Lärarförbundet
Bli medlem

Förskolan är den sista utposten i pandemin

Under den här tiden har förskolan varit den bortglömda arbetsplatsen. Personal i den har varit långt ner på samhällets prioriteringslista och förskolan har mer liknat den sista utposten som ska hålla öppet i alla lägen.

Vi är nu 1,5 år in i en pandemi som på många sätt lamslagit vår värld. När det kom till arbetslivet i Sverige i denna pandemi skulle arbete plötsligt bedrivas hemifrån och vi skulle alla lära oss inte bara ett utan flera digitala mötessystem där man är tvungen att komma ihåg att både stänga av och sätta igång mikrofonen och ta ner den digitala handen när man talat färdigt. Vi har hankat oss fram i dålig uppkoppling och suddig bildskärpa, vi har loggat in och loggat ut, allt för att kunna mötas ändå.

Under den här tiden har förskolan varit den bortglömda arbetsplatsen. Personal i den har varit långt ner på samhällets prioriteringslista och förskolan har mer liknat den sista utposten som ska hålla öppet i alla lägen. Det har varit omöjligt att följa de restriktioner som råder i samhället. Vi kan t ex inte hålla distans till barnen och att barn sprider smittan det vet vi nu. På vissa håll har förskolor stängt en period där smittan varit extra stor.

Inte nog med att våra medlemmar varje dag går till jobbet under ovanstående förutsättningar, de flesta är nu också trötta på att det som kännetecknar deras profession och yrkesstolthet får stå åt sidan. Enligt många handlingsplaner för covid-19 ska undervisningen prioriteras bort för att i stället fokusera på omsorg om det saknas personal och man blir uppmanad att lägga våra styrdokument åt sidan. Vi förskollärare är utbildade för att undervisa barnen enligt läroplanens mål, precis som i skolan och vi ser detta som tydliga signaler på att förskolan inte värderas för vad den är: Barnens första skola.

Så vad händer då med en yrkesgrupp som har höga ambitioner och yrkesstolthet men som inte får möjlighet att utöva sitt uppdrag med rätt förutsättningar? Förskollärare hamnar såklart i en samvetsstress och en känsla av att inte räcka till. Det sammantaget med att arbeta med rädsla för smitta i en verksamhet som ska stå pall för hela samhället när resten av världen stannar av skapar en ansträngande och ohälsosam arbetsmiljö. Inte att förglömma är också att förskolan redan innan pandemin hade enorma utmaningar kopplat till arbetsmiljön.

I ett projekt som genomfördes på interventions- och implementeringsforskning på Karolinska Institutet drogs slutsatserna att en person som upplever arbetsmiljöproblem har ett produktionsbortfall på 30-40 % varje timme. Om vi översätter det till vår pedagogiska verksamhet i förskolan handlar det om negativ påverkan på kvalitet. Något som i slutändan blir dyrt för huvudman och arbetsgivare och försämrar möjligheterna att förhålla sig inom budgetens ramar utan att tumma på kvalité. Det är det ingen som vill i en tid där man på alla nivåer lyfter fram vikten av en kvalitativ förskola med rätt till likvärdig utbildning för alla barn.

Det har varit en tuff tid. Inte minst det senaste året och det är inte slut ännu. Förskolan har nu en väldigt trött yrkeskår och när det här är över kommer det att finnas en stor arbetsmiljöskuld. Nu är det hög tid för beslutsfattarna att fundera över vad de vill ha för sorts förskola, vilka beslut som måste tas för att förskollärarna ska ha en god arbetsmiljö och hur varje barn ska få den likvärdiga och kvalitativa utbildning de har rätt till.

Pernilla Kjellberg, Göteborg

Anna Bäck, Stockholm

Ledamöter i Lärarförbundets referensorgan för lärare i förskola

​Corona påverkar förskolan – del 2

De lärare i förskolan jag möter i mitt fackliga uppdrag längtar till att få fortsätta bedriva sin undervisning. Så hur bedriver man en verksamhet i förskolan i en tid som präglas av ett virus?

Under dagarna kom resultatet av Kantar Sifos undersökning som utfördes på beställning av Lärarförbundet. I undersökningen intervjuades 790 förskollärare runt om i landet och den visar att 6 av 10 förskollärare har en oro för att bli smittade i arbetet. En annan del av undersökningen visar att så många som 75% av förskollärarna upplever att det är svårare att följa skollag och läroplan i den tid som råder.

De lärare i förskolan jag möter i mitt fackliga uppdrag vittnar om den oro som beskrivs i undersökningen men de vittnar också om en längtan till att få fortsätta bedriva sin undervisning, att väcka liv i de projekt som varit vilande och att arbetsglädjen som följer med utbildningen i förskolan är så viktig att upprätthålla. Så hur bedriver man en verksamhet i förskolan i en tid som präglas av ett virus?

Omsorg prioriteras

De lärare jag pratat med arbetar i Stockholm. En stad där smittan har rasat fram och oron är stor bland många. De flesta av dem beskriver att man flyttat ut verksamheten i möjligaste mån, att man upprättat prioriteringslistor där omsorg står som nummer ett om en krissituation uppstår och att lärarmöten och pedagogiska nätverk ställs in tillsvidare.

Barnen skapar lekar som "Coronakull"

På många förskolor har läget sett så annorlunda ut från dag till dag att man helt enkelt inte har kunnat planera sin verksamhet. Lärarna menar därför att bedriva undervisning, med sin planering och analys, är svårt men att man hela tiden tar vara på de spontana och viktiga lärandetillfällena som dyker upp varje dag. Jag får höra om hur barnen har skapat lekar som heter ”Coronakull” och ”fånga Coronamonstret” och hur grupperna lär tillsammans genom att utforska sin närmiljö.

I några fall är det barn som är oroliga och behöver bearbeta det som händer runtomkring och då får man rita hur man tror att ett virus ser ut och prata om vad som händer när viruset kommer in i kroppen. Man läser böcker och man får berätta, om än i lite mindre samlingar än förut.

Jag får höra om odlingsprojekt, där gamla potatisar planteras och man följer hur dem gror och växer. ”Potatisen lever trots covid-19 och det kan vara en tröst i sig” berättar en förskollärare.

Förskollärare gör lärandet tillgängligt även för barn som är hemma

En annan berättar om en NTA (Naturvetenskap och Teknik för Alla) studio som delar arbetssätt kopplat till utomhusverksamhet till förskolorna i stadsdelen. I områden där en stor andel av barnen nu är frånvarande från förskolan arbetar man med att göra lärandet tillgängligt även för barnen som är hemma. Förskollärare lägger därför upp skogsutflykter och gympapass på digitala kanaler för barnen att följa hemifrån.

Lärare i förskolan tänker om och tänker nytt

Jag har skrivit det förut men jag vill lyfta fram det igen. Lärarna i förskolan tänker om, tänker nytt och anpassar förskolans verksamhet efter rådande läge. De tar sitt samhällsansvar men också sitt yrkesansvar och står upp för sin professionalitet i ett läge som för oss alla är främmande. Jag vill avsluta med ett citat från en av förskollärarna jag pratade med häromdagen:

”Undervisningen kanske har tagit andra former, men utbildningen finns där och är levande”

Ta hand om er där ute!

Anna Bäck

Huvudskyddsombud, Lärarförbundet Stockholm

Ledamot Lärarförbundet referensorgan för lärare i förskola

Frågor & Svar