Lärarförbundet

Att lyfta lite i taget

Hur kan ökad förståelse för hjärnans funktion bli en tillgång i skolarbetet? Hur lockar man barn till att berätta ur hjärtat? Ellinor Lundsten, förstelärare inom grundskolan med inriktning på läs- och skrivutveckling, skriver om vad som fångade henne på SETT-mässan och Läs- och skrivdagen.


Under två hela dagar har jag haft förmånen att besöka olika läroplatser för att få ny input till min lärarprofession. Hjärnan älskar tiden som bara plötsligt finns där.

Minuter att reflektera över vem jag är som lärare.

Minuter att reflektera över vem jag är som lärare. Timmar till att sortera, värdera och jämföra ny kunskap med allt jag redan vet och bär med mig. Hjärtat känner direkt när föreläsarna träffar rätt, i hela kroppen. Ny kunskap gör det med oss lärare. Vi blir nästan som barn på julafton när vi får ja till att gå på den där efterlängtade fortbildningsdagen. Därför går vi alltid all-in väl där. I den alltid långa kön till toaletten- pågår utveckling. I samtalet med kollegorna - pågår utveckling. Hemma efteråt, när vi packar upp massor av fina foldrar och utdrag ur läromedel som väckt vårt intresse - pågår utveckling.

När jag tänker tillbaka på SETT-mässan känner jag mig mycket nöjd och lite full i skratt. För det var inga nya appar eller digitala listigheter som träffade mig och mina kollegor rakt i hjärtat där. Tvärt. Om.



Något för hjärnan

Vi golvades av Skapaskolans arbete med hjärnkunskap och hjärnträning. Christer Holger (grundare och verksamhetschef) och Louise Hellbom (hälsopedagog) berättade behagligt om hur ökad förståelse för hjärnans funktion, hjärnsmarta vanor, meditation och mental träning/fysisk aktivitet blir en tillgång i skolarbetet. Den moderna hjärnforskningen har ökat förståelsen kring eleverna på så många olika sätt. Samtidigt lever vi i en allt tekniksnabbare värld som påverkar vad eleverna behöver för att må bra och lyckas i livet. Underbart att lära eleverna att deras sätt att tänka påverkar hjärnan! Vi vill också börja träna hjärna tillsammans med våra elever på Abrahamsbergsskolan. Rikta uppmärksamhet. Mindsetta. Helst redan i går! Då har vi bockat av hjärnan.

Dags för hjärtat då. Det fanns det mycket av på årets Läs- och skrivdagen;



Något för hjärtat

Dagens huvudtalare, Georgia Heard, kommer jag att bära med mig mycket länge. I hjärtat. Georgia är lärarutbildare, föreläsare, författare, poet och en av grundarna till The Teachers Collage, på Columbia University, New York. Hon berättade om sitt arbete med Heartmaps – autentiskt och kreativt skrivande. Hur hon hittat ett sätt för eleverna att planera sina texter på ett strukturerat sätt som på riktigt engagerar. Lockat dem att berätta från hjärtat. Utmanat dem till att tidigt hitta sin egen berättarröst.

Hon pratade mycket om hur poesi utvecklar barns skrivande. Så coolt - och vilken kontrast till alla "fylleri-böcker" som attackerar oss lärare i skolvärlden. Där finns det utrymme för noll berättarröst Jag tror att Georgias ord landade så mjukt i hjärtat för att jag undervisar skrivning på ett liknande sätt. Jag inspirerar barnen med något att utgå ifrån innan de sätter igång. Inte i en planering i form av ett hjärta, som Georgia. Utan i form av bildserier, text och språksamtal. Tänk vad skrivutvecklingen blommar när man avsätter tid till att inspirera, coacha, följa upp, utmana och uppmana skribenten att hitta sin egen berättarröst. Jag häpnade själv över resultatet! Hjärtat check.

Om jag slutligen ska vara lite cowboy, svinga mitt lasso och sammanfatta fortbildningsdagarna - så känns det lite så här;



Vi står inför en stor digital utmaning.

Fritt fall för många.

Finns ingen bättre tid.

Än just nu.

Att låta hjärta och hjärna.

Innan du slår i marken.

Fånga upp dig.

Lyfta lite i taget.

För att utvecklas tillsammans.

:://Ellinor

Podtips; Holger & Hellbom Hjärnkunskap

Boktips; G. Heard "Heartmaps – elevens väg till autentiskt och kreativt och skrivande"

Att läsa viktigare än någonsin!

Många pedagogiska digitala möjligheter erbjuder också genvägar och texten som behöver läsas sätter knappast uthålligheten på prov. Låt oss stå upp för en kombination av traditionell bok och lärplatta i skolan. Låt oss göra läsandet varierat och spännande! skriver Gunilla Daveus, lågstadielärare.

Plötsligt, kan det verka som, det faktum att läsning är på allas läppar och i alla medier. Men för oss som varit med ett tag och insett att läsning egentligen alltid varit “icke förhandlingsbart” i skolan är det bara en bekräftelse på hur rätt vi haft.

Nu senast vill Ann-Marie Körling väcka läshungern bland våra barn och unga. Martin Ingvar har ju länge gått i bräschen för ett ökat läsande och kan nog sägas stå fast vid det när han i en intervju hävdar att lärplattor och tv tittande ger barn IQ-brist.

För visst är det så att med boken i handen och högläsningen som verktyg kommer samtalet MED istället för de digitala verktygens “samtal” TILL. (SvD Perfect guide)

Läsandet kan användas för olika syften

Som på så många andra skolor i landet har vi den här terminen en stund när alla läser, vuxna som barn, på vår skola. Ett lugn sprider sig i rummet och faktiskt även inombords denna stund. Förutom att sprida lugn kan ju läsandet användas för olika syften. Att läsa tillsammans ger möjlighet att dela med sig av erfarenheter utifrån det lästa, lära sig nya ord och begrepp, befästa ämneskunskaper, förklara och få förklarat, utvecklas lästekniskt, njuta av olika berättartekniker och olika sätt att förmedla fakta, utveckla fantasin och mycket mer.

Sist men inte minst innebär det att dela en del av sina innersta funderingar och argumentera för egna idéer i samtalet kring den lästa texten.

I en tid när lärare är hårt pressade av att hinna med mycket på kort tid och kanske gärna frestas att slaviskt följa ett läromedel som säger sig ha lösningen på allt skulle jag vilja slå ett slag för att leta texter eller använda texter med inriktning på de områden man förväntas arbeta med i andra ämnen än svenska.

Det finns två, kanske flera vägar att gå. Man kan använda texter i no och so läromedel för att utveckla läsandet eller söka texter/böcker som innehåller teman, ord och begrepp som anknyter till aktuellt arbetsområde. Att till exempel läsa böcker som tar upp olika väder, regnbågen, olika aktiviteter som passar på snö/vatten, djur som lever i vatten, tvätt som torkar och att det kan vara kul att hoppa i vattenpölar ger upphov till samtal som innefattar hela no området vatten och alla dess kunskapskrav och lite till på lågstadiet.

I elevernas erfarenheter av vatten dyker exempel upp på avdunstning och isbildning och när och var det händer, saker som flyter och saker som sjunker … bara undervisningstiden begränsar! När man dessutom delar in eleverna i läsgrupper med 5-6 elever i varje grupp kan man individanpassa val av text och samtalsnivå. Alla elever blir på så viss sedda och lyssnade på vilket är oerhört viktigt.

Vi har en sagolik bibliotekarie

Det ena behöver inte utesluta det andra, men jag funderar mycket på varför så många väljer att läsa texter skrivna av samma författare i tre år vecka ut och vecka in. Om denna författare också är den enda litteratur som erbjuds som läxläsning blir utbudet för läsutveckling väldigt begränsat.

På vår skola har vi förmånen att ha en sagolik bibliotekarie som kan och vet vad alla elever önskar att läsa och i samråd med oss lärare hjälper till att välja “lagom böcker”. Jag har valt att låta dessa lån vara läsläxa.

