Lärarförbundet

"Hej, vem är du? Vad ska du göra?"

Glada och nyfikna barn möter mig utanför förskolan, där vi ska diskutera förskollärarnas arbetsmiljö. Arbetsmiljön där skiljer sig inte från andra förskolor i landet. De berättar om stora barngrupper, hög arbetsbelastning, mycket kvällsarbete, vikariebrist och allt fler outbildade i verksamheten.

I en enkätundersökning där förskollärare intervjuades som genomfördes av Lärarnas tidning och tidningen Förskolan visade på att 9 av 10 förskollärare arbetar i barngrupper som är större än Skolverkets rekommenderade riktmärken. Detta påverkar såklart både förskollärarnas och barnens arbetsmiljö. Förskollärarna fortsätter samtalet med att beskriva samvetsstressen som ständigt gör sig påmind, det vill säga allt jag planerat att göra om bara, om barnet som behövt lite extra tid om bara.

Bristen på rätt förutsättningar måste tas på allavar

Idag finns inte bara, det vill säga tillräckliga förutsättningar och resurser i förhållande till kraven som förskollärarna enligt Skollag och Läroplanen förväntas leva upp till. Förväntningarna från oss själva, från kollegor, chefer, föräldrar och barn är höga och det ska de fortsättningsvis också vara. Men var finns förutsättningarna från chefer och huvudmän för att kunna bedriva ett kvalitativt arbete från engagerade lärare som också känner att de har inflytande och delaktighet i det som påverkar deras arbete. Har vi råd att inte ta bristen på förutsättningar på allvar?

Plötsligt förändras entusiasmen i samtalet. De börjar ivrigt att beskriva sitt projektarbete där barnens lust och nyfikenhet till att lära sig nya saker ständigt utvecklas och utmanas.

Det är tur att barnen ger så mycket energi tillbaka annars skulle jag aldrig orka, säger en av lärarna.

Hur länge räcker den resursen tänker jag? Den räcker definitivt inte för att vända på sjukskrivningarna pga. psykisk ohälsa inom förskolan där vi i dagsläget når topplaceringar enligt Försäkringskassans senaste statistik. Vi måste vända på detta NU!

"Vi har inte råd att förlora en enda förskollärare"

Arbetsmiljöverkets föreskrift 2015:4, Organisatorisk och social arbetsmiljö, som tagit fram för att förebygga risk för ohälsa gällande arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehandling måste ge effekter i verksamheten. Vi har inte råd att förlora en enda förskollärare till på grund av brister inom dessa områden. Förskollärarna behövs i förskolan för att ge barnen den rätt till undervisning som de enligt lag har rätt till. Vi behövs där varje dag för att göra skillnad i barns utveckling och lärande.

Vi fortsätter samtalet med att diskutera vikten av ett nytt synsätt på arbetsmiljöarbetet och att hitta nya infallsvinklar till att hantera det på. Härifrån och framåt är en bra utgångspunkt men hur gör vi då? Jag som huvudskyddsombud i Jönköpings lokalavdelning delar uppfattningen med många andra kollegor om att vi måste förstärka signalsystemen i förskolan med kontinuerliga ögonblicksmätningar där arbetsmiljön står i fokus. Attityden till arbetsmiljöfrågor måste och har enligt mig börjats att förändras och prioriteras i många verksamheter.

Viktigt att identifiera friskfaktorer på arbetsplatsen

Det finns ett arbetsmiljöperspektiv i varje fråga och får inte hanteras som en sidovagn. Varje arbetsplats måste sätta upp mål för arbetsmiljöarbetet där man fokuserar på några områden som utvecklas systematiskt och kontinuerligt. Detta måste ske i dialog där alla tar och ges ansvar i frågan och där vi tillsammans ser konstruktiva lösningar som ger positiva effekter. Lika viktigt är det att identifiera friskfaktorer. Det är både roligare och mer effektivt att försöka hitta vad som gör att man är frisk än sjuk.

