Lärarförbundet
Bli medlem

Voltaire uppfann den första smartphonen?

Karin Berg, gymnasielärare på Schillerska gymnasiet, berättar om Voltaires lexikon i fickformat. Kanske var detta vår första smartphone?

När vi på 1700-talet industrialiserade boktryckarkonsten blev törsten efter information och kunskap enorm. I Frankrike började man tidigt att systematisera kunskapen i den franska nationalencyklopedin. En som tänkte ett steg längre var Voltaire. Han tryckte ett eget filosofiskt lexikon i fickformat så att den som önskade kunde bära den med sig och slå upp den kunskap som sammanhanget behövde.

Nu ska vi ju ingalunda tro att man på 1700-talet visste något om källkritik eller objektivitet. Nej, Voltaires lexikon bjuder snarare på hans högst personliga definitioner av saker och ting. Som ett exempel kan nämnas att han ägnar ett långt kapitel åt kyrkans grundare Paulus som han inte tycker särskilt mycket om. Däremot lämnas Jesus helt därhän och går inte att finna i lexikonet.

Lite rolig kuriosa med tanke på hur dagens internet kräver en allt bättre källkritik.

No hands up och andra verktyg

Karin Berg tipsar om IT-gymnasiets webbtools som gruppindelar, slumpmässigt väljer elever som svarar på frågor och lite andra enkla men smidiga grejer.

Ett litet tips så här i lov-tider är att bekanta sig med sidan ITG Webbtools. På sidan har IT-gymnasiet samlat en samling mer eller mindre användbara webbappar som syftar till att effektivisera och förbättra lärandet.

Jag tycker om att låta eleverna diskutera i grupper och jag vill gärna variera dessa grupper. Appen Groupie hjälper mig att dela in klassen i slumpmässiga grupper. Jag har ett dokument i google med mina elevers förnamn. Från den copy-pastar jag de aktuella elevernas namn och klistrar in dem i appen, bestämmer hur många elever jag vill ha i varje grupp och vips är klassen slumpmässigt indelad. Jag gör detta inför klassen eftersom de då ser att grupperna är slumpmässiga och det blir då inga protester.

Appen Selfie använder jag de gånger vi arbetar med no hands up. Jag vill skapa dynamik i klassrummet och låta eleverna slumpmässigt komma tilltals i den fråga vi diskuterar. Det finns fler appar och fler användningsområden. Sidan är superenkel att använda och vi är många som använder den på vår skola.

Tack för det, IT-gymnasiet.

Detta med programmering...

Karin Berg funderar över programmering, slöjd, it-strategier och vilka förmågor som kommer behöva tränas i ett modernt samhälle.

I takt med den digitaliseringen av samhället ökar gör allt fler länder upp IT-strategier för skolan och programmering skrivs in som ämne i skolan. Finland implementerar sin gediget framtagna nya läroplan efter sommaren och England har redan lagt till programmering i sin.

Som lärare med IKT-ansvar på min skola brukar jag liksom mumla lite ohörbart när det börjar pratas om programmering. Det är mitt ständigt dåliga samvete. Jag kan så väldigt lite och har svårt att greppa det. Visst, jag kodade delar av en hemsida i HTML-kod i början av 90-talet. Men det jag minns, ärligt talat, är mest att det sällan blev som jag ville. Självklart har jag också testat på lite Scratch men där tar det liksom stopp. Detta med programmeringsspråk är liksom just det, olika språk, som jag inte kan.

När vi så i förra veckan gästades av proffsiga och kloka slöjdläraren Eva Söderberg (@skapasaker på Twitter) i vår podd Skolsverige var det som om jag kom ett litet steg närmre att greppa kring vilka förmågor och kunskaper som vi behöver träna våra elever mer i, i ett modernt digitalt samhälle. Hon blev min inspiratör för veckan.

Något som kommer bli och är viktigt att träna våra elever i är ett av de centrala kunskapskraven i ämnet slöjd, att pröva och ompröva. Det är, på många sätt märkligt att ett ämne som slöjd behandlas så styvmoderligt när du uppenbarligen väldigt tydligt kan träna ett av lärandets mest centrala förmåga i just det ämnet. Det blir liksom tydligt när det inte blev som du tänkt.