Så läser mina elever olika god litteratur, allt ifrån Ylvania till Märta rider, på sin nivå och utifrån vad som erbjuder dom läsglädje. Det är inte ett nytt arbetssätt för mig men det är ett sätt att skapa läsupplevelser och som ger resultat. För mig som pedagog blir det också ett sätt att vara uppdaterad på vad som är intressant för dagens unga läsare.

Allt mer tidskrävande uppgifter i den digitala sektorn pressar på som kräver fysiskt utrymme, fungerande wifi och laddade och uppdaterade digitala verktyg. Visst vi ska vara där, men ibland går det lättare och fortare att plocka fram en bok och bara sitta ner.

Gunilla

Gunilla Daveus är lågstadielärare och förstelärare på Margretelundsskoaln i Åkersberga och medverkar regelbundet här i förstelärarbloggen.

www.filuren.nu

Tillsammans kan vi skapa den förändring som behövs!

Vi har alla frihet att förändra och det blir så mycket bättre om vi gör det tillsammans. Maria Glawe, förstelärare i Trelleborg, skriver om förändringsledning och behovet av genomgripande förändringar i skolan.

Frihet att förändra

Mötet mellan utbildning och modern teknik är komplicerat, motsägelsefullt och rörigt. Det finns inga enkla svar och inga färdiga lösningar förmedlar pedagogikforskaren Neil Selwyn i boken Skolan och digitaliseringen - Blir utbildningen bättre med digital teknik? Jag som hör till de entusiastiska förespråkarna vet, precis som Selwyn uttrycker, att digital teknik i sig inte kan få ”ordning” på skolan. Det är när skolan nyttjar digitaliseringens möjligheter och gör genomgripande förändringar av kultur, ledarskap och arbetssätt som utbildningen kan bli bättre. Selwyn skriver att en del av det kritiska tänkandets kärna ’är en konsekvent tro på att det måste finnas ett bättre sätt att göra saker och ting på än det som för närvarande råder i världen’. En möjlighet är att nyttja digitaliseringens kraft för att skapa en utbildning som har större fokus på det allmänna bästa, det mänskliga, det etiska och det omsorgsfulla.

John Lasseter lär ha sagt följande tänkvärda ord till Steve Jobs under hans tid på Pixar; Hur mycket teknik vi än har så kommer den aldrig att kunna förvandla en dålig berättelse till en bra. Ett sådant kvalitetstänkande är precis vad skolan behöver. Vilken är er story? Vilka värdeord framträder i det vardagliga arbetet med eleverna och i utvecklingsarbetet med kollegorna och skolledningen? Äger ni och förvaltar denna story tillsammans? Härligt, då utvecklas ni också till de bästa ambassadörerna för er skola.

Vår story handlar om förändringsledarskap; hur vi vill involvera skolledare, lärare och elever i utvecklingsprocesser för att skapa inkluderande lärmiljöer där olika är normen och fokus på att utbilda barn och elever till världsmedborgare. Det är inte tekniken i sig som förändrar utbildningen utan symbiosen mellan den mänskliga kreativiteten och teknologin.

Förändringsledarskap - förändring i tanke och handling

En del i mitt försteläraruppdrag är att, tillsammans med ett utvecklingsteam, skapa förutsättningar för förändringsledarskap i vår organisation. Det är ett lärorikt och utvecklande uppdrag. Att leda i förändring handlar om att involvera medarbetare i förändringsresan; således få alla att vilja följa med ”på tåget”. Samma sak gäller lärare som leder elevers lärande och utveckling, det vill säga få eleverna att vilja bli aktiva aktörer i undervisning och lärprocesser; ”från elev till medskapare”. Det handlar alltså dels om att förstå varför förändring är nödvändig och dels om att skapa en känsla av sammanhang där alla kan var med och påverka. Alltså ett partnerskap där ledare, genom hela styrkekedjan, inspirerar och engagerar individer, kommunicerar visionen, visar färdriktningen, skapar delaktighet och ger möjlighet för individer att samarbeta och bygga upp en gemensam lärandekultur. Således är individen i fokus, ingår i en gemenskap och kan, vill och vågar ”blomma ut” i tillitsfulla miljöer.

En ledare som leder med både hjärta och hjärna vet att passion skapar energi; en passionerad ledare ger förutsättningar för människor att bli engagerade och ger uppskattning. Steve Jobs har sammanfattat det enkelt; ”Om du inte är tillräckligt passionerad från början, kommer du aldrig att sticka ut". Att leda i förändring handlar också om att göra medvetna val; att välja bort bra saker för att satsa på det som ger störst effekt i verksamheten. Att blicka ut i omvärlden, följa med i samhällsutvecklingen, hämta inspiration, nätverka och lära av andra är ett måste, men också att anpassa processerna efter de mål, strategier och skiftande behov som finns i er verksamhet. Skolan är genom digitaliseringen sammanlänkad med världen, vilket erbjuder lärare stora möjligheter att tillsammans designa nya djupa lärandeupplevelser för eleverna. Vill vi få barn och elever att känna meningsfullhet, nå sin fulla potential och samtidigt utvecklas som världsmedborgare behöver vi involvera dem på ett nytt sätt, och därmed förändra lärmiljöer och arbetssätt.

Optimera din inre drivkraft

Michael Fullan, professor emeritus vid universitetet i Toronto, beskriver i boken Frihet att förändra - Fyra strategier för att maximera din inre drivkraft hur andelen ”uttråkade” skolelever ökar ju högre upp i årskurserna man går och hur lärare och skolledare inte är tillfreds med sitt arbetsliv. Fullan resonerar med hjälp av Daniel Pinks bok Drivkraft (2010) om vad det är som får oss att känna tillfredsställelse i arbetslivet. Enligt Pinks forskning finns tre motivationsfaktorer som arbetstagare lyfter fram: en viss grad av autonomi över det egna arbetet, känslan av att arbetet har en mening och att man bemästrar sin uppgift. Fullan har lagt till ett fjärde utifrån sitt eget område, skolsektorn, vilket är samarbete med kollegor för att åstadkomma något av värde. Människor gör som bäst ifrån sig när de kan bidra till sin direkta omvärld - det skapar både personlig tillfredsställelse och positiva värde för världen runt omkring.

Frihet att förändra tillsammans börjar med dig själv, att du söker inflytande och vill förenas med dina kollegor för att lösa komplexa utmaningar. En nyckel till skolframgång och ett led i arbetet med likvärdighet är att systematiskt organisera, stödja och följa upp verksamhetsnära fortbildning, det vill säga kollegialt lärande. Fullan förmedlar att grunden i frihet att förändra är autonomi och samverkan; en dynamisk duo /…/att eftersträva socialt lärande genom att vara utforskande och engagerad. Spridning, idéflöde och socialt lärande är det bränsle vi behöver.

Det handlar om att gå från professionell utveckling till professionellt lärande, att sätta eleverna i centrum, att fokusera på nödvändiga kunskaper och färdigheter, att genomföra systematiska undersökningar av metodernas effektivitet, att vara tydlig med vilka teorier om professionslism man utgår ifrån och att engagera alla i det lärande systemet. /.../ Om man enbart gör kosmetiska förändringar eller låter lärarna handskas med problemen på egen hand kommer man inte att kunna åstadkomma sådana förändringar som verkligen gör skillnad (Timperley, 2013)

Utbildning och lärande för hållbar utveckling

Ett av Timperleys råd är att ”inte springa på alla bollar” utan prioritera det som ger störst effekt i verksamheten. Ett annat råd är att hålla i och hålla ut för att få till systematisk förändring. En elevfokuserad verksamhet arbetar utifrån ett långsiktigt och hållbart perspektiv. Det behövs dels omvärldsanalys och dels förståelse för elevers olika behov och beteenden. Skolan behöver följa med i samhällsutvecklingen och skapa de bästa förutsättningarna för alla barn och elever att tillägna sig de kunskaper och kompetenser som behövs i en ständigt föränderlig värld. Att utbilda världsmedborgare tar sin utgångspunkt i frågan; hur möjliggör vi, genom utbildning och lärande, barn och unga att förverkliga sin fulla potential, uppnå sina drömmar och samtidigt bli medskapare till en hållbar värld? Att arbeta med verkliga uppdrag i undervisningen ger eleverna möjlighet att arbeta med autentiska problem/utmaningar och lära sig om världen utanför skolan. De upptäcker värdet med utbildningen; det vill säga kopplingen mellan kunskaperna och kompetenserna som utvecklas i skolan och det som efterfrågas i arbetslivet och samhällslivet. Lärare som låter elever bearbeta verklighetsknutna frågor i samhället meddelar följemeningen att detta slags arbete pågår inom hela samhället (Sund & Sund, 2017).

