Lärarförbundet

Lärande hela dagen

Vad innebär fri lek egentligen? Fritt från vad? Från undervisning?

Från och med juli i år har vi fått nya avsnitt för förskoleklassen och fritidshemmet i Lgr 11:

De nya läroplanstexterna, som är direkt riktade till förskoleklassen och fritidshemmet, ska ge en ökad förståelse för uppdraget att stödja elevers utveckling och lärande och tydligare ange vilket innehåll undervisningen ska ha.
Skolverket

Undervisningens roll skrivs fram och avsnitten delas in i rubrikerna Syfte samt Centralt Innehåll. I syftestexten står bland annat att, förutom att undervisningen ska ta sin utgångspunkt i elevernas behov, intressen, kunnanden och tidigare erfarenheter, ska undervisningen kontinuerligt ska utmana eleverna och inspirera till nya upptäckter och kunskaper. Det står också att eleverna ska förberedas för fortsatt utbildning. Vi stannar upp vid detta en stund och fundera över vad det betyder för arbetet i förskoleklass.

Ofta framhålls att det är viktigt att förskoleklassen inte blir ”för mycket skola”, men menar vi alla samma sak när vi talar om detta? För oss på Glömstaskolan innebär ”inte för mycket skola” att vi inte ska fokusera på saker som vi ska lära oss när vi kliver upp i ettan. Förskoleklasselever behöver inte kunna läsa innan de börjar ettan. Visst är det fint och bra om de kan det, men det är inte det viktigaste. Och det är här uttrycket ”förberedas för fortsatt utbildning” kommer in. Att förberedas för fortsatt utbildning menar vi innebär att vi ska ge eleverna goda grunder att stå på för att minska friktionen på vägen till kunskapskraven i skolan. I förskoleklass innebär det att vi arbetar med språkljud, så att läskoden blir enklare att knäcka. Vi övar för att skapa oss en god taluppfattning, för att det ska bli enklare att lära oss räkna och nå kunskapskraven i matematik. Vi övar också på att åka buss, att samarbeta, att leka tillsammans, att äta bra, på grov- och finmotorik och vi bygger upp ordförrådet. Vi lär oss att vi är i skolan för att öva på det vi inte kan, inte för att visa vad vi kan. Vi jobbar tillsammans för att hitta glädjen i lärandet, även när det är kämpigt. Vi jobbar för att få det #Hållbartihop och för att skapa gynnsamma förhållningssätt tillsammans.

”Barnen får ofta väldigt stort utrymme för egen lek.”
– Ann S. Philgren, forskare i pedagogik och skolutvecklare vid Ignite Research Institute i Skolportens senaste magasin (nr 1, 2016, s. 28).

Philgren kommenterar fritidshemmen i Skolportens, i detta citat. Det finns dock samma övertro på fri lek bland förskoleklassens verksamhet. Undervisning är ett nyckelbegrepp i skolan. Plockar vi bort det begreppet så har vi plötsligt utbildade pedagoger som sysslar med barnförvaring. Det finns så mycket lärlust hos de yngre barnen, och den ska vi ta hand om. Men att ta tillvara på det innebär inte att lämna eleverna själva i sitt lärande. Det är inte fri lek vi talar om. Det är oerhört skickliga pedagoger som upptäcker lärtillfällen i elevernas lek och förvandlar det intresset till behovsstyrt lärande genom undervisning i stunden. Som pedagog ska jag finnas med och plocka upp lärtillfällen som erbjuds inom elevernas aktiviteter. Jag ska också stimulera till lärande och erbjuda lärande aktiviteter som vi ser att eleverna är i behov av. Vi pedagoger ska inte vara rädda för att undervisa! Barn i dag är allt för ofta lämnade ensamma i sin utveckling. Jag vill mena att det ställs högre krav på lärarskicklighet för de som arbetar med eleverna i förskoleklass och på fritids, där elevernas intressen ska leda till spontana lärtillfällen. För det krävs mycket tränade ögon och både bredd och djup i ämneskunskaper.

I den nya skrivelsen lyfts det också fram att eleverna kontinuerligt ska utmanas och inspireras till nya upptäckter och kunskaper. För att leda sådant lärande behövs tydliga mål med undervisningen. Allt för ofta läggs fokus på görandet, där roligt skapande av en vacker produkt blir målet. Men målet måste handla om lärandet, inte görandet – vad vill vi att eleverna ska lära sig i den här processen? Hur tar jag tillvara på lärtillfällen som kommer? Kan jag undervisa både med strukturerade lektioner och i mer spontana situationer?

De nya läroplanstexterna är ett lyft för förskoleklassen Både syftestexten och det centrala innehållet hjälper till att svara på frågor som ”Vet jag vilka kunskapskrav som finns för årskurs tre?”, ”Vet jag vilka grunder som behövs i förskoleklass för att verksamheten faktiskt ska bli förberedande för skolan?”. Och genom dessa svar står det också tydligt att undervisning är grunden, även i förskoleklassen samt att ”inte bli för mycket skola” inte betyder massor med fri lek där eleverna lämnas själva i sitt lärande.

Våga undervisa!

Tips! Läs Lina Lagos avhandling om hur mening skapas om övergången från förskoleklass till årskurs ett av barn och lärare i en skolkontext.

Ny termin, nya utmaningar ...

Ny termin, nya utmaningar och nya glädjeämnen. Under hösten har vi tagit upp ett koncept som fanns tidigare på min skola, pedagogisk frukost. Nu var det dags igen!

Vi inledde våra två studiedagar med två underbara frukostmöten. Smör, bröd, pålägg, juice, ägg, frukt och kaffe och te förstås. Härligt att få komma till dukat bord! Men det bästa av allt, underbara givande samtal med mina kreativa kollegor utifrån givna frågeställningar. En verklig kick! Vi har under det senaste året sökt och funnit stor kompetens inom kollegiet som vi kan dela på. Vi sökte och fann också en ny biträdande rektor internt och hon tillsammans med vår it utvecklare gav oss möjlighet att reflektera över varför och på vilket sätt vi bedriver undervisning. Kanske deltog du som läser i Skolinspektionens dag under hösten och ser efter det terminen och framtiden an med tillförsikt. Jag deltog inte men min nya biträdande rektor gjorde det och delgav oss valda delar som bekräftade min lärargärning och som får mig att hoppas att alla olika undervisningsverktyg kommer att ha sin plats även framöver.

