Lärarförbundet
Bli medlem

Digitalt på förskolan vs digitalt hemma

I läroplanen för förskolan står det att vi ska vara ett komplement till hemmet, hur kan man tänka kring det digitala utifrån det? Mikaela Sveijer funderar.

I Läroplanen för förskolan, Lpfö 98/10 står det att:

"Förskolan ska komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att varje barn ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt".

Det här har vi i förskolan lyft och diskuterat mycket när det kommer till våra lärmiljöer, att vi ska erbjuda något annat än det som finns hemma. Lärmiljöerna blir mer och mer utforskande och spännande för barnen, med mer okonventionellt material såsom t ex återbruksmaterial och en mångfald av konstruktionsmaterial.

Vi behöver göra den tankevändan när det kommer till vårt digitala arbete också. Ta ett samtal med barnen kring vad de gör på plattorna hemma? Min erfarenhet är att det är Youtube, diverse play-appar och spelappar som barnen använder i sin hemmiljö. Använder de några andra digitala verktyg? Vilka i så fall? Lyft diskussionen i arbetslaget, vilket förhållningssätt har vi till det digitala, vad kan förbättra och förenkla verksamheten? Och på vilket sätt kan vi digitalt komplettera hemmen?

På SETT-mässan var jag på en föreläsning med Linda Linder och en av hennes bilder har fastnat hos mig. Den går att applicera i allt på förskolan, definitivt på vårt förhållningssätt kring det digitala.

För är det något en platta i hemmet gör så är det att underhålla och aktivera. Så hur kan vi i förskolan använda det digitala till att ge barnen möjligheter till att skaffa erfarenheter om sig själv och sin omvärld?

För barn är ett digitalt verktyg i förskolan väldigt spännande och underhållande i sig, men jag tycker att det är viktigt att vi använder det digitala på ett nytt sätt. Jag har tidigare sagt att jag vill se att barn producerar digitalt istället för att bara konsumera. Vad menar jag då? Jo, att vi försöker visa på nya sätt att arbeta med plattan.

Här kommer några få exempel som är lätta att börja:

  • Musik/rit-appar som Trope, Bloom och Draw with stars projicerat på vägg/kub inspirerar både till dans och prat om färger. Små barn blir väldigt fascinerade av att deras finger kan skapa färger på väggen.
  • PuppetPals och MyStory låter barnen skapa egna berättelser.
  • Bildspel från verksamheten för reflektion och samtal.

Givetvis så är även jag konsument i vissa fall, till exempel så använder vi Spotify och bokappen Boksnok och vi har även i projektarbetet någon gång använt filmklipp från UR. Men det är viktigt att vi funderar över syftet - varför väljer jag att göra det här? Går det att göra på ett annat sätt?

Det finns såklart så mycket mer att utforska när det gäller att producera digitalt. När du blivit varm i kläderna så fortsätt med programmering eller skapa interaktiva miljöer med MakeyMakey. Men låt inte det digitala skrämma er, se det som en spännande utmaning att utveckla er själva som pedagoger och verksamheten för barnen. Börja enkelt, men börja!

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare på Kids2Home i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet

Den goda viljan... om appen läs upp

Karin Berg, lärare på Schillerska gymnasiet reflekterar kring den moderna tidens behov av läsning och hur vår goda vilja att öka våra barns traditionella läsförståelse kan få helt motsatt effekt.

Idag har jag varit på kick-off i Stockholm. I sommar ska jag nämligen sända morgonTv från Almedalen via Lärarkanalen tillsammans med Jacob Möllstam. Ett lätt hisnande uppdrag på många sätt. Under minglet hamnar jag att prata med Mattias Åstrand och vi börjar prata om youtubers och hur denna värld liksom tagit över våra ungas mediavanor. Mattias berättar då om hur hans barn, när de skulle laga mat inte längre slår upp recept i en kokbok, stället googlar de fram en tutorial på youtube för att se hur man gör. -Tänk inte ens då läser unga idag, konstaterade han, undrar vilken typ av läsning som kommer krävas i framtiden? Dylexi lär ju bli ett minne blott.

