Lärarförbundet
Bli medlem

SETT Syd: Vi måste hitta fler former för språkutveckling

En av höjdpunkterna på mässan SETT Syd: Digitala skolutvecklaren och läraren Olle Strömbeck talade om att elever har olika förutsättningar att föra fram sitt budskap.

En av höjdpunkterna på mässan SETT Syd: Digitala skolutvecklaren och läraren Olle Strömbeck talade om att elever har olika förutsättningar att föra fram sitt budskap.

Susanna Sjöstrand, som normalt sett skriver i Förstelärarebloggen, samlar sina tankar från mässan och konferensen SETT Syd i ett gästinlägg i Digi-bloggen. Hon besökte tre spännande föreläsningar om digital skolutveckling och språk.

Att förbjuda mobiler eller inte det är frågan? Under de senaste veckorna har diskussion gått varm om huruvida man ska tillåta mobiler eller inte i skolan. Jag måste motvilligt erkänna att jag själv har en tendens tillhöra generationen som glorifierar sin egen uppväxt, där alla klättrade i träd och lekte kurragömma hela dagarna.

SETT Syd i Malmö fick jag möjligheten att utmana mig själv genom att träffa och lyssna på olika engagerade och oerhört kompetenta pedagoger som föreläste om hur man kan arbeta med digitala verktyg i skolan på olika sätt.

Elever har olika förutsättningar

Först ut var Olle Strömbeck som arbetar som lärare och digital skolutvecklare i Burlövs kommun.

Strömbeck menar att alla elever inte har samma förutsättningar att anamma texten på papper och vi som lärare måste ta hänsyn till alla elevers behov. Det är viktigt för eleverna att kunna presentera sin kunskap på olika sätt såsom bilder, filmer och genom digitala verktyg kan elever göra detta. Det handlar inte om att ta bort det skrivna ordet på papper utan snarare att vi som pedagoger börjar fundera över varför det skrivna ordet på papper tar så stor plats? Men detta ställer också nya krav på oss lärare och detta måste vi lära oss att hantera.

Strömbeck visar därpå en film som hans dotter gjort på iMovie. Själv tycker jag att iMovie är ett fantastiskt redskap och jag kan bara hålla med Strömbeck och ävenföreläsarna därefter som alla i princip säger samma sak: - Det handlar inte om hur mycket tid man spenderar framför en skärm utan vad du gör framför skärm.

Strömbeck visar hur hans dotter och en vän gör filmer iMoviedär de tränar språkets alla funktioner och dramapedagogen i mig blir varm i hjärtat för här i detta forum blir språket oerhört levande. Att göra egna filmer påiMovie är ett oerhört kreativt sätt att träna retoriska knep. Själv använder jag ideligen iMovie för att dokumentera min undervisning eller för att eleverna ska kunna analysera ett rollspel som de vill utveckla. De blir ett enkelt sätt för eleverna att kunna analysera det de själva skapat för att sedan utveckla de bitar de vill bli bättre på.

Förutfattade meningar om digitala verktyg

Jag lyssnade även på Frida Monsén som är digital utvecklingsledare på Fjällskolan.

Monsén spann vidare på samma tema som Strömbeck men utvecklade frågan genom att lyfta hur vi får eleverna att fokusera och hålla målet i sikte när vi använder oss av digitala verktyg? Oftast är det rädslan som gör att vi förbjuder, rädslan över att tappa kontrollen över undervisningen. Det finns starka förutfattade meningar i vårt samhälle vad digitala verktyg är.

Denna yttre kontroll tror vi oss kunna behärska genom att förbjuda, men det tror inte Frida Monsén. Monsén menar att vi måste gå från yttre kontroll till inre kontroll och det gör vi genom att:

  • Synliggöra processer kring lärandet.
  • Skapa strukturer kring användning av de digitala verktygen
  • Mäta och ge feedback på de förmågor som krävs för att lyckas

Utöver detta införde Monsén ”Blixtjakten” som är en behovsstyrd modell som utgår ifrån att skoldagen är ett spel. Tanken med spelet är att eleverna ska lära sig att identifiera vilka situationer som monster dyker upp, det vill säga situationer där eleven tappar fokus och förlorar energi. Men även var blixtarna uppstår som symboliserar den energin de har i början av spelet.