Att våga pröva göra fel och sedan ompröva ju egentligen vad allt handlar om. Om du ska sy en kudde och du bestämmer dig för en strategi handlar det om att du under vägen prövar, inspireras av andra, och omprövar dina valda metoder. Ska du skriva en bra text behöver du likaså pröva, ompröva, och faktiskt härma en och annan skribent som kommit lite längre än du. Ett strålande tydlig illustration på vad jag menar hittar du i URs Orka plugga-film nedan.


En annan förmåga är att kunna bryta ner det du gör i segment. Ju mindre bitar dess bättre. Att förstå att gör jag så här, kommer det ge detta resultat, men gör jag så här kommer det ge ett annat resultat. På vilket sätt olika beståndsdelar av kunskapen påverkar arbetet är kommer göra dig till duktigare. Att kunna bryta ner hur andra har gjort gör att du blir klokare själv och skapar en medvetenhet kring vad som ger vilket resultat vilket i sin tur en större kunskapsförankring och gör dig bättre på det du håller på med.

Detta tänkandet kan program som scratch hjälpa dig med. Men faktiskt också den formativa feedback som IKT ger möjligheter till. För när det kommer till kritan “programmerar” du ju debattartikeln också på sätt och vis. Den ska innehålla ethos, logos och pathos en tes, argument, motargument lösning och konsekvens. Precis som en hemsida har vissa grundläggande måsten.

Med detta sagt är det alltså inte säkert att alla måste kunna ett programmeringsspråk. Lite skönt just för mig då programmeringsspråken fortfarande ter sig tämligen obegripliga för en sån som mig.

Till sist handlar det om undervisningsutveckling!

Karin Berg har varit i London på BETT-mässan och reflekterar över vad som egentligen skapar bra undervisning och hur vi på bästa sätt implementerar den nya tekniken

Denna vecka gick BETT-mässan av stapeln. Jag hade förmånen att få åka dit för andra året i rad, något som jag är väldigt ödmjuk inför. I år hade vi som åkte från min skola uppdraget att titta på vilka specialpedagogiska lösningar som finns och hur de används för att underlätta för elever med särskilda behov och hur vi kan arbeta med inkludering. Vi besökte den stora teknik-mässan men även tre skolor som alla på olika sätt lyckats hjälpa elever med särskilda behov. Men det är inte det jag tänker på när jag hemma i Göteborg reflekterar över vår resa.

De senaste åren har jag haft förmånen att få besöka olika skolor i olika länder, möta lärare från olika delar av Sverige och världen samtidigt som jag som del av mitt arbete läst väldigt mycket forskning om skola och skolutveckling. Något varje lärare borde få möjligheten att göra. Ska jag sammanfatta intrycken drar jag slutsatsen att nyckeln till framgångsrik skolutveckling handlar till sist alltid om systematisk undervisningsutveckling.

I London är de besatta av siffror och utvärderingar. På varje skola kan de visa hur många elever som når målen och numera även hur de utvecklats under tiden på skolan. De vet hur olika lärare lyckas och sätter in insatser för att hjälpa de lärare som lyckas lite sämre än andra. De har system för hur lärarna ska bli bättre och ständigt utvecklas. Systemet är förvisso ofta hierarkiskt, men det är självklart att det finns. Dock är det fokuserat på lärarna som individer och inte på den ultimata undervisningen eller att göra praktiken beprövad.

När vi besökte skolorna i London blev jag imponerad över hur väl de lyckats vända skolor i utsatta, fattiga områden. Hur de med emfas satsat på att elever i dessa mindre priviligerade stadsdelar ska få en lika god utbildning som de som bor i rikare områden, med hjälp av struktur, tydlighet och professionalitet. Det är en nödvändighet för att bygga hela samhällen och något vi verkligen kan lära av.

