Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Digi-bloggen

Torftiga klassrum utan digitalisering

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, funderar över en bit plast och dess betydelse för lärandet.

"Vad är det där!?"
Frågan är genuin, nyfiken och lite förvånande eftersom den kommer från en tioåring som jag inte känt så länge. Eller jo, vi har ju hälsat i korridorerna, på skolgården och i matsalen sedan hon var sex år. Men ändå. Några fylligare diskussioner än ett par meningsutbyten har vi nog inte haft förut. Men nu är hon intresserad. Jag visar upp min lightning-till-VGA-adapter som jag har i handen.

14359693_10153708079885881_619224925_o.jpg

Det är en bit vit plast från Apple som går loss på nätta femhundra kronor styck. Hon undersöker den och känner igen att den ena skulle kunna kopplas in i en telefon. Jag förklarar att den används för att koppla in en iPhone eller en iPad till projektorerna som vi har i klassrummen. Det är en enkel men rent teknisk diskussion vi har. Hon ställer frågor och jag förklarar. Det handlar om saker som bildkvalitet och möjligheter att också föra över ljud.

Sedan blir hon tyst och tittar på mig innan hon konstaterar med emfas:
“Den där behöver jag få låna efter höstlovet!”

Jag säger att det går bra.
Hon berättar att familjen ska på semester i USA då.

“Då kan jag ju ta bilder och visa dem för klassen när jag kommer hem!”

Hon är lycklig över sin plan och jag uppmuntrar dem. Snart har hon hittat på en språklek på engelska utifrån sina blivande bilder. Efter ett tag blir klockan tjugo över åtta och vi går in för att starta skoldagen.

Men samtalet fastnar hos mig. Under dagen spelas det upp om och om igen. Först på eftermiddagen förstår jag varför. När jag under en paus kollar Twitter scrollar jag förbi en lärare som ondgör sig över skolans digitalisering. Hen beskriver det som ett ovetenskapligt hot mot lärande, ett hinder för studiero och en källa till elevernas revolution i klassrummet. Typ. Den efterföljande diskussionen handlar framförallt kring hur digitalisering inte stämmer överens med det goda lärandet eftersom tekniska frågor är just tekniska och inte pedagogiska. Det är en fortsättning på den självklara sägningen att lärande inte automatiskt blir bättre på grund av att man skaffar teknik. Så klart inte. Jag vill skriva ett svar men hinner inte. Jag vill skriva något i stil med “Precis som att förekomsten av böcker och pennor i ett klassrum inte automatiskt innebär att elever lär sig läsa och skriva. Samtidigt skulle vi se ett klassrum utan just böcker och pennor som ganska fattigt.” Det skulle uppfattas som torftiga möjligheter för lärande ovärdiga både elever och deras lärare.

Det är här jag under min paus lyckas göra en koppling till samtalet med min elev tidigare samma dag. Varför ser vi inte klassrum utan lightning-till-VGA-adaptrar som lika torftiga? För även om sladden i sig bara är sladd (om än en orimligt dyr sådan) så tog det inte mer än ett par sekunder innan min tioåriga elev kunde föreställa sig pedagogiska användningsområden för den. Om hon kan så borde varenda lärare i Sverige också kunna. Det är bara en inställningsfråga. På det sättet är det kanske inte digitaliseringen som är problemet?

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här