På vägen ut från besöket så möts jag åter av barnen men nu i tamburen för det är dags för lunch. Hej, vem är du och vad ska du göra? Fortfarande glada, nyfikna och förhoppningsvis lite hungriga efter en utforskande utelek. Tanken slår mig att barnen förhoppningsvis är helt omedvetna om samtalet som just förts i personalrummet och funderar samtidigt på vilka effekter samtalet ger på den här arbetsplatsen. Idag vet vi med stöd av aktuell forskning att barnen också påverkas av vår arbetsmiljö och hur verksamheten är organiserad och utifrån vilka förutsättningar som vi ges. Här måste vi genom fackligt arbete hjälpas åt att stärka dessa komponenter.

Jag fortsätter med min kamp och du med din men vi måste göra det tillsammans.

Vi vill ha en närvarande pedagogisk ledare!

Jag är en av de ca 5000 förskolechefer som leder det pedagogiska arbetet inom Sveriges förskolor. Och hur kommer det sig att jag har valt att börja arbeta som mellanchef? Förskolechefen har störst andel medarbetar, har höga krav och små resurser kan vi läsa i undersökning efter undersökning.

Mellanchefen är klämd mellan politiska beslut och förväntningar från medarbetare och chef. Läser man de nio punkterna i läroplanen (som vänder sig till förskolechefen), skollagen, allmänna råd, arbetsmiljölagstiftning och alla andra dokument som styr oss, så fattar man att ekvationen kan vara svår att få ihop. Och mitt i allt detta så ska det skrivas systematsikt kvalitetsarbete, riskanalyser, ringas samtal till fastighetsskötare, skrivas upphandlingar på snöskottning, hantera ärenden till socialmyndigheter, ha kontakt med HAB, BUP och specialpedagoger, kolla ritningar vid ombyggnationer (och även förstå dem) ansvara för arbetsmiljön och ja, ja visst ja, stötta mina medarbetare!

Och nu hör jag knackningar, ganska svagt till en början, men de ökar i styrka, den är här! Samvetsstressen! Har du verkligen gjort ditt allra allra bästa Camilla? Såg du alla, hälsade du på alla, lyssnade du tillräckligt bra?

Varför valde jag att bli förskolechef?

Jo, för att för fyra år sedan frågade min chef mig – Camilla kan du tänka dig att bli förskolechef? Och mitt snabba svar på frågan var nej. Men efter att ha arbetat i 25 år som förskollärare så visade det sig att jag var redo för ca 1 år sedan ta mig an uppgiften! Stressigt arbete? Hallå, jag har arbetat som förskollärare i 25 år och så tänkte jag som Pippi – Det har jag aldrig provat, så det klarar jag helt säkert!

Att vara förskolechef är ett fantastiskt arbete. Ok, tänker ni hon har ju ägnat ca 300 ord åt att beskriva sin hårda vardag?!

Men min vardag ser också ut så här!

Jag gör skillnad, jag får vara med och leda arbetet, ge förutsättningar så att mina lärare kan organisera sig på ett sådant sätt så att vi får en god undervisande miljö. En miljö där barnen ges goda förutsättningar att blomma och vara nyfikna. Jag brinner också för att vi ska våga använda det undervisande begreppet i förskolan, detta får jag vara med och processa med ”mina” lärare Jag får också vara den som leder utvecklingen av den professionella lärarens undervisning och vad detta innebär i förskolan. Jag får också en större möjlighet att vara med i processer innan beslut tas som påverkar vår förskola. Jag stöttar och leder mina pedagoger i kvalitetsarbete och jag ser ofta saker som mina pedagoger inte upptäcker för de har så fullt upp med ”vardagsarbetet”.

