Lärarförbundet
Bli medlem

Kartor förr och nu

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, tipsar om Eniros karttjänst där du kan jämföra moderna sattelitbilder med 60 år gamla flygfoton.

Jag älskar digitala tjänster som är öppna på det sättet att de ger mig generösa tyglar att designa precis den undervisningen som jag vill erbjuda mina elever. Ett exempel är en bra digital karttjänst. Jag kan komma på 25 superbra upplägg på undervisning bara med hjälp av en innehållsrik Google-karta.

För ett tag sedan lanserade Eniro en smartare karttjänst. Eller ja, egentligen inte särskilt mycket smartare. Snarare intressantare. För de praktiska fördelarna med att kunna jämföra moderna satellitbilder med gamla flygfoton från 50- och 60-talet är nog inte så många. Det är inte som att folk kommer få så väldigt mycket lättare att hitta rätt med den här tjänsten. Tvärtom. Grejen är nyfikenhet. Tjänster som den visar oss saker vi inte kunde föreställa oss samtidigt som den stillar vår nyfikenhet. Jag började med att kolla in det supergamla samhället där jag arbetar.

Tjänsten, med det lite bökiga namnet ”En resa i tiden – Sverige då och nu”, är nästan heltäckande (1700 av Sverige 1900 tätorter omfattas) och är en supersmart ingång till alla möjliga olika samtal. Mina kollegor som undervisar yngre elever försöker förklara närsamhällets historia. I det sammanhanget är tjänster som dessa en superbra ingång till meningsfulla samtal. Att flyga runt och kolla på skolan, ens hus eller något känt landmärke i närheten ger en dimension till samtalet som jag inte hade kunnat förmedla enbart genom att berätta. I min undervisning, med något äldre elever, brottas jag med att förklara att samhället vi är i - där allting har rötter tillbaka till 1830-talet - faktiskt är ett levande samhälle som ständigt utvecklas och förändras. På det sättet är det intressant att kartlägga skillnaderna mellan 50-/60-talet och nu. Om man kollar noggrant ser man att det är vänstertrafik i de svart-vita bilderna. Det i sig är ett intressant sidospår att fördjupa sig.

Möjligheterna är många och tjänsten simpel. Den funkar lika bra på mobiler, lärplattor som datorer. Precis så som ett riktigt bra digitalt lärverktyg ska.

Läs mer här: http://kartor.eniro.se/m/KnXxn

Lärarlöften kring digital skolgång

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, resonerar kring konsekvenserna av att elever som idag går i skolan kan få hela sin skolgång dokumenterad digitalt och landar i ett par professionella löften som lärare borde ge sina elever.

Barn som växer upp idag kan få varje detalj av sin barndom dokumenterad digitalt. Nej, det här inlägget handlar inte om lärares administration utan snarare om människors sociala vanor i allmänhet. En vän till mig registrerade ett facebook-konto åt sitt ofödda barn för att hålla nära och kära uppdaterade om graviditeten, födseln och sedemera barnets utveckling. Nu är det ett långt pärlband av “idag har Bebisen för första gång…”. Ett oskyldigt och himla trevligt sätt att dels dokumentera sitt barns utveckling och samtidigt kunna dela det med familj och vänner. Lite som hur mina föräldrar tog enorma mängder foton och satte in i fotoalbum som kom fram på diverse släktkalas. Skillnaden kommer när bebisar blir vuxna. I mitt fall ligger pinsamma bilder från min barndom i en låda på vinden. För barn som växer upp idag ligger de i molntjänster och på sociala medier. Fullt åtkomliga för den som vill. Är det ett problem eller en del av en vår tid? Oavsett vilket så måste vi se den parallella utvecklingen i skolan. Precis på samma sätt kan varje steg av en skolgång dokumenteras digitalt, dels i diverse lärplattformar inom ramen för IUPer och skriftliga omdömen och dels inom pedagogiska projekt baserade på ideal om webbpublicering. Båda är lika nödvändiga som problematiska. Utan dokumentation vet vi inte vad vi sysslar med. Utan webbpublicering låser vi in skolan i en fiktiv låtsasvärld som på fler sätt än vi kan förstå haltar i jämförelse med den komplexa och okända framtid som vi åtagit oss att förbereda eleverna för. Här uppstår en balansgång som vi behöver bemästra för att kunna bedriva en verksamhet som på riktigt är professionell. Låt mig därför föreslå ett par löften som du som professionell lärare borde erbjuda dina elever.