Våra elever vill precis som vi förstå varför dom gör saker. Möjligheten att skapa den insikten underlättas om det finns en röd tråd, ett sammanhang och verklighetsanknytning i skolarbetet. Något som flera föreläsare under skolinspektionens dag var eniga om. Sten Ludvigsen lyfte fyra för våra elever nödvändiga kunskapsområden:

  • Att kunna lära (metakognition)
  • Att kunna kommunicera(läsa, skriva, tala, delta)
  • Att kunna utforska och skapa (kritiskt tänkande och kreativitet)
  • Att inneha faktakunskaper i olika ämnen

För att utveckla dessa kompetenser optimalt känns det som att det behövs ett helt liv d v s inlärning måste få ta tid, behöver tid. I skolan har vi begränsat med tid och vi måste kanske därför arbeta mer med integration av våra olika ämnen så att samma förmågor tränas i flera sammanhang … samma faktakunskaper befästs i flera sammanhang. Att söka dessa sammanhang när man planerar sin undervisning innebär en stor utmaning men också mycket glädje. När man går från de första tankefröna och planeringsångest inför ett nytt arbetsområde till att plötsligt hitta anknytningspunkter mellan olika ämnen, uppgifter, teater, film och rörelse det är då läraryrket är som bäst. När skrivbordet flödar av material och huvudet av idéer … och man förstår att man kanske kommer att kunna uppfylla, de saker som djupinlärning kräver:

Att eleverna relaterar nya kunskaper/förmågor till redan kända och till tidigare gjorda erfarenheter.

Att eleverna integrerar nya kunskaper med sina tidigare begreppssystem.

Att eleverna letar efter och upptäcker mönster och underliggande principer för saker.

Att eleverna värderar nya idéer och relaterar dem till tidigare slutsatser.

Att eleverna förstår att kunskap utvecklas i det sociala sammanhanget och tänker kritiskt kring nyvunnen kunskap.

Att eleverna reflekterar kring sin egen inlärning och förståelse.

Det är när jag skapar förutsättningar för detta genom att låta eleverna gå hinderbana som döva och blinda, bygga skulpturer av askar och klot, måla självporträtt, studera Leonardo Da Vinci och Van Gogh, måla självporträtt och skriva en självbiografi … det är då den där lärarlyckan jag skrivit om tidigare infinner sig och jag tänker att skolvardagen kan bli kompensatorisk för många av de bekymmer och den ångest många av våra barn bär på idag.

Under frukosten hann vi också titta på några Professor Hochmans ”Brain rules” kring de faktum att rörelse är viktigt för inlärning, likaså att aktivera alla sinnen och att sova tillräckligt och att vi inte alls är så effektiva när vi "multitaskar" som vi tror. Alla, forskningsrön, viktiga att påminna sig själv och sina elever om inför vårterminen 2017 eller till och med inför framtiden.

Gunilla/www.filuren.nu

Tomtejakten

En dag för sent, bättre än aldrig någonsin. Varsågod – återvinn, jag bjuder ovanligt och välment, på övning i lagarbete, du får fila på detaljerna men jag har gjort allt grovarbete.

Tweaka det som inte passar,
ta bort alla tomtar och samla tassar.
Använd planeringen för att tajta till gruppen,
för att levla i förståelse av att vi når längst som en del i truppen.
Tävling är bäst när vi slår personliga rekord,
när vi levlar upp per eget ackord.

God jul och gott nytt år alla hårt arbetande kollegor här ute.

Fröken Ann

Spelbeskrivning

Välkomna till Tomtejakten.

Under cirka två timmar framöver är ni alla indelade i olika team. Varje team består av elever från förskoleklass till och med årskurs sex. Under dagen ska ni samarbeta som ett team. Det innebär att ni tar gemensamt ansvar för att alla i teamet förstår uppgifterna och är delaktiga i att genomföra uppgifterna. Hjälps åt och dra nytta av varandras kompetenser. Den stora fördelen med att arbeta i team är att vi alla är olika och vi är olika bra på olika saker. Vi kommer längst om vi samarbetar!

Alla uppgifter i Tomtejakten finns Showbie. Under varje uppgift finns en beskrivning av hur uppgiften ska genomföras och hur det ska lämnas in. Det står hur ni gör för att casha ut era tomtar och hur ni gör för att levla era tomtar direkt. Är det något som är otydligt – fråga!

Det finns huvuduppgifter och extrauppgifter. När ni cashat ut fyra tomtar, och alltså slutfört fyra huvuduppgifter, då kan ni börja levla upp era tomtar med hjälp av extrauppgifter. Varje extrauppgift ger ett levelpoäng. Du kan levla vilken tomte som helst med valfri extrauppgift. När ni slutfört en extrauppgift visar ni en vuxen så får ni levelpoäng. För varje tomte som nått level fyra, maxlevel, får ni en till likadan tomte.

Alla team måste börja med uppgifter "Tomte-team". Efter det kan ni välja vilka uppgifter ni vill göra och i vilken ordning. Det enda som styr här är att fyra huvuduppgifter ska genomföras innan ni kan börja med extrauppgifterna.

Målet med dagen är att lära oss så mycket som möjligt och samtidigt ha så roligt som möjligt. Förutom att lära oss mer inom olika skolämnen lär vi också känna varandra bättre, över årskursgränserna, på skolan och skapar en ”Vi på Glömsta”-känsla tillsammans. Det är en tävling, men inte där teamen tävlar mot varandra, utan där vi tävlar med oss själva för att se hur långt vi kan komma när vi samarbetar.

Så nu återstår det bara att se: Hur många tomtar kan ert team samla under två timmar?

Lycka till!


1. Tomte-team

Hämta ut er namnlapp.

Kom överens om ett namn på ert team.

Gör en gemensam logga på ett papper och skriv alla teammedlemmars namn på papperet. På er namnlapp finns er teamfärg, den ska ingå i loggan. Sätt upp loggan på levelkartan. Fotografera lggan och lämna in den i mappen i Showbie. Gå till en vuxen och visa att ni utfört uppgiften. När det är gjort kan ni casha ut er första tomte.


Bygg en tomte

Matematik – geometri

Level 1: Bygg en tomte genom att använda endast geometriska figurer. Klipp ut geometriska figurer i olikfärgade papper. Klistra samman tomten på ett annat papper. Skriv teamets namn på er skapelse. Fotografera och lämna in i Showbie. Alla i teamet ska fotografera och lämna in för att uppgiften ska räknas som slutförd. Sätt sedan upp er skapelse på levelkartan och casha in er tomte hos en vuxen.

Level 2: Gör level 1. En elev från varje årskurs kan berätta vad de geometriska figurerna ni använt i er skapelse heter. Ni redovisar för en vuxen.

Level 3: Gör level 1 och 2. Alla i teamet kan berätta vad de bidragit med när ni genomfört uppgiften.


Om en tomte

Svenska – faktatext

Level 1: Skriv en faktatext om tomtar utifrån mallen som finns i den här uppgiften samt texten som ligger i den här mappen. Om ni använder andra källor ska ni skriva var ni tagit faktan ifrån (ange källan).

Level 2: Gör level 1. Ni har designat er text genom att använda er av rubrik och mellanrubriker. Texten är formaterad så att det syns tydligt vad som är rubriker och vad som är brödtext. Styckeindelningen är tydlig och gör det lätt att få en översikt över vad texten handlar om.

Level 3: Gör level 1 och 2. Illustrera er faktatext. Alla bilder som används ska följa copyrightreglerna. Ni ska ange källa för varje bild ni använder.

Lämna in er text i Showbie.


