Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Det bästa för oss alla

Det bästa just nu med läraryrket 1 – högklassig fortbildning och undervisningskraft

Klockan 08:46 i tisdags morse ljöd Bonnier Conference Centers dimmade ljusgård av ett pedagogiskt sorl, förväntningarna inför dagen gjorde volter i luften. Dialekter och några resväskor i ett hörn avslöjade att många rest långt. Eftersom jag var där ensam kunde jag vara lite av en fluga på väggen. Jag pausade inte när det var fika eller lunch. Jag lyssnade till samtal kollegor och främlingar emellan. Ibland kunde jag inte låta bli att delta, men mest höll jag mig för mig själv. Jag blev lycklig och stolt över det jag fick bevittna. Så mycket kompetens! Så mycket engagemang! Sådan undervisningskraft! Sammansvetsande, utvecklande samtal; ”Då tänker vi lika! Så här gör jag… Hur för vi över det här till undervisningen?” Vi behöver fler av sådana här samtal för att kunna växa tillsammans. Jag har både fantastiska och kompetenta kollegor på Abrahamsbergsskolan och just därför kommer jag aldrig att sluta önska oss mer tid för lärande samtal. Lärande samtal, som kan vara allt från gemensam planering för temaområdet som ska påbörjas till att tala om hur vi inspirerar våra elever till att skriva. Jag gissar att du har koll på att feedback lärare till lärare ligger i toppen på Hatties lista över vad som påverkar elevers studieresultat.

Föreläsningen då? kanske du undrar. Den som satte igång så många spännande samtal. Hur var den? Vem var det som föreläste?

lifelong learning

PISA eller LIVET

Föreläsaren pratade mycket om;

Lära för livet. Att vi glömmer det i Sverige, för tillfället, och bara fokuserar på PISA-resultaten och på hur vi ska få ett mycket bättre resultat nästa gång. Han tycker det är bra att testa elever OM det handlar om att man t ex vill se vilka förkunskaper de har. På så sätt kan man planera sin undervisning och individualisera bättre. Han liknade prov med yxor. Hur bra de är - beror på hur de används. Hur eleverna lyckas i förhållande till sina klasskamrater borde vara helt ointressant – så länge de utvecklas och vi lärare ser framsteg! Tänkvärt: Det är viktigt att lyfta och utmana de som gör stora framsteg men inte kommit så långt i sin språkutveckling. Men det är också viktigt att lyfta och utmana dem som inte gör några framsteg i toppen!

fortbildning om framsteg

fortbildning om framsteg

”Teachers set the culture of their class rooms!” Så sant. Så befriande att höra. Alltså inte eleverna. Inte curlande föräldrar. Inte… Vi behöver absolut diskutera vad/vilka som påverkar oss utifrån och hur vi kan hjälpa varandra när vi känner att klassrumsklimatet förändras i fel riktning.

The learning pit. Vi fick en inspirerande vandring i gropen. När eleverna möter en tuff utmaning i sitt lärande vinglar de ner i gropen och det kanske tar tid för dem att ta sig upp. Men till slut händer det! Stolta om än utmattade kan de titta tillbaka på sin ansträngande klättring. En av våra viktigaste uppgifter i skolan är att lära våra elever att mentalt arbete är ansträngande. Ge aldrig upp – enjoy the wobble som James Nottingham själv uttryckte det. Jag vet att du redan nu har gissat att det var han som föreläste. Slutligen; ställ dig frågan om de som klarar det mesta i ditt klassrum får tillräckligt med utmaningar. Om de klättrar ner i gropen tillräckligt ofta. Det tänker jag göra.

learning pit


Det bästa just nu med läraryrket 2 – resorna till landet Narnia

Några gånger varje vecka får jag resa till landet Narnia. Mitt uppdrag som förstelärare är läs- och skrivutveckling och just nu arbetar jag tillsammans med treorna för att alla ska kunna använda läsförståelsestrategierna naturligt i sin självständiga läsning (det händer så mycket i eleverna när de läser, så det kan omöjligt kallas tyst läsning). Högläsningen är helig och schemalagd. När jag läser högt är jag en modell för lärande och pausar när vi behöver diskutera något;

”Stopp! Nu måste vi reda ut en oklarhet Vad betyder etter? ”

”Stopp! Jag vill att ni blundar medan jag läser beskrivningen av herr Tumnus hem. Se om ni får några tydliga inre bilder.”

”Stopp! Vad säger det här stycket oss om drottningens personlighet? Vad kan vi läsa mellan raderna?”

