Lärarförbundet

Vad är vad och varför?

Vad är det som driver utvecklingen av den egna pedagogiska verksamheten? Bekräftelse, nyfikenhet, engagemang och någon att diskutera , stöta och blöta tillsammans med!?

Introduktion till bokstaven K.Jullovets näst sista dag och jag funderar denna tidiga morgon på betydelsen av engagemang - utveckling - nyfikenhet … Vad det är som gör att jag efter 43 år i yrket fortfarande ser nya möjligheter att lära och utveckla undervisningen, fortfarande tålmodigt svarar på alla frågor som jag får om man inte nu kan ”gå på rutin”…!? Vad är det som gör att man svarar att yrket och planeringen är mer omfattande och komplicerad idag än för 43 år sedan och att det fortfarande är såå kul att gå till jobbet? I det dagliga arbetet är det inte alltid man uppfattar att det man gör har ”en avgörande” betydelse men så får man ibland bevisen. Under vårt julpyssel kommer en elev i femman in och sätter sig tillsammans med några kamrater i mitt klassrum och gör en tomte. Mitt under arbetet säger han: ” Gunilla jag ska berätta en sak för dig. När jag gick på lågstadiet var du min favoritfröken!” Till saken hör att jag aldrig haft eleven, men under sina tre år på lågstadiet i klassrummet bredvid satt han av olika skäl mycket i vår studiehall. En av dessa små som kämpar varje dag för att passa in. När han nu ändå var där stannade jag till, satt ner några korta stunder och pratade med honom och kanske ibland gav en hjälpande hand, det var egentligen allt. Men nu hade jag blivit hans favoritfröken för att ”Du pratade alltid med mig.” Jag har burit den ”julklappen” med mig hela ledigheten och nu när jag sätter igång och planerar blir det en drivkraft, en drivkraft att läsa en ny artikel om läsandet bland våra små, en ny intressant bok av John Nottingham … en drivkraft till att lyssna på hur det näst äldsta barnbarnet (6år) läser, rättar sig själv, prövar och tillslut vet vad hon läst, till att pusha åttaåringen att läsa den ena boken efter den andra och till att servera bokstäver och språk till 3,5 åringen i min närhet och få omedelbara kvitton på att det lönar sig. Det blir också motivation till att lyssna och ta in en föreläsning om inkludering, individualisering och differentiering i våra klassrum. Återigen talar vi om och försöker identifiera vad kunskap är och hur kunskap bäst ska stanna kvar i vårt medvetande. Knepen är många och den vetenskapliga förankringen viktig. Ramsor, minneskrokar, test, grit, kamratrespons, metakognitiva strategier, organisation av olika rum i rummet, lärmiljöer i lärmiljön, omfång, tid och nivå, ner och så upp ur lärande gropar …. återkoppling med stort Å, krav och behov av en gemensam diskurs och rättssäkra bedömningar!! Allt utom det senast uppräknade känns inspirerande, intressant och utvecklande. Bedömning är både laddat kontroversiellt, nödvändigt och väldigt svårt men skulle nog kunna vara mer inspirerande än just nu. Vi ägnar obeskrivligt mycket tid åt att flytta och analysera redan tryckta formuleringar från Lgr 11, som delvis förvanskats i vår digitala planerings och bedömningsplattform. Vi klickar dit och bort och dit igen. Passar det här syftet på arbetsområdet X, kan vi få med ”hela” formuleringen i det centrala innehållet eller bara en del och när kan vi i så fall klicka i resten? Och, hur ska vi minnas alla klicken!! Timme ut och timme in precis som när vi på egen hand formulerade de skriftliga omdömena i Lgr 11:as begynnelse. Omdömen som nu ligger i papperskorgen. Tid som skulle kunna ha använts för att planera en intressant undervisning. Snälla ge oss ett bedömningsverktyg som inte bygger på att någon vill tjäna pengar på ett icke funktionellt digitalt system som inte är baserat på min pedagogiska verklighet.

När jag kom ut som lärare kunde jag allt, allt om röda hund och skilsmässor och svaren på alla frågor var tvärsäkra efter 43 år i yrket och två uppstartsdagar kan jag inget eller? Ord och begrepp - tipsen - snurrar i huvudet … kan inget … men stopp nu, vid närmare eftertanke kan jag massor. Allt är inte nytt under solen men många saker i mitt hantverk har fått namn, har blivit till de gemensamma begrepp vi behöver för att förstå varandra och för att framstå som professionella. I vårt yrke kan nyårslöftena vara hur många som helst men kanske räcker det med att lova sig själv att utveckla undervisningen genom att vara nyfiken på det nya och förena det med det vi kan och på så vis behålla det så viktiga engagemanget.

Gunilla

www.filuren...nu

Surfing mot nya kunskaper - inom ramen för läroplanen

Jag vet inte hur jag gör det. Det bara händer. Det är väl en av många förmågor som vässats till perfektion under tjugotvå händelserika år i yrket. Det händer ofta och det blir bra. Det händer i samspelet mellan mig och mina elever, skriver Ellinor Lundsten i Lärarförbundets Förstelärarblogg.

Jag började att reflektera över detta på allvar, under min förstelärar-meriteringsperiod hos Arete. Går fenomenet ens att sätta ord på? Vi får se. Jag ska försöka. För jag vet att många med mig besitter exakt samma förmåga.

Kanske tycker du att det låter som hokus pokus. Eller så ler du igenkännande för att du redan listat ut vad jag vill komma fram till? Hur som helst. En smula magi är det i alla fall. Inte a la Harry Potter så klart. Det finns inga magiska krafter i min regnbågs-glittrande pekare, vad jag vet - men barnen älskar den!

Under mitt första år som lärare skrev jag ner ALLA detaljer i mitt planeringsblock för att jag behövde det som stöd. Ibland t o m vad jag skulle säga! Jag ville inte glömma något. Min mentor på min första arbetsplats, Anita Östman, kopierade upp ett förtryckt veckoschema till mig - och sedan var jag fast. Inget har hotat veckoschemat under åren, med årsplaneringar och längre pedagogiska planeringar som komplement. Läroplanen sitter i ryggraden. Skillnaden efter så många år är att jag kan freestyla inom ramen för läroplanen (och ibland utanför). Med eller utan trollstav.

Vad är det då som skapar lärande stunder som får oss att tappa andan och känna oss som de proffs på undervisning vi är? Spontana stunder som ger så mycket mer än det man planerat från början?

Ett lyckligt lärarskap? Absolut.

Nyfikenhet trots lång beprövad erfarenhet? Självklart.

En flygande förmåga att fånga unika undervisningstillfällen? Kan inte låta bli!

Ett samspel med elevernas infall och undringar? Elevinflytande skapar engagemang.

