Lärarförbundet

Fånga lärandet eller förbjuda leken

​I skolan är vi rätt bra på att försöka skapa mindre jobb för oss själva. Det kanske låter provocerande, i ett yrke där många upplever att vi inte hinner gå på toaletten under dagen, men jag ska förklara vad jag menar.

Låt oss ta fotbollsplanen som ett exempel. På fotbollsplanen ska elever från sex till sexton år turas om. Något som ofta skapar spännande dynamik. Eller en massa problem, beroende på vilka glasögon vi väljer att ta på oss.

För att undvika konflikterna och främja att de yngre vågar ta plats på planen är en vanlig lösning att dela upp planen så att olika årskurser spelar på olika tider. En åtgärd som kan verka rimligt ur ett perspektiv där vi vill undvika konflikter för att slippa reda i dem. Men vem hjälper dessa uppdelningar egentligen? Vad är egentligen syftet?

Jag förutsätter att syftet i skolan är att vi vill träna eleverna i gynnsamma förhållningssätt och skapa hållbara värden så att de ska kunna spela och leka tillsammans trots olikheter och med hänsyn till varandra. Och då måste vi fråga oss om vi verkligen når vårt mål genom att dela upp fotbollsplanen efter födselår. En uppdelning efter ålder är snarare att försöka lära eleverna om världen, än i världen.

Genom att träna i situationerna som är komplexa och komplicerade som vi lär oss att hantera den komplexa och komplicerade vardagen. Och det är i skolan som vi ska erbjuda miljön att träna detta i. Här i skolan, där vuxna har som arbete att följa eleverna i sitt lärande och handleda dem igenom processen, det är här eleverna ska kunna misslyckas. Och om vi inte tränar dem här och nu, när vi är närvarande och behjälpliga, då kommer de att kliva otränade ut i världen och misslyckas när ingen är där och fångar upp dem. Det är vårt jobb i skolan - alla vi som arbetar här, att vara närvarande vuxna som skapar lärsituationer och hjälper eleverna igenom dem.

Låt oss funderar ett tag på vad det skulle kunna ligga för syfte bakom insatsen att dela upp planen på olika årskurser. De enda syften jag kan se är att minska konflikterna och slippa hantera dem. Och visst, konflikter är jobbigt. Men det är en stor del av vårt arbete att vara där och hjälpa eleverna lära av konflikterna. Det är ett tufft och jobbigt jobb, men det är värt det när vi gör det ordentligt!

Och vill vi minska arbetsbördan så kan jag säga att regler om olika årskurser vid olika tillfällen på fotbollsplanen inte är ett bra sätt. För istället för att vara delaktiga i fotbollsspelande har vi nu satt upp regler som gör att vi får springa och jaga elever för att se till att rätt årskurs befinner sig på fotbollsplanen vid rätt tidpunkt. Tid som skulle varit betydligt mer givande om lade ner på att jobba proaktivt och delaktigt i eleverna fotbollsspelande.

Det ligger olika synsätt bakom de olika åtgärderna vi sätter in i skolan. Det är viktigt att vi frågar oss varför vi gör som vi gör och synliggör den bakomliggande kunskapssynen, för att se om det korrelerar med vårt svar på varför vi bedriver skola. Om de inte stämmer överens med varandra så är vi fel ute.

Rusta dina elever för framtiden och skapa samtidigt något av värde för andra

Att leda värdeskapande lärande, som gör skillnad för eleverna, handlar om att koppla ihop skolan med omvärlden utifrån ett normkritiskt perspektiv. Eleverna lär och utvecklas genom att använda sina kunskaper och förmågor för att skapa mervärde för utomstående.

En en ständigt föränderlig värld kräver en föränderlig skola

Ingen kan undgå det stora skifte världen och mänskligheten är inne i. Hur kan vi i skolan dra nytta av våra kunskaper, gruppen som resurs, omvärlden och digitaliseringen för skapa något tillsammans som får betydelse för andra? Hur kan vi skapa lärsituationer där eleverna förstår samband och kan tillämpa kunskapen i nya sammanhang? Hur får vi eleverna att styra och följa sitt lärande?

I takt med digitaliseringens framfart blir det mänskliga tänkandet, social kompetens och handlingskompetens allt viktigare. Den hållbara skolutvecklingen fokuserar på ett gemensamt åtagande och samskapande där olikheter och mångfald är en styrka som berikar.

Världen behöver olika

Lärare ska vara skickliga på att möta elever med olika utmaningar och erbjuda tillgängliga lärmiljöer där elever möts, lär och skapar i dynamiska team (klasser borde ersättas med lärande team). Om vi ser mångfalden som norm kan elevers olikheter, varierande kompetenser och gemensamma ansträngningar bidra till förnyelse, ökad måluppfyllelse och värdeskapande. Skolan behöver exempelvis elever med superkrafter; snabbhet, energi och kreativitet.( I skolvärlden är det inte ovanligt att adhd ses som ett ”problem” och vuxna försöker få eleverna att ge upp sina starka sidor för att ”passa in”.) Skolan behöver också Edison-profiler som tänker divergent, ifrågasätter och ställer egna frågor, är fantasifulla och behöver röra på sig under lärandeprocessen. Dessutom behövs särbegåvade elever; som tyvärr, i många klassrum, underpresterar och förminskas som individer. Elever som har språkstörning eller språk-, läs-, och skrivsvårigheter har förmågor som många gånger inte upptäcks på grund av ensidigt fokus på ”problemet”.

Om att inte göra som vi alltid har gjort

Eftersom vårt traditionella skolsystem motarbetar olikheter vill jag visa på ett annat sätt att organisera lärmiljöer som tar till vara på elevers olikheter samtidigt som viktiga framtidsförmågor stärks och mervärde skapas för att bidra till en hållbar värld. Att leda värdeskapande lärande handlar om att utgå från ett relationellt perspektiv, koppla ihop skola, arbetsliv, samhälle och omvärld och låta eleverna lära och utvecklas genom att använda sina kunskaper för att skapa något av betydelse för någon annan.

Lärarens roll - balans mellan närvaro och distans

Som ledare (lärare) är du lyhörd och har ett coachande förhållningssätt. Meningsskapande och engagemang är kärnan; elever behöver meningsfulla arbetsuppgifter för att engagera sig, följt av transparens och förväntan; vision, mål, strategier som är tydliga, likaså att det ställs höga förväntningar. Vidare är samarbete och gemenskap en annan viktig del i helheten. Eleverna ingår i ett lärande team där de tillsamman med läraren (ledaren) tar ansvar, visar initiativ och bidrar till eget och andras lärande och utveckling. Att vara en del av en gemenskap (det är inte samma sak som att tillhöra en klass) och skapa något tillsammans som berikar andra utanför gruppen motiverar, skapar mening och stärker personlig utveckling.

Miljöpoesi - värdeskapande lärande med språket i fokus

Över programgränserna, har elever med olika utmaningar, som läser svenska och svenska som andraspråk tillsammans med mig som speciallärare utforskat poesins värld och samtidigt lärt sig mer om hållbara städer. Eleverna satte ord på sina tankar om framtidens kuststad Sjöstaden 2025, vilket resulterade i en mångfald av dikter om tro, hopp och önskan om en hållbar stad. Estetik och miljö som tema lyftes fram samt andrummet och lugnet som vi behöver mer av i dag (Trelleborgs kommun. Kuststad i 3d och ord).

Världsnaturfonden som bland annat arbetar med utveckling av pedagogiskt material som stödjer elever och lärare i lärande för hållbar utveckling förmedlar att Lärande och delaktighet är ledstjärnor för en hållbar stadsutveckling. Arbetet med hållbara städer är en betydelsefull resurs för att utveckla den lokala demokratins verktyg. Skolans roll är således avgörande; när elever möter verkliga samhällsuppdrag stärks motivation, engagemang och handlingskompetens.

Genom arbetssättet har elevernas språkliga uttryck och kreativitet blomstrat, samtidigt som deras förmåga att se möjligheter och omsätta idéer till handling stärkts. Likaså modet att våga vara kreativ, skriva och dela med sig i syfte att skapa något av värde för andra. Under sommaren kommer miljödikterna också att ingå i utställningen Kuststad 2025, som är tillgänglig för medborgare och besökare i Trelleborg. Via vår blogg används miljöpoesin också som en del av vårt läsfrämjande arbete och kopplas samman med det nationella läsprojektet Berättelser som förändrar som vi medverkar i.