Avsikten med skoldagen i form av spel är att eleverna ska arbeta fokuserat med ansvar, samarbete, mod och kreativitet. Idén att skoldagen är ett spännande spel med förmågorna i centrum och är något som jag kommer ta med mig till mina kollegor. Att eleverna själva börjar reflektera över när hen tappar fokus och varför, är en djup insikt. Men även i vilka situationer som eleven får energi är viktiga för att förstå hur man lär och varför.

Skapande arbetssätt utvecklar språket

Avslutningsvis lyssnade jag på Helena von Malortie som berättade om hur språket växer fram genom skapande arbetssätt.

Helena von Malortie undervisar som bild/slöjdlärare på mottagningsskolan Mosaik i Malmö. Jag hade ganska höga förväntningar när jag klev in i salen eftersom jag två veckor tidigare hört henne på Symposium och var djupt imponerad av modet och engagemanget i hennes undervisning. Jag blev inte besviken denna gången heller.

Malortie understryker vikten av att skapa en trygg atmosfär i klassrummet så alla vågar komma till tals, en miljö där eleverna vågar testa sig fram. Detta medför att pedagoger måste hitta nya sätt att undervisa språkutvecklande i kombination med ämnesinnehållet. Pedagoger behöver lära sig av varandra och dela med sig av framgångar och inte minst misslyckande.

Bilden är central i Helena von Malorties undervisning, en bild kan säga mer än ord. Om bilden är positiv eller negativ är en vanlig diskussion i hennes klassrum och varför eleven upplever den på det sättet. Finns det eleveri klassrummet som upplever bilden på olika sätt? Språket är inte en begränsning i Malorties klassrum utan en resurs. Om en elev inte kan säga något på svenska tar man hjälp av varandras språkkunskaper för att kunna uttrycka sig. Det är viktigt att försöka nå eleverna med hjälp av deras bakgrund och deras språk.

För ett år sedan arbetade eleverna med temat demokrati. Malortie visste att på Globalen hade fotografen Anders Hansson en fotoutställning som kallas ”Flykt. Bilderna föreställer barn och vuxna som befinner sig på flykt från sina hemländer av olika orsaker. Malorties ville arbeta med bilderna tillsammans med sina elever men gick först dit själv för att skapa sig en uppfattning. För att förbereda eleverna såg de en informationsfilm där fotografen själv berättade om utställningen. Malortiesvalde att arbeta med bilderna utifrån en tydlig frågeställning:

  1. Välj ut en bild som berör dig speciellt och fotografera den.
  2. Skriv om bilden vad du tänker och vad du känner.

Eleverna blev oerhört berörda av vad de fick ta del av. När eleverna återvände till klassrummet räckte inte orden till och de fick skriva på sina modersmål. Eleverna dokumentera sina bilder och texter med film. När Helena von Malortie visat filmen för oss åhörare blir det helt tyst i salen. Detta är en film och ett sätt att undervisa som berör, som berör på djupet. Helena von Malortie är oerhört modig när hon väljer ämnen som ligger så nära eleverna, det får eleverna att känna. Just att känna och våga låta eleverna använda sig av sina känslor gör att elevernas arbete blir oerhört dynamiskt.

Vi måste våga beröra

Jag kommer att ta med mig många tankar från SETT Syd. Att förbjuda digitala verktyg är nog inte ett sätt som utvecklar eleverna, utan snarare ska vi pedagoger lära eleverna hur de hittar sina monster i form av energitjuvar. Vi behöver hitta ännu fler former för att laborera med språket och iMovie är ett fantastiskt sätt att göra detta. Sist men inte minst vill jag beröra, vi måste våga beröra för det är först då som kunskapen sjunker in i eleverna för att stanna.

Gå gärna in på Helena von Malorties bloggMalorties blogg där du kan läsa och se hela filmen och temaarbetet.

Läs mer om Susanna och missa inte att du kan följa henne på Twitter: @SjstrandSusanna

Digitala pärlplattor

Mikaela Sveijer delar med sig av veckans tips som gör att barnen kombinerar analogt skapande med digitalt.

I förskolans värld jobbar vi ju ofta med pärlplattor. De ger möjlighet att utveckla finmotoriken, vi tränar färger, former, förmågan att se och skapa mönster, vi tränar koncentration och uthållighet - plus att det är himla roligt! Resan in i pärplattornas värld går ofta via plattor med en särskild form (cirklar, stjärnor, figurer osv) som bara fylls med blandade pärlor utan någon direkt plan, till att skapa pärlplattor med mönster eller roliga föreställande figurer. Vid det här laget är ofta pärlplattorna lite större, kvadratiska och kanske går det att sätta ihop flera till en större.