Här beskriver jag två exempel på undervisningstillfällen, som uppenbarade sig under årets första skolvecka:

Häxorna

Vi sitter på mattan. Vi sitter i en ring. Vi vill se varandra när äventyret börjar. Alla väntar på att jag ska börja läsa. I min hand har jag Roald Dahls barnthriller ”Häxorna”. Jag har läst den för alla mina elever i årskurs 2 genom åren. En magnifik saga som aldrig går ur tiden. Dagen innan högläsningen (20 minuter varje dag), läser jag kapitlet själv och planerar in specifika stopp i texten som passar vårt språkarbete. Under den senaste läsningen hade jag planerat att vi skulle;

  • sammanfatta bokens tecken som avslöjar att en kvinna är en häxa (cowboyen),
  • förklara orden; testamente, komplikationer, förbarmande, magnifik (detektiven),
  • samtala om vad man behöver förbereda när man ska flytta till ett annat land (aktivera förkunskaper, textkopplingar),
  • fundera på vad meningen ”Efter en månad var vi klara med golvet.” säger oss om pojkarna (reportern).
  • klura på vad det är för en kvinna som iakttar pojken utan att han ser henne (förutspå) och berätta om vi varit med om något liknande.



Som vanligt hade vi stimulerande samtal när vi stannade vid mina inplanerade stopp, men någon av mina elever fascinerades av meningen; ”Jag släppte hammaren och försvann uppåt i det där enorma trädet som om jag varit en apa.” Eleven berättade för oss att författaren hade skrivit så för att apor är jättebra på att klättra. Det hade han sett i Kolmårdens djurpark. Han berättade även att det finns liknelser med djur i, t ex ; ”Arg som ett bi” och ”Klok som en uggla”. ”Då skulle man kunna säga ”Smidig som en apa!” kopplade någon annan tillbaka till boken. Vi fångade undervisningstillfället och listade några liknelser, men även några om oss själva, t ex; ”Lurig som en Leah”, "Teknisk som en Tom". Plusmeny!

Temaböcker

Vi sitter på mattan. Vi sitter i en ring. Vi samtalar om våra nya temaböcker. De är vita och innehåller sidor av färgat sugar paper. Vi pratar om att alla ska få illustrera sin bok. Vi skissar rubriken med blyerts, sedan färglägger vi med tuschpennor och slutligen skriver vi våra namn. ”Vad stor den är!” säger någon. ”Mycket större än A4!” ”Vadå A4?” undrar en ny elev i klassen. Jag repeterar vilka pappersformat vi använder i skolan och hur de förhåller sig till varandra. Det stod inte i planeringen.

”Vilka fina färgade papper, hur blir träd färgat papper?” funderas det från andra sidan ringen. Min förmåga att fånga undervisningstillfällen duckar inte för ännu en plusmeny. Vi tar en diskussion där och då – men ser också två filmer dagen efter. En film handlar om hur träd blir böcker och den andra om hur träd blir tidningar. Klassen är fullständigt förundrade och fokuserade. När vi sett filmerna tar vi fram vår gröna hatt (Six thinking hats, Edward de Bono) och samtalar om vilken ny kunskap filmerna gett oss. ”Jag visste inte att man hällde färgen i pappersmassan!”. Vi kopplar även ihop vår nya kunskap med en del saker vi lärde oss under tema träd, som vi hade i början av årskurs 1.

Vi lärare är ruskigt skilliga när det kommer till situationer som jag beskrivit ovan. Stickspår säger många. Plusmeny är också en fungerande benämning. Våra elevers och ibland våra egna spontana infall öppnar upp för nya kunskaper. Om vi följer dem. Blixtnedslag som bara måste utforskas för att knyta ihop påsen med den röda tråden. För mig känns det som att surfa inom ramen för läroplanen.

Jag hör den komma.

Nästan så jag kan känna den i kroppen innan.

Vågen. Vågen som eleven släpper iväg med full kraft, eller kanske sveper lite försiktigt fram i form av en fråga.

Någon sekund är allt tyst.

Men.

Min lärarhjärna behöver bara ett djupt andetag för att upptäcka undervisningsmöjligheten.

Jag reser mig upp på brädan. Fångar vågen.

Förväntansfullt följer jag den framåt.

Utforskar möjligheten till lärandet.

Tillsammans med mina elever.

I en kick flip.

Utan att ens blinka.

Sanning då ... inte nu kanske?!

Kan vi kombinera?

Kan vi kombinera?

Vem har rätt när det gäller svensk skola, om resultat, om kunskap, om förmågor... Vad har vi gjort, vad borde vi ha gjort och hur bör/ska vi arbeta i en framtid?!

På sommaren kan vi köpa alldeles underbara färska ägg från en gårdsbutik. Här hemma i Stockholm tycker jag att jag närmat mig samma känsla genom att köpa ekologiska ägg som jag uppfattat som närproducerade. Av en händelse läste jag en morgon på lockets insida och länder som Danmark, Norge och Finland dök upp som möjliga ursprungsländer. Att äggen kommer från Sverige kan läsas på förpackningens utsida i form av en kod: SE. En känsla av att kanske vara förd bakom ljuset någon gång ibland spred sig inom mig … en inte helt behaglig känsla. En liknande känsla sprider sig nu efter att ha läst Martin Ingvars m fl. bok ”Kunskapssynen och pedagogiken, varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas. Intressant läsning som ger upphov till många tankar. Alla de läroplaner som jag arbetat efter får sig en släng av sleven men framförallt Lgr 11 förstås. Under de år den varit vår ”bibel” har vi varit tvungna att sätta oss in i den på ett helt annat sätt än tidigare läroplaner. Vi har vänt och vridit och undrat vad alla dessa formuleringar som rör analyserande och förmåga att uttrycka sig med en omfattande begreppsflora, jämföra och föra enkla och mer djuplodande resonemang kring komplicerade samhällsfenomen egentligen står för. Själv har jag trots att jag inte sätter betyg och arbetar på lågstadiet många gånger tänkt tanken att kunskapskraven förutsätter väldigt djupa kunskaper i de olika ämnena för att vara möjliga att uppfylla. Författarnas tankar belyser läroplanens sätt att se på kunskap, den kunskap som är förutsättningen för att jämföra, argumentera och använda rätt begrepp vid rätt tillfälle. De menar att kunskap får stå tillbaka för diskussion, planering och utvärdering snarare än att bibringa eleverna ämneskunskaper. Ämneskunskaper som enligt författaren ger möjlighet till insikter som i sin tur är nödvändiga för att tillägna sig ny kunskap. Författarna efterlyser lärare med goda ämneskunskaper som kan förmedla kunskap och skapa sammanhang och förståelse. Lärare som har mandat, förmåga och kunskap att ge eleverna ”redskap för att förstå vad som är sant, vad vi vet och inte vet, vad vi tror men inte kan belägga och vad som är åsikter”. Det minskade utrymmet för kunskaper skapar en otydlig ledarroll och läraren blir mer av en handledare, en psykolog och socialt ansvarig kunskapsförmedlare. När alla ska söka kunskap på egen hand och huvudspåret är att kunskap skapas i ett socialt sammanhang och avgörandet av vad kunskap är överlåts till individen går en del av lärarens ledarskap förlorat enligt författarna. Det finns många trådar att dra i, så t ex lyfts frågan om omvärldens möjlighet eller rättighet till medinflytande över skolarbetet som står i motsättning till formuleringen om lärarens ansvar. Många medicinska fakta om hur hjärnan och inlärning fungerar belyses också i boken, arbetsminne kontra långtidsminne, behov av repetition och hur stress påverkar inlärning. Nu åter till känslan inledningsvis…förd bakom ljuset?! Lgr 11 bygger på en konstruktivistisk syn på kunskap, kunskap skapas i ett socialt sammanhang något som var väldigt tydligt bl. a i vfu - handledarutbildningen jag och mina kollegor gick för ett par år sedan. När läraren reducerades till handledare som skulle ”stå i ett hörn” av klassrummet under en period i mitt lärarliv var det aldrig något som tilltalade mig. Jag har nog alltid tänkt att min roll har varit att undervisa, skapa sammanhang och förståelse. De tankarna bekräftades under min vistelse i Nya Zeeland där det fanns en fruktbar kombination av det självklara i att vara lärare d v s kunskapsförmedlare, tydlig ledare men också med mandat att skapa förutsättningar för lärande tillsammans med andra. Boken som just nu gör att jag har samma känsla för min lärargärning som för äggen … är jag förd bakom ljuset?! ger mig förutom den känslan också en bekräftelse på att jag gjort och tänkt rätt i många lägen. Jag blev aldrig offer för trenden att eleverna skulle arbeta på egen hand med uppgifter dom redan kunde och bocka av i en pärm. Jag och mina elever har däremot tillsammans i många underbara textsamtal ”skapat” och utvecklat kunskap eller kanske snarare delat med oss av det ”vi vet och inte vet, vad vi tror men inte kan belägga och vad som är åsikter” och därmed fått redskap för att förstå….

