Lärarförbundet
Bli medlem

Digitala julkalendrar

Är du sugen på en digital julkalender i år? Mikaela Sveijer tipsar.

"Snart har vi jul, här i vårt hus..!"

På alla förskolor i vårt avlånga land börjar vi förbereda oss för jul. Pysselplaner, julsånger och kanske en julkalender? De senaste åren har jag gjort julkalendrar med QR-koder där varje kod innehöll matematikuppdrag som även utmanade till samarbete och samspel i gruppen. I år är det dags för något nytt! Vi håller på att skapa en interaktiv julkalender i ThingLink. Busenkelt och jättekul! Den kommer att innehålla uppdrag, sånger och nån filmsnutt. På min förskola har vi tre 1-3 årsavdelningar som kommer ha samma (och även göra den tillsammans). Det gör att vi antingen jobbar avdelningsvis men möjliggör även en storsamling tillsammans.

Jag förespråkar såklart att utmana sig och göra en egen (antingen med QR-koder eller i ThingLink), det kommer utveckla er och utmaningen gör förhoppningsvis er mer sugna på ytterligare digitala utmaningar. Men för er som vill ha en serverad kommer förslag här:

Tiggy Testar (ThingLink)

Värdegrundsuppdrag (QR-koder)

Jag känner mig lite som en trasig skiva, men tänk på lagstiftningen gällande PUL när ni jobbar digitalt, vart vi lagrar det vi länkar måste avgöra vad vi länkar till. Såhär skriver Datainspektionen angående molntjänster (lagring).

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare på K2H Norlandia i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet


Kommentarer:

Jenny
Jenny Jansson

Länken till den färdiga julkalendern fungerar inte, Är den borttagen?

  • Skapad 2018-11-27 13:56

​Kvinnliga lärare använder sociala medier mer än manliga

Nästan alla lärare använder sociala medier på något sätt och en tredjedel använder det i sitt yrke. Kvinnor är flitigare användare jämfört med män när det gäller elevkontakter i sociala medier. Det visar en forskarstudie som jag varit med på ett litet hörn i.

Forskarna Elin Thunman, Johanna Lovén och Marcus Persson har kartlagt hur lärare i årskurs 7-9 använder sociala medier, privat, men framför allt i yrket. Forskarna har hämtat data från enkäter, men också genomfört intervjuer med lärare och granskat kommunikation mellan lärare och elever.

Jag, som är utredare på Lärarförbundet, var med på ett pyttelitet hörn och vill gärna dela med mig av några intressanta slutsatser från studien.

1 av 3 använder sociala medier i jobbet

Lärare är flitiga användare. Nästan alla, 92 procent, använder sociala medier på något sätt. 31 procent av lärarna använder dessa medier i jobbet. De flesta som använder sociala medier i undervisningssammanhang gör det för att sprida information. En del av kommunikationen består av också av småprat, skämt och inlägg om saker som händer i eller utanför skolan. Här används alltså sociala medier också för sociala syften. Facebook är det sociala medium som lärarna använder mest, både för undervisningssyften och för sociala syften.

Kvinnor och förstelärare flitigast

Förstelärare använder sociala medier i större utsträckning än andra. Tydligast skillnader i lärarnas sociala medieanvändning finns emellertid mellan kvinnliga och manliga lärare. Förutom att kvinnorna generellt sett är mer benägna än männen att använda sociala medier för elevkontakter använder kvinnorna sociala medier för sociala syften i relation till eleverna i större utsträckning.

Kvinnliga lärare använder oftare sociala medier för elevkontakter på morgonen före skolan och på kvällen efter skolan. Män håller sitt sociala medieanvändande för elevkontakter mer till skoltid.

Kvinnor interagerar mer

I forskningsrapporten framkommer en bild av kvinnliga lärare som, inte bara flitigare användare av sociala medier för elevkontakter, utan också som mer benägna att integrera arbetets och hemmets domäner. I forskningen kallas ibland individer som inte gör tydliga gränsdragningar mellan dessa domäner för ”integrators”, medan motsatsen kallas för ”segmentors”. Resultaten i denna studie kan förstås som att de kvinnliga lärarna har en större tendens att anamma en integrerande yrkesroll (”integrators”), jämfört med de manliga.

Läs gärna hela studien från Uppsala universitet, där finns mer intressant information om hur lärare använder sociala medier.

En spännande framtidsspaning

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, tipsar om en framtidsspaning i Digitaliseringskommissionens rapport "Det sociala kontraktet i en digital tid"

Digitaliseringskommissionen släppte nyligen delrapporten "Det sociala kontraktet i en digital tid". Ett delbetänkande som i sig är riktigt intressant att läsa.