Han har rätt. Läsförståelsen kommer förändras. Hur vet vi inte än men att den kommer att kräva bildtolkning står helt klart. Och visst finns det stor risk att våra ungas traditionella läsförståelse kommer försämras då de inte längre ser det naturliga behovet av den. Det är en fascinerande, och lite skrämmande utveckling. Läsningen ser vi ju generellt som livsviktig för våra barn.

På vägen hem läser jag om en ny app som berättarministeriet skapat. Berättarministeriet driver skrivarverkstäder för barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden. På sin hemsida skriver de: “Visionen är ett Sverige där alla är trygga i det skrivna ordet och har förutsättning att aktivt delta i samhällslivet. Alla barn bär på drömmar, idéer, tankar, åsikter och erfarenheter. Att uttrycka dessa är livsviktigt. När omgivningen visar engagemang för barnets tankar stärks tilltron till den egna förmågan. Det är därför Berättarministeriet finns.” Det är ett fantastiskt initiativ som jag följt med intresse sedan det startade.

Appen däremot ställer jag mig mer tveksam till. De kallar den Läs upp - appen som får barn att läsa mer. Kort är det en låsfunktion som låser surfplattan den instalerats på. Vill barnet låsa upp surfplattan måste hen först läsa ett kapitel ur en bok och svara på frågor om innehållet. Dessutom måste de göra “roliga” skrivuppgifter.

Nånstans i denna välvilja gick det fel. Jag har som förälder testat alla former av yttre belöning för att stimulera den riktiga läslusten hos mina barn. Utan några som helst resultat. Läsning måste stimuleras av just spänningen i berättelsen, och upptäckten av hur fantasin kan bygga hela världar utifrån det lästa. Det är där stimulans kring läsandet måste byggas. Inte som något man måste göra först som straff för att sen komma till det roliga. För det är så jag tror barnen kommer se på appen. Och om läsningen ses som straff då fick ju appen helt motsatt effekt.

Eller vad tror du?

Ett argument för plattformsoberoende undervisning

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, argumenterar för plattformsoberoende undervisning.

Det här kommer inte bli mitt mest spännande inlägg. Men kanske ett av mina viktigare. Det ska handlar om plattformsoberende undervisning som ideal för våra teknikval. Varje dag gör vi som lärare teknikval i vår undervisning. I en lagom digitaliserad skola kanske det valet ser ut så här: “Ska jag sätta eleverna på att skriva det här för hand eller på dator?” Då och då gör vi större teknikval som påverkar våra lärmiljöer i flera år framöver. Nyligen gick min skolas leasingavtal för elevdatorer ut för andra gången. Det innebär att jag, min IKT-kollega och min rektor behövde sätta oss ner och fatta ett beslut. Vad ska vi erbjuda våra elever för teknik de kommande tre åren? Datorer för alla eller någon typ av blandning mellan datorer och pekdatorer? Det är också ett teknikval. Och varje gång vi gör teknikval påverkar det möjligheterna vi ger oss själva att planera den undervisning vi vill åstadkomma. Det finns många modeller som gör anspråk på att förklara hur det sambandet fungerar. En av mina favoriter är TPACK som står för Technological Pedagogical Content Knowledge. (Läs mer om det här.)

Sett utifrån den modellen kan man säga att teknikvalen vi gör påverkar hur vi introducerar den rosa bubblan i den gula och den blåa.

Det finns mycket att säga om kloka teknikval. I det här inlägget vill jag betona poängen att gå en plattformsoberoende väg. Alltså att skapa förutsättningar som inte kräver en viss hårdvara så som iPads eller en viss mjukvara som exempelvis Google Apps for Education. Den huvudsakliga anledningen är att det rustar elever bättre för framtiden samtidigt som det förebygger teknikstrul. Anledningen till att många lärare och skolor verkar avstå är att det kräver lite.