Rusta eleverna för framtidens utmaningar

Språklig kompetens (literacy), digital kompetens och förmågan att lära sig att lära är framgångsfaktorer, likaså social kompetens och samskapande (kritiskt tänkande, kreativitet och problemlösning). Vi arbetar i en 1-1 lärmiljö där det finns stor möjlighet till flexibilitet. Vi är inte längre ”fast” i klassrummet utan nyttjar olika lärmiljöer exempelvis stadsmiljö/utemiljö, skolans mediatek, digitala mötesplatser, hemmiljö, café, besök hos företag osv. Genom att arbeta i Google Classroom och Google Drive kan jag som lärare följa och stödja lärandeprocesser på distans. Att leda elever som inte finns på samma plats som läraren (ledaren) är en utmaning, men samtidigt en möjlighet att göra utbildning tillgänglig för alla elever. Det handlar om att skapa gemenskap på distans, förankra en tydlig målsättning, ge uppdrag med resultatansvar, ha höga förväntningar och kommunicera under processen; uppmuntran och respons.

Lärande sker överallt - på väg mot en tillgänglig skola

När vi skrev poesi arbetade vi en del i grupp på olika platser, men också individuellt på diverse platser eftersom vi hämtar inspiration på olika sätt och arbetar som bäst i varierade miljöer. Eget ansvar blir tydligt i sammanhanget, likaså att bidra till vår gemensamma sak. Vi suddar ut gränserna mellan det formella och det informella lärandet, vilket skapar motivation och engagemang. Med teknologin som stöd är det möjligt att skapa dynamiska lärmiljöer där vi kan följa och stödja lärandet framgångsrikt. Samarbete (utifrån olika förutsättningar) är viktigt, men också individuell fördjupning; att tillägna sig ny kunskap och omsätta kunskapen i ett nytt sammanhang; ”Lära sig att lära” är i fokus. Vi behöver rusta eleverna för framtiden, samtidigt som vi stimulerar deras lust att lära "här och nu". De behöver stimulerande tillgängliga lärmiljöer, så att de kan växa och må bra, anpassa sig till en värld/samhälle/arbetsliv som ständigt förändras och nyttja hela potentialen för att tänka innovativt, våga testa nya saker och gå från idé till handling. Språklig kompetens (literacy) är och kommer alltid vara en grundläggande kompetens som vi alla behöver utveckla, men hur vi på nya kreativa, meningsfulla sätt, stärker kompetensen i samklang med andra betydelsefulla kompetenser ska bli spännande att se framöver. Det livslånga lärandet är framtiden. I värdeskapande lärande uppmuntras growth mindset-tänknade (Dweck).

Värdeskapande lärande - ett bevis på lyckad undervisning

Anna Sterlinger och Philip Hjalmarsson har spelat in hundratals intervjuer med lärare och kan se ett tydligt mönster i en lyckad undervisning. Framgångsfaktorn är lärarens relationella kompetens och fokus på värdeskapande lärande. Värdeskapande lärande slår samman två perspektiv; eleverna ges möjlighet att nå sin fulla potential samtidigt som kunskapen är till nytta för andra människor och samhället. Klicka på länken för att läsa mer: Det har alla framgångsrika lärare gemensamt (Lindvall. C. SvD 2017-05-19).

Poesi som skapar förändring - avslutande ord

Till sist lånar jag poeten och författaren Mats Söderlunds tänkvärda ord: Låt poesin fylla våra sinnen i dag. Låt poesin höras på styrelsemötet, i klassrummet, på arbetsplatsen. Låt den fylla våra torg, våra tidningar, våra tankar. Om kultur, språk och skapande är att vara människa, så är poesi själva själen.

Poesi är tacksamt att arbeta med i skolan samt att koppla ihop med omvärlden. Det ger alla elever en möjlighet att vara med utifrån olika förutsättningar. Dessutom kan flera språk integreras och berika. Några av mina elever skrev först dikter på arabiska och engelska som de sedan översatte till svenska. Vi bär alla berättelser inom oss som måste få höras. Miljödikterna har skapats i en dynamisk lärmiljö bestående av elever från olika program som samarbetat:

  • elever som precis börjat lära sig svenska (nyanlända elever)
  • elever som läser svenska som andraspråk (årskurs 9)
  • elever som läser svenska 1, 2 eller 3 (gymnasiekurser)

På vår blogg Kreativ design för lärande finns miljödikterna som ingår i utställningen Sjöstaden 2025 - Unga arkitekter i skolan (en del av Bildningsförvaltningens bidrag, till Skåne Innovation Week.).

Maria Glawe - Förstelärare och speciallärare inriktning språk-, läs-, och skrivutveckling

Relationell handlening -Kreativ design för lärande


Valfrihetens dilemma

Livets utveckling på mitt/vårt sätt!

Livets utveckling på mitt/vårt sätt!

Alla har vi nog känt paniken i privatlivet inför alla val. Kvalitet, pris, egna behov eller statusuppdatering, vad ska fälla avgörandet?

Har just stängt några olika leverantörers sidor efter att ha sökt runt på olika alternativ av skrivhäften, pennor och suddgummi, bokstavsböcker och mattedito. Det går runt i huvudet. Mest pedagogiskt, grundat på vetenskap, förenligt med mitt sätt att arbeta, kostnadseffektivt, bästa förpackningsstorlek, kvalitet … ni kan säkert komma på fler variabler att ta hänsyn till.

När kommunen dessutom gjort en ny upphandling så är allt på ”sidan” nytt. Här måste jag ha en personlig inlogg, där går det bra med kollektivet, där måste jag aktivt spara mina funderingar och här sparas allt automatiskt. Långsamt men säkert försöker jag bestämma mig men vet redan att när vi sedan gemensamt diskuterar våra val i kollegiet kommer ytterligare saker att ta hänsyn till att uppenbara sig, nämligen arbetskamraternas erfarenheter och önskningar.

Det ska sägas att jag har förmånen att arbeta på en arbetsplats med stor individuell pedagogisk frihet vilket jag uppskattar. Jag har också fantastiska kollegor. En del saker i min vardag under vårterminen har dock gjort våld på mitt pedagogiska tänk och hjälp vad svårt det blir att vara engagerad och inspirerad när man inte riktigt tror på det man gör. Den pedagogiska friheten inom Lgr 11 säkrar det goda resultatet.

Åter till den mer ”hands on” valfriheten. Jag tänker att mångfalden av "idébanker" ibland också gör våld på mina tankar om god undervisning. Just nu planerar vi området jorden utveckling. Jag kan inte räkna hur många klipp på Youtube, hur många så kallade lektioner på t ex lektion.se, kanske några Grey of the Day , förslag i handledningar gamla och nya, mediacentraler, NE, inlägg på olika bloggar och Face Book och så förstås alla samlade tips på lokala sidor i vårt avlånga land som jag har tillgång till. Det är fantastiskt på många sätt, självklart, och det kollegiala lärandet är oerhört viktigt men ibland känns hjärnan överhettad.

Kvalitetskontroll och källkritik har alltid varit svårt och är fortsatt svårare i undervisningsplanering. Kanske borde vi pedagoger tydligare få hjälp att lära oss att avgöra vad som är kvalitet, hur man gör sitt urval bland allt detta. Denna nya möjlighet, den enorma valmöjligheten, står i bjärt kontrast till mina första år som lärare. Inlästa faktakunskaper blandat med egna tankar, ett eget sätt att utforma undervisningen som kom från mitt pedagogiska hjärta. Naturligtvis hämtade man idéer från andra men hur man skulle t ex konkretisera svåra saker var en lång och ibland klurig kreativ process. Alla bilder, alla texter, var egenproducerade och blev då individanpassade åtminstone på gruppnivå. Det fördjupade arbetet finns liksom i mig och har utgjort grogrund för alla nya idéer under mina år som lärare.

Det är inte så enkelt att allt var bättre förr, definitivt inte. Samhället har förändrats, våra liv ser annorlunda ut. I skolan springer vi på många bollar, allt för att leverera bättre resultat. I skolan finns också väldigt många överhettade pedagoghjärnor och ibland tror jag att det är alla dessa valmöjligheter, alla tankar på att någon annan alltid har gjort något som är bättre än det jag gör och har gjort, som skapar överhettningen. Lita på ditt pedagogiska hjärta!

Gunilla

www.filuren.nu

Elevers delaktighet och inflytande lyfter undervisningen

När elever känner sig kompetenta, självständiga och bekräftade lyckas de vända hinder till möjligheter och når längre i kunskapsutvecklingen. Real Case väcker elevernas motivation och leder till ökat engagemang samt hållbart skolarbete.