I dagsläget har jag 46 fantastiska medarbetare som sliter med sitt pedagogiska uppdrag, de gör allt för att tända stjärneögon och uppmuntra till lärande och nyfikenhet. Ett av målen för oss är att arbeta med Förskola för hållbar framtid som bygger på de 17 globala miljömålen. Jag bara älskar det, våra allra yngsta medborgare arbetar med storpolitik. Att få vara med och leda inom ramen för det undervisande uppdraget, undervisning som är kärnan och utgångspunkten i det pedagogiska uppdraget. Att få vara med i verksamheten och höra en liten 5 åring fundera över – Kan man gå i skogen om man är blind? Att få vara med i processen där ”mina” allra yngsta arbetar med digitala läromedel och höra en av mina pedagoger säga till ett litet barn som ska åka hem till Filipinerna under jul – Vi ses på skype. Världen öppnar sig och samtidigt blir den så liten, avstånd är inte ett hinder att hålla kontakten med sina vänner på förskolan.

För att återgå till rubriken

– Vi vill ha en närvarande pedagogisk ledare. Denna mening får jag ofta höra och jag tänker att det säkert finns 46 olika idéer om vad detta kan vara och se ut. Mennu känns det ändå som jag snart kan få tid att verkligen finnas verksamhetsnära.

Lärarförbundets skolledare bedömer att ca 20 medarbetare är det optimala antalet för att ha en möjlighet att vara närvarande i sitt ledarskap. Detta med stöd i den nya Afs:en ( AFS 2015:4)som arbetsmiljöverket gav ut i mars 2017 ” Organsatirisk och social arbetsmiljö”. Och vet ni vad? Jag har kloka arbetsgivare så under 2017 så ska vi bli en till förskolechef, detta innebär att jag kommer att få ca 25 medarbetare och jag ser verkligen framemot detta. Jag är säker på att min arbetsbelastning kommer att bli mer hanterbar och att detta kommer att ge möjlighet att utveckla mitt ledarskap tillsammans med mina medarbetare. Jag kommer att få tid att vara med närmare i processen och vara med och tända stjärneögon på mina medarbetare och det viktigaste av allt ,jag får mer tid över till att lyssna. Lyssna till mina pedagoger och definitivt kommer jag ha mer tid över för reflektion och analys. Reflektion och analys tillsammans med mina pedagoger för utan varandra är vi inget det är tillsammans vi blir starka!


Sitter någon där ute och funderar på om den ska anta utmaningen och söka arbete som förskolechef?

Till er säger jag, tänk som Pippi – Det har jag aldrig provat, så det klarar jag helt säkert!

Camilla Norberg Förskolechef och ledamot i Lärarförbundets referensorgan förskola



Expandera inte en förskola som redan går på knäna!

Lärare i förskolan flyr Stockholm och politikerna inför förändringar utan att ta lärarnas situation på allvar. Hanna Ahnqvist, legitimerad lärare i förskolan och vice ordförande i Stockholm, skriver om sex förslag på vad politikerna ska fokusera på.

Varför talar aldrig politiker i Stockholm om förskolan som skolform? Varför lyfter de aldrig att legitimerade lärare i förskolan är det som krävs för att undervisning ska kunna bedrivas i denna verksamhet som faktiskt är en skolform enligt lag?

Jag ser två möjliga orsaker, i min värld, helt felaktiga orsaker.

En orsak är att politiker tittar alldeles för mycket på brukarenkäten som visar en stor nöjdhet hos föräldrar. Varför ska politiker tillföra mer resurser till en verksamhet där föräldrarna är nöjda?

En annan orsak är den riktning i Stockholm stads budget som jag tycker mig kunna se. En annan riktning än den som krävs för att förskolan ska kunna nå sin fulla potential och den likvärdighet som politiken talar om.