Skumtomte

Svenska – språklig förståelse med sammansatta ord

Skriv ner och illustrera så många sammansatta ord ni kan som innehåller ordet “tomte”.

Level 1: 3 ord (skrivna och illustrerade)

Level 2: 7 ord (skrivna och illustrerade)

Level 3: 10 ord (skrivna och illustrerade)

Lämna in i Showbie.


Tomtefabriken

Teknik

Level 1: Bygg en tomtesläde av valfritt material som vi lagt fram. Lämna in ett foto på er skapelse i Showbie.

Level 2: Gör level 1. Bygg också en tomte som åker i släden. Lämna in ett foto på er skapelse i Showbie för att cacha ut er tomte..

Level 3: Gör level 1 och level 2. Släden och tomten ska vara så pass stabila att de håller för ett teståk i snön. Gå ut och filma teståket i en backe. Säg till en vuxen innan ni går ut. När ni är färdiga lämnar ni in er film i Showbie och söker upp samma vuxen för att visa er film och cascha in er tomte.


Tomtejakt Go

Idrott och hälsa

Nu ska ni leta efter tomtar i skolan. Ni behöver appen Geocach och ett konto för att kunna genomföra denna uppgift. Ni ska leta efter tomtar genom att följa koordinaterna. För mer info, se uppgiften i Showbie.

Level 1: Lämna in två bilder där hela teamet poserar tillsammans med två av de gömda tomtarna.

Level 2: Lämna in tre bilder där hela teamet poserar tillsammans med två av de gömda tomtarna.

Level 3: Lämna in fyra bilder där hela teamet poserar tillsammans med två av de gömda tomtarna.

Lämna in er video i Showbie när i känner er färdiga. Visa en pedagog och cascha ut er tomte.


Tomtekareoke

Musik

Ni ska göra en musikvideo till en valfri jullåt.

Level 1: Några i teamet deltar och mimar till låten.

Level 2: Level 1 + Några i teamet deltar i videon. Ni har använt material för att se mer tomtiga/vintrga/juliga ut och för att miljön omkring er ska se mer tomtig/vintrig/julig ut. Det kan vara både faktiska dekorationer och kläder men ni kan även ha arbetat med bakgrunder och liknande när ni redigerat er video.

Level 3: Level 1 och 2 + Alla i teamet deltar i videon. Ni har använt material för att se mer tomtiga/vintriga/juliga ut och för att miljön omkring er ska se mer tomtig/vintrig/julig ut. Det kan vara både faktiska dekorationer och kläder men ni kan även ha arbetat med bakgrunder och liknande när ni redigerat er video. Ni får själva fixa med dekorationerna och rekvisitan.

Lämna in er video i Showbie när i känner er färdiga. Visa en pedagog och cascha ut er tomte.


Tomterim

Svenska – språklekar

Level 1: Vad önskar ni er? Skriv ett rim till det ni önskar er. Rimmet ska innehålla minst fyra rader.

Level 2: Ni har skrivit ett rim var halva teamets medlemmar, enligt instruktionerna i level 1.

Level 3: Ni har skrivit ett rim var till alla teamets medlemmar, enligt instruktionerna i level 1.

Lämna in i Showbie när i känner er färdiga. Visa en pedagog och cascha ut er tomte.


Extrauppgifterna har jag sedan gjort av olika problemlösningsuppgifter, gåtor, hitta ordet-uppgifter och ordlekar som jag hittat på lektion.se, bland annat ur häftet Julkul.

Hoppas detta kan ge er mycket fröjd, och att det gör alla deltagare mycket nöjd(a).

En tidig julklapp - Kreativ design för lärande

Vi står inför ett nytt år och det är bäddat för förändringar och nyskapande. 2017 vägledande ord är: älska vad du gör och låt det synas!

Tillbakablick

Om du funderar på hur du ska designa moderna inkluderande lärmiljöer där språk, lärande och kunskap är i fokus, elever är aktiva medskapare och digitaliseringens möjligheter tas till vara ska du fortsätta läsa.

I dag finns det stor tillgång till datorer och surfplattor i våra klassrum, vilket öppnar upp för fantastiska möjligheter att arbeta kreativt. Vi förväntas aktivt utforska, värdera och integrera tekniken i undervisningen för att stärka elevernas lärande och utveckling. 1:1 satsningarna är en strålande idé i kombination med lärare som designar inkluderande lärmiljöer som möjliggör för elever att forma sin egen lärprocess och tar ansvar för sitt eget lärande (medskapande). Det är inte i huvudsak fokus på tekniken utan på lärandet som blir individuellt och personligt genom att nyttja teknikens fulla potential. En egen dator och obegränsad tillgång till internet i lärmiljön prövar elevernas förmåga att styra lärandet i rätt riktning (elever behöver tillgång till lärarens kompetens gällande hur man lär sig att lära). Det innebär att kunna styra enheten; att förstå sina egna förutsättningar och behov och agera utifrån det. Kreativ design för lärande sätter fingret på samspelet. Lärarens kärnkompetenser; ämneskunskap, pedagogisk kunskap och digital kompetens (TPACK) är viktiga. I kreativ design för lärande perspektivet integreras ytterligare en väsentlig kompetens; avancerad specialpedagogisk kompetens. Specialpedagoger och speciallärare är nyckelpersoner som bör kopplas till det förebyggande arbetet i syfte att skapa tillgängliga lärmiljöer och undanröja hinder i lärandet. En spännande tanke är att se en ny fortbildningskultur växa fram; Det formativa trelärarskapet som jag nämnt i tidigare inlägg.

Kollegialt lärande

Mitt uppdrag som förstelärare, speciallärare och handledare är minst sagt spännande. Det finns en enorm kraft i kollegialt lärande eftersom vi tagit till vara på kompetenser och förenat dessa i syfte att förändra och skapa inkluderande och kreativa lärmiljöer. Jag har haft nöjet att handleda inspirerande lärare i Läslyftet, GAFE och UDL (Universell design för lärande) och som exempel vill jag lyfta fram Läslyftet och modulen vi arbetat med; Textarbete i digitala miljöer. Syftet med modulen är att lärare ska få begrepp och didaktiska redskap för att kunna hjälpa eleverna att utveckla förmågan att läsa och skriva i ett digitaliserat samhälle. Eftersom vi är en 1:1 skola är fortbildning gällande design av 1:1 lärmiljöer ett måste för alla lärare!

Genom kollegialt lärande har vi tillsammans varje vecka utforskat de medieteknologiska förändringarnas betydelse för den pedagogiska yrkesverksamheten. Vi har tillsammans designat undervisningsaktiviteter som bidragit till ett prövande förhållningssätt till såväl undervisningens innehåll som former. Förutom det har vi fått möjlighet att utveckla ändamålsenliga bedömningsformer för elevernas arbete i digitala lärmiljöer med t.ex. multimodala texter (Skolverket. Läs och skrivportalen). Under hösten har vi hittat en gemensam nämnare och min förhoppning är att vi kan glädjas över processen som är en fin julklapp till oss alla!

