Lärarförbundet
Bli medlem

Stor, större, störst..

Skolverkets riktlinjer på barngruppernas storlek

Skolverkets riktlinjer på barngruppernas storlek

Våra medlemmar är tydliga, barngrupperna är på allt för många ställen för stora. Det får konsekvenser både på arbetsmiljön och kvaliteten på utbildningen.

När vi frågar våra medlemmar vilka åtgärder som skulle göra skillnad för att stärka arbetsmiljön och uppdraget så är det alltid barngruppernas storlek som är det första svaret. 2016 fick tillbaka riktmärket för barngruppernas storlek, när barnen är 1-3 år är riktmärket 6-12 barn och när barnen är 4-5 år så är det 9-15 barn. Att det är ett spann är för att sammansättningen av barngruppen, utbildningsnivån i arbetslaget, lokalernas utformning, annat modersmål än svenska, socioekonomiska faktorer m.m. ska få spela roll!

Nu är vi precis i den period igen när huvudmännen rapporterar in till Skolverket hur många barn som är inskrivna i grupperna på respektive förskola. Jag vill verkligen uppmana er att ställa frågor om denna inrapportering, det är nu vi har möjlighet att få korrekta siffror. Var tydliga med att en barngrupp är den grupp som barnen vistas i huvuddelen av sin tid. Det som gör det både problematiskt och frustrerande är att alla barn inte är inskolade ännu, och när statistiken redovisas den 9 april så är det inte ovanligt att det ett eller två barn som är överinskrivna i gruppen.

Riktmärket som det är utformat idag anger bara antalet barn i gruppen, inget om personaltäthet. Centerpartiet har i sin utbildningspolitik lagt ett förslag att slopa riktmärket för gruppstorlekar och istället titta på personaltäthet. Lärarförbundet är tydliga här, även om det är en stor frustration att vi har barngrupper som är långt över riktmärket så ska det vara kvar! Men vi ser gärna att det kopplas ihop med personaltäthet som en ytterligare variabel.

Pia Rizell, legitimerad förskollärare och ledamot i förbundsstyrelsen

Kommentarer:

Ida Karolina
Ida Karolina Mårtensson

Jättebra skrivet! delar även jag. En sak jag vill tillägga dock är att det är inte bara barnantalet i en grupp som spelar roll, utan VILKA barn som är i den barngruppen borde också spela roll, vilka behov osv osv.. samt även.. ANTAL PERSONAL PER BARN i en grupp. för vi kan ha en fullt utförbar barngrupp där 4 lärare huserar 20 barn i åldern 3-4. där man kan dela upp sig 1på5 i olika rum. men man kan också ha en fullt kaotisk grupp i åldrarna 2-4 på 14 barn med 2 lärare
Så tänk inte bara på att sänka barnantalet i en grupp. utan även öka personalantalet så att man inte fastnar i en 7/1 situation eller 14/2 situation... eftersom skulle en utav de två lärarna gå iväg med ett barn som behöver byta blöja t.ex. så blir en lärare ändå ensam med 13 barn... och DET håller inte i längden heller. däremot 2 på 13 kan funka. om en går iväg och byter blöja. i en (förskolegrupp alltså. )

Optimalt i en grupp om 14 2-4 åringar, torde det vara två förskollärare och en barnskötare.

  • Skapad 2019-10-28 18:26

Förskollärarens ansvar - en fråga i takt eller otakt?

Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi? Hur blev det? Klassiska frågor för förskollärare för att lyckas träffa rätt i undervisningen. Detta blogginlägg ger perspektiv på förskollärares ansvar utifrån aktuella händelser och nyheter.

I veckan har Kommunal sagt att de ska driva att barnskötare ska ha samma planeringstid som förskollärare. Förskollärare engagerade sig förra helgen i lärar- och förskoleupproret för att få en rimlig arbetsbörda.I Aftonbladet skriver en förskollärare att hon enbart vill arbeta i barngrupp eftersom hon upplever att all dokumentation kväver henne för den är bara till för att tillfredsställa andras behov. Dessa exempel visar att frågan om förskollärares ansvar är en fråga som är i otakt. Samtidigt hör jag på radion om Kristianstad som lyckats sänka sjuktalen med 20 % bland annat genom att tydligt schemalägga arbetslagsplanering och egen planering - en timme för barnskötare och tre timmar för förskollärare per vecka.

Förskolläraryrket är ett professionellt yrke. Den kommande läroplanen har 26 riktlinjer som anger förskollärares ansvar men ger inga befogenheter för de 26 ansvarsområdena. Liksom för andra kvinnodominerade professioner är därmed ansvaret gigantiskt medan befogenheterna är minimala, vilket leder till psykisk ohälsa och höga sjuktal. För Lärarförbundet är det en obalans som stat och huvudmän/arbetsgivare behöver ta ansvar för. Förskollärare lämnar yrket och förskollärartätheten minskar i allt snabbare takt om inget görs.