Elever som kompetenta digitala samhällsmedborgare medborgare
Ta Google Apps for Education som exempel. Det är gratis för skolor och skolhuvudmän att använda men kostar pengar om företag vill bruka samma tjäsnter. Varför får vi det gratis? Är det av välvilja? Ja, kanske. Eller så är det en noggrannt uttänkt strategi med en baktanke. Jag är i mitt kritiska sinne böjd att tänka att det handlar om det sistnämnda. Elever som går igenom en hela skolgång inom ramarna för Google App for Education kommer med stor sannolikhet fortsätta så. De kommer vara trogna Google-användare och det kommer vara tack vare oss. Det går inte att komma ifrån. Istället för att rusta kompetenta medborgare inför en komplex och okänd framtid skulle vi oreflekterat fostra trogna kunder. Inte riktigt samma sak. Fenomenet är inte unikt för Google Apps utan gäller alla tjänster som gör anspråk på att vara helhetslösningar för skolan. Därför måste vi anstränga oss att förstå och leva efter principen att inte lägga alla ägg i samma korg. Bara för att ett företag vår huvudman har avtal med och som eleverna har vana av erbjuder 97 digitala tjänster innebär inte att vi alltid måste välja dem. Det finns ett värde i att aktivt söka efter andra, mindre leverantörer av tjänster. Det ger elever en möjlighet att bredda sina erfarenheter som konsumenter och blir också ett tillfälle att prata med elever kring hur man gör när man upptäcker och värderar digitala tjänster som man funderar på att börja använda.


En oberoende skola fri från företags nyckfullhet
Den skola som väljer att gå den enkla vägen får också ta konsekvenserna av det. Ju fler tjänster vi använder från samma företag desto sårbarare blir vi för företags nyckfulla utvecklingsprojekt. Låt mig ta två exempel från min egen undervisning. Det ena handlar om Webbstjärnan, en digital tjänst som erbjuds av Internetstiftelsen IIS. En icke-vinstdrivande stiftelse som har förtroendet att sköta om den svenska delen av Internet. När det kommer till förtroende för tjänsteleverantörer så finns det få som jag respekterar och litar mer på än IIS. Trots det fick jag för drygt ett år sedan betala priset när mina tre webbsidor som jag hade genom Webbstjärnan alla tre kraschade som en del av en teknisk flytt som Webbstjärnan genomförde. Motivering var att förenkla för lärare som är nybörjar på Internet. Helt rimligt och full begripligt. Men av tusentals bidrag så passade inte förändringen mig och mina tre projekt. Resultatet blev timmar av arbete med att snabbt flytta sidorna till en annan leverantör. Ett annat exempel är Google Drive och den bristande funktionaliteten när man arbetar med iPads. Väljer man, som vi har gjort, att jämte datorer också använda iPads så måste man räkna med betydlgit sämre funktionalitet för Google Drive. Flera centrala funktioner fungerar helt enkelt inte. Det beror förmodligen inte på att det är omöjligt att programmera utan för att det är ett sätt för Google att försöka förmå användare att istället köpa plattor som drivs med Android. I båda fallen blir jag och mina elever beroende av externa aktörer som sätter sitt eget bästa före mig och mina elever. Ju oftare vi väljer öppna lärresurser som vi själva kontrollerar och som inte är beroende av en viss hårdvara - desto mindre blir risken att vi påverkas på de här sätten.


Tekniskt strul påverkar inte lika mycket
Den huvudsakliga anledningen är att det undviker potentiella problem längre fram i planeringsprocessen undervisningen. På min skola har vi nu en blandning av iPads och datorer. Om jag planerar min undervisning så att det inte är livsavgörande vilket av med jag får tillgång till så har jag ett problem mindre än kollegan som planerar sin undervisning så att hen MÅSTE använda just datorer. Ofta behöver man inte ha alla detaljer redo för alla tekniska alternativ. Det räcker ofta med att låta de elever som själva kommer på alternativa tillvägagångssätt får utrymme att göra det. Då vinner vi på att ha planerat undervisning som bjuder in till den typen av kreativitet.

Det handlar inte bara om det hårda...

Mikaela Sveijer fundera på vad digitala verktyg faktiskt är.

När man pratar om digitala verktyg så tänker nog de flesta på plattor, projektorer, datorer, smartboards och annan konkreta teknisk utrustning. Men att arbeta digitalt handlar även om mjukvaror som underlättar och förenklar det digitala arbetet. Jag pratar om mailhantering, info till föräldrar, lagring av foton och dokument med mera.

Tidigare har jag arbetat i Office365 och Unikum och vande mig vid hur smidigt allt var. Plattor och datorer var synkade, alla dokument och bilder lagrades i molnet och jag kunde jobba i princip på vilken dator som helst.