Jag lovar att värna ditt namn
Det är ett rimligt antagande att den bärande punkten för att hitta någons förflutna även i framtiden kommer vara hens namn. Googlar du mitt namn hittar du tiotals filmklipp, hundratals bilder och tusentals länkar. En av dem är ett gammalt gymnasiearbete i religion som min lärare redigerade för att vinkla om min ståndpunkt. Det arbetet har jag aldrig kunnat stå för. Det känns faktiskt rätt pinsamt att det finns där, även om jag vet att bland tusentals andra länkar lär ingen i praktiken hitta det. Hade min religionslärare bara låtit bli att lägga till mitt namn hade det inte varit något problem. Då hade det inte dykt upp om du googlar mig. 10 år senare kan jag inte göra något åt det. Men jag kan lova er, mina elever, att aldrig göra samma misstag. Därför är jag väldigt försiktig med att publicera er på nätet tillsammans med era fulla namn. Det är onödigt och på lång sikt ohållbart. Ni kommer ändå kunna hitta våra gemensamma projekt i framtiden, om ni vill. Ni har andra sökord som bara vi kommer komma ihåg.

Jag lovar att rensa när vi är klara
Kristina Alexandersson, chef för Webbstjärnan, lärde mig för flera år sedan att “det är snyggt att rensa bort webbsidor man inte använder längre”. Det tog några år för mig att fullt ut förstå vad hon menade. Först tänkte jag att det var en kommunikativ grej. En webbgrej. Att gamla webbsidor som inte längre uppdateras förr eller senare kommer sprida felinformation som ställer till det för besökare. Nu förstår jag att det handlar om något mycket större. Omsorgen om mina elever. Med tusentals bidrag och tiotusentals elevers skolgångar vet Webbstjärnan vad de talar om. Så länge en webbsida används aktivt så finns det skäl för att spara den. Men när vi är färdiga har vi lärare ett ansvar att rensa. Det innebär inte att vi måste ta bort alltihop. Jag brukar rensa bort bilder, klipp och elevers material. Det brukar jag spara på en hårddisk som ligger gömd på skolan. Kvar på webbsidan finns handledningar, pedagogiska planeringar och lektionsmaterial som jag och mina kollegor har tagit fram. Det är en rimlig avvägning. Då kan vi gå tillbaka och upprepa projektet om några år om vi skulle vilja det och samtidigt slipper våra elever för all framtid associeras med skolarbeten de gjort under sin skolgång.

Jag lovar att aldrig glömma hur spridning inte är ett självändamål
När Internet var nytt var det coolt att kunna sprida sina tankar, idéer och uttryck till hela världen. Idag är det vardag. Lösningen är inte att sprida mer eller till fler. Spridningen av skolarbete är i sig inget pedagogiskt självändamål. Ändå har Internet en förmåga att locka oss att tänka större och öppnare. “Skriv för hela världen!” Jag tror det är ett misstag. Jag vet att det är det. Min erfarenhet är att det är mycket kraftfullare för elevers motivation att skriva för hela skolan, hela byn eller någon annan tydligt identifierbar grupp. Det är lättare att föreställa sig sina mottagare vilket förbättrar dialogen med läsaren och höjer kvaliteten på berättandet. Att skriva för hela världen är, om vi inte avgränsar det, synonymt med att skriva för ingen alls. Våra elever förtjänar bättre än så.

Jag lovar att välja plattform med omsorg när vi publicerar
De flesta grupper av lärare och elever har tillgång till ett antal digitala plattformar, och de blir bara fler. Fast att det kan vara lite rörigt att veta vad som ska publiceras var så finns det en fördel. För då kan vi just välja vart vi ska publicera. Det ger oss en möjlighet att välja nivå av säkerhet. Ta veckobrevet som exempel. Valet att lägga det på klassbloggen, i ett mejl eller på den låsta lärplattformen är inte oviktigt. Tvärtom. Det är en konkret följd av utmaningen att balansera mellan tillgängligt och säkert. Så länge vi väljer med omsorg så blir det nästan alltid bra.