Organiserad tid för att planera, utvärdera och utveckla undervisningen behöver finnas i paritet med det ansvar vi har. Naturligtvis ska vi utifrån vårt gemensamma uppdrag planera tillsammans i arbetslaget, men förskollärare behöver enskild tid och tid med förskollärarkollegor för att hantera frågor som berör ansvaret. Dessutom behöver vi avlastning med alla kring-uppgifter så vi kan fokusera på omsorg, utveckling och lärande när vi är i barngruppen.

Den dokumentationshysteri som drabbat andra professioner har också drabbat förskollärarna. Läroplanen anger att förskollärare ska granska dokumentations- och utvärderingsmetoder så de uppfyller läroplanens krav. Lärarförbundet menar därför att förskollärare också ska ha befogenheter att själva utarbeta, eller välja dessa dokumentationsformer samt kunnat säga nej till pådyvlade verktyg som inte håller måttet i förhållande till vårt uppdrag. Hade det gällt idag hade kanske fler förskollärare varit friska, Kommunal begärt den planeringstid som barnskötare behöver och förskolläraren sluppit skriva om sin arbetssituation i Aftonbladet!

Balansen att #enaprofessionen och #fokusförskolan

Viktiga samtal med Centerpartiets Niels Paarup Petersen och Fredrik Christensson, Moderaternas Maria Stockhaus, Liberalernas Roger Haddad och Socialdemokraternas Roza G Hedin och Linus Sköld. Malin Tufvesson och undertecknad från Lärarförbundet.

Viktiga samtal med Centerpartiets Niels Paarup Petersen och Fredrik Christensson, Moderaternas Maria Stockhaus, Liberalernas Roger Haddad och Socialdemokraternas Roza G Hedin och Linus Sköld. Malin Tufvesson och undertecknad från Lärarförbundet.

I ett stort förbund som Lärarförbundet, faktiskt Nordens största lärarorganisation så är det hela tiden en balansgång. Styrkan i att hålla ihop, vara många, ena professionen och det personliga tilltalet när vi fokuserar på en skolform/medlemsgrupp.

Mitt fokus som förbundsstyrelse- ledamot och förtroendevald i Örebro lokalavdelning är att hålla ihop professionen, att stärka professionens villkor, att agera med vår politik i ryggen, att på alla sätt hålla fokus på antagen verksamhetsplan – det är just det arbetet som för oss närmare våra mål!

Fackligt arbete är och har alltid varit starkt och långsiktigt, påverkan genom dialog, genom debatt, genom möten och genom avtal. Allt detta tillsammans med vår viktigaste del – medlemsengagemang, gör skillnad!

När det gäller förskolans frågor och förskolans engagemang så har vi en starkt fokus, våra läns/regionsnätverk sprudlar av engagemang. Att kunskapsutvecklas tillsammans ser jag som den starkaste kraft ett fackförbund har. Att besöka dessa nätverk, vilket vi från förbundsstyrelsen ofta gör är makalöst energigivande. Vi lyssnar in och delar med oss av våra erfarenheter och påverkansförslag. Förutom det har vi ett referensorgan med spridning över landet som ständigt fyller på med inspel och kompetens.

De senaste tre veckorna så har jag tillsammans med Malin Tufvesson (Samhällspolitisk chef på Lärarförbundet) fört timslånga samtal med vardera C, M, S, L i Riksdagen. Vi har inte en enda gång släppt fokus på att arbetsmiljön i förskolan måste förbättras! Samtalen har utgått från vad medlemmar signalerar till oss, dels genom undersökningar men framför allt genom det personliga mötet ute i landet. Vi har även använt tiden till att göra inspel på punkterna i partiernas uppgörelse i Januariavtalet.