Förmågor som fördjupar lärandet

Lärande för hållbar utveckling handlar bland annat om de djupa kunskaper som Michael Fullan och hans kollegor benämner Deep Learning. Fullans 6C är kompetenser/förmågor som eleverna behöver utveckla för att fungera som världsmedborgare. The goals of deep learning are that students will gain the competencies and dispositions that will prepare them to be creative, connected, and collaborative life-long problem solvers and to be healthy, holistic human beings who not only contribute to but also create the common good in today’s knowledge-based, creative, interdependent world. (Fullan & Langworthy: 2014). Förmågorna som alla börjar med C: Character, Citizenship, Communication, Critical Thinking and Problem Solving, Collaboration och Creativity and Imgination fördjupar lärandet och för ämnen och områden samman som en helhet. Faktakunskaper är viktiga och kopplas samman med förmågorna, vilket ger ett lärande med sammanhang. Det handlar om skapande och användande av ny kunskap i världen. Tack vare digitaliseringens möjligheter kan lärare i partnerskap med eleverna designa nya lärandeplevelser som motiverar, engagerar och ger lust att lära. Tillsammans kan de använda varandras kunskaper och kompetenser i samverkan med digital teknik för att lösa individuella och gemensamma utmaningar och problem. Internet nyttjas bland annat för kommunikation, samarbete och nätverk för idéspridning.

Till hösten är det skarpt läge för alla skolor att ställa om och fokusera på att stärka elevers digitala kompetens. De reviderade läroplanerna tar upp fyra aspekter av digital kompetens. Den första och andra aspekten handlar om att undervisningen ska bidra till att eleverna förstår hur digitaliseringen påverkar både individ och samhälle, hur tekniken fungerar och hur den kan användas för att stärka lärande och utveckling. Den tredje aspekten innebär att elever ska lära sig att förhålla sig till information på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt och den sista aspekten handlar om, att genom användandet av digital teknik, träna sig i att lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt. Det är viktigt, som jag inledningsvis betonade, att teknologin kopplas samman med en genomtänkt pedagogisk idé. Skolan behöver vara relevant för samtiden och bygga upp en lärandekultur som kan hantera förändringar och utmaningar som uppstår i en ständigt föränderlig värld. Hur skolan kan utbilda för nutid och framtid handlar om att koppla samman skola, arbetsliv och omvärld i värdeskapande uppdrag som gör skillnad för både individer och samhälle.

Om vi ska nytta digitaliseringen optimalt behöver kultur, ledarskap och arbetssätt förändras. I minnet finns Lasseters tänkvärda ord; Hur mycket teknik vi än har så kommer den aldrig att kunna förvandla en dålig berättelse till en bra. Vilken är er story? Vilka värdeord framträder i det vardagliga arbetet med eleverna, i utvecklingsarbetet med kollegorna och skolledningen? Äger ni och förvaltar denna story tillsammans? Vi har alla frihet att förändra och det bli så mycket bättre om vi gör det tillsammans.

Maria

Den 11 april föreläser jag i Malmö i samband med En Sagolik skola - Folkskolan 175 år.

Maria Glawe - Utbildning och lärande för hållbar utveckling


Lästips:

Fullan, Michael (2017) Frihet att förändra - Fyra strategier för att maximera din inre drivkraft. Studentlitteratur.

Fullan, Michael & Langworthy, Mara (2014) A Rich Seam - How New Pedagogies Find Deep Learning.

Sund, Louise & Sund, Per (2017) Hållbar utveckling - ämnesdidaktisk tematisering för grundskolan. Liber.

Sylwan, Neil (2016) Skolan och digitaliseringen - Blir utbildningen bättre med digital teknik? Daidalos.

Timperley, Helen (2013) Det professionella lärandets inneboende kraft. Studentlitteratur.


Nytänkande värdegrundsarbete eller; Mitt i prick – som killars knytnävslag!

Ellinor Lundsten, förstelärare i Stockholm, skriver om ett framgångsrikt och modigt sätt att konflikthantera.

Hon såg det i deras ansikten.

Blickarna fladdrade och fäste inte.

Det viskades förväntansfullt.

Kvävda leenden som exploderade i gapskratt.

Mycket riktigt.

Hon saknade en strumpa.

Ett ögonblick fick hon ingen luft.

Hjärtat sjönk.

Dags igen alltså.

Hon hittade den genomblöta strumpan.

Stoppade omsorgsfullt ner den i ryggan.

Ett krokben slog undan hennes på väg ut.

Pannan kändes mjuk mot den kalla metalldörren.

Bulan kom omedelbart för alla att se.

Händelserna i omklädningsrummet blev ett minne för livet.

Det finns något som inte har förändrats under mina tjugotvå år som lärare på lågstadiet. Hur är detta ens möjligt? tänker ni kanske. Skolan har ju varit försökskanin för hur många trender som helst genom åren. Ni har rätt. Det är inte skolan i sig som stått stilla. Det är eleverna. I synnerhet våra tjejer.

För det händer igen och igen och igen. I varje klass jag haft. På våren i årskurs 2. Det är då det börjar himlas med ögon, skickas lappar, snackas skit, frysas ut. I situationer där killarna slår varandra på käften och sedan är problemet ur världen, spårar tjejerna totalt ur i all sin lättkränkthet och långsinthet. Många av dem skapar konflikter ur ingenting och likt Pomperipossas näsa växer de och kickas igång av att uppmärksammas/plockas ut och samtalas med. I det oändliga, if you please.

Här ser jag det som min förbannade lärarskyldighet att säga STOPP! Sätta gränser. Visa tjejerna. Hit men inte längre. I all sin vilsenhet.

Med läroplanen i ryggraden vet jag att jag öppet ska redovisa och diskutera skiljaktiga värderingar, uppfattningar och problem och tillsammans med eleverna utveckla regler för arbetet och samvaron i den egna gruppen. Detta har jag gjort under mycket lång tid nu. Inte vikt undan. Inte varit rädd. Lyft problemen till ytan. Pang på. På exakt samma sätt som jag undervisar andra ämnen under skolveckan. Resultatet? En harmonisk och nästan helt konfliktfri arbetsmiljö. För både lärare och elever.

Hon såg bokstäverna tydligt.

Stora, nästan studsade de ut från pappret.

Sträckte sig efter henne från den skrynkliga lappen.

Svarta skarpa versaler på alla hjärtans dag.

H O R A

Även en glasögonorm kan läsa det ordet.

En evighet fick hon ingen luft.

Hjärtat stannade.

Dags igen alltså.

Hon kände igen handstilen.

Kastade ifrån sig lappen som om den gett henne en elektrisk stöt.

Belåtna skratt ekade mellan skåpen.

De hade fått som de ville.

Tårarna kom omedelbart för alla att se.

Händelserna i korridoren blev ett minne för livet.

Mina rektorer har genom alla år påtalat att jag arbetat ihop mina klasser så bra. Att det blivit fina grupper med tydlig "vi-känsla". Positiva och nyfikna elever som vet vad som är rätt och fel. Jag kan inte annat än att hålla med. Mina elever har fått lära sig att lösa konflikter gemensamt, öppet och under vägledning av mig. Jag vägrar tro att vi lär oss konfliktlösning på annat sätt än genom de metoder/modeller vi är trygga med och känner igen.