Jag lovar att nästan inget MÅSTE vara publikt
Det finns elever som av olika skäl inte ska figurera i publika sammanhang. Det kräver anpassningar och som alltid med anpassningar så är det en bra idé att erbjuda dem till fler än man kan tro. För tio år sedan var det bara elever med läs- och skrivsvårigheter som fick skriva på dator. Idag gör alla elever det. På liknande sätt fungerar anpassningar av publiken. Det är högst rimligt att elever själva ska få avgöra vad som blir publikt och inte. Det påverkar inte lärandet. Det påverkar inte deras möjlighet att uppnå kunskapskraven. I så fall har vi förmodligen utformat antingenuppgiften eller bedömningen fel från början. Digitala verktyg förlänger vår förmåga att uttrycka tankar och idéer, oavsett om det sker i samverkan med en stor publik eller i samspel med läraren.

Jag lovar att leda dig rätt tills dess att du kan själv
Avslutningsvis lovar jag att vara din följeslagare i lärandet om Internet, kryptering och säker internetanvändning. Vi har båda mycket att lära innan vi kan säga att vi förstår hur allt det här fungerar. Det gör inget. Jag har kommit lite längre och kan redan se hur värdefullt det är. Du kan vara trygg i att jag leder dig rätt tills dess att du själv har bemästrat Internet. Det är inte så svårt som det kan verka och hela världen kommer ligga för dina fötter när du väl har lyckats.

Klåfingriga digitala småbarn

Att arbeta med en IPad i en grupp av små barn är på många sätt en utmaning, men det finns ett tips hur det blir lite enklare. Mikaela Sveijer berättar hur.

Att sätta en IPad framför barn är en utmaning, vi som pedagoger har ett syfte och en plan för arbetet, men det är inte helt säkert att barnen har samma plan. En IPad har en knapp. EN. Såklart att det är den man vill trycka på om man är knappt två och har möjligheten. Det här kan ju ställa till det om man hade tänkt sig arbeta med bara en app. Men Apple har en lösning - Guidad Åtkomst. Såhär gör du:

  1. Öppna inställningar.
  2. Välj Allmänt - hjälpmedel och skrolla nedåt tills du kommer till "Giudad åtkomst".
  3. Aktivera. När du aktiverat behöver du även välja en lösenkod, det gör du precis nedanför.
  4. Välj kod (kom ihåg att skriva ned den på lämpligt ställe).

Nu har du aktiverat Guidad åtkomst. Så när det är dags att arbeta med barnen så starta den app du vill använda och klicka tre gånger på hemknappen (då har du aktiverat funktionen). Nu kommer man inte kunna kliva ur appen utan att klicka tre gånger på hemknappen och sedan trycka in lösenkoden. Du har även möjlighet i det läget att välja särskilda delar av skärmen att avaktivera genom att rita cirklar runt de delar du inte vill ska gå att trycka på.

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare på Kids2Home i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet.

Hur kommer bearbetningen av läroplanen påverka mig som svensklärare?

Karin Berg har tagit sig en titt på hur bearbetningen av läroplanen för att förstärka digitaliseringen kommer att påverka hennes arbete som svensklärare på gymnasiet. Hon förvånas över hur stora förändringar det faktiskt kommer innebära och konstaterar att fortbildningsbehovet kommer bli stort.

Mitt i påsklovets välbehövliga vila dyker utkastet av den reviderade läroplanen upp i mitt twitterflöde. Jag har följt arbetet med att göra vår läroplan mer anpassad till vårt digitala samhälle med intresse, men på avstånd. När jag hört kommentarer om arbetet verkar många besvikna, många verkar tycka att förändringarna är för små eller att bearbetningen är ett hastverk.

Uppdraget som Skolverket fått är att förtydliga den nuvarande läroplanen och lyfta fram det om digitalisering som redan finns i den och förtydliga det, inte att göra en ny läroplan så som tillexempel Finland, eller England gjort. Alltså ska inga nya kunskapskrav införas inte heller några nya ämnen. Det kan vi naturligtvis diskutera men jag tänkte istället lyfta fram den förändring som bearbetningens förslag kommer att innebära för mig, som gymnasielärare i svenska. För redan i bearbetningens förslag till formulering i ämnets syfte blir det nya intressant. (Det som är i fetat är nytt)

Samhällets utveckling och digitaliseringen påverkar språk, språkbruk och former för kommunikation. Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att orientera sig i, läsa, sovra och kommunicera i en vidgad digital textvärld med interaktiva och föränderliga texter

Undervisningen ska stimulera elevernas lust att tala, skriva, läsa och lyssna och därmed stödja deras personliga utveckling. Eleverna ska ges möjlighet att bygga upp en tillit till sin egen språkförmåga och tillägna sig de språkliga redskap som krävs för vardags- och samhällsliv. De ska också ges möjlighet att utveckla sådana kunskaper om muntlig och skriftlig kommunikation som behövs i arbetslivet och för vidare studier. I detta ingår även att använda digitala verktyg och medier för presentation, kommunikation, interaktion och samarbete kring texter.