I budgeten framgår att:

  • Den indikator som tidigare fanns i budgeten på minst 25 procent lärartäthet på varje förskola är borttagen. Orsaken är inte att lärartätheten är så hög överallt vill jag påstå.
  • På tre år är ambitionen att höja lärartätheten i förskolan en procent. I stället talas det om pedagoger och personal. Dessutom ställs frågan i stadens kvalitetsredovisning av de kommunala förskolorna om man har råd att anställa fler lärare i förskolan. I vilken annan skolform skulle det vara en berättigad fråga?
  • Jag ser också att det även i denna budget inte finns någon specifik satsning på kompetensutveckling för lärare i förskolan. Inga karriärtjänster. Ingen kompetensförsörjningsplan. Det finns en karriärväg. Att bli förskolechef.
  • Staden satsar istället på barnomsorg på obekväm arbetstid. Staden vill förutom det ofinansierade förslaget ”Rätt till heltid” ytterligare expandera befintlig verksamhet och skapa Introduktionsförskolor för att de är kostnadseffektiva. Det kostar bara lokaler och ”pedagoger” enligt Skolborgarrådet Olle Burell. Introduktionsförskolor är av godo naturligtvis men i detta läge måste resurser tillföras och prioritering måste göras.

Alla har rätt till sin tolkning av denna inriktning.

2010 blev förskolan en skolform och då hade vi ett annat styre i Sverige och i Stockholm. Att inte reflektera över det utifrån denna budget är svårt tycker jag.

Jag hoppas verkligen att förskolan inte enbart finns för att föräldrar ska kunna förvärvsarbeta utan för att den forskning som visar att tidiga satsningar på förskolan skapar positiva effekter på övriga skolväsendet.

Men det förutsätter satsningar på lärartäthet och en organisation i förskolan som möjliggör lärares uppdrag. Dessa satsningar ser jag inte. Skrivningar om uppdrag att behålla och rekrytera finns formulerade men inga beskrivningar på vad man vill åstadkomma och varför.

Förskollärare flyr från Stockholm

Jag säger: Rätt prioritering i rätt ordning. Lärare i förskolan flyr Stockholm. Det är fakta. Det är verkligheten. Aktuella siffror säger att staden måste rekrytera 600 lärare i förskolan varje år och det bara för att behålla dagens nivåer.

Lärare i förskolan är den yrkesgrupp som har högst sjukskrivningstal, är mest stressade och mår dåligt av den otydlighet som finns kring vårt läraruppdrag.

Ingenting i förskolans organisation har förändrats sedan 2010 då läraruppdraget förtydligades i skollagen. Förutsättningar för pedagogisk utvecklingstid och kollegiala möten för att kunna reflektera och diskutera undervisningen är fortfarande otydlig och inte självklar. Det borde den vara. Alltför ofta blir det en fråga om rättvisa i arbetslagen. Skolinspektionen ser också dessa behov som Lärarförbundet lyfter fram. Kan verkligen en stad som Stockholm gå en annan väg än den som en myndighet lyfter fram?

Det krävs politiker som förstår allvaret

Reella förändringar krävs, inte bara på ett papper utan ett aktivt förändringsarbete. Ett arbete tillsammans med lärare, förskolechefer och ombud. Då krävs det politiker som förstår allvaret.

Reella verktyg för att minska arbetsbelastningen behövs och min övertygelse är att om organisation skapas för att lärare får förutsättningar att utföra sitt uppdrag, inte bara på papper utan på riktigt i verksamheten så kommer stressen och sjuktalen att minska.

Att expandera en verksamhet, som genom förslaget ”Rätt till heltid”, där professionen redan idag går på knäna är inte att ta lärares situation på allvar.

Skolborgarrådet kommenterade vid ett tillfälle att reaktionerna på denna reform är ”som en storm i ett vattenglas.” Finansborgarrådet Karin Wanngård står i budgetdebatten i Stadshuset och säger att hon inte alls är oroad för förskolans framtid för hon gör så många besök på förskolor. Hur är detta möjligt?

Tänk om kommunfullmäktige!

Professionen skriker och reaktionerna av de politiker som har mandat att tillföra mer resurser till förskolan ignorerar detta. 12 av 14 stadsdelar ställer sig kritiska till förslaget. Fristående verksamheters remissinstanser också. Lärarförbundet Stockholm gör det likaså. 12 december fattas det beslut i kommunfullmäktige. Tänk om. Våga tänka om.

