Lärarförbundet

Förskollärare driver utvecklingen av förskolan!

Förskollärare i Göteborg diskuterar utkastet av läroplanen.

Förskollärare i Göteborg diskuterar utkastet av läroplanen.

Förskollärare har i alla tider varit med och drivit på utveckling och kvalitet i förskolan, därför blev vi väldigt förvånade att inte fler tog chansen att svara på den första enkäten runt läroplanen på Skolverkets webbplats. Nu finns en ny möjlighet.

Sedan förskolan blev en del av utbildningssystemet har det gått snabbt, både när det gäller förskolans utveckling med läroplansrevideringar, legitimation och förutsättningar för uppdraget. Att även förskollärarbristen har slagit hårt på svensk förskola är ingen överdrift, det sliter när förskollärartätheten sjunker. Dessutom har vi idag en förskola i Sverige som har enormt stora utmaningar och bristande likvärdighet.
Lärarförbundet hade länge varnat för förskollärarbristen och har även förslag på vad som behöver tillföras för att stärka attraktionskraften för yrket.
  • Höj lönerna för att rekrytera och behålla förskollärare
  • Organisera för goda förutsättningar och arbetsvillkor
  • Värna uppdraget och rensa bort uppgifter som inte ingår i uppdraget
  • Anpassa barngruppernas storlek efter riktlinjerna
  • Kompetensutveckling som stärker uppdraget
  • Möjlighet för karriärvägar
  • Lägg resurser på barn med behov av särskilt stöd
  • Anpassa antalet medarbetare per förskolechef för att möjliggöra ett nära och hållbart ledarskap
Forskning (Pramling, Williams, Sheriadan) har visat att det som gör skillnad för kvaliteten är arbetslagets kompetens. Med det i fokus så måste varje huvudman säkerställa förskollärartätheten och ha en långsiktig plan för det. Vi ser att vissa huvudmän har tagit frågan när det gäller förutsättningar för uppdraget och därmed arbetsbelastningen på största allvar. Dessa huvudmän har tecknat avtal och skapat förutsättningar för pedagogisk utvecklingstid. Vi ser även exempel på huvudmän som utvidgat statliga satsningar att även omfatta lärare i förskolan t.ex. förste förskollärare och lokala lärarlönesatsningar.
I samband med läroplansöversynen som pågår som bäst så handlar det om att påverka rätt saker, ord som utbildning, undervisning och omsorg ska definieras. I läroplanstexten behöver det skrivas in att huvudmännen ska ge förskolechefen organisatoriska förutsättningar, samt att förskolechefen ska ge detsamma till förskolläraren.

Svara på Skolverkets enkät här.

Läroplanen kommer efter en remissomgång vara klar ungefär samtidigt som vi förhoppningsvis tecknar ett nytt avtal inom det kommunala området och kanske med ett skohorn fått med förskolan i några av det statliga satsningarna! Vi måste tillsammans kliva fram!
Professionen ska ha inflytande över läroplanen, och det krävs att vi intar det utrymmet! Vid förra enkätomgången så var det endast 27 % av de som svarande som var förskollärare, det får vi tillsammans se till att ändra på fram till den 19 november. Nu ska läroplanens andra del ”Mål och riktlinjer” genomlysas och här ligger bl.a förskollärares och förskolechefers ansvar.
Nu forsätter vi att vara navet i utvecklingen av förskolan!

Pia Rizell, Anna-Mia Nilsson, Sandra Asp Axelsson

Legitimerade förskollärare och ledamöter i förbundsstyrelsen


Lika men ändå så olika..

Jag valde att berätta och förändra

Jag valde att berätta och förändra

För några veckor sedan fick jag fick jag frågan av en förskollärarstudent om jag får gå på fortbildning. För en förskollärarstudent är frågan såklart relevant, de är mitt i utbildning och läser forskning och vill veta om de kommer få fortsätta utvecklas på detta sätt även efter utbildningen. Jag började tänka min egen möjlighet till fortbildning under mina fyra år som förskollärare och hur den har förändrats.

Min förskolekarriär började i Stockholms innerstad. Där ställde barnens anhöriga höga krav på förskolan och var pålästa och engagerade. De ville veta hur vi arbetade med genus, vad matematik på en yngrebarnsavdelning innebar och hur de på bästa sätt kunde stimulera sina barns språkutveckling hemma. Detta innebar att alla i personal behövde vara uppdaterade och kunna förklara och motivera våra pedagogiska val, jag älskade det. Personalen blev ofta skickad på fortbildning och vi fick även ut förslag på frivilliga utbildningar på arbetstid och kvällar flera gånger per termin.

Efter drygt två år började jag arbeta på en förskola i ett mindre samhälle utanför en mellanstor stad. På denna förskola var barnens anhöriga intresserade av att höra om barnen hade haft det roligt under dagen. Vi i arbetslaget fick knappt några frågor om våra pedagogiska val utan fick försöka hitta vägar för att förklara att vi arbetar med pedagogik och vad det innebär. Nöjda och trevliga anhöriga med massor av kärlek till sina barn, men som inte visade något större intresse för våra styrdokument eller våra pedagogiska val.

När jag arbetat ett halvår på min nya arbetsplats kände jag att jag saknade att prata pedagogik med föräldrar på ett djupare plan. Jag saknade att gå utbildningar med kollegor och att fyllas med idéer om hur man kan utveckla verksamheten. Jag saknade också påtryckningar från pedagogiska ledare som ifrågasatte och uppmuntrade oss i vårt arbetssätt, och på det sättet fick oss att utvecklas. Jag gick till min nuvarande chef och sa att jag behövde bli mer utmanad. Att jag inte tyckte det var lika roligt att jobba som förskollärare när jag var längre ifrån ständigt analyserande och utveckling. Chefen förstod mig och tog min önskan på allvar. Jag fick nya uppdrag, fick gå på fortbildning, fick vara med och starta en ny avdelning, jag fick även vara med och utbilda personalen på de fem förskolorna i det lilla samhället i genuspedagogik och jag fick möjligheten att vara med i Lärarförbundets referensorgan för förskolan.