Att eleverna ska lära sig och utveckla hur de kommunicerar, interagerar och samarbetar kring texter digitalt är en enorm nyhet. Denna kompetens är viktig och central för att förstå hur den digitala världen och de digitala texterna fungerar och för att kunna delta som producent av texter på nätet. Men hur många svensklärare besitter denna kompetens idag? Lär sig våra lärarstudenter hur digitala textmassor processas fram? Förstår rektorer och huvudmän att om detta går igenom kommer det krävas en konkret fortbildningssatsning för just svensklärare om hur man skriver, presenterar, samarbetar och processar texter digitalt. Min erfarenhet av tidigare läroplansförändringar säger mig tyvärr att varje skola och lärare kommer lämnas till sitt öde, vilket vore förödande för denna kompetens är faktiskt inget vi kan förvänta oss att varje svensklärare har.

Wiki i skolan är ett utmärkt exempel på hur man kan utveckla kompetenserna som nu lyfts fram i bearbetningen av läroplanen. Sidan har ett välutarbetat system, där eleverna lär sig hur man skriver, vad man skriver och vilka källor man måste ange för att stödja sin text. Det måste vara denna typ av samarbete med digitala texter som läroplansskrivarna avser. Men hur många lärare i svenska på gymnasiet gör detta idag? Min gissning är att de inte är så värst många. Och kan Wiki i skolan verkligen ta emot alla svenska elever och stödja dem och deras lärare i deras lärprocesser. På vilket sätt stöttar i så fall svensk skola wiki i skolan?

Vid genomläsningen av nya berarbetningens förslag blir det tydligt att varje lärare i svenska på gymnasiet kommer behöva lära sig hur man arbetar med texter på siter som Wikipedia. Det är en stor förändring. En stor och viktig satsning, som jag undrar finns med vare sig i Finnland eller Englands läroplan. För naturligtvis borde skolan ta ett stort ansvar i att ge alla elever möjlighet att bidra och delta i det stora kluster av kunskap och information som Internet utgör. Jag välkomnar den nya skrivningen men oroar mig för hur huvudmännen kommer att förstå och ta sig an det nya.

I och med den nya skrivningen tänker jag vidare att molntjänster som Google drive där elever kan samarbeta fram texter kommer att bli än viktigare. Här kommer det bli centralt att varje kommun får fram avtal som stödjer att användandet av dessa tjänster följer personuppgifts-lagens snåriga bestämmelser När min kommun fick vårt avtal på plats upplevde vi en enorm ökning av digital kompetens bland lärarna. Det skedde dock inte automatiskt utan följde efter en tydlig fortbildningssatsning från huvudmannens sida. Hur hjälper vi varje kommun att göra samma resa?

I det centrala innehållet ser vi hur man försöker precisera förändringarna ytterligare.

Svenska 1: Skriftlig framställning av texter för kommunikation, lärande och reflektion. Språkriktighet, dvs. vilka språkliga egenskaper och textegenskaper i övrigt som en text bör ha för att fungera väl i sitt sammanhang. Användning av digitala verktyg för textbearbetning och för respons på texter.

Bearbetning, sammanfattning och kritisk granskning av text. Citat- och referatteknik. Grundläggande källkritik. Frågor om upphovsrätt och integritet vid digital publicering av texter.

Språklig variation i talat och skrivet språk som hänger samman med till exempel ålder och , kön samt geografisk och social bakgrund. Digitaliseringens inverkan på texter, språk och språkbruk. Skillnader mellan formellt och informellt språkbruk samt attityder till olika former av språklig variation.