Gunilla

www.filuren.nu


Vad vi gör och är stolta över!

Globala målen för hållbar utveckling

Globala målen för hållbar utveckling

Maria Glawe, förstelärare och speciallärare på Söderslättsgymnasiet i Trelleborg, skriver om hur du som lärare kan utveckla elevernas förmåga att hålla muntliga presentationer, med hjälp av en modell där eleverna "lär" varandra.

Lära för livet

Lära för livet är ett Real Case som kopplar samman värdeskapande lärande, inkludering och 21st Century Skills (kap 1 och 2 i läroplanen). Syftet med Lära för livet är att utveckla gymnasieelevernas förmåga att hålla muntliga presentationer inför varandra inom gruppen och samtidigt skapa något av betydelse för individer utanför gruppen. I detta sammanhang har studiestrategier i en digitaliserad värld presenterats för elever i årskurs 4 och 7.

I ämnet svenska har arbetet med retorik och de globala målen, i synnerhet mål 4, som handlar om inkluderande och likvärdig utbildning och främjandet av livslångt lärande, skapat nya lärandeupplevelser och stärkt gemenskapen. Genom undervisningen i retorik har elevernas möjligheter att vilja, våga och kunna uttrycka sig inför andra stärkts likaså förmågan att lyssna på andra för att få syn på olika perspektiv. Vidare har eleverna också tränat på att ge respons till varandra för att nå längre i kunskapsutvecklingen.

Få elever i behov av särskilt stöd att ta risker i lärandet för att nå längre

Generellt finns det en uttalad rädsla bland elever att hålla muntliga presentationer och i synnerhet elever som exempelvis har en språklig sårbarhet eller svårt i sociala samspel. För en del elever väcker muntliga presentationer starka och svåra minnen, vilket kan leda till att de avstår från tillfällen att träna. Många gånger handlar det om en oförstående omgivning och otillgängliga lärmiljöer. Det är en demokratisk rättighet att våga, vilja och kunna göra sin röst hörd, därför behöver vi i skolan hjälpas åt så att alla elever får möjlighet att utveckla kompetensen i trygga lärmiljöer. Ett alternativ är att arbeta tillsammans med specialläraren för att hitta olika vägar till målet. Om lärare vill vara än mer kreativa i designprocessen kan förstelärarens kompetens också vara en tillgång. Tack vare digitaliseringen finns nya möjligheter till tvärfunktionella samarbeten bortom tid och rum. Utforska gärna Formativt trelärarskap.

Tillgänglighet, delaktighet och inkludering

Att lära, utvecklas och samtidigt skapa något värdefullt för någon annan utanför gruppen; det vill säga värdeskapande lärande är meningsfullt, lärorikt och uppskattas av elever i specialundervisningen.

"Jag tycker att real case i undervisningen gör lärandet mycket roligare. Det känns äntligen som att det man gör i skolan leder någon annanstans än förutom till betygen. Numera får jag känslan av att vi hjälper, skapar och lär på samma gång, vilket är otroligt motiverande" (Elev, åk 2).

I Lära för livet har eleverna visat för elever i årskurs 4 och 7 att det är möjligt att på egen hand undanröja hinder i lärmiljön genom att lära sig bra studiestrategier tillsammans med specialläraren. Det specialpedagogiska perspektivet, som träder fram i vårt Real Case, handlar om förebyggande och hälsofrämjande insatser, vilket är något annat än traditionella specialpedagogiska arbetssätt som många gånger går ut på att ”lappa och laga”. Kamratlärande, explicit undervisning och träning i metakognitiva färdigheter är tre effektiva undervisningsstrategier som stärker måluppfyllelsen förmedlar professor Claes Nilholm som varit projektledare för olika forskningsprojekt som rör skolors arbete med elever i behov av särskilt stöd.

När vi inledde projektet Lära för livet var eleverna rörande överens om att undervisning i effektiva studiestrategier borde vara ett prioriterat och återkommande område genom hela skolgången. ”Tänk att kunna backa bandet” var en elevs spontana kommentar då hen först i gymnasiet hittat nya vägar för att nå längre i sin kunskapsutveckling.

Teknologin som möjliggörare i samklang med autonomi, engagemang och samhandling

Eleverna har varit med och påverkat arbetet från början till slut, genom att: planera workshop tillsammans, lära på egen hand och tillsammans i lärgrupp, presenterat vad de lärt sig för yngre elever och utvärderat arbetssätt och lärande. Hur vi konkret arbetat och med vilket innehåll finns att ta del av via vår blogg Kreativ design för lärande.

Kontakten mellan eleverna på de olika skolorna har skett och kommer även framåt att ske via sociala medier, dvs. via bloggen där eleverna är med och påverkar och bidrar till varandras lärande. Förutom att påverka sitt eget lärande och andras har de också medverkat till hälsofrämjande skolutveckling för ökad måluppfyllelse i en digital skola. När vi lyssnar in alla elevers behov och börjar förändra lärmiljöer och arbetssätt utifrån det kan vi börja tala om en skola på hållbar väg. Traditionellt har skolan ett alldeles för stort fokus på att verksamheten ska "flyta på" utan hinder, medan elevernas olika behov och erfarenheter tenderar att glömmas bort. Genom att öka elevernas delaktighet och inflytande öppnas helt andra möjligheter att nå framgång i skolarbetet och öka måluppfyllelsen.