  • Barngruppernas storlek – förskollärartätheten - Den viktigaste frågan för att komma till rätta med arbetsmiljön. Vi ser gruppstorlekar som är långt ifrån riktmärkena som Skolverket anger. Barngruppernas storlek måste minska, och inte bara genom tillfälliga statsbidrag utan en långsiktig plan som säkrar en stabil arbetsorganisation. Det vi behöver lägga in i ekvationen är att mindre barngrupper innebär fler barngrupper, vilket gör att förskollärartätheten sjunker ytterligare. Vi tror ändå att det är den viktigaste faktorn för att behålla legitimerade förskollärare, locka fler till yrket och tillbaka till yrket. Kan Norge besluta om barngruppernas storlek och antal barn/personal i Stortinget så borde Sveriges Riksdag kunna göra detsamma.
  • Renodla uppdraget - Förskollärare måste få fokusera på undervisningsuppdraget och ha rätt förutsättningar att planera, utvärdera och utveckla sin undervisning. Förskolläraren måste ha rätt förutsättning att följa upp och utveckla utbildningen. Det måste ges möjlighet att implementera Lpfö18 på bästa sätt för att stärka kvaliteten och använda allas kompetens på bästa sätt.
  • Förskollärarutbildningen – Vi är djupt oroade över att antalet sökande till förskollärarutbildningen har sjunkit, att kvaliteten på utbildningen brister vid så många lärosäten och att andelen lärarledda timmar per vecka endast är ca 8. Det behöver utbildas fler förskollärare och starta varianter på arbetsintegrerad utbildning för förskollärare. Så fokus på att, med fortsatt hög kvalitet, skapa fler vägar fram till en förskollärarexamen.
  • Likvärdigheten – Vi har utifrån Skolinspektionens mätningar en stor variation när det gäller kvaliteten på förskolor i Sverige. Det forskningen beskriver ger en hög kvalitet är stabilt ledarskap, rektorer med rätt förutsättningar och arbetslagets utbildningsnivå. Vi har inte likvärdiga förutsättningar till förskolor, utan det finns förskolor som har under 10 % förskollärare och som ska ansvara för undervisningen. Förskolan måste därför vara med i satsningar på att stärka likvärdigheten, tex likvärdighetsmiljarderna. Karriärtjänster bör skapas där vi behöver stärka förskollärartätheten, med rätt förutsättningar och ett lönepåslag.
  • Obligatorisk språkförskola – En satsning på språkförskola kräver resurser för att säkerställa behöriga förskollärare, förutsättningar att planera, utvärdera och utveckla undervisningen. Allt språkstärkande arbete måste ske i samklang med att stärka modersmålet. Om barnen ska erbjudas utökad tid i förskolan så ska kvaliteten och bemanningen säkras först så att utbildningen blir kompensatorisk.
  • 10-årig grundskola – Lärarförbundet vill behålla förskoleklassen som den är i dag med förskollärare och grundskollärare med behörighet att undervisa. Vi vet att förskollärares kompetens spelar en viktig roll för undervisningen av 6-åringar. Om det ändå blir 10-årig grundskola så vill vi att förskollärare även i fortsättningen ska vara behöriga att undervisa det första året i grundskolan.

Pia Rizell, legitimerad förskollärare och ledamot i förbundsstyrelsen

Early Childhood Education & Care – The Nordic Way

När google avgör synen på förskolan i de nordiska länderna.

När google avgör synen på förskolan i de nordiska länderna.

Landat hemma och sorterat tankarna efter den nordiska förskole/barnhagekonferens som ägde rum i Oslo förra veckan. En konferens som startade som ett litet frö i en diskussion mellan de nordiska länderna om vårt goda rykte som är världsomspännande, men med en avsaknad av översatt forskning. Väl på plats, med ett omfattande program och representanter från 47 länder (alla världsdelar) så startade programmet med verksamhetsbesök för det som önskade. Dag 2 och 3 så varvades föredrag av forskare med panel- och cafédiskussioner.

Vad är det då som är så speciellt med den nordiska förskolan? En av de första bilderna som visades var hur träffbilden blir på google i de olika länderna. Vi vet att vi har ett rykte om vår svenska förskola som slår i topp, och det ska vi vara stolta över! Men som facklig organisation vet vi också att det under lång tid har skett på bekostnad av våra medlemmars hälsa, och det fortsätter vi att slåss för.

Det som knyter samman den nordiska förskole/barnhagetraditionen är framförallt barnsynen, barndomen ska präglas av lek, trygghet och glädje, våra styrdokument håller ihoptrygghet/omsorg/lärande som en helhet. Centralt är också fokuset på utevistelse, och viktigast att vi utvärderar och bedömer verksamheten och inte det enskilda barnet. Vi har eller är alla precis igång med revidering av läroplanen. Just runt hur våra läroplaner är uppbyggda i de nordiska länderna resonerade professor Iram Siraj UK, utifrån perspektivet att det visar på vad som ska uppnås med inte hur, det ska jag fördjupa mig mer i hur det skiljer sig utifrån andra länder i framförallt europa.

Det som särskiljer Sverige från övriga länder är undervisningsbegreppet, och det fick vi diskutera och förklara vid flera tillfällen.

När vi sammanfattade dag ett så var vi helt fyllda av lekens betydelse, barns rättigheter, men även hur viktigt det är att våga lyfta på stenar. Det gjorde docent Christian Eidevald (Göteborgs universitet) i sitt framförande, utifrån likvärdighet och lärarbrist. Just likvärdighet och lärarbrist gör att sjuktalen i svensk förskola skenar, och är därmed vårt mantra i varenda dialog med beslutsfattare på alla nivåer.

Professor Ellen Beate Sandseter fångade oss med ”Risky Play”. Hon bad oss titta tillbaka på vår barndom; Lekte ni ute varje dag? Lekte ni utan att vuxna var närvarande? Gjorde någon gång något som var förbjudet? Som till exempel höga höjder, hög fart, farliga ställen, sådant som ger kill i magen och känns ”funnyscarry”. Det gjorde i alla fall jag, och i samtalet efteråt kopplade vi direkt till Astrid Lindgren. Tänk Ida i flaggstången, Pippi på lina, Ronja och Birk över helvetesgapet – Astrid hon hade helt klart kunnat lägga ytterligare en titel till sitt CV.