Att på allvar konflikthantera kan vara otroligt svårt och känslosamt för alla. För mig som lärare, för de inblandade eleverna, men även för de elever som inte är inblandade i själva konflikten men hjälper till och kommer med förslag på hur det ska bli bra igen. Alla är med och ingen kommer undan. Tillvägagångssättet vi använder ska vi kunna by heart. I mina klasser är det tillvägagångssättet öppenhet. Jag vet att alla elever kan lära sig av att gemensamt diskutera HORA-lappen eller den blöta strumpan. Hyschande i små grupper, utanför klassrummet, späder bara på. Jag tar ju inte ut särskilda grupper när jag ska ha min första genomgång av strategier för huvudräkning. Så varför nu?

Hon kunde ta på elektriciteten under lektionens inledning.

Deras blickar brände henne varje gång hon fick ordet.

Ibland råkade hon spotta. Cringe. Men det var inte meningen.

Mamma hade pratat om att rocka rälsen.

Men hon glömde nämna att den var värsta mobbingmagneten.

När läraren lämnade klassrummet lyfte handflatorna mot henne.

TYST!

Bläckpennans budskap i deras händer punkterade hennes lungor.

Hjärtat voltade.

Dags igen alltså.

De hade gått tillsammans sedan förskolan. Hon hade varit med.

Nu var hon brutalt utanför.

Utopin om den trygga zonen raserades där och då.

När läraren återvände återgick allt till det normala.

Händelserna i klassrummet blev ett minne för livet.

Jag visar gärna James Nottinghams "The learning pit" när jag förklarar för föräldrarna på våra möten. De undrar så klart varför alla ska vara med på något som "bara rör några få". Det är bra att de undrar, för då får jag förklara. Klassen är tillsammans nere i gropen när vi samtalar om det som hänt. Förslagen, på hur vi ska ställa allt tillrätta, kommer omedelbart. Vi börjar sakta vår klättring. Någon säger förlåt och menar det. Någon delar ut en spontan kram. Vi tittar varandra i ögonen. Vi har, precis som när vi kompisrättar matematikboken, lärt oss av våra felsvar. Vi känner oss nöjda. Alla. Uppe ur gropen. Tills det är dags nästa gång.


För varje konflikt vi löser ärligt, med ögonkontakt under givande samtal, med olika känslor inblandade – blir vi starkare tillsammans. Vi lär oss hur vi ska vara tillsammans. Vi fajtas med hjärtat. All in. Med tårar, rädsla, skratt, oro och vulkanutbrott. Både tjejer och killar.

Tillsammans. Skapar vi relationer. Lär känna varandra på djupet. Använder våra värdegrundskunskaper utanför klassrummet. I livet. Alla kan göra fel och lära sig att göra rätt. Målet är att alla ska må bra och därför är öppet värdegrundsarbete något som måste få ta plats i skolan!

"Sometimes things just happen to you. They just happen.

You can´t help it. But it´s what you do next that counts.

Not what happens, but what you decide to do about it."

Jay Asher, Thirteen reasons why

Vad är vad och varför?

Vad är det som driver utvecklingen av den egna pedagogiska verksamheten? Bekräftelse, nyfikenhet, engagemang och någon att diskutera , stöta och blöta tillsammans med!?

Introduktion till bokstaven K.Jullovets näst sista dag och jag funderar denna tidiga morgon på betydelsen av engagemang - utveckling - nyfikenhet … Vad det är som gör att jag efter 43 år i yrket fortfarande ser nya möjligheter att lära och utveckla undervisningen, fortfarande tålmodigt svarar på alla frågor som jag får om man inte nu kan ”gå på rutin”…!? Vad är det som gör att man svarar att yrket och planeringen är mer omfattande och komplicerad idag än för 43 år sedan och att det fortfarande är såå kul att gå till jobbet? I det dagliga arbetet är det inte alltid man uppfattar att det man gör har ”en avgörande” betydelse men så får man ibland bevisen. Under vårt julpyssel kommer en elev i femman in och sätter sig tillsammans med några kamrater i mitt klassrum och gör en tomte. Mitt under arbetet säger han: ” Gunilla jag ska berätta en sak för dig. När jag gick på lågstadiet var du min favoritfröken!” Till saken hör att jag aldrig haft eleven, men under sina tre år på lågstadiet i klassrummet bredvid satt han av olika skäl mycket i vår studiehall. En av dessa små som kämpar varje dag för att passa in. När han nu ändå var där stannade jag till, satt ner några korta stunder och pratade med honom och kanske ibland gav en hjälpande hand, det var egentligen allt. Men nu hade jag blivit hans favoritfröken för att ”Du pratade alltid med mig.” Jag har burit den ”julklappen” med mig hela ledigheten och nu när jag sätter igång och planerar blir det en drivkraft, en drivkraft att läsa en ny artikel om läsandet bland våra små, en ny intressant bok av John Nottingham … en drivkraft till att lyssna på hur det näst äldsta barnbarnet (6år) läser, rättar sig själv, prövar och tillslut vet vad hon läst, till att pusha åttaåringen att läsa den ena boken efter den andra och till att servera bokstäver och språk till 3,5 åringen i min närhet och få omedelbara kvitton på att det lönar sig. Det blir också motivation till att lyssna och ta in en föreläsning om inkludering, individualisering och differentiering i våra klassrum. Återigen talar vi om och försöker identifiera vad kunskap är och hur kunskap bäst ska stanna kvar i vårt medvetande. Knepen är många och den vetenskapliga förankringen viktig. Ramsor, minneskrokar, test, grit, kamratrespons, metakognitiva strategier, organisation av olika rum i rummet, lärmiljöer i lärmiljön, omfång, tid och nivå, ner och så upp ur lärande gropar …. återkoppling med stort Å, krav och behov av en gemensam diskurs och rättssäkra bedömningar!! Allt utom det senast uppräknade känns inspirerande, intressant och utvecklande. Bedömning är både laddat kontroversiellt, nödvändigt och väldigt svårt men skulle nog kunna vara mer inspirerande än just nu. Vi ägnar obeskrivligt mycket tid åt att flytta och analysera redan tryckta formuleringar från Lgr 11, som delvis förvanskats i vår digitala planerings och bedömningsplattform. Vi klickar dit och bort och dit igen. Passar det här syftet på arbetsområdet X, kan vi få med ”hela” formuleringen i det centrala innehållet eller bara en del och när kan vi i så fall klicka i resten? Och, hur ska vi minnas alla klicken!! Timme ut och timme in precis som när vi på egen hand formulerade de skriftliga omdömena i Lgr 11:as begynnelse. Omdömen som nu ligger i papperskorgen. Tid som skulle kunna ha använts för att planera en intressant undervisning. Snälla ge oss ett bedömningsverktyg som inte bygger på att någon vill tjäna pengar på ett icke funktionellt digitalt system som inte är baserat på min pedagogiska verklighet.

När jag kom ut som lärare kunde jag allt, allt om röda hund och skilsmässor och svaren på alla frågor var tvärsäkra efter 43 år i yrket och två uppstartsdagar kan jag inget eller? Ord och begrepp - tipsen - snurrar i huvudet … kan inget … men stopp nu, vid närmare eftertanke kan jag massor. Allt är inte nytt under solen men många saker i mitt hantverk har fått namn, har blivit till de gemensamma begrepp vi behöver för att förstå varandra och för att framstå som professionella. I vårt yrke kan nyårslöftena vara hur många som helst men kanske räcker det med att lova sig själv att utveckla undervisningen genom att vara nyfiken på det nya och förena det med det vi kan och på så vis behålla det så viktiga engagemanget.

Gunilla

www.filuren...nu

Surfing mot nya kunskaper - inom ramen för läroplanen

Jag vet inte hur jag gör det. Det bara händer. Det är väl en av många förmågor som vässats till perfektion under tjugotvå händelserika år i yrket. Det händer ofta och det blir bra. Det händer i samspelet mellan mig och mina elever, skriver Ellinor Lundsten i Lärarförbundets Förstelärarblogg.