När de kommer till teknik förvånas jag dock en del. På skolor i London är 1:1 ganska ovanlig. Istället satsar man på den teknik som behövs i just det ämnet. Läser man tillexempel design är en 3D-skrivare och ett par datorer mer intressanta än att alla har var sin Chromebook. Läser man media finns Mac-datorer att tillgå i mediaklassrummet. I engelskan duger dock chromebooksen fint medan man på dramalektionerna har tillgång till Ipads osv. Det är alltså ämnets behov som avgör vilken typ av teknik man köper. Så långt tycker jag strategin känns både genomtänkt och klok.

Däremot såg jag flera exempel på hur arbetet med teknikens funktioner i klassrummet hade stor utvecklingspotential. Istället för att använda och arbeta i Google Drive skrev de i Word för att sedan använda driven som delningsyta. De skriver ut sin kodning och förvarar i pärmar. Att samarbeta i gemensamma dokument eller olika “socrative”-verktyg gör de inte. På nåt vis är det som om de lär sig om olika öar av digitala verktyg och arbetssätt, men använder dem inte som praktiska verktyg för lärandet, om ni förstår vad jag menar. Det handlar mer om att lära sig saker de kan ha nytta av senare i livet inte att verktygen i sig kan underlätta lärandet. Min slutsats blir att om du vill implementera tekniken som ett effektivt hjälpmedel krävs att du flyttar fokus från individuell lärarutveckling till gemensam undervisningsutveckling. På så vis blir erfarenheten systematiskt beprövad och du vet om din nya digitala metod verkligen fungerar som du tänkt.

På Bett-mässan lyssnade vi på tre skolutvecklare från Singapore. Singapore är ett land med ett skolsystem med höga resultat. Precis som i Guangzhou i Kina, som jag besökt, har man väl inarbetad kollegial undervisningsutveckling. Genom att varje vecka gemensamt diskutera och utvärdera undervisningen får man en gedigen beprövad erfarenhet som gör att också nya metoder snabbt blir just beprövade. De tre skolutvecklarna från Singapore välkomnade mer än gärna teknik i klassrummet. Teknik för att göra lärandet mer kreativt och utvecklande, eller bara smidigare lösningar för det som idag sker analogt. Samtidigt menade de på att teknik som enbart är framtaget av tekniker utan att ha utvärderats eller utvecklats tillsammans med lärare inte kommer bli särskilt långvariga i Singapore. Deras systematiska kollegiala undervisningsutvecklande arbete kommer snabbt avslöja en produkt som inte gynnar lärandet.

Vi kan tycka en hel massa saker om skola och teknik. Vi kan påstå att vi står inför paradigmskiften eller önska oss tillbaka till en tid som var analog. Till sist handlar allt ändå bara om undervisningsutveckling och den skola som lyckas utveckla sin undervisning bäst kommer att skapa den mest tidsenliga och mest effektiva, kreativa och lärande skolan. Så självklart och ändå så svårt. Därför tycker jag vi under 2016 ska kräva att alla vi lärare i Sverige på ett systematiskt sätt ska få tid att tillsammans kollegialt lära och utveckla. Om vi vill veta att den teknik vi använder ger det resultat vi tänkt oss eller om vi helt enkelt snabbare vill ta del av andras beprövade erfarenheter finns liksom ingen annan väg att gå. Då kan vi också ännu bättre tillgodogöra oss studiebesök, möten med andra skolsystem, konferenser och utbyten och skapa en organsiation som andas skolutveckling i varje andetag.

Karin Berg är lärare i svenska och religion på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Hon driver den ideella tankesmedjan Skolsmedjan som den 7-8 april arrangerar konferensen #afkÖrebro16. Dessutom gör hon tillsammans med Jacob Möllstam podden Skolsverige.

Närma dig elevernas verklighet!

Karin Berg, lärare på Schillerska gymnasiet tipsar, mitt i julhetsen, om att uppdatera sig kring vilken digitalverklighet eleverna lever. Att sätta sig in i hur dagens ungdomar kommunicerar och ta avstamp där gör det lättare att närma eleverna det innehåll som vuxenvärlden tycker är centralt.