Dag 3 hade vi en fortsatt stark uppställning av svenska forskare, samt utbildningsminister Anna Ekström som pratade om förskolans viktiga roll i den demokratiska utvecklingen, hon tryckte påimplementeringen av Lpfö 18 och att förskollärarbristen måste tas på största allvar. Förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand var en av deltagarna i ”fotöljdiskussionen”, hon lyfte såklart bristen på förskollärare och vad det medför i arbetsmiljön, vidare att förskollärare och ledare i förskolan alltid har haft ett starkt engagemang och drivit förskolans professionsutveckling, att förskolan har ett eget värde och lärande, och därmed är det som sker i förskolan inte bara är en grund för det som kommer sedan. Lite ordvitsigt, jag citerar JJÅ, ”ECEC – is not easy”, och jag kan bara instämma.

Det är just dessa två bilder som konferensen belyst som gör det komplext i svensk förskola. Den ena bilden som ofta nämns och mäts, vårdnadshavarna är så nöjda med sitt barns förskola, svensk förskola sticker ut och omtalas i hela världen för en hög kvalitet! Samtidigt så kommer larmrapport efter larmrapport att sjukskrivningstalen ökar och förskollärartätheten sjunker…

…och svensk förskola är både och, vi har förskolor med hög kvalitet och vi har förskolor med låg kvalitet , vi har förskolor där förskollärarna har rätt förutsättningar och vi har förskolor där förskollärarna helt saknar förutsättningar för uppdraget, , vi har förskolor med låga sjukskrivningstal och vi har förskolor med höga sjukskrivningstal, vi har förskolor med stabil personalgrupp och hög förskollärartäthet och vi har förskolor där det är precis tvärtom. Denna lista skulle kunna fortsätta, men nyckeln är ”likvärdigt” och ”rätt förutsättningar” och det kommer vi i Lärarförbundet inte att släppa fokus på!

Pia Rizell, legitimerad förskollärare och ledamot i förbundsstyrelsen

Förskola 21 del 1

förskola 21
Lärarförbundet har varit med och anordnat Förskola 21, som är en ny form av konferens där fokus ligger på inspirerande föreläsningar, intressanta möten och praktiska workshops i en härlig mix. Bland annat genomförde Lärarförbundet tillsammans med Christian Eidevald en workshop där Lärarförbundet ledde samtal i mindre grupper kring heta frågor om yrkesroller, utifrån förskollärares och barnskötares olika uppdrag och ansvar i undervisningen i förskolan (mer om detta i kommande blogginlägg). Som ledamot i Lärarförbundets referensorgan Förskola fick jag möjlighet att vara med och vill nu delge er alla lite av de lärdomar och tankar jag tar med mig från dagen.

Under dagen kunde man gå två spår: ”master/maker” för dem som arbetar med barn i förskolan och ”leader” för dem som arbetar med ledning och organisation. Flera kända namn fanns bland föreläsarna: Christian Eidevald, Anna Palmer, Marie Eriksson, Martina Lundström, Lena Edlund, Katinka Leo och Vesna Birkedal. Sedan fanns också en uppsjö av intressanta och inspirerande exempel från olika förskoleverksamheter.

Man kunde också ta del av flera olika utställare, se deras material och ställa frågor. Här är bilder från förskolor i Vaxholm där man arbetat med SEMLA och MINI-SEMLA (för de allra yngsta barnen):

förskola 21

Anna Palmer, docent verksam vid Stockholms universitet, berättade om forskningsprojekten SEMLA och STEAM. Hon började med att uppmuntra till att använda flera olika teorier och metoder i verksamheten och jämförde det med att gå in i ett konditori – smaka på många olika och välja lite av varje. Jag tror att det är lite så vi tänker i förskolan. Det är sällan man strikt följer en teori (även om det förstås finns exempel på det). Jag tror att man plockar lite russinen ur kakan och kombinerar utifrån vilken barngrupp man har, de individuella barnen som finns i barngruppen, vilket fokus man arbetar med och kanske också utifrån vad man vill uppnå. Man läser på och plockar det som känns rimligt och relevant. Det är ju detta som är den vetenskapliga grunden och jag vill slå ett slag för att avdramatisera den. Det ska inte kännas övermäktigt (eller bidra med extra stress) och det tycker jag att Anna Palmer förmedlade. Hon pratade också om pedagogisk dokumentation och värdet av att i dokumentation i barngruppen även kunna synliggöra och lyfta fram enskilda barn. Istället för att konsekvent benämna barnen som en grupp, så lyfter man fram att Kalle eller Samira sa det här eller kom med den här frågan. Ni vet ju att vi både ska dokumentera gruppen men också de individuella barnens utveckling och lärande, det ingår i vårt uppdrag, och detta kan då vara ett sätt att hantera det. Anna Palmer uppmanade också att rensa, radera och slänga mycket av de fotografier vi tar. Det blir lätt för mycket dokumentation och då drunknar man i det istället för att det används. Här kan man med fördel låta barnen vara med.