Under vårterminen fortsätter vårt tvärvetenskapliga arbete; att förena ”konst” och vetenskap. Min förhoppning är att vi delar tanken att tekniken inte förändrar skolan per automatik. Det viktiga är hur vi tillsammans väljer (med vetenskapligt stöd) att använda den för att designa inkluderande, tillgänglig och meningskapande utbildning för alla elever. Ytterligare en tanke är att vi fortsätter se varandras kompetenser som berikande. En lärare kan inte allt därför behöver vi kroka ihop med våra kollegor och ”låna” kompetens när det behövs; vi är bra på olika saker, så enkelt är det. Om vi tänker så kan vi få syn på och ta till vara på lärares olika spetskompetenser; förena dessa och designa fantastiska lärmiljöer för eleverna. Pröva sig fram är vårt ledord. Framtidens skola skapas genom teamwork. Ett team som vill åt samma håll och med en gemensam tanke; bra ska bli bättre. Teamet leds av en kreativ handledare som tänker framåt, inte vilar på lagrarna och som tror att det är möjligt att designa fantastiska lärmiljöer.

Design för och i lärande

Kreativ design perspektivet handlar om att elever, får ett större utrymme till pedagogiskt medskapande, vilket betyder större delaktighet i val av innehåll och utveckling av nya sätt att arbeta och lära i 1:1 miljö. Vi tar med andra ord till vara på digitaliseringens möjligheter och elevernas kreativa tänkande. ”I nybörjarens sinne finns många möjligheter men i expertens bara ett fåtal …” – Shunryu Suzuki

Mina elever får möjlighet att använda modern teknik och digitala lärresurser som ett verktyg för att lära och utvecklas. Vidare suddas gränserna ut mellan det formella och informella lärandet; elevernas olika intressesfärer får betydelse i undervisningen.Vårt bloggande ingår som en viktig del i arbetet med digitala lärprocesser och språk- och kunskapsutveckling. Via Webbstjärnan får vi möjlighet att lära oss mer om internet och hur det är att kommunicera och skapa på webben. Eleverna utmanas att aktivt medverka för att bli goda tänkare, uthålliga och nyskapande. Givetvis är det krävande, men det är tjusningen med det hela. Design handlar om djup; om funktion. För att förstå designperspektivet krävs passion; lärare som brinner för lärande och utveckling.

Framtidsspaning

Du läste vidare, vilket betyder att du är intresserad av att designa moderna inkluderande lärmiljöer där språk, lärande och kunskap är i fokus, elever är aktiva medskapare och digitaliseringens möjligheter tas till vara. Det gör mig glad och betyder att vi kommer att hjälpas åt att skapa framtidens hållbara skola och bidra till likvärdighet. Låt 2017 ledord vägleda oss; älska vad du gör och låt det synas!

God Jul och gott nytt år!

Bästa hälsningar

Maria


Lärarlycka

Nu måste julen få ta plats ...

Nu måste julen få ta plats ...

Förra veckan avslutades med en ledningsgruppsdag på ”annan ort” bakåtblick och framtidstänk. Dagen innehöll några ”övningar” med de så populära post-it lapparna, närmare bestämt två!

På lapparna stod bland annat ord som ödmjukhet, gemenskap, glädje, struktur, planera, relationsskapande, inspirerande och idéspruta. Alla ord som beskriver den professionella pedagogen.

Vi tittade i backspegeln och det gör jag med nu med jullov 3-4 veckor bort. Den 1/12 redovisar vi vårt arbete kring lägret för föräldrarna och då har vi arbetat med hela läroplanen skulle jag våga påstå. Egentligen är det ett arbete som börjar redan i åk ett men det blir skarpt läge på våren i tvåan. Vi läser texter om djur och växter i vårt närområde och går på upptäcktsfärd runt skolan. Under det arbetet landar vi begrepp som källkritik, underrubriker, stödord, frågeord och faktatext. Vi samlar vår egen kunskap, samtalar om vad vi vill veta/behöver veta och skriver frågor. Vi ritar och drar förklarande bildpilar.

Resultatet blir små korta texter att stolt läsa upp i något sammanhang eller sammanställa till klassens egen bok om djur och växter i närmiljön. Detta arbete har efter/under lägerskolan fortsatt med naturstudier i olika ekoområden och nu finns längre och mer professionella faktatexter färdiga. Vi har arbetat med övningar ur Adrienne Gears bok Att läsa respektive Att skriva faktatexter. Ett spännande och intressant arbete som ger resultat. Lärarlycka är att sitta en torsdag eftermiddag och lyssna på när dom redovisar sin kunskap muntligt för varandra. Ute på lägret kokade vi äppelmos och byggde fågelmatstak och en pappa lärde oss HLR. Väl i klassrummet har vi byggt lägerplatsen i lådor, träklossar och papiermarché!

Lärarlycka är att sitta en torsdag eftermiddag och lyssna på när dom redovisar sin kunskap muntligt för varandra.

Alla dessa moment har blivit till instruerande faktatexter och en berättande faktatext som dessutom skrivits i Googledokument. Vi har skrivit dagbok, brev, inbjudningskort och tackkort och gjort anteckningar och läst i böcker och på internet. I deras lägerböcker finns också berättelsen med utgångspunkt i lägerplatsen och övningarna i SvD:s författarskola. Check på svenska!

Matematik då, lite, lite storyline innan vi åkte då dom gjorde beräkningar av drivmedelsåtgång, tid, antal bilar och liter mjölk mm redan innan dom visste att det gällde dom själva! Väl hemma blev det några lästal om hur det blivit i verkligheten, omkrets, ramar till deras tavlor och area och så Hasse Perssons underbara arbete med Ahlgrens bilar. Varför? Jo, en skattjakt där godispåsen innehöll just dessa. Godis på läger men under kontroll. När dom gick en av de två tipsrundorna fick man också ta en klubba, men pappret skulle vara med tillbaka, frågorna handlande ju om allemansrätten. Den rundan och arbetet i naturen ger en bock för no.

Besöket i Länna kyrka och på Penningby slott med för- och efterarbetet gör att so:n får sitt. Eftersom lägergården ”bara” har utedass gick vi en vända via toalettens historia och tekniken i en toalettstol med hjälp av en förälder. De momentet tillsammans med pappan som gick igenom HLR gör att syv fick vara med på ett hörn. Bild och musik då? Självklart… vi målade tavlor i akrylfärg, Penningby slott med vattenfärg och oljepastell, dassdörrar med dikter till och John Bauer inspirerade teckningar. I musiken och på fritids tränade barnen lägersånger, Temperaturen, Trampa på gasen m fl.

I engelska har vi förstås samlat lägerglosor och skrivit både gemensamma texter och på egen hand. Det går alldeles utmärkt att få med skillnaden mellan is/are och prepositioner i det arbetet.

Idrott tänker någon, karta och karttecken som underlag för lådbygget och så morgongympa. Barn på läger vaknar tidigt!!

Det digitala finns faktiskt med också inte bara via arbetet i Googledokument. Barnen har fått välja fritt vilka foton dom ville kommentera på något sätt i Book Creator. Ett kul jobb där alla var på tå och med fantastiska resultat.