Du kan läsa hela delbetänkandet här.

Det jag vill tipsa om särskilt idag är den skönlitterära framtidsspaning om hur en vanlig dag i en svensk skola skulle kunna vara inom överskådlig tid som avslutar delbetänkandet. Bakom spaningen ligger Carl Heath.

"Alex vaknar som hon brukar, efter ett par snoozningar på mobiltelefonen. Det är vardag och dags att stiga upp. Det tar en stund att göra sig i ordning och det är mycket att hålla reda på, men Alex får hjälp. Skolappens gröna glada ansikte hälsar henne välkommen och berättar vad som är dagens packlista att ha med sig till skolan. Alex äter frukost. En kort stund senare berättar skolappen hur lång tid det är kvar till dess Alex ska vara i skolan, och hur lång tid det tar att ta sig dit. Olika alternativ syns. Gå, cykla eller att ta en auto. Alex funderar över att gå till skolan eller inte. Frågan är bara om det går att hinna med alla morgonbestyr innan. Kanske skulle hon ändå beställa en auto... Då skulle hon få tid till att hinna testa sina övningsuppgifter i programmering ytterligare en gång ."

Så börjar spaningen som går att hitta i delbetänkandet. (Scrolla ner till sida 236.)


Fånga upp det som händer just nu - utvärdera mera!

Vi som arbetar i skolan gillar att utvärdera vår verksamhet. - Gör det oftare, men på ett smidigare sätt, skriver Elin Dahlin, lärare på Ösbyskolan.

Att utvärdera nuläget: undervisningen, måendet, trivseln och kunnandet hos eleverna är något vi lärare gör dagligen i vår vardag. Jag tänker ändå att vi skulle behöva göra det mer regelbundet och synligt för att på så vis kunna forma vår undervisning och våra strategier efter vad vi känner till att eleverna egentligen behöver - inte vad vi antar och tror att de behöver.

Vi kan nog alla vara överens om att det inte får ta för mycket tid att utvärdera och därför tänker jag härmed tipsa om enkla sätt att göra detta på.

1.Todays meet - en gratis utvärderingstjänst på nätet där man skapar ett rum där man kan ställa en eller flera frågor som gruppen sedan kan svara på/reflektera kring. Kan med fördel också användas som exit ticket. Fördelarna är att eleverna kan vara anonyma genom att använda ett nickname samt att alla ser vad alla skriver. Fiffigt att projicera upp rummet så att alla ser vad alla skrivit. Nackdelen är att det krävs lite träning att skriva på en gemensam plattform då det lätt bli lek och trams.

2. Google forms - ett enkelt sätt att mäta något i en elev- föräldra -eller lärargrupp är att skapa en enkät. I Google finns en mycket användarvänlig applikation där man kan skapa enkäter med både skalor och/eller svarsrutor att fylla i. Fördelen är att man kan få ut statistik i staplar och cirkeldiagram samt att man lätt kan spara och återanvända enkäten. Nackdelen är att det tar något längre tid att skapa och genomföra en enkät som utvärderingsverktyg.

3. AnswerGarden - en gratis tjänst på nätet där man både kan göra en brainstorm och utvärdera. Tjänsten blir mycket grafisk då de ord/fraser/meningar som eleverna skriver blir större och större utifrån hur många av dem som tycker (skriver) samma sak. Även AnswerGarden kan med fördel användas som exit ticket. Fördelen är att den är användarvänlig och snabb att göra. Nackdelen är att de kan vara svårt att ställa rätt fråga som eleverna kan besvara med endast ett eller två ord. Det kan bli plottrigt och då missar man effekten med att några ord växer sig stora.

Avslutningsvis vill jag säga att ovanstående exempel endast är en droppe i havet av olika verktyg som finns för utvärdering. Det viktigaste är att våga prova och därmed finna ett verktyg som fungerar just för dig.


Mera QR-koder

Att arbeta med QR-koder är enkelt och roligt. Mikaela Sveijer ger lästips till er som vill utveckla arbetet med de smårutiga kvadraterna.

Här kommer tips för er som vill ha mer inspiration i hur ni kan utveckla arbetet m QR-koder.

QR-koder säger hej på olika sätt

QRkoder utvecklar lärandet i förskolan

En annorlunda samlingsring

När ni jobbar med QR-koder måste ni vara noga med vad ni länkar till och varifrån. Eftersom en QR-kod är en länk så måste fotot/filmen eller ljudupptagningen lagras någonstans och är det barn med så behövs samtycke. Läs mer på Skolverket angående molntjänster i skolan och vad Datainspektionen säger om publicering på internet.