Det jobbar många olika typer av människor i förskolan som trivs med många olika typer av arbetssätt. För mig passade ett högre tempo rent utvecklingsmässigt bra medans andra föredrar en lugnare takt – och vi alla behövs. Det behövs folk i förskolan som stannar upp i förändring och undrar varför och hur vi ska göra på bästa sätt, och det behövs folk som driver på så att vi kan föra förskolans utvecklig framåt.

Lärareleven som undrade över hur mycket fortbildning jag får fick svaret att jag inte har tillgång till lika mycket nu. Det finns inte lika mycket utbildning att tillgå i den mindre stad där jag nu arbetar, jämfört med där jag var förut. Ska jag och mina kollegor på utbildning idag innebär det ofta att vi behöver vara borta heldagar istället för att gå på en kvällsföreläsning. Mitt första steg var att tala med facket för att få hjälp och stöd. Jag fick tips om vad jag kunde säga till chefen och vad facket kan erbjuda för utbildningar. Förutsättningarna är olika på olika arbetsplatser men oavsett vad du behöver för att kunna göra ett bra jobb så finns det möjligheter att förändra.

Var med och påverka utformningen av omarbetad Lpfö!

Starta ett samtal på förskolan om den nya läroplanen, var med och påverka via Skolverkets hemsida. Lärarförbundet är också med och framför förbundets politik som en av de viktigaste remissinstanserna.

Lärarförbundet vill ha en tydlig läroplan som ger barn rätt till en förskola med hög kvalitet. Den viktigaste kvalitetsfaktorn är tillräckligt många förskollärare samt att barngruppen håller en rimlig storlek och sammansättning.

Därför är det viktigt att läroplanen är glasklar kring förskollärares ansvar, och att huvudman och förskolechef är tydlig i vilka befogenheter förskollärare har utifrån sitt ansvar på den enskilda förskolan. Inte sällan läggs det stort ansvar på förskollärare men den får inga befogenheter att utöva sitt ansvar. Genom enkäter kan Lärarförbundet visa att ju färre förskollärare desto otydligare blir förskollärarens roll på en förskola. Det borde vara tvärt om.

Därför ger sig inte Lärarförbundet förrän de organisatoriska förutsättningarna blir inskrivna i läroplanen. Det ska klart framgå att huvudmannen ansvarar för att det avsätts reflektionstid för dokumentation, utvärdering och utveckling. Det vill säga pedagogisk utvecklingstid. Det borde stå inskrivet i samtliga läroplaner, och det är läge att Lpfö visar vägen i denna fråga.

Utbildning och undervisning har använts sparsamt i förskolan, även om det finns flera exempel långt tillbaka i tiden där man pratat om undervisningen för de yngsta barnen. Det är dags för förskollärare att börja använda ett ord för sitt professionella arbete. Lärarförbundet har inte hittat något bättre än undervisning och har därför inte bara välkomnat utan drivit på att det är så förskollärares yrkesutövning ska benämnas. Förskollärare undervisar medan barn lär och utvecklas i förskolan.

Undervisning kommer till uttryck på lite olika sätt beroende vilken typ av lärare och skolform det gäller. Därmed är det naturligt att förskollärares undervisning ska ha sin grund i förskolans tradition, men också utvecklas framåt. Därför är det välkommet att alla förskollärare - både de som undervisar i förskolan, forskar eller som jag har övergripande funktion i en kommun funderar tillsammans i olika forum och medier kring utbildning och undervisning. Det krävs för att vi ska få en ny bra läroplan för förskolan.

Här kommer mitt bidrag!

Jag tänker att läroplanen behöver vara ett stöd för att förstå vad som är undervisning inom ramen för utbildningen. Om utbildningen är helheten när barnen vistas på förskolan kan man kanske tänka så här om utbildning:

Förskolans utbildning ska upplevas som trygg, rolig och lärorik av barnen, locka till lek och aktivitet samt ge möjlighet till vila och avskildhet. Utbildningen ska ge stort utrymme för barns egna intressen och initiativ, men samtidigt utformas utifrån barnens rätt till en allsidig utveckling.

Det betyder att personalen ska finnas till, se till så att samhällets normer och värden upprätthålls, att ingen diskrimineras, att det är tryggt och säkert samt att miljö och material är tillgängligt. I den ramen kan barn bland annat leka, utforska, undersöka, vila utan att bli jagade med observationsblock eller utmanande frågor. Jag ser fullt av sådana stunder i förskolan idag – det är inget konstigt eller nytt.

Om undervisningen är de tillfällen då interaktionen är intensiv mellan barn, förskollärare och övrig personal, och att den interaktionen går ut på att utmana barnen och deras förmågor mot målen kan man kanske tänka så här om undervisning:

Undervisningen ska bedrivas i riktning mot läroplanens (strävans)mål och planeras så att omsorg, lärande och utveckling bildar en helhet. Förskolans undervisning kännetecknas av att den mer tar sin utgångspunkt i barnens erfarenhetsvärld, tankar och idéer än på det sätt som samhället sorterar kunskap. Undervisningen kan uppstå och genomföras spontant eller utgöras av planerade aktiviteter och ska bedrivas utspritt över dagen. En viktig del av undervisningen är förskolans omsorgs- och rutinsituationer, tematiska arbete, skapande samt lek.