För att utmana våra lite äldre barn började vi googla bilder på pärlplattor online som barnen sedan skrev ut och använde som mallar. Det finns massor av inspiration därute och plötsligt hängde Olof och Elsa från Frost bredvid färgglada hjärtan och Angry Birds. De barn som hade lite tufft med utmaningen att pärlplatta hittade plötsligt ny motivation och tog sig an utmaningen.

Det senaste steget i det här arbetet är appen Pyssla och måla med Kids Canvas där barnen själva skapar mönster till sina pärlplattor. Det analoga har fått en digital kompis som komplement! Mönstret görs i appen, sparas i kamerarullen (eller skickas till en mailadress) för att sedan kunna skrivas ut och användas som mall till en ny skapelse.

Endast fantasin sätter gränser, det kan bli mönster, bilder eller text - allt beroende på vad barnen känner för just då.

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare och IT-pilot i Knivsta kommun. Ni hittar henne även på Twitter; @IT_trollet

Vi arbetar mer digitalt än vi tror...

Karin Berg funderar, något jetlaggad, över digitala begränsningar och möjligheter. Nyss hemkommen från en studieresa till Guangzhou i Kina.

Jag ligger i min säng, klarvaken och jetlaggad, klockan fem på morgonen. Kina har varit en fantastisk upplevelse där jag lärt mig massor om mig själv som människa och lärare, men även en hel del om den kinesiska skolan.


IMG_1430.JPG

Eleverna vi mötte i Kina arbetar inte digitalt så tillvida att de inte har tillgång till dator eller läsplatta. Det skulle störa elevernas koncentration för mycket fick vi höra. Däremot är mobilerna tillåtna i klassrummet och dessa var självklara verktyg i skolarbetet. De användes som översättare på engelska lektionerna, som miniräknare på matten som sökmotor osv. De användes också flitigt för att ta selfies med, We-Chatta (som är Kinas svar på Facebook) och annat som våra elever här hemma också gör med sina telefoner.


File_000.jpeg

Telefonanvändandet i Kina är intensivt precis som här hemma, även om de används betydligt mer tystlåtet. De tittar på filmklipp, chattar, spelar spel och dessutom läser många många böcker på sina mobiler. Talar i dem gör de dock sällan.

Som jag skrivit i tidigare inlägg är internet begränsat i Kina. Google och deras tjänster är förbjudet. Facebook och Instagram likaså, något som inte tycks bekymra dem särskilt mycket. Deras We chatt fyller mycket av de funktioner vi vill att ett socialt media ska göra och därför finns inte, hos gemene man, en efterfrågan att nå ut på andra sidan brandväggen. Hade efterfrågan funnits hade man lyckats med det, tänker jag.

Däremot är insåg vi snart att det är svårt för oss som kommer utifrån att anpassa oss till kinesernas vanor. Redan dagen efter vi kom från Kina skulle vi hålla vår första presentation om resan, vilket krävde att den var sammanställd och klar när planet lyfte hemåt. Jag och mina kollegor som är vana att arbeta tillsammans över Google blev snabbt frustrerade över att VPN loggade ut och att uppladdningen var trög. För bara två år sen var det kollaberativa arbetet som Driven erbjuder något okänt för oss nu kan vi nästan inte klara oss utan det.

På samma sätt var det självklart för oss att filma material att ta hem till eleverna på hemma plan. Att klippa ihop en kort film som ger eleverna en möjlighet att komma nära och förstå det jag annars bara hade kunnat berätta om är inte längre något som vare sig tar mycket tid eller är särskilt svårt. Att utforska och använda de digitala möjligheterna har på kort tid blivit en fullständig självklarhet i vårt arbete på skolan. Så självklart att när den stora tjocka brandväggen i Kina sätter käppar i hjulet och krånglar till arbetet blir vi frustrerade. Så hade det inte varit för bara något år sen.

Är du nyfiken på att höra mer om mina äventyr i Kina kan du lyssna på Jacobs och min podd som vi spelade in medan jag var i Guangzhou här.



Karin Berg är lärare i svenska, religion och medier, samhälle och kommunikation på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Hon driver också Skolsmedjan gör podden Skolsverige, skriver krönikor i Skolporten och kanske något mer. Vill du veta mer kan du läsa hennes blogg Fröken Bagares funderingar eller följa henne på Twitter @frokenbagare.

Smidigare bokning av utvecklingssamtal

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, tipsar om hur han bokar tider för utvecklingssamtal.