Nu har vi också härliga äppelmosgrottor (matematik igen)att servera på torsdag kväll när jag lugnt kan luta mig tillbaka och låta eleverna sköta kvällen, muntlig redovisning för en liten grupp föräldrar och en härlig stund att stolt få visa upp allt vi hunnit med under hösten.

Vi lämnar vår lägerupplevelse med mycket nyvunnen kunskap, många befästa begrepp och utvecklade förmågor!

Från inspiration via en idé med hjälp av planering och struktur och med ödmjukhet för varje enskild elevs förmåga har vi arbetat kring en gemensam upplevelse med glädje. Relationerna, ja, dom började vi bygga i åk 1 och dom har inte kommit på skam.

Varför berättar jag det här … jag vill så gärna att fler ska våga lyfta blicken från färdiga anonyma arbetsböcker och "kompletta" kit och se möjligheterna i de nära upplevelserna läger eller inte, dom finns där!

Gunilla/www.filuren.nu

Det förlovade demokratiska sagolandet

Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande, krönika på Lärarförbundets hemsida, 9 november 2016

"I ett demokratiskt samhälle har man inte tigande professioner som snällt utför sina arbeten under tystnad trots att politiska beslut får svåra konsekvenser. I ett demokratiskt samhälle höjer professionerna sina röster och riktar de kritiska frågorna dit de hör hemma — till politikerna. Det är det demokratiska samhället vi lärare nu står upp för."

_____________________________________________________________

Ibland kom jag lite sent till skolan bara för att jag ville att du skulle ringa och säga att jag skulle komma.

Citatet kommer från en femtonåring jag hade förmånen att få undervisa under två månader på vårterminen i år. Ett citat som rörde mig till tårar och som har lämnat ett evigt fotavtryck i min själ. Ett citat som vittnar om den totalt omvälvande upplevelsen det kom att bli när jag sa ja till att undervisa ett 20-tal asylsökande högstadieungdomar, de flesta ensamkommande pojkar från Afghanistan.

Ann, du är min mamma, min pappa, min syster, min bror och min lärare. Jag behöver ingen mer.

Första dagen jag ställdes inför dessa 22 förväntansfulla, förvirrade, förskräckta och förtjusta ansikten föll alla murar. Jag hade alltid varit bra på att “lämna jobbet på jobbet”. Jag bar inte med mig sorgerna hem och ältade inte i den förtvivlan vi lärare ibland måste ta itu med, i våra relationer med barn. Jag distanserade mig som privatperson ifrån mig som professionell lärare. Något jag alltid sett som en av mina styrkor. Jag hanterade situationer som uppstod och engagerade mig på arbetstid men accepterade att det bara fanns så mycket jag kunde göra - oavsett elevers varierande hemförhållanden så fanns det alltid ett socialt skyddsnät i form av kommunala och statliga instanser som jag kunde lämna över ärenden till. Och när jag gjort allt jag kunnat i makten av min post så nöjde jag mig. Men hur distanserar jag mig ifrån barn som flytt från hot och våld, genom hot och våld, till en osäker livstillvaro utan någon trygg famn att vila i, som får leva närmast identitetslösa i handen på systemet, där de blir mer en siffra i statistiken än en person, där deras önskningar och viljor räknas föga och samtidigt som de förväntas ta en massa ansvar så förväntas de också att lämna över sig själva till systemets våld.

Hur kan jag någonsin förvänta mig att de här eleverna ska lära sig någonting om jag inte visar dem att de är betydelsefulla?

Jag hamnade i konflikt med mig själv och min idé om vad som gör mig till en professionell lärare. Och jag bestämde mig för att professionell lärare fick vara olika saker i olika situationer, för mig.

Mitt första mål var att visa dem att de har ett egenvärde. Vårt “klassrum” skulle vara den goda annorlundaheten som Lars Pålsson Syll talar om i sin text, med samma namn. Alla människor är lika mycket värda och du har samma rättigheter som alla andra. Vi vecklade ut de mänskliga rättigheterna, paragraf för paragraf, samtidigt som hela klassen ringde till den som inte dök upp på morgonen för att visa att hen var saknad. Vi blev mer en familj än en klass, med allt vad det innefattar. Och tillsammans visade vi varandra att vi alla är betydelsefulla, tillsammans och var för sig.

Vi hade 22 elever i klassen. 22 elever som alla kämpade för att göra sitt allra bästa utifrån de förutsättningar de hade. Att ta sig upp ur sängen på morgonen om du inte vet ifall din mamma eller pappa lever längre, eller var dina syskon försvunnit efter det att ni tappat bort varandra när smugglarna tog er över gränsen till Grekland i en gummibåt som slog mot klipporna och tippade över, det krävs mer viljekraft än jag någonsin behövt försöka samla. Att gå till skolan varje dag och lära sig ett främmande språk när du inte läser eller skriver på ditt modersmål, trots att du inte vet om du kommer att ha användning av språket i framtiden, för kanske blir du utslängd från landet - det är ett oerhört stort krav att ställa på en vuxen, och inte minst en tonåring. Men de gjorde jobbet!

Idag riskerar dessa elever att bli utvisade till Afghanistan – en plats i vår värld som UD bedömer vara så otrygg att vuxna avråds att vistas i landet. En plats de aldrig känt som hem, som en del sett som barn och som är sammankopplat med minnen av hot, våld, förföljelse och död. En plats som fortfarande är långt ifrån deras föräldrars trygga famn, där de inte känner någon. De är Hazarer, en minoritet som terrorgrupperna som förtrycker landet specifikt pekat ut som mål för deras hat. Men dit kan alltså dessa barn skickas. Inte hem, inte tillbaka, utan dit. Det varken är eller har varit deras hem.

Det är som att de mänskliga rättigheterna vi vecklade ut, paragraf för paragraf, bara var en saga. En berättelse om ett sagoland där bara feer och enhörningar kan bo. Det är som att det räcker att vi har folkomröstningar vid valen, det spelar ingen roll om det vi väljer vilar på demokratiska värderingar. Det känns som att jag står och talar om det förlovade landet vi hoppas att vi ska komma till, när jag håller lektioner om demokrati och mänskliga rättigheter för sjuåringarna jag undervisar i år. Jag känner mig lurad, för jag trodde att vi redan kommit en bra bit på vägen i byggandet av det landet.

På den här bloggen brukar jag skriva om skolutveckling och mitt arbete i skolan. Jag brukar skriva om ansvarskultur, lärplattor och kollegialt lärande. Den här gången vill jag använda den här platsen till ett annat budskap, som jag brinner för och som jag känner är oerhört viktigt. För precis som Johanna Jaara Åstrand skriver i sin krönika: “I ett demokratiskt samhälle har man inte tigande professioner som snällt utför sina arbeten under tystnad trots att politiska beslut får svåra konsekvenser. I ett demokratiskt samhälle höjer professionerna sina röster och riktar de kritiska frågorna dit de hör hemma — till politikerna. Det är det ­demokratiska samhället vi lärare nu står upp för.” Jag vill höja min röst och säga att jag står inte ut mer. Jag står inte ut – men jag slutar aldrig kämpa! För den här kampen har allt att göra med min professionalitet, alltid! Jag står upp för demokrati, de mänskliga rättigheterna och för mina elever! Jag står upp för de som inte ges plats, de som inte får tillhöra, det vi alla andra tar för givet; alla människors lika värde!