Svenska 1 är den kurs alla som går på gymnasiet måste klara oavsett om de går yrkesprogram eller studieförberedande program. Här finns inte aspekten av att bli digitala textproducenter med. Det man kan fundera över här är varför inte alla elever anses behöva bli digitala textproducenter. Hur kan det inte vara en viktig kompetens för samtliga elever? Svenska 1 kursen är tung med mycket stoff. Men om vi nu bestämmer oss för att göra en satsning för att göra eleverna kompetenta digitala textproducenter, borde det då inte innefatta samtliga elever i gymnasieskolan? Att tro att bara för att man studerar till ett yrke på gymnasiet kommer man inte i framtiden behöva kunna producera och uttrycka sin yrkeskompetens digitalt på nätet är ju lite konstigt.

Däremot utvidgas språksociologin att innefatta även digitaliseringens betydelse för språkutvecklingen vilket är både intressant och viktigt. Men även här kommer specifik och medveten fortbildning på området att krävas. Detta är faktiskt inte en kompetens som svensklärare liksom bara har.

Svenska 2 Användning av digitala verktyg för textbearbetning och samarbete kring texter.

Svenska 3 Skriftlig framställning som anknyter till den vetenskapliga texttypen och som behandlar någon aspekt av svenskämnet. Användning av digitala verktyg för textbearbetning samt för samarbete kring texter.

I svenska 2 och 3 återfinner vi alltså in detta med samarbete kring texter. Det ska bli väldigt intressant att följa hur den specifika fortbildningssatsningen för svensklärare kommer att se ut när den bearbetningen läroplanen tas i bruk. Om det är något jag skulle vilja skicka med till skolverket är det just detta med att ta ett helhets och ämnesspecifikt grepp om forbildningen.

Att våra elever lär sig kommunicera, producera och interagera på nätet är centrala och viktiga kompetenser för framtiden och något jag verkligen välkomnar. Men bara för att de förändrade meningarna är få och för att det nya vid en första anblick kan tyckas själklart, bör vi för en gångs skull verkligen ta ett helhetsgrepp om hur vi fortbildar de lärare som faktiskt förväntas undervisa förändringarna. Det är nödvändigt för att skolan ska bli likvärdig och för att förhindra det digitala utanförskapet. Och när vi ändå är igång kan vi faktiskt låta eleverna som läser yrkesprogram också lära sig digitalttextsamarbete.


Voltaire uppfann den första smartphonen?

Karin Berg, gymnasielärare på Schillerska gymnasiet, berättar om Voltaires lexikon i fickformat. Kanske var detta vår första smartphone?

När vi på 1700-talet industrialiserade boktryckarkonsten blev törsten efter information och kunskap enorm. I Frankrike började man tidigt att systematisera kunskapen i den franska nationalencyklopedin. En som tänkte ett steg längre var Voltaire. Han tryckte ett eget filosofiskt lexikon i fickformat så att den som önskade kunde bära den med sig och slå upp den kunskap som sammanhanget behövde.

Nu ska vi ju ingalunda tro att man på 1700-talet visste något om källkritik eller objektivitet. Nej, Voltaires lexikon bjuder snarare på hans högst personliga definitioner av saker och ting. Som ett exempel kan nämnas att han ägnar ett långt kapitel åt kyrkans grundare Paulus som han inte tycker särskilt mycket om. Däremot lämnas Jesus helt därhän och går inte att finna i lexikonet.

Lite rolig kuriosa med tanke på hur dagens internet kräver en allt bättre källkritik.

Digitala småbarn en gång till

Mikaela Sveijer skriver om att introducera digitala verktyg med små barn. Varför tycker hon att arbetet ska börja redan i de tidiga åren?

Ska man arbeta digitalt redan med små barn? Efter mitt förra inlägg fick jag en del kritik där man menade på att små barn inte ska sitta framför en skärm, att de behöver närhet och trygghet. Givetvis behöver små barn närhet och trygghet, det behöver alla barn, oavsett ålder. Trygga barn är en förutsättning för att barn utvecklas och trygghet kommer via närhet och tillit.

Men vi lever i en digital värld och att erbjuda och utbilda barn i det digitala är en del av vårt uppdrag inom förskolan. Och arbetet behöver börja redan i förskolans tidiga år. Att arbeta digitalt innebär inte att barnen sitter framför digitala verktyg hela dagarna utan för mig innebär digitalt arbete att det är en del av vår verksamhet precis om utevistelse, musik och skapande. De digitala verktygen är dessutom ett hjälpmedel för oss pedagoger när det kommer till dokumentation och kommunikation. Som jag skrivit om i ett tidigare inlägg så har Skolverket fått i uppdrag att föreslå Nationella IT-strategier för skolväsendet och när de kommit så kan vi inte välja bort det digitala i förskolan. Varför inte börja så smått redan nu, innan vi ”måste”?