Vi måste få resurser

En schablonhöjning på 1,46 procent är inte att matcha resurser med skollagens krav. Hur ska förskolechefer kunna skapa förutsättningar och leva upp till de krav som skollagen kräver om politiker inte ger resurser för detta ändamål? Vem ska vilja axla ansvaret som förskolechef i framtiden? Nej, nu måste detta tas på allvar. På riktigt.

Lärarförbundet Stockholm träffar politiker

En heldag i oktober i år träffade Lärarförbundet Stockholm 90 ombud inom förskolan i Stockholm. Tillsammans diskuterades nuläget för lärare i förskolan och det kopplat till konsekvenserna av förslaget ”Rätt till heltid” samt framför allt vad som behöver göras av politiker. Utifrån det underlaget har Lärarförbundet Stockholm träffat Skolborgarrådet Olle Burell, moderaternas oppositionsborgarråd Anna König Jerlemyr och nästa vecka väntar samtal med Lotta Edholm, oppositionsborgarråd, Liberalerna.

Vad politiker behöver fokusera på och vad som bör prioriteras har vi tydligt framfört:

  • Att öka lärartätheten måste vara den övergripande målsättningen i en skolform såsom förskolan.
  • Reella verktyg för att minska arbetsbelastningen och sänka sjukskrivningstalen och motverka att lärare flyr staden och yrket. Inte att lärare sliter ut sig och arbetar för att klara av dagen. Utan förändringar som skapar förutsättningar för lärare, för barnen och för alla medarbetare i förskolan krävs.
  • Lyfta förskolan som skolform där undervisning bedrivs av legitimerade lärare som har pedagogisk utvecklingstid som en självklar förutsättning för sitt uppdrag.
  • En tydlig kompetensförsörjningsplan för lärare i förskolan, i syfte att både behålla den låga lärartäthet som finns i Stockholms förskolor men också för att locka lärarstudenter att stanna kvar i staden men även rekrytering i stort.
  • Stockholm stad behöver agera som en arbetsgivare och ta ett samlat grepp kring lärarprofessionen i förskolan i syfte att göra yrket mer attraktivt.
  • Barngruppsstorlekar måste relateras till lärartäthet och professionen måste vara med och diskutera konsekvenser av för stora barngrupper.

Vi går snart in i en valrörelse och där ska förskolan som skolform stå högt på politikernas agenda. Det ska i alla fall jag arbeta för att den blir!

Vårt påverkansarbete:

Här kan Du läsa om vårt påverkansarbete i arbetet kring förslaget "Rätt till heltid": https://www.lararforbundet.se/avdelningar/stockhol...

Vill Du vara med och manifestera utifrån vårt initiativ Lokal samling för läraryrket: https://www.lararforbundet.se/avdelningar/stockhol...

Gå gärna in och lyssna på budgetdebatten och gör din egna tolkning om förskolans framtid i Stockholm: http://www.stockholm.se/-/Nyheter/Politik-och-besl...


Hanna Ahnqvist, Lärarförbundet Stockholm

Hanna Ahnqvist,
Vice ordförande Lärarförbundet Stockholm
Ledamot i Lärarförbundets referensorgan förskola
Legitimerad lärare i förskolan

Twitter: @HAhnqvist
#lokalsamlingsthlm

Som förskollärare ”passar jag inte bara barn”

Förskolans verksamhet handlar om så mycket mer än att "bara" passa barn. Det är en pedagogisk verksamhet med fokus på barns lärande och utveckling i kombination med omsorg. En verksamhet som kräver professionella förskollärare.

Ibland stöter jag som förskollärare på missuppfattningar om mitt yrke. Vi passar ”bara” barn, vi leker ”bara” hela dagarna, vi utför ett arbete som ”vem som helst” skulle kunna utföra.

