Lärarförbundet
Vår medlemsservice Lärarförbundet Kontakt håller extraöppet till kl.19.00 för frågor som rör facklig vägledning →
Bli medlem

Förskollärare måste styra över de digitala verktygen

En stor del av forskningen om digital teknik i förskolan handlar om skärmtid eller omdebatterade appar och webbverktyg. Men i förskolans utbildning tänker vi större än lärplattor och skärmar. Vi stärker barnens möjlighet att producera och inte bara konsumera det digitala.


Dagens barn och elever växer upp i ett sammanhang där den digitala världen inte är en separat värld från ”IRL, utan en naturlig del av deras vardag. Om skolans roll är att ge elever kunskap för att förstå hur tekniken fungerar, hur den styrs och hur den påverkar samhället så är det förskolans roll att bygga den grundläggande förståelsen för tekniken.

Vissa röster i debatten uttrycker ibland en motsättning mellan de digitala verktygen och den traditionella pedagogiken. Vi tycker inte att det behöver vara en motsättning. Förskollärare kan lika väl använda de digitala verktygen samtidigt som olika pedagogiska metoder utvecklas. De kan utvecklas bland barnens lek som kan både vara IRL eller virtuella.

Det som är direkt avgörande när det gäller digital teknik är att utvecklingen drivs i tät dialog med oss förskollärare och rektorer. Vi behöver ha kontroll över utvecklingen och få vara experter i hur tekniken ska användas i undervisningen. Vi behöver även ha inflytande kring vilka digitala verktyg som ska köpas in. Det får aldrig vara de företag som utvecklar tekniken som ska definiera hur förskolan formar undervisningen. Det kan inte heller vara en central upphandling hos huvudmannen, eftersom behov och förutsättningar ser olika ut!

Förskollärare måste få vara de som gör den pedagogiska bedömningen, och ska därmed avgöra vilka metoder/tekniker som stärker undervisningen.

När vi i arbetslaget bestämt oss för vilken digital teknik som förstärker och kompletterar utbildningen, måste det finnas tid till eget utforskande och professionell vägledning för att känna oss trygga i användandet. Det är också viktigt att det finns förståelse för att förskollärare kan ha olika kunskap, kompetens och intresse inom ämnet vilket måste beaktas och respekteras.

Vi, förskollärare, måste framförallt ges förutsättningar att styra över de digitala verktygen. Det blir utmanande när 6 av 10 förskollärare inte får IT-support samma dag eller inte alls har tillgång till de IT-stöd som behövs enligt Lärarförbundets senaste undersökning.

En stor del av forskningen om digital teknik i förskolan handlar om skärmtid eller omdebatterade appar och webbverktyg. Men i förskolans utbildning tänker vi större än lärplattor och skärmar. Vi stärker barnens möjlighet att producera och inte bara konsumera det digitala, och vi ger dem möjlighet att utveckla alla sina kompetenser. Men då måste förskollärarna själva ges förutsättningarna att styra över de pedagogiska redskapen – även när de är digitala såsom påpekas av Johanna Jaara Åstrand.

Dokumentationsbördan i förskolan

I slutet av 2019 släppte Lärarförbundet rapporten ”Dokumentationsbördan – ett arbetsmiljöproblem för lärare”. Rapporten visar att 8 av 10 lärare anser att dokumentationskraven i skolan stressar dem och så många som 4 av 10 lärare överväger att sluta som lärare på grund av samma krav. Rapporten lyfter fram den osunda dokumentationskultur som råder i svensk skola idag – men vad betyder egentligen dokumentationsbördan i förskolan?

I förskolan finns det dokumentation som är helt förenligt med läraruppdraget. Som lärare i förskolan är vi ålagda att ta vårt yrkesansvar genom att t ex. skriva kartläggningar för olika barns behov av stöd eller förbereda väl inför utvecklingssamtal med barnens vårdnadshavare. Vi behöver också reflektera över och utvärdera den verksamhet vi bedriver för att säkerställa att vi följer de lagar och styrdokument som vi har att förhålla oss till. Vi kan heller inte prata dokumentation i förskolan utan att automatiskt komma in på pedagogisk dokumentation. Själva navet i analysen av den undervisning vi bedriver. Den pedagogiska dokumentationen krävs för att tillämpa pedagogiska och didaktiska teorier på undervisningen, för att reflektera och analysera den och för att kunna utveckla verksamheten framåt. Det är de flesta lärare i förskolan rörande överens om.

Så när blir då dokumentationen en börda i förskolan? Även här hör vi lärarna i förskolan med enad röst. Dokumentationen blir en börda när förutsättningarna för dokumentationen inte finns. Förskolan idag är i ett pressat läge. Lärare vittnar om för stora barngrupper, hög sjukfrånvaro, krav som överstiger resurserna och en konstant stress som gör att många känner sig otillräckliga i sitt läraruppdrag. En bild som vi som förtroendevalda i Lärarförbundet delar. I en sådan verksamhet, som dessutom tvingas effektivisera ännu mer på grund av rådande budgetläge i många kommuner, finns inte tillräcklig tid för dokumentation. Det finns inte tid för planering, reflektion och utveckling och inte heller analys.