Vi brukar ofta på min arbetsplats dela med oss av olika konkreta digitala tips som alla inspirerar, förenklar eller konkretiserar vår undervisning. Ett exempel är Soundtrap, en molntjänst som på de flesta sätt liknar liknar garageband och funkar därför utmärkt till våra elevers Chromebooks. Det har gjort att eleverna ofta gör podcasts av seminarier och litteratursamtal. Ett annat konkret tips jag fick av en kollega för ett tag sen är att du enkelt kan visa olika elevlösningar genom att låta eleverna skriva på varsin bild i en delad presentation i Google. Om vi övar diktanalys, till exempel, och jag delar upp eleverna i låt säga sex grupper, delar jag en presentation med sex bilder där de olika grupperna skriver ner sin analys. Då kan vi på ett tydligt, enkelt och konkret sätt se allas analyser och gemensamt diskutera dem. Enkelt, tydligt och formativt.

För varje dag som går blir det digitala arbetssätten mer och mer självklart. Något som är mindre självklart är att vi håller oss uppdaterade om vilken digital verklighet som våra unga lever i. Vet vi, som lärare vilka sociala medier de använder, hur de fungerar, och vad de gör där? Och behöver vi verkligen kunna det? För mig är elevernas sociala medier en viktig källa för att jag ska få min undervisning att utgå från elevernas verklighet. Om vi ska arbeta med Fröken Julie blir det arbetet mer på riktigt om vi tar avstamp i elevernas verklighet. Och jag förstår deras verklighet bättre om jag förstår hur de använder Tumblr, snapchat, kik för att kommunicera, mm. Jag påstår inte att vi ska hänga där jämt, eller ens använda oss av dessa medier, men det finns en stor vinst i att ägna någon timme i att förstå hur de fungerar.

För faktum är att den tekniska utvecklingen går i ett rasande tempo. Och det är mitt i detta tekniska inferno våra elever befinner sig. Något som de eller vi sällan reflekterar över. Så när jag nu denna veckan ska tipsa digi-bloggens läsare om något blir det att när slutet-av-terminen-hetsen lagt sig och kraften kommit åter ägna några minuter att uppdatera dig i vilka sociala medier som våra elever använder. Och när du ändå är igång, titta på Darja Isaksson i Edit Dirawi, hennes framtidsspaningar behöver varje lärare ta till sig.

Karin Berg är lärare i svenska, religion och medier, samhälle och kommunikation på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Hon driver också Skolsmedjan gör podden Skolsverige, skriver krönikor i Skolporten och kanske något mer. Vill du veta mer kan du läsa hennes blogg Fröken Bagares funderingar eller följa henne på Twitter @frokenbagare.

Tekniken är oslagbar när det kommer till kunskapsgestaltning!

​Karin Berg, gymnasielärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg, funderar över vilka områden vi bör stärka i skolans digitaliseringsprocess. Om digitala läromedel och kunskapsgestaltning och digital kompetens.

Jag sitter på vårt skolområdes gemensamma IKT-möte. Ett möte där skolorna i området ska dela med sig av hur det går för den egna skolans digitala utveckling. Se efter gemensamma behov och sätta upp gemensamma mål. Denna gång funderar vi över nästa års mål något som är svårt, då de ska vara övergripande men ändå passa våra tre väldigt olika skolor.

En punkt vi ofta återkommer till är digitala läromedel. Vi behöver levla upp här. Öka antalet och fördjupa vår kunskap i vad marknaden har att erbjuda. Rektorerna pratar om att de vill köpa digitala licenser istället för läroböcker. IT-avdelningen beskriver det stora kostsamma arbetet när varje elev ska ha sin egen licens för varje läromedel i jämförelse med ett antal läroböcker som eleverna lånar av skolan varje år.

Själv får jag svårt att hänga med. Bör vi ha som mål att öka beståndet av digitala läromedel? Har jag sett ett digitalt läromedel som gör att jag tycker det är värt att släppa läroboken i mina ämnen svenska och religion? Ett läromedel som är så mycket bättre att det blir ekonomiskt försvarbart? Är det ens eftersträvansvärt att låsa in sig i ett läromedel? Det fina med digitaliseringen av är ju kollaborationen, möjligheten att göra saker på riktigt, och att kunna dela med sig av sin kunskap till andra. Ett läromedel låser ju ofta de möjligheterna eftersom det uppstår upphovsrättsliga frågor. Och tillverkaren måste ju tjäna pengar. Till slut blir bara det digitala läromedlet en dyr ersättning för den vanliga läroboken och den huvudsakliga vinsten blir att eleverna inte behöver bära böckerna, eftersom de har tillgång till alla via datorn. Frågan jag ställer mig blir då om inte vi efterfrågar ett ökat användande av digitala läromedel bara för att ett ökat sådant bestånd är lätt att mäta. Har vi ökat andelen digitala läromedel är vi mer digitaliserade. Men är det så enkelt?