När jag möter sådana här missuppfattningar så brukar jag förklara att förskolan är en egen skolform med egna styrdokument och att förskolan är utbildningssystemets första och viktigaste steg. Forskning har visat att barn som går i förskola har ett försprång kunskapsmässigt i grundskolan och att den effekten håller i sig långt upp i klasserna. I förskolan grundläggs förståelser för alla skolämnen. Enligt skollagen är det endast legitimerade förskollärare som får bedriva undervisning i förskolan och förskollärare har därför ett särskilt viktigt pedagogiskt arbete. Undervisning i förskolan handlar om att stimulera och utmana barnen i deras utveckling och lärande mot läroplanens mål, precis som undervisningen i skolan. Vi förskollärare är barnens första lärare i det livslånga lärandet!

När det gäller missuppfattningen att vi ”bara passar barn”, så ja, omsorg om barnen i verksamheten är en viktig del i vårt pedagogiska uppdrag, men det handlar även om att stimulera, utmana, främja och skapa möjligheter för barns lärande och utveckling utifrån ett antal mycket specifika lärandemål i ämnen som svenska, svenska som andraspråk, matematik, naturvetenskap, teknik och estetisk skapande. Att skapa en verksamhet där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet utgör grunden i förskolan. Utan omsorg om dem som ska lära och utvecklas så sker inget lärande och ingen utveckling, precis som det även är i skolan.

Leken utgör både mål och metod i förskolans pedagogik. Genom leken upptäcker, utforskar och undersöker vi världen tillsammans med barnen. Forskning visar att lek och lärande på många sätt är sammanflätade i varandra och inte med lätthet kan skiljas åt. Leken och det lustfyllda lärande som bygger på barnens egna erfarenheter och förståelser främjar barns lärande i förskolan, precis som i skolan.

Förskollärarens viktiga uppdrag

Som förskollärare gör vi professionella pedagogiska bedömningar som har effekter på barns lärande och utveckling, vi anpassar verksamheten både till det individuella barnet och till barngruppen som helhet. Vi skapar lärmiljöer som tilltalar barnen och som skapar möjligheter för barnens lärande och utveckling. Förskolans läroplan är formulerad utifrån förståelsen att lärande är relationellt och sker i samvaro och samspel med andra. Som förskollärare lever vi som vi lär, vilket gör att relationsskapande mellan barnen, mellan oss pedagoger och barnen och dess vårdnadshavare är en viktig del i vår kompetens. Förskollärares kompetens handlar enligt professor Sven Person om att ha ”förmåga att i handlingar gentemot barnen kombinera emotionell närvaro, lyhördhet och förståelse med ett innehåll som stimulerar barns lärande och förståelse av sin omvärld”. Det betyder att vi förskollärare är duktiga på att i det konkreta mötet med barnen vara närvarande, lyhörda och flexibla inför de individuella barnen erfarenheter och förståelser. I dessa konkreta möten stimulerar, stödjer och utmanar vi barnen i deras utveckling och lärande i strävan mot de mål som läroplanen föreskriver.

En examen som förskollärare kräver idag en universitetsutbildning på 3,5 år. Under utbildningen flätas didaktik och metodik samman med olika teoriska utgångspunkter kring barns lärande och utveckling. Genom utbildningen grundläggs förskollärarens kompetens att sedan skapa en verksamhet som enligt skollagen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Här grundläggs också de egna praktiska erfarenheterna i barngrupp, genom den verksamhetsförlagda utbildningsdelen.

Det pedagogiska uppdraget kräver rätt förutsättningar

För att kunna genomföra det pedagogiska uppdrag som vi enligt skollag och läroplan är ålagda att göra och ta ansvar för undervisningen i förskolan behövs förutsättningar. Förutsättningar som rimliga arbetsbelastningar, barngrupper som är hanterbara i storlek, arbetsuppgifter som rimmar väl med vårt pedagogiska uppdrag, möjlighet att kunna ha pedagogisk utvecklingstid, tillgång till ändamålsenliga lokaler, stöd från våra förskolechefer, förvaltningschefer och politiker och uppskattning i form av högre lön.