På min arbetsplats idag ser det inte alls ut så nu och jag märker att det faktiskt är mycket krångligare att arbeta digitalt. Min förskola är i ett stor utvecklingsarbete och jag vet att det här diskuteras, men som alla stora beslut i stora organisationer så tar det tid. Tills dess provar jag lite olika lösningar för att komma närmre det smidiga. Det finns mycket att använda där ute, allt från molnlagring till diverse appar och hemsidor.

Så kom ihåg det mjuka när ni börjar jobba med det hårda.

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare på Kids2Home i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet.


Skolutveckling på europeisk nivå

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, skriver om the Future Classroom Lab, ett initiativ för skolutveckling på europeisk nivå.

“Men alltså. Vi har ju ändå rätt mycket gemensamt!”

Den tanken slog mig i korridorerna mellan föreläsningar på Research Ed Scandinavia, en liten men superintressant utbildningskonferens i mötet mellan utbildningsvetenskaplig forskning och skolpraktik. Låt mig förtydliga. Det handlade inte om att jag där och då insåg att jag har något gemensamt med de som beforskar skolan. Den koppling har varit tydlig för mig rätt länge nu. Kopplingen jag såg var internationell. På plats träffade jag lärare och forskare från ett tiotal europeiska länder och det verkligen slog mig hur mycket vi har gemensamt. Samma tanke återkom långt senare på kvällen. På spårvagnen hem från en underbar konferensmiddag med talare från samma konferens. Efter ett flera timmar långt pärlband av samtal , nästan enbart om skola och lärande, var jag fylld av så många nya idéer och funderingar. Ingenting går förmodligen att kopiera rakt av från ett annat lands skolsystem. Inte ens våra nordiska grannar har tillräckligt lika skolsystem för att det ska kännas riktigt genomförbart. Men ändå. Lyfter vi blicken en nivå över det enkelt överförbara så kan vi i snarlika men annorlunda utbildningssystem spegla oss själva och få en bättre bild av vad vi är och vad vi kan bli som skolsystem. Allt sedan dess har jag velat få mer.

Det fina är att nu kan jag få det. Och du med. Lösningen är ett EU-projekt med det halvsmidiga namnet “the Future Classroom Lab by European Schoolnet”. Vi kan för enkelhetens skull kalla det Future Classroom. Det är ett initiativ som bär visionen “Transforming education in Europe”. Tänk en samlad skolutveckling på europeisk nivå.

Ett trettiotal utbildningssystem inom EU-samarbetet och ett antal ledande teknikföretag inom utbildningsvärlden finns knutna till projektet som har sin permanenta bas i Bryssel. Det fysiska labbet ska inspirera, utmana och utforska tankar kring vad lärande i vår tid egentligen är och kan vara. Konkret ligger fokus på lärares och elevers roller och förmågor, hur lärande går till, design av lärmiljöer, nuvarande och kommande utbildningsteknologi och sociala trenders påverkan på lärande. Intressanta områden som i sig berättigar ett besök om man ändå råkar ha vägarna förbi Bryssel.

Men vad ska alla Europas lärare som inte håller på och reser till Bryssel ta sig för?

En tillgäng resurs som är skapad specifikt med lärare, skolledare och utvecklingsledare runt om i Europa som målgrupp är de Toolkit som utvecklas inom Future Classroom. De funkar lite som moduler i Mattelyftet men har ett vidare perspektiv. Tanken är att en organisation som vill gå in i en utvecklingsprocess för att komma åt det där vagt definierade “moderna lärandet” ska gå igenom alla moduler i tur och ordning och komma ut på andra sidan med en allt annat än vag idé om hur lärande går till.




Skärmavbild 2016-05-02 kl. 22.20.59.png

Creative Commons Attribution-ShareAlike 4.0 International

Future Classrooms Toolkits kompleteras av gudier, lektionsmaterial och digitala verktyg som sammantaget har till syfte att "guide users through a complete change management process". Hur det översätts till svenska utan att förlora sin inenbörd tycker jag är lite knepigt. Poängen är att målsättningen är ett gediget och väl underbyggt förändringsarbete som grund för skolutveckling. Under projektets fem första år testades de lektionsbaserade momenten i 2500 klassrum över 19 länder i Europa. Det är rätt imponerande. Vi har onekligen en hel del att lära av kollegorna i de klassrummen.