Delaktighet för lärande

Elevers delaktighet och inflytande i undervisningen är av stor vikt om vi ska tala om tillgängliga lärmiljöer. Elevinflytande är inte likställt med att lärare lämnar över ansvaret för undervisningen på eleverna utan handlar om att involvera eleverna i hela arbetsprocessen: planera, genomföra, presentera och utvärdera. Det fram­går i skollagen och läroplaner att de demokratiska värdena ska få samma utrymme som kunskaper i olika ämnen. Dagens- och framtidens skolor behöver därför ägna sig åt skolutveckling på alla nivåer som utgår från elevernas perspektiv och som bygger på verkligt inflytande och förutsättningar för delaktighet.

I Skolverkets bok Delaktighet för lärande (2015) betonas återkoppling som en viktig del för att ta viktiga beslut angående förändring av undervisningen. Genom detta perspektiv, som innebär att skolutveckling tar sin utgångspunkt i elevens behov, blir det tydligt hur elevers delaktighet och inflytande bildar utgångspunkt och påverkar skolans lokala styrkedja. I boken framgår exempel som tyder på att en hel skola kan utvecklas i positiv rikt­ning genom att elevernas delaktighet och inflytande stärks, något som i sin tur är av betydelse för hela utbild­ningsväsendet och i förlängningen för samhället i stort (Ibid.)

Se människan! Flexibla lösningar tar dig närmare eleverna

Hur lärare ser på elever är avgörande för graden av delaktighet och inflytande. Lärarens förhållningssätt; synen på elever, kunskap och lärande speglas i undervisningen som bedrivs. I en lärmiljö där olikheter är en tillgång formas trygga elever som vågar lita till sin egen förmåga och anta nya utmaningar. Alla elever har rätt till likvärdig utbildning, men det innebär inte att den ska utformas på samma sätt eller att resurser ska fördelas lika. Dock ska den, för alla, vara meningsfull, utmanande och stödjande. Höga förväntningar och att se på elever som kompetenta individer ökar elevernas motivation och lust att lära. Elever mår bra av att få ta egna initiativ, möta stimulerande utmaningar och att få ge röst gällande sin egen utbildning. Det är därför viktigt att skolans organisation förmår att ta till vara på dessa initiativ.

Vi arbetar utifrån kommunens gemensamma vision: 9000 stolta barn, elever och studerande i Trelleborg. Vårt fokus är att skapa ansvarstagande medborgare, som tror på sin förmåga, kan samspela med andra, har drömmar, mål och fortsatt lust till ett livslångt lärande! Ett livslångt lärande bygger på tron att det är möjligt att lära och utvecklas. Genom Real Case- entreprenöriellt- och värdeskapande lärande, utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv, växer eleverna personligt, uppnår kunskapskraven samtidigt som det livslånga lärandet stärks. Win-win!

Undervisning som främjar gemenskap och lust att lära

Elevaktiva och kreativa arbetssätt handlar om aktiva lärprocesser som kännetecknas av att eleverna är medskapare och ges möjlighet att ta initiativ som får betydelse och skapar mervärde. Vägen till målet ser olika ut och ett nära samarbete med det närliggande samhället är givna inslag i undervisningen. Om skolarbe­tet upplevs meningsfullt för eleverna motiverar det elev­erna i deras lärande. Samverkan med samhället kan till exempel bestå av att hitta verkliga mottagare för elev­arbeten (Ibid.) Vårt arbete med Real Case i svenska 1, 2 och 3, samt svenska som andraspråk är exempel på samverkan mellan skola, arbetsliv och samhälle. Det är också ett exempel på hur elever i gymnasiet, över programgränserna, kan mötas för att lära och skapa mervärde tillsammans och hur grundskolan och gymnasieskolan kan samarbeta för att stärka språk- och kunskapsutvecklingen. Ytterligare visar vårt arbete hur speciallärare i både grund- och gymnasiet kan integreras i undervisningen för att möjliggöra för alla elever att lyckas.

Att arbeta med demokratiska arbetsformer är en naturlig del i undervisningen och genom arbetssättet utvecklar eleverna förmågor som hjälper dem att bli aktiva i viktiga skolfrågor som rör deras lärande och utveckling samt aktiva samhällsmedborgare nu och framåt. Real Case är i kontrast till de rätta svarens pedagogik som Fiewel Kopparberg skriver om i texten Entreprenörskap som problembaserat lärande publicerad i Entreprenöriellt lärande i skolan av Lelinge & Widén. Han menar att skolans huvudproblem fortfarande är, trots reformer, att elever undervisas utifrån de rätta svarens pedagogik; pedagogik som inte förbereder elever för dagens och framtidens globala kunskapssamhälle. Information ska användas på ett kritiskt sätt och som utgångspunkt för att formulera autentiska problem som ska lösas av eleverna. Fredrik Bernelf (2015) framhåller i boken Entreprenöriellt lärande - konkreta exempel i alla ämnen att en hållbar utveckling bygger på att alla är delaktiga och engagerade i sociala och mer formella sammanhang i skolan och det omgivande samhället. Värdeskapande lärande innebär att elever tillsammans lär sig genom att använda sina kunskaper för att skapa något värdefullt för individer utanför gruppen. När skolarbete är på riktigt blir det viktigt för eleverna!

Ett av våra Real Case - Novellboken

Novellboken, som skapats av gymnasieelever, elever från årskurs 5, lärare och en författare är resultatet av ett Real Case. Mer information finns via vår blogg Kreativ design för lärande. I kommande vecka är det dags för bokrelease, så håll utkik för mer information, bland annat om hur du får tillgång till boken och kommande studiematerial och lärarhandledning. Entreprenöriellt lärande utgår från att individen är i centrum för sitt eget lärande, samtidigt som gruppen är en betydelsefull resurs.

Ett vinnande koncept och en professionell vinst är att utgå från elevernas erfarenheter, behov, intressen och idéer och låta deras röster höras i undervisningen. Elever som blir lyssnade till växer. Elever som får uttrycka sina åsikter i en trygg miljö vågar ifrågasätta invanda mönster och påverka framtiden. Elever som involveras i beslutsfattande processer lär sig att ta ansvar och bli medskapande. Genom entreprenöriellt- och värdeskapande lärande, utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv, uppstår och utvecklas nya spännande lärandemöten. Det som hör till framtidens skola är stimulerande mötesplatser där kreativitet och digitaliseringens möjligheter nyttjas samt relationsskapande stärks. Jag tror på den mellanmänskliga interaktionen och lärande som sker i mötet mellan oss. Alla elever behöver lärare som väcker nyfikenheten, stödjer nyfikenheten och ser varje elev som unik och kompetent.

Utdrag ur elevernas reflektionsböcker:

Det ska bli så kul att ha skapat en bok som senare ska användas i skolor runt om i Trelleborgs kommun.

Jag har lärt mig hur man gör för att läsarna ska fastna i boken. Jag tycker det är väldigt bra att jobba så här med att skriva noveller för att man får låta sin fantasi flöda.

Jag tycker detta arbetet har varit mycket lärorikt. Jag har varit kreativ och tänkt ut olika idéer. Jag har blivit bättre i skrivandet, särskilt på att skriva noveller. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att detta arbete skulle bli så stort som det faktiskt blivit.

Vi har även fått feedback på vår novell från en författare vilket är enligt mig är väldigt stort, det är ingen möjlighet man ska ta för givet. Jag är ganska exalterad inför torsdagens fest. Det ska bli spännande att få komma dit och träffa nytt folk.

Det som jag har lärt mig från att ha skrivit min egen novell är att skriva med egna tankar, känslor och om någon händelse ex. något dåligt eller spännande som kommer hända i novellen.

Att ha jobbat med novellprojektet har varit kul, spännande och lite utmanande. Det har varit en riktig utmaning att jobba med skrivandet, men jag har fått chansen till att uppleva uppgiften. På torsdag (18/5) kommer det att bli mycket roligt och spännande.

Real case - Jag har lärt mig väldigt mycket med novellen, det var svårt att komma igång med det i början. Mina förväntningar är att det ska bli spännande att ha den här lilla releasedagen.

Jag har utvecklat min förmåga att skriva noveller, gestalta och utforskat min fantasi. Dessutom, har jag fått insikten att jag kan om jag lägger manken till det. Som jag nämner ovan så vet jag nu att jag kan skriva, bara jag tar tiden till att skriva, så när skolan är slut (då jag inte orkar i nuläget) kommer jag börja skriva på egen hand, bl.a. fanfiction.