Men våga prova mer. QR-koder tycker jag ökar barnens delaktighet i förskolan och ger nya möjligheter till dokumentation tillsammans med barnen.

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare på K2H Norlandia i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet


Efter "En till en" kommer några av flera

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, funderar över vad som kommer efter "en till en" och vad det betyder för skolans undervisning.

Det här är ett inlägg om tekniken. Hårdvaran. Men ändå inte. Mellan raderna finns ett argument för variation som grundprincip för undervisning, något som utbildningsvetenskapen vilar trygg i sedan länge. 2009 började min skola resan till att bli en sk en en till en skola. Vi fick en dator per elev. 2010 hade alla elever det. Slut på historia. Klappat och klart! Vidare till nästa grej. Eller? Nja... teknikval är nära sammankopplade med didaktikval och metodikval. Vi bryter ner det utifrån den resan vi har gjort:

2010 - En dator per elev. Bara.
Ett naturligt första steg var för oss att skaffa oss en dator per elev och stanna där. Att ha 200+ PC-datorer som ska förvaras, hanteras och bruks på ett klokt sätt är nog så svårt om man kommer från en verklighet med ett par stationära datorer längst bak i klassrummet. Det tog oss kanske ett och ett halvt år innan vi fått till en bra infrastruktur kring konton, delningar, publiceringar och annat. Så klart skedde en hel del undervisningsutveckling parallellt med detta, men det var ändå en central del av diskussionerna vi hade. Sedan hade vi en rutin. Då började saker också göras på rutin. Först är rutiner sköna men snart blir de begränsande på ett eller annat plan. Lagom tills dess att vi var redo att avsluta vår första leasing-cykel och lämna tillbaka våra datorer så längtade vi efter något annat. Något mer. Det mesta våra elever gjorde med datorn var att läsa och skriva i delade dokument. En skolgång måste rymma mer! (För den delen måste även en utbildning kring digitala kompetenser rymma mer också...)

2013 - Lite av varje
Till vår andra leasing-cykel landade vi i en miljö där eleverna har tillgång till både datorer och pekdatorer på det sättet att de två och två delar på en av varje. Vi råkade ha en skolmiljö med flera mindre hus där varje hus huserar två klasser vilket var en stor fördel här. Då var det lätt att skaffa en klassuppsättning datorer och en klassuppsättning iPads till båda grupper och sedan låta lärarna dela dem fritt inom huset. Smidigt i teorin och möjlighetsskapande i praktiken.

Vid den här tiden började vi experimentera med dokumentkameror. På den tiden gick en okej dokumentkamera loss på ett par tusen kronor. Inga stora pengar men tillräckligt dyrt för att inte vilja kasta in dem i varje klassrum utan grund. Därför började vi med att köpa en och uppmana lärare att testa dem i olika verksamheter. Efter ett par veckor stod det klart att testet var redo att byggas ut. Så vi skaffade en per arbetslag och lät lärarna fortsätta testa. Vid det här laget började vi identifiera vilka kollegor som använde dem mer ofta och tog samtal med dem om vilken potential det finns i en dokumentkamera. Det gav tillräckligt god grund för att till sist köpa in en per klass och uppmana även de kollegor som inte testat att börja använda dem. En resa i resan som tog strax över ett år. Bakom den ett förändrat synsätt om att alla grupper inte behöver samma teknikutrustning. Det är viktigare i så fall att börja med att se på behovet och vad en viss teknikpryl tillför i termer av variation.


2016 - En av varje och några av flera
Lagom till vår tredje leasing-cykel landade vi i analysen att vi ändå saknade möjligheterna som fanns i att alla elever hade en av varje, men vi var inte beredda att för den delen offra variationen. Den enda lösningen blev en blandning. Genom att välja enklare och därmed billigare datorer sparade vi in resurser som kunde användas för att köpa till kompletterande IT-utrustning. Vid sidan om att varje elev har sin egen dator så har varje klass ett antal pekdatorer, varje hus ett antal dokumentkameror och interaktiva projektorer och miljöer med särskilda behov får dem tillgodosedda. Exempelvis landade vi i att vår textilslöjdslärare behöver kunna projicera bilder i sitt klassrum men saknar väggytor för en projektor. Så det får bli en stor TV-skärm och en särskild sorts dokumentkamera för att kunna visa brodyrtekniker och annat. På samma sätt kan man tänka att en fritidsverksamhet är betjänt av särskilda teknikinvesteringar, exempelvis i form av en digital ritplatta för att digitalisera serietidningsprojektet som lever där. Eller att idrottslärarna har större nytta av ett par GPSer. Eller att eleverna i vissa ämnen behöver andra, för ändamålet bättre datorer. En dator som fungerar bra nog för de flesta skolarbeten behöver inte vara stark nog för att kunna spela in under exempelvis musikundervisningen.