Att introducera något nytt i en barngrupp blir sällan exakt som man har tänkt sig och det är viktigt att vara medveten om det och inte ha för höga förväntningar. Att introducera en platta i en barngrupp är en utmaning, alla kommer vilja ha den samtidigt och göra det de är vana med.

Att vänja barnen vid att det digitala har en plats i verksamheten tar tid. Det måste få ta tid. De har hemifrån en relation till digitala verktyg som inte alls kommer att se ut som den de har eller kommer att få på förskolan. Verktygen är inte desamma och de saker som finns både hemma och på förskolan används med största sannolikhet inte på samma sätt på de båda platserna. Bara en sådan sak som fotografier. Hemma är man van vid att barnet eller personen är i fokus, det är ansiktet och uttrycket som huvudfokus i bilden, medan vi på förskolan fokuserar på görandet, vad är det som sker i bilden?

Att få vara en del i arbetet att introducera små barn för digitala verktyg är så lärorikt! När vi kopplade in plattan till TV-skärmen satt jag bredvid och fick se barnen gå mellan plattan och skärmen och möta det som hände på två ställen. Jag var närvarande och delaktig när de utforskade varför de kunde förändra bilden på plattan (vi arbetade i appen Trope) men inte om de tog på TVn, de gick mellan de två och provade sig fram. De kommunicerade mellan varandra och skrattade massor. Även om de yngsta barnen ofta inte kan uttycka sig verbalt så ser man tydligt vilka insikter de kommer till i sitt kroppsspråk och i sin ansiktsuttryck.

Man måste dock skynda långsamt när det kommer till att få barnen att använda de digitala verktygen på ett nytt sätt. Små barn behöver tid att vänja sig och arbeta kortare stunder. Att arbeta i mindre grupper är att föredra, då hinner du se och bekräfta alla barn och alla barn kommer fram. Upprepning är även det viktigt, att arbeta med samma sak på samma sätt flera gånger gör att barnen blir trygga och nyfikna i utmaningen i att arbeta digitalt.

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare på Kids2Home i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter; @IT_trollet.

​En vidare förståelse för vad det innebär att vara källkritisk.

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola,skriver om behovet av en vidare förståelse för källkritik när vi tolkar läroplanen.

Tisdag eftermiddag och jag rusar från en fortbildning för förstelärare i kommunen där jag arbetar för att hinna till en podcastinspelning i stan. På väg till parkeringen hinner jag uppmärksamma två mobilnotiser som berättar att ett par elever sökt mig via den kanadensiska meddelandetjänsten Kik. “Jag hinner inte följa upp det nu”, tänker jag när jag sätter mig i bilen. En stund senare är jag hemma för att byta till buss mot stan. Väl på bussen hinner jag kolla mobilen igen. Ytterligare tre elever har meddelat mig via Kik. Alla har de exakt samma kedjebrev. Jag hör på eleverna att de är nervösa och oroliga att mista tjänsten som de är beroende av för att hålla kontakten med nära och kära. En av dem gav mig efter en stunds samtal sitt medgivande att dela meddelandet med er så att ni kan använda det i er undervisning.

KIK.jpg

För det otränade ögat kan det tyckas som ett meddelande från de som har tjänsten. Uppenbarligen kan det också framstå så för mina elever fast att de använder tjänsten rätt ofta. Det kräver att någon som har koll på det här med källkritik kliver in och undervisar de som inte förstår kring hur de ska tänka. Annars riskerar vi att fostra en ny generation av okritiska Internetanvändare som utan att tveka kommer att ägna sig åt saker som att dela tveksamma länkar från faktoidbaserade tidskrifter. Steget är inte särskilt långt. Skillnaden är kanske främst ålder och nivå av bitterhet. Att förebygga en sådan Internetkultur är ett stort uppdrag som ligger väl i linje med vår uppdrag att förbereda våra elever för en komplex och okänd framtid. Läroplanen är ganska tydlig med att vi ska lära våra elever att vara källkritiska. Vi är rätt bra att undervisa om just källkritik när det handlar om traditionella källor som böcker och traditionella kontexter som rapportskrivningar. Här är det rätt lika utmaningar men sammanhanget är mer informellt. På det sättet är det något nytt. Samtidigt är det inte superkomplicerat eftersom det finns ledtrådar här som är användbara för att avslöja bluffen:


Användarnamnet
Kik erbjuder användare att söka på andra användare efter namn. Om man matar in ”kik” i sökfältet så kommer den officiella användaren Kik Team fram. Det är en bot, en robot, som kommunicerar med nya medlemmar och hälsar dem välkomna till Kik. Den boten används inte för att kommunicera förändringar i tjänsten. Eftersom användarnamn är unika så kan ingen som skapar spam-meddelanden använda exakt samma användarnamn. Notera hur meddelandet ovan ser ut att komma från samma användare men har egentligen ett namn som bara skrivs i små bokstäver. Det är första ledtråden.


Språket
Om man läser meddelandet högt så hör man att det är skrivet på ett talspråk som låter konstigt. Särskilt meningen “Luras inte vi kommer kolla” låter mer som ett barns eller en ungdoms än en vuxens mening. Det kan man gott påpeka för eleverna. Jag tror de kommer förstå och hålla med. Det är andra ledtråden.


Språket - igen
Dessutom är det så att administratörerna bakom Kik kommunicerar bara på engelska. Så meddelanden som kommer på svenska borde nästan automatiskt tolkas skeptiskt. Det är tredje ledtråden.


Det konstiga priset
Uppdateringar till appar brukar aldrig kosta. Varför skulle den här göra det? Det finns egentligen ingenting i det som listas som nya funktioner som är helt världsunikt. De finns i flera andra gratistjänster. Därför är det väldigt suspekt att uppdateringen skulle kosta. Dessutom är priset 6,99 väldigt udda eftersom priset på appar i AppStore är jämt avrundande till hela kronor. Det är fjärde ledtråden.


Erbjudandet
Varför skulle Kik erbjuda en uppdatering som kostar pengar gratis bara för att du för meddelandet vidare till 10 bekanta? Det skulle snabbt bli att de förlorade pengar eller i alla fall missade en möjlig inkomst. Det är inte särskilt rimligt och är därför den femte ledtråden.

Det här är bara några av många tecken på att meddelandet som skickas runt bland mina elever är fejk. Jag vill använda det för att undervisa dem om strategier för att avslöja kedjebrev just på Kik eftersom de är ganska vanligt förekommande. Men det räcker inte med att lära dem att känna igen tecken på kedjebrev. Det är också smart att tillsammans fundera på avsändaren, syftet och hur spridningen går till. Då kommer vi åt en annan nivå av källkritik som behövs för ett framgångsrikt liv på nätet.

Avsändaren är i det här fallet svår att spåra exakt men vi kan gissa att det handlar om någon i deras egen ålder eller kanske lite äldre. Syftet är svårbedömt eftersom det inte handlar om att donera pengar, lämna ut lösenord eller på annat sätt komma över känslig information, vilket annars kan vara tecken på fult spel. Min gissning är att syftet är att skrämma upp unga och okritiska användare. Spridningen är viral eftersom det ska skickas vidare till så många personer. Om jag skickar meddelandet till 10 personer och hälften av mottagarna tror på det så kommer de tillsammans skicka meddelandet vidare till 50 personer. Om hälften av den gruppen tror på det så kommer 250 personer nås i nästa led. Fortsatt i samma takt skulle meddelandet sedan nå 1250, 6250 och 31250 personer i de kommande leden. Genom att introducera siffrorna är det lätt för eleverna att förstå hur fort saker kan spridas. Då blir det också tydligt att det enda sättet att få stopp på det är att vägra dela vidare. Då kan eleverna också se hur varje enskild person som vägrar dela vidare minskar spridningen i flera led.

Avslutningsvis vill jag poängtera att det här inte behöver vara ett särskilt stort eller komplicerat åtagande. Jag tog den här diskussionen med mina elever på tio-femton minuter. En sådan diskussion ett par gånger per läsår räcker oftast för att medvetandegöra och påminna dem, och det är inte som att du som lärare behöver sitta inne på alla svaren. Det här är ett område där elever lär av varandra rätt effektivt. Studier visar att de enskilt viktigaste faktorerna för att barn och unga ska lära sig om Internet är äldre syskon och vänner som kan mer. På det sättet är det ett bra första steg om vi i vår undervisning skapar möjlighet för elever som kommit längre att lära sina klasskamrater.

Reflektera mera!