I förskolans vardag och i förskolans närmiljö finns förutsättningar för allt det som läroplanens mål anger. Det handlar om att både ha planerade aktiviteter och fånga och ta tillvara tillfällena. Jag tror inte på en undervisning som sker mellan bestämda klockslag, eller enbart utövas vid samlingen. Jag misstänker att jag delar synen med nästan alla andra förskollärare. Däremot tror jag på en förskola där förskollärarna kan skilja ut undervisningen från resten av utbildningen. Det är inte bara en läroplansfråga utan också en arbetsmiljöfråga.

Jag ser fullt med sådana undervisningssituationer idag. I små samtal vid påklädning och handtvätt. Måltiden är ett ypperligt exempel på undervisning om barn utmanas kring språk och begreppsförmåga, motorik eller sin empatiska förmåga genom att hjälpa dem att samsas om den mat som finns på bordet. Men jag ser också samling med sång, dans och drama och organiserade lekar eller lekar där personalen deltar för att barn ska utveckla sin lekförmåga eller förståelse för det som leken handlar om. Det är inget konstigt eller nytt.

Hela utbildningen ska omfattas av ett systematiskt kvalitetsarbete, men tyngdpunkten ska ligga på undervisningen.

Jag vill ha en läroplan som omsluter omsorg, lek, lärande och utveckling i så väl hela utbildningen som i undervisningen. Precis så som skollagen beskriver förskolans uppdrag.

Tack för idag. Greppa ett tillfälle för att samtala med kollegor och arbetskamrater. Svara på Skolverkets frågor under hösten. Vi är en aktiv del av lärarkåren, vi förskollärare och driver vårt yrke framåt. Det kännetecknar en profession!

Kent Roslund, förskollärare och medlem i Lärarförbundets referensorgan för förskolan

Stolt förskollärare utan förutsättningar att vara professionell

Äntligen! Malmö stad har lyssnat på förskollärarnas krav om förutsättningar att bedriva undervisning.

År 2008 intensifierades mitt fackliga engagemang. Jag hade börjat som förskollärare i kommunal verksamhet och insåg att i min roll som lärare i förskolan saknades förutsättningar att utföra det statliga uppdraget och därmed kunde varken min eller mina kollegers kvalificerade yrkeskompetens nyttjas fullt ut. I den verksamhet jag mötte, lyste kontinuerlig uppföljning, utvärdering och utveckling med sin frånvaro. Förskolans befattningar med olika utbildningsbakgrund var otydliga i praktiken, vilket fick till följd att förskollärarnas högskolestudier nästan uteslutande användes i ett görande utan tid för att reflektera över barnens lärprocesser, utbildningsmiljöns utformning eller för att utveckla undervisning och utbildning.

Ohållbar arbetssituation

Som stolt förskollärare var arbetssituationen fullständigt ohållbar, en upplevelse som jag delade med flertalet av mina förskollärarkolleger, en upplevelse av ambitionsfrustration som om den får fäste kan ge ödesdigra konsekvenser för den enskilde och för samhället i stort.

Lärarförbundet och Lärarförbundet Malmö som sedan tidigt sjuttiotal arbetat för förutsättningar i förskolläraryrket fångade mitt intresse för professionsfrågor genom bland annat Lärorik förskola och hoppet om förändring fick näring.

Lärarförbundet har uppvaktat Malmö stad

Jag minns min otålighet över droppen som skulle urholka stenen och önskade många gånger att trycket på vattenstrålen kraftigt skulle öka för att snabbare uppnå resultat, men med tiden blev jag både klokare och mer uthållig, vilket skulle visa sig ge önskat resultat.
Lärarförbundet Malmö har uppvaktat Malmö stad i ett otal former och vi har mött oändligt många tjänstemän och politiker i dialog då vi fört fram våra krav på förutsättningar som står i paritet till vårt kvalificerade uppdrag. Och äntligen har det gett resultat. Ett kollektivavtal har undertecknats som ger förskollärare fem timmars schemalagd verksamhetsutvecklingstid per vecka från och med den 1 september 2017.
Och det är bara början, vi har i Malmö en kommunal arbetsgivare som inser värdet av att satsa på förskollärare för att behålla och rekrytera, en förutsättning för att visionen om Barnens bästa förskola ska kunna realiseras. Idag har vi gott hopp om att framtidens förskola kan erbjuda förutsättningar att bedriva undervisning som motsvarar de som finns för lärare i övriga skolformer.

Schemalagd tid för verksamhetsutveckling

Med Malmö stad som arbetsgivare har varje förskollärare sedan 1 september 2017 fem timmars schemalagd tid för verksamhetsutveckling per vecka, kollektivavtal har undertecknats, tydliga riktlinjer har utformats och verksamhetsutvecklingstiden är kopplad till förskollärarens huvudsakliga uppdrag vilket ger förskollärare mandat att disponera tiden utifrån uppdragets komplexitet och förskollärares behörighet att bedriva undervisning.

Vi behöver fortsättningsvis bevaka:
- att arbetsbelastningen inte ökar i samband med att verksamhetsutvecklingstid schemaläggs,
- att den inre organisationen förändras för att bli kompatibel med förändrade förutsättningar,
- att antalet barn i barngrupperna minskar,
- att andelen förskollärare ökar och
- att förskolan får de resurser som krävs för att utveckla undervisning och utbildning samtidigt som barnens säkerhet kan garanteras.

Äntligen

Jag vill ingjuta hopp i alla er som fortfarande väntar på att stenen ska urholkas, håll ut! Stenen är inte bara urholkad i Malmö, den är även satt i rullning och kan ge positiva effekter för fler förskollärare i Sveriges kommuner.

Äntligen!
Malmö stad har lyssnat på förskollärarnas krav om förutsättningar att bedriva undervisning, Malmö har tagit första steget.
Sveriges kommuner, följ Malmös exempel!

Hur ser det ut i landet? Hur kan vi tillsammans arbeta strategiskt för att få ett centralt avtal som säkerställer pedagogisk utvecklingstid för Sveriges alla förskollärare i både kommunal och enskild verksamhet?