Sluta svika våra barn! Sluta utvisa våra barn till Afghanistan! Ge dem en möjlighet att få göra vår jord till en bättre plats än vi lyckats att göra den till!

"Ge mitt barn läshunger, det ber jag er om med brinnande hjärta!"

Lyft fram barn och ungdomar som läsförebilder! De gör som vi gör och inte som vi säger därför behöver vi läsa och samtala så det syns.

O mäktiga féer, ge mitt barn i faddergåva inte bara hälsa, skönhet, rikedom och allt det där ni brukar komma stickande med - ge mitt barn läshunger, det ber jag er om med brinnande hjärta! Jo, för jag vill så gärna att mitt barn ska få i sin hand nyckeln till det förtrollande landet, där man kan hämta den sällsammaste av glädje. Orden är Astrid Lindgrens och inleder den digitala boken Läsning ger oss vingar - Lärare samtalar om läsupplevelser och läslust med barn och ungdomar som publicerades i samband med Världsbokdagen 2014.

Min idé väcktes när jag och mina elever talade om läslust och ägnade många lektioner åt att samtala om läsningens betydelse. Alla lärare, oavsett ämneskompetens, behöver vara läsförebilder för sina elever så att läsglädjen syns och märks, men också för att det är livsviktigt för varje människa att utveckla en god läsförmåga. Vi behöver dessutom, i större utsträckning, lyfta fram barn och ungdomar som läsförebilder. Genom att låta elever inspirera elever kan attityden till läsning förändras och motivationen öka.

Läs och samtala så det syns - läsinspiratörer från förskola till gymnasium

Läsambassadören Anne-Marie Körling vill att vi lärare tänker kreativt; vi kan göra varje skola till en levande plats för möte med text. Hon uppmanar oss att synliggöra skolpersonalens läsning på en allmän tavla: en bild av läsaren sätts upp tillsammans med en bild av boken läraren just nu läser. Det handlar inte om prestige, utan om att vi läser. Det bjuder också in till samtal: Tala läsning med mig! Det har jag och mina kollegor gjort utanför våra klassrum; se bild. Nu är det er tur...

Vidare lyfter Körling fram synligt läsande i klassrummet; Läraren visar vägen in i böckernas textvärldar. [...] Vi som kan läsa ska ge av det vi kan! Genom att högläsa korta stycken ur böcker ger vi en bild av vad eleverna en dag själva kan göra. Eleverna får höra vuxna läsa, delta i textvärldar, får skriftspråket i muntlig form och delar språk och bilder i samvaro med andra. Läsglädje smittar av sig och genom åren har jag märkt hur elever uppskattar att få samtala om läsning och inspirera andra elever till att hoppa på läståget. Boken Läsning ger oss vingar lyfter fram unga läsinspiratörer och bidrar till att sätta läsning och lässamtal högst på agendan.

Det blir viktigt när det är på riktigt

Att skriva en digital bok tillsammans med kollegor och elever, där eleverna är medskapande genom hela processen, är ett fantastiskt sätt att motivera och engagera eleverna i lärandet. De bygger upp sitt lärande genom aktivt, kreativt skapande som kan delas med andra och även, som i detta fallet, påverka en viktig samhällsfråga; barn och ungdomars läsutveckling. Barn och elever ska vara aktiva aktörer snarare än passiva mottagare, och arbetsformer som stimulerar fantasi och skapande har en framträdande plats (Anna Ekström). I boken framgår också hur elever med både generella och specifika lässvårigheter kan bli läsförebilder för elever som av olika anledningar inte hoppat på läståget än.

Hur kan tekniken integreras på ett meningsfullt sätt?

Boken synliggör hur tekniken kan integreras och användas för att berika och möjliggöra för elever och lärare från olika skolor i Sverige att mötas, lära och skapa något gemensamt utan att fysiskt träffas. Vidare lyfter boken också fram hur vi i skolan kan arbeta för att knyta ihop skola, hem och samhälle. Det eleverna skapar under lärprocessen delas och blir värdefullt för andra individer i och utanför skolan. Tekniken integreras på ett genomtänkt sätt för att nätverka (kollegialt lärande) och bidra till elevers lärande och utveckling.

Att inspirera till läsning är en av lärarens viktigaste uppgifter. [...] Jag hoppas att elevernas egna berättelser om läsningens betydelse för dem kan inspirera andra till att hitta mening i böckernas värld (utdrag ur boken). Läsning ger oss vingar är en digital lärresurs. En bok för alla! Tillsammans formar vi tillgängliga mötesplatser som väcker barn- och ungdomars läshunger.



Skriv gärna en kommentar och berätta hur du tänker använda boken!








Skolans värdegrund är viktigare än någonsin

Vaknade upp onsdag morgon till resultatet från presidentvalet i USA. Chockat konstaterade jag att Trump fått majoritet och brast ut i gråt, en obeskrivlig sorg efter många års kamp för jämställdhet, HBTQI-frågor, och allas lika rätt. Sorgen liksom hulkade sig igenom kroppen min.

Trött gick jag upp till ett dukat frukostbord, mina äldre barn pratade dystert om resultatet, och så lommade vi iväg. En till förskolan, och fyra till skolan och en till sitt jobb på en reklambyrå.

I min skola kändes det kvavt, alla lärare i små klungor med distanserade röster. Vi kanske fumlade extra mycket med lånepennor, sudd och böcker, och jag glömde nog mina nycklar i dörren till arbetslagsrummet som alltid vid känslomässig stress. Väl inne i lektionssalen kanske eleverna undrade om mitt molokna humör, och jag kanske förklarade att jag inte riktigt var i fas på grund av valresultatet. Eleverna började säkerligen bubbla om ett tredje världskrig, miljöhotet, att kvinnors rättigheter kommer inskränkas, och förvirring kring hur det kommer att bli med mänskliga rättigheter och andra farhågor i direkt koppling till Trumps vinst. Och där och då kanske jag i ett försök att stävja något sorts lugn lät barnen prata om vår egen lilla bubbla Sverige, men det kan också ha varit så att diskussionen hamnade kring en svensk rasistisk tidskrifts klistermärken på skolans glasdörrar - och några visste inte hur märkena såg ut medan andra hade mer kunskap och vips var vi kanske inne på deras sida och eleverna sökte runt och brast spontant ut i ilskna rop över dumheter och orimligheter. Samtidigt så kanske jag mötte en tyst elevs flackande blick, och förstod att situationen inte riktigt kändes bekväm för hen, med föräldrar som sympatiserar med de krafter som vi nu i ett gemensamt grepp visat vårt ogillande emot. Där och då kanske jag och min elev höll varandras händer trots att världen utanför polariserar oss i två läger.