Hoppas att boken kommer vara till nytta till någon och att den precis som 16 rader kommer inspirera någon till att undersöka sin egna förmåga att skriva.

Av detta projektet har jag lärt mig att skriva en novell på bästa sätt, genom det har jag tränat mig på att skriva en sammanhängande text med en meningsfull handling dessutom har jag fått träna på mina största svagheter som då är att sätta ut punkt och stor bokstav.

Mina förväntningar om den kommande bokreleasen är att det kommer vara mycket folk med mycket aktivitet. Jag tror alla kommer vara spända och aningen nyfikna på novellboken.

Jag tycker att det är kul att ett arbete som jag till en början bara trodde skulle vara en uppgift som alla andra som man då bara lämnar in och får en bedömning på. men detta har blivit så mycket större än bara en inlämningsuppgift.

Att skriva novellen har varit en utmaning och faktiskt väldigt roligt och spännande. Jag har lärt mig mycket om mitt skrivande. Det jag märker på mig själv när jag skrev denna novell är att jag utvecklas hela tiden samt att jag är chockad att den ska spridas vidare, men det visar sig att jag har gjort en bra text. Jag är så klart stolt över mig själv och jag vet att jag kan mer än vad jag tror. Denna novell visade mycket på att jag kan, så jag är så glad att jag skrev en novell.

Real Case - När skolarbete är på riktigt blir det viktigt för eleverna!

Maria Glawe

Relationell handledning - Kreativ design för lärande

Hållbar kunskap

Vad händer om vi vänder på steken och övar förmågan via lek för att sedan öva in faktakunskapen? Om vi först övar tänkandet för att sedan kunna se faktakunskaperna med andra ögon, i meningsfulla sammanhang – kan vi skapa en mer hållbar kunskap på det sättet? Ja, det kan vi, säger Fröken Ann.

Vad är hållbar kunskap? Jennie Jacobi beskrev det så här, i förbigående, under sin föreläsning på SETT förra veckan:

– ... det är kunskap som eleverna kommer att minnas mycket längre än kungalängderna som vi läste om innan.

Under Jacobis föreläsning får jag begrepp som jag inte haft förut, för att beskriva min egen undervisning.

Jag har sedan sportlovet undervisat årskurs tvåor i hur faktatexter är uppbyggda, strategier för att förstå faktatexter samt att skriva egna faktatexter. I samband med detta har vi riktat in oss på att se samband mellan djur och natur samt att kunna kommunicera om förändringar i naturen och ge exempel på livscykler hos några djur. Att bygga sin undervisning kring dessa kunskapsmål kan innebära många olika angreppssätt. Vi skulle kunna börja med att läsa faktatexter om djur i vår närhet, för att på så sätt genom inläsning av fakta kunna lära oss om hur just dessa djur anpassar sig till naturen runt omkring sig samt hur just dessa djurs livscykler ser ut. Den typen av undervisning skulle jag då vilja likna med Jacobis exempel på kungalängderna ovan. Det blir till att träna och nöta in faktakunskapen, något vi vet inte är särskilt hållbart i längden.

Ett annat alternativ är att starta med att träna förmågorna att analysera och se samband inom detta kunskapsområde, så att eleverna skaffar sig dessa inbyggda glasögon som de kan ta på sig när de behövs. På så sätt har eleverna förmågan att själva se dessa samband och dra egna slutsatser, något jag är övertygad om är en mer hållbar kunskap.

I vårt Pokémontema, som fått vara inramningen för det vi tränat, startade vi med att analysera faktatexter och faktafilmer om djur. Vilka byggstenar innehåller en faktatext? Vilken typ av fakta kan vi se att faktatexter lyfter fram? Varför lyfter de fram just dessa saker? Hur ska jag ta mig an en faktatext för att skapa bäst förutsättningar för att förstå det jag läser? Vilka verktyg kan jag ha med mig när jag läser en faktatext, för att förstå och komma ihåg bättre? Vilka begrepp återkommer och är viktiga att vi lär oss?

Vi jobbade med tankekartor för att bryta ner och lyfta ut nyckelord, samt rangordna texterna i underrubriker. Vi använde sedan tankekartorna för att repetera det vi lärt oss och fundera över vad vi hittade för likheter i de olika texterna vi läst. Hela tiden frågade vi oss "varför?". Varför har krokodiler just den huden? Varför är ekorrens päls rödbrun? Varför går björnen i ide? Med en treårings frågvishet ställde vi hypoteser och sökte svar. Och när vi börja se mönstren blev det dags för oss att skapa våra egna Pokémondjur, med de tydliga instruktionerna om att vi ska kunna motivera varje karaktärsdrag vi väljer.

Allt arbete innan hade varit mycket teoretiskt. Det lockade de allra flesta då alla i gruppen var mer eller mindre intresserade av djur och en stor del av gruppen verkligen uppskattade att läsa och lära sig fakta. De som inte fångades helt av stoffet såg istället fram emot att få börja skapa sitt eget pokémondjur. Och väl framme vid den kreativa delen av temat var det en magisk stämning av lust som tog över.

Hade alla elever förstått då? Nej, så klart inte. Hela temaplaneringen måste ses som ett processarbete. I den här kreativa delen fick vi chans att plocka upp missförstånd, att stöta och blöta tankar tillsammans, bolla tillbaka och utveckla vårt tänkande än mer samt att gestalta förmågorna vi tränade på ett nytt och mer praktiskt sätt.

E: – Min Pokémon är en enhörning. Den har ett regnbågsfärgad horn och en vit kropp. Den bor i regnbågen och molnen.
L: – Men hur gömmer den sig för sina fiender i molnen om den har ett regnbågsfärgad horn och en vit kropp?
E: – Den gömmer hornet i regnbågen och kroppen i molnen så klart.
L: – Aha. Klurigt. Men hur kan den bo bland molnen och regnbågen då?
E: – Ja, just det, den måste ju ha vingar!
L: – Ja, men även om den har vingar så måste den ju få vara i vilande läge ibland. Även fåglar behöver få vila vingarna och sitta tryggt på en gren.
E: – Men då sitter den på regnbågen och på molnen.
L: – Men regnbågen och molnen är inte fast materia och på jorden har vi gravitation och allt dras ju ner mot marken.
E: – Ja, men min enhörning är lätt.
L: – Ja, men även lätta saker faller till marken. Se här (visar ett papper som faller till marken).
E: – Hmm. Ja.
L: – Men den kanske kan ha antigravitationsstoff runt kroppen. Vad tror du om det?
E: – Ja. Hörrni, vet ni vad, min enhörning har antigravitationsstoff runt kroppen för att ...

Här, mitt i processen, uppstår hållbart lärande. Elevens tänkande utvecklas, tankegångar vaknar till liv och när vi i ett senare skede för samtal om varför haren har olika färger på pälsen vid olika årstider så har vi skapat en förförståelse som gör att den rena faktakunskapen förankras bättre än om den förmedlats utan förankring i varför och den egna analysförmågan.

Andra spännande samtal med elever under denna process har handlat om hur vi kan göra det rimligt att djuret är odödligt om det endast finns fem stycken djur i hela världen och de föder fem ungar vart femte år. Det har handlat om hur ugglor kan vara djurets bästa vän trots att djuret bor i djungelträd. Att föra in rim och reson i en process där vi skapar fantasidjur med magiska och overkliga förmågor skulle kunna uppfattas som knepigt, men inte en enda gång har vi hamnat i diskussioner om vad som kan vara rimligt eller inte utifrån ett verkligt kontra overkligt perspektiv. Vi köpte alla den outtalade premissen om att allt vi använder från den "verkliga" världen måste kopplas till sin verklighet, medan vi kan laborera med det magiska och outforskade när vi för in nya premisser med hjälp av vår fantasi.

Projektet är ännu inte i hamn. Vi ska göra modeller av våra djur, skapa deras miljöer och placera modellerna där. Vi ska skriva en faktatext om vårt djur och göra våra egna Pokémonkort. De som hinner kommer också att spinna vidare på berättande texters strukturer och skapa en egen saga om sitt djur.

Varför just Pokémon, undrar du kanske? Svaret är enkelt – det har lockat till lärande. Det har också gett en ram att utgå ifrån för de elever som annars lätt hade fastnat i misstron mot sin egen fantasi. Här skapade vi byggnadsställningar att klättra i, för de som behövde det, och det har aldrig varit ett måste att klättra i ställningen. Den som velat hade lätt kunnat valt en annan väg.

