Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Bedömning, en evig fråga ...

Vår i klassrummet, på väg!

Vår i klassrummet, på väg!

Nej, under ledning av icke legitimerade lärare, eller ingen ledning alls, sysselsätts eleverna ofta med uppgifter de redan kan. Värdefull garanterad undervisningstid rinner iväg, läraren är stressad och oftast (inte alltid) får hen inte veta något hen inte vet.

Vid det här laget har jag läst otaliga böcker, artiklar och andra texter som rör bedömning. Själv har jag förstås också varit utsatt för bedömning och är fortfarande det. Efter en nära 45 årig karriär som lärare bedöms jag inför lönesättning efter ett antal kriterier som någon arbetat fram. När det rör elever och bedömning av skolarbete är det många olika forskare som har lagt ner jobb på att utveckla och optimera bedömningsverktyg. Lika många har kommit fram till att det är den formativa bedömningen i dialog med eleven och med fokus på hur uppgiften utförts och vilket nästa steg är, som är det som bär frukt.Många är också de forskningsresultat som visar hur man reagerar på bedömning av olika slag. Ingen tycks ha kommit fram till den optimala bedömningen helt rätt i tid och så länge det är så kommer detta ämne att av och till vara en het debattfråga.

Jag växte upp med bra betyg, mycket slit, men ändå med relativt lätt för mig i skolan. Det faktum gör nog att jag egentligen är för betyg/bedömning i varje fall som ett kvitto på att elever tar skolan på allvar och lägger ner jobb på att lära sig det som läroplanen betraktar som nödvändigt. Eller är jag det??!

Efter så många år i yrket står jag nu inför faktum, jag ska formellt bedöma och förmedla den bedömningen till elever och föräldrar i ”kryssform” i en digital plattform som har mycket övrigt att önska. Kryssmarkeringarna är inte tydligt differentierade, språket är svårtolkat och tekniken krånglar, så många saker som indirekt påverkar bedömningsarbetet.

Rubriken i läroplanen är ”Kunskapskrav för godtagbara kunskaper i årskurs tre”, en rubrik som ganska tydligt talar om att det är i årskurs tre som eleverna ska bedömas summativt. Så frågan är vem som kommit fram till att vi ska bedöma eleverna efter varje avslutat arbetsområde. Innan alla fina ord kom in i mitt liv brukade jag kalla den formativa bedömning, som dagligen görs i klassrummet under arbetets gång för ryggmärgsbedömning. Den innefattade det jag såg och hörde dagligen och som låg till grund för min fortsatta differentierade undervisning ( undervisning anpassad med hänsyn tagen till många olika variabler) och dialogen med barn och föräldrar.

Den dialogen är väl det som gör att många av oss är kvar i yrket. I den formativa dialogen utvecklas både jag och mina elever, det gör vi knappast genom att fundera över vad följande formulering möjligen kan innebära för deras framtid.

”Eleven behöver utveckla vidare sin förmåga …”

Hur får man t ex en sjuåring att förstå att hen har icke godtagbara kunskaper när det gäller kunskapskravet i no/vatten. Ord och begrepp som avdunsta, kondensera, stelna är svåra även om man fått hjälp att relatera till egna erfarenheter, ställt hypoteser, laborerat och haft samtal kring många olika texter som handlat om vatten i en eller annan form. Jag vet av erfarenhet att alla dessa begrepp kommer och går under lågstadiets tre år (och även senare), jag vet att med repetition och ökad ålder och större insikt kommer de flesta att ha godtagbara kunskaper efter tre år så varför tvinga mig att bedöma efter tre veckor?! I Lgr 11:as kunskapskrav finns två meningar som berör vatten: … ge exempel på egenskaper hos vatten …, … samt separera lösningar och blandningar med olika metoder … I det centrala innehållet berörs vatten med några fler formuleringar kring bl a vattnets tre olika faser.

Vänta nu vad är egentligen vattnets egenskaper, kallt, varmt, sött, salt eller att det kan uppträda som gas, flytande och fast?? Beroende på hur jag tolkar läroplanen kommer de godtagbara kunskaperna att vara lättare eller svårare att uppnå. Parallellt arbetar vi med adjektiven som beskriver vattnets egenskaper. När och hur ska jag bedöma det arbete, inte efter tre veckor med vatten i alla fall.

I alla mina planeringar/bedömningar tvingas jag nu upprepa kunskapskrav och formuleringar från det centrala innehållet för allt ingår i allt, allt utvecklas i det ämnesintegrerade arbetssättet som förespråkas av alla just nu och kunskaper tar tid att befästa.

Jag har full förståelse för att problematiken ser olika ut beroende på vilket på vilket stadium/i vilken skolform man arbetar och beroende på vilken funktion bedömningen ska ha, urvals, diagnostiserande, motiverande eller utvärderande och respekt för det. Frågan är bara varför vi i differentieringens tidevarv måste ha en icke differentierad syn på bedömning. Varför måste unga elever bedömas på samma sätt som vuxna?

Gunilla

www.filuren.nu

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här