Under våra workshops visade eleverna att alla kan lyckas med sina muntliga presentationer, men att vägen dit inte ser likadan ut för alla. Eleverna berättade om personliga utmaningar och nämnde sina egna diagnoser i syfte att visa hur viktigt det är att tidigt hitta fungerande strategier som möjliggör ökad måluppfyllelse och förhindrar utanförskap. Eleverna fick välja en studiestrategi att bli ”expert” på och urvalet baserades dels på deras egna erfarenheter och behov och dels på åk 4 och 7 elevernas önskemål, som i förväg hade förmedlats via vår blogg, Studieteknik från Söderslättsgymnasiet och Hej årskurs 7 från Väståkraskolan.

Vi kan, vill och gör

Real Case vilar på de reviderade styrdokumenten; stärkt digital kompetens, delaktighetsmodellen; se bifogad länk och vår vision som gäller för samtliga förskolor och skolor i Trelleborgs kommun. I visionen framgår att vi gemensamt ska bidra till att 9000 stolta barn, ungdomar och studerande i Trelleborg ska bli ansvarstagande medborgare, som tror på sin förmåga, kan samspela med andra, har drömmar, mål och fortsatt lust till ett livslångt lärande! (Vision)

"Jag är stolt över mitt arbete och tyckte detta var ett roligt ämne att skriva om. Jag är också stolt över mig själv att jag vågade redovisa, jag var väldigt nervös innan" (Elev, åk 1).

Elever i behov av särskilt stöd behöver, som jag tidigare lyft fram, ingå i en lärande gemenskap och aktivt delta i samarbete där olikheter ses som en tillgång. När eleverna får arbeta med värdeskapande lärande sammankopplat med teknologi och språkutveckling händer det spännande saker. Besök, som sagt, gärna vår blogg för att ta del av arbetsprocessen Kreativ design för lärande.

Bästa hälsningar

Maria - Lärande för hållbar utveckling - Tillgänglighet, delaktighet och inkludering

förstelärarbloggen Maria Glawe

________________________________________________________________

Vidare läsning om vårt Real Case

Lära för livet Grundskolan mötte gymnasiet - Trelleborgs kommun

Gymnasieelever tipsade fjärdeklassare om studieteknik - Trelleborgs Allehanda

Studieteknik i fokus när elever fick agera mentorer - 24Trelleborg

Delaktighetsmodellen (SPSM)

https://www.spsm.se/stod/elevhalsa/arbeta-forebyggande-och-halsoframjande/

21st Century Skills - SKL:s pilotprojekt

http://skolvarlden.se/artiklar/sa-fungerar-21st-ce...

http://www.atc21s.org

Ge alla samma chans – för en likvärdig skola

fortbildningsförväntan

fortbildningsförväntan

Om vi bortser från alla yttre faktorer – politiker, ekonomi med mera. Vad finns kvar? Jo. Jag. Mitt lärarhjärta. Min aldrig sinande nyfikenhet. Mitt brinnande intresse för skolutveckling. Min feta kompetens! skriver Ellinor Lundsten, grundskollärare och förstelärare i vår förstelärarblogg.

Skolforum 2017 gick ut hårt i år. De valde ett tufft tema att utforska; Ge alla samma chans – för en likvärdig skola. En självklarhet i en drömvärld, men obefintligt i dagens skolsverige. Ett mycket svårt ämne att tala om, tänkte jag i våras när jag blev inbjuden att föreläsa. Nästan som att skjuta sig i foten. Sedan blev allt glasklart.

På grund av politiker, ekonomi och kommunstyre är ju skolan i dag – det minst likvärdiga som finns. Jag bestämde mig för att börja min föreläsning med att lyfta fram alla avgörande förutsättningar som påverkar oss lärare i vårt arbete – och i vårt val av arbete. Förutsättningar som i sin tur så klart också påverkar våra elever.

Ställ verkligheterna här nedanför mot varandra och fråga dig själv; Vad vill jag ha för att må bra och utvecklas i min yrkesroll?


förvalt läromedel vs eget val av läromedel
ingen fortbildning vs fortbildning som förgyller
ensamt ansvar vs samarbete
osynlig rektor vs synlig rektor
omöjligt att påverka vs möjlighet att påverka
elevlärande på skolan vs elevbesök i livet utanför
missnöjeslön vs lön som värdevisare
administration plusmeny vs administration
köpa för egna pengar vs läromedelsbudget
släcka-bränder-möten vs kollegialt lärande
tuffa elever och föräldrar vs trygga elever och föräldrar
trötta hänga-i-gängfritidspedagoger vs aktiva hela-barnet-hela-dagen-fritidspedagoger


Ja, ja. De bästa lärarna ska arbeta i de tuffaste områdena. Har ni hört den förut? De mest utsatta områdena ska kompenseras ekonomiskt. Någon? De elever som är i behov av särskilt stöd ska självklart få den hjälp de har rätt till. Tappade jag er nu? Administrationen ska minska för alla lärare så att ni kan ägna mer tid till det ni gör bäst, undervisa! Sorry. Jag kunde inte låta bli att floskla lite.

Ser ni igenom det överdrivet svartvita i min "vakna-upp-lista" upptäcker ni nog att sanningen inte är så längt borta ändå. Tyvärr...

Under mina tjugo år på lågstadiet har det aldrig handlat så mycket om ekonomi som det gör nu. Förutsättningarna för oss lärare och våra elever är milsvida trots att kommunerna ibland är grannar. Detta gör mig både maktlös, ledsen och asförbannad. Så, ge alla samma chans – en likvärdig skola för alla – jättefin tanke. Men...

Om vi bortser från alla yttre faktorer då? Politiker, ekonomi, skolområden, elever och kollegor mm. Vad finns kvar? Jo. Jag. Mitt lärarhjärta. Min aldrig sinande nyfikenhet. Mitt brinnande intresse för skolutveckling. Min feta kompetens! Jag har ju faktiskt arbetat med undervisning jag tror på – oavsett förutsättningarna. Det är ju det vi gör. Alla fantastiska, drivna lärare som vill utveckla framtidens medborgare. Detta ville jag att min föreläsning skulle handla om. Så från hjärnsläpp och ingen likvärdighet – till kunskapskontroll och likvärdighet. Innanför klassrummets fyra väggar. Min trygga plats.