Av Jacobi fick jag något ovärderligt – ett språk som förklarar hur jag tänker med min undervisning. Hittills har processen varit otroligt spännande. Jag har lärt mig så mycket om elevernas lust och deras förmågor. Arbetet har verkligen blivit formativt här och nu. I varje steg har vi kunnat bolla, utvärdera och utveckla tillsammans. Uppgiften har legat nära eleverna och det har kommit helt naturligt att lära och utvecklas i processen, via feedback från lärare och kamrater. Den naturliga invävningen av de formativa momenten har också gjort att det aldrig känts som en betungande extrauppgift. Jag har kunnat följa eleverna noga och nära, när de övat sina hållbara kunskaper och jag har hittat ett arbetssätt som inkluderar elever genom den stora flexibiliteten och genom att utgå ifrån deras intressen. Tillsammans leker vi in kunskapen. Och jag har aldrig haft så bra undervisning som nu.

Att motverka orättvisor

Det finns ingen rättvisa i världen även om vi önskar det... "Livet är inte rättvist, livet är" för att citera en rektor som satte upp på budskapet på tavlor på skolan. Blogginlägg av lågstadieläraren Gunilla Mejrud Daveus.

Jag hade en gång en chef vars livsdevis var: Livet är inte rättvist. På flera ställen i vår skola satt under hans tid små tavlor som verkligen inpräntade detta i oss. På tavlorna stod: Livet är inte rättvist. Livet är. Trots att detta uppenbarligen var viktigt för honom vet jag inte riktigt hur han förhöll sig till detta faktum, för det är ett faktum. Skulle vi arbeta för att utplåna att det såg ut så här eller skulle vi bara acceptera? Det har gått många år och tavlorna är för länge sedan ett minne blott på skolan. Världen har förändrats men orättvisorna består.

Som pedagog kan du nu välja att träna på orättvisan eller ge vika

Självklart ska vi arbeta för att fördela resurser och möjligheter men helt rättvist kan det nog inte bli. Många händelser i våra liv kan vi inte påverka och dom är sällan rättvist fördelade. Det fanns ingen, ingen, rättvisa i det som hände på Drottninggatan den 7 april 2017. Det har inte funnits, och finns inte, någon rättvisa i det som hänt i alla dessa terrordåd vi tvingas uppleva på nära håll eller på avstånd!! (Kursiverad text har tillkommit efter 20170407, övrigt skrevs innan)

Orättvisan som pedagogisk tillgång

Ni vet hur det kan vara när man tar emot en grupp 7-åringar och dom för första gången ska skriva något på tavlan eller dra en lapp ur en burk. Alla händer i luften och om inte arbetspasset ska bli ett enda lappdragande måste du välja ut en eller möjligen två som får den äran. Som pedagog kan du nu välja att träna på orättvisan eller ge vika. Väljer du att träna kan eleverna så småningom acceptera att en kompis får en bit mer när det är dags att dela påskgodis och du inte har räknat exakt hur många bitar som finns i ägget och inte tagit hänsyn till att någon i en grupp är frånvarande. Att göra orättvisan till en pedagogisk tillgång underlättar i vardagen. Allt kommer inte att behöva göras i 25 upplagor.

När vi är tillbaka v 16 kommer en del av eleverna att ha varit på skidsemester, någon har gjort roliga saker på fritids och någon har besökt en sjuk anhörig. Livet är inte rättvist. Livet är. Ett sätt att motverka orättvisor är att ge våra elever den så viktiga förmågan att kommunicera. Då kan vi inte lägga locket på i rättvisans namn och hävda att ingen ska få berätta om sina upplevelser vi måste bara hitta bra vägar. Vi har alla verktyg i skolan idag, alla möjligheter, att göra varje händelse som någon vill förmedla värd att förmedlas på så många olika sätt. Vi behöver lära både oss själva och våra elever att uppskatta saker i vardagen, se på dom som värdefulla, värda att berätta om så att vi och dom inte alltid behöver åka till andra sidan jordklotet för att ”ha upplevt något”!

Min rektor åker en vecka till Egypten och älskar det jag skulle inte vilja byta med henne om hon så berättar om sin resa på det mest fantastiska sätt. Egypten är inte för mig. Min upplevelse att förmedla skulle istället kunna vara de alldeles underbara samtal jag haft på lovet med mina tre barnbarn, på hemmaplan.

Vi måste bara hitta bra vägar

När jag kom till vår skola som 28-åring och nyinflyttad till Stockholm köpte jag två par skor på rea på Rizzo på Biblioteksgatan. Stort för mig då, men ändå en vardaglig händelse! Av någon anledning jag inte minns hade jag dessa två par dagarna efter varandra i skolan. En äldre kollega tittade dag två på mina skor och sa: ”Har du nya skor idag igen? Du borde tänka på mig och leva lite mer som jag, som frånskild tvåbarnsmamma!” Kommentaren har följt mig genom livet. Jag har haft glädje av den men också varit ledsen över den. Med det perspektiv jag har idag är jag glad att jag ”valde” och fick lov att leva mitt eget liv som tack vare eller på grund av orättvisorna ger vid handen ett 40 årigt äktenskap söner, svärdöttrar, underbara barnbarn och ett inspirerande lärarliv. Ett liv som innehåller många påverkbara variabler men också mycket jag inte kunnat påverka.

”Livet är inte rättvist, det är.”, ibland möter jag före detta elever som påminner mig om att det var en av de saker de tränade på att hantera under sina år på lågstadiet, en insikt dom bär med sig. Tack alla underbara ”ungar” för att ni kommer fram och berättar vad som hänt åren efter lågstadiet!

Gunilla

www.filuren.nu

Gemensamma vär(l)dens väktare

Samhällsklimatet i världen skriker på vår uppmärksamhet. För varje hatisk kommentar vi möter måste vi kämpa ännu hårdare för att förankra tolerans, mänskliga rättigheter, alla människors lika värde samt solidaritet med svaga och utsatta.​

Varje dag runt om i världen utsätts civila för fruktansvärda terrordåd. Människor som drivs av hat och vill sprida rädsla försöker nära sitt mörker genom att tvinga på andra samma känslor.

I fredags kapades en lastbil i Stockholm, som sedan användes för att köra rakt in i folkmassan på Drottninggatan. Människor miste sina liv. Familjer miste sina älskade. Vi sörjer, gråter och bär alla drabbade med oss.

Och i några sekunder darrade Stockholms själ. Men ett andetag senare återhämtade vi oss i samförståndet om att ingen som drivs av hat någonsin ska besegra vår kärlek till varandra. Ingen som drivs av hat ska någonsin tvinga in oss i mörkret. För när vi reser oss tillsammans bygger vi en sköld mot rädslan och tillsammans är vi starkare än allt ont som brutalt och skoningslöst knackar på vår dörr och vill ta sig in i vår folksjäl.

Folksjälen som skolan är en sådan stor del av. Skolan bär ett tungt och oerhört viktigt uppdrag som handlar om rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.


Den omtänksamhet om varandra och den kärlek som fyllde Stockholm efter dådet känns närmast magisk. Nu gäller det att vi lyckas fortsätta hålla den känslan vid liv. Och det gäller att vi tillsammans, inte minst i skolan, fortsätter hålla vårt värdegrundsuppdrag högt.

I Lgr11 kan vi läsa:

Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där.
...
Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser. Det internationella perspektivet innebär också att utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet.

(Det är jag själv som fetat texten vid valda delar.)

Skolans värdegrundsuppdrag kommer ofta i skuggan av `kunskapsuppdragen´. Kanske inte så konstigt då alla styr- och mätinstrument lägger all tonvikt på det senare. Och i debatter låter det ofta som att det handlar om antingen det ena eller det andra uppdraget. Men det är en falsk skatsång. Svaret på varför vi har en skola ligger i läroplanens första kapitel, värdegrundsuppdraget. Men utan kunskapsuppdraget är målet med en stabil och gemensam värdegrund som vi alla approprierat, inte möjlig att nå. Uppdragen står ej i dikotomi mot varandra, de står i beroendeställning till varandra. Och samhällsklimatet i världen skriker på vår uppmärksamhet, skriker att vi måste ta vårt uppdrag på största allvar.

