Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

En lärares dilemma

Vad är mitt uppdrag? Vad kan jag rymma inom min anmodan och vad har jag för ansvar gentemot skolan och eleverna?

Vem sätter agendan, och hur lyckas en att få med alla på samma tåg - som rent praktiskt och faktiskt är en förutsättning för allt utvecklingsarbete?

De senaste åren har jag grubblat mycket på dessa frågor då grundskolan av idag är så mycket mer än en plats för reell ämneskunskap. Vi lärare och pedagoger inom grundskolan har ett fostransansvar som gäller för diverse samhälleliga och kulturella sfärer - och som ibland felaktigt uppfattas och tolkas som en lärares förmåga till ordning och reda!

Grundskolans läroplan innehåller tre delar: skolans värdegrund och uppdrag, övergripande mål och riktlinjer för utbildningen samt kursplaner som kompletteras med kunskapskrav: 1. Skolans värdegrund och uppdrag - som behandlar demokratins grunder. 2. Övergripande mål och riktlinjer 2.1 Normer och värden 2.2 Kunskaper 2:3 Elevernas ansvar och inflytande 2.4 Skola och hem 2.5 Övergång och samverkan 2.6 Skolan och omvärlden 2.7 Bedömning och betyg 2.8 Rektorns ansvar


För mig personligen är de här delarna självklara, och en av anledningarna till valet att arbeta på högstadiet. Det finns ett intresse i att vara en del i det som är grundläggande värdegrundsarbete. Att lotsa och möta eleverna i sin kunskapsinlärning men även i konflikter, i samråd, och genom den ibland tröttsamma vardagen. Mina ämnen bild och svenska ligger också nära tillhands för att just diskutera kring känslor, identitet och föra samtal om hur andra människor känner och tänker.

“Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts”.

Så står det i inledningen för kursplanen i svenska (Lgr 11) . Vackra symboliska ord som känns relevanta att ta till sig som lärare. När det svajar i ens lärarliv, faktiskt påminna sig om att även svåra och tuffa saker är en del av en utveckling- och kunskapsprocess för eleverna. Jag har ibland tänkt att jag har världens svåraste jobb och kan jag någonsin förlita mig på att jag kan förhålla mig till min kunskap på ett utvecklingsbenäget sätt? Vila mig i det? Nej det kan jag faktiskt inte, det är oerhört viktigt att aldrig stanna i det bekväma.

Istället måste varje lärare stå i relation till omvärlden på samma sätt som vi kräver av våra elever enligt kunskapskraven. I exempelvis kunskapskraven i både svenska och bild står det att eleverna ska kunna resonera och förhålla sig till sin samtid och tolka dess budskap.

Det är av vikt att motarbeta att resignera och rent faktiskt ingår det i det normkritiska förhållningssättet. Att fokusera på normer och maktstrukturer och vilka konsekvenser dessa får för exempelvis eleverna. En förälder berättade för ett tag sedan om att det under en lektion i spanska skrattats åt det spanska ordet för färgen svart utan någon som helst diskussion från lärarens sida. Det är lätt hänt, att inte orka som lärare att ta upp alla situationer där värdegrundsfrågornas innehåll bryts - det är dock vårt ansvar. Gunilla Molloy (Docent i svenska med didaktisk inriktning vid Stockholms universitet) uppmärksammade mig på (när hon var min handledare i Skolverkets satsning handledning för jämställdhet och kunskap) om att om det någon gång råder tveksamhet inför exempelvis en kränkande situation: vrid på perspektiven! Snurra runt och använd samma situation i relation till dina kollegor. Hade vi accepterat att en lärare kallar sin kollega för "fitta" exempelvis?

Det händer väldigt ofta att elever kommer och vill visa upp texter de skrivit, foton de tagit, illustrationer de gjort, musik de skapat. Allt som oftast hänger vi kvar i klassrummet efter lektionens slut, eller står och babblar i korridoren, och vi diskuterar allt från rent pedagogiska frågor, teveserier, kompisar till mer abstrakta existentiella dilemman som exempelvis svarta hål. Skulle en liten framställd svart materia kunna växa och så småningom sluka hela jorden? Häromdagen dröjde sig några elever kvar i bildsalen och berättade om en fest dit oinbjudna dykt upp och hur festen urartade. Hur rädda de varit, och eleverna relaterade till en bok som vi läst i sjuan, och att det vid det tillfället upplevts som främmande, men att de nu förstod precis exakt.

Samtalen handlar om vardagliga små utbyten av och kring livet men också om att eleverna i kontaktskapande relationer bygger möjligheter till att stärka deras delaktighet i skolans värld, trygga sin vardag.

Varje skolvecka innehåller flera sådana möten, samtal. Kommunikativa situationer som förhoppningsvis blir en del av elevernas inlärningsprocess och förståelse för värdegrundsfrågor. Det är ett privilegium att få närvara som vuxen, att lyssna, bekräfta och ibland förfasas (!!!) och alla dessa konversationer skapar utrymme att genom språket (och konsten) utveckla “identitet, uttrycka känslor och tankar" och att förstå "hur andra känner och tänker” - och det är precis det som är en del av mitt uppdrag!

Inom denna lärarroll ryms således den normkritiska pedagogiken som en vägledning när mina egna begränsade hjärnbanor inte vill tänka nytt, eller om. Jag utmanas att granska vilka normer som jag förmedlar som lärare till mina elever - det ingår - att kritiskt granska min egen roll i normskapandet.

Men att kritiskt granska sin undervisning, och sin roll som pedagog, det skapar också de dilemman som jag inledningsvis beskriver. Dagar kantade av tvivel och tveksamhet kring möjligheterna till att förändra strukturer som ibland känns inristade i skolvärldens fyrkantiga väggar (och som i viss mån även samhället utanför upprätthåller). Därför är den skönlitterära läsningen så fantastisk då den skapar möjlighet till narrativ fantasi och perspektivbyte, och de samtal som förs kring litteratur, kultur och konst blir så oerhört viktiga. Ibland fyller mina elevers tankar om världen mig med så mycket framtidshopp och ömhet att jag helt glömmer bort tid och rum. De dagarna svävar jag hem fullkomligt övertygad om att jag har världens viktigaste och roligaste jobb.



Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här