Medan dokumentationen som är förenligt med det undervisande uppdraget får mindre tid ser vi dock att det går mer och mer tid till annan dokumentation som inte är kopplat till läraruppdraget. Det kan t ex. handla om att dokumentera ordningen på förskolan, att göra mallar av olika slag, dokumentera felanmälningar i lokalerna eller inventera förbrukningsmaterial. En onödig och orimlig börda enligt oss.

Det behövs bättre förutsättningar för lärare i förskolan. Det måste finnas en balans mellan krav och resurser. Det måste finnas tid för det som bär vår undervisning framåt. Den pedagogiska dokumentationen samt tid för förskollärare att få vara just förskollärare. För vem ska bestämma över professionen om inte förskollärarna själva?

Anna Bäck & Gustav Jonsson

Ledamöter, Lärarförbundets referensorgan för lärare i förskolan


Tycker du att dokumentationsbördan är ett problem?


Var med och sätt press på de som bestämmer. Skriv under Lärarförbundets namninsamling mot skolans ökade dokumentationskrav. Namninsamlingen kommer att överlämnas till utbildningsminister Anna Ekström och hennes kollegor i regeringen.



Lärarförbundet är professionens röst!

Med rätt förutsättningar är det  ett guldyrke att vara förskollärare!

Med rätt förutsättningar är det ett guldyrke att vara förskollärare!

Det finns flera sätt att ha ett utbyte av ord! I Lärarförbundet använder vi oss oftast av DIALOG (samtal mellan två eller flera personer, som bygger på en delaktighet) ibland DISKUSSION (framhållande av för- och motargument. En diskussion kan vara en monolog eller dialog). I förrgår i Sveriges riksdag var det DEBATT (formaliserat och logiskt reglerat system för logisk argumentation, där två eller flera debattörer försöker övertyga en grupp åhörare i en avgränsad fråga) Debatten gällde förskola, vilket den gör i kammaren en gång per år.

Lärarförbundet har haft återkommande dialog med ledamöterna i utbildningsutskottet, både på riksdagen, genom besök i verksamheter, mejlkontakt och gemensamma konferenstillfällen. Alltid med fokus på det våra medlemmar signalerar i undersökningar och genom förtroendevaldas berättelser.

Våra samtal har varit grymt konstruktiva, med både lägesbeskrivningar och förslag på lösningar. Vi försöker alltid visa på goda exempel, goda exempel på struktur, strategier och organisation. Alltid utan att ducka för att det inte är så överallt, vetskapen om att likvärdigheten både när det gäller förutsättningar/arbetsmiljö och kvalitet är förskolans största problem.

Det är en skön känsla och ett kvitto på vårt strategiska arbete för medlemmar i förskolan, att debattinläggen i förrgår vid flera tillfällen var citat från våra samtal, och med våra undersökningar som stöd!

Vi fortsätter att trycka på om en omfattande utredning av svensk förskola! Det är viktigt att den debatt som förs om förskolan, och de beslut som fattas underbyggs av forskning och samtal med professionen! Förskolans frågor kan inte ramas in av anekdoter

Lärarförbundet påverkar – Lärarförbundet är professionens röst! #alltbörjarmedbralärare #förskolanläggergrunden

Pia Rizell, legitimerad förskollärare och ledamot i förbundsstyrelsen

Kommentarer:

Katrin
Katrin Nörthen

Hej Pia!
På din Facebook går att läsa att du hade samtal om fler barn i förskola. Vi är överens om att språkutveckling är viktig och att den kommer till gagn i förskola.
Men hur ställer sig eg Lärarförbundet till just fler barn i förskolan? För som ni vet så finns det inte riktigt utrymme för det. Där skulle jag som medlem vara tacksam om ni faktiskt sa stopp, vi måste först bygga en grund för våra medlemmar faktiskt är friska, innan vi kan ta in fler barn. Vi måste få till mindre grupper och minska arbetsbelastningen, t ex genom att få bort kringuppgifter och minska barngrupperna. Men var i detta står Lärarförbundet? Hur arbetar ni med det?
Med vänlig hälsning,
Katrin Nörthen

  • Skapad 2020-01-20 09:26
Katrin

Om Katrin Nörthen

Jag är legitimerad Lärare mot förskola och förskoleklass.
jag arbetar för närvarande på Överby förskola i Vaxholm, utanför Stockholm. Jag är arbetslagsledare och ansvarar för en avdelning på 20 (blivande 19) barn och 5 pedagoger (ink. Resursstöd).
Som min livsfilosofi har jag psykosyntesen vilket jag också bär med mig i mitt yrke och möte med barnen. Jag tror på det kompetenta barnet och vill tro att allt barnet gör har ett bakomliggande behov. Jag som pedagog och individ är skyldig att försöka se behovet för att bemöta barnet där den behöver ha stöd och vägledning.