I Danmark har staten gått in och subventionerar digitala läromedel vilket har gjort att användandet av sådana ökats och läromedelsföretagen har därför kunnat utveckla sina produkter. Det finns en stor lobbygrupp som vill göra samma sak även i Sverige för att skynda på skolans digitaliseringsprocess. För mig är det inte självklart. Är det subventionerade digitala läromedel skolorna behöver eller är det ökad kunskap om digitala lärprocesser och digital kompetens? Vet vi att användandet av digitala läromedel ökar elevernas kunskaper och stärker den digitala kompetensen och får skolorna moderniserade? Eller blir det mest en konkret enkelt svar på en ganska svår fråga. Den tekniska utvecklingen går ju så fort att vi inte har en aning om vad som händer imorgon. Det finns säkert bra läromedel digitalt men det kan inte vara ett självklart mål att öka det beståndet. Så enkelt är det inte.

Det är då min kollega Daniel Viklund på Angereds gymnasiet sätter ord på det jag far efter. Om vi tittar på de nyckelkompetenser som vi satt upp som viktiga kompetenser för att möta en komplex och okänd framtid för våra elever handlar det mycket om att eleverna ska bli duktiga och självständiga i att lära sig nya saker. Förstå kunskapssamband, förstå hur de tar till sig kunskap, bli kreativa i sina lösningar och kunna kommunicera det de lärt sig. Det är här som digitaliseringen ger oss helt nya möjligheter och är helt oslagbar. Med hjälp av olika digitala verktyg kan eleverna gestalta sin nyvunna kunskap på ett helt annat sätt än tidigare. Det finns fantastiska verktig för mindmaps där eleverna kan reda ut sina anteckningar och sina tankar och få hjälp med att sortera komplexa samband. De kan klistra in filmklipp och länkar och sammanfoga olika nya tankar till ett helt nytt kunskapskluster. De kan sedan med hjälp av dessa sammanfoga olika kunskapsområden och få hjälp att sortera det som är svårt. Rätt använt, ett ovärderligt verktyg för att skapa ett självständigt lärande. Framförallt i gymnsieskolan då kunskapsmassan ofta är stor och komplex.

De kan på ett helt nytt sätt få möjlighet att träna på kommunikation och träna på att kommunicera sin kunskap via både film och ljud och på så vis fördjupa sin kunskap. Gör de en podd av sitt litteratursamtal måste de lyssna på sina egna och kamraternas tankar och bearbeta sin kunskap i flera led och på fler nivåer än vad de tidigare kunde göra. Först de egna förberedelserna sedan manusstadiet vidare till inspelningen som leder vidare till att förtydliga samtalet vid klippbordet, för att slutligen ta del av klassens olika samtal. Tidigare förberedde man sin eget samtal sen deltog man. Och faktum är att denna fördjupning kostar ingenting, gör eleverna aktiva och självständiga i sitt lärande och sparar väldigt mycket undervisningstid, då eleverna tidigare var tvungna att vänta på sin tur innan samtalen kunde hållas, då jag som lärare inte kunde hålla samtal med alla samtidigt.

De kan gemensamt skapa wikis som gestaltar vad de kan. De kan göra grupparbeten där de faktiskt arbetar gemensamt och inte parallellt. Listan på hur digitaliseringen ökat möjligheten för eleverna att klargöra och gestalta sin kunskap kan göras hur lång som helst och det är ju här vi borde utveckla skolans digitalisering.