Utan bra förutsättningar kommer fler förskollärare att byta yrke. Att arbeta som förskollärare är inget som vem som helst kan göra. Det kräver en gedigen utbildning där teori och praktik vävs samman, en utbildning i vilken särskilda kompetenser som pedagog utvecklas. Vi i Lärarförbundets referensorgan för förskolan arbetar tillsammans i Lärarförbundet aktivt och medvetet för att säkerställa och förbättra förskollärares förutsättningar. Vi vill inte att verksamheten ska förlora fler förskollärare!

Ebba Hildén, Leg. förskollärare och ledamot i Lärarförbundets referensorgan förskolan.

Kommentarer:

Anonym
Anonym

Tack!

  • Skapad 2016-10-15 10:51
Anonym
Anonym

Hej
Blir helt bedrövad över att höra att förskolans verksamhet fortfarande ses som barnpassning och pedagogerna som lektanter, och att vi fortfarande måste gå i försvar och förklara hur det ser ut idag.
Vi förskollärare måste vara så proffesionella i dag att vi presenterar vår verksamhet som barnets första steg på utbildnings stegen. Vi måste tydligt och konkret på föräldrarmöten, utvecklingssamtal och i den dagliga kontakten tala om vår verksamhet kopplat till vårt uppdrag där barnens förmågor speglas och hur vi gör för att utmana dem i vår verksamhet . Det är först då vi kommer att mötas med respekt och förståelse för att förskolan i dag lyder under skollagen .
Viktigt också att vara tydlig med att det är strävansmål i vår läroplan och att dessa tillsammans meden väl förankrad värdegrund och en organiserad verksamhet lägger grunden för det livslånga lärandet idag.
Från skolorna i vårt närområde får vi feedback på att det är skillnad på barn från vår förskola och andra i samma område. Den kommentaren skapar både glädje och olust. Olust över att det borde inte vara skillnad för barn vilken förskola eller skola man går i.
Marie

  • Skapad 2016-10-14 05:28

"Förskolan är viktig för en lyckad integration"

I Almedalen lyfte vi fram det viktiga budskapet “Allt börjar med en bra lärare och skolan är nyckeln till integration”. I det budskapet vill vi också framhålla att när nyanlända barn erbjuds och kommer in i förskolan så gör det en stor skillnad för en lyckad integration.

Det känns bra när nationella politiker uttrycker samma sak i sina anförande, för att citera Ulf Kristersson (M), ekonomisk-politisk talesperson:

Förskola för alla nyanlända barn och skola för de lite äldre måste ses som en språngbräda in i samhället.

Vi hade inplanerade möten med strategiska personer för att lyfta vår förskolepolitik, med Camilla Waltersson Grönvall (M), utbildningspolitisk talesperson, Roza Guclu Hedin (S), riksdagsledamot i utbildningsutskottet, Irene Blom och Eva-Lotta Stavle från Pysslingens Förskolor & Skolor, samt Ulla Hamilton vd för Friskolornas riksförbund diskuterade vi:

  • Förskollärarbristen, skolverkets siffror visar på ännu lägre förskollärartäthet än vid senaste mätningen. 42% i riket, 28% i Stockholm, 28% förskolor i enskild regi. De säger att till 2019 är rekryteringsbehovet totalt 20 000 heltidstjänster.
  • Förskollärarutbilningen och hur vi behöver stärka mottagandet av ute på enheterna, då tyvärr en del lämnar yrket efter bara något år.
  • Kompetensutveckling och vikten av att kunna fördjupa sin utbildningsnivå, med bra förutsättningar.
  • Karriärmöjligheter, förskollärare måste få möjlighet till utveckling inom yrket och omfattas av reformer i utbildningspolitiken.
  • Stress, arbetsbelastning och sjukskrivningar! Här var vi rörande överens om att det krävs kraftfulla åtgärder. Skolverkets rekommendationer runt barngruppernas storlek måste tas på största allvar. Kompetensen på alla yrkesgrupper i förskolan måste användas klokt och med en tydlig organisation.
  • Förskolechefens roll, att säkerställa tid för att vara en närvarande ledare som kan lägga fokus på det pedagogiska ledarskapet.