Mentorskap viktigt som ny lärare i förskolan

Introduktion i yrket viktigt

Introduktion i yrket viktigt

Att få ett genomtänkt introduktionsår tillsammans med mentor under första året minskar risken för sjukskrivning och risken för att man som ny lärare lämnar yrket.

Häromdagen öppnade jag vår förskola klockan 6.30 på morgonen. Rutinen hos oss är att jag är själv på öppningsavdelningen fram till klockan sju då en kollega kommer och löser av mig. Då tar jag med mig barnen till den fritidsavdelning där jag arbetar för närvarande. Just efter jag börjat mitt arbetspass så ringer den kollega som ska komma och byta av mig klockan sju. Kollegan har feber och kan inte komma till arbetet. Kollegan frågar mig om hon ska ringa vikarie, men jag sa att det ska inte du behöva göra som sjuk. Vi ska klara att lösa det. Att öppna ensam på en avdelning, ta emot nya barn som ibland är svåra att trösta och samtidigt få veta att den som ska komma och lösa av dig är sjuk kan kännas väldigt stressigt för många.

För mig som arbetat i 25 år i förskola, fritidshem och skola så kändes det inte som en stor grej. Jag har varit med om liknande situationer många gånger och vet vad som behöver göras. Jag gjorde ett snabbt överslag kring läget på huset och kände att jag hade full koll. Klockan sju kunde en annan kollega som börjar ta mina barn en stund så kunde jag stanna på öppningsavdelningen tills fler ordinarie kom till arbetet och vi kunde ordna med dagens bemanning.

Morgon löste sig smärtfritt och dagen blev bra.

Andra exempel på situationer där jag som erfaren förskollärare kan känna ett lugn är när någon förälder har synpunkter på hur vi arbetar och till och med kommer med kritik eller om ett barn gråter vid lämning. Jag skulle kunna räkna upp många situationer där det kan kännas knepiga där det finns risk att nya medarbetare kan känna sig obekväma och stressade.

Min poäng är att utbildning, rutin och erfarenhet oftast gör att det går att känna ett lugn i olika situationer som uppstår på en förskola liknande den jag beskrivit ovan och kunna lösa uppgiften utan större svårigheter.

En ny och oerfaren i samma situationer kan ha blivit rätt så stressad och känt sig osäker kring hur man ska agera. Just därför är det viktigt för oss i Lärarförbundet att våra nya medarbetare får en bra introduktion i arbetet med en erfaren mentor som finns till stöd när det dyker upp svårigheter eller situationer som man inte vet hur man ska hantera. Att få en bra introduktion till sitt arbete är avgörande för hur man kommer att trivas, om man riskerar sjukskrivning och huruvida man fortsätter i yrket. Det finns en stor forskningsstudie som genomfördes av Karolinska institutet och där visade resultaten bland annat att yrkesförberedelser under utbildningen och en bra introduktion till yrket spelar stor roll för de nyutexaminerades hälsa. Lärare i alla skolformer har dessutom rätt till ett introduktionsår med mentor.

Vi ser allt oftare att nya förskollärare redan från dag ett i sitt yrkesliv får ta fullt ansvar för hela avdelningen eller verksamheten utan introduktionsår och mentor och där finns ett viktigt arbete att ta tag i för huvudmännen. Det krävs många insatser för att få förskollärare att stanna i yrket och undvika sjukskrivning och jag tror att en bra introduktion kan ha stor betydelse.

Förskolan - det första viktiga steget att nå sina drömmar!

När leken är central - fånga ögonblicket

När leken är central - fånga ögonblicket

Nu är det timmar kvar till årets semester, den tid på året som det är viktigt att summera, reflektera för att sedan pausa och samla kraft inför nästa läsår.

I min roll som legitimerad förskollärare handlar det mycket om att skapa relationer (skola in) och att trappa ner relationer (skola ut), våra relationer gör verkligen skillnad för många barn och vårdnadshavare. För en del av våra barn är förskolan en livsviktig plats, en plats där möjligheten att nå sina drömmar ökar. Ett av barnen som jag haft förmånen att undervisa under flera år lämnade i veckan förskolan flygfärdig för förskoleklass, med tårar i ögonen sa vi adjö och lovade att vinka till varandra i parken och på skolgården. Hens mamma tackade för åren och barnet tittade upp på mig och tackade för allt hen lärt sig, och blinkade lite och sa… -Synd att jag inte lärde mig flyga bara! Jag tänker att det är precis det hen lärt sig, sikta högt, lärande har varit lustfyllt och hen lämnar förskolan med vetskap om allas lika värde samt en känsla av att det finns inga begränsningar. Jag vill och jag kan!

Så mycket på gång, samtidigt känns det som att gå i kvicksand!

Förskolans frågor har varit på högkant detta läsår, till en början genom några rapporter från Skolinspektionen där den om det ”Pedagogiska uppdraget” satte igång en diskussion runt om i hela landet. En stark röst om att vi i förskolan inte undervisade eller åtminstone inte använde begreppet undervisning när vi pratar om innehållet i uppdraget. Det blev ytterst tydligt att förskolans styrdokument inte är synkade med varandra, då skollagen använder UNDERVISNING och Lpfö 98/16 LÄRANDE i sin uppdragsbeskrivning.

Ett uppdrag att revidera förskolans läroplan lämnades till skolverket, ett arbete som är igång med att definiera undervisning, utbildning och omsorg och om hur digitaliseringen stärker undervisningen samt det viktiga att hålla kvar leken som central i förskolan. Den 23 mars 2018 ska resultatet läggas fram och det finns många möjligheter att delta i diskussionen, genom inspel till oss i referensorganet och genom Skolverkets hemsida.