Anonym
Anonym

Ja Pia, du vill ha kred men prata då om det som är problemet i förskolan. Våga lyfta detta och gå emot politiker, det gör jag för vår förskola. Vi har sjukskrivningar som är skyhöga pga arbetsbelastning och samvetsstress ta tag i detta problem. Jag pratar också med rikspolitikerna och de är förundrade när jag och övriga i admin i FU berättar om hur det ser ut i vardagen i förskolan. Politikerna sa rakt ut när vi träffade dem i november att detta är inte den bild vi får från Lärarförbundet. Jag är bekymrad för vad förbundet framför genom dig.

  • Skapad 2020-01-18 07:07

Förskollärartäthet vs Budget i balans?

Tecknande genom digitalteknik. Örebro slott

Tecknande genom digitalteknik. Örebro slott

En mörk våg drar över Sverige, det ska hållas tillbaka med resurser. Senaste Pisaresultatet visar på att Sverige går framåt när det gäller måluppfyllelse, och bakåt när det gäller likvärdigheten. Detsamma sker inom förskolan.

Vi har idag förskolor som fungerar alldeles utmärkt, gröna i skolinspektionens genomlysning. Det som är illa är att staplarna som är gula och röda är ungefär lika höga. Vad kännetecknar då en förskola som är i den gröna stapeln? Stabilt ledarskap och hög kompetens i arbetslaget, och då blir per automatik det precis tvärtom i den röda stapeln. Lärarförbundet ser att det hänger ihop även ur ett arbetsmiljöperspektiv, där det stabilt ledarskap och hög förskollärartäthet så har jag som förskollärare någon att dela ansvaret med och därmed en balans i uppdraget.

I samtal med fackliga kollegor så framkommer det att för att hålla budgeten så anställer arbetsgivaren den som saknar adekvat utbildning för uppdraget och ansvaret enligt Lpfö 18, det är alltså inte bara förskollärarbristen som sänker förskollärartätheten längre. Ambitionen har dessutom i många kommuner sänkts när det gäller balansen mellan yrkeskategorier i förskolan, vi ser förändringar i riktlinjer och indikatorer.

Lärarförbundet är fullt medveten om den rådande förskollärarbristen, och att det är problematiskt. Men det går inte att blunda för att arbetsgivare väljer att anställa andra yrkeskategorier än legitimerade förskollärare, det ger kortsiktigt en budget i balans…. men kommer på långsikt att ge ökade kostnader, högre sjuktal och sämre kvalitet!

Det metoder och det sätt vi bedriver undervisningen och utvecklar utbildningen i förskolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, detsamma borde gälla riktlinjer som skapas för att skapa likvärdighet gällande förskollärartätheten hos huvudmannen. Ett exempel som nu sprids mellan huvudmännen är att en enhet som redan har 50% förskollärare inte anställer en förskollärare på en vakant tjänst. Detta i hopp om att hen väljer att söka till en förskola som inte uppnått 50%. Det finns ingen utvärdering vad jag vet att det blir den effekten, utan hen kanske väljer närliggande huvudman istället och förskollärartätheten hos huvudmannen sjunker.

Våra medlemmar i förskolan har en tuff arbetsmiljö redan idag, låt inte en budget i balans bli det som tunnar ur förskollärartätheten. Använd inte metoder för att stärka likvärdigheten som inte är utvärderande! Ge istället möjlighet att bedriva en undervisning av hög kvalitet, utveckla utbildningen med behöriga kollegor, ha en balans i uppdraget och låta förskolan lägga grunden för det livslånga lärandet!

Pia Rizell, legitimerad förskollärare och ledamot i förbundsstyrelsen

Stor, större, störst..

Skolverkets riktlinjer på barngruppernas storlek

Skolverkets riktlinjer på barngruppernas storlek

Våra medlemmar är tydliga, barngrupperna är på allt för många ställen för stora. Det får konsekvenser både på arbetsmiljön och kvaliteten på utbildningen.

När vi frågar våra medlemmar vilka åtgärder som skulle göra skillnad för att stärka arbetsmiljön och uppdraget så är det alltid barngruppernas storlek som är det första svaret. 2016 fick tillbaka riktmärket för barngruppernas storlek, när barnen är 1-3 år är riktmärket 6-12 barn och när barnen är 4-5 år så är det 9-15 barn. Att det är ett spann är för att sammansättningen av barngruppen, utbildningsnivån i arbetslaget, lokalernas utformning, annat modersmål än svenska, socioekonomiska faktorer m.m. ska få spela roll!

