behöver är särskilt bra för mina elever som behöver extra utmaningar. "Det kan ju alla fall inte skada" tänker ju säkert någon, men jag vill mena att det kan det visst det. Hur många elever har vi inte i svenska skolan som, på grund av att de saknar utmaningar, tappar lusten till att gå i skolan, som blir ofokuserade och omotiverade, elever som faktiskt får ett oönskat beteende på grund av för lite stimulans. Vi behöver en skola för var och en och bara för att det är svårt att hitta effektiva former för inkluderande arbetssätt betyder det inte att vi kan gena. Vi måste helt enkelt hitta bättre sätt att göra det på!

Trygghet sitter i gynnsamma förhållningssätt - inte yttre strukturer

Ett annat föregivettagande i diskursen om specialundervisning vill jag mena är att elever behöver en mycket nogsamt struktur. Ett exempel på det är antagandet om att elever behöver veta vad som sker, när det ska ske, hur det ska ske, varför det ska ske, timme för timme. Det är klart att det kan vara så, att enskilda elever har dessa behov, men enligt min erfarenhet är det långt ifrån alla och långt ifrån så ofta som detta tas upp som en lösning.

Det här har jag skrivit om innan, på bloggen Glömstaresan eftersom vi på Glömstaskolan inte alls arbetar efter dessa förgivettaganden. Vi byter grupper och går inte igenom dagen. Vi startar inte dagen med en samling eller låter eleverna veta exakt vem de ska jobba med hela tiden. Vi har inte fasta platser och bestämda rum. Vi tror nämligen att tryggheten faktiskt inte sitter i de yttre strukturerna utan i förhållningssätts vi skapar tillsammans. Och när vi skapar trygghet och goda relationer så skapar vi de bästa förutsättningarna för en god lärmiljö. Vi har 30 elever av alla sorter och vi har en välfungerande och trygg grupp. Även de elever som kom till oss där det fanns vuxna föreställningar om just behoven av struktur funkar mycket bra i den miljö vi skapat och jag är helt säker på att det handlar om att vi bygger en begriplig och meningsfull miljö genom ett ansvarstagande och nära förhållningssätt bland alla inblandade i verksamheten.

Fröken Ann

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här