Balansen mellan krav och förutsättningar

Samtidigt som det positiva i att äntligen göra ett riktigt omtag och inte bara lappa och laga Lpfö 98/16 så fortsätter förskollärarbristen att öka! Förutsättningarna skiljer stort mellan förskolor och kommuner när det gäller förskollärartätheten, barngruppernas storlek och balansen mellan krav och förutsättningar. Försäkringskassan larmar om att många förskollärare är och blir sjukskrivna pga. stressrelaterade symtom. Jag arbetar själv i ett område där förskollärartätheten sjunker och vi får ta omtag på organisationen gång på gång för att skapa möjligheter att ta det pedagogiska ansvaret och utrymme för ett kollegialt lärande utanför arbetslagen där vi stärker varandra och verksamheten. Ungefär samtidigt kommer det svarta siffror från arbetsförmedlingen när det gäller bristyrken på arbetsmarknaden, även här toppar förskollärarna med 4.88 (5.0).

Mitt i allt det mörka som är riktigt viktiga pusselbitar som måste komma på plats så har vi förskollärare på väg ut ur lärarutbildningen, nya kollegor som vi behöver introducera på bästa sätt in i yrket. Vi har genom Skolkommissionen ett stort paket med lösningar för svensk skola där vi får fortsätta att påverka så att förskolan kan ingå, t.ex. professionsprogrammen – just kompetensutveckling genom hela yrkeslivet är en nyckel för att höja status och kvalitet. En annan nyckel är ett stabilt och hållbart ledarskap. Förskolechefer behöver ha rimligt antal medarbetare för att kunna ta ansvar för arbetsmiljö och kvalitetsarbetet – säkerställa balansen mellan krav och förutsättningar! Vi jublade åt förslaget att ändra förskolechef till rektor, men det är med sorg att det i meningen efteråt står att uppdrager endast kräver en utbildningen på 7,5 hp (motsvarande för rektor i skolan är 30 hp).

Nu väntar ledighet för de flesta i förskolan, en välförtjänt sådan! Efter ledigheten så fortsätter vi om än med små steg uppför backen att arbeta för att:

  • Renodla förskollärares uppdrag
  • Påverka så att Läroplanen tar höjd och implementeras på ett klokt sätt
  • Påverkar så att förskolan omfattas i reformer
  • En god introduktion in i yrket och en stark utveckling genom hela yrkeslivet
  • Karriärvägar och lön som motsvarar ansvar och utbildning!

Då kommer vi att ”Lära fler barn flyga – för förskollärare ger Sveriges barn luft under vingarna”


Vi har inte råd att vänta - satsa på förskolan!

För 30 år sedan startade Nina Adolfsson en förskola med mottot - att stärka varje barns självkänsla. Men det är med frustration hon idag ser på arbetssituationen i förskolan. ”Vi har inte råd att vänta längre, förskollärare måste ha en rimlig arbetssituation idag om förskolan ska ha en framtid."

1980 tog jag studenten, en tolvårig skolgång var över. En skola där många svar var givna med lärare som både var sanning och facit. En plats på förskollärarutbildningen öppnade en ny dörr, med en personlig utveckling och en utveckling mot en profession som jag har varit trogen sedan dess.

Förskolan blev en del av mitt liv, förskolan som lägger grunden för ett livslångt lärande. Förskolan där inga svar är givna, där nyfikenhet är en förutsättning för att utforska omvärld och inre processer.

"En förskola som stärker varje barns självkänsla"

1984 startade jag en förskola som blev startpunkten för mitt fortsatta djuplodade engagemang i förskolans arbete och förskolans plats i samhället. Under utbildningstiden på Lärarhögskolan hade mina tankar utvecklats om hur en förskola kunde utformas för att ge varje barn tillit och tillgång till sin kapacitet och kompetens.

En förskola som stärker varje barns självkänsla för att ingen någonsin ska behöva tvivla på vare sig sin egen sanning eller sitt eget facit. Då jag kom i kontakt med Loris Malaguzzi och den pedagogiska filosofi som ligger till grund för förskoleverksamheten i Reggio Emilia, gav det mig en bekräftelse på att min sanning också var delad med någon som jag hyser den största respekt för. Hans syn på kunskap, människor samt den kontext som ett samhälle utgör och som väver oss alla samman, har sedan dess varit en betydelsefull inspirationskälla.

Med glädje har jag deltagit och följt förskolans utveckling som de senaste åren har accelererat. Förskolan har sedan 1998 en läroplan och 2011 omsattes de reformer i praktik, som gjorde förskolan till en egen skolform, gav förskolan en reviderad läroplan som tydliggjorde förskollärarens ansvar för undervisning i förskolan samtidigt som legitimationskrav för förskollärare infördes.

Förskolan lägger grunden för ett livslångt lärande

Förskolan är första steget i Sveriges utbildningssystem och den skolform som lägger grunden för ett livslångt lärande. Förskolans pedagogik och metodik bygger på en tillit till varje barns förmåga att utvecklas, att utveckling och lärande sker med leken som grund och där varje möte med barnet präglas av tillit, respekt och glädje.

Vad är det då som gör förskolan unik?

  • Att varje dag möta barns nyfikenhet,
  • Att vara närvarande i mötet med varje barn,
  • Att hitta nycklarna till varje barn,
  • Att förlita sig till varje barns unika kompetens,
  • Att som medforskare ge sig ut på upptäcktsfärd och uppleva lustfyllt lärande i meningsfulla sammanhang.
  • Att uppleva relationsskapande,
  • Att befinna sig i en social kontext som inrymmer alla olika känslouttryck.
  • Att väva samman kunskap, lärande och omsorg i en fantasifull mix som ger redskap för livet, redskap som gör att begränsningar för varje barn minimeras.

Växande frustration och bristande motivation

Men det är svårt att år efter år finna motivationen och framtidstron, när förutsättningarna i så hög grad inte är tillräckliga för att utföra förskolläraruppdraget.