Jag började att reflektera över detta på allvar, under min förstelärar-meriteringsperiod hos Arete. Går fenomenet ens att sätta ord på? Vi får se. Jag ska försöka. För jag vet att många med mig besitter exakt samma förmåga.

Kanske tycker du att det låter som hokus pokus. Eller så ler du igenkännande för att du redan listat ut vad jag vill komma fram till? Hur som helst. En smula magi är det i alla fall. Inte a la Harry Potter så klart. Det finns inga magiska krafter i min regnbågs-glittrande pekare, vad jag vet - men barnen älskar den!

Under mitt första år som lärare skrev jag ner ALLA detaljer i mitt planeringsblock för att jag behövde det som stöd. Ibland t o m vad jag skulle säga! Jag ville inte glömma något. Min mentor på min första arbetsplats, Anita Östman, kopierade upp ett förtryckt veckoschema till mig - och sedan var jag fast. Inget har hotat veckoschemat under åren, med årsplaneringar och längre pedagogiska planeringar som komplement. Läroplanen sitter i ryggraden. Skillnaden efter så många år är att jag kan freestyla inom ramen för läroplanen (och ibland utanför). Med eller utan trollstav.

Vad är det då som skapar lärande stunder som får oss att tappa andan och känna oss som de proffs på undervisning vi är? Spontana stunder som ger så mycket mer än det man planerat från början?

Ett lyckligt lärarskap? Absolut.

Nyfikenhet trots lång beprövad erfarenhet? Självklart.

En flygande förmåga att fånga unika undervisningstillfällen? Kan inte låta bli!

Ett samspel med elevernas infall och undringar? Elevinflytande skapar engagemang.

Här beskriver jag två exempel på undervisningstillfällen, som uppenbarade sig under årets första skolvecka:

Häxorna

Vi sitter på mattan. Vi sitter i en ring. Vi vill se varandra när äventyret börjar. Alla väntar på att jag ska börja läsa. I min hand har jag Roald Dahls barnthriller ”Häxorna”. Jag har läst den för alla mina elever i årskurs 2 genom åren. En magnifik saga som aldrig går ur tiden. Dagen innan högläsningen (20 minuter varje dag), läser jag kapitlet själv och planerar in specifika stopp i texten som passar vårt språkarbete. Under den senaste läsningen hade jag planerat att vi skulle;

  • sammanfatta bokens tecken som avslöjar att en kvinna är en häxa (cowboyen),
  • förklara orden; testamente, komplikationer, förbarmande, magnifik (detektiven),
  • samtala om vad man behöver förbereda när man ska flytta till ett annat land (aktivera förkunskaper, textkopplingar),
  • fundera på vad meningen ”Efter en månad var vi klara med golvet.” säger oss om pojkarna (reportern).
  • klura på vad det är för en kvinna som iakttar pojken utan att han ser henne (förutspå) och berätta om vi varit med om något liknande.



Som vanligt hade vi stimulerande samtal när vi stannade vid mina inplanerade stopp, men någon av mina elever fascinerades av meningen; ”Jag släppte hammaren och försvann uppåt i det där enorma trädet som om jag varit en apa.” Eleven berättade för oss att författaren hade skrivit så för att apor är jättebra på att klättra. Det hade han sett i Kolmårdens djurpark. Han berättade även att det finns liknelser med djur i, t ex ; ”Arg som ett bi” och ”Klok som en uggla”. ”Då skulle man kunna säga ”Smidig som en apa!” kopplade någon annan tillbaka till boken. Vi fångade undervisningstillfället och listade några liknelser, men även några om oss själva, t ex; ”Lurig som en Leah”, "Teknisk som en Tom". Plusmeny!

Temaböcker

Vi sitter på mattan. Vi sitter i en ring. Vi samtalar om våra nya temaböcker. De är vita och innehåller sidor av färgat sugar paper. Vi pratar om att alla ska få illustrera sin bok. Vi skissar rubriken med blyerts, sedan färglägger vi med tuschpennor och slutligen skriver vi våra namn. ”Vad stor den är!” säger någon. ”Mycket större än A4!” ”Vadå A4?” undrar en ny elev i klassen. Jag repeterar vilka pappersformat vi använder i skolan och hur de förhåller sig till varandra. Det stod inte i planeringen.

”Vilka fina färgade papper, hur blir träd färgat papper?” funderas det från andra sidan ringen. Min förmåga att fånga undervisningstillfällen duckar inte för ännu en plusmeny. Vi tar en diskussion där och då – men ser också två filmer dagen efter. En film handlar om hur träd blir böcker och den andra om hur träd blir tidningar. Klassen är fullständigt förundrade och fokuserade. När vi sett filmerna tar vi fram vår gröna hatt (Six thinking hats, Edward de Bono) och samtalar om vilken ny kunskap filmerna gett oss. ”Jag visste inte att man hällde färgen i pappersmassan!”. Vi kopplar även ihop vår nya kunskap med en del saker vi lärde oss under tema träd, som vi hade i början av årskurs 1.

Vi lärare är ruskigt skilliga när det kommer till situationer som jag beskrivit ovan. Stickspår säger många. Plusmeny är också en fungerande benämning. Våra elevers och ibland våra egna spontana infall öppnar upp för nya kunskaper. Om vi följer dem. Blixtnedslag som bara måste utforskas för att knyta ihop påsen med den röda tråden. För mig känns det som att surfa inom ramen för läroplanen.

Jag hör den komma.

Nästan så jag kan känna den i kroppen innan.

Vågen. Vågen som eleven släpper iväg med full kraft, eller kanske sveper lite försiktigt fram i form av en fråga.

Någon sekund är allt tyst.

Men.

Min lärarhjärna behöver bara ett djupt andetag för att upptäcka undervisningsmöjligheten.

Jag reser mig upp på brädan. Fångar vågen.

Förväntansfullt följer jag den framåt.

Utforskar möjligheten till lärandet.

Tillsammans med mina elever.

I en kick flip.

Utan att ens blinka.

Sanning då ... inte nu kanske?!

Kan vi kombinera?

Kan vi kombinera?

Vem har rätt när det gäller svensk skola, om resultat, om kunskap, om förmågor... Vad har vi gjort, vad borde vi ha gjort och hur bör/ska vi arbeta i en framtid?!