Nu är vi precis i den period igen när huvudmännen rapporterar in till Skolverket hur många barn som är inskrivna i grupperna på respektive förskola. Jag vill verkligen uppmana er att ställa frågor om denna inrapportering, det är nu vi har möjlighet att få korrekta siffror. Var tydliga med att en barngrupp är den grupp som barnen vistas i huvuddelen av sin tid. Det som gör det både problematiskt och frustrerande är att alla barn inte är inskolade ännu, och när statistiken redovisas den 9 april så är det inte ovanligt att det ett eller två barn som är överinskrivna i gruppen.

Riktmärket som det är utformat idag anger bara antalet barn i gruppen, inget om personaltäthet. Centerpartiet har i sin utbildningspolitik lagt ett förslag att slopa riktmärket för gruppstorlekar och istället titta på personaltäthet. Lärarförbundet är tydliga här, även om det är en stor frustration att vi har barngrupper som är långt över riktmärket så ska det vara kvar! Men vi ser gärna att det kopplas ihop med personaltäthet som en ytterligare variabel.

Pia Rizell, legitimerad förskollärare och ledamot i förbundsstyrelsen

Kommentarer:

Ida Karolina
Ida Karolina Mårtensson

Jättebra skrivet! delar även jag. En sak jag vill tillägga dock är att det är inte bara barnantalet i en grupp som spelar roll, utan VILKA barn som är i den barngruppen borde också spela roll, vilka behov osv osv.. samt även.. ANTAL PERSONAL PER BARN i en grupp. för vi kan ha en fullt utförbar barngrupp där 4 lärare huserar 20 barn i åldern 3-4. där man kan dela upp sig 1på5 i olika rum. men man kan också ha en fullt kaotisk grupp i åldrarna 2-4 på 14 barn med 2 lärare
Så tänk inte bara på att sänka barnantalet i en grupp. utan även öka personalantalet så att man inte fastnar i en 7/1 situation eller 14/2 situation... eftersom skulle en utav de två lärarna gå iväg med ett barn som behöver byta blöja t.ex. så blir en lärare ändå ensam med 13 barn... och DET håller inte i längden heller. däremot 2 på 13 kan funka. om en går iväg och byter blöja. i en (förskolegrupp alltså. )

Optimalt i en grupp om 14 2-4 åringar, torde det vara två förskollärare och en barnskötare.

  • Skapad 2019-10-28 18:26

Förskollärarens ansvar - en fråga i takt eller otakt?

Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi? Hur blev det? Klassiska frågor för förskollärare för att lyckas träffa rätt i undervisningen. Detta blogginlägg ger perspektiv på förskollärares ansvar utifrån aktuella händelser och nyheter.

I veckan har Kommunal sagt att de ska driva att barnskötare ska ha samma planeringstid som förskollärare. Förskollärare engagerade sig förra helgen i lärar- och förskoleupproret för att få en rimlig arbetsbörda.I Aftonbladet skriver en förskollärare att hon enbart vill arbeta i barngrupp eftersom hon upplever att all dokumentation kväver henne för den är bara till för att tillfredsställa andras behov. Dessa exempel visar att frågan om förskollärares ansvar är en fråga som är i otakt. Samtidigt hör jag på radion om Kristianstad som lyckats sänka sjuktalen med 20 % bland annat genom att tydligt schemalägga arbetslagsplanering och egen planering - en timme för barnskötare och tre timmar för förskollärare per vecka.

Förskolläraryrket är ett professionellt yrke. Den kommande läroplanen har 26 riktlinjer som anger förskollärares ansvar men ger inga befogenheter för de 26 ansvarsområdena. Liksom för andra kvinnodominerade professioner är därmed ansvaret gigantiskt medan befogenheterna är minimala, vilket leder till psykisk ohälsa och höga sjuktal. För Lärarförbundet är det en obalans som stat och huvudmän/arbetsgivare behöver ta ansvar för. Förskollärare lämnar yrket och förskollärartätheten minskar i allt snabbare takt om inget görs.

Organiserad tid för att planera, utvärdera och utveckla undervisningen behöver finnas i paritet med det ansvar vi har. Naturligtvis ska vi utifrån vårt gemensamma uppdrag planera tillsammans i arbetslaget, men förskollärare behöver enskild tid och tid med förskollärarkollegor för att hantera frågor som berör ansvaret. Dessutom behöver vi avlastning med alla kring-uppgifter så vi kan fokusera på omsorg, utveckling och lärande när vi är i barngruppen.

Den dokumentationshysteri som drabbat andra professioner har också drabbat förskollärarna. Läroplanen anger att förskollärare ska granska dokumentations- och utvärderingsmetoder så de uppfyller läroplanens krav. Lärarförbundet menar därför att förskollärare också ska ha befogenheter att själva utarbeta, eller välja dessa dokumentationsformer samt kunnat säga nej till pådyvlade verktyg som inte håller måttet i förhållande till vårt uppdrag. Hade det gällt idag hade kanske fler förskollärare varit friska, Kommunal begärt den planeringstid som barnskötare behöver och förskolläraren sluppit skriva om sin arbetssituation i Aftonbladet!