Katinka Leo och Christian Eidevald hade ett intressant samtal på scen där de diskuterade den nya (eller är det ”bara” en revidering?) läroplanen för förskolan. Det visade sig att det kunde vara lite både och. Ny läroplan för att det beslutade förslaget har fått ett nytt förordningsnummer i SFS (om det ”bara” varit en revidering hade det beslutade förslaget kopplats till det förordningsnummer som Lpfö98 har) och revidering för att det är det som regeringen begärde av Skolverket att skriva fram. De pratade också om skillnaden mellan att leda/bedriva och att finnas med i undervisningen. Här behöver diskussioner föras på alla förskolor om hur man konkret delar upp arbetsuppgifter, och om man inte gör det; hur säkerställer man att förskollärare kan leda undervisningen?

förskola 21

Christian Eidevald skickade också med en uppmaning att inte glömma att normer och värden är en viktig del i undervisningen. Det är lätt att man tänker att undervisning ”bara” handlar om ämnen som matematik, naturvetenskap eller språk, men värdegrundsaspekter är en del i den helhet kring omsorg, utveckling och lärande som förskolans verksamhet ska bygga på. Läser man definitionen av undervisning i skollagen står där också att undervisning innefattar kunskaper OCH värden.

Dagen avslutades med en mycket känslosam föreläsning av Stina Wollter. Jag blev själv väldigt berörd och tänker mycket på det viktiga uppdrag vi har att forma individer med positiva känslor kring sina kroppar. Hur pratar vi om vad vi äter och om våra kroppar (smala, tjocka, vackra, fula)? Borde vi inte förhålla oss mer som konstnären, med den konstnärliga blicken där alla kroppar handlar om former?

Stort tack alla som var med och skapade en fantastisk dag!

Stöd för FÖRSKOLAN i avtal och läroplan

Vi har olika förutsättningar, men vi kommer att få det att ske på varje arbetsplats!

Vi har olika förutsättningar, men vi kommer att få det att ske på varje arbetsplats!

Jag har aldrig känt så starkt att ett avtal är riktat till mig som legitimerad förskollärare. I #skolavtal18 ser jag möjligheter. Möjligheter hur det skulle kunna göra skillnad för arbetssituationen, skriver Pia Ritzell, ledamot i Lärarförbundets förbundsstyrelse i Förskolebloggen.

Jag har aldrig känt så starkt att ett avtal är riktat till mig som legitimerad förskollärare. När vi igår presenterade #skolavtal18, ett avtal som via medlare antogs av vår avtalsdelegation för SKL och LR´s förbundsråd så ser jag möjligheter. Möjligheter hur det skulle kunna göra skillnad för arbetssituationen i förskolan.

Redan i förhandlingsprotokollet och problemformuleringen så utgår utmaningarna från lärare i alla skolformer, från FÖRSKOLA till vuxenutbildningen. Att kompetensförsörjningsutmaningen måste arbetas med på både kort och lång sikt, som syftar till att minskad ohälsa. Tydliga formulerar pekar på arbete på arbetsplatsen, lokal, centralt och genom ett statligt ansvar.

Vidare i avtalstexten så beskrivs ett strategiskt arbete med fokus på lönestruktur. Det möjliggör en löneutveckling som premierar kompetens, särskilt ansvar och erfarenhet som bidrar till förbättrade resultat och bidrar till verksamhetens utveckling över tid. Denna fråga har varit aktuell vid så många arbetsplatser, - Måste jag byta huvudman för att få upp min lön?

Åläggs är en stark och tvingande formulering.

Lokala parter ÅLÄGGS ett särskilt uppdrag att stärka sitt arbete för att trygga kompetensförsörjningen. Åläggs är en stark och tvingande formulering. Detta med fokus på arbetsmiljö, arbetsorganisation, arbetstid och lönebildning. Jag ser det som vår tids viktigaste fråga hur fler ska bli och förbli mina kollegor. Hur ska vi annars säkra likvärdigheten, glädjen i yrket och en bra start för varje barn - Sveriges framtid!

Jag ser det som vår tids viktigaste fråga hur fler ska bli och förbli mina kollegor.

Det centrala parterna vill särskilt peka på vikten av:

  • Att skol-OSA bedrivs systematiskt på varje arbetsplats, med formulerade mål för att förbättra arbetsmiljön.
  • Att man på varje arbetsplats finner praktiska metoder för att åskådliggöra arbetsinnehåll och balans i den enskilde medarbetarens uppdrag.
Två riktigt viktiga nycklar som verkligen kan göra skillnad

För mig blir detta två riktigt viktiga nycklar som verkligen kan göra skillnad, och ja det står redan i lagen och är förstärkt i föreskriften sedan 2015, men den är fortfarande en hyllvärmare och inte det viktiga verktyg det skulle kunna vara.

Jag har det senaste åren ofta fått frågan om arbetsinnehållet, prioriteringar samt balansen av arbetstiden. Det är bristen på detta som visas i det höga sjukskrivningstalen. Att det sker på varje arbetsplats och med metoder som fungerar just där samt kravet på uppföljning kommer att vara avgörande.

Det finns ingen avsikt att lägga detta i knäet på något ombud eller medlemmar på arbetsplatsen, det kommer att finnas stödmaterial och arbetet kommer att ske tillsammans och med ett gemensamt ansvar.