På sommaren kan vi köpa alldeles underbara färska ägg från en gårdsbutik. Här hemma i Stockholm tycker jag att jag närmat mig samma känsla genom att köpa ekologiska ägg som jag uppfattat som närproducerade. Av en händelse läste jag en morgon på lockets insida och länder som Danmark, Norge och Finland dök upp som möjliga ursprungsländer. Att äggen kommer från Sverige kan läsas på förpackningens utsida i form av en kod: SE. En känsla av att kanske vara förd bakom ljuset någon gång ibland spred sig inom mig … en inte helt behaglig känsla. En liknande känsla sprider sig nu efter att ha läst Martin Ingvars m fl. bok ”Kunskapssynen och pedagogiken, varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas. Intressant läsning som ger upphov till många tankar. Alla de läroplaner som jag arbetat efter får sig en släng av sleven men framförallt Lgr 11 förstås. Under de år den varit vår ”bibel” har vi varit tvungna att sätta oss in i den på ett helt annat sätt än tidigare läroplaner. Vi har vänt och vridit och undrat vad alla dessa formuleringar som rör analyserande och förmåga att uttrycka sig med en omfattande begreppsflora, jämföra och föra enkla och mer djuplodande resonemang kring komplicerade samhällsfenomen egentligen står för. Själv har jag trots att jag inte sätter betyg och arbetar på lågstadiet många gånger tänkt tanken att kunskapskraven förutsätter väldigt djupa kunskaper i de olika ämnena för att vara möjliga att uppfylla. Författarnas tankar belyser läroplanens sätt att se på kunskap, den kunskap som är förutsättningen för att jämföra, argumentera och använda rätt begrepp vid rätt tillfälle. De menar att kunskap får stå tillbaka för diskussion, planering och utvärdering snarare än att bibringa eleverna ämneskunskaper. Ämneskunskaper som enligt författaren ger möjlighet till insikter som i sin tur är nödvändiga för att tillägna sig ny kunskap. Författarna efterlyser lärare med goda ämneskunskaper som kan förmedla kunskap och skapa sammanhang och förståelse. Lärare som har mandat, förmåga och kunskap att ge eleverna ”redskap för att förstå vad som är sant, vad vi vet och inte vet, vad vi tror men inte kan belägga och vad som är åsikter”. Det minskade utrymmet för kunskaper skapar en otydlig ledarroll och läraren blir mer av en handledare, en psykolog och socialt ansvarig kunskapsförmedlare. När alla ska söka kunskap på egen hand och huvudspåret är att kunskap skapas i ett socialt sammanhang och avgörandet av vad kunskap är överlåts till individen går en del av lärarens ledarskap förlorat enligt författarna. Det finns många trådar att dra i, så t ex lyfts frågan om omvärldens möjlighet eller rättighet till medinflytande över skolarbetet som står i motsättning till formuleringen om lärarens ansvar. Många medicinska fakta om hur hjärnan och inlärning fungerar belyses också i boken, arbetsminne kontra långtidsminne, behov av repetition och hur stress påverkar inlärning. Nu åter till känslan inledningsvis…förd bakom ljuset?! Lgr 11 bygger på en konstruktivistisk syn på kunskap, kunskap skapas i ett socialt sammanhang något som var väldigt tydligt bl. a i vfu - handledarutbildningen jag och mina kollegor gick för ett par år sedan. När läraren reducerades till handledare som skulle ”stå i ett hörn” av klassrummet under en period i mitt lärarliv var det aldrig något som tilltalade mig. Jag har nog alltid tänkt att min roll har varit att undervisa, skapa sammanhang och förståelse. De tankarna bekräftades under min vistelse i Nya Zeeland där det fanns en fruktbar kombination av det självklara i att vara lärare d v s kunskapsförmedlare, tydlig ledare men också med mandat att skapa förutsättningar för lärande tillsammans med andra. Boken som just nu gör att jag har samma känsla för min lärargärning som för äggen … är jag förd bakom ljuset?! ger mig förutom den känslan också en bekräftelse på att jag gjort och tänkt rätt i många lägen. Jag blev aldrig offer för trenden att eleverna skulle arbeta på egen hand med uppgifter dom redan kunde och bocka av i en pärm. Jag och mina elever har däremot tillsammans i många underbara textsamtal ”skapat” och utvecklat kunskap eller kanske snarare delat med oss av det ”vi vet och inte vet, vad vi tror men inte kan belägga och vad som är åsikter” och därmed fått redskap för att förstå….

Gunilla

www.filuren.nu


Vad vi gör och är stolta över!

Globala målen för hållbar utveckling

Globala målen för hållbar utveckling

Maria Glawe, förstelärare och speciallärare på Söderslättsgymnasiet i Trelleborg, skriver om hur du som lärare kan utveckla elevernas förmåga att hålla muntliga presentationer, med hjälp av en modell där eleverna "lär" varandra.

Lära för livet

Lära för livet är ett Real Case som kopplar samman värdeskapande lärande, inkludering och 21st Century Skills (kap 1 och 2 i läroplanen). Syftet med Lära för livet är att utveckla gymnasieelevernas förmåga att hålla muntliga presentationer inför varandra inom gruppen och samtidigt skapa något av betydelse för individer utanför gruppen. I detta sammanhang har studiestrategier i en digitaliserad värld presenterats för elever i årskurs 4 och 7.

I ämnet svenska har arbetet med retorik och de globala målen, i synnerhet mål 4, som handlar om inkluderande och likvärdig utbildning och främjandet av livslångt lärande, skapat nya lärandeupplevelser och stärkt gemenskapen. Genom undervisningen i retorik har elevernas möjligheter att vilja, våga och kunna uttrycka sig inför andra stärkts likaså förmågan att lyssna på andra för att få syn på olika perspektiv. Vidare har eleverna också tränat på att ge respons till varandra för att nå längre i kunskapsutvecklingen.

Få elever i behov av särskilt stöd att ta risker i lärandet för att nå längre

Generellt finns det en uttalad rädsla bland elever att hålla muntliga presentationer och i synnerhet elever som exempelvis har en språklig sårbarhet eller svårt i sociala samspel. För en del elever väcker muntliga presentationer starka och svåra minnen, vilket kan leda till att de avstår från tillfällen att träna. Många gånger handlar det om en oförstående omgivning och otillgängliga lärmiljöer. Det är en demokratisk rättighet att våga, vilja och kunna göra sin röst hörd, därför behöver vi i skolan hjälpas åt så att alla elever får möjlighet att utveckla kompetensen i trygga lärmiljöer. Ett alternativ är att arbeta tillsammans med specialläraren för att hitta olika vägar till målet. Om lärare vill vara än mer kreativa i designprocessen kan förstelärarens kompetens också vara en tillgång. Tack vare digitaliseringen finns nya möjligheter till tvärfunktionella samarbeten bortom tid och rum. Utforska gärna Formativt trelärarskap.

Tillgänglighet, delaktighet och inkludering

Att lära, utvecklas och samtidigt skapa något värdefullt för någon annan utanför gruppen; det vill säga värdeskapande lärande är meningsfullt, lärorikt och uppskattas av elever i specialundervisningen.

"Jag tycker att real case i undervisningen gör lärandet mycket roligare. Det känns äntligen som att det man gör i skolan leder någon annanstans än förutom till betygen. Numera får jag känslan av att vi hjälper, skapar och lär på samma gång, vilket är otroligt motiverande" (Elev, åk 2).

I Lära för livet har eleverna visat för elever i årskurs 4 och 7 att det är möjligt att på egen hand undanröja hinder i lärmiljön genom att lära sig bra studiestrategier tillsammans med specialläraren. Det specialpedagogiska perspektivet, som träder fram i vårt Real Case, handlar om förebyggande och hälsofrämjande insatser, vilket är något annat än traditionella specialpedagogiska arbetssätt som många gånger går ut på att ”lappa och laga”. Kamratlärande, explicit undervisning och träning i metakognitiva färdigheter är tre effektiva undervisningsstrategier som stärker måluppfyllelsen förmedlar professor Claes Nilholm som varit projektledare för olika forskningsprojekt som rör skolors arbete med elever i behov av särskilt stöd.

När vi inledde projektet Lära för livet var eleverna rörande överens om att undervisning i effektiva studiestrategier borde vara ett prioriterat och återkommande område genom hela skolgången. ”Tänk att kunna backa bandet” var en elevs spontana kommentar då hen först i gymnasiet hittat nya vägar för att nå längre i sin kunskapsutveckling.

Teknologin som möjliggörare i samklang med autonomi, engagemang och samhandling

Eleverna har varit med och påverkat arbetet från början till slut, genom att: planera workshop tillsammans, lära på egen hand och tillsammans i lärgrupp, presenterat vad de lärt sig för yngre elever och utvärderat arbetssätt och lärande. Hur vi konkret arbetat och med vilket innehåll finns att ta del av via vår blogg Kreativ design för lärande.

Kontakten mellan eleverna på de olika skolorna har skett och kommer även framåt att ske via sociala medier, dvs. via bloggen där eleverna är med och påverkar och bidrar till varandras lärande. Förutom att påverka sitt eget lärande och andras har de också medverkat till hälsofrämjande skolutveckling för ökad måluppfyllelse i en digital skola. När vi lyssnar in alla elevers behov och börjar förändra lärmiljöer och arbetssätt utifrån det kan vi börja tala om en skola på hållbar väg. Traditionellt har skolan ett alldeles för stort fokus på att verksamheten ska "flyta på" utan hinder, medan elevernas olika behov och erfarenheter tenderar att glömmas bort. Genom att öka elevernas delaktighet och inflytande öppnas helt andra möjligheter att nå framgång i skolarbetet och öka måluppfyllelsen.