Balansen att #enaprofessionen och #fokusförskolan

Viktiga samtal med Centerpartiets Niels Paarup Petersen och Fredrik Christensson, Moderaternas Maria Stockhaus, Liberalernas Roger Haddad och Socialdemokraternas Roza G Hedin och Linus Sköld. Malin Tufvesson och undertecknad från Lärarförbundet.

Viktiga samtal med Centerpartiets Niels Paarup Petersen och Fredrik Christensson, Moderaternas Maria Stockhaus, Liberalernas Roger Haddad och Socialdemokraternas Roza G Hedin och Linus Sköld. Malin Tufvesson och undertecknad från Lärarförbundet.

I ett stort förbund som Lärarförbundet, faktiskt Nordens största lärarorganisation så är det hela tiden en balansgång. Styrkan i att hålla ihop, vara många, ena professionen och det personliga tilltalet när vi fokuserar på en skolform/medlemsgrupp.

Mitt fokus som förbundsstyrelse- ledamot och förtroendevald i Örebro lokalavdelning är att hålla ihop professionen, att stärka professionens villkor, att agera med vår politik i ryggen, att på alla sätt hålla fokus på antagen verksamhetsplan – det är just det arbetet som för oss närmare våra mål!

Fackligt arbete är och har alltid varit starkt och långsiktigt, påverkan genom dialog, genom debatt, genom möten och genom avtal. Allt detta tillsammans med vår viktigaste del – medlemsengagemang, gör skillnad!

När det gäller förskolans frågor och förskolans engagemang så har vi en starkt fokus, våra läns/regionsnätverk sprudlar av engagemang. Att kunskapsutvecklas tillsammans ser jag som den starkaste kraft ett fackförbund har. Att besöka dessa nätverk, vilket vi från förbundsstyrelsen ofta gör är makalöst energigivande. Vi lyssnar in och delar med oss av våra erfarenheter och påverkansförslag. Förutom det har vi ett referensorgan med spridning över landet som ständigt fyller på med inspel och kompetens.

De senaste tre veckorna så har jag tillsammans med Malin Tufvesson (Samhällspolitisk chef på Lärarförbundet) fört timslånga samtal med vardera C, M, S, L i Riksdagen. Vi har inte en enda gång släppt fokus på att arbetsmiljön i förskolan måste förbättras! Samtalen har utgått från vad medlemmar signalerar till oss, dels genom undersökningar men framför allt genom det personliga mötet ute i landet. Vi har även använt tiden till att göra inspel på punkterna i partiernas uppgörelse i Januariavtalet.

  • Barngruppernas storlek – förskollärartätheten - Den viktigaste frågan för att komma till rätta med arbetsmiljön. Vi ser gruppstorlekar som är långt ifrån riktmärkena som Skolverket anger. Barngruppernas storlek måste minska, och inte bara genom tillfälliga statsbidrag utan en långsiktig plan som säkrar en stabil arbetsorganisation. Det vi behöver lägga in i ekvationen är att mindre barngrupper innebär fler barngrupper, vilket gör att förskollärartätheten sjunker ytterligare. Vi tror ändå att det är den viktigaste faktorn för att behålla legitimerade förskollärare, locka fler till yrket och tillbaka till yrket. Kan Norge besluta om barngruppernas storlek och antal barn/personal i Stortinget så borde Sveriges Riksdag kunna göra detsamma.
  • Renodla uppdraget - Förskollärare måste få fokusera på undervisningsuppdraget och ha rätt förutsättningar att planera, utvärdera och utveckla sin undervisning. Förskolläraren måste ha rätt förutsättning att följa upp och utveckla utbildningen. Det måste ges möjlighet att implementera Lpfö18 på bästa sätt för att stärka kvaliteten och använda allas kompetens på bästa sätt.
  • Förskollärarutbildningen – Vi är djupt oroade över att antalet sökande till förskollärarutbildningen har sjunkit, att kvaliteten på utbildningen brister vid så många lärosäten och att andelen lärarledda timmar per vecka endast är ca 8. Det behöver utbildas fler förskollärare och starta varianter på arbetsintegrerad utbildning för förskollärare. Så fokus på att, med fortsatt hög kvalitet, skapa fler vägar fram till en förskollärarexamen.
  • Likvärdigheten – Vi har utifrån Skolinspektionens mätningar en stor variation när det gäller kvaliteten på förskolor i Sverige. Det forskningen beskriver ger en hög kvalitet är stabilt ledarskap, rektorer med rätt förutsättningar och arbetslagets utbildningsnivå. Vi har inte likvärdiga förutsättningar till förskolor, utan det finns förskolor som har under 10 % förskollärare och som ska ansvara för undervisningen. Förskolan måste därför vara med i satsningar på att stärka likvärdigheten, tex likvärdighetsmiljarderna. Karriärtjänster bör skapas där vi behöver stärka förskollärartätheten, med rätt förutsättningar och ett lönepåslag.
  • Obligatorisk språkförskola – En satsning på språkförskola kräver resurser för att säkerställa behöriga förskollärare, förutsättningar att planera, utvärdera och utveckla undervisningen. Allt språkstärkande arbete måste ske i samklang med att stärka modersmålet. Om barnen ska erbjudas utökad tid i förskolan så ska kvaliteten och bemanningen säkras först så att utbildningen blir kompensatorisk.
  • 10-årig grundskola – Lärarförbundet vill behålla förskoleklassen som den är i dag med förskollärare och grundskollärare med behörighet att undervisa. Vi vet att förskollärares kompetens spelar en viktig roll för undervisningen av 6-åringar. Om det ändå blir 10-årig grundskola så vill vi att förskollärare även i fortsättningen ska vara behöriga att undervisa det första året i grundskolan.

