Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Digi-bloggen

Tekniken är oslagbar när det kommer till kunskapsgestaltning!

​Karin Berg, gymnasielärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg, funderar över vilka områden vi bör stärka i skolans digitaliseringsprocess. Om digitala läromedel och kunskapsgestaltning och digital kompetens.

Jag sitter på vårt skolområdes gemensamma IKT-möte. Ett möte där skolorna i området ska dela med sig av hur det går för den egna skolans digitala utveckling. Se efter gemensamma behov och sätta upp gemensamma mål. Denna gång funderar vi över nästa års mål något som är svårt, då de ska vara övergripande men ändå passa våra tre väldigt olika skolor.

En punkt vi ofta återkommer till är digitala läromedel. Vi behöver levla upp här. Öka antalet och fördjupa vår kunskap i vad marknaden har att erbjuda. Rektorerna pratar om att de vill köpa digitala licenser istället för läroböcker. IT-avdelningen beskriver det stora kostsamma arbetet när varje elev ska ha sin egen licens för varje läromedel i jämförelse med ett antal läroböcker som eleverna lånar av skolan varje år.

Själv får jag svårt att hänga med. Bör vi ha som mål att öka beståndet av digitala läromedel? Har jag sett ett digitalt läromedel som gör att jag tycker det är värt att släppa läroboken i mina ämnen svenska och religion? Ett läromedel som är så mycket bättre att det blir ekonomiskt försvarbart? Är det ens eftersträvansvärt att låsa in sig i ett läromedel? Det fina med digitaliseringen av är ju kollaborationen, möjligheten att göra saker på riktigt, och att kunna dela med sig av sin kunskap till andra. Ett läromedel låser ju ofta de möjligheterna eftersom det uppstår upphovsrättsliga frågor. Och tillverkaren måste ju tjäna pengar. Till slut blir bara det digitala läromedlet en dyr ersättning för den vanliga läroboken och den huvudsakliga vinsten blir att eleverna inte behöver bära böckerna, eftersom de har tillgång till alla via datorn. Frågan jag ställer mig blir då om inte vi efterfrågar ett ökat användande av digitala läromedel bara för att ett ökat sådant bestånd är lätt att mäta. Har vi ökat andelen digitala läromedel är vi mer digitaliserade. Men är det så enkelt?

I Danmark har staten gått in och subventionerar digitala läromedel vilket har gjort att användandet av sådana ökats och läromedelsföretagen har därför kunnat utveckla sina produkter. Det finns en stor lobbygrupp som vill göra samma sak även i Sverige för att skynda på skolans digitaliseringsprocess. För mig är det inte självklart. Är det subventionerade digitala läromedel skolorna behöver eller är det ökad kunskap om digitala lärprocesser och digital kompetens? Vet vi att användandet av digitala läromedel ökar elevernas kunskaper och stärker den digitala kompetensen och får skolorna moderniserade? Eller blir det mest en konkret enkelt svar på en ganska svår fråga. Den tekniska utvecklingen går ju så fort att vi inte har en aning om vad som händer imorgon. Det finns säkert bra läromedel digitalt men det kan inte vara ett självklart mål att öka det beståndet. Så enkelt är det inte.

Det är då min kollega Daniel Viklund på Angereds gymnasiet sätter ord på det jag far efter. Om vi tittar på de nyckelkompetenser som vi satt upp som viktiga kompetenser för att möta en komplex och okänd framtid för våra elever handlar det mycket om att eleverna ska bli duktiga och självständiga i att lära sig nya saker. Förstå kunskapssamband, förstå hur de tar till sig kunskap, bli kreativa i sina lösningar och kunna kommunicera det de lärt sig. Det är här som digitaliseringen ger oss helt nya möjligheter och är helt oslagbar. Med hjälp av olika digitala verktyg kan eleverna gestalta sin nyvunna kunskap på ett helt annat sätt än tidigare. Det finns fantastiska verktig för mindmaps där eleverna kan reda ut sina anteckningar och sina tankar och få hjälp med att sortera komplexa samband. De kan klistra in filmklipp och länkar och sammanfoga olika nya tankar till ett helt nytt kunskapskluster. De kan sedan med hjälp av dessa sammanfoga olika kunskapsområden och få hjälp att sortera det som är svårt. Rätt använt, ett ovärderligt verktyg för att skapa ett självständigt lärande. Framförallt i gymnsieskolan då kunskapsmassan ofta är stor och komplex.

De kan på ett helt nytt sätt få möjlighet att träna på kommunikation och träna på att kommunicera sin kunskap via både film och ljud och på så vis fördjupa sin kunskap. Gör de en podd av sitt litteratursamtal måste de lyssna på sina egna och kamraternas tankar och bearbeta sin kunskap i flera led och på fler nivåer än vad de tidigare kunde göra. Först de egna förberedelserna sedan manusstadiet vidare till inspelningen som leder vidare till att förtydliga samtalet vid klippbordet, för att slutligen ta del av klassens olika samtal. Tidigare förberedde man sin eget samtal sen deltog man. Och faktum är att denna fördjupning kostar ingenting, gör eleverna aktiva och självständiga i sitt lärande och sparar väldigt mycket undervisningstid, då eleverna tidigare var tvungna att vänta på sin tur innan samtalen kunde hållas, då jag som lärare inte kunde hålla samtal med alla samtidigt.

De kan gemensamt skapa wikis som gestaltar vad de kan. De kan göra grupparbeten där de faktiskt arbetar gemensamt och inte parallellt. Listan på hur digitaliseringen ökat möjligheten för eleverna att klargöra och gestalta sin kunskap kan göras hur lång som helst och det är ju här vi borde utveckla skolans digitalisering.

För är det inte att synliggöra lärandet som är nyckeln till ökat lärande? Är det inte när eleverna ser vad de kan, kan bedöma kvalitet och förstå och tydliggöra komplexa kunskapssamband som vi kommit ett steg närmre målet självständigt lärande och innovativt kreativt tänkande? Det handlar inte om att paketera om samma information i digtal design. Det handlar om att använda de digitala verktygen så att de stärker elevernas lärande och då borde målet inte vara öka andelen digitala läromedel utan att öka skolornas digitala kompetens så att de förstår att använda de digitala verktygen som de kunskapsförstärkare de kan vara.

Karin Berg är lärare i svenska, religion och medier, samhälle och kommunikation på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Hon driver också Skolsmedjan gör podden Skolsverige, skriver krönikor i Skolporten och kanske något mer. Vill du veta mer kan du läsa hennes blogg Fröken Bagares funderingar eller följa henne på Twitter @frokenbagare.

Frågor & Svar