Allting digitalt behöver inte vara stort och komplext. Det finns något särskilt vackert i det enkla. Allting digitala verktyg behöver inte heller handla om undervisning. Här kommer ett tips om hur jag jobbar med mina elevers föräldrar för att hitta tider för utvecklingssamtal.

I skolan har vi en tradition av att tilldela varje elev en tid. Fredag klockan 15.15. Välkomna då. Det har fungerat mer eller mindre smidigt sedan urminnes tider. I alla fall om man frågar de flesta. Men visst finns det en dimension av krångel kring alla de som inte kan den tiden de blir tilldelade? Det genererar två-tre mejl fram och tillbaka, mer administration och ibland en del irritation både hos lärare och föräldrar. Det är inte bra. Därför använder jag Google Dokument för att skapa ett smidigt och effektivt sätt som sparar mig arbete samtidigt som jag kan erbjuda mina elever och deras familjer en högre nivå av service:


1. Starta ett google-dokument
Jag startar ett Google-dokument med alla tider som passar för mig inom den tidsramen som jag vill ha samtalen. För 15 elever brukar jag sikta på tre veckor och då erbjuder jag ungefär 20-30 tider, för att det ska finnas ett urval även för de som bokar sist.

Skärmavbild 2015-10-25 kl. 14.31.17.png


2. Dela det med föräldrarna
Jag går på “Dela” och väljer “avancerade inställningar”. Där har jag möjlighet att ställa in så att “Alla med länken får redigera”. Sedan skriver jag ett mejl till föräldrarna med länken till själva hemsidan som dokumentet finns på, alltså det som börjar http://docs.google.com...

Skärmavbild 2015-10-25 kl. 14.34.06.png



3. Luta dig tillbaka och vänta
Efter ett par år ihop har mina elevers föräldrar lärt sig att det är först till kvar som gäller, så efter ett par timmar brukar de flesta ha valt en tid. Efter två-tre dagar har resten skrivit upp sig.

Med tiden har jag lärt mig att det är värdefullt att radera tomma tider ett par dagar i förväg. Då slipper man råka ut för att familjer bokar in sig på kort varsel. Jag har också lärt mig att det i början behövs att man förklarar för föräldrarna att de inte behöver något konto eller inloggning eller lösenord för att komma åt dokumentet. Med de inställningar som finns i bilden ovan så kan alla föräldrar direkt få tillgång till de lediga tider som finns.

Du slipper mejla föräldrar en och en. Du slipper organisera tider. Du slipper svara på hur många mejl som helst och samtidigt erbjuder du en nivå av service som gör att elevernas föräldrar kommer uppleva kontakten med skolan som smidig och tillmötesgående.

Veckomail till pappa, mamma, farmor och Lotta.

"Det bästa den här veckan var att jag satt bredvid en kompis från dagis och åt lunch", skriver en elev i veckomailet.

"Det bästa den här veckan var att jag satt bredvid en kompis från dagis och åt lunch", skriver en elev i veckomailet.

Lotta Bohlin bloggar om eleverna i årskurs 4 på Årstaskolan som varje vecka skriver veckomail där de får reflektera över veckan som gått. Genom brevskrivandet får de öva på att forma språk, rubrik och innehåll. Det blir också en informationskanal mellan skolan och hemmet.

Varje vecka skriver eleverna i årskurs 4 på Årstaskolan veckobrev. Det är ett mail till föräldrar, lärare, släktingar och kompisar som handlar om skolan. En personlig reflektion över veckans utmaningar och upplevelser.

Brevet följer en slags mall eller ett upplägg med plats för egna infall. För det första övar eleverna på skriftlig kommunikation i brevform. Här är det viktigt med rubrik, inledning, innehåll och avslut. Själva brevet skickas som en bilaga i mailet. När det gäller brevets innehåll är det viktigt att det är en personlig reflektion med egna kommentarer om skolarbete och tankar som rör det. Här hjälps eleverna åt att formulera texter och tar gärna hjälp av smileys'ar för att uttrycka olika sinnesstämningar. Eftersom vi skriver på iPad har eleverna möjlighet att dokumentera skolarbetet och bifoga bilder. Avslutningsvis är det en informationskanal mellan skolan och hemmet där eleverna bifogar veckoinfo från årskursbloggen.

Varje fredag läser jag elevernas mail och förundras över deras engagemang och deras kloka reflektioner. Det märks tydligt att det är viktigt! Jag tror att även mamma, pappa, farmor och moster, som också svarar på mailen, blir imponerade av sina barn - och skolan!