Det hela fick mitt hjärta att slå ambivalenta slag.

För hur gör vi med barnen, vad gör vi mot barnen? Där vi som verkar under skollagen och skolans värdegrund också måste ta ansvar för ALLA elever och det oavsett hur världen ser ut, vilka hemförhållande de har och vilka åsikter som skriks ut eller hålls inne med, "skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar". (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, Skolans värdegrund och uppdrag)

Den här påhittade situationen fick mig att minnas boken "Pojken i randig pyjamas" av John Boyne, och där huvudpersonen Bruno inte vill erkänna eller förstå faderns nazistiska dåd, och där vänskapen till Shmuel trots förintelsens grymhet och brutalitet ändå skildrar kontraster av vänskap och oskyldighet på ett osentimentalt vis.

För ett tag sedan, efter att ännu en gång suddat ut några rasistiska slagord skrivna i blyerts på en av skolans väggar, höll en av mina elever ett gripande tal, om sitt ursprungliga hemland. Om olivträden, musiken, poesin men framförallt om gästvänligheten - viljan att ta emot världen. Hen avslutade med orden "Men världen vill inte ta emot oss med öppna armar". Och jag grät, där, då och mitt framför mina elever.

Vid middagsbordet idag fick jag höra en annan berättelse - om hur någon elev, i en skola hyllat Trump precis så som många europeiska högerpopulister och Rysslands Putin. Och detta utan att någon närvarande lärare lyft frågan högre, fångat upp orden och vridit dem ett varv till enligt vår svenska skolas värdegrund och styrdokument;

  • Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor är de grundläggande värdena i skolans värdegrund enligt skollagen.

Jag känner en oro över att nu när västvärldens demokratiska grunder darrar kommer ännu fler människors frihet att inskränkas. Skolans värdegrund är mer viktig än någonsin.

Ögonkontakt?!

Länge trodde jag att det bara var jag … inte så att vi inte pratar med varandra på jobbet … inte heller så att jag inte har kollegor som delar mina funderingar. Nej, vi har bra diskussioner och en nyanserad inställning och får därför, när vi landat, en digital värld i balans tänker jag.

Med det sagt och med ett citat från en arbetskamrat: ”Trots att du jobbat så länge är du ofta i framkant när det gäller undervisning.” tror jag mig kunna konstatera att jag inte heller är en bromskloss ovillig att ta till mig nyheter och utvecklas.

Plötsligt är dom där artiklarna som jag läser, artiklar om vad skärmarna gör med oss och eleverna. Väl medveten om att man ofta läser de artiklar där man får stöd för en uppfattning känner jag att ”Det var inte bara jag.” Precis som det beskrivs i Lärartidningen känner jag ibland stress över min digitala situation. Eftersom vi hela tiden behöver få ut maximalt av vår tid var tanken med plattor, delade dokument, ”rullande protokoll”, kalendrar och mailkonton att kommunikationen skulle bli tydligare och mer lättillgänglig. Just nu känns det lite tvärtom. Jag har flera kanaler att gå in och hålla koll på, jag läser och glömmer var jag läste och tiden går åt till att leta källan. Gammal, dåligt minne?! Nej till och med ung son med 7-åring i skolan upplever detsamma. Informationen från skolan kommer många vägar och är ofullständig, kanske för att vi skolan tror att vi inte längre behöver kontrollera vem som skriver vad?! Föräldrar i klassen kommer och vill ha utbildning i ”hur man gör” när läxorna kommer digitalt. För väldigt många år sedan kommer jag ihåg att jag fick en eftermiddags utbildning i hur man håller ett utvecklingssamtal. Min man som skulle hålla utvecklingssamtal med 6 medarbetare fick 3 dagars utbildning på kursgård. Lite så känns det nu, var tog min utbildning i handhavande vägen. ( Jag är nog ändå lyckligt lottad med en ”digital rektor” och en it - utvecklare på min skola.)

Upprinnelsen till denna text finns i klassrummet förstås. Vi skriver mycket nu och vi har behov av att skriva. Vi ska utveckla vår förmåga att skriva instruerande och beskrivande faktatexter och berättande texter. Det är tyst i klassrummet, alla skriver. Med jämna och ojämna mellanrum kommer någon av eleverna till mig och ber att jag ska läsa och kommentera deras texter. Jag läser, ställer frågor, berömmer - kort sagt - coachar dom framåt utifrån vad vi pratat om, byggt upp och lärt oss under de 2,5 år vi samarbetat. Ansikte mot ansikte kan jag följa barnens reaktioner på mina kommentarer och anpassa fortsättningen till vad jag ser. Eleverna kan också omedelbart ge en förklaring eller själva föreslå en ”förbättring” som vi kan testa muntligt innan den skrivs ner. Dom kommer och går ”Jag vill bara att du ska läsa så att jag ser att jag är på rätt väg!”, ”Hur stavas …!”, eller ”Jag tror att jag är färdig men det kanske inte du tycker!?” hörs nu och då. Alla lärare som någon gång varit i motsvarande situation vet att man är som en urvriden trasa efter ett sådant arbetspass. All dom vet också att den känslan är ett kvitto på en värdefull pedagogisk insats. Någon sorts lycka infinner sig. Eftersom tiden är knapp bestämde jag mig för att den beskrivande faktatexten skulle göras som läxa och i Googledokument. Jag mailade ett foto taget i klassen när vi byggde vår lägerplats i en låda och förklarade uppgiften. Vi gick igenom hur man plockar bilden från mail till drive och hur man delar färdig text med mig. Då kom första ”chocken”, en elev hade 1012 mail i inkorgen. Hjärtan, tummar upp mm! Nu vet jag varför och skolan ska bli tydligare mot föräldrarna med vad deras mailkonton som dom får av oss ska användas till. Barnen har nu skrivit och jag ska då enligt förespråkarna för detta arbetssätt kommentera för att eleverna ska kunna förbättra sin texter på egen hand och dela igen. Jag läser vid mitt skrivbord hemma och känner att jag måste lägga väldigt mycket tid på att formulera mig. Det finns minst två skäl till det: 9-åringen ska förstå vad den ska göra med sin text och det jag skriver ska tolkas rätt. Jag saknar nyansen när jag coachar, jag saknar elevernas ansiktsuttryck som leder mig rätt i mina kommentarer. Samtidigt ser jag förstås fördelar som att man lätt ändrar, allt blir snyggt och prydligt och det är ingen kö i klassrummet som väntar på respons.

Innan jag satte mig vid skrivbordet för att formera mina funderingar läste jag Paulina Neudings ledare i SvD 29/10-16 under rubriken ”Barn behöver skärmfri tid” och önskar så att vi får i gång ett samtal kring de här frågorna innan rubriker som ”Vi ångrar att den digitala världen fick ta över hela undervisningsväsendet.” kommer, i likhet med de som vi kan läsa nu ”Vi ångrar att vi flyttade all kommersiell verksamhet utanför stadskärnan”.