Vi måste ta avstamp i tillit och förtroendeskapande arbete för att stärka arbetsmiljön i svensk förskola. Vi måste se helheten och knyta ihop skrivningar i detta avtal med det förstärkningar av förskollärares ansvar för undervisningen i läroplanen för att tydliggöra arbetets innehåll och använda vår specifika kompetens på ett klokt sätt. Ett sätt som både bromsar arbetsbelastningen och samtidigt utvecklar professionen.

Jag hoppas DU vill vara med på den resan?

Pia Rizell legitimerad förskollärare och ledamot i förbundsstyrelsen

Hur stora är egentligen barngrupperna i förskolan?

Efter skolverket presenterade den årliga statistiken på barngruppernas storlek som visade en minskning så ifrågasattes siffrorna av många som arbetar i förskolan. Det är allvarligt om siffrorna inte ses som trovärdiga.


Under våren presenterade skolverket den officiella statistiken för storleken på barngrupperna i förskolan. Deras statistik baseras på uppgifter som huvudmännen rapporterar in i oktober varje år.

Enligt skolverkets statistik har barngrupperna sedan 1992 inte varit så små som nu. Skolverkets senaste statistik visar att det gick i genomsnitt 15, 3barn i en barngrupp 2017 jämfört med 15.9 barn 2016 och ett snitt på 16.7 barn 2015.

Många av våra medlemmar höjde på ögonbrynen och tyckte sig inte alls känna igen siffrorna och i facebookgruppen ”förskoleupproret” framkom ifrågasättande och kritik mot siffrorna. När dessutom skolhuvudmän gör som beskrivs i länkad artikel så kommer vi hamna helt snett i vad som ska anses vara en barngrupp eller ej och kritiken mot statistiken kommer öka. https://mitti.se/nyheter/barngruppers-ifragasatts-personal/?omrade=liljeholmenalvsjo

Den fakta som skolverket presenterar baseras på de siffror som respektive förskola rapporterar in. Det som de har att rapportera in är hur många barn som är inskrivna grupperna i verksamheten i oktober. En barngrupp är den grupp som barnen vistas i huvuddelen av sin tid.

Regeringen skjuter till pengar i riktade statsbidrag för att minska gruppernas storlek vilket är positivt och vi tror att det är det som börjar få genomslag i statistiken, men vi tror att många inte märker av förändringen då det går att få bidrag för att skapa fler mindre grupper på samma förskola trots att antalet avdelningar inte ökar. Så här skriver skolverket i instruktionen: ”Det går att minska barngrupperna på olika sätt. Antingen har ni färre inskrivna barn eller så skapar ni fler barngrupper på förskolan. Om ni skapar fler barngrupper kan ni öka det totala antalet barn på förskolan så länge den genomsnittliga storleken på barngrupperna minskar.” Det innebär att en förskola med 4 avdelningar under huvuddelen av en dag kan ta några barn från varje avdelning och skapa en ytterligare barngrupp som genomför aktiviteter och utflykter och i statistiken så får den förskolan då 5 grupper med färre barn men i samma lokaler som är byggda som fyra avdelningar. Det kan även vara så att tillgång till verksamhetsnära vaktmästare, städ och kök minskat samtidigt som det blivit svårare att få erfarna, kompetenta vikarier. Det sammantaget gör att arbetsbelastningen upplevs tyngre och barngrupperna känns för stora.

Det är självklart positivt om barnen får vistas i grupper med färre barn, men det får inte bli en organisation som är otydlig eller ohållbar. Risken med att göra på det här sättet är att den ”femte” gruppen endast finns när all personal finns på plats.

För barn, medarbetare och föräldrar är det viktigt att det är tydligt vad som är en barngrupp på samma sätt som det ska vara tydligt vad som är en förskoleklass eller skolklass.

En ytterligare faktor som påverkar barngruppernas storlek är att föräldrar väljer att skriva in sina barn i förskolan under hela året. Det gör att grupperna är som minst under hösten då statistiken samlas in och ökar därefter under hela läsåret för att vara som störst i juni. Det beror på att huvudmännen har svårt att få fram ytterligare lokaler och medarbetare under året, och då väljer att öka gruppernas storlek för att alla barn ska få sin lagstadgade förskoleplats i tid.

För att säkerställa att de siffror som skolverket redovisar kommande år stämmer så behöver Lärarförbundet ge stöd till de lokala fackligt förtroendevalda att kunna vara delaktiga och kontrollera siffrorna när de redovisas. Vi tror det är nödvändigt då det är problematiskt om officiell statistik börjar ifrågasättas och det sprids en känsla av att både kommuner, skolverk och regeringen vill frisera siffrorna för att få det att se bättre ut än vad det egentligen är. Det måste vara utom rimlig tvivel att alla på förskolan är helt säkra på vad som är en barngrupp och att det är just de siffrorna som redovisas i statistiken.

Förskolans dag – en dag att fira!