/Lotta Bohlin @lottabo

Lotta Bohlin arbetar som lärare på Årstaskolan i Stockholm. Hon arbetar tillsammans med några kollegor på skolan med rika uppgifter - uppgifter som får ta tid, som har riktiga mottagare under processen och när det är klart. Ex. #talasomTED och #Livsviktig poesi. Lotta har också tagit fram en modell för att lyfta förmågorna i skolan - #thebig6

Att leva i Kina

På fredag åker Karin Berg som arbetar på Schillerska gymnasiet, till Kina för att lära sig mer om hur Kina tänker kring skola och lärande. Men hur är det att leva i Kina? Med hjälp av digitala verktyg kan man ganska enkelt leva i det digitala Kina en dag eller två. Karin tipsar om hur du gör.

På fredag åker jag till Quangzou i Kina. Vi ska besöka skolor och se hur de arbetar kollegialt, med kreativitet, hur de arbetar digitalt och lite till. Inför resan har vi fått installera VPN på våra telefoner och datorer för att kunna komma åt det som är blockerat i Kina, som Google, Facebook, Skype med mera. Eftersom vår skola arbetar så mycket med google och vi har mycket sparat i det molnet vågar vi helt enkelt inte resa till Kina utan att kunna komma åt vårt material.

Resan till Kina fick mig att fundera på om inte det finns verktyg som gör att vi här kan uppleva hur det är att leva i Kina med den censur och de blockeringar som råder. Efter en diskussion med Jacob Möllstam hittade vi lite länkar och verktyg som skulle kunna ge elever möjlighet att uppleva hur det är att leva i en diktatur.

Great Firewall of China är en sida där man kan se om en sida är tillåten i Kina eller inte. Skulle man dessutom vilja känna hur det är att leva digitalt i Kina en dag eller två och sedan reflektera över vad begränsad information gör med demokratin och yttrandefriheten till exempel, kan man ladda ner och installera China Chanel en sk installer till Firefox. Så länge det är aktiverat så har du ett kinesiskt IP-nummer och då får du hela upplevelsen.

Till sist kan man reflektera över den här tabellen:

whatblocked1.png


Varför tillåter Kina mer traditionella tidningar när sociala medier förbjuds. Hur stor påverkan har Kina på aktörer som CNN HuffPost och NYT?


Karin Berg är lärare i Svenska, Religion och Medier, kommunikation och samhälle på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Hon driver också Skolsmedjan gör poddenSkolsverige och skriver krönikor i Skolporten. Vill du veta mer kan du läsa hennes blogg Fröken Bagares funderingar eller följa henne på Twitter @frokenbagare.

Digitala arbetssätt - hur får vi med alla på tåget?

Det är stora skillnader på landets förskolor när det gäller hur långt arbetet med digitala verktyg har kommit. Förskolläraren och IT-piloten Mikaela Sveijer reflekterar över varför de digitala arbetssätten har svårt att ta plats i verksamheten och bli accepterade i kollegiet.

Det här är en fråga som dyker upp till som tätt, att det är svårt att få alla att hoppa på det digitala tåget mot lärande och utveckling. Just när det kommer till det digitala så upplever många (även jag) att det finns ett stort motstånd till det. Att "surfplattor och datorer är det enda ungarna gör hemma, det ska vi i förskolan inte arbeta med" eller ”Det där har jag inte tid med, jag kan inte heller. Aldrig har jag märkt samma motstånd när det kommer till nya tankar och nytt material kring matematik, språk eller natur, så varför är det så tungjobbat när vi kommer till just det digitala?

Min teori är att det för oss vuxna är svårt och läskigt. Att många har känslan av att inte kunna eller att barnen kan mer än en själv. Men tänk om vi kunde vara lite mer som barn - våga prova utan att tänka efter före. Mig veterligen finns det inga datorer, surfplattor eller projektorer som exploderar eller går sönder vid "fel" knapptryckning.

Regeringen gav i slutet på september Skolverket i uppdrag att föreslå Nationella IT-strategier för skolväsendet, där står det:

Strategierna ska innehålla målsättningar och insatser för att stärka förutsättningarna för en likvärdig tillgång till it inom skolväsendet, en stärkt digital kompetens hos elever och lärare och en it-strategisk kompetens hos skolledare samt för att digitaliseringens möjligheter ska tas till vara för skolutveckling och för utveckling av undervisningen.”