För är det inte att synliggöra lärandet som är nyckeln till ökat lärande? Är det inte när eleverna ser vad de kan, kan bedöma kvalitet och förstå och tydliggöra komplexa kunskapssamband som vi kommit ett steg närmre målet självständigt lärande och innovativt kreativt tänkande? Det handlar inte om att paketera om samma information i digtal design. Det handlar om att använda de digitala verktygen så att de stärker elevernas lärande och då borde målet inte vara öka andelen digitala läromedel utan att öka skolornas digitala kompetens så att de förstår att använda de digitala verktygen som de kunskapsförstärkare de kan vara.

Karin Berg är lärare i svenska, religion och medier, samhälle och kommunikation på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Hon driver också Skolsmedjan gör podden Skolsverige, skriver krönikor i Skolporten och kanske något mer. Vill du veta mer kan du läsa hennes blogg Fröken Bagares funderingar eller följa henne på Twitter @frokenbagare.

Att leva i Kina

På fredag åker Karin Berg som arbetar på Schillerska gymnasiet, till Kina för att lära sig mer om hur Kina tänker kring skola och lärande. Men hur är det att leva i Kina? Med hjälp av digitala verktyg kan man ganska enkelt leva i det digitala Kina en dag eller två. Karin tipsar om hur du gör.

På fredag åker jag till Quangzou i Kina. Vi ska besöka skolor och se hur de arbetar kollegialt, med kreativitet, hur de arbetar digitalt och lite till. Inför resan har vi fått installera VPN på våra telefoner och datorer för att kunna komma åt det som är blockerat i Kina, som Google, Facebook, Skype med mera. Eftersom vår skola arbetar så mycket med google och vi har mycket sparat i det molnet vågar vi helt enkelt inte resa till Kina utan att kunna komma åt vårt material.

Resan till Kina fick mig att fundera på om inte det finns verktyg som gör att vi här kan uppleva hur det är att leva i Kina med den censur och de blockeringar som råder. Efter en diskussion med Jacob Möllstam hittade vi lite länkar och verktyg som skulle kunna ge elever möjlighet att uppleva hur det är att leva i en diktatur.

Great Firewall of China är en sida där man kan se om en sida är tillåten i Kina eller inte. Skulle man dessutom vilja känna hur det är att leva digitalt i Kina en dag eller två och sedan reflektera över vad begränsad information gör med demokratin och yttrandefriheten till exempel, kan man ladda ner och installera China Chanel en sk installer till Firefox. Så länge det är aktiverat så har du ett kinesiskt IP-nummer och då får du hela upplevelsen.

Till sist kan man reflektera över den här tabellen:

whatblocked1.png


Varför tillåter Kina mer traditionella tidningar när sociala medier förbjuds. Hur stor påverkan har Kina på aktörer som CNN HuffPost och NYT?


Karin Berg är lärare i Svenska, Religion och Medier, kommunikation och samhälle på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Hon driver också Skolsmedjan gör poddenSkolsverige och skriver krönikor i Skolporten. Vill du veta mer kan du läsa hennes blogg Fröken Bagares funderingar eller följa henne på Twitter @frokenbagare.

En dag i Googlevärlden

Karin Berg, gymnasielärare på Schillerska gymnasiet, har varit på ett Google-event och skriver om vikten av gestaltning när det kommer till att förändra undervisningspraktik och funderar över varför förmedlingspedagogiken sitter så djupt rotad i oss.

12086953_10153369769733645_238994602_n.jpg



I veckan som gick var Google for education på besök i Göteborg. Förmodligen var syftet att sälja in sina tjänster på utbildningsområdet till de kommuner som ännu inte har PUL-godkända avtal med Google och som därför inte kan använda deras molntjänster, men det exakta syftet är för mig fortfarande lite oklart. Det är första gången som Google ger sig ut på vad de kallar roadshow i Skandinavien, dock har de gjort liknande turnéer runt om i världen. Eftersom Göteborg tidigt slöt ett fungerande “PUL-godkänt” avtal med Google var Göteborg ett naturligt stopp på turnén.