På det sättet har skolan gjort om samma resa som vi gjorde när böckerna kom till skolan. Först var de dyra så vi köpte bara några stycken. Sedan kom vi till en punkt när alla elever fick varsin egen. Det är en period som vi idag inte tänker så mycket på, mycket för att den lösningen inte var god nog. Typiskt fick varje en elev varsin av den viktigaste boken som fanns: bibeln. Bra nog för att lära ungarna läsa och bli goda medborgare (enligt den tidens normer och värderingar) men knappast tillräckligt för att rusta elever för en komplex och okänd framtid. Så vi gick vidare. Skaffade olika böcker. Till och med bibliotek. Med IKT har vi gjort samma långa resa fast inom loppet av några år.

När undervisningen blir på riktigt.

Genom att knyta an till elevernas livsvärld och koppla undervisningen till företeelser i vår värld som är på riktigt kan undervisningen lyfta något enormt menar Elin Dahlin, lärare på Ösbyskolan.

“Vi har ringt Lundin Oil och de blir jättearga när vi ställer frågor och de lägger på luren i örat på oss!” Framför mig hade jag tre elever, rödrosiga av entusiasm och engagemang. De hade precis ringt Lundin Oil för att ställa (obekväma) frågor om företagets verksamhet i Etiopien De här tre tjejerna gick i åk 9 när detta utspelade sig. Vi läste u-landskunskap inom ramen för geografiämnet och samarbetade med no-ämnena kring miljöfrågor.

Eleverna hade fått i uppgift att studera ett valfritt u-land närmre och samtidigt undersöka om något i-land hade intressen i landet samt vilka konsekvenser detta kunde leda till. Just de här eleverna hade alltså valt att undersöka hur oljeföretagets verksamhet påverkade miljön och befolkningen i landet. Uppgiften skulle eleverna redovisa i någon medieform; tv- eller radioprogram

Förutom att ringa upp Lundin Oli flera gånger för att få svar (och lika många gånger få luren slängd i örat) lyckade de boka en intervju med Martin Schibbye... Ja, vad kan man säga? En lärares dröm när elever hittar ut i världen - utanför klassrummets fyra väggar - för att lösa en uppgift. Slam dunk!

Här kan ni se tjejernas alster.

Ibland har jag även gjort tvärt om - att vi lyft en viss pågående händelse i världen och därefter byggt tema kring den. Ett sådan exempel som jag nyligen genomfört berörde flyktingsituationen i Europa. Det gäller att ha is i magen och inte lägga fast en terminsplanering, allt för att kunna fånga eleverna i vad som upptar deras livsvärld just nu.

För dryga året sedan pumpades nyheter med rapporter om omkomna vuxna och barn i Medelhavet, ut på Twitter, Facebook, i nyhetskanaler och i andra nätbaserade medier. Samtidigt ställdes vi i Sverige inför ett omfattade flyktingmottagande. Allt detta hamnade eleverna mitt i. Vi vuxna hade svårt och förhålla oss till all information vi fick, eleverna behövde uppenbarligen hjälp och stöd lotsas genom det samma.

Inom ramen för ämnet samhällskunskap skapade jag ett tema om flyktingar, migration, mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Vi utgick från det eleverna tagit fasta på och samtalade om detta samtidigt som vi fyllde på med “läroboksfakta”. Vi läste och samtalade om novellen “Alltid flykting?” av Monica Zak som samt om boken “Om det var krig i Norden” av Janne Teller. Efter att ha läst lokaltidningen samtalade vi även om hur Värmdö kommun hanterade flyktingsituation. Allt för att försöka förstå och göra begripligt. Elevernas engagemang var enormt. Plötsligt blev det som hände i världen, det som det stod om i läroboken på riktigt.

Här hittar ni två kortare exempel på texter som elever skrivit om flyktingsituationen efter läsning och samtal av ovan nämna texter.

Vad vill jag då ha sagt? Jo, genom att knyta an till det som händer i elevernas livsvärld och koppla undervisningen till företeelser i vår värld som är på riktigt, kan undervisningen lyfta något enormt! Att våga uppmana elever att utifrån den kunskap vi ger dem i skolan sedan söka sig vidare ut i världen för att undersöka något fenomen. Eller tvärt om - utgå från nuet och därefter fylla på med kunskap och logik om något fenomen som först kan verka för stort att ens kunna förstå.


Sociala monster

Karin Berg, gymnasielärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg tipsar om olika digitala resurser när det kommer till undervisning om källkritik, sociala medier, och MIK.