Så låt oss.

Nominera en kollega eller två till Guldäpplet

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, tipsar om att nominera till lärarpriset Guldäpplet.

Den första juni är sista dagen att nominera en lärare till Guldäpplet. Det tycker jag du borde göra. Det är en kollegial grej att göra. Det kostar inte mer än ett par minuter men ger en rätt himla värdefull boost, som betyder mer än man kan tro. Därför borde du anmäla både en och två kollegor till Guldäpplet 2016. Jag brukar nominera någonstans mellan 3 och 10 personer per år. Det är en himla rolig grej att göra. Låt mig berätta mer!

Man kan tveka på värdet av priser. Hur belönar man någon enskild person när så mycket av kvalitet i undervisning handlar om laginsatser?

Varje år nomineras ca 100 lärare till Guldäpplet. Det är en imponerande skara väldigt skickliga lärare. Men det skulle kunna vara fler. Det BORDE vara fler.

För den höga nivå av kunnighet som kännetecknar de nominerade är inte så otroligt unik. I varje kommun, stor eller liten, finns det alldeles säkert ett gäng lärare som utmärker sig i sin skicklighet men som kanske inte får den credd de förtjänar. Där kan en nominering till Guldäpplet betyda något viktigt.

Men jag tror att det är svårt. Dels för att många inte känner till vad som krävs för att få nominera någon. Personer tror att det behöver vara en IT-guru, en didaktisk profet eller en pedagogisk pionjär för att över huvud taget kunna tas i beaktning. Så är det inte.

Låt oss gå igenom de fyra kriterierna och samtidigt vill jag att du tänker igenom din professionella bekantskapskrets i sökandet efter nästa kandidat.

Guldäpplet delas ut till lärare som visar sig starka inom följande områden:

Förnya lärandet med stöd av IT
Man kan undra sig varför IT är ett krav. Jag tror, utan att veta något om det, att det beror främst på den enorma samhällsomvandlingen som sker i kölvattnet av digitaliseringen. Kan vi möta det kommer skolan bli relevant både för eleverna i form av motivation och för samhället i form av att vi fostrar medborgare som är rustade för att möta komplexa framtidsutmaningar.

Det centrala är förmågan att tänka nytt och testa idéer på ett sätt som tänjer på gränser och utmanar för givet tagna sanningar i skolan utan att för den delen kompromissa med kvaliteten på undervisningen och lärandet. Särskilt det sistnämna är viktigt.

Många kan testa och tycka att de lyckas om man inte behöver ta ansvar för vad som riskeras, offras och eventuellt förloras. Att kunna testa nya saker utan att gå i den fällan kräver både eftertanke och magkänsla.

Pedagogiskt arbete med egna elever
Det finns en hel del lärare som i samband med att de uppfattas som skickliga av en växande skara kollegor/skolmänniskor försvinner iväg från klassrummet. Det kan vara en intressant utmaning för ens egna yrkesliv men det går inte att göra utan att också förlora något.

En mycket klok bekant som förut arbetade som undervisande lärare men som nu arbetar med ett kompetensutvecklingsföretag på skolområdet berättade att det tog ett par månader innan hen började tappa greppet om skolan och hen kände sig som en från utsidan, en som måste fråga för att förstå.

Det är bra att vara uppmärksam på den förändringen, men frågan är om det går att motverka. Antagligen inte. Därför är en bärande grundpelare för Guldäpplet lärares egna pedagogiska arbete med elever. Grovt uttryckt: Det räcker inte med att snacka vackert. Lärare som också gör kommer generellt gå längre.

Arbete för att inkludera alla elever
Det här är ju en fråga om förhållningssätt. Varje lärare har sin egen gräns kring vilka elever som “passar in” i undervisningen som pågår i ett klassrum och vilka som behöver plockas ut för att få det stöd de har rätt till. Jag föreställer mig att det som Guldäpplejuryn letar efter här är lärare som hellre tar med än skickar iväg. Lärare som förstår att när en elev inte passar in så är det i verksamheten som felen söks.