Då jag i mitt försteläraruppdrag har som uppgift leda utvecklingen inom IKT och bedömning för lärande på min skola, var jag inbjuden att delta under måndagen. Dels för att ta del av de olika presentationerna och dels för att tala själv. Lika mycket som jag ogillar att stora bolag tjänar stora pengar på skolan och den här typen av säljkonvent, lika mycket gillar jag Googles enkelhet och att det inte är särskilt kostsamt för skolorna. Det senare gjorde att jag beslöt mig för att delta. Jag använder Google for education mycket i min undervisning främst eftersom de flesta av mina elever har Chrome Books som digitalt verktyg i klassrummet. Dessutom har jag sett att just Google for education hjälpt till att öka den digitala kompetensen på skolan där jag arbetar och sådeles hjälpt mig i mitt uppdrag.

Eftersom verktygen i Google drive bygger mycket på välkända verktyg som word och powerpoint men med delningsfunktionen som krydda skapar verktygen just den trygghet som behövs för att den digitalt osäkre ska våga lämna sin komfortzon och prova nya mer interaktiva undervisningsätt. Jag har sett otaliga exempel på det under det år som vi arbetat med just Google. Vi vill ju att eleverna ska bli mer aktiva i sitt lärande. Dessutom ser jag hur både elever och lärares digitala förståelse ökar i helt annan takt än innan, vilket jag tror beror på enkelheten i verktyget och lättheten att integrera andra verktyg med Googles.

Ändå är det inte de tankarna som jag bär med mig när jag lämnar tältet på Burgårdens gymnasiums gräsmatta. Istället är det två bilder som får mina tankar i rullning. Den ena är målad av Laurentius de Voltolina och är en ögonblicksbild från universitetet i Bologna i Italien från 1350. Den andra är bilden av Ross, från Google, (vars efternamn jag tyvärr glömt) och oss andra som talade under dagen.

743px-Laurentius_de_Voltolina_001.jpg12053141_10153357437603645_1614789929_n.jpg

Det var Ross som visade oss bilden av det medeltida klassrummet i sin presentation. (Förmodligen inspirerad av David Thornburg, som använder samma bild i sitt TEDtalk) Hans poäng är att redan i 1300-talets klassrum fanns elever som både sover och samtalar med varandra istället för att lyssna på det läraren förmedlar framme vid podiet, ändå ser majoriteten av klassrum ut på samma sätt som då. Vad är det som gör att vi fortfarande väljer förmedlingspedagogik så ofta? Vi vet ju att hjärnkapaciteten ofta är lägre vid föreläsningar än när man slötittar på TV, ändå väljer vi väldigt ofta just föreläsningsformen.

Det ironiska i sammanhanget är att Ross och Google väljer att förmedla sina insikter och kunskaper, om vikten av att göra elever till digitala producenter inte bara konsumenter och aktiva i sin kunskapsinhämtning, på samma sätt som medeltidsläraren på Voltolinas målning. Frågan är om Google-folket ens funderat över det, för så djupt rotad sitter förmedlingspedagogiken i oss. Det är något jag tror vi behöver fundera mer över. Istället för att ta chansen och låta åhörarna interaktivt delta i det som förmedlades var det ingen av oss som talade som valde att vara gestaltande exempel av den interaktiva pedagogikens styrkor. Hur kommer det sig, egentligen?

På samma sätt som en rektor som köper 1-1 datorer till sin skola men själv inte kan göra en digital presentation kommer få problem med implementeringen av datorerna undrar jag om inte Google kommer få problem med att övertyga den breda massan om interaktivitetens styrkor om de inte lyckas gestalta det. Å andra sidan, kanske talar verktyget för sig själv?

Kvällen efter min måndag i Google-tältet står Hans Rosling på Globens scen på galan “Hela Sverige skramlar” och förklarar flyktingkatastrofens omfattning och problematik så att alla som ser förstår. Hans världsberömda pedagogik hade varit omöjlig utan kod och teknik (som för säkerhets skull Google köpt och utvecklat vidare) Samtidigt, är det inte just förmedlingspedagogik Hans Rosling sysslar med?

Karin Berg är lärare i Svenska, Religion och Medier, kommunikation och samhälle på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Hon driver också Skolsmedjan gör poddenSkolsverige och skriver krönikor i Skolporten. Vill du veta mer kan du läsa hennes blogg Fröken Bagares funderingar eller följa henne på Twitter @frokenbagare.