Att källkritik blir allt viktigare blir vi mer och mer medvetna om Att vi i skolan inte nog kan undervisa om det är ett faktum.

Den 5 oktober startade en ny serie på SVT 1 som heter Sociala monster. Serien diskuterar och analyserar vår tids medier och är både välproducerat och angelägen. Första avsnittet behandlade källkritik och att även dagens journalister ibland slarvar med källkontrollen innan de publicerar en nyhet. Serien riktar sig inte direkt till skolan men eftersom avsnitten är föredömliga 30 minuter långa fungerar åtminstone första avsnittet väldigt bra att använda i källkritik och mediaundervisningen på gymnasiet.

När jag undervisar i källkritik tar jag också gärna hjälp av Statens medieråd och deras digitala utbildning som finns för både elever, lärare och bibliotekspersonal. Dessutom finns det på deras hemsida möjlighet att ladda hem lektionsmaterial för ytterligare övningar som både är relevanta och vettiga att göra.

Ytterligare en resurs som jag inte hunnit använda än men som jag definitivt kommer prova är siten Media Smart som är årskursgrupperade lärresurser på nätet om källkritik. Det kostar ingenting och är enkelt att använda.

Nu ska jag dock ta helg. Ha det så fint så hörs vi snart igen.

//Karin Berg

MakerDays - En konferens om makerkultur i skolan

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, sammanfattar och reflekterar kring konferensen MakerDays, en konferens om makerkulturens roll i skolan.

Under 5-6 oktober arrangerades MakerDays, en konferens inom ramen för det Vinnova-finansierade projektet Makerskola. Det övergripande med Makerskola är att bidra med utveckling av ny ämnesspecifik metodik kring skapande med IT som material. En del pratar om att göra konsumenter till producenter. (Det är inte en helt bra beskrivning eftersom det tenderar att signalera att konsumtion skulle vara en motsats till produktion, när de i verkligheten samexisterar.) Konferensen samlar på ett sätt de skolhuvudmän och andra aktörer som har kommit längst i att föra in makerkultur i skolan. Om ett år eller två kommer de nya IT-strategierna för skolan göra sitt intåg genom att läroplanerna kommer revideras. Det kommer ställa högre krav på alla lärares arbete utifrån de ämnen och åldrar de arbetar med. Ett exempel är att landets tiotusentals matematiklärare förväntas kunna undervisa om programmering. Det är ett enormt uppdrag som redan nu kräver nationell samling för att få till den fortbildningsinsats som krävs. Carl Heath, en av arrangörerna bakom MakerDays, beskriver det såhär:

När programmering skrivs in i läroplanen så innebär det att skolan ska göra saker som vi inte har gjort förut och kunna saker som vi tidigare inte kunnat. En ganska ovan situation för skolan.”

MakerDays utgörs av en kombination av föreläsningar, workshops och samtal. De två sistnämnda är svåra att beskriva och samtidigt inte särskilt användbara för personer som inte deltagit i just den här kontexten. Däremot föreläsningarna. De går att prata om. Därför har jag petat ihop korta sammanställningar på de tre keynote-föreläsningar som gavs. Samtliga keynotes filmades och jag har lagt in dem här nedanför.


Keynote 1: Jonas Linderoth (se filmad föreläsning)
Jonas talade under rubriken “Makerkultur som skapande i skolan”. Linderoth har ju varit mycket i media den senaste tiden med anledning av sin debattbok “Lärarens återkomst”. Men hans unrsprungliga forskningsområde är kring IT, spel och lärande. Därför blev jag glad att få höra Jonas tala om ett område som jag följt honom länge inom och som han verkligen har god kunskap om. Genom en utgångspunkt i sin bakgrund som bildlärare, via estetiska ämnens styvmoderliga behandling i skolan landade han i att programmeringen nog har en roll i skolan men att den måste motiveras utifrån sin egenart och inte som ett sätt att träna något annat än programmering. Forskning visar att transfereffekterna med programmering är försvinnande nära noll. Det gör att det inte går att prata om att elever tränar planeringsförmåga, strategier för problemlösning och metareflektion genom att programmera. Programmeringen har en estetisk dimension och ett eget kunskapsområde som kan vara svårt för skolan att ta till sig men som inte är mindre viktigt för det.