Nemi 3

min feta komptens

Jag kom till Skolforum hur peppad som helst. Jag hade hittat ett sätt att lyfta fram årets tema på ett sätt som skulle ge kollegor som lyssnade nya idéer och "aha-upplevelser". När vi i C3 tillsammans funderat på vad vi behöver och vill ha på våra arbetsplatser för att utvecklas och må bra presenterade jag; Topp 10 – mina magiska moment som alltid fungerat. Alla moment har en gemensam nämnare; kommunikation. Genom åren har jag haft många studiebesökare i mina klassrum. "Vad mycket du samtalar med dina elever" har varit en stående reflektion. Eller; "Vad mycket dina elever samtalar med varandra". För mig har kommunikation varit ett sjävklart och spännande sätt att nå höga elevresultat.


tänkande hattar

tänkarhattar

Ni ska få topp 2 av mig, innan jag avslutar. Ett magiskt moment. Det handlar om hur man kan uppmuntra och utforska elevernas allt växande intresse för nyheter. Jag och mina elever kallar momentet news reporter.

hela tavlan knökfull med lärande

tavlan knökfull med lärande

1. Förberedelser i skolan

Vi har vid ett flertal tillfällen arbetat:

  • med källkritik,
  • med vad nyheter är och var de finns,
  • med vad nyckelord är och övat på att välja ut nyckelord ur text, film, bok,
  • med att sammanfatta det intressanta i en text, film, bok,
  • med hur vi är aktiva lyssnare,
  • med att analysera, samtala kring och formativt bedöma med hjälp av "Six thinking hats" (Edward de Bono).

artikel

förberedelser hemma

2. Förberedelser hemma

Eleven;

  • väljer ut en artikel,
  • läser artikelns rubrik flera gånger,
  • tar reda på vilken tidning artikeln är publicerad i,
  • väljer ut fem nyckelord,
  • väljer ut fem intressanta meningar och övar på att läsa dem eller berätta om dem.
  • förbereder något att säga till artikelns bilder/fotografier,

Många av mina elever har valt att använda överstrykningspenna eller så ringar de in/stryker under sina nyckelord och meningar.

reflektioner utifrån hattarna

hattreflektioner

3. News reporter i skolan - tidsåtgång: ca 40 minuter

1. Eleven som är news reporter står framför klassen. Klasskamraterna sitter på sina radplatser, så att alla ser (ofta blir det fyra eller fem rader – beroende på klasstorlek) och kan vara aktiva lyssnare.

2. News reportern börjar med att berätta från vilken tidning artikeln kommer och läser rubriken högt. News reportern visar även artikeln för klasskamraterna. Vem som hjälpt till med förberedelserna hemma, hur dessa gick till och varför valet föll på just den artikeln är också intressant. Vi samtalar om och skriver upp nyckelorden på tavlan.

3. Klasskamraterna förutsäger vad artikeln kommer att handla om med rubriken och nyckelorden som ledtrådar.

4. News reportern läser upp/berättar om sina intressanta meningar.

5. Klasskamraterna funderar på om deras förutsägelser verkar stämma nu när de hört de intressanta meningarna.

6. Dags att använda de fyra tänkande hattar vi introducerat så här långt på terminen – för att tillsammans analysera artikeln. Vi använder röd, svart, gul och grön hatt.

Röd hatt – sammanfattar känslorna kring artikelns ämne.

Svart hatt – sammanfattar det negativa i artikeln.

Gul hatt – sammanfattar det positiva i artikeln.

Grön hatt – sammanfattar det kreativa och de nya idéerna vi fått genom arbetet med artikeln.

Vit och blå hatt är på tillväxt :-)

7. Läraren (jag) antecknar allt på tavlan under lektionens gång. Jag är den som dokumenterar det lärande samtalet. Ibland läser jag upp fler stycken ur artikeln högt för klassen. Om det finns andra ord att förklara, än nyckelorden, skriver jag en ny ordlista på tavlan med dessa eller antecknar frågor som dyker upp på vägen. Finns det något ytterligare att förtydliga, hjälps vi åt med det. Jag skriver även ner våra "hattanalyser". Jag dokumenterar även allt arbete kring artikeln på vår särskilda vägg för news reporters.

ordlista

övriga ord att förklara

Hur har elevernas ämnesval landat, undrar ni säkert? Bättre än jag förväntat mig, måste jag svara er. Tidningar som Kamratposten, SvD Junior och den lokala tidningen i området har använts flitigt. Vi har lärt oss massor! Artikelämnet har en tendens att växa under det lärande samtalets gång :-). Vi har samtalat om miljö, sport, Pokémon, mobbing mm. Visste ni att det bor en miljardtrehundrasjuttiosexmiljoneretthundratjugotusen människor i Kina!? Alltid lika häftigt att växa tillsammans genom kommunikation!

Nästa gång jag sitter vid tangentbordet ska ni få fler feta klassrumsverkligheter som fungerar oavsett förutsättningar (Glöm inte att News reporter kan förberedas på läxhjälpen också :-).

Och. Tack Skolforum. För att ni tvingar mig att tänka kring min lärargärning. För att ni skapar en naturlig mötesplats för oss som arbetar i skolan. För att ni ger oss möjlighet att inspireras tillsammans och upptäcka nya saker. En hel dag sår många frön. Frön som sedan gror i klassrummet!

Skolforum påsar

fantastiska medupptäckares nyvunna skatter

:://Ellinor

Tänk om för barnens skull.

Läser ofta tänkvärda saker i Svenska Dagbladet, du som läser Dagens nyheter gör säkert detsamma. Under hösten har det handlat om skolan, lärarutbildningen och om hur våra barn och ungdomar mår ...

En av alla dessa artiklar handlade om barns ångest d v s om hur våra barn mår idag. Budskapet just denna gång kan nog sägas vara att man inte ska vara så rädd för ”lycka på recept.” Ordet lågstadiet var tidigt nämnt och det gjorde kanske att jag fastnade och läste. Det fanns också en avslutande ruta där det, som vanligt, skulle jag säga, stod att skolan måste våga prata om och att skolan måste ha … Jag säger inte emot självklart måste vi i skolan våga prata om att må dåligt och att nästan alla gör det någon gång i livet och vi ska självklart också ha elevvårdspersonal som kan finnas för att hjälpa, men…

I dag finns ingen klass som inte innefattar en eller ett par elever som ”revolterar”, kraschlandar eller på annat sätt är dysfunktionella när det kommer till beteende. Vi hör otaliga berättelser som barn som hatar köer, möten och mobiler! Vi hör också många som berättar om våldsamma händelser där alkohol, avundsjuka, snabba knyta an processer och lika snabba avsked är orsaker till att det går snett. En alldeles ”vanlig” familj i termer av att man har jobb man gillar och inkomst som räcker, bra bostad och hälsan har idag oerhört svårt att få livspusslet att gå ihop. Lika mycket som att äldrevården idag är beroende av anhörigvård är dagens unga familjer ofta beroende av anhörighjälp. Om du till detta ”vanliga” familjeliv lägger, arbetslöshet, sjukdom, otrivsel på jobbet, knapp ekonomi, långa pendlingsavstånd, skilsmässor, nya korta snabba relationer i familjen, missbruk, krav på fin yta, egen tid och självförverkligande … så är jag inte förvånad över barns psykiska ohälsa. Till allt detta kommer ett skolarbete som kräver sin tid, tid att läsa in sig, tid att förhöra, tid att ge strukturhjälp … och en ostörd plats. Kanske borde vuxenvärlden, samhället, börja fundera på varför vår uppväxande generation mår dåligt innan vi skriver ut tabletter. Det är egentligen orimligt att begära av våra barn att efter en ansträngande dag i skolan (och kanske morgonfritids) ska dom vara ytterligare 4 - 5 h i samma grupp människor och med ny krav, fritids har också en läroplan, för att sedan komma hem och gå till fotbollen eller gymnastiken med nya krav. För vuxna innebär det också fler bloggar att läsa fler möten att gå på, fler tider att matcha.