Mitt i all generositet som föddes ur ondskan, lurar mer ondska. För varje hatisk kommentar vi möter måste vi kämpa ännu hårdare för att förankra tolerans. För att förmedla respekt för de mänskliga rättigheterna, främja aktning för varje människas egenvärde, respekt för människolivets okränkbarhet. För att gestalta individens frihet och integritet, alla människors lika värde samt solidaritet med svaga och utsatta.

Det är inte lätt att vara våra gemensamma goda värdens väktare idag. Terrorism, vansinnesdåd och hat lurar runt hörnen. Men också bortom den av allmänhetens erkända mask av brottslighet, lurar svek mot vår gemensamma värdegrund. Vi lever i en tid där svaga och utsatta av staten inte anses vara värda att rädda. Där aktning för varje människas egenvärde bortses i den debatt som sätter ton för oss alla, den politiska debatten. De som styr vårt land bryter nu dagligen mot de mänskliga rättigheterna i allmänhet, och barnens rättigheter i synnerhet. Och det är i sådana här lägen vi måste belysa historien och de lärdomar vi en gång drog, som ledde oss till att skapa samhällsprojektet skola som väktare för våra gemensamma goda värden. Skola som en partipolitisk oberoende förmedlare av värdegrunden vi vill att vårt gemensamma samhälle ska vila på. Det är nu, när det är svårt, det är extra viktigt att vi kliver ut och slåss för vår gemensamma värdegrund. Annars riskerar läroplanen att endast bli en hyllvärmare. Och det är en alldeles för vacker mission och en för dyrköpt läxa vi kommer att göra om vi tillåter det.


#NoMoreHate
#VärldensbarniSverige
#Innanförskap
#ViStårInteUt

Kreativ design för lärande tar eleverna in i framtiden

Börja i din pedagogiska idé och tänk hur den kan optimeras och växa med hjälp av det digitala. Digitaliseringen får effekt när den kopplas samman med det vi gemensamt vill uppnå; tillgängliga lärmiljöer för alla elever så att de kan nå sin fulla potential.

I går deltog jag i en inspirerande workshop på Internetstiftelsen i Stockholm tillsammans med engagerade lärare från olika skolor i Sverige. Vårt uppdrag är att påverka digitaliseringen i svensk skola. Eftersom några av oss inte kom hem (på grund av attacken) fortsatte samtalen om digitaliseringen i skolan flera timmar därefter. Jag känner mig berikad med intressanta aspekter som kan få betydelse för digitaliseringsarbetet framöver. Vi samtalade bland annat om hur vi kan stärka elevernas digitala kompetens och samtidigt stärka förmågan att aktivt medverka i ett föränderligt samhälle. Hur vi med hjälp av digital teknik och internet kan hjälpa alla elever att nå sin fulla potential och samtidigt skapa mervärde för andra.

Skolkulturen är viktig

Under flera år har jag designat inkluderande blandade lärmiljöer och på senare år också handlett kollegor för att skapa förändring i större omfattning. Förutom genom Läslyftet, då vi fortbildat oss inom språk-, läs-, och skrivutveckling och digitalisering, har jag också handlett kollegor i hur man kan använda digital teknik och digitala lärplattformar i undervisningen på ett meningsfullt sätt (så att det berikar elevernas lärande) exempelvis Chromebook i kombination med G Suite for Education. Vidare har jag arbetat aktivt för att bygga en hållbar bro mellan allmänpedagogiken och specialpedagogiken, vilket betyder att specialpedagogiken används i förebyggande syfte. I en tillgänglig lärmiljö är olikheter normen och hinder i lärmiljön undanröjs därmed i förväg. Digitaliseringen av skolan kräver att vi utforskar och har mod att vända upp och ner på invanda föreställningar samt viljan att lära nytt på egen hand och tillsammans med kollegor. Kulturen blir synlig när vi tillsammans börjar agera ”öppet” i verksamheten. Således är transparens är nödvändigt.

Utforska digitaliseringens möjligheter

Tillsammans med elever har jag skapat en dynamisk lärmiljö där digitaliseringen, entreprenöriellt lärande, språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och elevernas livsvärld förenas och berikas på olika sätt. I undervisningen är eleverna en tillgång så att vi kan göra en ”grej” av att lära tillsammans, vilket stärker den inre motivationen. Vår grej heter Kreativ design för och i lärande och innebär att inta ett utforskande perspektiv för att skapa en tillgänglig, dynamisk och meningsfull lärmiljö där det är möjligt för elever att nå sin fulla potential. Vårt arbete synliggör hur man kan arbeta med individualiserad utbildning samtidigt som teamwork stärks och utvecklas. Det innebär bland annat att vi ser varandras olikheter som resurs och lärmiljön omskapas kontinuerligt utifrån elevernas skiftande behov. Den stora variation som erbjuds ger eleverna möjlighet att hitta sin väg till målet utifrån sina förutsättningar. Genom att ta till vara på digitaliseringens möjligheter, bland annat bloggen, i kombination med min pedagogiska idé, blir undervisningen framgångsrik. Det skapar ständigt nya möjligheter för elever att lära och utvecklas. One size does not fit all!

Min förhoppning är att fler inom skolvärlden får inblick i hur det är möjligt att vända upp och ner på en föråldrad syn gällande specialinriktat stöd. Vi behöver rikta ljuset mot framtiden och se specialkompetensen i skolan som ett stöd för att bygga upp tillgängliga lärmiljör där alla elever kan mötas och lära oavsett funktionsvariationer. Det är utifrån ett normkritiskt perspektiv som vi tillsammans kan skapa en skola i världsklass. Det handlar om att tänka efter, före. Redan under planeringsstadiet förutspå de eventuella svårigheter som kan tänkas uppstå i lärmljön. Jag föreslår kollegialt lärande; att planera, genomföra och utvärdera undervisning tillsammans med kollegor och gärna också med speciallärare alt. specialpedagog. Tankesättet att tänka efter, före bygger på ramverket Universell design för lärande.

BloggenKreativ design för lärande - en mötesplats för lärande

Att blogga tillsammans med elever var något jag började göra 2005 och då hade vi tur om vi lyckades boka datorsalen en gång i veckan. I dag, med 1-1 profil, kan vi nyttja digitaliseringens möjligheter till fullo. Det är fantastiskt! Eleverna är dock ovana. (Det var jag också 2005, men flera år av träning ger resultat.) De har ringa erfarenhet av de möjligheter som digitaliseringen erbjuder trots att de är ”inneboende på nätet”. Där har vi lärare en viktig sak att bidra med.

Kreativ design perspektivet handlar om förändrad utbildning; en dynamisk lärmiljö som förbereder eleverna för ett samhälle och ett arbetsliv i ständig förändring. I en sådan lärmiljö finns det god struktur, höga förväntningar, utmaningar och stor möjlighet till variation. Eleverna ges ett större utrymme till pedagogiskt medskapande, vilket betyder större delaktighet i val av innehåll och utveckling av nya sätt att arbeta och lära. I undervisningen är elevernas inneboende kraft att påverka sin egen lärandeprocess viktig. Våra ledord är begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, dvs. känsla av sammanhang (Antonovsky).

Både kunskapskrav och lärande i ett livslångt perspektiv är i fokus. Ny teknologi, förändringar i skola och arbetsliv ställer nya krav på elevernas kunskaper och förmågor. Bloggen, som en del i undervisningen, syftar till att stimulera och stärka följande:

  • nyfikenhet, kreativitet, och självförtroende samt viljan att prova och omsätta nya idéer i handling och skapa värde för andra individer.
  • språk-, läs- och skrivförmågan.
  • förmågan att ta ansvar och ta egna initiativ samt att arbeta på egen hand och tillsammans med andra.
  • förmågan att söka, välja ut, kritiskt granska samt bearbeta och använda information på olika sätt.

Genom arbetet med bloggen stärks elevernas förmåga att arbeta med olika typer av texter och andra medier som källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar. Den ska utmana eleverna till nya tankesätt och öppna för nya perspektiv (Skolverket, Läroplan för gymnasieskolan, 2011). I regeringens beslut angående stärkt digital kompetens i skolan (2017-03-09) tydliggörs uppdraget med digital läsning och digitala texter i större omfattning likaså digitaliseringens påverkan på texter och kommunikation (Regringskansliet. (2017) Stärkt digital kompetens i skolans styrdokument).

Bloggen som verktyg för lärandet i kombination med bland annat GAFE gör skillnad på flera nivåer. Den bidrar också till samspel utanför gruppen, vilket skapar mervärde. Värdeskapande lärande innebär att elever tillsammans lär sig genom att använda sina kunskaper för att skapa något värdefullt för individer utanför gruppen. När skolarbete är på riktigt blir det viktigt för eleverna! Ytterligare en vinst är att föräldrar och andra läsare kan följa med i elevernas uppdrag och ta del av deras idéer och tankar. De förbereds för att bli aktiva i en digitaliserad demokrati.