Engagemang

Tredje torsdagen i maj, en stark tradition att fira och lyfta förskolan! En dag som på de flesta håll planeras med ett festligt innehåll! En dag då vi visar upp vår verksamhet och öppnar upp dörrarna för nära och kära. Det är så otroligt viktigt att vi sparar på guldstunder, att vi lyfter det som ger glädje – glädjen att vara medskapande när barnen tar sig an nya utmaningar.


Förändrad roll

När jag träffar medlemmar på förskolor idag så pratar många om den legitimerade förskollärarens förändrade roll. Vi har i skolverkets statistik sett att många som arbetar inom förskolan idag helt saknar utbildning, många av våra medlemmar saknar också kollegor med rätt behörighet och därmed ingen att dela ansvaret med. Jag har träffat erfarna förskollärare som säger, det är tur att jag har min erfarenhet att falla tillbaka på när arbetsorganisationen inte håller. Det är just det som är den svaga länken, arbetsorganisationen på våra förskolor är på många ställen skapad när vi hade mindre barngrupper, tajtare öppentider, högre utbildningsnivå, tillgång till vikarie m.m. Bara de senaste veckorna har jag flera gånger fått berättelser till mig om att schemat för planering och reflektion fungerar – när alla kollegor är på plats. Idag ser inte verkligheten ut så! Vi måste få till en struktur som håller utifrån styrdokumenten, som skapar möjlighet att både planera, utvärdera samt utveckla sin undervisning.


Påverkansarbete runt läroplan och avtal

Lärarförbundet har på flera olika sätt påverkat för att i samband med revideringen av läroplanen flytta fram diskussionen till att handla om rätt saker. Vi måste få en tydlighet, och verkligen använda den kompetens som finns i arbetslaget på bästa sätt. Vi valde att skriva våra åsikter tillsammans med Kommunal till utbildningsdepartementet inför beslutet, som vi hoppas kommer innan regeringens sommaruppehåll. Vi har även haft kontakt med enskilda politiker och förskoleforskare för att tillsammans trycka på i rätt riktning.

Nu ligger vårt kommunala avtal i medlarnas händer och vi ska med gemensam kraft göra förflyttningar i rätt riktning! Vi har många fler steg att ta, och vi ska ta dem!

Vi i förskolan är oerhört viktiga, vi är en del av nästan varje barns barndom, vi väcker lusten att lära, vi ger trygghet och omsorg, vi stöttar och stärker koder för samspel. Vi har förmågan att se det stora i det lilla – förmågan att växa i samspel både med kollegor och med barnen!

Var stolt idag firar vi inte bara förskolans dag, utan också 100 år!

Pia Rizell Legitimerad förskollärare och ledamot i förbundsstyrelsen


Genom en likvärdig förskola kan vi ge alla barn samma chans!

Vi vet att en bra förskola bidrar till en bättre start för barnen i utbildningssystemet, en effekt som håller i sig långt upp i åldrarna. Förskolan är viktig och spelar stor roll i barns utveckling och lärande. I förskolan lägger vi grunden för det livslånga lärandet!

Därför är det oroande att vi ser så stora skillnader mellan huvudmän och mellan förskolor, skillnader som kommer att medföra att barn får med sig kvalitativt olika erfarenheter. Några barn kommer få med sig mycket medan andra kommer få med sig betydligt mindre.

Verkar kompensatoriskt

Likvärdighet är ett ord som förekommer ofta i den politiska debatten idag. Förskolan är en betydelsefull del i en likvärdig skola för alla elever, eftersom en bra förskola skapar goda förutsättningar för lärandet i skolan, för alla barn.

Vi vet till exempel att en god förskola verkar kompensatoriskt kring de aspekter som motverkar likvärdighet för elever: social tillhörighet, migrationsbakgrund och vårdnadshavares utbildningsnivå. Likvärdighet handlar alltså inte om att alla ska få precis samma utan att alla ska få utifrån behov. Det betyder inte att barn som haft tur i livets lotteri inte behöver en förskola av god kvalitet, utan det betyder att vissa barn i ännu högre grad behöver förskolans goda verksamhet där utbildade förskollärare och barnskötare skapar goda förutsättningar för barnen.

Viktigt med utbildad personal

Utbildad pedagogisk personal, både förskollärare och barnskötare, i förskolan är viktigt för våra minsta samhällsmedborgares utveckling och lärande. Barnskötare och förskollärare är viktiga arbetsgrupper med olika uppdrag och ansvar i förskolan. I dagens förskolor ser vi dock att förskollärartätheten skiljer sig mycket mellan huvudmän men också mellan förskolor. Ju svårare det blir att rekrytera förskollärare ju oftare tvingar man fram ”kreativa lösningar” för att komma åt problemet med förskollärarbristen. Förskollärare har flera specifika ansvarsområden och är den yrkesgrupp som undervisar i förskolan.

Förskolläraren ska bedriva undervisningen

Enligt skollagen är det endast legitimerade förskollärare som får bedriva undervisning. "Bedriva" är kanske inte ett ord man använder i vardagligt språk, så vad menas egentligen med det? Om man kollar efter synonymer för ordet bedriva så hittar man exempelvis utöva, idka, syssla med, ägna sig åt, driva, arbeta med och sköta. För mig klargör de här synonymerna att bedriva innefattar en handling, ett görande som är någonting annat än att bara ansvara för något.