Mikaela Sveijer tipsar om hur man enkelt kan reflektera tillsammans med barnen.

Hur kan man snabbt och enkelt reflektera tillsammans med barnen utifrån bilder och filmer man tagit under dagen? Om man som vi arbetar med IPad som verktyg så finns möjligheten att skapa bildspel utan att behöva radera eller redigera de bilder man vill använda. Man väljer helt enkelt bara de bilder man vill ha direkt ur bildmappen. Det fungerar att blanda foton och videofilmer utan problem.
Gör såhär;
  1. Gå in på ikonen "bilder".
  2. Klicka på "välj"i övre högra hörnet.
  3. Markera de bilder du vill visa i bildspelet.
  4. Tryck på "dela-ikonen"i vänstra hörnet.
  5. Välj "bildspel".
  6. När bildspelet är igång så kan du genom att trycka på skärmen få upp länken "alternativ" i nedre högra hörnet. Då kommer det upp en ruta där man kan välja tema, musik, hastighet och om man vill att bildspelet ska upprepas. I det här läget kan du även välja att visa via airplay (kräver att det finns en AppleTV att streama via).

Det allra smidigaste för att kuna göra det här med en lite större grupp med barn (fler än två) är att antingen streama trådlöst till en skärm eller projektor, men du kan ju även koppla in din IPad via en adapter och t ex HDMI-kabel.

Det går att starta bildspel på flera olika sätt från en Ipad, du kan välja ett ögonblick, en dag eller använda hela kamerarullen om du vill. Men att välja ut ett antal bilder och filmer att fokusera kring tycker jag ger en bättre reflektionsstund tillsammans med barnen då det blir tydligt och mindre rörigt.


Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare på Kids2Home i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet

Digitalt verktyg för snabba lottningar

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, tipsar om ett gratisverktyg för snabba lottningar i vardagliga klassrumssituationer.

Här kommer ett tips på ett digitalt verktyg i gränslandet mellan undervisning och lärares administration. Kanske kan vi kalla det klassrumsadministration?

Regelbundet har jag tillfällen när jag vill sortera eleverna i mindre grupper, lotta fram en eller ett par av dem för något uppdrag eller på ett professionellt sätt avgöra vem av två eller flera som får göra något först. Istället för att bara utse någon och riskera att hamna i en situation där eleverna uppfattar mig som jävig eller orättvis så använder jag istället en enkel gratisapp som heter Names in a hat .

Det funkar så att jag i förväg lägger upp mina undervisnignsgrupper och lägger in deras namn. Sedan kan jag med en enkel knapptryckning antingen lotta fram ett namn i taget eller få en slumpad lista över alla elever i gruppen. Ibland använder jag appen på en av skolans iPads och kopplar upp den mot projektorn så att alla får ta del av spänningen och dramat. Om jag ska göra en slumpmässig gruppindelning så gör jag på det sättet och fryser bilden över grupperna. Vid andra tillfällen fiskar jag bara fram min egen mobil och använder den istället. Det blir ett snabbt sätt att utan förarbete slumpa fram en eller ett par elever ur gruppen.



No hands up och andra verktyg

Karin Berg tipsar om IT-gymnasiets webbtools som gruppindelar, slumpmässigt väljer elever som svarar på frågor och lite andra enkla men smidiga grejer.

Ett litet tips så här i lov-tider är att bekanta sig med sidan ITG Webbtools. På sidan har IT-gymnasiet samlat en samling mer eller mindre användbara webbappar som syftar till att effektivisera och förbättra lärandet.

Jag tycker om att låta eleverna diskutera i grupper och jag vill gärna variera dessa grupper. Appen Groupie hjälper mig att dela in klassen i slumpmässiga grupper. Jag har ett dokument i google med mina elevers förnamn. Från den copy-pastar jag de aktuella elevernas namn och klistrar in dem i appen, bestämmer hur många elever jag vill ha i varje grupp och vips är klassen slumpmässigt indelad. Jag gör detta inför klassen eftersom de då ser att grupperna är slumpmässiga och det blir då inga protester.

Appen Selfie använder jag de gånger vi arbetar med no hands up. Jag vill skapa dynamik i klassrummet och låta eleverna slumpmässigt komma tilltals i den fråga vi diskuterar. Det finns fler appar och fler användningsområden. Sidan är superenkel att använda och vi är många som använder den på vår skola.

Tack för det, IT-gymnasiet.