Pia Rizell, legitimerad förskollärare och ledamot i förbundsstyrelsen

Early Childhood Education & Care – The Nordic Way

När google avgör synen på förskolan i de nordiska länderna.

När google avgör synen på förskolan i de nordiska länderna.

Landat hemma och sorterat tankarna efter den nordiska förskole/barnhagekonferens som ägde rum i Oslo förra veckan. En konferens som startade som ett litet frö i en diskussion mellan de nordiska länderna om vårt goda rykte som är världsomspännande, men med en avsaknad av översatt forskning. Väl på plats, med ett omfattande program och representanter från 47 länder (alla världsdelar) så startade programmet med verksamhetsbesök för det som önskade. Dag 2 och 3 så varvades föredrag av forskare med panel- och cafédiskussioner.

Vad är det då som är så speciellt med den nordiska förskolan? En av de första bilderna som visades var hur träffbilden blir på google i de olika länderna. Vi vet att vi har ett rykte om vår svenska förskola som slår i topp, och det ska vi vara stolta över! Men som facklig organisation vet vi också att det under lång tid har skett på bekostnad av våra medlemmars hälsa, och det fortsätter vi att slåss för.

Det som knyter samman den nordiska förskole/barnhagetraditionen är framförallt barnsynen, barndomen ska präglas av lek, trygghet och glädje, våra styrdokument håller ihoptrygghet/omsorg/lärande som en helhet. Centralt är också fokuset på utevistelse, och viktigast att vi utvärderar och bedömer verksamheten och inte det enskilda barnet. Vi har eller är alla precis igång med revidering av läroplanen. Just runt hur våra läroplaner är uppbyggda i de nordiska länderna resonerade professor Iram Siraj UK, utifrån perspektivet att det visar på vad som ska uppnås med inte hur, det ska jag fördjupa mig mer i hur det skiljer sig utifrån andra länder i framförallt europa.

Det som särskiljer Sverige från övriga länder är undervisningsbegreppet, och det fick vi diskutera och förklara vid flera tillfällen.

När vi sammanfattade dag ett så var vi helt fyllda av lekens betydelse, barns rättigheter, men även hur viktigt det är att våga lyfta på stenar. Det gjorde docent Christian Eidevald (Göteborgs universitet) i sitt framförande, utifrån likvärdighet och lärarbrist. Just likvärdighet och lärarbrist gör att sjuktalen i svensk förskola skenar, och är därmed vårt mantra i varenda dialog med beslutsfattare på alla nivåer.

Professor Ellen Beate Sandseter fångade oss med ”Risky Play”. Hon bad oss titta tillbaka på vår barndom; Lekte ni ute varje dag? Lekte ni utan att vuxna var närvarande? Gjorde någon gång något som var förbjudet? Som till exempel höga höjder, hög fart, farliga ställen, sådant som ger kill i magen och känns ”funnyscarry”. Det gjorde i alla fall jag, och i samtalet efteråt kopplade vi direkt till Astrid Lindgren. Tänk Ida i flaggstången, Pippi på lina, Ronja och Birk över helvetesgapet – Astrid hon hade helt klart kunnat lägga ytterligare en titel till sitt CV.

Dag 3 hade vi en fortsatt stark uppställning av svenska forskare, samt utbildningsminister Anna Ekström som pratade om förskolans viktiga roll i den demokratiska utvecklingen, hon tryckte påimplementeringen av Lpfö 18 och att förskollärarbristen måste tas på största allvar. Förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand var en av deltagarna i ”fotöljdiskussionen”, hon lyfte såklart bristen på förskollärare och vad det medför i arbetsmiljön, vidare att förskollärare och ledare i förskolan alltid har haft ett starkt engagemang och drivit förskolans professionsutveckling, att förskolan har ett eget värde och lärande, och därmed är det som sker i förskolan inte bara är en grund för det som kommer sedan. Lite ordvitsigt, jag citerar JJÅ, ”ECEC – is not easy”, och jag kan bara instämma.