En del saker behöver nu klargöras, jag menar inte att mammor ska börja vara hemma igen, jag lägger inga värderingar på skilsmässor och nya relationer, jag tycker inte illa om fritidsaktiviteter och jag tycker att skolan måste få vara en viktig punkt på agendan. Självklart ska de som behöver medicinsk hjälp få det men efter noggrant och kompetent avvägande. Jag vill och tänker bara att vi vuxna behöver tänka oss för och att svenskt arbetsliv behöver börja tänka in barnen i vårt samhälle. Arbetslivet är ju ett större fartyg att vända men privat kan man gör en hel del … Tänka innan vi sätter barn till världen, är det nu?! Känner vi som vuxna varandra tillräckligt väl för att hantera en liten person med allt vad det innebär av glädje men också påfrestningar för ett förhållande, när ska jag presentera min nya kärlek för barnen att knyta an till…I min egen glädje över att ha hittat en ny presumtiv livskamrat kanske jag ändå ska vänta tills jag är mer säker på mitt val. Kan jag lägga undan mobilen, måste inte hålla mig uppdaterad med allt vad mina vänner gör och äter medan min ettåring gungar i tystnad på lekparken. Egen tid och självförverkligande var inte uppfunnit på min småbarnsmamme tid och jag önskar ibland att det aldrig blivit uppfunnit. Om man tror och tycker att man själv är viktigast då ska man nog inte skaffa barn … det gäller att väga in dom och deras väl i en god livsbalans hela livet. Jag hade en förälder som konstaterade att hennes dotter nog var i period! Barn är i perioder alltid och det gör också att det kommer tider när du hinner mer av ditt eget liv och då blir det så mycket roligare om dina barn mår bra. Stanna upp och tänk, du som politiker, du som arbetsgivare, du som vill att våra barn och ungdomar ska vara lyckliga på riktigt!!

Gunilla

www.filuren.nu

Hållbart ledarskap - att leda elevers lärande i en digitaliserad värld

Digitaliseringen utmanar skolkulturen, ledarskapet, arbetssätt och elevernas möjligheter till delaktighet och inflytande. Det handlar delvis om teknologi, men mest om inkludering, mellanmänskliga möten, innovativa arbetssätt, förändrat ledarskap och en ny elevroll.

Läraren förväntas leda i snabb förändring, vilket bland annat innebär att rusta eleverna väl så att de ”lär sig att lära”. Emma Pihl skriver i boken Framtidsrusta ditt ledarskap - 19 tips för att skapa och utveckla morgondagens talanger att vår tid handlar om att förhålla sig till och hantera snabb förändring. Vi behöver exempelvis veta var vi kan hitta information, omsätta idéer till handling, utveckla självledarskap och samarbeta med andra.

Vad innebär det att leda elevers lärande i en digitaliserad värld?

För det första handlar det om att öppna upp klassrummet för omvärlden, fatta mod och börja förändra. Lärarens dynamiska förmåga är avgörande för hur lärmiljön förändras i praktiken. Att digitalisera skolan handlar om att föra skolan närmare omvärlden och vice versa. Det handlar lite om teknik och mycket om att forma innovativa arbetssätt som drar fördel av digitaliseringens möjligheter.

Att digitalisera skolan handlar om att föra skolan närmare omvärlden och vice versa.

En inkluderande kreativ lärmiljö kännetecknas av elevernas möjlighet till delaktighet och medskapande, utifrån olika förutsättningar och behov, under hela lärandeprocessen (planering, genomförande, lärande och utvärdering). Elever ska således inte bara lära sig om världen utan också hur de kan påverka världen, exempelvis genom att förverkliga idéer.

Genom att koppla samman teknologi och en genomtänkt pedagogisk idé får eleverna syn på hur de kan testa nya arbetssätt och innovationer och hur de kan kommunicera gränslöst och skapa nätverk. I de nya läroplanerna framgår hur digital kompetens ska tydliggöras och stärkas i undervisningen.

Lärarens förändrade ledarskap bygger på modern hjärnforskning sammankopplat med förståelsen av hur arbetslivet och omvärlden förändras och påverkar elevernas framtidsutsikter. Tekniken behöver sys ihop med ett digitalt och dynamiskt mindset samt ett förändrat/nytt sätt att arbeta så att eleverna når kunskapskraven samtidigt som betydelsefulla framtidskompetenser stärks.

Tack vare digitaliseringens möjligheter kan vi utöka elevernas delaktighet och medskapande roll.

Det relationella perspektivet och elevfokusering är starkare än någonsin. Läraren, som relationell handledare, är fortfarande ämnesexpert, men har en mer coachande roll och driver processledarskap/projektledarskap. Tack vare digitaliseringens möjligheter kan vi utöka elevernas delaktighet och medskapande roll. De kan förslagsvis utforska olika intresseområden såväl på egen hand som tillsammans, koppla samman sig med människor runt jordklotet, kommunicera och dela erfarenheter gränslöst. Förutom det behövs utbildning i hur de, på ett tryggt och säkert sätt, hanterar tekniken och navigerar i den digitala "världen".

Arbeta utifrån er vision och konkretisera den i undervisningen tillsammans med eleverna

I samband med förändring av lärmiljö och arbetssätt behövs en tydlig koppling till verksamhetens vision och strategier. I vår gemensamma vision för förskolor och skolor i Trelleborgs kommun framgår det att vi ska skapa ansvarstagande medborgare som tror på sin förmåga, kan samspela med andra, har drömmar, mål och lust till ett livslångt lärande. Vidare står det i våra definierade utvecklingsområden att vi ska samverka med arbetsliv och omvärld, nyttja digitaliseringen möjligheter och erbjuda inkluderande lärmiljöer.

Tanken är att visionen ska synas i det vardagliga arbetet tillsammans med eleverna. Jag utgår alltid från styrdokumenten i kombination med visionen (livslångt lärande) och tänker ut hur jag, på ett kreativt sätt, kan möjliggöra för eleverna att nå kraven samtidigt som de också utvecklar andra viktiga framtidskompetenser (få eleverna att nå långt som är möjligt). Framtidens skola handlar om rika lärandeupplevelser där eleverna växer in i en helt annan roll än den traditionella; de styr sitt lärande, tar initiativ, förverkligar idéer, lär sig av konsekvenserna, påverkar och känner meningsfullhet.

Skolan är den perfekta platsen för alla att lära och utvecklas.

Skolan är den perfekta platsen för alla att lära och utvecklas. En plats för att odla och/eller uppfylla drömmar, lära sig mer om arbetslivet och omvärlden samt att omsätta egna kunskaper till något värdeskapande och därmed bidra till en hållbar framtid. Det hänger så klart på vilka möjligheter vi ger eleverna i vår undervisning.