Arbete med att inspirera elever och kollegor i ett lokalt, kommunalt och nationellt verksamhetsfält.
Lärare brukade vara ett ensamarbete. Med betoning på brukade. För några veckor sedan blev jag kontaktad av en kvinna som släktforskade kring sin morfar mor, Kristina Månsson. Hon tog jobb på min skola år 1899 och arbetade här i över 40 år. Hon fick arbeta själv.

Jag har inte det privilegiet längre. Eller den bördan, beroende på hur en väljer att se på saken. Det leder också till att alla lärare har ett professionellt nätverk. Vissa driver Facebook-grupper med tusentals medlemmar. Det är inte alls viktigt. Framgången här ligger snarare i att vara en person som just inspirerar. Då räcker det inte med att dela länkar till artiklar som ingen läser och ännu färre diskuterar vidare. Det handlar snarare om samtalen.

Nominera för att uppmärksamma
Sammanfattningsvis vill jag uppmuntra dig att ta en ordentlig funderare. Vilka lärare i din närhet utvecklar sin undervisning med hjälp av IT? Vilka är inspirerande och viktiga för ditt och dina kollegors lärande? Föreställ dig en kollega som har en undervisning som du vill lära dig av. Vem tänker du på?

Den kollegan! Det är den kollegan som du borde ta dig tid att nominera till Guldäpplet. Inte för att det viktigaste är att vinna utan för att det är rimligt att vi lägger lite mer tid på att uppmärksamma och hylla kollegor som gör ett riktigt bra arbete. Vi vet alla att lärare inte drunknar av beröm precis. Det behöver vi ändra på. Helst före första juni.

Två kungar fyller år idag!

Karin Berg bjuder på lite rolig kuriosa, idag 30 april fyller inte bara kungen av Sverige år utan även kungen av IKT

Idag, den 30 april fyller både kungen av Sverige och kungen av IKT år. Dock är det inte en och samma person. Claude Shannon, som skulle kunna utnämnas till kungen av IKT var var en amerikansk ingenjör som grundlade den moderna kommunikations- och informationsteorin. Han föddes den 30 april 1916 och om han levt idag hade han alltså fyllt 100 år just idag. Shannons teorier spelar stor roll för hur vårt informationssamhälle utvecklats idag och är därför en av vår tids mest avgörande forskare. För den som vill ta upp detta i skolan på måndag kan läsa och se mer här. Ett roligt sätt att ta IKTs historia samtidigt som man summerar helgen på måndagssamlingen, tycker iallafall jag.

Trevlig Valborg!

Årets bästa tips?

Mikaela Sveijer tipsar om att besöka SETT-dagarna för inspiration och tändning för arbetet med digitala verktyg i förskolan.

Veckans tips är kort men väldigt bra. Prata med din chef och be om att få besöka SETT under kommande läsår, antingen SETT Syd eller SETT i Kista. Mässan i all ära, du kommer mötas av den senaste tekniken och vilja ha det mesta. Men det allra bästa på SETT är föreläsningarna (se till att beställa en konferensbiljett så du får tillgång till föreläsningarna). Korta och otroligt inspirerande föreläsningar från verksamheten, hur det faktiskt fungerar i en barngrupp.

Så kommande år - besök SETT! Jag och en av mina kollegor åker imorgon, sista dagen - det ska bli otroligt roligt!

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare på Kids2Home i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet.

​Är digitala verktyg ett självändamål?

Karin Berg, lärare på Schillerska gymnasiet, funderar över om digitala verktyg kan vara ett självändamål i sig. Risken finns ju att vi i alla tips och roliga appar tappar bort syftet med att vi är i skolan, nämligen elevernas lärande.

De senaste veckorna har jag haft VFU-studenter som gjort sin praktik hos mig. De går tredje året och det är tredje gången de är hos mig så vi börjar känna varandra nu. Denna gång skulle pedagogiskt ledarskap och bedömning stå i centrum, vilket såklart känns logiskt, finns få saker i läraryrket som är mer centralt än just det. Vidare skulle de också använda minst ett IKT-verktyg under sin VFU-period och det är då jag automatiskt drar öronen åt mig.