Det är just dessa två bilder som konferensen belyst som gör det komplext i svensk förskola. Den ena bilden som ofta nämns och mäts, vårdnadshavarna är så nöjda med sitt barns förskola, svensk förskola sticker ut och omtalas i hela världen för en hög kvalitet! Samtidigt så kommer larmrapport efter larmrapport att sjukskrivningstalen ökar och förskollärartätheten sjunker…

…och svensk förskola är både och, vi har förskolor med hög kvalitet och vi har förskolor med låg kvalitet , vi har förskolor där förskollärarna har rätt förutsättningar och vi har förskolor där förskollärarna helt saknar förutsättningar för uppdraget, , vi har förskolor med låga sjukskrivningstal och vi har förskolor med höga sjukskrivningstal, vi har förskolor med stabil personalgrupp och hög förskollärartäthet och vi har förskolor där det är precis tvärtom. Denna lista skulle kunna fortsätta, men nyckeln är ”likvärdigt” och ”rätt förutsättningar” och det kommer vi i Lärarförbundet inte att släppa fokus på!

Pia Rizell, legitimerad förskollärare och ledamot i förbundsstyrelsen

Förskola 21 del 1

förskola 21
Lärarförbundet har varit med och anordnat Förskola 21, som är en ny form av konferens där fokus ligger på inspirerande föreläsningar, intressanta möten och praktiska workshops i en härlig mix. Bland annat genomförde Lärarförbundet tillsammans med Christian Eidevald en workshop där Lärarförbundet ledde samtal i mindre grupper kring heta frågor om yrkesroller, utifrån förskollärares och barnskötares olika uppdrag och ansvar i undervisningen i förskolan (mer om detta i kommande blogginlägg). Som ledamot i Lärarförbundets referensorgan Förskola fick jag möjlighet att vara med och vill nu delge er alla lite av de lärdomar och tankar jag tar med mig från dagen.

Under dagen kunde man gå två spår: ”master/maker” för dem som arbetar med barn i förskolan och ”leader” för dem som arbetar med ledning och organisation. Flera kända namn fanns bland föreläsarna: Christian Eidevald, Anna Palmer, Marie Eriksson, Martina Lundström, Lena Edlund, Katinka Leo och Vesna Birkedal. Sedan fanns också en uppsjö av intressanta och inspirerande exempel från olika förskoleverksamheter.

Man kunde också ta del av flera olika utställare, se deras material och ställa frågor. Här är bilder från förskolor i Vaxholm där man arbetat med SEMLA och MINI-SEMLA (för de allra yngsta barnen):

förskola 21

Anna Palmer, docent verksam vid Stockholms universitet, berättade om forskningsprojekten SEMLA och STEAM. Hon började med att uppmuntra till att använda flera olika teorier och metoder i verksamheten och jämförde det med att gå in i ett konditori – smaka på många olika och välja lite av varje. Jag tror att det är lite så vi tänker i förskolan. Det är sällan man strikt följer en teori (även om det förstås finns exempel på det). Jag tror att man plockar lite russinen ur kakan och kombinerar utifrån vilken barngrupp man har, de individuella barnen som finns i barngruppen, vilket fokus man arbetar med och kanske också utifrån vad man vill uppnå. Man läser på och plockar det som känns rimligt och relevant. Det är ju detta som är den vetenskapliga grunden och jag vill slå ett slag för att avdramatisera den. Det ska inte kännas övermäktigt (eller bidra med extra stress) och det tycker jag att Anna Palmer förmedlade. Hon pratade också om pedagogisk dokumentation och värdet av att i dokumentation i barngruppen även kunna synliggöra och lyfta fram enskilda barn. Istället för att konsekvent benämna barnen som en grupp, så lyfter man fram att Kalle eller Samira sa det här eller kom med den här frågan. Ni vet ju att vi både ska dokumentera gruppen men också de individuella barnens utveckling och lärande, det ingår i vårt uppdrag, och detta kan då vara ett sätt att hantera det. Anna Palmer uppmanade också att rensa, radera och slänga mycket av de fotografier vi tar. Det blir lätt för mycket dokumentation och då drunknar man i det istället för att det används. Här kan man med fördel låta barnen vara med.

Katinka Leo och Christian Eidevald hade ett intressant samtal på scen där de diskuterade den nya (eller är det ”bara” en revidering?) läroplanen för förskolan. Det visade sig att det kunde vara lite både och. Ny läroplan för att det beslutade förslaget har fått ett nytt förordningsnummer i SFS (om det ”bara” varit en revidering hade det beslutade förslaget kopplats till det förordningsnummer som Lpfö98 har) och revidering för att det är det som regeringen begärde av Skolverket att skriva fram. De pratade också om skillnaden mellan att leda/bedriva och att finnas med i undervisningen. Här behöver diskussioner föras på alla förskolor om hur man konkret delar upp arbetsuppgifter, och om man inte gör det; hur säkerställer man att förskollärare kan leda undervisningen?

förskola 21

Christian Eidevald skickade också med en uppmaning att inte glömma att normer och värden är en viktig del i undervisningen. Det är lätt att man tänker att undervisning ”bara” handlar om ämnen som matematik, naturvetenskap eller språk, men värdegrundsaspekter är en del i den helhet kring omsorg, utveckling och lärande som förskolans verksamhet ska bygga på. Läser man definitionen av undervisning i skollagen står där också att undervisning innefattar kunskaper OCH värden.