Eleverna styr inte sitt lärande eller tar initiativ om lärmiljön är otillgänglig. De förverkligar inga idéer om det inte ges utrymme för kreativitet och innovation, inte heller lär de sig av misstag om lärmiljön är otrygg. Det är i trygga miljöer elever utmanar sig själva och går utanför sin komfortzon. Tänk själv på vad det är som håller tillbaka dig från att förändra din undervisning? Många gånger är det riskabelt och kostsamt att gå mot strömmen, men också nödvändigt för att skapa förändring och utveckling.

Vi måste hjälpas åt att ta ansvar för digitaliseringen möjligheter och utmaningar och våga ifrågasätta arbetssätt som inte fungerar väl i samklang med transformationen. När vi skapar framtidens skola behöver vi således bli bättre på att samverka med varandra (kollegialt lärande), med näringslivet och andra betydelsefulla samhällsaktörer, hitta nya sätt att kommunicera och samarbeta bortom tid och rum så att alla elever rustas väl för både samtid och framtid. Läs gärna hur jag arbetar tillsammans med mina elever via min förstelärarblogg Skola för hållbar utveckling - relationellhandledning.mariaglawe.se

Sammanfattande tips:

* Skapa inkluderande lärmiljöer för alla. Det innebär flexibilitet gällande tid och rum och olika förutsättningar och behov. Tänk personifierat lärande balanserat med samarbetslärande. När eleverna förstår och upptäcker fördelarna i den delaktiga och medskapande rollen tar de också ett större ansvar för insats och lärande (mindre kontroll behövs). Se möjligheterna med att elever kan arbeta på olika platser och ändå ha kontakt med dig och teamet. Det är ett bra sätt att träna på att ta ansvar.

* Skapa innovativa arbetssätt som ger eleverna nya lärandeupplevelser. Upplevelserna ska överträffa elevernas förväntningar, vilket får fart på deras motivation och engagemang. När jag är nöjd brukar jag plussa på med ”det lilla extra”. Det är detaljerna som gör skillnaden!

”Gå i elevernas skor” för att få syn på olika perspektiv som kan hjälpa dig att förfina och optimera undervisningen.

* Led med både hjärna och hjärta; se och bekräfta alla elever och främja goda relationer. ”Gå i elevernas skor” för att få syn på olika perspektiv som kan hjälpa dig att förfina och optimera undervisningen. Om du verkligen vill förstå och ge eleverna det bästa behöver du visa intresse för hur de tänker och känner. Visa eleverna att du gärna lämnar din trygghetszon; våga prova nytt, lära och utvecklas tillsammans med andra. Tro mig, det smittar av sig!

* Främja elevernas personliga ledarutveckling; självledarskap i praktiken. ("lära sig att lära" i ett livslångt perspektiv)

* Bidra till att utveckla en dela kultur både tillsammans med dina elever och kollegor. Det finns så mycket att vinna på att dela med sig för att lära och utvecklas tillsammans. Sharing is caring!

Jag hoppas vi ses på SETT SYD!

Den 31/10 föreläser jag om hur du kan arbeta systematiskt med värdeskapande lärande där skola, arbetsliv och omvärld kopplas samman i tillgängliga lärmiljöer för att stärka elevernas språk- och kunskapsutveckling, digitala kompetens och handlingskompetens.

Allt väl.

Maria Glawe



Digitalt ledarskap eller reellt?

Ett digitalt inslag per dag är målsättningen på vår skola i år. Svårt att uppfylla eller inte kan man undra. Parallellt med den digitala utvecklingen utvecklar vi vårt ledarskap. Det känns tryggt!

Alla elever på vår skola ska få/ har fått lärplattor. I samband med att den digitala utvecklingen rullar på lär vi pedagoger oss också många nya saker förstås. Till exempel gick vi på ett utvecklingspass igenom klassrumsappen med vilken man kan kontrollera elevernas aktivitet på lärplatta och öppna och låsa centralt. Absolut, för av och till när man vandrar fram i våra studiehallar ser man elever som inte kanske sysslar med det dom borde på sina digitala verktyg. Så har det väl alltid varit, att elever inte gör det dom ska när dom är utom synhåll och kommer antagligen alltid att förbli. Under genomgången snurrade mina tankar vidare till det faktum att vi parallellt på skolan har en fortbildning i ledarskap. Ska mitt ledarskap i framtiden bestå i att öppna och låsa lärplattor från en fjärran position i huset?! Som ett direkt svar på mina reflektioner påpekade vår rektor att det fortfarande var, mitt = pedagogens, ledarskap som var det viktiga. En dröm vore då förstås att ledarskapet är så tydligt och bra att jag aldrig behöver använda låsfunktionen utan att det uppbyggda förtroendet, relationen, till mina elever utgör låsfunktion nog.

Min rektor har förtroende för mig och min erfarenhet eftersom jag tillsammans med en kollega har fått i uppgift att utveckla vårt ledarskap på skolan. I förberedelse arbete ingick att läsa Vetenskaplig grund (Arete Akademi) under sommaren. Flera olika forskares resultat finns listade i boken. Ord som kommer igen i lite olika tappning är, inte helt oväntat: tydlighet, meningsfullhet, struktur, många undervisningsmetoder rätt anpassning och feedback till eleverna och kompetens. Ann-Marie Körling skriver i en av sina böcker att ”Skolan ska präglas av struktur, mening och sammanhang … med undervisning kommer ordning.” Hon berör också det faktum att tydlighet ger pedagogen ”mandat i klassrummet”. Håller helt med! Jag har just tagit emot 23 sjuåringar och känner ibland att jag är tydlig så in i norden. Så tydlig med allt att det ibland känns tråkigt inombords, men erfarenheten säger mig att jag kommer att kunna skörda längre fram.

Ledarskap är att skapa goda relationer

Ledarskap är att skapa goda relationer men det finns också ett förberedelse arbete i form av alla praktiska saker … namnskyltar, schema, läromedelsinköp och inte minst färdigtänkta tankar … Att vara klar över vilka rutiner jag vill ha och införa dom vid rätt tidpunkt, i lagom dos med bra motiv känns viktigt. Redan nu måste jag ”tala om” att när vi åker på utflykt går vi på led, sitter ner när vi äter, talar om om vi går på toaletten … håller koll på vart fröken tar vägen och så vidare fast vi nu kanske bara har utflykt på skolgården. En årskursplanering innefattande ämnesintegration för meningsfullheten är en självklarhet men den måste också klara flexibilitetskravet. I allt detta måste vi ha en förmåga att ta vara på det eleverna redan kan, visa respekt för deras kunskap och erfarenheter.

I en del forskning kommer man fram till att en skicklig lärare är en skicklig lärare oavsett ålder och andra förutsättningar hos eleverna. Sant eller inte men en hel del saker kan man arbeta med och förbättra i sitt ledarskap medan den skallade fingertoppskänslan är svårare att komma åt. Lyckades man utveckla ett test som mätte den skulle man redan under utbildningen kunna skilja agnarna från vetet och befria våra elever från dåligt ledarskap. Kvar skulle då bli studenter, som i likhet med dom vi har hos oss just nu, förvaltar embryot till det goda ledarskapet på ett förtjänstfullt sätt. Studenter som man vill ska bli ens framtida kollegor.