Det här tycker jag är otroligt viktiga punkter. Barn ska ha samma möjligheter till utveckling och lärande oavsett vilken förskola eller skola de går på. Det här kommer även att leda till att det blir ännu tydligare att digitala verktyg är en del av vårt uppdrag, ett arbetssätt som vi behöver acceptera och bli kompis med, men hur gör vi?

Jag tänker att vi som brinner för det här och som ser alla möjligheter som öppnar sig ser till att vara inspiratörer och förebilder. Se till att visa på hur man kan göra, hur enkelt det blir att fånga och involvera barnen och hur lätt det är att komplettera redan inarbetade rutiner och arbetssätt med det digitala. Att arbeta med digitala verktyg behöver inte vara svårt, krångligt eller tidsödande – snarare tvärtom. Vi måste även ha ett förhållningssätt att låta alla prova själva först, med enkla korta instruktioner - precis som i arbetet med barn. "Du kan, prova själv först så hjälps vi åt om du behöver." Tankens kraft är stark, får du din kollega att tro på att hen kan så brukar de lyckas - tror hen att det kommer misslyckas så har förmodligen hen också rätt.

Vi måste börja i det lilla. Börja i teorin – vad är digital kompetens? Det här är ett populärt uttryck som vi gärna kastar oss med, men vad innebär det för oss på vår enhet? Vilka digitala kompetenser finns i arbetslaget och i barngruppen? Vilka mål har vi? Vilka digitala verktyg har vi och hur kan vi använda dom? Det finns ingen poäng med att köpa in massor av svindyr utrustning och tvinga folka på fortbildning om viljan fortfarande inte finns. Intresset måste upp först, sedan kommer viljan. För att kunna ta steget så måste man vilja, det går inte att knuffa. Vi måste leda vägen framåt i lagom takt, så att alla hinner med. Går vi för fort så tappar vi hälften på vägen.

”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert!”

”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert!”

Tänk vilken härlig inställning – att våga tro på att man kan innan man har försökt. Det här citatet hoppas jag att vi kan bära med oss och peppa varandra med, tänk som Pippi, gör som Pippi – prova!

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare och IT-pilot i Knivsta kommun. Ni hittar henne även på Twitter; @IT_trollet.

I Love Twitter

I Love Twitter

I Love Twitter

Digi-bloggen: Den 13 oktober 2009 startade jag mitt twitterkonto @lottabo. Då hade jag ingen aning om vilken betydelse det skulle komma att få för mig och för mitt arbete som lärare.

Twitter, som betyder kvitter på engelska, är en social nätverkstjänst och mikroblogg. Sedan starten 2006 finns det i dag över 500 miljoner konton världen över. Det fungerar som ett gigantiskt öppet nät som ständigt pumpar ut ny information och skapar nya kontakter. Läs mer på Wikipedia.

I början var jag skeptisk till hela idén. På vilket sätt skulle okända människors korta meddelande om allt möjligt intressera mig? En tweet, eller ett meddelande, kan endast innehålla 140 tecken. Alltså inga långa inlägg. Jag började med att följa några personer från skolvärlden i Sverige och Education hashtags på engelska.

I dag har jag ett nationellt och internationellt nätverk på Twitter. Jag läser dagligen tweets från användare över hela världen, både från privatpersoner och olika organisationer. Eftersom inläggen är korta får jag snabbt en överblick och kan sortera i mitt flöde. Några personer har kommit att bli mina favoriter under åren och ofta delar vi erfarenheter och tankar med varandra. Många har jag aldrig träffat i verkligheten.

För två år sedan följde jag tweets från #ISTE2013, en konferens i slutet av juni i San Antonio i USA. De handlade om hur digital teknik kan förändra elevers lärande och lärares möjligheter till samarbete. Några månader senare fick jag via twitter tips på ett stipendium jag kunde söka för att åka året efter. När stipendiet var klart kontaktade jag några lärare i USA och frågade om de kunde hjälpa en rookie på väg till #ISTE2014 i Atlanta? Ja, till slut hann jag inte träffa alla jag kommit i kontakt med men de fanns där hela tiden digitalt. På samma sätt kom jag i kontakt med ett tjugotal andra svenskar på plats.