Jag möts dagligen av frustration från mina kolleger, olika orsaker är anledning till frustrationen. Någon har värk i kroppen, fingrarna kroknar alltmer och gör det finmotoriska arbetet nästintill omöjligt, oron över om man skall orka ända fram till pensionen gör sig dagligen påmind, en annan är oroad över att säkerheten för barnen inte kan garanteras, en tredje upplever att långa högskolestudier med stora studieskulder inte gav de förutsättningarna i yrkeslivet som man hade förväntat sig och en fjärde lever med daglig ambitionsfrustration.

En känsla av att vilja men inte kunna, en ständig påminnelse om att man har kompetensen att hitta nycklarna för att varje barn ska blomma, men lampan är släckt så man når aldrig fram till nyckelknippan som kan göra skillnad för varje barn.

"En enorm förlust att förskolan förlorar värdefulla resurser"

Jag sitter på tåget på väg hem från ett forskningskonvent i Stockholm som arrangerats av Lärarförbundet, jag har bland annat fått ta del av en doktorands forskning i förskolan och som så slående beskrev diskrepansen mellan forskarmiljön och förskolemiljön. Hon är nu ännu en förskollärare som lämnat det operativa arbetet i förskolan. Hon sa att när hon började i forskarskolan var hon väldigt nöjd med att kunna gå på toaletten när hon ville och behövde, hon kunde äta när, var och hur hon själv ville, hon hade ett eget skrivbord och ett skylt på dörren med hennes eget namn. Hennes fascination, tacksamhet och glädje över det som borde beskrivas som grundförutsättningar i ett kvalificerat arbete, gav mig ett bryskt uppvaknande från något som jag måste betrakta som en grundläggande förnekelse. Vilken annan yrkesgrupp hade accepterat dessa villkor?

Det är inte första gången jag hör beskrivningar om hur förskolan skiljer sig från de flesta andra arbetsplatser och oftast låter jag dessa passera obemärkta. Jag vill inte förstöra illusionen om förskolan som en arbetsplats där utveckling sker och där det är en ynnest att få uppleva strålglansen i barnens ögon.

Men denna gång kände jag att jag hade fått nog, det är orimliga arbetsvillkor att arbeta i förskolan och alla som på något vis avancerar och får en högre befattning, lägger benen på ryggen och återvänder aldrig när de väl fått smak på det som borde vara de mest naturliga krav att ställa på en arbetsplats och på en arbetssituation i vuxen ålder med en gedigen högskoleutbildning i bagaget. Det är en enorm förlust att förskolan förlorar värdefulla resurser, tillexempel alla de förskollärare som väljer annan verksamhet, förskollärare som diagnostiseras med stressrelaterade sjukdomar, lektorer som inte arbetar kvar i förskolan, forskning som bedrivs av andra än förskollärare, listan kan göras väldigt lång.

Jag är så innerligt trött på att det ständigt spelas på våra känslor och vår förmåga till empati, det är alldeles för ofta som vi som jobbar i förskolan skall pådyvlas skam och skuld över att vi framför våra krav på rimliga förutsättningar då dessa alltid ställs mot de krav som ska ställas för att barnens förskoletid skall bli den bästa. Det är idioti att inte förstå att detta är kontraproduktivt och att förskolan skulle ha betydligt bättre förutsättningar att bli barnens bästa förskola om förskolan också var förskollärarens bästa arbetsplats.

Sverige behöver fler förskollärare

Vi måste våga fundera över vad vi har i nuläget istället för att uttrycka det som vi önskar att nuläget skulle vara. Vi saknar tusentals förskollärare och förskollärartätheten ser inte ut att öka de närmaste åren, vill vi omsätta vackra ord i praktiken behövs det innovationer som vågar förändra strukturer i förskolan, skapa gynnsamma förutsättningar för förskollärare och förändra attityder till förskolan.

Alva Myrdal med flera arbetade för att Sverige skulle kunna byggas av både män och kvinnor och skapade förutsättningar för detta genom att daghem blev tillgängliga så att både män och kvinnor gavs möjlighet till förvärvsarbete vilket medförde att kvinnors frihet också ökade. Idag måste vi se förskolan i en ny kontext och utveckla en verksamhet som är rimlig utifrån de krav som ställs och med rådande förskollärarresurser.

Kanske måste vi sänka servicenivån för omsorgsdelen, eller så måste vi sänka kraven på undervisningen. I det senare alternativet kan man räkna med att en del av lärarprofessionen går i graven och att förskolan bit för bit nedmonteras och lämnar Sveriges utbildningssystem. Det är dags att välja sida, det går inte längre att både äta kakan och ha kakan kvar.

Förskollärare blir sjuka av att inte räcka till, att inte ha förutsättningar att utveckla undervisning och utbildning eller att skapa undervisningsmiljöer som inspirerar till utveckling hos varje barn.

Det är ett ohyggligt samhälleligt slöseri att inte tillvarata förskollärares kompetens och den resurs som de utgör.

För den enskilde som är drabbad medför det en ekonomisk förlust och ett mänskligt lidande samtidigt som det för staten innebär ökade kostnader på grund av att sjukskrivningstalen skjuter i höjden

Vi kan också fundera över hur påvisad frustration och olika stressreaktioner i arbetslagen påverkar varje enskilt barn. Vi bör även reflektera över vad som händer om grunden som förväntas läggas i förskolan förblir instabil, hur det påverkar individens liv och skolresultaten längre fram i utbildningssystemet.