Procedurell retorik
Ett begrepp som Jonas Linderoth introducerade för mig är procedurell retorik. Han beskrev det som att man gör ett argument med hjälp av regler. Det är en av grundprinciperna i digitala miljöer eftersom vad som än sker i exempelvis ett datorspel bygger på en rad regler som alla definierats av en programmerare. Ett exempel som Linderoth lite skämtsamt tog upp var partiet UKIP som i sin Brexit-kampanj argumenterade att brittiska arbetare straffas hårt av oändliga mängder billig arbetskraft. I ett spelsammanhang hade Storbritanniens barn varit ledsna och målet i spelet hade varit att göra dem glada. Handlingar som hade funnits tillgängliga i det påhittade spelet vore att kontrollera inflödet av utländsk arbetskraft och kontrollera lönegapet mellan män och kvinnor. Regler som hade funnits skulle vara att barnen blir lyckligare av att vara hemma med sina mammor och ledsnare av att vara hemma med sina pappor och möjligheten att vara hemma med mamma påverkas av familjens samlade inkomst vilket påverkas av mängden utländsk arbetskraft. Nyckeln här är reglerna som styr spelet. De är centrala för procedurell retorik. Ett befintligt spel som präglas av procedurell retorik är Civilization på det sättet att styrelseskicket påverkar vad du kan göra och hur lätt det är att göra andra saker. Det finns också en del bra brädspel som fungerar på samma procedurella retorik. Vill du läsa mer om procedurell retorik så googlade jag fram lite länkar under föreläsningen. Jag ska erkänna att jag inte fullt ut förstår det här begreppet än och hoppas kunna återkomma till det så småningom.
Det finns en ganska bra Wikipedia-artikel på engelska
En artikel på MIT


Keynote 2: Linda Mannila (se filmad föreläsning)
Linda Mannila är en internationell profil inom programmering inom utbildning och har haft en roll i att skapa både den nya läroplanen i Finland och de kommande nationella IT-startegierna för svensk skola. Hon har ett i många avseenden annat perspektiv jämfört med Jonas Linderoth vilket syns i föreläsningsanteckningarna nedan. Hon talade under rubriken”Hur tänker vi i Finland?”. Rubriken kommer från en artikel i SvD som fick stor spridning i Sverige och som fick spridning i Finland genom en uppföljande artikel i Hufuvdstadsbladet. Enkelt förklarat gick den ut på att finska skolan med den pågående läroplansreformen kastar bort allt som är bra med den finska skolan för att istället ta efter den svenska skolan - vilket i vissas ögon är ett stort misstag. Men vad är egentligen sant och vad är en produkt av debattartiklars retorik? Linda Mannila var stenhård i sin sågning av artikeln. Här är några faktiska förändringar:

- Skrivstil stryks ur läroplanen och samtidigt införs skrivutveckling med hjälp av datorer men det skrivs inte någonstans att de ska användas så mycket som möjligt, vilket artikeln i SvD ger sken av.

- Inom språkundervisningen ges muntliga färdigheter mer tyngd än de haft förut, men inte i relation till andra färdigheter kopplade till språkutveckling.

- Undervisningen ska bli mer flexibel och eleverna mer delaktiga

Kapitel ett har sju centrala förmågor. Därutöver har läroplanen skrivningar om varje ämne och varje åldersspann. Den finska motsvarigheten till kapitel ett har skrivningar om digital kompetens i allmänna ordalag men programmering nämns inte i den här delen av läroplanen.


Vart finns programmeringen då?
År 1 och 2: I den delen som gäller för alla ämnen finns programmering inskrivet. Det finns också mer specifika skrivningar inom matematik. Det handlar om att skapa stegvisa instruktioner som kan följas. Behöver inte vara i en dator.

År 3 till 6: Precis som i år 1-2 så nämns det både i den allmänna delen och inom samhällskunskap, slöjd och matematik. Här pratar man om att behärska grafiska kodmiljöer som exempelvis Scratch. Robotprogrammering och 3d-printers kan också användas.

År 7-9: Precis som i övriga läroplanen så nämns programmering både i den allmänna delen och specifikt inom matematik och slöjd. Inom matematiken är progressionen organiserad så att eleverna vid det här laget ska utveckla “en god kodpraxis” på det sättet att andra ska kunna läsa och förstå elevernas kod. I slöjden handlar det om att koppla in “inbyggda system”, exempelvis av typen Arduino.

I den finska läroplanen påverkar digitaliseringen på två sätt. Dels är det förståelsen (digital samhällskunskap, förståelse för teknikutveckling, etc) och dels är det själva hantverket - att skapa med IT som material (programmering, m.m).

Programmeringen kan beskrivas som en process. Det omnämns inte så i den faktiska läroplanen men i stödmaterialet som Utbildningsstyrelsen tar fram finns det med. Det är en utgångspunkt som är meningsfull när vi diskuterar programmering i stället för att fokusera på koden eftersom det inbjuder till att se på programmering som en större process.

Programmeringens process kan beskrivas i sex steg.