Jag vet att bedriva tolkas på olika sätt. Några menar att det innebär att förskolläraren ansvarar för den undervisning som genomförs (där då alltså både barnskötare och förskollärare undervisar tillsammans med barnen) och liknar det vid hur man resonerat kring utvecklingssamtalen. Som bekant är det enligt läroplanen förskolläraren som ansvarar för att samtal förs med vårdnadshavare kring barns utveckling och lärande, men i praktiken innebär det ofta att man tillsammans i arbetslaget planerar utvecklingssamtalen som sedan både barnskötare och förskollärare genomför. Lärarförbundet tolkar bedriva i enlighet med det som står i skollagen; att det är förskolläraren som undervisar. Här är Kommunal och Lärarförbundet eniga, och Kommunal formulerar det så bra tycker jag: ”barnen möter barnskötare vad gäller omsorg, utveckling och lärande och de möter förskollärare i undervisning”.

Bristen skapar stora problem

Hur kan man då som legitimerad förskollärare mäkta med att bedriva den undervisning som ska ske? Kanske är det så att man är ensam förskollärare på sin avdelning eller kanske rent av ensam på två avdelningar. Bristen på förskollärare är något som vi ser ökar, så detta kommer troligtvis att bli allt vanligare. Hur ska man som förskollärare orka med allt det ökade ansvar som uppdraget innefattar?

Vi på Lärarförbundet menar självklart att rätt förutsättningar måste skapas och ges till förskollärare. Här handlar det om att få tillräckligt med planeringstid, att få möjlighet att träffa andra förskollärare för pedagogiska diskussioner och reflektioner tillsammans, att ansvara för ett överkomligt antal barn i barngruppen och kanske också att sortera bort uppgifter som inte behöver prioriteras utifrån det pedagogiska uppdrag som man har.

Rätt förutsättningar för förskollärare att ge barnen den undervisning de har rätt till skapar en likvärdig förskola där alla barn får samma chans!

Läs gärna den likvärdighetsagenda som Lärarförbundet skrivit tillsammans med LR och LO.

​Världens bästa yrkesval, men inte alltid

Glimmande guldstunder!

Glimmande guldstunder!

I år uppmärksammar vi att förskollärare organiserat sig i 100 år. I 100 år har vi brunnit för vårt yrke och kännetecknet har varit ett starkt engagemang! Engagemanget finns nu också men med fokus på arbetsbelastning, att glädjen minskar och att förskollärare och förskolechefer blir sjuka på jobbet.

Jag har under ett flertal veckor följt och läst berättelserna som delas under hashtagen #pressatläge och känner igen situationer och citat:

“Jag har bara arbetar 5 år som förskollärare men känner redan nu att jag måste fundera vad jag ska arbeta med "se" för det finns inte en chans att jag kommer orka i så många år till inom detta yrke. Jag har själv småbarn hemma och när jag kommer hem efter en arbetsdag har jag ofta huvudvärk, är blöt i svett och vill bara sova”.

“När man har flera olika styrdokument att följa och tar sitt arbete på allvar, kan det inte se ut som det gör idag. Jag orkar inte leva upp till mitt uppdrag. Jag orkar inte känna mig misslyckad, jag orkar inte jobba över, jag orkar inte ställa upp och jag orkar inte att ha för dåligt betalt för mitt arbete”.

Forskare bekräftar bilden

Under helgen gick flera av Sveriges forskare inom förskolan ihop och skrev en debattartikel i Sydsvenskan om situationen i förskolan. Samtalen med oss fackliga företrädare handlar allt oftare om arbetsmiljön och kontakt med försäkringskassan och företagshälsovården. Vi är alltså många som delar bilden!
Skolinspektionen som granskat förskolan under ett par år, trycker på att förskolan drar isär. Likvärdigheten minskar, och vi ser att förskollärartätheten som är så viktig för kvaliteten sjunker. Förskollärare som arbetar som arbetar utan behöriga kollegor vittnat om en ohållbar situation. Antalet som är anställda i förskolan som helt saknar utbildning fortsätter att öka.


Nu ska vi påverka!

Det känns väldigt, väldigt mörkt….men även hoppfullt. Vi är mitt i en avtalsrörelse och har en valrörelse framför oss så chansen att påverka är stor! Vi behöver stå upp på varje arbetsplats, prata med vår närmaste chef, göra handlingsplaner för att förbättra arbetsmiljön, kontakta skyddsombud och huvudskyddsombud och vi måste göra det tillsammans!

I förskolan - barnens första skola så läggs grunden! Grunden behöver vara stabil om vi ska skapa framtid! Berättelsena måste återigen handla om guldstunderna, det behöver glimma som att titta upp mot Vintergatan en stjärnklar kväll!

Pia Rizell, legitimerad förskollärare och ledamot i förbundsstyrelse