Läsförståelsestrategierna ger oss möjlighet att djupdyka ner i berättelsen. På riktigt. Vi simmar vid botten nu, under nästan varje lästillfälle. Tidigare snorklade vi runt lite på ytan. Det är häftigt att vi behöver större och större syrgastuber för varje tillfälle. Vi vill stanna länge under ytan, även om snön viner i våra ansikten :-).

gemensam läsupplevelse

dokumentation över den gemensamma läsupplevelsen

Vi förutspår, gör inferenser, skapar inre bilder, kopplar berättelsen till egna erfarenheter, förklarar nya ord och uttryck, reder ut oklarheter, aktiverar våra förkunskaper, sammanfattar det lästa, plockar ut nyckelord och ställer frågor på texten. Häpnadsväckande och klurigt hur eleverna klurar ut.

Förra veckan räckte en elev upp handen under högläsningen. Vi pausade, som vi alltid gör när vi läser. Han förklarade att han var ”lite detektiv nu” och trodde att barnen i berättelsen bara kunde gå in en åt gången i klädskåpet för att något magiskt skulle hända. Då utbrast en annan elev; ” Men nu förutspår du ju! Då är du ju spågumma och inte detektiv!”.

Slutligen, det blev ramaskri i klassrummet när en elev högljutt avslöjade mig häromdagen efter att ha sneglat mig över axeln och ner i boken;

”Skriver du i boken???!!!”. Jag fick förklara att jag tjuvläser kapitlet hemma och skriver saker som jag vill att vi pratar om tillsammans i skolan, direkt i boken.

Mellan dig och mig så började jag i höstas med post-it-lappar som till slut var spridda över skolan likt brödsmulorna i ”Hans och Greta”. I boken lever planeringen av läsförståelsestrategierna kanske lika länge som den sagan? :-)

dykcertifikat

dykcertifikat


Tips för tid. Då ska jag försöka svinga mitt trollspö och ge er lite tid över, som ni verkligen förtjänar. Ett av svaren är undersöka fel/kompisrättning.

  • Mina elever lägger sin matematikbok på vår samlingsmatta när de har räknat färdigt sina sidor.
  • Nästa elev som är klar går till mattan, tar med sig boken som ligger där och hämtar sin kompis. Sedan kompisrättar de sidorna tillsammans. Har de olika svar på några uppgifter får de kontrollera sina uträkningar och komma överens om gemensamma svar.
  • När alla har rättat ses vi i samlingsringen och undersöker våra fel tillsammans. Vad blev fel? Varför då? Vilken var tankevurpan? Vad har vi lärt oss? Vi förtydligar på whiteboardtavlan.

Jag har kompisrättat/undersökt fel med min klass (går nu i årskurs 3) sedan de gick i årskurs 1. Jag har inte rättat en enda matematikbok på två och ett halvt år och har ännu bättre koll på mina elevers styrkor och svagheter. Detta tack vare att vi undersöker felen gemensamt! Något vi dessutom fått, tack vare detta, är ett tillåtande klassrumsklimat. Något mer? Jo. Jag försöker styra det så att rättningsparen varierar. Feedback elev-elev är underskattad. Många stjärnögon tänds under samarbetet med en som också undrar, en som kan förklara allt eller kanske en som inte förstått alls…


Förstelärartankar

Det här är mitt andra år som förstelärare. Förra året var det mycket enjoy the wobble i lärgropen, eller kanske t o m – var ligger lärgropen? Jag tror att vi alla har klättrat upp nu och lärt oss massor på vägen. På min skola har vi förstelärare främst hållit i fortbildning av kollegiet på studiedagar och konferenstid, både intern och extern. Vi träffas en gång varje månad, tillsammans med arbetslagledare och skolledning. Det är jag glad för eftersom tid är en utmaning. När jag tittar tillbaka ser jag att vi verkligen försökt tänka på att skapa stunder som ska ge våra kollegor något att bära med sig. I vår ser vi fram mot ett besök av Barbro Westlund samt askultation i varandras öppna klassrum. Så, avsatt tid till försteläraruppdraget eller inte avsatt tid – det är frågan. Jag tror att vi behöver tid för att kunna planera och arbeta mot gemensamma mål om vi ska göra någon skillnad, i det större perspektivet, för våra kollegor. Kollegor som så klart har åsikter om oss, positiva och negativa. Får vi förstelärare mer avsatt tid för vårt uppdrag så tror jag att de flesta åsikter från dem skulle bli ännu mer konstruktiva och positiva - eftersom vi skulle ha möjlighet att utföra ett ännu bättre jobb. För oss alla.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här