För ett år sedan startade jag tillsammans med några kollegor ett arbete om poesi - #livsviktigpoesi. Ett arbete där eleverna skulle få möjlighet att ta del av poesins värld och samtidigt bli en del av den själva. Jag ville först att de skulle få möta olika poetiska texter och hittade en hel del material. Jag skrev en tweet och frågade om någon "där ute" var intresserad av att läsa upp en dikt för mina elever, live eller via Twitter. Jag fick ganska snabbt ett tiotal svar. Några spelade in sig själva på film och några ville vara med via Skype. Anne-Marie Körling, vår nya läsambassadör, ville gärna vara med via Skype. Även Olle Strömbäck, it-pedagog i Burlöv, ville vara med. Sist men inte minst fick jag kontakt med en högstadielärare i South Carolina i USA. Hennes högstadieelever läste modigt upp sina egna texter via Skype några dagar senare.

I dag är Twitter en viktig del av mitt arbete som lärare. Jag har sparat en mängd material som jag återkommer till då och då och mitt kontaktnät växer dag för dag. När jag söker information är Twitter min första källa. Jag vet att det alltid finns en människa i andra änden. Ibland brukar jag skoja och säga att om någon hackar mitt twitterkonto så byter jag jobb!

TIPS: Skapa ett twitterkonto. Uppdatera din profil och berätta lite om dig själv. Följ några lärare och organisationer i Sverige. Följ intressanta spår. Och till sist, dela med dig av din egen praktik och dina tankar. Det är du och jag och över 500 miljoner användare till som gör Twitter så bra.

/Lotta Bohlin @lottabo


Lotta Bohlin arbetar som lärare på Årstaskolan i Stockholm. Hon arbetar tillsammans med några kollegor på skolan med rika uppgifter - uppgifter som får ta tid, som har riktiga mottagare under processen och när det är klart. Ex. #talasomTED och #Livsviktig poesi. Lotta har också tagit fram en modell för att lyfta förmågorna i skolan - #thebig6

En dag i Googlevärlden

Karin Berg, gymnasielärare på Schillerska gymnasiet, har varit på ett Google-event och skriver om vikten av gestaltning när det kommer till att förändra undervisningspraktik och funderar över varför förmedlingspedagogiken sitter så djupt rotad i oss.

12086953_10153369769733645_238994602_n.jpg



I veckan som gick var Google for education på besök i Göteborg. Förmodligen var syftet att sälja in sina tjänster på utbildningsområdet till de kommuner som ännu inte har PUL-godkända avtal med Google och som därför inte kan använda deras molntjänster, men det exakta syftet är för mig fortfarande lite oklart. Det är första gången som Google ger sig ut på vad de kallar roadshow i Skandinavien, dock har de gjort liknande turnéer runt om i världen. Eftersom Göteborg tidigt slöt ett fungerande “PUL-godkänt” avtal med Google var Göteborg ett naturligt stopp på turnén.

Då jag i mitt försteläraruppdrag har som uppgift leda utvecklingen inom IKT och bedömning för lärande på min skola, var jag inbjuden att delta under måndagen. Dels för att ta del av de olika presentationerna och dels för att tala själv. Lika mycket som jag ogillar att stora bolag tjänar stora pengar på skolan och den här typen av säljkonvent, lika mycket gillar jag Googles enkelhet och att det inte är särskilt kostsamt för skolorna. Det senare gjorde att jag beslöt mig för att delta. Jag använder Google for education mycket i min undervisning främst eftersom de flesta av mina elever har Chrome Books som digitalt verktyg i klassrummet. Dessutom har jag sett att just Google for education hjälpt till att öka den digitala kompetensen på skolan där jag arbetar och sådeles hjälpt mig i mitt uppdrag.

Eftersom verktygen i Google drive bygger mycket på välkända verktyg som word och powerpoint men med delningsfunktionen som krydda skapar verktygen just den trygghet som behövs för att den digitalt osäkre ska våga lämna sin komfortzon och prova nya mer interaktiva undervisningsätt. Jag har sett otaliga exempel på det under det år som vi arbetat med just Google. Vi vill ju att eleverna ska bli mer aktiva i sitt lärande. Dessutom ser jag hur både elever och lärares digitala förståelse ökar i helt annan takt än innan, vilket jag tror beror på enkelheten i verktyget och lättheten att integrera andra verktyg med Googles.

Ändå är det inte de tankarna som jag bär med mig när jag lämnar tältet på Burgårdens gymnasiums gräsmatta. Istället är det två bilder som får mina tankar i rullning. Den ena är målad av Laurentius de Voltolina och är en ögonblicksbild från universitetet i Bologna i Italien från 1350. Den andra är bilden av Ross, från Google, (vars efternamn jag tyvärr glömt) och oss andra som talade under dagen.