Gunilla

www.filuren.nu

Frustration

Sommarlov!

Sommarlov!

Kvar vid skrivbordet dagen före midsommar hoppas jag att kraften räcker till kärnan i mitt jobb.

Pratar ofta själv i olika sammanhang om vikten av att vara väl framme i planering och tankar i jobbet och nu kan ni tycka att jag är lite för långt fram i mina tankar när jag redan nu i juni börjar skriva på ett inlägg som ska publiceras i v 32.

Men … det är nu jag behöver skriva av mig! I vår kommun har man bestämt att vi ska använda en digital plattform för att vi och föräldrar ska få överblick, kontroll och för att vårt lärarliv ska bli enklare. Enklare så att vi ska kunna fokusera på att planera och genomföra undervisning…?!

Det kollegiala lärandet står i fokus nu men ibland kan jag fundera över om det inte vore bra om det fanns någon som kunde saker lite bättre än alla vi autodidakter i min närhet när nyheter ska implementeras. När man till och med på företagets supportavdelning möts av svar som:

”Jag är inte säker.” ”Det tror jag.” Jag måste kolla med någon i min närhet.” När formuleringar känns som om dom är översatta från det globala förtagets huvudspråk via Google translate och när mailsvarstiderna är eviga då tappar jag förtroendet. Tankar som flyter upp till ytan är att vi sedan Lgr 11 kom, och därmed kravet på att allt vi gör i skolan ska vara tillgängligt för alla var ett faktum, så dök också många aktörer upp som ville tjäna pengar på ”att hjälpa” oss. Vem står bakom alla dessa verktyg, är det väl insatta och erfarna pedagoger eller drivna företagsledare?!

Förutom att det ska vara transparent finns också motiv som att vi lärare behöver upptäcka att många olika ämneskunskaper förenas i förmågor, att vi bör planera, och att vi vet vad och på vilket sätt och hur vi ska bedöma …

Om jag gått min utbildning nyligen borde jag vara väl förtrogen med läroplanen och om jag jobbat länge i yrket borde jag vara väl förtrogen med läroplanen. Lgr 11 är min ”instruktionsbok”. Vad jag ska göra är att göra den tillgänglig, ja just tillgänglig för i första hand mina elever och i andra hand för deras föräldrar. Tillgänglig blir den om jag förenklar och konkretiserar innehållet. Innehållet blir inte begripligt om jag flyttar den något yrkesspecifika och tolkningsbara texten från bok till rutor, till oändligt långa ”rullgardiner”, som om jag väljer att starta arbetet med temats kärna och lägga på ämnesintegrering, får till följd att kärnan hamnar längst ner efter långt scrollande. På lågstadiet blir det 14 ämnen fördelat på 5-6 teman under ett läsår. Redan vid 2 barn känns det tungt, med fyra skolbarn … Med denna digitala service väljer man kanske bort föräldramötet och jag tänker att då väljer man bort den verkliga möjligheten till insyn och påverkan.

Det blir säker bättre och jag kan kanske till och med se fördelarna framöver men nu med midsommarafton närmast följande dag sitter jag fortfarande kvar vid skrivbordet med all egen undervisningsplanering kvar p g a att tid gått till fel saker och med stor frustration i kroppen. Jag vill ju planera för en bra start på mina ettors resa i skolans värld. Midsommarafton är intecknad.

Ps Under årets junidagar har vi haft ett fantastiskt bra upplägg med många intressanta och viktiga samtal på skolan. Det måste sägas så att ingen missförstår. Så tack för den balansen!Ds

Gunilla

www.filuren.nu

Fånga lärandet eller förbjuda leken

​I skolan är vi rätt bra på att försöka skapa mindre jobb för oss själva. Det kanske låter provocerande, i ett yrke där många upplever att vi inte hinner gå på toaletten under dagen, men jag ska förklara vad jag menar.

Låt oss ta fotbollsplanen som ett exempel. På fotbollsplanen ska elever från sex till sexton år turas om. Något som ofta skapar spännande dynamik. Eller en massa problem, beroende på vilka glasögon vi väljer att ta på oss.

För att undvika konflikterna och främja att de yngre vågar ta plats på planen är en vanlig lösning att dela upp planen så att olika årskurser spelar på olika tider. En åtgärd som kan verka rimligt ur ett perspektiv där vi vill undvika konflikter för att slippa reda i dem. Men vem hjälper dessa uppdelningar egentligen? Vad är egentligen syftet?

Jag förutsätter att syftet i skolan är att vi vill träna eleverna i gynnsamma förhållningssätt och skapa hållbara värden så att de ska kunna spela och leka tillsammans trots olikheter och med hänsyn till varandra. Och då måste vi fråga oss om vi verkligen når vårt mål genom att dela upp fotbollsplanen efter födselår. En uppdelning efter ålder är snarare att försöka lära eleverna om världen, än i världen.

Genom att träna i situationerna som är komplexa och komplicerade som vi lär oss att hantera den komplexa och komplicerade vardagen. Och det är i skolan som vi ska erbjuda miljön att träna detta i. Här i skolan, där vuxna har som arbete att följa eleverna i sitt lärande och handleda dem igenom processen, det är här eleverna ska kunna misslyckas. Och om vi inte tränar dem här och nu, när vi är närvarande och behjälpliga, då kommer de att kliva otränade ut i världen och misslyckas när ingen är där och fångar upp dem. Det är vårt jobb i skolan - alla vi som arbetar här, att vara närvarande vuxna som skapar lärsituationer och hjälper eleverna igenom dem.

Låt oss funderar ett tag på vad det skulle kunna ligga för syfte bakom insatsen att dela upp planen på olika årskurser. De enda syften jag kan se är att minska konflikterna och slippa hantera dem. Och visst, konflikter är jobbigt. Men det är en stor del av vårt arbete att vara där och hjälpa eleverna lära av konflikterna. Det är ett tufft och jobbigt jobb, men det är värt det när vi gör det ordentligt!

Och vill vi minska arbetsbördan så kan jag säga att regler om olika årskurser vid olika tillfällen på fotbollsplanen inte är ett bra sätt. För istället för att vara delaktiga i fotbollsspelande har vi nu satt upp regler som gör att vi får springa och jaga elever för att se till att rätt årskurs befinner sig på fotbollsplanen vid rätt tidpunkt. Tid som skulle varit betydligt mer givande om lade ner på att jobba proaktivt och delaktigt i eleverna fotbollsspelande.

Det ligger olika synsätt bakom de olika åtgärderna vi sätter in i skolan. Det är viktigt att vi frågar oss varför vi gör som vi gör och synliggör den bakomliggande kunskapssynen, för att se om det korrelerar med vårt svar på varför vi bedriver skola. Om de inte stämmer överens med varandra så är vi fel ute.