Under våra workshops visade eleverna att alla kan lyckas med sina muntliga presentationer, men att vägen dit inte ser likadan ut för alla. Eleverna berättade om personliga utmaningar och nämnde sina egna diagnoser i syfte att visa hur viktigt det är att tidigt hitta fungerande strategier som möjliggör ökad måluppfyllelse och förhindrar utanförskap. Eleverna fick välja en studiestrategi att bli ”expert” på och urvalet baserades dels på deras egna erfarenheter och behov och dels på åk 4 och 7 elevernas önskemål, som i förväg hade förmedlats via vår blogg, Studieteknik från Söderslättsgymnasiet och Hej årskurs 7 från Väståkraskolan.

Vi kan, vill och gör

Real Case vilar på de reviderade styrdokumenten; stärkt digital kompetens, delaktighetsmodellen; se bifogad länk och vår vision som gäller för samtliga förskolor och skolor i Trelleborgs kommun. I visionen framgår att vi gemensamt ska bidra till att 9000 stolta barn, ungdomar och studerande i Trelleborg ska bli ansvarstagande medborgare, som tror på sin förmåga, kan samspela med andra, har drömmar, mål och fortsatt lust till ett livslångt lärande! (Vision)

"Jag är stolt över mitt arbete och tyckte detta var ett roligt ämne att skriva om. Jag är också stolt över mig själv att jag vågade redovisa, jag var väldigt nervös innan" (Elev, åk 1).

Elever i behov av särskilt stöd behöver, som jag tidigare lyft fram, ingå i en lärande gemenskap och aktivt delta i samarbete där olikheter ses som en tillgång. När eleverna får arbeta med värdeskapande lärande sammankopplat med teknologi och språkutveckling händer det spännande saker. Besök, som sagt, gärna vår blogg för att ta del av arbetsprocessen Kreativ design för lärande.

Bästa hälsningar

Maria - Lärande för hållbar utveckling - Tillgänglighet, delaktighet och inkludering

förstelärarbloggen Maria Glawe

________________________________________________________________

Vidare läsning om vårt Real Case

Lära för livet Grundskolan mötte gymnasiet - Trelleborgs kommun

Gymnasieelever tipsade fjärdeklassare om studieteknik - Trelleborgs Allehanda

Studieteknik i fokus när elever fick agera mentorer - 24Trelleborg

Delaktighetsmodellen (SPSM)

https://www.spsm.se/stod/elevhalsa/arbeta-forebyggande-och-halsoframjande/

21st Century Skills - SKL:s pilotprojekt

http://skolvarlden.se/artiklar/sa-fungerar-21st-ce...

http://www.atc21s.org

Ge alla samma chans – för en likvärdig skola

fortbildningsförväntan

fortbildningsförväntan

Om vi bortser från alla yttre faktorer – politiker, ekonomi med mera. Vad finns kvar? Jo. Jag. Mitt lärarhjärta. Min aldrig sinande nyfikenhet. Mitt brinnande intresse för skolutveckling. Min feta kompetens! skriver Ellinor Lundsten, grundskollärare och förstelärare i vår förstelärarblogg.

Skolforum 2017 gick ut hårt i år. De valde ett tufft tema att utforska; Ge alla samma chans – för en likvärdig skola. En självklarhet i en drömvärld, men obefintligt i dagens skolsverige. Ett mycket svårt ämne att tala om, tänkte jag i våras när jag blev inbjuden att föreläsa. Nästan som att skjuta sig i foten. Sedan blev allt glasklart.

På grund av politiker, ekonomi och kommunstyre är ju skolan i dag – det minst likvärdiga som finns. Jag bestämde mig för att börja min föreläsning med att lyfta fram alla avgörande förutsättningar som påverkar oss lärare i vårt arbete – och i vårt val av arbete. Förutsättningar som i sin tur så klart också påverkar våra elever.

Ställ verkligheterna här nedanför mot varandra och fråga dig själv; Vad vill jag ha för att må bra och utvecklas i min yrkesroll?


förvalt läromedel vs eget val av läromedel
ingen fortbildning vs fortbildning som förgyller
ensamt ansvar vs samarbete
osynlig rektor vs synlig rektor
omöjligt att påverka vs möjlighet att påverka
elevlärande på skolan vs elevbesök i livet utanför
missnöjeslön vs lön som värdevisare
administration plusmeny vs administration
köpa för egna pengar vs läromedelsbudget
släcka-bränder-möten vs kollegialt lärande
tuffa elever och föräldrar vs trygga elever och föräldrar
trötta hänga-i-gängfritidspedagoger vs aktiva hela-barnet-hela-dagen-fritidspedagoger


Ja, ja. De bästa lärarna ska arbeta i de tuffaste områdena. Har ni hört den förut? De mest utsatta områdena ska kompenseras ekonomiskt. Någon? De elever som är i behov av särskilt stöd ska självklart få den hjälp de har rätt till. Tappade jag er nu? Administrationen ska minska för alla lärare så att ni kan ägna mer tid till det ni gör bäst, undervisa! Sorry. Jag kunde inte låta bli att floskla lite.

Ser ni igenom det överdrivet svartvita i min "vakna-upp-lista" upptäcker ni nog att sanningen inte är så längt borta ändå. Tyvärr...

Under mina tjugo år på lågstadiet har det aldrig handlat så mycket om ekonomi som det gör nu. Förutsättningarna för oss lärare och våra elever är milsvida trots att kommunerna ibland är grannar. Detta gör mig både maktlös, ledsen och asförbannad. Så, ge alla samma chans – en likvärdig skola för alla – jättefin tanke. Men...

Om vi bortser från alla yttre faktorer då? Politiker, ekonomi, skolområden, elever och kollegor mm. Vad finns kvar? Jo. Jag. Mitt lärarhjärta. Min aldrig sinande nyfikenhet. Mitt brinnande intresse för skolutveckling. Min feta kompetens! Jag har ju faktiskt arbetat med undervisning jag tror på – oavsett förutsättningarna. Det är ju det vi gör. Alla fantastiska, drivna lärare som vill utveckla framtidens medborgare. Detta ville jag att min föreläsning skulle handla om. Så från hjärnsläpp och ingen likvärdighet – till kunskapskontroll och likvärdighet. Innanför klassrummets fyra väggar. Min trygga plats.

Nemi 3

min feta komptens

Jag kom till Skolforum hur peppad som helst. Jag hade hittat ett sätt att lyfta fram årets tema på ett sätt som skulle ge kollegor som lyssnade nya idéer och "aha-upplevelser". När vi i C3 tillsammans funderat på vad vi behöver och vill ha på våra arbetsplatser för att utvecklas och må bra presenterade jag; Topp 10 – mina magiska moment som alltid fungerat. Alla moment har en gemensam nämnare; kommunikation. Genom åren har jag haft många studiebesökare i mina klassrum. "Vad mycket du samtalar med dina elever" har varit en stående reflektion. Eller; "Vad mycket dina elever samtalar med varandra". För mig har kommunikation varit ett sjävklart och spännande sätt att nå höga elevresultat.


tänkande hattar

tänkarhattar

Ni ska få topp 2 av mig, innan jag avslutar. Ett magiskt moment. Det handlar om hur man kan uppmuntra och utforska elevernas allt växande intresse för nyheter. Jag och mina elever kallar momentet news reporter.

hela tavlan knökfull med lärande

tavlan knökfull med lärande

1. Förberedelser i skolan

Vi har vid ett flertal tillfällen arbetat:

  • med källkritik,
  • med vad nyheter är och var de finns,
  • med vad nyckelord är och övat på att välja ut nyckelord ur text, film, bok,
  • med att sammanfatta det intressanta i en text, film, bok,
  • med hur vi är aktiva lyssnare,
  • med att analysera, samtala kring och formativt bedöma med hjälp av "Six thinking hats" (Edward de Bono).

artikel

förberedelser hemma

2. Förberedelser hemma

Eleven;

  • väljer ut en artikel,
  • läser artikelns rubrik flera gånger,
  • tar reda på vilken tidning artikeln är publicerad i,
  • väljer ut fem nyckelord,
  • väljer ut fem intressanta meningar och övar på att läsa dem eller berätta om dem.
  • förbereder något att säga till artikelns bilder/fotografier,

Många av mina elever har valt att använda överstrykningspenna eller så ringar de in/stryker under sina nyckelord och meningar.

reflektioner utifrån hattarna

hattreflektioner

3. News reporter i skolan - tidsåtgång: ca 40 minuter

1. Eleven som är news reporter står framför klassen. Klasskamraterna sitter på sina radplatser, så att alla ser (ofta blir det fyra eller fem rader – beroende på klasstorlek) och kan vara aktiva lyssnare.