Dagen avslutades med en mycket känslosam föreläsning av Stina Wollter. Jag blev själv väldigt berörd och tänker mycket på det viktiga uppdrag vi har att forma individer med positiva känslor kring sina kroppar. Hur pratar vi om vad vi äter och om våra kroppar (smala, tjocka, vackra, fula)? Borde vi inte förhålla oss mer som konstnären, med den konstnärliga blicken där alla kroppar handlar om former?

Stort tack alla som var med och skapade en fantastisk dag!

Stöd för FÖRSKOLAN i avtal och läroplan

Vi har olika förutsättningar, men vi kommer att få det att ske på varje arbetsplats!

Vi har olika förutsättningar, men vi kommer att få det att ske på varje arbetsplats!

Jag har aldrig känt så starkt att ett avtal är riktat till mig som legitimerad förskollärare. I #skolavtal18 ser jag möjligheter. Möjligheter hur det skulle kunna göra skillnad för arbetssituationen, skriver Pia Ritzell, ledamot i Lärarförbundets förbundsstyrelse i Förskolebloggen.

Jag har aldrig känt så starkt att ett avtal är riktat till mig som legitimerad förskollärare. När vi igår presenterade #skolavtal18, ett avtal som via medlare antogs av vår avtalsdelegation för SKL och LR´s förbundsråd så ser jag möjligheter. Möjligheter hur det skulle kunna göra skillnad för arbetssituationen i förskolan.

Redan i förhandlingsprotokollet och problemformuleringen så utgår utmaningarna från lärare i alla skolformer, från FÖRSKOLA till vuxenutbildningen. Att kompetensförsörjningsutmaningen måste arbetas med på både kort och lång sikt, som syftar till att minskad ohälsa. Tydliga formulerar pekar på arbete på arbetsplatsen, lokal, centralt och genom ett statligt ansvar.

Vidare i avtalstexten så beskrivs ett strategiskt arbete med fokus på lönestruktur. Det möjliggör en löneutveckling som premierar kompetens, särskilt ansvar och erfarenhet som bidrar till förbättrade resultat och bidrar till verksamhetens utveckling över tid. Denna fråga har varit aktuell vid så många arbetsplatser, - Måste jag byta huvudman för att få upp min lön?

Åläggs är en stark och tvingande formulering.

Lokala parter ÅLÄGGS ett särskilt uppdrag att stärka sitt arbete för att trygga kompetensförsörjningen. Åläggs är en stark och tvingande formulering. Detta med fokus på arbetsmiljö, arbetsorganisation, arbetstid och lönebildning. Jag ser det som vår tids viktigaste fråga hur fler ska bli och förbli mina kollegor. Hur ska vi annars säkra likvärdigheten, glädjen i yrket och en bra start för varje barn - Sveriges framtid!

Jag ser det som vår tids viktigaste fråga hur fler ska bli och förbli mina kollegor.

Det centrala parterna vill särskilt peka på vikten av:

  • Att skol-OSA bedrivs systematiskt på varje arbetsplats, med formulerade mål för att förbättra arbetsmiljön.
  • Att man på varje arbetsplats finner praktiska metoder för att åskådliggöra arbetsinnehåll och balans i den enskilde medarbetarens uppdrag.
Två riktigt viktiga nycklar som verkligen kan göra skillnad

För mig blir detta två riktigt viktiga nycklar som verkligen kan göra skillnad, och ja det står redan i lagen och är förstärkt i föreskriften sedan 2015, men den är fortfarande en hyllvärmare och inte det viktiga verktyg det skulle kunna vara.

Jag har det senaste åren ofta fått frågan om arbetsinnehållet, prioriteringar samt balansen av arbetstiden. Det är bristen på detta som visas i det höga sjukskrivningstalen. Att det sker på varje arbetsplats och med metoder som fungerar just där samt kravet på uppföljning kommer att vara avgörande.

Det finns ingen avsikt att lägga detta i knäet på något ombud eller medlemmar på arbetsplatsen, det kommer att finnas stödmaterial och arbetet kommer att ske tillsammans och med ett gemensamt ansvar.

Vi måste ta avstamp i tillit och förtroendeskapande arbete för att stärka arbetsmiljön i svensk förskola. Vi måste se helheten och knyta ihop skrivningar i detta avtal med det förstärkningar av förskollärares ansvar för undervisningen i läroplanen för att tydliggöra arbetets innehåll och använda vår specifika kompetens på ett klokt sätt. Ett sätt som både bromsar arbetsbelastningen och samtidigt utvecklar professionen.

Jag hoppas DU vill vara med på den resan?

Pia Rizell legitimerad förskollärare och ledamot i förbundsstyrelsen