Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Digi-bloggen

Källkritikens dag

Karin Berg, gymnasielärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg funderar över källkritik med anledning av källkritikens dag den 13e mars.

Den 13 mars är dagen som tidningen Metro och deras satsning viralgranskaren har utlyst till att vara källkritikens dag. En dag för att uppmärksamma att vår tid kräver att vi hela tiden måste vara medvetna om att vad vi gillar kommer att påverka vilken information vi får och att den informationen inte behöver vara sann bara för att den står på Facebook.

Människan har alltid levt i olika bubblor och fått olika mycket och olika information beroende på var man bott vilka man umgåtts med och vilken utbildning man haft. Att Danmarks kung Kristian Ⅰ kallas Kristian den store i Danmark men Kristian Tyrann här i Sverige är ett tydligt exempel. När jag växte upp prenumererade vi på liberala Göteborgs-Posten medan våra grannar läste socialistiska tidningen Arbetet, medan andra inte hade någon tidning alls hemma. Det påverkade såklart hur vi tolkade världen. En medvetenhet om att alltid ifrågasätta vad författaren till artikeln vill med sin artikel, vilket syfte den har och i vilket sammanhang den är publicerad i har alltid varit en viktig kunskap.

På samma vis behöver vi ju förhålla oss till forskning. Forskning är ju väldigt sällan svart eller vit och den forskare som är tvärsäker bör vi ställa oss skeptiska till. Snarare krävs det flera olika forskare, rapporter och empirisk erfarenhet för att slå fast hur det faktiskt förhåller sig inom ett forskningsområde. Och den som enbart lutar sig mot en enda enskild rapport som bevis för sin argumentation bör vi ifrågasätta och se på med kritiska ögon.

Så varför har då tidningen Metro utlyst en källkritikens dag först i år? Varför har vi fått viralgranskaren och nu även lilla viralgranskaren som riktar sig till oss i skolan? Jo vi har numera ett betydligt mer komplicerat nät av information att förhålla oss till och det kommer att ta något decennium innan vi lärt oss hur vi ska hantera det.

Idag skapas inte din informationsbubbla enbart av vilken tidning du prenumererar på eller vilket land eller stad du bor i. Idag är det våra sociala medier som för varje år som går, mer och mer blir vår primära källa till information. Men våra sociala medier styrs av algoritmer, vilket gör att det du gillar och det du kommenterar också är det som styr vilket flöde du kommer att få. Gillar du en artikel om en bortsprungen kattunge kommer Facebook föreslå fler artiklar om kattungar. Ett enda litet knapptryck påverkar ditt flöde. Dessutom är det lätt för vem som helst att skapa texter som sen kan delas mellan vänner och vänners vänner i oändlighet med information och tyckande som vare sig är korrekt eller håller sig inom de pressetiska regler som traditionell media måste förhålla sig till. Och på nätet går det fort.

Plötsligt kan en delad status om ett påstått prov där historieläraren frågat sina elever om hur livsvillkoren skiljde sig åt på öst och västsidan av Berlinmuren under andra världskriget bli en sanning och i kommentarerna talas det om okunskapen hos dagens lärare. Att vare sig eleven, klassen, eller läraren fanns på den utpekade skolan spelade ingen roll. Det är alltid svårare för dementin att få lika stor spridning som den påstådda skandalen.

Jag har naivt delat det som kallas fake news eller fejkade nyheter och har med skammens rodnad fått plocka bort det delade i efterhand. Men jag är långt ifrån ensam. Även våra traditionella redaktioner har gått i fällan och spridit information som varit falsk.

Detta nya sätt att hantera information kräver mer av oss i skolan. Samtidigt är vår kunskap om detta nya någon självklarhet. Att regeringen nu vill stärka den digitala kompetensen i styrdokumenten och skriver fram den digitala källkritiken är ett steg i rätt riktning. Det kommer dock att krävas att huvudmännen tar frågan på allvar och ser till att utbilda sina lärare i detta. Varför inte se till att varje kommun har handledare som kan leda de utmärkta modulerna i källkritik som skolverket tagit fram för att just stärka lärares källkritiska kompetens.

För i slutändan handlar källkritik om demokrati. Som medborgare har du ett demokratiskt uppdrag att besluta om vilka som ska styra landet på vad vi som land ska fokusera på. Ett viktigt och livsavgörande uppdrag. Då måste dessa beslut tas utifrån korrekt information. Som jag ser det hotar de påhittade nyheterna demokratin. Ett hot som vi möter genom att stärka allas vår källkritiska kompetens. Därför är det bra att källkritiken fått en egen dag, men den ska finnas i vårt medvetande alla andra dagar med.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här