Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Jag efterbildar - du är min förebild!

Trots all vilja i världen hinner inte lärare kompensera för de hårda harangerna barn får med sig från sociala medier och andra livssammanhang. Vi, alla vuxna, har ett enormt ansvar för våra barn, vår framtid. Vilket förtroende och ansvar vi har eftersom vi förebildar och barn efterbildar.

Hur visste du hur du skulle göra när ni skulle lägga till med båten? frågade jag sonen.
- Det var inte så svårt. Jag har sett hur du har gjort så jag efterbildade dig. Du är ju min förebild.

Tänk att få vara någons förebild! Att vara någons förebild är stort och det är ett starkt redskap i klassrummet. Det är konstaterat många gånger att barn gör som vi gör, inte som vi säger. Vi jobbade med upphovsrätt av bilder som vi skulle använda till digitala texter. Jag hade i sedvanlig ordning haft en genomgång om det innan. Eleverna fick se en film jag gjort om lässtrategier och jag berättade att jag kontaktat förlaget och frågat om jag fick använda bilderna i min film. Helt plötsligt hade jag barn som kom och bad om att få låna telefonen för de skulle be om lov att få använda bilder. Barn gör som vi gör inte som vi säger!

En lärares vardag handlar inte bara om arbetet i klassrummet. En lärares vardag handlar om så mycket mer än att visa på modeller och skapa förutsättningar för lärande av ämneskunskaper och strategier. Det är inte bara i klassrummet det blir viktigt utan lika viktigt på rasten genom att visa på hur man kan hantera konflikter som uppstår. Vi visar modeller för samtal för att elever själva ska få redskap för att hantera det som sker. Vi skapar utrymme för att var och en ska se sin del i konflikten och ta lärdom av det för att kunna handla på ett annat sätt nästa gång. Det här inte lätt och det tar tid. Men det här är en stor del av en lärares vardag. Det jag har funderat mycket på är de barnen efterbildar och som jag ser spår av på skolgården.

Jag är helt säker på att barn i alla tider har testat gränser i bemötande vad det gäller språk och beteende på skolgårdar, i alla fall har jag sett det under mina 20 år som lärare. Det som jag nu funderar på är om det inte finns många fler röster med in på skolgården som gör att det som inte är ok känns ok för att man har hört det hos vuxna. När barn blir kränkta och ledsna för att kompisen säger "du har tur när du spelar bandy" eller "Skärp dig - sopa" och mejlen svämmar över om kommentarer och tyckanden kring barns beteende, så jobbar jag som pedagog med det sociala samspelet för att alla ska må bra och däremellan svarar på mejl allt vad jag kan. Då börjar jag fundera på vilka röster som mer finns med in på bandyplanen eller fotbollsplanen. Barn har nog i alla tider testat gränser för vad som är tillåtet att säga och göra. Ibland kan jag fundera på om det är så lätt att veta vad som är ok eller inte när man är barn idag och ser hur vuxna agerar. Barn finns på nätet där vuxna skriver hemska kommentarer, ser tv program med vuxna deltagare som ska spela ut varandra, går på idrottsmatcher där språket många gånger inte alls är vackert eller är på pojklagsmatcher där föräldrarna i motståndar laget skriker "åh vilken tur" när bollen trillar in i deras mål – det här tror jag gör att det är en ännu större utmaning att jobba med många barn i en grupp idag.

Det är aldrig okej med alla dess kommentarer och hårda sätt att bemöta varandra och det är mitt uppdrag att visa på andra sätt att kommunicera, öka försåelsen för att vi är olika, se varandras starka sidor, och skapa ett klimat där alla trivs och mår bra. Det är en stor utmaning, och frågan är om den inte blivit större med tanke på alla de röster som verkar följa med in i barnens skoldag.

Som lärare hinner man inte trots all vilja i världen kompensera upp för de hårda harangerna barn får med sig från sociala medier och andra livssammanhang utanför. Det blir viktigt med ett samarbete mellan alla vuxna som finns kring barnen.

Det är kanske dags att vi alla börjar funderar på vad det är vi som förebilder visar för de yngre generationerna och att vi ser det som allas vuxnas gemensamma uppdrag - ett tillsammans uppdrag!

Vi, alla vuxna, har ett enormt ansvar för våra barn, vår framtid och det tror jag många glömmer när de t ex står och skriker hårda nedsättande ord åt domare och spelare på hockeymatchen och 7-åringar står bredvid.

Sonens yttryck är något att fundera på i alla sammanhang tänker jag: barn efterbildar och vuxna förebildar.


Nyfiken på att veta mer om Therese?

Läs mer i hennes presentation eller i hennes blogg, ThereseLinner - att lära tillsammans. Du kan även följa henne på Twitter: @anthlin

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här