Börja med varför...

Börja i din pedagogiska idé och tänk hur den kan optimeras och växa med hjälp av det digitala. Digitaliseringen får effekt när den kopplas samman med det vi gemensamt vill uppnå; tillgängliga lärmiljöer för alla elever så att de kan nå sin fulla potential och samtidigt bli digitalt kompetenta. Hur drar vi nytta av tekniken på bästa sätt för att nå vårt gemensamma mål? Det handlar i första hand om mjuka värden.

Läs av organisationen och sök stöd för att arbeta utvecklande tillsammans med kollegor. Att vilja förändra och våga prova sig fram tillsammans med andra professionella är ett måste. Likaså att knyta spetskompetens, exempelvis speciallärarens kompetens, till arbetsprocessen i syfte att tillsammans skapa tillgängliga lärmiljöer för alla elever med hjälp av digitaliseringns möjligheter. Tillsammans kan vi nyansera vårt uppdrag, lyfta kritiska aspekter, hitta lösningar som tar oss till nästa nivå. Jag använder exempelvis Google Classroom och Google Drive på ett medvetet sätt i samband med kollegialt lärande och handledning för att främja digital kompetens och stärka samarbetslärandet bland lärare. Bra kan alltid bli bättre.

Via Webbstjärnan är det möjligt att lära sig blogga genom att gå kursen Börja blogga. Varför inte göra det tillsammans med kollegor i ditt team? Bloggen är en värdefull mötesplats för kommunikation och samarbetslärande. Dessutom bidrar din förändring av undervisningen till att inspirera andra och skapa mervärde; win-win! Elever behöver vara medskapare i sin egen utbildning. Tänk variation mellan det analoga och det digitala och tappa aldrig fokus på din pedagogiska idé.

Besök gärna vår blogg och läs mer om vårt arbete. Genom Webbstjärnan lär vi oss mer om webben och att arbeta med webben, om internet och om att utveckla digital kompetens.

Även om skolans digitalisering kan upplevas som tekniktung handlar den främst om att förändra arbetssätt. Det tar tid och kräver uthållighet. Grunden är att ge barn och elever bra förutsättningar att lära sig och att de har en digital kompetens med sig i studier och arbetsliv (Skolverket, Att leda digitaliseringen på skolor och förskolor).


Lästips:

Att leda digitalisering på skolor och förskolor - Skolverket


Maria Glawe

Relationell handledning - att leda med närvaro och passion




Svart eller vitt, varför alltid så antingen eller i skolans värld!?

Kroppen, teknik, bild eller kanske påsk!

Kroppen, teknik, bild eller kanske påsk!

Kommer ihåg när äldste sonen gick på högstadiet och kom hem en dag och ställde frågan: “ Varför är det alltid bara de eleverna som har valt att spela teater som alternativ till att t ex läsa tyska som får blommor och applåder på avslutningen?

Då talade dessutom rektorn, uppmuntrande och berömde i talet på avslutningen, till de teaterspelande eleverna. Föreställningarna, fantastiska sådana, gav publicitet och var därmed bra marknadsföring för skolan. Svårt för en tonåring att riktigt förstå …. Matte, svenska och språk räknades liksom inte. Då fanns inte Youtube och inga Ipads att föreviga insatserna med men ändå.... Ibland känns det som om vi är på väg i den riktningen igen. Att filma, filmatisera och att göra kreativa redovisningar i bildformat är nu det som gäller. Under förevändningen att vi har så många elever som inte vågar framträda öga mot öga, som inte har förmåga att uttrycka sig med det skrivna ordet eller det talade här och nu, ska allt gå via filmen. Jag som i likhet med sonen aldrig gillat att vara någon annan än den jag är, aldrig gillat att se mig själv på foto/film skulle lätt kunna bli hemmasittare i dagens skola. Jag funderar också mycket på hur jag skulle reagera om mina barn skulle filmas och sedan kunna ses om och om igen i alla kök och vardagsrum tillhörande klasskamrater och deras familjer m fl. Filmer som sedan kommer att finnas för evigt kvar - alltid någonstans. Kommer vi i en framtid att veta vad allt detta material kommer att användas till och av vem…? Fullständigt självklart, ett bland alla verktyg som i lagom mängd och i alla klassrum ska användas. Lika självklart för de elever som av speciella skäl behöver filmen för att kunna tillgodogöra sig kunskap och redovisa densamma, men vi får inte glömma de elever som kan och vill prata inför en grupp, som kan och vill uttrycka sig genom det skrivna ordet, som inte vill vara och bli “filmstjärnor”. Samhället i övrigt framhäver nu en hel rad duktiga s k youtubers och deras framgångar som en enkel väg till framgång. Utan att veta tänker jag att det krävs en hel del s k “vanliga” förmågor och färdigheter för att lyckas och inte minst hårt arbete som inte alltid är så kul som det kan framstå. Med andra ord alla andra förmågor, all annan kunskap, alla andra tekniker bör vara lika viktiga att utveckla, träna och få undervisning i. Bloggare, idrottsproffs och youtubers är vad våra unga önskar att bli...i utvecklingsländer vill de unga bli läkare, poliser och lärare. Vi kommer att behövas alla, skolan måste stå upp för att alla får utvecklas, pröva och lära nytt.

Ytterligare en reflektion föranledd av en verklig händelse är att man kan fixa och trixa och gömma sig eller ge en icke verklig skildring av sig själv t ex via en film. Verkligheten d v s den säkra källan kan då bli ett uppvaknande för både mottagare och avsändare.

Som lärare får jag många chanser varje dag att utvecklas via mina elever, via mina kollegor, under perioder via mina lärarstudenter och deras frågor och så som idag via Anne- Marie Körling. Jag träffade henne första gången under en utbildning vi båda var på i Nya Zeeland. Våra pedagogiska samtal har blivit några under åren och idag var det dags igen. Ämnet var FRÅGOR och deras betydelse i och för undervisningen. Precis som alltid kändes samtalet inspirerande. Frågor, en förutsättning för lärande men också frågor som tecken på att det finns en kunskap om någonting. En kunskap som skapat nyfikenhet. Kanske har hon sagt det förut, kanske har ni hört det tidigare men för mig var det gång ett. Du som lärare måste vara “varmt saklig”. En beskrivning av läraren i klassrummet som innefattar lagom distans men ändå närhet till eleverna. Ett förhållningssätt som skapar den pedagogiska ordningen i klassrummet, förutsättningen för lärande!

Eleverna bär på mycket kunskap om saker vi inte har kunskap om, tillsammans med oss pedagoger kan det bli en skola som inte är svart eller vit, inte antingen eller utan en skön mix. (På tisdag ska jag tillsammans med mina kollegor utveckla mitt kunnande om Green screen och Imovie!)

Gunilla

www.filuren.nu

Elever kan nå sin fulla potential med hjälp av dynamiskt mindset

"Passionen för att anstränga dig och hålla fast vid något, till och med (eller särskilt) när det inte går så bra, är kännetecknet för ett dynamiskt mindset. Det är det som gör att människor kan lyckas under några av de mest utmanande perioderna i livet". (Carol Dweck, 2015).

Elever kan fastna i ett statiskt mindset och hindras från att nå sin fulla potential i skolan. Skolledare och lärare behöver därför ha ett dynamiskt mindset som visar betydelsen av rätt tänkande för att lära, utvecklas och nå sin fulla potential. Ett dynamiskt mindset innebär att du: välkomnar utmaningar, är uthållig när hinder uppstår, ser ansträngningar som vägen till kunskap och lär dig av kritik. Du inspireras av andras framgångar och är övertygad om att intelligens är något som kan utvecklas. I boken Mindset - du blir vad du tänker av professor Carol Dweck presenteras hennes teori om statiskt respektive dynamiskt mindset. Hennes forskning visar att uppfattningen om intelligens påverkar hur hårt eleverna anstränger sig. Tankens kraft är enorm. Elever som tror att det är möjligt att utvecklas antar större utmaningar och möter dessa med uthållighet.

Vilka konsekvenser får det om lärare i förväg bestämmer vem som lyckas uppnå målen och vem som inte gör det?