  • Identifiera och analysera problemet/idén
  • Utvärdera olika lösningsalternativ
  • Designa en lösning
  • Skapa programmet (“koda”)
  • Testa programmet
  • Korrigera fel

Det här är också samma process som är grunden i “computational thinking” eller “datalogiskt tänkande”. Här menar Linda Mannila att programmeringens process kan användas inom andra ämnen. Alltså att vi behöver kunna lösa problem och skapa nytt tillsammans med datorer/ robotar inom alla områden – vi har inte längre en ”IT-bransch” utan alla områden berörs. Det är på ett sätt en tankemässig motsats till de argument som Jonas Linderoth presenterade i sin keynote. Ett annat område där Linderoth och Mannila inte verkar vara överens är kring programmeringens transfereffekter. Linderoth var tydlig med att programmering verkar ha få eller inga transfereffekter alls, vilket innebär att det inte går att säga att elever genom att programmera blir bättre på förmågor som att planera eller problemlösa. Mannila menar å sin sida att förmågor kopplade till programmering bidrar till att vi kan lösa problem och förverkliga idéer i en mängd olika områden med hjälp av datorer.


Datalogiskt tänkande - definition 1 (Teamet bakom Scratch)
Scratch bygger på ett antal koncept som finns med i ett antal praktiker:
- Experimenterande och testande (Iterativa processer)
- Felsökande debugging (Se till att saker funkar)
- Återanvändning och remixande (Lära av andra och fortsätta på det)
- Abstraktion och modellering (utforska kopplingar mellan helheten och delarna)

Detta är delar som samverkar för att användarna i slutändan ska uttrycka sig, koppla ihop och ifrågasätta.

Datalogiskt tänkande - definition 2 (hämtad ur läroplanen i England)
Läroplanen i England definierar datalogiskt tänkande lite på samma sätt. Skillnaden är att den här beskrivningen är mer detaljerad. Den är indelad i dels koncept och dels förmågor som tillsammans utgör "computational thinking".

Läs mer om den här definitionen här: Barefoot Computing

Det finns en hel del forskning om det här med Computational Thinking. En artikel som Linda Mannila refererar till är “Designing for deeper learning in a blended cimputer science course for middle schools students” och visar till viss del att det verkar finnas transfer mellan programmering och andra förmågor - beroende på hur man organiserar undervisningen. Det är inte samma sak som att man lär sig matematik genom programmering utan snarare att strategier och metoder som lärs in i ett sammanhang kan användas när man kodar. Förut beskrevs transfer som att något jag lärt mig i kontext A kan användas i kontext B. Numera pratar man mer om transfer som en förmåga att hantera nya, för eleven tidigare okända kontexter, med hjälp av tidigare erfarenheter från andra sa samma saker.

Har programmering ett självändamål?
Linderoth pratade om det. Mannila menar att det aldrig kan få ett självändamål eftersom programmeringen i sig alltid finns i en kontext. Det används som verktyg för att göra något annat. Man kan bli bra på det, men det är inte ett ämne i sig. Som i att man kan bli bra på att genomföra experiment i fysik och kemi - men det är inte ett eget ämne utan en del av kemin eller fysiken.

“Programming is a means to an end, not an end in itself. You should be trying to do as little of it as possible to make the thing that you want.”
- Jake Levine, programmeringsexpert (inte lärare)

Om du vill läsa mer så kan du läsa Finlands läroplan Lp2016 på svenska, eller Stefan Pålssons genomgång av den på Omvärldsbloggen.


Keynote 3: Carl Heath (se filmad föreläsning)

Med den lite ödmjuka beskrivningen att ingen annan ville tala sist så tog arrangören av MakerDays, Carl Heath, den tredje och sista keynote själv. En snabb och ytlig genomgång av förslaget till IT-strategier för skolan under rubriken ”Programmering och skapande med IT i skolan”


Skolverket har arbetat fram förslaget till läroplansförändringar utifrån att de ska kunna genomföras vid höstterminsstarten 2017. Det finns en höjd för det, men det kan likaväl bli så att regeringen beslutar att införandet blir hösten 2018. Det finns inga riktigt tydliga besked att få i dagsläget. Carl pratade om “skapande med IT som material” som ett sätt att skilja på andra sätt att använda IT än vad skolan är van vid, exempelvis att jobba i en ordbehandlare. Dessa förändringar finns med i exempelvis slöjdämnets kursplan, om man läser förslaget med lite god vilja.


Här är en genomgång, skolform för skolform, kring hur läroplanerna skulle komma att påverkas.