Ska förskolan ha en framtid - måste arbetssituationen bli bättre

Vi har ett utbildningssystem i Sverige från förskola till högskola, vi måste vilja prata mer öppet om det orimliga i den hierarki som råder. En hierarki mellan olika lärarkategorier som är kopplade till hierarkin mellan de olika skolformerna. Om förskolan inte tillåts att hålla en hög kvalitet får det på sikt konsekvenser som drabbar i första hand barnet men också de lärare som möter barnet senare i utbildningssystemet. Det får även konsekvenser för vårt gemensamma samhälle, ett samhälle som var och en har ett ansvar att bidra till, så att våra grundläggande demokratiska värderingar kan hållas levande. Vi måste också vilja prata om att förskollärare skall ha likvärdiga förutsättningar som lärare i andra skolformer, utan att det framkallar en rädsla för att bättre förutsättningar för förskollärare skulle ge sämre förutsättningar för övriga lärare i utbildningssystemet.

Jag är så innerligt trött på att vänta och jag tror inte Sverige har råd att vänta längre, förskollärare måste ha en rimlig arbetssituation idag om förskolan skall ha en framtid imorgon.

Antalet barn per förskollärare är en viktig kvalitetsindikator

Den 24:e april kom skolverkets promemoria där de redovisar antalet barn och personal i förskolan för hösten 2016. Det är glädjande att antalet barn i genomsnitt i grupperna minskar, men det är allvarlig om antalet barn per legitimerad förskollärare ökar.

Det är intressant att läsa skolverkets promemoria Barn och personal i förskolan hösten 2016. Där går att läsa att det är 501000 barn inskrivna i förskolan och att det ökat något och är 84 procent av alla barn i åldrarna 1-5 år. Bland 4- 5 åringarna är 95 procent av alla barn inskrivna. Det är en högre andel barn med svensk bakgrund som går i förskolan än för de med utländsk bakgrund, 84 procent jämfört med 78 procent. Jag tycker det är glädjande att de flesta barn får tillgång till förskolan då den kan betyda mycket positivt för barnens utveckling och lärande.

I förskoledebatten så är det oftast barngruppernas storlek som hamnar i fokus. Det är bra, och det är glädjande att vi ser en minskning av antalet barn i grupperna men:

Det finns dock en siffra som oroar mig särskilt och en det är att antalet barn per förskollärare ökar. Enligt skolverket så ökar antalet barn från 12.5 barn per förskollärare till 13.1. I de fristående förskolorna går det 18.7 barn per förskollärare och i de kommunala 12.2. Om förskolan ska vara lärorik och utvecklande så är en av de viktigaste faktorerna att barnen får möta välutbildade och kompetenta lärare. Av alla årsarbetare har 39 procent förskollärarexamen 2016 vilket är en nedgång med 3 procentenheter från föregående år. Att andelen förskollärare minskar är kanske inte väldigt problematiskt men om antalet barn per förskollärare ökar så är det inte bra.

Ett räkneexempel: Om jag är ensam förskollärare i en grupp med 10 barn och inte har någon kollega och har hela gruppen själv, så är andelen förskollärare i den gruppen 100 procent. Om jag då får en barnskötarkollega så blir vi två pedagoger på 10 barn, men andelen förskollärare sjönk plötsligt till 50 procent. Är det bra eller dåligt för kvalitén? Jag menar att det är positivt om vi får fler kollegor som kan stötta oss i vårt arbete som förskollärare. Naturligtvis helst förskollärare men att rekrytera andra yrkesgrupper till förskolan är avgörande för att klara kvalitén då bristen på förskollärare bara ser ut att öka framöver. Det behövs fler vaktmästare, lärarassistenter, resurspedagoger, barnskötare, lokalvårdare, måltidsbiträden, specialpedagoger så att vi förskollärare kan klara av och orka med det stora förskolläraransvaret som ligger på oss och ge barnen den trygga, lärorika och utvecklande förskola som de har rätt till och behöver.

Per Edberg, ¨förskollärare Umeå


Krav och förutsättningar måste väga jämnt

Budget måste anpassas till kraven

Budget måste anpassas till kraven

När krav och förutsättningar inte väger jämnt så leder det till slut till ohälsa. En anledning till förskollärarnas höga sjuktal är sannolikt en följd av alla de reformer förskolan varit med om sedan läroplanen kom 1998 genomförts samtidigt som resurserna minskat.

Vi som är aktiva i Lärarförbundets referensorgan förskola är stolta över det arbete förbundet lyckats med när det gäller att påverka och få till stånd viktiga reformer som förskolan behövt, t ex att bli en skolform och den första delen i utbildningssystemet, att få en läroplan, att förtydliga förskollärares uppdrag och ansvar, att säkerställa barns rätt till allmän förskola och mycket mer. Vi har också förmått nuvarande regering att inkludera förskolan i fler och fler reformer som till en början endast riktat sig till grund- och gymnasieskolan. Förskolan som första delen i vårt utbildningssystem har alltför ofta ”glömts bort”.

Det som vi är mindre stolta över är att vi inte lyckats påverka så att regering och huvudmän ger de förutsättningar som krävs för att kunna implementera alla reformer på ett bra sätt. När regeringen kommer med nya allmänna råd, revideringar i läroplanen, förtydligade uppdrag, allmän förskola, möjlighet för föräldralediga och arbetslösas barn att gå förskola så har det inte tillförts de resurser som krävs för genomförandet. Större barngrupper och många barn som får längre dagar samtidigt som förskollärarbristen ökat har gjort att förutsättningarna att genomföra den verksamhet som vi är ålagda blir svårt och till och med omöjligt i många förskolor.

Sedan förskolans läroplan infördes 1998 så har kraven på förskollärarna ökat steg för steg. Förskollärares ansvar har tydliggjorts och kraven på hur vi genomför undervisning i förskolan har stärkts. Skolverket menar att förskolläraren ska vara en garant för ökad kvalitét i förskolan.

Samtidigt som förskollärares ansvar tydliggjorts och vikten av att ta ett tydligt ledarskap i verksamheten framhävts så har förskollärartätheten minskat. Skolverkets statistik visar att det nu är en förskollärartäthet på 40% i förskolan, men med stora regionala variationer. I Stockholm är endast 28 % av personalen legitimerade förskollärare.