Ofta när vi pratar om skolans digitalisering pratar vi i Sverige om olika digitala verktyg och appar. Otaliga är de workshops som arrangeras runt om i vårt land på olika skolor där olika mer eller mindre käcka verktyg presenteras. Själv som IKT-ansvarig på min skola håller i olika varianter titt som tätt. På den här bloggen presenterar vi emellanåt olika tips på bra lärande verktyg. Och i olika grupper på sociala medier tipsas det mest hela tiden.

Allt det där är nog bra. Vi måste anpassa skolan till den digitala tid vi lever. Men det finns en risk att vi i vår iver att testa nya saker och vara digitalt duktiga just testar olika digitala verktyg med syftet att just testa verktyget och sen missa det som vi faktiskt är där för, elevernas lärande och måluppfyllelse. Det finns också en risk att de som känner ett motstånd till det digitala inte ser meningen då liksom tekniken skymmer syftet och det på så vis blir lättare att ropa “det var bättre förr.”

Om du tillexempel inte kopplar ihop bedömning med den exit-ticket en kahoot kan hjälpa dig med finns det risk att du liksom bara gör kahooten för att den var lite kul. Det kan i och för sig kan ge en positiv effekt på elevens lärande men det finns en uppenbar risk att användandet kommer att ebba ut eftersom du som lärare missat den lärande poängen. Förstår du däremot att en exit-ticket kan fungera som en utvärdering av din undervisning och en möjlighet att följa upp om alla elever är där de borde vara, då kommer du leta upp ett digitalt verktyg som svarar upp till det behovet och då kommer du finna att Kahoot är en lösning medan tillexempel Socrative är en annan. Har du syftet klart för dig kommer också valet mellan de båda verktygen bli mycket enklare än om syftet är diffust.

Självfallet finns det en rad digitala verktyg som möjliggör undervisning som tidigare var betydligt svårare att gemomföra. Jacobs eniro-tips är ett strålande exempel på det. Och våra möjligheter att skapa spännande nytänkande undervisning är större än någonsin förr. Men verktygen får aldrig överskugga syftet, alltså elevernas lärande.

Vi pratade en hel del om detta mina studenter och jag. Om hur vi kunde koppla ihop bedömning och ledarskap med olika digitala verktyg så att just verktyg blev just de lärande verktyg som de borde vara och inte ett självändamål för att göra examinatorn glad. Det blev en nyttig diskussion även för mig. För hur ofta väljer jag inte ett verktyg av gammal vana och inte för att det är det bästa för just den här lärande situationen.


Tänktanken på #SETT2016

Årstaskolan är tillbaka på SETT-mässan med Tänktanken. Det blir intervjuer, kodknäck och talkshows. Den röda tråden i programmet är att vi är nyfikna på människor i och runt skolan.

Tänktanken startade som en podcast på Årstaskolan för tre år sedan. I början spelade vi in samtal med oss själva, en think tank. Samtalen handlade vår egen praktik, gemensamma projekt och ibland bara en tanke som dök upp. Så småningom bjöd vi in spännande personer från andra skolor.

Nu, tre år senare, kör vi ett livesänt program i Lärarförbundets monter tisdag, onsdag och torsdag. Här bjuder vi in personer vi är nyfikna på till samtal om skola och lärande. Människor som vill vara med och utveckla skolan och som har en historia att berätta. Läs mer om programmet här.

Det bästa med Tänktanken på #SETT2016 är förmodligen att jag får möjlighet att jobba tillsammans med några grymt kunniga och drivna kollegor på Årstaskolan. Det har varit en hel del förarbete, framför allt för Micke Kring som har styrt upp programmet och precis allt som gör det här programmet så vasst och snyggt. Men vi har haft många och långa samtal om format och vilka gäster vi ska bjuda in. Det är fantastiskt för mig, som till vardags är lärare på Årstaskolan, att få byta kavaj och uppgift och bli programvärd på Tänktanken.

Onsdag 27/4 har jag bjudit in Karin Nygårds, lärare och koddrottning, till en intervju. Kom till Lärarförbundets monter eller följ oss live på tanktanken.se/sett.

Jag brukar använda Gladiatorerna som liknelse. Ni vet det där programmet där utmanarna möter gladiatorerna, vältränade personer med olika styrkor. Det är säkert roligt att vara utmanare. Men att få vara gladiator på Tänktanken slår nog allt!

Tack alla kollegor. Nu kör vi!