Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Digi-bloggen

Lärarlöften kring digital skolgång

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, resonerar kring konsekvenserna av att elever som idag går i skolan kan få hela sin skolgång dokumenterad digitalt och landar i ett par professionella löften som lärare borde ge sina elever.

Barn som växer upp idag kan få varje detalj av sin barndom dokumenterad digitalt. Nej, det här inlägget handlar inte om lärares administration utan snarare om människors sociala vanor i allmänhet. En vän till mig registrerade ett facebook-konto åt sitt ofödda barn för att hålla nära och kära uppdaterade om graviditeten, födseln och sedemera barnets utveckling. Nu är det ett långt pärlband av “idag har Bebisen för första gång…”. Ett oskyldigt och himla trevligt sätt att dels dokumentera sitt barns utveckling och samtidigt kunna dela det med familj och vänner. Lite som hur mina föräldrar tog enorma mängder foton och satte in i fotoalbum som kom fram på diverse släktkalas. Skillnaden kommer när bebisar blir vuxna. I mitt fall ligger pinsamma bilder från min barndom i en låda på vinden. För barn som växer upp idag ligger de i molntjänster och på sociala medier. Fullt åtkomliga för den som vill. Är det ett problem eller en del av en vår tid? Oavsett vilket så måste vi se den parallella utvecklingen i skolan. Precis på samma sätt kan varje steg av en skolgång dokumenteras digitalt, dels i diverse lärplattformar inom ramen för IUPer och skriftliga omdömen och dels inom pedagogiska projekt baserade på ideal om webbpublicering. Båda är lika nödvändiga som problematiska. Utan dokumentation vet vi inte vad vi sysslar med. Utan webbpublicering låser vi in skolan i en fiktiv låtsasvärld som på fler sätt än vi kan förstå haltar i jämförelse med den komplexa och okända framtid som vi åtagit oss att förbereda eleverna för. Här uppstår en balansgång som vi behöver bemästra för att kunna bedriva en verksamhet som på riktigt är professionell. Låt mig därför föreslå ett par löften som du som professionell lärare borde erbjuda dina elever.

Jag lovar att värna ditt namn
Det är ett rimligt antagande att den bärande punkten för att hitta någons förflutna även i framtiden kommer vara hens namn. Googlar du mitt namn hittar du tiotals filmklipp, hundratals bilder och tusentals länkar. En av dem är ett gammalt gymnasiearbete i religion som min lärare redigerade för att vinkla om min ståndpunkt. Det arbetet har jag aldrig kunnat stå för. Det känns faktiskt rätt pinsamt att det finns där, även om jag vet att bland tusentals andra länkar lär ingen i praktiken hitta det. Hade min religionslärare bara låtit bli att lägga till mitt namn hade det inte varit något problem. Då hade det inte dykt upp om du googlar mig. 10 år senare kan jag inte göra något åt det. Men jag kan lova er, mina elever, att aldrig göra samma misstag. Därför är jag väldigt försiktig med att publicera er på nätet tillsammans med era fulla namn. Det är onödigt och på lång sikt ohållbart. Ni kommer ändå kunna hitta våra gemensamma projekt i framtiden, om ni vill. Ni har andra sökord som bara vi kommer komma ihåg.

Jag lovar att rensa när vi är klara
Kristina Alexandersson, chef för Webbstjärnan, lärde mig för flera år sedan att “det är snyggt att rensa bort webbsidor man inte använder längre”. Det tog några år för mig att fullt ut förstå vad hon menade. Först tänkte jag att det var en kommunikativ grej. En webbgrej. Att gamla webbsidor som inte längre uppdateras förr eller senare kommer sprida felinformation som ställer till det för besökare. Nu förstår jag att det handlar om något mycket större. Omsorgen om mina elever. Med tusentals bidrag och tiotusentals elevers skolgångar vet Webbstjärnan vad de talar om. Så länge en webbsida används aktivt så finns det skäl för att spara den. Men när vi är färdiga har vi lärare ett ansvar att rensa. Det innebär inte att vi måste ta bort alltihop. Jag brukar rensa bort bilder, klipp och elevers material. Det brukar jag spara på en hårddisk som ligger gömd på skolan. Kvar på webbsidan finns handledningar, pedagogiska planeringar och lektionsmaterial som jag och mina kollegor har tagit fram. Det är en rimlig avvägning. Då kan vi gå tillbaka och upprepa projektet om några år om vi skulle vilja det och samtidigt slipper våra elever för all framtid associeras med skolarbeten de gjort under sin skolgång.

Jag lovar att aldrig glömma hur spridning inte är ett självändamål
När Internet var nytt var det coolt att kunna sprida sina tankar, idéer och uttryck till hela världen. Idag är det vardag. Lösningen är inte att sprida mer eller till fler. Spridningen av skolarbete är i sig inget pedagogiskt självändamål. Ändå har Internet en förmåga att locka oss att tänka större och öppnare. “Skriv för hela världen!” Jag tror det är ett misstag. Jag vet att det är det. Min erfarenhet är att det är mycket kraftfullare för elevers motivation att skriva för hela skolan, hela byn eller någon annan tydligt identifierbar grupp. Det är lättare att föreställa sig sina mottagare vilket förbättrar dialogen med läsaren och höjer kvaliteten på berättandet. Att skriva för hela världen är, om vi inte avgränsar det, synonymt med att skriva för ingen alls. Våra elever förtjänar bättre än så.

Jag lovar att välja plattform med omsorg när vi publicerar
De flesta grupper av lärare och elever har tillgång till ett antal digitala plattformar, och de blir bara fler. Fast att det kan vara lite rörigt att veta vad som ska publiceras var så finns det en fördel. För då kan vi just välja vart vi ska publicera. Det ger oss en möjlighet att välja nivå av säkerhet. Ta veckobrevet som exempel. Valet att lägga det på klassbloggen, i ett mejl eller på den låsta lärplattformen är inte oviktigt. Tvärtom. Det är en konkret följd av utmaningen att balansera mellan tillgängligt och säkert. Så länge vi väljer med omsorg så blir det nästan alltid bra.

Jag lovar att nästan inget MÅSTE vara publikt
Det finns elever som av olika skäl inte ska figurera i publika sammanhang. Det kräver anpassningar och som alltid med anpassningar så är det en bra idé att erbjuda dem till fler än man kan tro. För tio år sedan var det bara elever med läs- och skrivsvårigheter som fick skriva på dator. Idag gör alla elever det. På liknande sätt fungerar anpassningar av publiken. Det är högst rimligt att elever själva ska få avgöra vad som blir publikt och inte. Det påverkar inte lärandet. Det påverkar inte deras möjlighet att uppnå kunskapskraven. I så fall har vi förmodligen utformat antingenuppgiften eller bedömningen fel från början. Digitala verktyg förlänger vår förmåga att uttrycka tankar och idéer, oavsett om det sker i samverkan med en stor publik eller i samspel med läraren.

Jag lovar att leda dig rätt tills dess att du kan själv
Avslutningsvis lovar jag att vara din följeslagare i lärandet om Internet, kryptering och säker internetanvändning. Vi har båda mycket att lära innan vi kan säga att vi förstår hur allt det här fungerar. Det gör inget. Jag har kommit lite längre och kan redan se hur värdefullt det är. Du kan vara trygg i att jag leder dig rätt tills dess att du själv har bemästrat Internet. Det är inte så svårt som det kan verka och hela världen kommer ligga för dina fötter när du väl har lyckats.

Frågor & Svar