Förskolan
Det centrala innehållet ändras. Texten skrivs delvis om och man skriver fram digital teknik. Man går också in i avsnittet “Normer och värden” och lägger till skrivningar som innebär att man ska arbeta med möjligheter och risker med digitaliseringen.

Grundskolan
Man skriver om de centrala delarna bland annat för att tydliggöra hur digitaliseringen påverkar individen och samhälle. Man har skrivit fram begreppet digital kompetens i kapitel 1, men nämner inte programmering. Avsnittet “Normer och värden” förändras på samma sätt som i förskolans läroplan. Målen förändras i kapitel 1. Rektorns ansvar bland annat för att alla elever får en tidsenlig utbildning förtydligas.

Samhällskunskapen
Ny skrivning i syftestexten. Digitaliseringens betydelse för samhällsutvecklingen ska nu behandlas.

Svenska
Eleverna ska också ges möjlighet att kommunicera i digitala miljöer med interaktiva och föränderliga texter. Det här går att koppla både till Jonas Linderoths argument om procedurell retorik och Linda Manillas tankar om Computational thinking.

Matematik
Programmering skrivs in i kursplanen för matematik. Det handlar om att eleverna ska lära sig att “använda digitala verktyg och programmering” i alla åldrar.

Teknik
“Den egna användningen av tekniska lösningar” skrivs in i syftet. Inom tekniken ska elever i år 7-9 också få arbeta med programmering.

Gymnasieskolan
Digital kompetens skrivs in i de allmänna delarna på samma sätt som i läroplanen för grundskolan. Avsnittet “Normer och värden” förändras på samma sätt som i grundskolan och gymnasiet. Rektors ansvar förtydligas nästan på samma sätt som i grundskolan.

Inom ämnesplanerna är det fler förändringar än vad Carl hade tid att beskriva så därför lämnade han dessa åt den som vill läsa mer på egen hand. (Se länkar längre ner.)

Implementering
Regeringen har slagit fast att det primärt är huvudmannens uppgift att skapa fortbildning. Man har pratat om att det kan vara möjligt att skapa ett alternativ till matematiklyftet eller en liknande lösning för skolledare inom digital samhällskunskap.

Därför blir det ganska viktigt för oss att göra en grej av detta. Det viktigaste lärandet sker när lärare lär en annan lärare. Därför faller det på oss lärare att hjälpa våra kollegor.

För den som vill läsa förslagen till Nationella IT-strategier så finns det mer här och här.


Överlag är det efter två dagar många tankar, intryck och idéer som ryms i mitt huvud. Det är nästan som att jag går försiktigt för att inte tankarna ska råka ramla ur. Så känns det ofta efter bra organiserade konferenser. Det som gör mig glad är att det vid sidan om mycket värdefull kunskap finns ett allt starkare och allt större nätverk av lärare, skolledare och utvecklingsledare som bit för bit bygger upp skolväsendets kompetens kring makerkulturens roll i skolan. Facebook-gruppen Makerskola är en tydlig konkretisering av det nätverket.

En första blick på makerkultur i skolan

Jacob Möllstam är grundskollärare vid Jonsereds skola och tipsar här om ett par resurser för skolor och huvudmän som börjar kolla på makerkultur i skolan.

I början på oktober arrangerades konferensen MakerDays i Göteborg. (Ett längre inlägg kommer senare.) Konferensen är en del av Vinnova-projektet Makerskola vars syfte är att bidra med utveckling av ny ämnesspecifik metodik kring skapande med IT som material. En reflektion är att det är fler och fler huvudmän som står i startgroparna för eller som just har kommit igång med projekt för att introducera makerkultur i skolan. Det verkar också vara ganska svårt att hitta rätt i början av sådana projekt. Mycket verkar än så länge bero på att ha tillgång till rätt nätverk. Därför vill jag ge lite tips på resurser för de som är i startgroparna.

Projektet Makerskola
Makerskola har både en Facebook-grupp och en kunskapsbank som båda två bidrar med gott om handfasta exempel och ingångar. Det går inte att kopiera rakt av utan kräver en medveten anpassning till era förutsättningar

Makerskola.se
Kunskap.makerskola.se
Facebookgruppen Makerskola


Ten Island Makerspace
Öckerö är en huvudman som kommit långt med sitt mobila makerspace, särskilt inom robotprogrammering utifrån Lego Mindstorm. Med flera år av deltagande vid den globala finalen av RoboCup Jr är det ingen underdrift att påstå att TIM är bäst i Sverige på sitt område.

Ten Island Makerspace


Väsby Lärlabb
Ett annat makerspace som kommit lite längre i sin utveckling och som förtjänstfullt delar massvis med material med övriga lärarsverige är Väsby Lärlabb.

Väsby Lärlabb