2. News reportern börjar med att berätta från vilken tidning artikeln kommer och läser rubriken högt. News reportern visar även artikeln för klasskamraterna. Vem som hjälpt till med förberedelserna hemma, hur dessa gick till och varför valet föll på just den artikeln är också intressant. Vi samtalar om och skriver upp nyckelorden på tavlan.

3. Klasskamraterna förutsäger vad artikeln kommer att handla om med rubriken och nyckelorden som ledtrådar.

4. News reportern läser upp/berättar om sina intressanta meningar.

5. Klasskamraterna funderar på om deras förutsägelser verkar stämma nu när de hört de intressanta meningarna.

6. Dags att använda de fyra tänkande hattar vi introducerat så här långt på terminen – för att tillsammans analysera artikeln. Vi använder röd, svart, gul och grön hatt.

Röd hatt – sammanfattar känslorna kring artikelns ämne.

Svart hatt – sammanfattar det negativa i artikeln.

Gul hatt – sammanfattar det positiva i artikeln.

Grön hatt – sammanfattar det kreativa och de nya idéerna vi fått genom arbetet med artikeln.

Vit och blå hatt är på tillväxt :-)

7. Läraren (jag) antecknar allt på tavlan under lektionens gång. Jag är den som dokumenterar det lärande samtalet. Ibland läser jag upp fler stycken ur artikeln högt för klassen. Om det finns andra ord att förklara, än nyckelorden, skriver jag en ny ordlista på tavlan med dessa eller antecknar frågor som dyker upp på vägen. Finns det något ytterligare att förtydliga, hjälps vi åt med det. Jag skriver även ner våra "hattanalyser". Jag dokumenterar även allt arbete kring artikeln på vår särskilda vägg för news reporters.

ordlista

övriga ord att förklara

Hur har elevernas ämnesval landat, undrar ni säkert? Bättre än jag förväntat mig, måste jag svara er. Tidningar som Kamratposten, SvD Junior och den lokala tidningen i området har använts flitigt. Vi har lärt oss massor! Artikelämnet har en tendens att växa under det lärande samtalets gång :-). Vi har samtalat om miljö, sport, Pokémon, mobbing mm. Visste ni att det bor en miljardtrehundrasjuttiosexmiljoneretthundratjugotusen människor i Kina!? Alltid lika häftigt att växa tillsammans genom kommunikation!

Nästa gång jag sitter vid tangentbordet ska ni få fler feta klassrumsverkligheter som fungerar oavsett förutsättningar (Glöm inte att News reporter kan förberedas på läxhjälpen också :-).

Och. Tack Skolforum. För att ni tvingar mig att tänka kring min lärargärning. För att ni skapar en naturlig mötesplats för oss som arbetar i skolan. För att ni ger oss möjlighet att inspireras tillsammans och upptäcka nya saker. En hel dag sår många frön. Frön som sedan gror i klassrummet!

Skolforum påsar

fantastiska medupptäckares nyvunna skatter

:://Ellinor

Tänk om för barnens skull.

Läser ofta tänkvärda saker i Svenska Dagbladet, du som läser Dagens nyheter gör säkert detsamma. Under hösten har det handlat om skolan, lärarutbildningen och om hur våra barn och ungdomar mår ...

En av alla dessa artiklar handlade om barns ångest d v s om hur våra barn mår idag. Budskapet just denna gång kan nog sägas vara att man inte ska vara så rädd för ”lycka på recept.” Ordet lågstadiet var tidigt nämnt och det gjorde kanske att jag fastnade och läste. Det fanns också en avslutande ruta där det, som vanligt, skulle jag säga, stod att skolan måste våga prata om och att skolan måste ha … Jag säger inte emot självklart måste vi i skolan våga prata om att må dåligt och att nästan alla gör det någon gång i livet och vi ska självklart också ha elevvårdspersonal som kan finnas för att hjälpa, men…

I dag finns ingen klass som inte innefattar en eller ett par elever som ”revolterar”, kraschlandar eller på annat sätt är dysfunktionella när det kommer till beteende. Vi hör otaliga berättelser som barn som hatar köer, möten och mobiler! Vi hör också många som berättar om våldsamma händelser där alkohol, avundsjuka, snabba knyta an processer och lika snabba avsked är orsaker till att det går snett. En alldeles ”vanlig” familj i termer av att man har jobb man gillar och inkomst som räcker, bra bostad och hälsan har idag oerhört svårt att få livspusslet att gå ihop. Lika mycket som att äldrevården idag är beroende av anhörigvård är dagens unga familjer ofta beroende av anhörighjälp. Om du till detta ”vanliga” familjeliv lägger, arbetslöshet, sjukdom, otrivsel på jobbet, knapp ekonomi, långa pendlingsavstånd, skilsmässor, nya korta snabba relationer i familjen, missbruk, krav på fin yta, egen tid och självförverkligande … så är jag inte förvånad över barns psykiska ohälsa. Till allt detta kommer ett skolarbete som kräver sin tid, tid att läsa in sig, tid att förhöra, tid att ge strukturhjälp … och en ostörd plats. Kanske borde vuxenvärlden, samhället, börja fundera på varför vår uppväxande generation mår dåligt innan vi skriver ut tabletter. Det är egentligen orimligt att begära av våra barn att efter en ansträngande dag i skolan (och kanske morgonfritids) ska dom vara ytterligare 4 - 5 h i samma grupp människor och med ny krav, fritids har också en läroplan, för att sedan komma hem och gå till fotbollen eller gymnastiken med nya krav. För vuxna innebär det också fler bloggar att läsa fler möten att gå på, fler tider att matcha.

En del saker behöver nu klargöras, jag menar inte att mammor ska börja vara hemma igen, jag lägger inga värderingar på skilsmässor och nya relationer, jag tycker inte illa om fritidsaktiviteter och jag tycker att skolan måste få vara en viktig punkt på agendan. Självklart ska de som behöver medicinsk hjälp få det men efter noggrant och kompetent avvägande. Jag vill och tänker bara att vi vuxna behöver tänka oss för och att svenskt arbetsliv behöver börja tänka in barnen i vårt samhälle. Arbetslivet är ju ett större fartyg att vända men privat kan man gör en hel del … Tänka innan vi sätter barn till världen, är det nu?! Känner vi som vuxna varandra tillräckligt väl för att hantera en liten person med allt vad det innebär av glädje men också påfrestningar för ett förhållande, när ska jag presentera min nya kärlek för barnen att knyta an till…I min egen glädje över att ha hittat en ny presumtiv livskamrat kanske jag ändå ska vänta tills jag är mer säker på mitt val. Kan jag lägga undan mobilen, måste inte hålla mig uppdaterad med allt vad mina vänner gör och äter medan min ettåring gungar i tystnad på lekparken. Egen tid och självförverkligande var inte uppfunnit på min småbarnsmamme tid och jag önskar ibland att det aldrig blivit uppfunnit. Om man tror och tycker att man själv är viktigast då ska man nog inte skaffa barn … det gäller att väga in dom och deras väl i en god livsbalans hela livet. Jag hade en förälder som konstaterade att hennes dotter nog var i period! Barn är i perioder alltid och det gör också att det kommer tider när du hinner mer av ditt eget liv och då blir det så mycket roligare om dina barn mår bra. Stanna upp och tänk, du som politiker, du som arbetsgivare, du som vill att våra barn och ungdomar ska vara lyckliga på riktigt!!

Gunilla

www.filuren.nu