Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Digi-bloggen

Sex saker skolor med mobilförbud missar

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, listar sex saker skolor med mobilförbud missar.

Väldigt få saker i livet är svart-vita. Mobiler i skolan är inte en av dem. Det vore fullkomligt galet om en skola bestämde sig för att släppa mobilanvändningen helt fri. Men hur ofta händer det egentligen? Finns det en enda av Sveriges drygt 5 000 grundskolor och otaliga gymnasieskolor som låter elever ha fri tillgång till sina mobiler? Förmodligen inte. Däremot finns det fler och fler skolor som väljer att gå åt den motsatta extremen: att införa totalt mobilförbud. Det är ju rimligtvis precis lika galet som att släppa mobilen fri.

Det här inte ett inlägg som på djupet reder ut argumenten för och emot mobiler i skolan. Sånt kan andra få ägna sig åt. Det är en påminnelse till lärare och skolledare som funderar på att införa ett mobilförbud.
Det här är vad ni då riskerar att gå miste om:

Elever som kan koncentrera sig bättre
I de flesta undervisningssituationer där eleverna ska vara aktiva med någon uppgift så behöver det få finnas en rimlig samtalsnivå. Varesig det är bänkkamrater som hjälps åt med att räkna ut ett tal eller en grupp elever som resonerar om vad läraren egentligen gav för instruktioner. Samtidigt finns det elever som behöver stänga sådana samtal ute för att koncentrera sig. Inte sällan är det då behjälpligt med musik. Efter snart sju år som matematiklärare har jag sett fler elever än jag kan räkna som beskriver att de med hjälp av rätt sorts musik i lurarna kan bygga in sig i en fiktiv bubbla där de inte längre blir störda av av som händer omkring dem. Fatta vilken arbetsrohöjare! De elever som inte klarar av att hantera sina mobiler hjälps på kort sikt av ett förbud. Men på längre sikt hade de hjälpts mer om de fick lära sig att använda mobilen på ett för dem fördelaktigt sätt.

Elever som är kompetenta och säkra i sitt utforskande av den digitala världen
I alla fysiska sammanhang sätter vi vuxna upp både gränser och stödstrukturer för våra barn. I grundskolans tidigare åldrar har skolgården både staket och rastvärdar som finns nära till hands. Med stigande ålder ges elever friare tyglar och motsvarande vuxenstöd. På nätet verkar det inte vara likadant. På nätet är barn och unga lämnade åt sitt öde. Eller snarare sitt och varandras öde. Studier visar att där är de viktigaste källorna till lärande äldre syskon eller kompisar. Det lämnar en del elever särskilt sårbara i sitt utforskande av Internet. Lösningen är att alla som tar ett ansvar för barn och unga i den fysiska världen också ser över sitt ansvar för samma personer i de digitala fora som finns tillgängliga. Skolor och lärare som ger sig hän ett mobilförbud utesluter väldigt effektivt sig själva från listan ‘Trygga vuxna jag kan prata med’ i frågor om nätet.

Elever som själva klarar av att hålla reda på inlämningar, blanketter och annat
I klassrum över hela Sverige använder vi en snudd på felfri metod för att påminna elever om viktiga saker, varesig det är läxor som ska in, blanketter som ska hem för signering eller saker som ska tas med till diverse utflykter/ friluftsdagar. Vi skriver upp det i hörnet på tavlan. Och så står det där för allmän beskådan i en vecka eller två. Och så hoppas vi att eleverna kommer ihåg. Det funkar lagom bra. De elever som har med sig en mobiltelefon kan fota av minnesanteckningen och på så sätt ge sig själv lite bättre förutsättningar att komma ihåg.

Elever som har förutsättning att komma i tid till lektioner
Elever är precis som alla andra. År 2016 är de enda som har armbandsklockor de som har smarta klockor. (Är de också förbjudna om man har mobilförbud?) Visst finns det stora väggklockor på ett urval av platser, men elever som inte befinner sig just i uppehållsrummet eller mitt vid stora entrén kommer få betydligt svårare att hålla koll på tider om de förbjuds använda mobilen. Som om fler elever med sen ankomst var något som vi behövde.

Elever som med stigande ålder får möjlighet att lära sig ta ansvar över sina studier
Det kommer inte alltid finnas en vuxen i närheten som kommer säga till våra elever vad de ska koncentrera sig på. Det är inte ett argument för att släppa eleverna fria utan snarare ett sätt att förklara att ordningsregler i skolan behöver bygga på en progression mot vuxenlivets friheter och ansvar. Läroplanen är tydlig med att alla elever med stigande ålder ska få lära sig att ta större ansvar. Det inkluderar ansvar att sköta sina studier även i en digitalt uppkopplad tidsålder. Det är inte ett lärande vi får svära oss fria från även om vi ibland skulle vilja slippa.

Elever som är rustade för att delta aktivt i samhällslivet
Jag ska inte trötta ut er om klyschor om att gå från att konsumera till att producera. Sanningen är att elever behöver bli bra på båda delarna. Samtidigt visar statistik att alla grupper, oavsett ålder, kön och kompetensnivå, har ganska smala beteendemönster på nätet. Det verkar inte som att ändlösa timmar på Cookie Clicker eller Musical.ly rustar elever med all digital kompetens som behövs i en komplex samtid. Jag tänker på ungdomsinitierade initiativ som #rockasockorna eller de massiva demonstrationerna mot rasism efter valen 2010 2014. De kommer från barn och unga som får anses tillhöra en digital elit. Hur cool skulle inte världen vara om alla unga fick redskapen att bidra till samhället på samma sätt?

Häromdagen hade jag en konversation om mobiler och mobilförbud med en tonåring i min närhet. Hans totala självklarhet i kommentaren “Tyst läge och fokus på din uppgift borde vara enda kravet om mobiler” kommer stanna kvar hos mig länge. Ordningsregler behöver kanske inte vara mycket svårare än så?

Frågor & Svar