743px-Laurentius_de_Voltolina_001.jpg12053141_10153357437603645_1614789929_n.jpg

Det var Ross som visade oss bilden av det medeltida klassrummet i sin presentation. (Förmodligen inspirerad av David Thornburg, som använder samma bild i sitt TEDtalk) Hans poäng är att redan i 1300-talets klassrum fanns elever som både sover och samtalar med varandra istället för att lyssna på det läraren förmedlar framme vid podiet, ändå ser majoriteten av klassrum ut på samma sätt som då. Vad är det som gör att vi fortfarande väljer förmedlingspedagogik så ofta? Vi vet ju att hjärnkapaciteten ofta är lägre vid föreläsningar än när man slötittar på TV, ändå väljer vi väldigt ofta just föreläsningsformen.

Det ironiska i sammanhanget är att Ross och Google väljer att förmedla sina insikter och kunskaper, om vikten av att göra elever till digitala producenter inte bara konsumenter och aktiva i sin kunskapsinhämtning, på samma sätt som medeltidsläraren på Voltolinas målning. Frågan är om Google-folket ens funderat över det, för så djupt rotad sitter förmedlingspedagogiken i oss. Det är något jag tror vi behöver fundera mer över. Istället för att ta chansen och låta åhörarna interaktivt delta i det som förmedlades var det ingen av oss som talade som valde att vara gestaltande exempel av den interaktiva pedagogikens styrkor. Hur kommer det sig, egentligen?

På samma sätt som en rektor som köper 1-1 datorer till sin skola men själv inte kan göra en digital presentation kommer få problem med implementeringen av datorerna undrar jag om inte Google kommer få problem med att övertyga den breda massan om interaktivitetens styrkor om de inte lyckas gestalta det. Å andra sidan, kanske talar verktyget för sig själv?

Kvällen efter min måndag i Google-tältet står Hans Rosling på Globens scen på galan “Hela Sverige skramlar” och förklarar flyktingkatastrofens omfattning och problematik så att alla som ser förstår. Hans världsberömda pedagogik hade varit omöjlig utan kod och teknik (som för säkerhets skull Google köpt och utvecklat vidare) Samtidigt, är det inte just förmedlingspedagogik Hans Rosling sysslar med?

Karin Berg är lärare i Svenska, Religion och Medier, kommunikation och samhälle på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Hon driver också Skolsmedjan gör poddenSkolsverige och skriver krönikor i Skolporten. Vill du veta mer kan du läsa hennes blogg Fröken Bagares funderingar eller följa henne på Twitter @frokenbagare.

Barn som skapar dokumentationer

Mikaela Sveijer delar med sig av veckans tips för att göra barnen mer delaktiga i dokumentationsarbetet på förskolan.

Det är dags att låta våra barn bli producenter av digitalt material i stället för bara vara konsumenter. Jacob skrev ju i Digi-bloggens första inlägg om att låta barn skapa och berätta digitalt, och det går utmärkt att göra även med barn i förskolan. En lärplatta är ett enkelt verktyg för barn att använda och det är lätt att plocka fram mitt under pågående verksamhet.

Veckans tips den här veckan är kopplat till appen PicCollage - en app där man kan skapa egna dokumentationer med text och bild. Den används flitigt på våra förskolor landet runt, men mest av pedagoger. Den är användarvänlig och snabb att förstå sig på. Så vad är tipset..?

Jo! Att begära att barn i förskolan ska kunna skriva sin egen text till dokumentationen är i de flesta fall att sätta ribban lite för högt, men med diktafon-funktionen på tangentbordet så blir det mycket enklare. Barnet trycker helt enkelt på mikrofon-symbolen på tangentbordet och orden de säger omvandlas till text. Funktionen lämnar fortfarande en del att önska, och barn med ett otydligt uttal får kanske inte helt korrekt text skriven - men i de fallen kan man ju som pedagog hjälpa till och i efterhand korrigera texten något. Även om man behöver "hjälpa till" lite så får barnen får i alla fall känslan av att ha skrivit själva. Att göra barnen delaktiga i sin dokumentation gör att de får reflektera över sitt lärande och sin utveckling "här och nu" och inte som ofta i efterhand, genom en dokumentation som en pedagog gjort ur sitt vuxenperspektiv.

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare och IT-pilot i Knivsta kommun. Ni hittar henne även på Twitter; @IT_trollet