Lägger vi till detta att sjuktalen för förskollärare ökar i snabb takt och att alltför många förskollärare lämnar yrket i förtid på grund av att man inte trivs, känner stress eller kan vara den goda lärare som man utbildat sig till så börjar läget vara allvarligt.

Som huvudskyddsombud i Lärarförbundet Umeå möter jag varje vecka förskollärare som uttrycker sin uppgivenhet över den situation som nu råder. Arbetsgivarna måste ta sitt ansvar och vi som fackförbund och skyddsombud måste ligga på med blåslampan för att de ska göra det. Vi ska använda oss av de lagar och avtal som redan finns. Självklart ska vi på ett så förtroendefullt sätt som möjligt samverka med arbetsgivarna för att få ordning på det som inte fungerar, men där vi inte når fram och får genomfört de åtgärder som krävs så måste vi snabbare använda de redskap som finns med att skriva tillbud och arbetsmiljöanmälningar.

Per Edberg, förskollärare, huvudskyddsombud Umeå och ordförande i Lärarförbundets referensorgan förskola

"Hej, vem är du? Vad ska du göra?"

Glada och nyfikna barn möter mig utanför förskolan, där vi ska diskutera förskollärarnas arbetsmiljö. Arbetsmiljön där skiljer sig inte från andra förskolor i landet. De berättar om stora barngrupper, hög arbetsbelastning, mycket kvällsarbete, vikariebrist och allt fler outbildade i verksamheten.

I en enkätundersökning där förskollärare intervjuades som genomfördes av Lärarnas tidning och tidningen Förskolan visade på att 9 av 10 förskollärare arbetar i barngrupper som är större än Skolverkets rekommenderade riktmärken. Detta påverkar såklart både förskollärarnas och barnens arbetsmiljö. Förskollärarna fortsätter samtalet med att beskriva samvetsstressen som ständigt gör sig påmind, det vill säga allt jag planerat att göra om bara, om barnet som behövt lite extra tid om bara.

Bristen på rätt förutsättningar måste tas på allavar

Idag finns inte bara, det vill säga tillräckliga förutsättningar och resurser i förhållande till kraven som förskollärarna enligt Skollag och Läroplanen förväntas leva upp till. Förväntningarna från oss själva, från kollegor, chefer, föräldrar och barn är höga och det ska de fortsättningsvis också vara. Men var finns förutsättningarna från chefer och huvudmän för att kunna bedriva ett kvalitativt arbete från engagerade lärare som också känner att de har inflytande och delaktighet i det som påverkar deras arbete. Har vi råd att inte ta bristen på förutsättningar på allvar?

Plötsligt förändras entusiasmen i samtalet. De börjar ivrigt att beskriva sitt projektarbete där barnens lust och nyfikenhet till att lära sig nya saker ständigt utvecklas och utmanas.

Det är tur att barnen ger så mycket energi tillbaka annars skulle jag aldrig orka, säger en av lärarna.

Hur länge räcker den resursen tänker jag? Den räcker definitivt inte för att vända på sjukskrivningarna pga. psykisk ohälsa inom förskolan där vi i dagsläget når topplaceringar enligt Försäkringskassans senaste statistik. Vi måste vända på detta NU!

"Vi har inte råd att förlora en enda förskollärare"

Arbetsmiljöverkets föreskrift 2015:4, Organisatorisk och social arbetsmiljö, som tagit fram för att förebygga risk för ohälsa gällande arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehandling måste ge effekter i verksamheten. Vi har inte råd att förlora en enda förskollärare till på grund av brister inom dessa områden. Förskollärarna behövs i förskolan för att ge barnen den rätt till undervisning som de enligt lag har rätt till. Vi behövs där varje dag för att göra skillnad i barns utveckling och lärande.

Vi fortsätter samtalet med att diskutera vikten av ett nytt synsätt på arbetsmiljöarbetet och att hitta nya infallsvinklar till att hantera det på. Härifrån och framåt är en bra utgångspunkt men hur gör vi då? Jag som huvudskyddsombud i Jönköpings lokalavdelning delar uppfattningen med många andra kollegor om att vi måste förstärka signalsystemen i förskolan med kontinuerliga ögonblicksmätningar där arbetsmiljön står i fokus. Attityden till arbetsmiljöfrågor måste och har enligt mig börjats att förändras och prioriteras i många verksamheter.

Viktigt att identifiera friskfaktorer på arbetsplatsen

Det finns ett arbetsmiljöperspektiv i varje fråga och får inte hanteras som en sidovagn. Varje arbetsplats måste sätta upp mål för arbetsmiljöarbetet där man fokuserar på några områden som utvecklas systematiskt och kontinuerligt. Detta måste ske i dialog där alla tar och ges ansvar i frågan och där vi tillsammans ser konstruktiva lösningar som ger positiva effekter. Lika viktigt är det att identifiera friskfaktorer. Det är både roligare och mer effektivt att försöka hitta vad som gör att man är frisk än sjuk.

På vägen ut från besöket så möts jag åter av barnen men nu i tamburen för det är dags för lunch. Hej, vem är du och vad ska du göra? Fortfarande glada, nyfikna och förhoppningsvis lite hungriga efter en utforskande utelek. Tanken slår mig att barnen förhoppningsvis är helt omedvetna om samtalet som just förts i personalrummet och funderar samtidigt på vilka effekter samtalet ger på den här arbetsplatsen. Idag vet vi med stöd av aktuell forskning att barnen också påverkas av vår arbetsmiljö och hur verksamheten är organiserad och utifrån vilka förutsättningar som vi ges. Här måste vi genom fackligt arbete hjälpas åt att stärka dessa komponenter.

Jag fortsätter med min kamp och du med din men vi måste göra det tillsammans.