Jan Björklund (L), partiledare, uttryckte i ett av våra program från Almedalen,"Nyfiken på..." att vi i Sverige har en förskola i världsklass, och det har vi när vi mäter med vissa parametrar. Det är det som många gånger gör vår kamp komplex, och också därför vi hamnar utanför reformer och satsningar.

Därför är det glädjande att vi i veckan äntligen har med förskolan i regeringens ”Samverkan för bästa förskola”, en satsning på 100 miljoner för förskolor i utsatta områden.

Jag är stolt att vara en del av Lärarförbundet för vi ser till att beslut tas som gör skillnad!

Pia Rizell, legitimerad förskollärare och ledamot i förbundsstyrelsen
Följ mig på Twitter: @PiRi67

Förskola av hög kvalitet måste prioriteras

Min bild de senaste åren är att förskolan inte håller hög kvalitet över hela landet. Jag möter förskollärare som på ett bra sätt klarar skollagens och läroplanens krav, men jag möter också förskollärare som är oroade över att de har svårt att möta kraven som ställs i styrdokumenten.

Lärarförbundets referensorgan förskola har ett uppdrag att vara rådgivande till förbundsstyrelsen i frågor som de har att hantera men också själva ta initiativ till aktiviteter som kan leda till förbättringar för våra medlemmar i förskolan. Lärarförbundet har under mina år som förskollärare och fackligt aktiv varit en stark aktör när det gäller att driva på en utveckling för svensk förskola. Vi har lyckat förmå regering efter regering att fatta kloka beslut när det gäller förskolan. När förskolan blev en egen skolform och när förskollärarna fick ett eget ansvar inskrivet i skollag och läroplan så kände vi en stark glädje för det var nödvändiga reformer för förskolan och viktigt för våra medlemmar. Det finns kommuner runt om i landet som tagit till sig och lyckats genomföra de här nya reformerna på ett bra sätt. De har förstått att förskolan har ett starkt värde i skolsystemet. De har insett att förskolan blir en kraft som kan hjälpa barn lära, utvecklas och få förutsättningar att lyckas med sin skolgång. De ser att en väl fungerande förskola är en viktig del i ett samhällsbygge.

Kommuner som inte lyfter förskolan

Tyvärr finns också en allt för stor andel kommuner som inte tar sitt ansvar och ger förskolan det lyft som den behöver, utan tvärt om nedmonterat en väl fungerande förskola på grund av minskade resurser och försämrade villkor. Jag tycker det är allvarligt med en förskola som minskar i likvärdighet där barnen i vissa kommuner drar vinstlotten och andra blir erbjudna en verksamhet som är undermålig. Förutom kommuners olika syn på förskolans värde så har vi också det allvarliga i att andelen förskollärare minskar runt om i landet.

Vi måste bli fler inom förskolan

Förskollärarna ska vara en garant för att förskolan utvecklar sin kvalitét men då krävs att vi är tillräckligt många om det ska vara möjligt. På vissa förskolor finns en ensam förskollärare som själv ska säkerställa att övrig personal bedriver en verksamhet som är godtagbar. Det är helt omöjligt att klara ett sådant uppdrag. Jag själv har aldrig arbetat som ensam förskollärare utan dagligen kunnat dryfta mina funderingar och tankar med andra förskollärare och för mig är det en förutsättning för utveckling.

Jag ser inga enkla och snabba lösningar på detta men det vi måste göra är att bromsa och vända utvecklingen snarast. Jag är säker på att det går att göra men det krävs ett ansvarstagande av politiker och rejäla satsningar på arbetsmiljö och löner!

Per Edberg, leg. förskollärare, och ledamot i Lärarförbundets referensorgan för förskolan.