Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Förstelärarbloggen

Barnlitteraturen kan bli den fasta punkt med vilken vi kan rubba världen!

-Mitt arbete handlar bland annat om att förbinda verksamheten med forskningen och just att läsa pedagogisk litteratur är kanske en arbetsuppgift som är svårare att prioritera, skriver gästbloggaren och lektorn Per Norlin.

-Mitt arbete handlar bland annat om att förbinda verksamheten med forskningen och just att läsa pedagogisk litteratur är kanske en arbetsuppgift som är svårare att prioritera, skriver gästbloggaren och lektorn Per Norlin.

Lektorn Per Norlin i Södertälje kommun gästskriver i förstelärarbloggen. Inom ramen för sin lektorstjänst har han tillsammans med pedagoger från alla förskoleområden och modersmålslärare i förskolan bland annat kunnat pröva nya idéer för läsandet av bildböcker.

Jag arbetar sedan årsskiftet som lektor i Södertälje kommun och jag delar min tid på tre lika delar: en del för förskolan i något som heter Språk- och kunskapsnätverket, en för förskoleklasserna och dessutom är jag vid sidan om adjungerad lärare på Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet, där man utbildar förskollärare.

Så blev jag lektor

Jag fick min lektorstjänst efter tips av min chef Maria Widestrand att söka en forskarskola för förskollärare, och fick under 2,5 år skriva en licentiatuppsats på Uppsala universitet. Där gjorde jag en forskningsstudie om bilderboken i förskolan. 

Vid sidan om det jobbade jag som projektledare för ett integrations-, hembygds- och litteraturprojekt i Östertälje förskoleområde. Vi kopplade ihop förskolor från olika bostadsområden som fick skriva meddelanden till varandra, besöka gemensamma lekplatser och skicka en bokkoffert mellan avdelningarna som man använde för att skapa en dialog om bilderböckerna mellan barngrupperna. Projektet blev uppmärksammat bland annat med ”Fem-i-tolvpriset” och vi fick fylla hela konsthallen med en jätteutställning med stöd av Kulturrådet, om våra barn och deras meddelanden. 

Det här ledde nog till att man ville att jag skulle jobba vidare med förskoleutveckling sammantaget med att F-3 satsningen i skolan innebär att det behövs någon som engagerar sig specifikt mot förskoleklass.

Förstelärare och lektorer viktiga

Jag tycker att många beskriver förskolan som en skolform där lärarna är pigga på att utveckla sin verksamhet och man kan se så mycket positiv förskoleutveckling. Södertälje har också anställt många atelieristor och pedagogistor som jag tror kommer att få oss att skjuta fart ytterligare.

Mitt arbete handlar bland annat om att förbinda verksamheten med forskningen och just att läsa pedagogisk litteratur är kanske en arbetsuppgift som är svårare att prioritera. Inom mitt område, literacy och läsforskning kan man konstatera efter en enkätundersökning vi har gjort, att vi är bra i förskolan i Södertälje på att läsa böcker för barnen. Vi är litteraturbrukare, men inte litteraturvetare.

Det här har lektorstjänsten inneburit för mig

Vi har i vårt nätverk med pedagoger från alla förskoleområden och modersmålslärare i förskolan ett fantastiskt projekt, där vi under ett års tid arbetat med att pröva nya idéer för läsandet av bilderböcker. Vi kallar det ”Södertälje läser, leker och pratar bok”. Där har vi läst mycket om olika forskningsstudier. 

Två läsforskare, Caroline Liberg och Judit Langer, har varit en utgångspunkt för min egen idé om något jag kallar sammansmälta föreställningsvärldar, där vi tittar på hur specifikt förskolebarn gör när de tar till sig en bilderbok. En bok som blir läst, lekt och samtalat om på många olika roliga och värdefulla sätt tror vi blir en väldigt speciell kunskapskälla. Varje läsning gör barnen antagligen en ny tolkning av boken och varje samtal väcker nya ingångar till deras egna erfarenheter. 

Med lekarna kring boken och i samarbetet med föräldrar, kan på så sätt litteraturen bli den fasta punkt med vilken vi kan förändra världen!

Det här arbetet och alla erfarenheter pedagogerna samlat under ett års tid skulle inte vara möjligt att sammanfatta om inte någon fått det som arbetsuppgift – det blir mitt jobb. I förlängningen hoppas vi att få kunna bidra till att Södertäljes förskolor skaffar sig ett program för sitt litteraturarbete.

Arbetet mot förskoleklasser är på ett annat sätt i sin linda och väntar på att få sin fasta form. Jag prövar mig fram med pedagogerna, läser och undersöker vad förskoleklassen har blivit sedan jag jobbat senast med det.

Ett större och mer övergripande ansvar

Jag tar ett större, eller snarare mer övergripande ansvar och kan också få tid till det, vilket är en fantastiskt spännande arbetsuppgift. Att lämna det direkta arbetet med barn är ett minus, man får nog akta sig så man inte blir ”förgubbad”, men min förhoppning är att kunna se mitt uppdrag som ett levande arbete. Det kanske är LEK-tor jag är?

Föräldrar och barn tror jag är rektor

Jag tror att risken är stor att jag som man i förskolan får mer uppmärksamhet och respons än kvinnor som är lika hängivna och seriösa. Jag känner att jag alltid blivit lyssnad på i förskolesammanhang, men en akademisk vidareutbildning och en position som lektor har gett mig en känsla av att folk lyssnar på, och pratar med mig, med större allvar. Jag har aldrig varit så mycket ledartyp utan mer inspiratör. 

Efter 30 år i förskolan känner jag ändå alltid att vi gör det tillsammans och responsen är nog att många blivit glada för att vi fått en förskolelektor. Föräldrar och barn tror att jag är en rektor.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här