Gunilla

www.filuren.nu

Är det här rätt arbetsplats för dig?

En rektor som vågar vara tuff, tydlig och har stor tillit till sin personal. En personalstyrka som vågar vara raka, öppna och tar ansvar. En öppen kultur som präglas av ansvar. En hårfin balansgång.

När jag bestämde mig för att byta arbetsplats hade jag ett tydligt mål. Jag ville förändra berättelsen om skolan. Vi ser mycket som inte fungerar och jag ville arbeta på en skola där vi tillsammans är beredda att testa nya vägar för att hitta arbetssätt som är bättre och leder oss närmare våra mål, än de arbetssätt vi använder idag och som vi vet inte fungerar.

När jag tog tjänsten på Glömstaskolan så valde jag inte bara en ny och häftig byggnad, jag valde min chef! Byggnaden och dess utformning var endast ett plus (om än ett stort plus) i kanten. Jag valde min chef för att jag var övertygad om att han aldrig skulle säga:

– Jaså, det fungerade inte. Ja men då går vi tillbaka och gör som vi alltid gjort.

Istället kommer han alltid att säga:

– Okej, det vi testade blev inte bättre. Men det vi gjorde fungerade inte heller. Hur går vi framåt?

Jag var, och är, övertygad om att min chef alltid kommer att våga ställa tydliga krav på lösningsfokus. Och rektorns ledarskap är en nyckelfaktor i en skolas utveckling. Hur rektorn leder och hur rektorn gestaltar ledarskap är knäckfrågor i frågan om skolans utveckling.

Våga ställa krav

Jag upplever att vi generellt är rädda för att ställa krav på anställda, när det kommer till ansvaret för var vi väljer att arbeta. Detta gör ofta att vi behandlar våra anställda med silkeshandskar, på ett sätt som inte egentligen hjälper dem utan bara understödjer en offerroll. En anställd som endast gnäller och klagar, som är emot alla förslag på utveckling och som är negativ till alla förslag till lösningar som lyfts, det är en person som inte mår bra. Att ta ansvar som arbetsgivare i en sådan situation är inte att vara en "enabler". Vi hjälper inte individen genom att låta dem vanka av och an i sitt gnäll och stå oemotsagd. Här krävs tydlighet och ett tufft ledarskap:

– Har du funderat om detta verkligen är rätt arbetsplats för dig?

På Glömstaskolan är vi tydliga med att vi arbetar i en ansvarskultur – en kultur där vi alla måste ta ansvar för vår del i organisationens utveckling och framgång. Det innebär bland annat att vi som anställda förväntas ta beslut utan att varje gång rådfråga rektor. Rektor har förtroende för att vi är kompetenta och professionella och vet hur och om vad vi kan och ska ta egna beslut om. Ingen micro-styrning från ledningen. Det här är bekvämt i vissa situationer och obekvämt i andra. Jag förväntas så klart att ta mitt ansvar och stå för mina beslut både när det är bekvämt och när det är obekvämt. Detta lämnar, precis som alltid, utrymme för misstag, eller möjlighetsmissar, och dessa sker i en förlåtande kultur. Vi ser misslyckanden som möjligheter till lärande.

Öppet ansvarig

För att skapa en kultur där det är okej att misslyckas behöver det finnas en öppenhet, där alla har chansen att uttrycka sina tankar, känslor och åsikter. Men som alltid ligger det ansvar hos alla parter. Med varje rättighet kommer med en skyldighet och om jag har rätten att uttrycka mina tankar, känslor och åsikter så har jag också en skyldighet – ett ansvar – att tänka på hur jag gör det. Jag vill beskriva det som att det kan finnas en öppen kultur eller en öppen kultur som präglas av ansvar. I en öppen kultur kan alla säga vad de vill, hur de vill och när de vill. Men en öppen kultur med ansvar präglas av att den som sänder ut ett budskap funderar över hur budskapet förmedlas.

  • Är det konstruktivt?
  • Leder det framåt?
  • Tillför det något?
  • Har jag reflekterat över mitt eget ansvar i detta?
  • Skulle jag själv acceptera att någon sa så här till mig?

Om svaret är nej på någon av dessa frågor bör jag tänka ett varv till. Vill jag fortfarande säga det jag ska säga, då gör jag det! Och då får jag vara beredd att ta ansvar över vad det kan leda till. Är jag inte beredd att ta det ansvaret, då får jag förmedla mitt budskap på ett annat sätt.

Jag fick nyligen en feedback av en person som ansåg att jag lät dömande när jag uttryckte mig i gruppen.

– Jag är dömande. När jag väljer att vara det.

Kanske var det inte det svar den här personen förväntat sig från mig. Men faktum är att jag var mycket medveten om att jag "lade locket på". Jag hade tröttnat på gnäll och negativa kommentarer som jag upplevde präglade hela vår gemensamma arbetsyta och jag tog mig rättigheten att uttrycka mina känslor och tankar ur detta. För jag tänker att utrymmet att få kommunicera sina tankar, känslor och upplevelser tillhör alla i en grupp och det är mycket bättre att vara rak och tydlig med vad man känner och tänker än att sitta och muttra på sidan. När jag tycker att negativa personer tar upp min tid tar jag ansvar för att säga ifrån, istället för att sitta tyst under tiden och muttra över det efteråt.

Men vad skiljer då gnäll och negativitet ifrån möjlighetsmissar? Jag tänker att det beror mycket på huruvida vi alla är överens om målet eller ej. I en ansvarskultur, där alla förväntas ta ansvar i stor tillit utifrån kompetens, måste målet vara mycket skarpt i sökaren och tydligt förmedlat. Det måste finnas ramar som är tydliga och som inte är förhandlingsbara utifrån enstaka individers vilja. Det är här ledaren måste vara tuff och tydlig och våga hålla i, hålla om och hålla ut. Och alla i organisationen måste ha köpt i sig på den målbilden.

"Det är skillnaden mellan att jobba på en arbetsplats du valt och att jobba på eller en arbetsplats där du blivit placerad!"
– Rektor Peter Bragner, Glömstaskolan

På Glömstaskolan har vi som ambition att skapa en arbetsplats som alla anställda valt att befinna sig i. Det innebär att vi kan halka på vägen, vi hjälper varandra upp och sopar av gruset på knäna tillsammans, sedan fortsätter vi att springa åt samma håll. Vi håller varandra i handen, men är beredda att släppa taget när vi märker att vi drar åt olika håll. Och om jag sprang vilse för en kort stund så väntar mina kompisar runt kröken. Men springer jag vilse med fiit så ropar de lycka till på vägen.

Jag kan säga att jag inte kan, jag vet inte hur, jag känner mig vilse, det är inga problem så länge jag också säger att jag är beredd att ta din hjälp, att låta dig guida mig, för jag vill till samma mål. Men när jag drar i handbromsen och helt vill förändra målbilden som jag från början köpte in mig på, det är då den där tuffa ledaren behöver möta mig och fråga:

– Har du funderat om detta verkligen är rätt arbetsplats för dig?