Dweck skriver att lärare som har ett statiskt mindset ser på elevernas tidigare prestationer och bestämmer vem som ”kan och inte kan”. Sedan ger de upp om dem som inte kan. Dessa lärare tror inte på förbättringar, så de försöker inte åstadkomma några. De ser på sin roll som kunskapsförmedlare skriver Dweck och ställer i sammanhanget frågan blir det inte tråkigt år efter år? Lärare med ett dynamiskt mindset å andra sidan älskar att lära och är djupt engagerade i elevernas lärandeprocesser. Läraren betonar vikten av tänkande och ansträngning för att lära och behärska. Hen utmanar inte enbart sig själv utan också eleverna och gör tänkande synligt samt visar hur eleverna kan utveckla ihärdighet.

Skolledare kan få lärare att växa

Skolledarens mindset spelar stor roll för elevernas möjlighet att nå sin fulla potential eftersom hen förväntas leda lärares lärande och förbättra organisationen. Frågan är om det finns mod att utmana systemet och främja en ny kultur som kännetecknas av hårt arbete och ihärdighet i en trygg miljö?

Genom kollegialt lärande är det möjligt för lärare att inspirera och utmana varandra i syfte att lära och utvecklas. En lärande organisation bör genomsyras av dynamiskt mindset på alla nivåer och med det menas att det behövs ett tankeskifte gällande varaktighet och hållbarhet. David Didau ger oss rådet i boken Tänk om allt du vet om utbildning är fel? att inte fastna i ett antingen eller tänkande, vilket jag till viss del kan instämma i, men jag är övertygad om att tankekraften har en avgörande betydelse för de resultat som uppnås. Du blir vad du tänker!

Dylan Wiliam skriver i boken Att leda lärares lärande - formativ bedömning för skolledare att Dwecks tankar om lärares mindset inte fått tillräcklig uppmärksamhet. Lärare behöver lära sig om dynamiskt mindset och hur de tänker om sig själv, den undervisning de bedriver och elevernas lärandeprocesser. Tillsammans med skolledare behöver de rita om kartan eller som Didau uttrycker det: den skola som försöker repa upp klassrummens och kursplanernas väv och inför nya mönster som grundar sig i varaktiga istället för snabba framsteg är verkligen modig.

I nuläget läser lärarna som jag handleder, De fem stora av Jesper Ersgård. Boken innehåller bland annat en genomgång av Carol Dwecks forskning, dvs. hur mindset och lärande hänger ihop. Inför läsningen studerade vi Nigel Holmes grafiska sammanställning av våra mindset för att påminna oss om skillnaderna mellan statiskt och dynamiskt mindset. Illustrationen finns på sidan 288 i Carol Dwecks bok Mindset - du blir vad du tänker. Att förändras är svårt, men vi har varandra för att undanröja ”sanningar” som hindrar oss från att nå vår fulla potential. Inom kort är tanken att vi tillsammans ska mötas i en workshop om mindset för att hitta användbara strategier som kan tillämpas i alla lärmiljöer. Syftet är att stärka likvärdigheten så att alla elever kan nå sin fulla potential. Lärarna är väl förberedda genom att ha läst och reflekterat i förväg.

Lärare kan få elever att växa

Att nå elever som fastnat i ett statiskt mindset handlar inte om att sänka kraven. Istället gäller det att höja kraven, utmana och uppmuntra hårt arbete/ansträngning samt ge verktyg och modellera. Eleverna behöver förebilder som engagerar sig i eleverna som människor; jag ser dig och vad du är intresserad av. Du är en person som utvecklas och jag är engagerad i ditt lärande. Carol Dweck lyfter fram betydelsen av att använda orden inte än. Orden Jag kan inte ersätts med jag kan inte än. Hennes forskning visar att elever som fick information om hur hjärnan påverkas av ansträngning lyckades bättre än de som inte fick informationen (hjärnans formbarhet). Hennes råd lyder: presentera ämnet du undervisar i med dynamisk inställning och ge processrespons, vilket innebär att fokusera på de processer eleverna använt sig av exempelvis strategier, val och ansträngningar.

Hjärnan och lärmiljön

Utifrån vad vi vet om hjärnans plasticitet (senaste forskningsrönen om hjärnan) kan vi ta bättre beslut gällande vårt ledarskap och hur vi designar lärmiljöer. Vi behöver förstå hur hjärnan fungerar och upptäcka elevers olikheter för att forma tillgängliga lärmiljöer som möjliggör för alla att nå sin fulla potential. Vidare måste hjärnan bli central i undervisningen så att eleverna också förstår hjärnans formbarhet och därmed på ett medvetet sätt kan påverka sitt eget lärande och utveckling. I detta sammanhang spelar ett dynamiskt mindset (ett växande tankesätt) en väsentlig roll. När jag samtalar med elever om mindset framgår det att både och är bra, men att det växande tankesättet är viktigast eftersom det leder till önskan om att lära sig nya saker och underhålla lärandet.

Dynamiskt mindset och läsutveckling

När jag stod inför utmaningen att få fart på pojkars läsutveckling i gymnasieskolan var Dwecks forskning om mindset ett betydelsefullt stöd. Jag var övertygad om att pojkarnas läsförmåga, trots deras ovilja att läsa, var möjlig att utveckla med hjälp av utmanande stödjande undervisning, ansträngning och ihärdighet. Jag och eleverna delade utmaningen, men den stora skillnader var att jag välkomnade utmaningen, medan de till en början försökte undvika den. Bland annat genom att inte lämna in uppgifter och undvika lektioner då boksamtal stod på agendan.

Min tanke var inte att jag skulle försöka tala eleverna till ett dynamiskt mindset utan genom handling främja ett ett växande tänkande som väckte deras nyfikenhet och driv. När eleverna genom modellering och processrespons fick syn på att det är möjligt att utvecklas som läsare med hjälp av ansträngning och effektiva lässtrategier började förändringen ta form. Det var fantastiskt att se hur eleverna gick från att undvika ansträngningen och se den som meningslös till att anta utmaningar, riskera att misslyckas och försöka vara uthålliga trots hinder på vägen. Min processrespons hade till en början ingen effekt eftersom eleverna satt fast i ett statiskt mindset (oro för att misslyckas och år av uppbyggnad av mindre goda strategier för att undvika det som är jobbigt), men i takt med att dynamiskt mindset utvecklades fick responsen en helt annan innebörd. Läscoaching utifrån GROW-modellen blev också ett bra komplement för att eleverna skulle lära sig och inspireras av andras läsframgång. Ett växande tankesätt smittar av sig...

För att eleverna inte skulle falla tillbaka i statiskt mindset och tappa läsmotivationen intensifierades insatserna för att hålla förändringen vid liv. (Vi vet att det är lätt att falla tillbaka i trygghetszonen så fort en situation blivit bättre.) Förändring måste underhållas med stöd. Ett förändrat mindset handlar inte om att ta till sig några billiga trick, skriver Dweck. Vidare förmedlar hon följande: om en person stannar kvar i ett statiskt mindset och använder dynamiska strategier kan det faktiskt misslyckas. Jag uppmärksammade att några elever slutade använda strategierna så fort det gick bra. De hade uppnått önskat läge och trodde att det skulle förbli så utan ansträngning. Att hjälpa elever att upprätthålla förändring kräver stöd, hårt arbete och uthållighet. Den möjligheten måste vi ge alla elever! När du visar att du tror på dina elevers möjlighet att utvecklas främjas deras motivation för att anstränga sig och tron på att de kan uppnå sin fulla potential. Glöm inte bort att använda orden inte än.

När kursen var slut var min förhoppning att eleverna kände att det varit värt besväret. I självskattningarna gällande läsvanor, läsintresse och läsförmåga som gjordes på hösten och följdes upp under våren framgick förändringen. I slutändan var kanske betygen viktigast för eleverna, men jag tror att vägen dit har öppnat upp för vinsten att hålla kvar ett dynamiskt mindset i tankarna. Dweck (2015) förmedlar det så fint: du kan använda det när du stöter på hinder. Det kommer alltid att finnas där för dig och visa dig en väg in i framtiden.

Bästa hälsningar

Maria

Följ mitt arbete här!

_____________________________________________________________________

Referenser

Didau, David (2017) Tänk om allt du vet om utbildning är fel? Natur & Kultur.

Dweck, Carol (2015) Mindset - Du blir vad du tänker. Natur & Kultur.

Ersgård, Jesper (2016) De fem stora. Natur & Kultur.

Wiliam, Dylan (2016) Att leda lärares lärande - formativ bedömning för skolledare. Natur & Kultur.